De kungliga charaderna.

Kronprinsessan Victoria och hennes man har fått en dotter, skriver alla tidningar idag. (Om jag vore mor skulle jag nog för övrigt ha varit mäkta irriterad över det där uttrycket. “Fått”? När man har kånkat runt på en unge i nio månader och sedan pressat den ur sin kropp under typ ett dygn av djupsta vånda, då känns det nog inte som att man har “fått” barn, liksom bara sådär. Jobbat fram ett barn, borde det heta.)

Kronprinsessan är så kvillrande glad. Hennes man också, hans känslor är “all over the place”, berättade han under en presskonferens igår, jag blev alldeles rörd och lipig över hans lycka. För jo, nog är det väl alltid fint när bebisar föds.

Men det är inte för att det är fint när bebisar föds som jag skriver det här. Jag skriver för att påminna om hur ovärdigt det är med monarki. Och det tänkte jag illustrera med den procedur som ägde rum klockan elva på förmiddagen idag. Jag talar om konseljen där talman Per Westerberg, statsminister Fredrik Reinfeldt, riksmarskalk Svante Lindqvist och överhovmästarinna Alice Trolle-Wachtmeister inspekterade tronarvingen och sedan signerade ett intyg som kallas vittnesbekräftelsen. “Vittnesbekräftelsen är ett dokument med underskrifter och sigill av vittnena, som bekräftar att tronarvingen inte är en bortbyting”, skriver Aftonbladet.

Okej. Några detaljer här. För det första: Det är förstås bara i teorin som kronprinsessan står över oss i rang. I praktiken är hon vårt avelsdjur och vi håller henne gisslan på Haga slott. Att det är hon som är vår undersåte och inte tvärtom bevisas bara idag i det lilla av att en pajas som Herman Lindquist tar sig rätten att i rikets största tidning klaga över det namn kronprinsessan har valt till sitt barn. Det bevisas vidare i det stora av den demonstration av absolut makt som det innebär att representanter från den svenska regeringen skall godkänna kronprinsessans unge. Vad händer egentligen om de hade sagt att de inte tänkte skriva under? Skulle hon tvingas adoptera bort barnet då? Eller strippas barnet bara på sina titlar?

Sedan till detalj numero två, och detta tycker jag är väldigt intressant: Statsminister Fredrik Reinfeldt har idag alltså skrivit på ett dokument som bekräftar att Estelle Silvia Ewa Mary, som bebisen har döpts till, inte är en bortbyting. Men det vet han ju ingenting om. Han var enligt egen uppgift i London när barnet föddes. Att gå i god för att en uppgift stämmer fastän man inte vet om den gör det är osant intygande, ett brott som, enligt jurister jag har pratat med, kan ge fängelse i upp till två år.

Skälet till att Fredrik Reinfeldt ändå så lättvindigt har signerat ett juridiskt bindande dokument är förstås att han inte tar det här på allvar. Ingen tar det här på allvar. Ändå fortsätter vi låtsas. Ack, dessa kungacharader, vad jag skulle önska att vi kunde sluta med dem. För allas vår skull, inte minst lilla Estelles.

_Lisa Magnusson

5 Kommentarer

2012.02.24 12:25

5 Kommentarer på "De kungliga charaderna."

  1. Martin den 2012/02/24 12:57 e m

    2. Efter som människor och troll har något olika fysiologi tror jag att Fredrik efter en närmare inspektion kan avgöra huruvida ett troll har varit och bytt ut prinsessan mot sin egen avkomma.

    Dock vet jag inte hur väl statsministern är bevandrad i magi, så att han kan bryta de illusioner som gör att trollbarnet ser ut som en människa. Om han har varit i London eller ej tror jag inte påverka den förmågan (men jag kan inte magi själv så jag vet inte riktigt)

  2. Mattias den 2012/02/24 1:03 e m

    3. Angående att Fredrik Reinfeldt skrev under på att barnet inte var en bortbyting behöver inte betyda att han inte vet vad han talar om. För bortbyting refererar ju inte nödvändigtvis till att en förväxling av barn utan om barnet bytts ut mot ett troll. https://sv.wikipedia.org/wiki/Bortbyting
    Och det är väl ändå bra att vår stadsminister fastställt att vi inte har fått en trollunge som tronarvinge!

  3. Candy den 2012/02/24 4:13 e m

    4. Alltså herregud, word på det här. WORD.

  4. Jarl Jönsson den 2012/02/25 1:38 e m

    5. Naturligtvis kan man raljera över saker som sker. Det är man i sin fulla rätt att göra men om man vill att människor skall ta det man skriver på allvar kanske skall man då se till att använda begrepp och uttryck på rätt sätt och verkligen veta vad de innebär. I det här inlägget har författaren blandad ihop några olika saker och jag tycker att mycket av kritiken faller då platt till marken. En konselj är ett sammanträde med regeringen där kungen deltar. Det sker några gånger per år och är till för att informera kungen och regringens arbete och viktiga händelser eller som i det här fallet att kungen får informera regeringen om andra viktiga saker.
    Det andra som statsministern med flera var med och gjorde var det som kallas vittnesbekräftelse. Från början var det ett antal utvalda betrodda människor som faktiskt var med under hela förlossningen och därmed verkligen kunde bekräfta att det var ett kungligt barn.
    Det tredje felet i texten är att barnet, eller en vuxen inte döps till sitt namn. Dopet är en gudstjänst där man tar upp människan i kyrkan och den döpte blir en del av den kristna gemenskapen. Dopet har alltså inget med namnet att göra. Namn får man antingen man döps eller inte! Annars skulle alla de som inte döps inte ha någo namn.
    Raljera gärna men se då till att använda rätt begrepp. Vi är många som tycker att födelsen av en svensk prinsessa är en stor, viktig och trevlia händelse! Kungafamiljen gör mycket gott för <sverige i relation till andra länder!

  5. Enligt Min Humla » Politiskt överskott ger demokratiskt underskott den 2012/02/26 6:24 e m

    6. [...] Magnusson skrev några intressanta rader om den kungliga afkomman och märkligheterna som omger dess födelse, [...]