Svara aldrig! (Om beroende, frihet och att vara sitt bästa själv.)

”‘Var dig själv’ är det sämsta råd man kan ge somliga människor”, sade en gång författaren Tom Masson. Kanske gäller det oss alla? Åtminstone pratar inte självhjälpsböckerna längre om att ”vara sig själv” – vad nu det innebär – utan istället om att ”vara sitt bästa själv”, inte minst i mötet med andra. Att vara sitt bästa själv är att vara stark, oberoende.

I boken ”Alla får ligga” listar föreläsaren Henrik Fexeus 168 tips för att få någon på fall. Tips #88 är att ta ett steg tillbaka: om den andra följer efter så betyder det att den gillar en. Den som genomför detta test får dock hoppas att personen i fråga inte också har läst boken, för tips #101 råder nämligen läsaren att absolut inte följa efter om någon tar ett steg tillbaka. Då skall man även backa själv. Man får ju för guds skull inte verka intresserad! Att inte verka intresserad är a och o också i journalisten Neil Strauss raggningsbibel ”The Game”. Boken varnar för ”en-fixering”, det vill säga att bli förälskad i en enda kvinna, och lär ut det bästa knepet för att verka som att man inte bryr sig: att sluta bry sig.

”Om du blir kär, slå till”, uppmanar stilexperten Ebba von Sydow de unga kvinnliga läsarna av boken ”Ebbas stil”. Det gäller emellertid bara kläder. Vad kärlek anbelangar är tonen en annan. ”Var alltid svårfångad”, råder boken, ”alltid busy, alltid på väg”. Och om ”du plötsligt ser på mobilen att han försöker ringa dig, svara aldrig”.

Att vara beroende är det fulaste som finns i vår kultur, lär oss populärpsykologin, det är en sjukdom som bara väntar på att slå till och förgöra oss. Beroendet lurar överallt, i alkohol, socker, dataspel, sex, andra människor. Att två kvinnor i höst ger ut en bok som heter ”Happy, happy” och som vill ”få alla dem som inte skilt sig att bli sugna” är egentligen bara logiskt.

Studie efter studie visar att människor mår bra av att ha många och starka bindningar till andra, men vår rädsla för att komma nära, att göra oss sårbara, är alltjämt stark. Därför värjer vi oss samtidigt. Därför uppfinner vi gång på gång myten om den fria individ som inte behöver någon annan än sig själv. Trots att vi väl någonstans förstår att det är precis som Janis Joplin sjöng: att “frihet” egentligen bara betyder att man inte har något att förlora.

Krönika publicerad i förra numret av Arena.

Spara / dela med dig
  • Facebook
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • TwitThis
  • Google
  • Live
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

_Lisa Magnusson

2011.12.15 13:32

9 Kommentarer på "Svara aldrig! (Om beroende, frihet och att vara sitt bästa själv.)"

  1. Sonja den 2011/12/15 4:49 e m

    2. jag är så glad att jag är asexuell.

  2. Agnes den 2011/12/15 8:58 e m

    3. Jag håller med dig, och tycker om din text.

  3. Rawdjur den 2011/12/15 9:44 e m

    4. Du är en klok en, Lisa.

  4. Emma den 2011/12/15 9:46 e m

    5. Rolig, klok och tankeväckande TED talks om att våga visa sig sårbar:

    http://www.ted.com/talks/brene_brown_on_vulnerability.html

    Bara måste rekommendera!

  5. Jennie den 2011/12/15 10:45 e m

    6. Personligen har jag aldrig förstått det där med att spela svårfångad. Det är inte dessa relationer som har hållit länge bland mina vänner, utan snarare dessa där man känt att det känns bra tidigt och satsat högt.

    Vad det gäller all denna självhjälp så tyckte jag från början att det var intressant, men jag har tröttat av den anledning att man måste vara så förbaskat bra och lycklig hela tiden.

  6. Två lästips. den 2011/12/16 9:28 f m

    7. [...] tycker att alla borde läsa det här inlägget av Lisa Magnusson som handlar om vår rädsla för närhet och viljan att vara obero…. Jag tycker även att ni ska läsa detta inlägg om signalspaning och att ringa in gärningsmän. [...]

  7. Avsked. den 2011/12/17 1:10 f m

    8. [...] En grej som jag hör många av mina au pair-vänner säga är att man inte ska fästa sig för mycket vid sin värdfamilj eller sina vänner här eftersom det gör avskedet så mycket jobbigare, då tänker jag på den där krönikan av Lisa Magnusson. [...]

  8. sofia ågren (sockersugen) den 2011/12/18 7:21 e m

    9. Vilken fin text! Jag har länge reflekterat i samma tankebanor själv. En föreläsare jag hade som pratade om emotioner sa något i stil med ”människor är obotligt sociala”. Det han menade var att vi är styrda av de känslor andra människor ger oss. Hjärnans logiska del kan inte belastas med alla beslut, och det vi går på i väldigt mycket av det vi gör är istället känslor som läggs ihop till en magkänsla.

    Jag har egentligen inte alls mycket evidens för att den mekanismen skulle leda oss mot nära relationer, trygghetssökande, men jag tror ändå att allt som är ny stimuli faktiskt gör oss ganska osäkra. Innan våra känslor vågar lita på ett nytt ting, eller en ny person, så att det/den kan generera positiva känslor måste en betingning äga rum. Och betingningen är nog en ganska lång process. När vi väl gått igenom den, och har något som våra sinnen säger är bra för oss, bör man kanske hålla kvar vid det för att helt enkelt vara så komfortabel i tillvaron som möjligt.

    Det är inte snällt mot en själv att oreflekterat bara lämna de relationer och rutiner man har byggt upp, men en skiljsmässobok ger inte riktigt utrymme för den typen av resonemang. Nåväl, kanske är helt ute och cyklar. Tack för att du skriver dina krönikor! Du berikar!

  9. tobbe den 2011/12/28 1:53 f m

    10. Snälla kalla inte Neil Strauss’ bok för bibel. Folk (killar) kan få fel uppfattning om hur man raggar.