Lisa Magnusson

Hororna finns överallt.

Sara var femton och lite kär i en på sin skola. På en fest hamnade de i säng i ett mörkt sovrum. Hon var full som en kastrull, men någonstans inne i dimman ville hon ju ändå, berättar hon i Dokument inifrån. Efter en stund smög två av hans vänner in i rummet, låste dörren bakom sig. Hon sade inte nej till dem, men inte ja heller, hon sade ingenting. Hon visste inte riktigt vad hon skulle göra. Vännerna var så hårdhänta, hon var så full. De fotograferade det de gjorde med henne. Sedan lämnade de henne ensam kvar, i spyor och blod.

Sara försökte aldrig värja sig. Hon bara låg där, passiv och paralyserad. Ändå fattade de ju att hon inte ville. Efter några dagar hotade de henne med att om hon sade något till någon så skulle de sprida bilderna de hade tagit. Sara höll tyst. Men bilderna spred de i alla fall, över hela skolan. Äcklet hon känt över sig själv sedan den där händelsen blev till allas äckel. Folk tyckte att hon var en hora.

Den där horan finns på varje skola. Ibland har hon haft mycket sex och verkligen gillat det. Ibland har hon haft sex och inte gillat det alls, inte velat. Ibland har hon inte legat med någon överhuvudtaget, men betett sig på ett horigt sätt. Att bete sig horigt innefattar allt från att ha kort kjol till att flirta med fel kille till att vara allmänt kaxig. Ungdomarna som intervjuas i Dokument inifrån har allesammans egna erfarenheter av sådana här tjejer, det märks på deras sätt att prata. De säger nedlåtande att våldtäkt visserligen är fel men att man väl får tänka på hur man klär sig, vilka signaler man sänder, om man beter sig utmanande får man faktiskt skylla sig själv lite. Och när tjejer säger att de har blivit utsatta för något så vet man ju inte alltid så noga hur det är med den saken. Det kan ju ofta vara så att de vill få uppmärksamhet bara, en del gillar ju att tycka synd om sig själva.

”Om en nyckel passar i alla hål så är det en bra nyckel. Men om ett lås kan öppnas av vilken nyckel som helst så är det ett dåligt lås”, säger en av ungdomarna, och det sammanfattar ganska väl den syn på män, kvinnor och sex som ungdomarna ger uttryck för. Jag blir så uppgiven och förbannad. Jaha, tänker jag, det kanske är lika bra att kvinnor klär sig i heltäckande och undviker all kontakt med män i så fall, eftersom män inte kan behärska sig utan våldtar alla som inte passar sig, man får liksom räkna med det och gör man inte det så är man tydligen dum i huvet, då är det ens eget fel.

Jag tror att många kommer att reagera som jag på Dokument inifrån. Har vi verkligen inte kommit längre än såhär? Hur kan dagens unga inte fatta att våldtäkt alltid är fel, punkt slut?

Men givetvis förstår de att våldtäkt är fel. Alla är överens om det, ungdomarna i reportaget också, det säger de ju. Det är bara det att ingen vill ta in att det verkligen kan hända på riktigt.

Under den pågående rättegången om massmorden på Utøya har gärningsmannen Anders Behring Breivik beskrivit hur många av dem han sköt ihjäl inte ens försökte fly fastän de kunde, de stod som fastfrusna, försökte inte försvara sig, bara lät det ske. Jag föreställer mig att det är samma typ av mekanism som drabbade först Sara när hon utsattes för övergrepp, och sedan hela hennes omgivning: primitiv förnekelse. Vi hoppas att om vi inte tar in det som sker så är det inte på riktigt. Först när vi tillstår att något faktiskt har hänt måste vi ta itu med konsekvenserna.

Vi kan förfasa oss över ungdomarna i Dokument inifrån, över Bjästa, över alla dem som inte gör något, som blundar inför sanningen. Det kostar inte oss ett dugg. Men hur beter vi oss för egen del i den här sortens situationer? Om vi vill ha en förändring till stånd så måste vi först och främst rannsaka oss själva. Hororna finns överallt.

Debattartikel publicerad på SVT Debatt inför kvällens Dokument inifrån.

Lisa Magnusson
  1. lg skriver

    Tycker du missar en viktig poäng i din berättelse ovan: ”Efter några dagar hotade de henne”. Om även killarna (och varför så könsstereotypt: jag har blivit utsatt för sexövegrepp två gånger, båda gångerna av kvinnor. Mitt liv är inte förstört.) var ”fulla som kastruller” så kanske det dröjde till dagen efter innan de ”ändå fattade (…) att hon inte ville” just eftersom ”Hon sade inte nej till dem, men inte ja heller, hon sade ingenting”. Hur ofta brukar du sjöälv aktivt säga ”ja” till sex? Det enda man säger om inviter till sex är ju i praktiken nej så allt som inte är nej är ja.

