Lisa Magnusson

Kvällstidningarna och familjetragedierna.

I söndags kväll lade Expressen upp en nyhetsartikel om att en man hade mördat sin fru. Rubriken talade om händelsen som ”dramat” och i själva löptexten användes ordet ”familjetragedi” två gånger. Jag skrev till tidningen på Twitter och bad dem trött att sluta använda den typen av ord. Alla mord är väl i någon mening en familjetragedi, men bara när män mördar kvinnor får man för sig att låta själva den grymma handling som är mord hamna i skymundan. Uttrycket har något överslätande över sig, som om mordet liksom bara hade råkat drabba familjen och att det inte angår oss andra utan är en privat angelägenhet. Och ordet drama är ett förringande, direkt olämpligt, ord att använda när någon har misshandlats till döds.
”Här handlar det dock om direkt citat från polisen? Vi slutar inte citera korrekt, men håller med om viktigt inte förringa”, svarade Expressen mig.

Grejen var ju att det inte alls bara handlade om ett citat. Förutom att uttrycket användes av polisen sammanfattade Expressen för egen maskin saken som en familjetragedi i den första meningen i artikeln: ”En kvinna har hittats död och tre är skadade efter en familjetragedi i Alingsås.”

Ordet drama gavs ingen förklaring, men när Tomas Mazetti, medgrundare av pr-byrån Studio Total, sedan frågade om tidningen även skulle kunna tänka sig att sätta löpsedeln: ”8000 Bosnier mördade i Srebenica. STORT DRAMA” surnade Expressen till och påpekade att tidningen faktiskt grundades ”som motröst till nazismen”. Visst. Man kan minnas Expressen för detta, men man kan även minnas betydligt nyare löpsedlar såsom den främlingsfientliga ”KÖR UT DEM!” år 1993. Och oavsett hur ädelt tidningen handlat i denna fråga så är den inte oantastlig. Det är fullt möjligt att både vara mot nazism och att använda olämpliga ord i rapporteringen av ett mord i Alingsås.

Jag tycker att Expressens reaktion på invändningarna ganska väl illustrerar vad jag uppfattar som två av kvällstidningarnas stora dilemman.

Jag, som själv har jobbat för en kvällstidning, vet att där finns en anda av vi mot världen. Kvällstidningarna ser sig själva ungefär som småbrorsor som i egenskap av kaxiga uppstickare får ta orättvist mycket stryk. Den självbilden är förödande när det gäller att förhålla sig till kritik: Det ligger i kvällstidningarnas mentalitet att sluta sig inför den snarare än att öppna sig.

Alla gör fel, det är inte ett tecken på svaghet utan på ödmjukhet att tillstå detta. Framför allt är det lättare att tycka om någon som verkar vilja lyssna och ta till sig, som strävar efter att göra rätt snarare än att ha rätt. Så har det alltid varit, men i och med att internet gjort det lättare för privatpersoner att nå ut så har detta blivit allt viktigare för företagen att inse. Det finns ju nämligen ingen bättre bensin för en arg internetmobb än företag som sätter sin prestige främst och hårdnackat vägrar tillstå att de skulle kunna ha gjort något dumt. När företag säger: vi har inte gjort något fel är detta vad folk hör: vi skiter i vad ni säger.

Det andra dilemmat är hur man skall förhålla sig till det man skriver om. Den som har till yrke att rapportera om nyheter får ett rätt osentimentalt förhållande till dem, det är inte bara oundvikligt utan direkt nödvändigt. Man kan inte bryta ihop när något händer, man måste hålla huvudet kallt, jobba på. Kvällstidningarna har dock som idé att ha en lite fräck ton som ofta inte känns särskilt lyckad, i mitt tycke. Att till exempel tala om ett mord i grekiska teatertermer som drama och tragedi markerar ett avstånd och en sensationslystnad, som om mordet inte är på riktigt utan mest något spännande vi sätter i oss tillsammans med en bytta popcorn. Illa är det även att man vägrar att reflektera över vad ett begrepp som familjetragedi egentligen sänder för signaler.

