Lisa Milberg

Postman’s Park: unsung heroes

Gömd i norra utkanten av St Paul’s Cathedrals massiva skugga ligger en liten, liten trädgård.
Närmare bestämt mellan King Edward Street, Little Britan (ja gatan heter så) och Angel Street.
Till höger om en gallergrind hänger en skylt: Postman’s Park.
Postman’s Park öppnade 1880 på konstnären George Frederic Watts initiativ och är en liten minneslund dedikerad till vardagshjältar – folk som offrat eller mist sina liv för att rädda andras.

Fyrtiosju stycken hjältar räknar jag dem till – förevigade på lika många handmålade kakelplattor som tillsammans bildar en hjärtskärande fin liten vägg. (Och ni som har sett Closer minns kanske att Natalie Portman kallar sig Alice Ayres efter ett av de livsöden som tillägnats en dekorativ hyllning här).

Vi promenerade dit idag.
Först var vi helt själva men efter ett tag fick vi sällskap av en pappa som visade och berättade för sina tre barn om skyltarna. När de gick förbi oss hörde jag honom säga: ”Fire and water, very dangerous things!”.
Ett ganska innovativt sätt att pränta in den gamla läxan.
Och dessutom en väldigt bra sammanfattning av Postman’s Park – mer än varannan kakelplatta berättar om just en eldsvåda eller en drunkningsolycka (dock en klar minoritet som innefattar mimare).

När Watts dog ska hans fru ha tagit över ett tag men sen verkar det ha tagit stopp. Alla skyltar är daterade mellan andra halvan av 1800-talet fram till 1927.
Sen är det en lucka på 80 år, fram till Leigh Pitt, 30 år, som omkom år 2007 när han räddade en pojke från att just drunkna. (The Times har hela den rörande historien.)

Jag ville nämna Postman’s Park för att det är en så fin tanke.
Sen är det förstås väldigt talande att nästan ingen känner till den.
En okänd hyllning till okända människor.