    Sedan: berusning och lyhördhet är rätt oförenliga storheter.

    Vad gäller horagrejen är det ett problem som går över med åren men också, tror jag, en klassfråga: jag gick själv på Enskilda Gymnasiet men umgicks också med en del från ett mindre attraktivt förortsgymnasium. Den senare miljön var betydligt mer dömande. Överklassen är betydligt mer tolerant. Överklassen har råd att vara tolerant.

  2. Lisa Magnusson skriver till lg

    lg, jag har skrivit väldigt mycket tidigare om att ett övergrepp inte måste innebära döden. Men förstår ärligt talat inte vad du menar med ”könsstereotypt”, fallet Sara är inte fiktivt, detta var vad som hände henne, och det var såhär hon upplevde det. På samma sätt som du och jag inte tyckte att våldtäkterna förstörde våra liv så måste vi självklart respektera att Sara kände på ett annat sätt. Tycker att din kommentar är väldigt märklig och förvirrad.

  3. Leo Berg skriver

    Suck, återigen så känns det som att tillgången till internet och sociala medier har, om inte förvärrat problemet så åtminstone förvärrat konsekvensera för offret efter en våldtäkt.

    Jag förstår annars inte den totala avsaknaden på respekt för den personliga integriteten och idealen kring sex, som ungdomarna tycks följa kommer ifrån.
    Tekniken tveeggade svärd.

    Så länge vi inte lyckas uppfostra individer som förstår att det är fel att utnyttja en annan människa, mot deras vilja så kommer lidandet fortsätta.

    Återigen en mycket bra text som tar upp rätt del av problemet.
    Är det inte påfrestande att vara så klok ibland?

    Värt att notera är dock att Hanne Kjöller på DN uppenbarligen inte anser att fallet med ”Sara” är våldtäkt och att problemet inte är särskilt stort. Om tjejer bara kunde lära sig att säga nej.
    http://www.dn.se/ledare/signerat/tonarssex-ratt-att-saga-nej–och-ja

  4. lg skriver

    Lisa: du ägnar ett helt (inte så långt förvisso) inlägg åt en parentes i min kommentar men säger ingenting om resten av vad jag skrev.

  5. Lisa Magnusson skriver till lg

    lg, ibland har jag tid och lust att svara på någon kommentar, och då gör jag det, men som du kanske noterar om du tittar runt så sker det väldigt sällan. Skälet till det är att det så gott som aldrig kommer något konstruktivt ur att bemöda sig med att bemöta, förklara o s v. Och mycket riktigt, även denna gång urartade diskussionen genast till idiotiskt tjafs om att jag inte bemött varje stavelse i det du har skrivit (som om någon någonsin gör det). Gud vad trött jag blir. Du behöver inte svara på det här. Hejdå.

  6. lvrs skriver

    bra text. och ja, ett slags deppigt tack lg som kommer in och visar varför den måste skrivas om och om igen.

  7. Emma skriver

    Tack för en bra och viktig text Lisa!

    Och l g, du skriver och frågar ”hur ofta brukar du aktivt säga ja till sex?” och jag tänker att det sker väl (förhoppningsvis) varje gång en person har sex? Att tjejen i detta fall sagt ja till att ha sex med en person innebär inte ja till sex med ytterligare två personer.
    Tror det är dags att ändra din syn till att allt som inte är ja är nej när det kommer till sex.

  8. lg skriver

    Emma: så du brukar avbryta hånglandet ”Jag har en viktig fråga: vill du ha sex med mig nu?” och vänta på ett ja? Jag har i alla fall aldrig varken fått eller ställt den frågan. Jag har heller aldrig hört någon annan (än du då) som hört den frågan ställas. Däremot händer det ju emellanåt att någon säger nej – det har nog alla både hört och själva sagt.

    Eller vad menar du egentligen?

  9. Emilie skriver

    lg: Jag har åtminstone fått ”Vill-du-frågan” 75% av de gånger jag har haft sex. Så klart att min pojkvän inte frågar om jag vill varje gång ( fast om jag inte vill talar jag om det i god tid), men om jag någonsin legat passiv så har personen i fråga helt klart frågat ifall jag INTE vill. och en passiv person vill oftast inte.

  10. lg skriver

    Emilie: det är märkligt att du berättar om alla som frågat dig men aldrig att du ställt frågan, i synnerhet när jag explicit frågade hur du brukar göra. Du har alltså förmodligen utsatt en hel del människor för övergrepp.

    Och du läste inte vad jag skrev: ”hångla”. Kan inte se hur man gör det passivt.

  11. Åsa skriver

    deprimerande. ännu mer deprimerande att det finns jävla idioter som läser en berättelse om någon stackars traumatiserad unge och vars första reaktion är att försvara det.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.