We will always have London

Det här känns supersnopet men jag är visst klar nu. En månad skulle jag skriva om/från London och jag har redan gått över tiden. Men det tog lite tid att få upp andan så jag kände att jag ville bjuda på några extranummer.  Men nu är min curfew nådd och för att hanka mig vidare med min bristfälliga konsertjämförelse känns det knappt som att jag klivit på scenen. Känns som att jag soundcheckat. Kanske spelat några b-sidor akustiskt men verkligen inte ens närmat mig hitsen (även om t ex Fortnum & Mason, Liberty’s och Portobello Road ju verkligen får betraktas som just hits). Om London var min back-katalog så finns det många album jag inte spelat en enda ton från. Etc, ja ni hajar (och nu lägger jag ner den där liknelsen).

Så himla många saker jag borde ha nämnt helt enkelt.
Väldigt många kommer jag inte på just nu och kommer gräma mig över snart att jag inte skrev om.
Resten hann jag helt enkelt inte med.
Och massor  har jag förstås inte ens upptäckt själv ännu.
Det är ju liksom det som är tjusningen med London. Man blir aldrig klar. Det finns alltid en ny bar, utställning, konsert, park, restaurang, butik, pub och trottoar att gå på.

Man kan alltid bara sitt hörn av stan och några andra klickar här och var som har nåt man gillar som epicentrum – oavsett om det är Rough Trade East, Barrafina eller Hampstead Heath.

Hampstead Heath har jag för övrigt inte pratat om alls. Knappt heller om sprit och var man dricker den. Asiatisk mat och var man äter den. Skor (med klack) och var man köper dem. Den senaste utställningen på Museum Of Everything och Peter Blake som kurerat den.

Rosträdgården i Regents Park. Sommarpubarna i Camden. Cay Tre på Old Street. Mina bästa museum. Afternoon Tea (men jag kan säga att min röst faller på The Wolseley!). Spitalfields Market. Columbia Flower Market.
Tricia’s och The French House. Postman’s Park. Grillad fisk-ståndet på Golborne Road. Sunday Roast. Alfie’s Antiques. Rellik. Manikyren på OPI i Selfridges (är helt grym faktiskt och kostar 30 pund för en timme). Trisha’s. El Caminos fisktacos som alltid tar slut för tidigt på kvällen. Spitalfields. Scott’s.

Ni hajar. Det känns väldigt trist att sluta.

Är ni i Uppsala imorgon kanske vi ses där. (Då är det riktig konsert).
Annars kan ni höra mig som redaktör för Musikguiden i P3 sista veckan på året.
Måndag 27, tisdag 28, torsdag 30 och fredag/nyårsafton 31/12 kl 19:30.

Hursomhelst, ha en underbar jul och jag hoppas vi ses någon gång snart igen.

/Lxx