• Start
• Trend
  • Hotspot
  • Agnes B
  • Lisa C
  • Veckans Krönika
  • Veckans Mode
  • Buzz
  • Intervju
  • Modevisningar
  • Modenyheter
  • Webb TV
• Shopping
  • Milk/Signe
  • Signes Shopping
  • Veckans Val
  • Shoppingnyheter
• Skönhet
  • Rodeo Snygg
  • Skönhetsnyheter
• Inspiration
  • Niotillfem
  • Hunnd
  • Johan Wirfält
  • Lisa Milberg
  • Festbilder
  • Porträtt
• Info
  • Läs tidningen
  • Kontakta oss
  • Annonsera
  • Tävlingar

Nu läser inte jag några fler dödsrunor.
Nu skriver inte jag några fler dödsrunor.
Nu får folk sluta dö.

Alex Chilton. Big Star.
Huge star.
Alldeles för sorgligt.

Jag twittrade om den här tidigare men för er som inte sysslar med sånt: Här är Steve Masons nya singel och video.
Jag har för avsikt att fortsätta tjata om honom ett tag till ska ni veta. Inte alls omöjligt att hans är årets skiva.

Just det, jag har fått ett par mail med frågor om mina väskor man brukade kunna beställa via min (andra) blogg.
Det kan man inte längre. De jag hade kvar har nu uppgraderat sig och flyttat ur sin kartong och in i fina Rodebjerbutiken.
Alltså är det ett  besök till Jakobsbergsgatan 6 i Stockholm som gäller om man skulle vilja införskaffa en.

Vi var hos Paulita igår, om ni minns henne som jag skrev om för ett tag sen.
Hennes lägenhet är en av mina favoritplatser på jorden och det var en märklig känsla att återse den. När man är där känns hon väldigt levande. Mer levande än någon levande jag känner tror jag.
Hursomhelst, min vän David bor där tills lägenheten tydligen ska tömmas och hyras ut till nån bankman.
Mitt mål nu är att rädda den på nåt sätt. Se till att den får stå kvar intakt och ändå levas i. Den är gjord så, som ett museum man ska slita på och använda.
Som alltid handlar det om pengar. Och om att bankmän vill ha allt vitt och fräscht. Vi satt och filade på alla möjliga och omöjliga rädningsaktioner igår.
Tills vidare uppmanade David mig att i alla fall dokumentera den så mycket som möjligt. Och njuta av den.

Så jag lagade middag till oss i hennes knasiga kök (inte ett redskap nyare än 60-talet), till tonerna av hennes mycket tveksamma musiksmak – kommersiell country och Hawaiimusik – som lyckades låta fantastiskt där på nåt vis (men trots det bytte vi till Tom Waits Raindogs senare och då lät det förstås ännu lite bättre).
Jag provade det här receptet som vi blev bjudna på hemma hos några vänner som vi kan kalla familjen Gradvalls, och det var precis som de utlovade väldigt lätt. Och även mitt försök blev jättegott. (Inte alls så jobbigt stabbigt som thaimat kan kännas ibland när man ger sig på att göra det själv). Pinot noir till, mycket bra.

Sen undersökte vi några av hennes tusentals gamla artefakter som står staplade överallt med små lappar på sig som anger årtal, ursprung, användningsområde, etc. Boomeranger, svärd, påsar med kristaller, en påse med löv hennes syster lämnade där för att driva ut onda andar, stereoskop… Och tyvärr även de sista skvättarna i några av hennes dammiga gamla spritflaskor.

Sen klättrade vi upp på hennes tak och blickade ut över London. Med London Eye och Big Ben så nära att man nästan kan ta på dem. Helt overkligt.

Jag känner mig säker på att det är olagligt att tömma en lägenhet så magisk som hennes. Till förmån för någon bakåtslickad bankman. Var ska sakerna ta vägen??? En och en är de inget märkvärdiga men tillsammans målar de ett perfekt porträtt av en av de mest inspirerade människor jag någonsin träffat.

Många av de här sakerna ser man inte alls förrän man tagit en blixtbild av dem, för alla korridorer är helt svarta.

foto Terry O’Neill 1977.

I Observer Food Monthly idag publicerade de en av mina favoritbilder.
Faye Dunaway äter frukost vid poolen på Bevery Hills Hotel, omgiven av en jäkla massa tidningar och i sällskap av sin Oscar hon vann dagen innan.

