VAD LETAR DU EFTER?
2009 september
Good Grace
Jag har aldrig hajat fascinationen för audreysarna. De klassiska stilikonerna, de som representerar svartvit minimalism, pärlhalsband, helt, rent och symmetriskt. Bo-ring.
Så det är med viss förvåning jag ertappar mig själv med att bildgoogla bort sömnlösa nätter på den här damen. Hon som till och med var perfekt nog för rollen som riktig prinsessa…
Jag misstänker att Mad Men – som har vunnit över mig till slut – har mer än ett finger med i spelet.
Jag kan även rekommendera ett band som heter The Beatles. Jag lyssnar på deras remastrade skivor dygnet runt nu för tiden…
_Lisa Milberg
Mad Men växer
– I watched the sunrise this morning, I couldn’t sleep.
– How was it?
– Average.
Mad Men växer.
_Lisa Milberg
En pint räkor, Peep Show och deep disco
Jag har så mycket att göra just nu att jag får panik och möter upp en vän på The Cow istället. Äter en pint räkor och dricker en Corona. Sen får vi mer sällskap och går, via Cock & Bottle, hem till honom och kollar på nya Peep Show och lyssnar på musik till åtta på morgonen. Vi hittar på väldigt många lekar där en av de mindre usla lekarna är att den ena fantiserar ihop en filmscen som den andra väljer ett soundtrack till. Typ ”Girl gets a goldfish from her date but the moment she puts it in the bowl, the fish dies” och med tillägget, ”it happens in middle America and it’s the 90s.”. Sen får den andra, med hjälp av itunesbiblioteket spela upp en passande bit.
Sen sover jag halva dagen, vaknar och går till en skönhetssalong i Queen’s Park och blir bortskämd av en stor brysk iranska med tejprester över hela näsan från att hon tagit sig själv och sin 16-åriga dotter en sväng förbi deras hemland och splashat ut £700 på omfattande plastikkirurgi. (Ja, för dottern också. Hon resonerar att det ju är hennes fel att hennes dotter får dras med en stor ful näsa).
Sen tar jag ett par drinkar med en annan vän, på The Salusbury, innan jag promenerar hem igen, under sensommarhimlen, nynnandes – fortfarande – på Girls ‘Substance‘.
It doesn’t have to be this way, I know of something, to take the corners off and help you rock and roll, out of control.
Jag beställer hem en sen sushimiddag och kollar på Law & Order SVU-maraton på TV tills jag somnar i soffan.
Vaknar idag och inser att jag har lika mycket att göra som i fredags men nu två dagar mindre att göra det på.
Men Freedom Rhythm & Sound kom i brevlådan i fredags så jag måste bläddra i den först.
Och lyssna på Magic Kids-sjuan. Och på Daniel Wangs fantastiska Balihu 1993-2008 som Jesper tipsade om.
Och läsa tidningarna. Nick Hornby-boken. Gå ut i det fina vädret.
Kanske gå till The Cow och äta en pint räkor.
_Lisa Milberg
Vykort från de senaste två dygnen
Vi såg Girls igen, på RTE. PJ Harvey var där och verkade också gilla dem.
Sen gjorde vi Commercial Tavern, en fin liten bar runt hörnet. Och så mat på Cay Tré som typ alltid när vi åker österut. Dessförinnan stan. Minst en timme på Dover Street Market som är bättre än någonsin just nu. Andres köpte en tröja som vi har skrattat åt ända sen dess. Det är en hårfin balans mellan CDG och Warner Brothersbutiken ibland.
Jag luktade på lite parfymer jag inte hade träffat på fysiskt innan. Reis DSM-parfym doftar patchouli och cederträ, dvs den där lilla julafton-genren av parfymer som jag verkligen gillar men som det känns som det finns väldigt många av just nu.
Daphnes var rolig för den känns verkligen perfekt för henne. Luktar gammal parfymparfym som man vill att hon ska lukta. Hon är ju inte så citronig direkt. Tack och lov.
