Problemet är inte white trash. (Om folkbildning, white trash och Hejsonja!)

Det låter töntigt att säga det, men folkbildningsidealet har alltid varit något väldigt vackert för mig. Själv har jag noll bildning. Mina föräldrar har inte läst på universitet, och inte deras föräldrar eller någon annan i familjen innan dem heller. För mig var det helt osjälvklart att plugga vidare, jag har inte ens fullständiga gymnasiebetyg. Istället snikade jag mig i höstas in på Södertörns högskola genom något som kallas prövning av reell kompetens och som går ut på att alla mina skitjobb i Sverige, Skottland och Frankrike, alla mina hundår av att titta på klockan en gång i minuten och känna hur ledan långsamt äter upp min själ, allt mitt bagage av förlorat liv, kvittades mot att ha gått ut gymnasiet med G i alla ämnen. Sedan fick jag göra högskoleprovet och söka in på poängen jag tillgodogjorde mig där. Att börja läsa idéhistoria nu vid trettio års ålder är väl typ det bästa som har hänt mig intellektuellt.

YouTube Preview Image

Idéhistorian har bland annat fått mig att ifrågasätta just det folkbildningsideal som jag alltid omhuldat. Folkbildning, har jag börjat resonera, är väl egentligen en sorts elitism? Om man betraktar begreppet, vrider och vänder lite på det, så går det till syvende og sisdt ut på folket behöver bildas. Det är en mentalitet som minner lite om John Stuart Mill, socialliberalismens fader: Han har hyllats för att han var så tidigt ute med att vilja utvidga rösträtten, men för honom var den ändå villkorad. Att kunna skriva av en mening ur en bok och lösa en given ekvation tyckte han borde berättiga en röst, sedan gav vidare bildning, yrkesstatus och rikedom ytterligare mandat. Så talar en person som själv kommer från en privilegierad miljö. (Sedan har John Stuart Mill försonande drag, som att han fick ett nervöst sammanbrott och under en lång tid därefter bara läste romantisk poesi. Det är så sympatiskt på något sätt.)

John Stuart Mills idé är snarlik den som präglar arbetarrörelsens folkbildningsprojekt, det är en sådan kluvenhet inför människan: Å ena sidan är alla lika mycket värda, å andra sidan blir man mer värd ju mer bildad man är. Men vad är denna bildning, och vad innebär den? Oscar Olsson, studiecirkelns fader, menade att folkbildningsprojektet är till ”för folket och genom folket”. Så är det ju emellertid inte. Folkbildningsprojektet föddes ur socialdemokratin, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen. Det har framställt sig själv som FUBU, for us by us, men det är ju inte en rörelse för arbetare av arbetare, utan för arbetare i en välvillig borgerlig anda. Därav slutsatsen att allmogen inte duger som den är, att den är en lägre stående form som måste bildas, inte bara i kunskapsmässig utan även disciplinär mening: den måste skolas, uppfostras, lära sig hur man uppför sig och uttrycker sig. I sig själv är den ju bara… fel. Vulgär och gapig, för mycket. White trash.

White trash är ett begrepp som har nagelfarits den senaste tiden. Av till exempel Mona Masri i Nöjesguiden, i kulturprogrammet Kobra på SVT, och av bloggen Dagens white trash. Bloggen Dagens white trash har helt missuppfattat begreppet white trash och positionerar sig mest mot dålig smak i allmänhet: De tre senaste uppdateringarna handlar om vågiga åttiotalsspeglar, grillkrydda full av e-nummer, flygplatsöl. Den här glidningen mot en helt ny och bredare definition av white trash är väldigt intressant.

YouTube Preview Image

Jag tycker att white trash är ett problem. Men problemet är inte att white trash är white trash utan att vi skäms å deras vägnar. Vi har kommit att likställa bildning med intelligens, fastän det inte alls är samma sak. Det är ju liksom inte Tabita det är fel på utan föreställningen att hon är oss underlägsen för att hon inte besitter borgerligt god smak utan röker under fläkten, har så många engångsligg att hon inte ens vet vem som är far till hennes son och tycker att det är snyggt med tribaltatueringar.

