VAD LETAR DU EFTER?
2010 februari
Nedslag i ett DJ-set + hår
Här är ett litet nedslag i Lotta Loves hitkavalkad igår kväll. Trots att jag, eh, glömde mina skivor och tvingades försöka mixa i datorn med crossfader (=skitsvårt) så blev det en fantastiskt bra kväll med väldigt mycket dans. Tack alla ni som kom!
Och extra stort tack till våra honorary Lotta Loves Jon och Lisa som hoppade in som världens bästa sidekicks.
Och här under finns på allmän begäran (från en eller max två människor) två väldigt suddiga bilder på min nya frilla i sin helhet.
©Jon
_Lisa Milberg
Fyll den med smurfar
Och sex andra användningsområden…
Men fyll den med smurfar är förstås bäst.
Allt som kan fyllas med smurfar borde väl egentligen just fyllas med smurfar.
_Lisa Milberg
På papper
Att kunna hjälpa är ju belöning nog etc men alltså, jag måste säga att det här diplomet kändes rätt fint att få trots allt. Jag är stolt över mig själv. Och över mina fina vänner Bobo och Thomas. Och alla andra deltagare. Det där gjorde vi bra.
xx
_Lisa Milberg
Min utsikt + LL6
Det här är min utsikt (jag är oftast själv här med vår producent på dagarna och så kommer resten av bandet på kvällarna). Min mamma kom förbi och hälsade på härom dagen, jag är fortfarande väldigt impad av att hon inte började städa eller nysta upp sladdar…
Jag gillar verkligen att gå in i studiobubblan men man blir lite konstig i huvudet efter ett tag.
Fördelen är att jag helt missat alla nyheter på sistone. Tyvärr fick jag en recap idag med minusgrader, döda djur, sopberg, sexskandaler och korruption. Fy fan vad deppig världen är ibland.
Men i morgon blir det Lotta Love och då ska jag spräcka studiobubblan igen och göra mitt allra yttersta för att göra ett väldigt litet hörn* av världen lite lite drägligare under ett litet litet tag**. Vi ses där?!
(* Strands bardel **Kl 22-03).
xx
_Lisa Milberg
+++
Jag vaknade i morse med en medalj runt halsen.
Det var Killinggängets sista föreställning på Dramaten igår och min första utflykt utanför vår studio sen jag kom till stan (jag är verkligen ledsen för radiotystnaden men jag har helt galna dagar och det enda som passerar genom mitt huvud är synthslingor, ackordföljder, basgångar, sångmelodier, textfraser, bpm, dubbelrefränger och kaffe). Det var ett sistaminutenbeslut att ta mig till teatern och biljetterna var såklart utsålda så jag fick se föreställningen från ljudteknikerns – också känd som Ljud-Pers – lilla bås. Studiebesök på riktigt! Jag frågade massa irriterande teknikfrågor och var i vägen, precis som det ska vara.
Sen efteråt var det fest med hela ensemblen i ännu ett vackert hörn av Dramaten jag inte hade sett tidigare. Det är verkligen ett magiskt hus det där.
Det var väldigt rörande att få vara med på deras avskedskväll också och det hölls fina tal och dracks rödvin medan Ingmar Bergman blickade ner på oss från en gröntonad oljemålning på väggen.
Marie-Louise Ekman bar en helt bananas.silverskinndräkt som hon hade designat själv och sina fina runda glasögon som grädde på moset.
Schyffert hade låtit trycka upp tröjor till alla skådespelare. ”Killinggänget på Dramaten – Drömmen om Herrön” på baksidan och stort över hela fronten: JAG ÄR och så tre stycken aftonbladet-plus. Jag är +++.
När tryckeriet som höll i beställningen vara klara så hade de ringt Henrik och meddelat att det hade varit nåt fel på originalet men oroa sig för de hade ändrat det. Ja, så att det var fem plus som det var tänkt.
Henrik hade lite svårt att förklara för dem att det skulle vara tre plus och att det liksom var det som var det roliga.
Men det finaste av allt var att Killinggänget, på Martin Luuks initiativ, delade ut medaljer till alla som varit med och jobbat. Jag har altid velat få en medalj och eftersom jag gjorde deras scrapbook så gick min önskan i uppfyllelse! Jag bar den med stolthet hela resten av kvällen.
Och natten tydligen.
Henrik i tröjan
Nu är det för övrigt jag som skaffar mig en mobil vars kamera har BLIXT. alla mina paparazzibilder på Reine Brynolfsson, Robert och Marie-Louise Ekman hamnade verkligen på fel sida av grynig…
Marie-Louise och den egendesignade avantgardismen
Henrik och Johan och tröjan
Väldigt Iris Apfel de där fina glasögonen
_Lisa Milberg
Orange you glad
Jag vaknade blond. Åkte till Hornsgatan och fick min aura fotograferad. (Å tidningen Peoples vägnar så jag ska inte avslöja för mycket ännu och paja deras knäck men…) Den var grön och blå. Sen direkt till min frisör som fixade mitt hår i 4,5 timmar. Orange med inslag av guld och rosa. Sen lite rödvin på Snotty’s innan jag landade i studion med mitt band.
Nu är jag hemma, väldigt väldigt trött efter en lång färgglad dag.
_Lisa Milberg
Min dag
Idag är det vår i London och jag är på så gott humör att jag gör mig själv lite illamående. Inte ens två miljoner människor som hasar sig fram i bredd på Portobello Road lyckades rubba mitt humör.
Jag var ute, i SOLEN, för att köpa en liten lunch.
