
Ok, i serien Gröna grejer jag äter som snacks har vi nu kommit till Spanien och deras fantastiska padron peppers (på spanska menyer står det pimientos de padron). Efter en snabb frisökning så har jag nämnt dem tre gånger förut. Två gånger rättstavat och en gång, rätt så nyss, med e.
Oavsett vilket så är de fruktansvärt goda. Jag kan äta hur många som helst – och gör det också ganska regelbundet.
Såhär: Värm olivolja i en stekpanna och häll i paprikorna först när pannan är väldigt het. Stek dem, wokstyle, i minst fem minuter. Jag gillar dem well done. Bruna och fula och ihopsjunkna (jag brukar trycka till dem med stekspaden så att luften pyser ur dem) och ordentligt mjuka. Sen är det (som med typ allt jag gillar) (i matväg) bara ösa på med en massa Maldonsalt och så är de klara! Bör ätas omedelbart (och man äter allt utom själva skaftet). Gärna tillsammans med nåt spanskt rött (tex den här som vi drack på Barrafina häromdagen).
Nu kommer bonusen: Ovanpå det faktum att de är vanvettigt goda så kommer de också med ett inslag av smakroulette. Paprikorna är generellt sett milda till smaken (lite söta, lite rökiga) men några av dem – en på 30 enligt min nynköpta påses gissningsvis ganska ovetenskapliga copy – är starka! Och det är omöjligt att se på dem innan vilken som är hur.
Haja hur oerhört spännande.
Nu ska jag äta mina framför 30 Rock. Vilken kväll.

Såhär nånting ska de se ut när de är klara.
Jag är för övrigt lite osäker på var man köper dem i Sverige men det måste ju finnas nån deli eller saluhall som har dem (det här är alltså en uppmaning till den som vet att spilla bönorna).
_Lisa Milberg
2010.02.06 0:00