Fast det var inte alls det här jag skulle skriva om. Jag ville egentligen bara säga att jag alltid har tänkt mig att jag drivs av ett folkbildningsideal, men att jag har övergett den tanken på sistone, att jag numera snarare tänker att bildning är något så statiskt, att det som verkligen berikar är nya tankevärldar överhuvudtaget, nya perspektiv. Kunskap, inte allmän fostran i finkultur. Jag får det genom mina studier i idéhistoria, och det gör mig lycklig, men jag tycker att det som betraktas som fulkultur också har ett värde. Sedan tänkte jag säga att jag alltid strävar efter att skriva så lättbegripligt som möjligt, och om jag någonsin överger detta och enbart skriver sådant som man måste ha läst 40 000 miljarder universitetspoäng för att förstå, då ber jag er vänligen att ge mig en spruta så att jag somnar in.

Och, hade jag tänkt avrunda, eftersom just tillgängligheten är så viktig för mig så blir jag så jävla glad när Hejsonja i en intervju utnämner mig till Sveriges bästa krönikör med motiveringen:

”Hon är kunnig och hon förmedlar sina kunskaper på ett lättförståeligt och intelligent vis. Hennes mål är liksom inte att exkludera nån med sina kunskaper utan snarare att få så många som möjligt att förstå vad hon försöker säga.”

Det är precis det jag strävar efter. Det och en vågig åttiotalsspegel som påminner mig om varifrån jag kommer.


Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

_Lisa Magnusson

2011.12.02 13:27

20 Kommentarer på "Problemet är inte white trash. (Om folkbildning, white trash och Hejsonja!)"

  1. Connie den 2011/12/02 2:04 e m

    2. Grattis till ”Sveriges bästa krönikör” utnämningen och tack för en bra artikel!

  2. pa sndberg den 2011/12/02 2:20 e m

    3. Jag tänker inte skriva att jag inte kunna säga det bättre själv. Bara att jag önskar att jag hade sagt det lika bra. Träffsäkert. Och intelligent.
    /pa

  3. Knastro den 2011/12/02 3:03 e m

    4. Tillägg:

    Du skriver på twitter att det skulle finnas nån sorts underliggande ”ideologi” att fostra arbetarklassen som är von oben. Men även det är fel

    Idealet med folkbildning är absolut inte ett von oben-medelklassideal. Du kanske inte känner till det – men i början på 90-talet var arbetarklassen en grupp som stod utanför all offentlighet och inflytande. Det berodde delvis på att kunskap och bildning länge varit förbehållet en rik elit. var man arbetare var man fattig, och man kunde med näppe läsa och eller skriva. Ofta inte alls. Kunskaper om vår historia, om litteratur och så vidare var det enbart rika och borgare som hade möjlighet till.
    Detta innebar en obalans i makt. Att ha kunskap om historien om konst och litteratur och politik – det är också makt, och av den anledning började arbetarrörelsen sitt ”folkbildningsideal”. Från arbetare till arbetare – för att öka jämnlikheten mellan klasserna.

    Ett mycket lyckat projekt, unikt och framväxt underifrån. Du är alltså fel ute.

  4. Kerstin den 2011/12/02 3:09 e m

    5. Det är en intressant reflektion du gör, men jag tror att du har missat några extremt viktiga punkter.

    Socialdemokratin, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen har en genuin grund i arbetarklass och bondemiljö. Det är inte välvilliga medelklassmecenater som ligger bakom dessa rörelser, de växte fram som ett svar på bristen på utrymme för den tidens ”fulkulturmänniskor”. Folkbildningen var så viktig i de här grupperna eftersom de insåg, utifrån sin egen situation, att kunskap är den enda vägen för att förändra samhället.

    I och med folkbildningen fanns det dessutom alternativ till medel- och överklassens bildningsvägar. Folkhögskolor, kvällskurser och studiecirklar erbjöd andra sätt att få kunskap än via universitetet och statskyrkan. Det fanns möjlighet att lära sig om saker som de etablerade institutionerna inte hade något intresse av.

    Sen har ju folkbildningen gått från samhällsförändrande till etablerat, finkulturellt och mysigt, det håller jag med om. Så det kanske är dags för något nytt som kan förändra vårt nuvarande samhälle?