Vi promenerade förbi Royal Academy på vägen, där Anish Kapoors utställning öppnar i helgen. Utanför står en av hans kvicksilverblanka jätteskulpturer. Den borde mest se ut som en julgran byggd av gigantiska julgranskulor men den är väldigt härlig. Och därinne har han kört ett ”färgtåg” igenom hela byggnaden och skjutit ”röd gegga” på väggarna. Som The Guardian sammanfattade det i en väldigt förtjust recension. Jag måste se den utställningen.
Vi tog en drink på Charlotte Street Hotels uteservering och bläddrade i nya roliga numret av AnOther Magazine där Craig McDean och Hedi Slimane plåtat 2000-talets stilikoner i 2000-talets mest inflytelserika designers. (Alison Mosshart??! I Jil Sander!). På bilden Courtney Love i Givenchy Haute Couture.
På vägen råkade vi snubbla över Londons kanske bästa antikvariat. Fantastiska böcker, mycket naturromantik och resor. Och hela undervåningen är dedikerad till gamla litografier och rara posters. Vill ha alla. Och kommer gå dit varje gång jag behöver inspiration. Eller en dyr present.
Vi tittade förbi hos Showstudios Shop också, som öppnat i Margielas gamla lokaler på Bruton Place. Där kan man köpa artefakter som Nick Knight använt på plåtningar genom åren, inkl en tiger, ett parasoll signerat Galliano och Stella Tenants ansikte förevigat av en spikplatta. Jag och tjejen i kassan nickade lite i samförstånd – hon i blått hår, jag i rosa…
Sen stod vi utanför Paul Smiths möbelaffär ett tag också och tittade in genom fönstrena med stora ögon. Det är vanvettiga överpriser där (lite som DSMs begagnade böcker) men ett fantastiskt urval. Man kan gå dit och få uppslag som man sen köper någon annanstans.
I morse tog vi en kaffe på Portobello, köpte lite lovers rock på Honest Jon’s och nya Wayfaring Strangers-samlingen (Numero) på Rough Trade. Jag köpte en visselpipa.
Nu ska vi träffa några på lunch på Electric innan Andi flyger till Stockholm igen.
Vivid Youth med Pastels/Tenniscoats kom just på radion.
Det är inte så tokigt här just nu.
x
_Lisa Milberg
Veckans rock
Veckans rock är inställd pga Girls. Ingen annan rock är intressant den här veckan.
Bästa bandet någonsin just nu.
De tickar av så många boxar för mig att det känns lite som att någon hittat på dem.
Vem det nu skulle vara. (Matthew Sweet?)
Igår var helt ljuvligt. På ovanvåningen av lilla The Lexington i Islington.
Jag stod alldeles stum hela konserten och kände allt jag älskar med rocken destilleras ner till två Hansonbröder med flottigt hår sjungandes sockersöta 60-talsballader i 80-talsjeans.
Som om William McKinley High School hade legat vid kusten istället och Elvis Costello och Johnny Thunders barn hade skolkat därifrån för att sniffa lim, surfa, kanske jamma lite…
Christopher Owens är perfekt i rollen som kärlekskrank thriftstore-crooner och tillsammans med sina andra tre Girls (JR White – basist/producent/room-mate är den andra som räknas som fast i duon) bjuder de på musik som lyckas låta så tidlöst klassisk och samtidigt så här och just precis nu att man rodnar av bara idén om musikaliska strömningar. (Sen är det ju förstås fullt möjligt att de med en point breaksk precision bara surfar på min idé om den perfekta musikaliska vågen men cynism hör inte hemma här en dag som denna – och efter vad man förstår av intervjuer så har Owens uppväxt i sekten Children Of God inte utrustat honom riktigt på det sättet.).
Varje låt igår kändes som sista sången på Titanic. Fantastiskt romantisk, hopplös, desperat.
Men i Titanics ställe en liten plastmotorbåt med soppatorsk, en ensam svart silhuett mot en palmbeklädd ö på en åttiotalsposter.
Och när de vadade i land på ön gjorde de det med åtta favoritskivor i en påse över axeln.