Det finns så mycket att gilla med den bilden men även om man skalar bort henne, hennes outfit, hennes Oscar, poolen i bakgrunden, solstolarna, palmerna, 70-talet och Los Angeles så innehåller den ändå en av mina bästa sysselsättningar. Frukost. Och helgfrukost är en av mina stora stunder på veckan. Sällan vid en pool men på sommaren på en filt i trädgården. Och alltid med massa tidningar och väldigt mycket kaffe…

Min bästa frukost är pocherade ägg serverade på rosmarinssurdegsbröd, med ångkokt sparris (eller bladspenat) och körsbärstomater (grillade eller råa) vid sidan om. Hollandaise om man vill, jag tycker ägg-gulan gör jobbet rätt bra. Och massa bryggkaffe och ett glas cloudy äppeljuice.

Och till efterrätt (alla bra frukostar innehåller minst två rätter!) en liten skål med naturell yogurt, muesli och färska blåbär.
Eller florentiner som min vän Turid brukar äta till frukostefterrätt (det är lite för dekadent för mig).
Mimosa till är förstås magiskt också men bara om man äter sen frukost och har nåt att skylla på.

De här bilderna är gamla, just nu äter jag sparris som om det inte fanns någon morgondag (istället för spenat).
Och ibland granatäpple- och kiwi-sallad till efterrätt istället för yogurt.

Några sista ord på vägen:

*Pochera ägg är inte alls svårt när man väl får in snitsen. Koka upp vatten och skvätt i några droppar (!) ättiksprit. Häll i äggen försiktigt och så nära vattenytan som möjligt så att de får minsta möjliga fallsträcka. Se till att vattnet sjuder ordentligt så att ägget inte sjunker till botten och fastnar. Hjälp till att forma det lite i vattnet med en matsked (så kan du kan även försäkra dig om att undersidan inte fastnat i botten). Låt koka i ca 5 minuter (anser jag vara lagom – gulan ska ju vara helt lös men vitan ska hinna stelna ordentligt). Plocka upp med hålslev och låt torka nån minut på hushållspapper. Gör inte mer max tre ägg åt gången, då blir vattnet inte tillräckligt varmt och det blir svårt att få dem bra. Placera på en smörad brödskiva, salta och peppra och servera med vilka tillbehör du nu vill.

*Om du håller en sparris i bägge ändarna och böjer den så kommer den för övrigt självmant att gå av på det ställe på stjälken som du bör skära bort! Sparris ska bara ångkokas i max typ fyra minuter tycker jag, det värsta med ångkokta grönsaker är om de blir för mjuka.
Och ångkoka är mycket bättre än vänligt kokning för de tappar inte lika mycket näring på det sättet. Jag tycker det bästa är att ångkoka unplugged, dvs inte med nån avancerad maskin utan helt vanlig kastrull med några extra våningssatser…

*Bladspenat är egentligen godast i stekpanna med smör,  men kanske aningen mindre nyttigt.

*Organiska körsbärstomater är tusen gånger godare än vanliga. Vetenskapligt fakta.

*Köp snälla ägg! Jag önskar att jag inte åt ägg men nu gör jag det och försöker alltid köpa de som verkar minst ondskefulla. Se också till att äggen är ordentligt färska.

*Om ni bor kring Hornstull vill ni kanske byta surdegsbrödet mot nåt annat har jag hört?

Idag, på årets kanske hittills mest engelska dag, tog vi tåget till Hampstead Heath och promenerade igenom vad som måste vara världens finaste park/skog.
Med oss hade vi två vänner och Joan Collins, hälften greyhound och hälften nåt annat jag glömt. Och 100% superentusiasm. Väldigt bra fart på den hunden.
Sen säckade hon ihop med huvudet i min hand medan vi åt lunch på Holly Bush pub.

Jag köpte en väska härom dagen som jag hade releasefest för idag på lunchen.
Kom på när jag trädde den över huvudet (axelrem tvärs över – bästa grejen!) vem den påminner mig om…

Damien Jurado – Arkansas (mp3)

Jag har varit på ett fruktansvärt humör hela dagen. Inte alls bra faktiskt.
Jag hade gett upp på idag helt och hållet när jag trillade över den här lilla sången.
Redan titeln var lovande. Damien Jurado sjunger om delstater igen!

När Jurado träffar rätt så har han har en old school-romantik över sina sånger som jag är väldigt, väldigt svag för.
Och det är säkert så att jag upplever hans röst som extra betryggande för att han tillbringade oproportionerligt mycket tid i min stereo en gång men jag ser ingen anledning att försöka sätta fingret på det.
Allt jag vet är att jag lyssnade på den här fem gånger på raken och nu känner jag mig lite bättre till mods.
Det är egentligen det enda jag någonsin begärt av musik och jag blir så glad när det funkar.

(Nya skivan St Bartlett släpps 25 maj via Secretly Canadian).