  5. Greyface den 2011/12/02 3:29 e m

    6. Jag var väldigt skeptisk en bra bit in i texten tills du vände genom att inte likställa bildning med kunskap. Sen förstod jag vad det var du försökte säga och då blev inlägget mycket vettigare.
    Sen gillar jag verkligen studiecirklar för att det är väldigt lättilgängligt sätt att lära sig allt möjligt matnyttigt, så även om du eventuellt har rätt i att ursprunget är nedlåtande så är det en väldigt bra resurs idag.

    Men å andra sidan så ogillade jag vågiga åttiotalsspeglar redan då det begavs sig. Verkade så opraktiskt tyckte jag. Eller så var jag bara avundsjuk på syrran?

  6. Lisa Magnusson den 2011/12/02 3:31 e m

    7. Tack, Connie!

  7. Lisa Magnusson den 2011/12/02 3:32 e m

    8. PA, tack så hemskt mycket!

  8. Lisa Magnusson den 2011/12/02 3:34 e m

    9. Knastro, som du säkert begriper själv så har jag inget intresse av att publicera nedlåtande kommentarer som inte tillför något. Därför raderade jag din andra kommentar.

  9. Birch den 2011/12/02 3:38 e m

    10. Angående det språkliga.

    Så länge du aldrig, ALDRIG, använder ordet ”diskurs” så är det lugnt. i stort sett samtliga onödigt krångliga texter jag läst innehåller denna abomination. Så, så länge man håller sig till denna enkla regel så klarar man sig oftast.

    PS: Abomination, jag vet.. Men jag gillar det ordet, so sue me.

  10. Lisa Magnusson den 2011/12/02 3:40 e m

    11. Kerstin, tack för din intressanta kommentar! Det är flera som har reagerat på ordet ”medelklassmecenat”, det var klumpigt uttryckt av mig. Jag menade inte mecenat i bokstavlig, ekonomisk bemärkelse utan att bildningen förmedlade inte bara konkret kunskap utan också ett sätt att tänka och uppföra sig. Har förtydligat nu.

  11. Egil Möller den 2011/12/02 3:42 e m

    12. Beror inte den synen på folkbildning på om man ser på kunskapen eller på personen som det viktiga?

    Jag har alltid tänkt att motivationen för folkbildning är att: Om folket skall bestämma, vilket de måste få i ett rättvist demokratiskt land, så bör folket få tillgång till kunskap nog att kunna ta välgrundade smarta beslut. Det handlar inte om att folket måste bli mer medelklasssnofsiga, utan att de skall ha tillgång till bra beslutsunderlag. En vändning av fokuset i resonemanget, typ. Jag tror att några gamla sossar formulerat det nästan så till och med, men jag har inga fina historieböcker att citera ur :(

    Samma sak återkommer i diskussioner runt lagtexter – vi har alla ett krav på oss att förstå lagen, att inte veta om ett förbud är inte ett försvar i domstol. Men om vi nu måste förstå lagen, så borde det finnas ett motsvarande krav på staten att formulera lagen på ett språk som vi alla kan förstå. Så är tyvär inte riktigt fallet idag i Sverige, men vi är i alla fall närmare detta än vad tex USA är…

  12. Mark Slate den 2011/12/03 10:58 f m

    13. Haha såna där speglar satt uppmonterade som standard när jag flyttade in i min lägenhet, och det är ändå ett hus byggt under 00-talet. Och nu till det riktigt sensationella i sammanhanget: Det är en studentlägenhet!

  13. Brandon Lee den 2011/12/03 12:37 e m

    14. Eh,.många ord, mängder med ord om folkbildning, frågan är om folket begriper vad du egentligen vill säga. Så, jag bjuder på folkets röst om det vad du egentligen ville säga, några odödliga rader av F1 stjärnan Kimi Räikkönen ang Finland, kanske även om folkbildning och dess eventuella brister: ”In summer there´s fishing and fucking, and in winter,..the fishing is bad” Det du Lisa, svårare än så är det inte, Kimi är måhända icke en briljant krönikör, och använder väldigt få ord,.men vilken ärlig kille,.om folkbildning.