Roy Orbison, The Ronettes, Beach Boys, Dinosaur Jr… Chuck Berry, Velvet Underground, (hans gamla kollega) Ariel Pink, Denim…
Desert Island Discs i händerna på Girls.
Om jag blev skeppsbruten just idag skulle en av mina skivor vara deras Album.
Här är hitsen igår:
Och så den här helt fantastiska langarballaden:
Se dem på Debaser i Malmö och i Stockholm om bara några dagar.
Och skivan släpps nästa vecka.
_Lisa Milberg
_Lisa Milberg
KEEP AN EYE ON THE SKY
Kaffe, surdegslimpa, Big Star-boxen.
Alltså Big Star-boxen!
En särskild sorts magi.
Om du tycker om musik ens lite ibland så köp den.
Musiken, bilderna (bland annat William Egglestons), texterna.
Men jag kan inte läsa sleevenotes, jag har för tunn hud. Kände just en liten tår rinna nerför kinden.
Rätt säker på att det inte är normalt.
That city, Memphis 1972. Music was made of lightning…
Walk the streets here, get rocketed beyond. Every big star a teenager, every teenager a big star.
(Robert Gordon)
Oj där kom en till tår.
Jag är en så fånig person.
_Lisa Milberg
Ny mixtape: I SEE RED
(The Wait Red Fox av Frank Wilson)
Här får ni en ny mix. 10 fina bitar från förr, nu och snart.
I SEE RED
1. Dear God (sincerely M.O.F.) – Monsters Of Folk
2. Feel It All Around – Washed Out
3. Stuffed animal – Chad Vangaalen
4. Trashy Boys – Tickley Feather
5. Cassette – The Crêpes
6. I See Red – Frida
7. Ghost Mouth – Girls
8. High Without The Hope – Port O’Brien
9. Canada – Themselves & WHY?
10. Don’t Be A Jerk, Jonny – The Drums
_Lisa Milberg
Studiebesök på min killes jobb
Det var tydligen Bring your fiancee to work-day i vår familj idag så jag har varit på studiebesök på Andres jobb nu på eftermiddagen! Väldigt spännande. Kollat in kostymer, logerna, personalmatsalen (och de väldigt snygga skyddskläderna man äter i om man är i sin scenoutfit), rökrutan, replokalen (aningens glammigare än vår), scenen, perukskåp, snackat lite med sminköserna, beundrat Martin Luuks permanentade hårsvall, växlat några ord med regissörn, morsat på Börje Ahlstedt.
Ja, det vanliga.
Imorgon är det genrep och på lördag är premiären.
_Lisa Milberg
The lack of music
Nu är jag tillbaka på öfre östermalm i vår lånta lägenhet.
Igår på flyget läste jag en rolig insändare i Guardian från någon som var skeptisk till att alla ville lyssna på klassisk musik om de blev skeppsbrutna, vilket tydligen är fallet på Desert Island Discs – ni vet BBC:s 67 år gamla programformat där varje gäst väljer åtta skivor han eller hon måste hushålla med på en öde ö.
Han var i och för sig även frågande till att holländsk techno var så underrepresenterad.
(Och jag kan på rak arm meddela att jag inte skulle välja nån av de två genrerna om jag fick ha så lite packning).
Hursomhelst, bland svaren så var det en man som var övertygad om att en stor andel människor ljög och inte skulle vilja lyssna på musik alls! Han hävdade att 4% av världens befolkning lider av amusia och helt enkelt (eller inte alls så enkelt, men bland annat) inte kan uppskatta musik.
A+musia – the lack of music.
Jag hittar ingen bra statistik i ämnet men det låter väldigt mycket?
Och fy fan säger jag bara.
Jag och min dator lider för övrigt just nu av motsatsen: ”your startup disc is almost full”.
Så fort jag bara får ordning på den ska jag lägga upp den nya mixen jag gjort på Pacemaker.
Tills vidare: kolla vad fint Friendship Bracelet skriver om Milberg.
Och ladda hem låten vetja.
x
_Lisa Milberg