Jag kom hem med en väska, en skål för pistagenötter (ja, jag försöker rättfärdiga köpet genom att hitta en specifik funktion den uppfyller) och en stor lunch.
Nu luktar lägenheten nybryggt kaffe, nytvättade lakan och Diptyques Mimosa-ljus som jag köpte förra helgen för att snabba på våren lite ( det funkar!).
Jag har lyssnat på Caribous underbara skiva (min önskan gick i uppfyllelse!) hela morgonen, fram tills (en annan) Lisa tipsade om den här väldigt fina biten (<–ladda ner gratis).
Nu ska jag fortsätta låtsas att jag inte måste åka mot Heathrow om 40 30 minuter (och verkligen borde packa, duscha, etc).
Jag räknar dock iskallt med att mitt flyg ställs in och/eller att mitt bagage försvinner för så här kan det ju inte få fortsätta.
Men apropå väska: om någon vill investera i Den Perfekta Handbagageväskan att resa med (dvs som smidigt och lättillgängligt rymmer laptop, bok, pass, tidningar, plånbok, kalender, resestrumpor, sjal, 8 hour cream, etc) så designar jag den gärna. Jag saknar den precis. hela. tiden.
Här är ett rafflande medley från mitt senaste dygn:
Portobello igår innan solen gick ner.
En vägg hos en vän. Vi lyssnade för övrigt på Lay Lady Lay igår, som Patti Smith, tillsammans med Hardins How Can We Hang On To A Dream, lyfter fram som väldigt centrala för hennes liv. Just precis de två sångerna utgör en väldigt viktig del av mina varmaste musikaliska minnen från mina tonår. Jag vet att det är två klassiska låtar men det är över trettio år mellan mig och Patti OCH det finns ju så många att välja bland!
Var skulle pistagenötterna annars bo?
Tills nån/jag gör Den Perfekta Handbagageväskan får det bli för stort och marrockanskt ett tag tydligen.
Kanske världens bästa jacka innne på Chris Martin (som vi kallar vårt lokala fik, för att det är organiskt och fair trade). Han är en helt tossig rollerbladeåkande dåre och jag fick be honom stå still typ femton gånger för att han är så snabb och spattig hela tiden. Han har gjort den själv och den är metallicskimrande. Nästa gång jag ser honom ska jag beställa en till mig, den är ju helt magisk!
Och lunchen! Hur kunde jag glömma lunchen. Rosmarinbröd och mer avokado än man bör äta på en vecka.
_Lisa Milberg
min kväll
Jag började gårkvällen hemma hos en kompis med att kolla EastEnders fira sitt 25årsjubileum med ett avsnitt som filmades live. Englands populäraste såpa unplugged, haja grejen! Hela landet har varit helt spralliga i flera veckor.
Jag som typ aldrig sett serien fattade inte så mycket men upplägget var att en kille hade blivit mördad och nu var det dags för själva katt och råtta-whodunnit-upplösningen.
Som en liten tvist visste i princip inga av skådisarna heller vem mördaren var utan fick reda på det i samma ögonblick som den kollektiva VA VAR DET STACEY?!-gaspen ekade över de brittiska öarna.
Det hela var oerhört dramatiskt.
Sen tog vi en taxi till valven på Adam Street där Jade Jagger hade fest för sin label Jezebel. Man fick ett armband när man kom så att man kunde röra sig fritt. Som på festival helt enkelt, men med snäckor. Förstås. Väldigt Ibiza.
Hon kom fram senare på kvällen och hälsade och pratade lite om sina irriterande föräldrar, hennes mamma hade gjort nåt och hennes pappa var jobbig i New York eller hur det var. Hon bara: ”Family, huh!”
Jag bara: Men de är ju Mick och Bianca Jagger?
Sen kom jag hem vid halv fyra nån gång och möblerade om lite i lägenheten.
Till mina grannar vill jag säga: I am really very sorry about the vacuuming.
I eftermiddag åker jag till Sverige. Här är det grönt och torrt ute och en nästan klarblå himmel.
Hur är det hos er…? (=Fan).
Här får ni Bianca i kaktusmössa.
_Lisa Milberg
Jag väntar på Caribou
För övrigt skulle jag om jag förstod hur man gjorde ha embeddat Caribous video till Odessa här. Dels för det är en av årets tre hittills bästa låtar (jag har stora förhoppningar på skivan) men också för att videon har en så himla fin mörk känsla, konsistens och ton. Som vattnet man lämnar penseln i, ögonblicket innan det för evigt övergår i den där ogenomträngliga brunlilagröngråheten.
16 april kommer skivan.
_Lisa Milberg
The daily note
En mycket briljant vän till mig är chefredaktör för en ny gratistidning i London som heter The Daily Note och som delas ut i tunnelbanan. Av numreringen och avsändaren (Red Bull Academy anyone?) att döma så är den tillällig och dagens nummer är 11 av 24. Tidningen är alltså reklamfri samt bara reklam – mellan raderna står ju klart och tydligt att läsa att energidryck är rockens framtid.
Men i alla fall, detta till trots så är det ett utmärkt litet häfte som ni kan ladda ner i pdf-form via deras blogg.
I dagens nummer intervjuar Heavenlys Jeff Barrett Andy Weatherall medan Tim Burrows går i Sohos gayklubbs-fotspår – från Bowie Nights och Leigh Bowerys klubb Taboo till Heaven och G-A-Y – och John Niven svarar, på sin brett sarkastiska dialekt, på läsarfrågor om musik.
Mycket rolig läsning helt enkelt.
_Lisa Milberg