  14. Linus Ericsson den 2011/12/03 9:14 e m

    15. Hej Lisa!

    Vad jag är glad att du känner glädje över att få möjlighet att studera (och vågat ta steget in i det omvälvande och ganska utmanade livet som student med livserfarenhet)!

    Rörande diskussionen om kyrkan, universiteten och folkhögskolorna tycker jag det är tydligt att de alla har grundats med samma mål. Jag menar Jesus bröt ju verkligen mot de rådande strukturerna. Tyvärr stelnade kyrkan och moralläran efter hand, eller så kom samhället i fatt och sprang förbi.

    Universiteten grundades på samma sätt som en direkt utmaning mot samhällets elit (adeln), och arbetade hårt för meritokrati. Man kan säga mycket om dagens universitet, men även universiteten har blivit ganska stela organismer som av tradition tilltalat en viss grupp i samhället (som du kort berör i din text).

    Folkhögskolorna bildades i någon mening som en motreaktion mot universitetens något omvända ghettofiering, och har kanske själva stelnat till att, som kyrkan och universiteten ha någon typ av nisch där man tycker sig ha ensamrätt på kunskapsbildning och dessutom får statsstöd för det.

    Inget av det här är särskilt konstigt, att organisationer förändras och får förändrad betydelse möjliggör förändring, även om vissa organisationer blir kvar, om än i annan form (kyrkan har till exempel inte längre hand om sjukvård, fattigvård och informationsdistribution).

    Vad universiteten och folkhögskolorna är på väg att få för roll är kanske svårare att sia om, men en spaning är att universiteten kommer att fjärma sig allt mer från ”vanlig” yrkesverksamhet och ha till uppgift att i högre utsträckning ägna sig åt olika typer av grundforskning. Utbildning och mer tillämpad forskning kommer troligtvis att bedrivas av ett löst sammanhållet nätverk av idealistiska företag som kanske tillåter sina anställda att ägna sig åt annan forskningsliknande verksamhet på frivillig basis. En anseelig kunskapsmängd samlas också på bloggar, debattforum och speciellt avsedda sidor, till exempel Stack Exchange, epostlistor och Wikipedia. Den är verkligen fritt tillgänglig för alla som vill.

    Därmed inte sagt att en universitetsutbildning är utdaterad – tvärtom – den har bara en något annorlunda syfte i framtiden än vad den haft traditionellt. Heja kunskap!

  15. Sofia den 2011/12/05 10:51 f m

    16. Du är utan konkurrens den bästa krönikör jag läser just nu, men jag är nog inte representativ, folkbildad eller bra på nåt enda vis

  16. Jan Altsjö den 2011/12/05 4:35 e m

    17. Jag tycker att Lisas text är vettigt resonerande (i vanlig ordning) men att den samtidigt lutar snett. Antagligen beror den lutande känslan på utsagan ”Folkbildningsprojektet föddes ur socialdemokratin, nykterhetsrörelsen och frikyrkorörelsen”. Det är att göra alldeles för enkelt för sig. Jag menar, folkbildningen var up and going långt innan SAP ens hade organiserat sig. Eller har jag missat nåt?

  17. Gittan den 2011/12/06 9:25 e m

    18. Oh vad kul att hitta hit, foljde dej pa aftonbladet tidigare o maste saga att Sonja har helt ratt!

  18. isa den 2011/12/11 8:04 e m

    19. du skriver bra. jag önskar att du en dag kunde skriva ett inlägg om utanförskapet som man känner när man inte har några högskolepoäng när de flesta i ens närhet har det. när man tagit skitjobb, inte har någon examen osv.

  19. Okej med klassberättelser, men vi måste göra politik av det också | Designerdrömmar den 2012/02/06 1:00 f m

    20. [...] vill jag också passa på att lyfta ett fint inlägg som Lisa Magnusson skrev om folkbildning för några veckor sedan. Där lyfter hon fram hur [...]

  20. E-mannen den 2012/02/13 8:37 e m

    21. Hyllningstråden!
    Jag håller med Sonja i denna frågan. Även om hon var väldigt tråkig i Schulman Show senast.