Ingen är perfekt. Kvällstidningarnas föreställning om sig själva och sin roll medför dock både att de lätt hamnar fel och att de inte gärna lär sig av sina misstag. Därpå är Expressens agerande ett rätt tydligt exempel.

Lisa Magnusson
  1. Marie skriver

    Exakt så! Du är så klok.

  2. Peter skriver

    Förstår vad du menar. Frågan är dock vad man ska skriva istället. Överfallet? Vet vi att det är ett överfall? Vet vi att det är ett mord? Hur vet vi att det inte är självförsvar? Vet vi att det var mannen i huset som mördade sin fru och skadade barnen, eller är han bara misstänkt? Vet vi att det är en tragedi? Jag förstår vad du menar som sagt men alternativen är inte helt problemfria.

  3. Natalie skriver

    Brabrabra. Hoppas de læser och tar åt sig!

  4. Millie skriver

    Din analys är korrekt. Fruktansvärt osmakligt att kalla ett mord och eller en misshandel för ett drama. Har alltid direkt ogillat kvällstidningarna och det sättet de JÄMT vill ha rätt på oavsett om det är rätt eller om det är fel.

  5. lg skriver skriver

    Lisa har fel, även när mammor dödar sina barn används begreppen tragedi och drama frekvent.

  6. lg skriver

    Var lite för snabb på avtryckarfingret (se där, jag tillstår ett fel):

    ”Alla gör fel, det är inte ett tecken på svaghet utan på ödmjukhet att tillstå detta.”

    Lisa. när gjorde du detta senast? Du fullkomligt vräker ur dig ogenomtänkta texter och åsikter där ideologi går före saklig analys. Väntar på första pudeln.

  7. Tobbe skriver

    Jag är böjd att inte hålla med om att tragedi har något överslätande över sig. Tragedi i dramats värld är motsatsen till komedi. Något annat än en tragedi kan man inte säga att mord är. Dessutom är livet ett spel, ett drama. Det betyder inte att jag förringar mord. Inte alls. Ser man livet som ett drama så kan man väl påstå att det är överslätande, visst. Men vi tar ofta livet på alltför stort allvar. Lek mera!

  8. VIT Hetrosexuell Man skriver

    Har nog aldrig läst så mycket skit i hela mitt liv som när hittade denna bloggen. Du alstrar ett hat mot alla som inte tycker som dig , du hatar alla oliktänkande och dem du hatar mest är vita rakryggade heterosexuella män som fotfarande vågar stå på sig i detta genusexploderade samhälle där könsroller ska utplånas och där killar ska springa runt i klänningar samt kyssa kvinnans skor för dom finns . Det mest intressanta är att du vädjar om muslimer som bedriver det största kvinnohatet i hela världen
    .
    Du buntar även i hop alla vita män utifrån deras hudfärg samt sexuella läggning och sätter dom i fack, luktar som du själv är en rasist.

    Hatar du alla kvinnor som inte har din sjuka syn på män också? Ni feminister utger en ytterst liten procentsats av det kvinnliga könet och det är nog inte så konstigt.

    Ditt nästa utrikes besök borde vara i Saudiarabien så kanske du vaknar upp och inser hur bra ni kvinnor har det i Sverige!

    Jag hoppas du stannar i Indien eller att du bosätter dig i Bergsjön,Hjälbo,Hammarkullen,Rosengård,Södertälje,Fittja,Hässelholmen eller något annat paradis till kommun, så får du leva i ditt drömsamhälle där arbetslösheten och brottsligheten blomstrar :).

    Slutcitat : Du är en hatisk kulturmaxist och din största dröm är att utplåna könsroller,den vite mannen och nationalstaten Sverige. Måste även säga att människor som tänker längre än näsan räcker skrattar åt det du skriver :). Du är enbart påhejad av feminister och kulturmarxister för det är ingen annan som delar erat synsätt på samhället.

    Med vänliga hälsningar Robin Andersson

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Promotion