Another Shirt Please / jul med extremt mycket hjärta


Sverige har blivit välsignat med ett nytt klädmärke, eller rättare sagt skjortmärke, och detta lagom till juletid. OMG stämmer möte med grundarna för Another Shirt Please, Oskar Ödling, Carl Bergérus och Anders Lidberg, för att prata om julen och vad den innebär för dem. För enligt dessa tre handlar denna vita och kalla helg om god mat, kärlek och grym musik.

NI HAR GRUNDAT ANOTHER SHIRT PLEASE, BERÄTTA KORT OM VILKA NI ÄR?

Oskar: Jag är stolt norrlänning! Gillar mat, mina vänner och skjortor.
Carl: Jag är stockholmaren av oss. Jag gillar disco. Extremt mycket.
Anders: Jag kommer från Borås. Fotboll är alltid kul, och så gillar jag att bli fysiskt utmattad.

VARFÖR HAR NI STARTAT ETT SKJORTMÄRKE?

Oskar: Vi ville göra en produkt som attraherar alla typer av människor. En produkt du alltid kan bära, vilket tillfälle som helst, oavsett ålder och kön.

KONSTELLATIONEN AV ER TRE – ÄR DEN EN SLUMP?

Oskar: Som vänner har vi pratat länge om det här. Att starta något ihop. Vi upptäckte mer och mer att vi ville jobba åt oss själva.
Carl: En av anledningarna är att våra personligheter kompletterar varandra så bra. Och så är det väldigt kul att få jobba med två av sina bästa vänner.
Anders: Personligen har jag har alltid känt en längtan efter något som jag kan berätta om när jag blir äldre att ”det här har jag varit med och skapat”. Jag tror att vi allihop har haft samma dröm att få bestämma över vårt eget öde, med risk för att låta högtravande. Vi ville ta saken i egna händer och skapa något som vi styr helt fritt över.

PÅ VILKET SÄTT HÖR A.S.P IHOP MED JULEN?

Oskar: Trovärdighet, genuinitet och enkelhet! Allt man kan önska av en riktig jul det vill säga.

VAD GÖR EN RIKTIGT BRA JUL?

Oskar: Att bara få vara. Slappna av…
Anders: Jag skulle vilja säga umgänget med familjen och en jädra massa kärlek! Det kan man inte vara utan. Det är den helgen man absolut inte vill vara själv. Oavsett vem och var man är så släpper alla allt. Allt annat dör… Sverige firar jul helt enkelt. Världen stannar upp. Det är nog det som är så skönt.
Carl: Det krävs att det finns en högtid som julen för att få alla att samlas. Det är kärlek över jul. Jul kan också vara en massa ångest. Massa måsten. ”På jul måste man ha kul och bli full”. Man vill ju bara ha en chill jul. Inga måsten, med andra ord…

FINNS DET NÅGOT SOM ALLTID HÄNDER HOS ER PÅ JULAFTON?

Carl: I vår familj klär min moster alltid ut sig till tomte. Hon tror aldrig att någon förstår att det är hon. Spelar alltid med i frågor som ”om hon har varit och köpt tidningen…”Det är jättevackert.
Anders: Hemma hos oss i Borås tittar vi alltid på Kalle Anka klockan tre och dricker glögg.
Oskar: Jag öppnar alltid paket på morgonen. I strumpan.
Anders: Gör du det fortfarande?
Oskar: Ja.

SÅ DET ÄR VIKTIGT MED FAMILJ I JULETID?

Oskar: Jag har faktiskt firat många jular själv. Min släkt är ju från Norrland och jag har inte alltid kunnat åka dit. Det har resulterat i falafel och daimglass, det har varit svinbra!

DET HÄR MED JULMATEN… VAD SÄGER NI OM DEN?

Oskar: I och med att jag och min bror är vegetarianer, finns det inga direkt klassiska alternativ för oss. Vår mamma gör varsin enorm bricka med vegetariska smörgåstårtor som vi äter en hel vecka.
Anders: Smörgåstårta är nog absolut det värsta som finns.
Oskar: Då har du inte varit uppe i Obbola och provat Ninas tårta! Sen gör jag mina egna grejer, som cornkorv och vegetariska köttbullar…och senapskorv också.
Anders: Senapskorv? Det låter ju också vidrigt. Äter du det? Du är ju vegetarian…
Carl: Jag äter väldigt, väldigt traditionellt julbord. Hemgjorda köttbullar, jansson, skinka, egen korv och rotfruktsgratäng! Det är nog den bästa rätten på bordet. Rotfruktsgratängen. Ål och sill är också obligatoriska på bordet.
Anders: Ja inte äter vi tacos i alla fall. Även om många tror det. Att vi bara äter tacos i Borås… Det är en skröna. Jul i Borås skiljer sig nog inte alls från jul i Norrland eller i Stockholm, skulle jag tro.

VAD ÖNSKAR NI ER I JUL?

Carl: En kram och mandeln i gröten.
Oskar: Lugn och ro.
Anders: Att vi inte äter julmat fyra dar i rad…

VAD ÖNSKAR NI AV FRAMTIDEN?

Oskar: Kärlek!
Anders: Ständig utveckling och att alltid få lära mig saker.
Carl: Att få möjlighet att kontrollera min egen tid. Friheten att få bestämma fritt var, när och hur du vill disponera din tid.

JULEN I TRE ORD?

Oskar: Snö, pimpling och badtunna.
Anders: Familj, glögg och Kalle Anka.
Carl: Mammas rotfruktsgratäng, gin och tonic och Nat King Cole.

VEM AV ER KAN MAN TVINGA VARA TOMTE?

Oscar och Anders: Carl!
Carl: Disco-tomte! Julen hör ihop med musik och disco.

SÅ OM A.S.P. VORE MUSIK – HUR SKULLE NI LÅTA?

Carl: Som Philip Glass när vi vaknar, John Martyn vid lunch, Sylvester när vi går ut, Oasis på efterfesten och Barry White när vi går och lägger oss…!


Foto för Rodeo: Viktor Grahn

Another Shirt Please:s bästa musiktips för en oförglömlig jul: Minnie Riperton: Young Willing and Able. För A.S.P hemsida, samt för beställning av fin julklapp, besök www.anothershirtplease.com

Nina Stenberg
Promotion

Jurij Lederman / Teater med livet som insats


Den ryska teatern med dess tradition och metodologi formar skådespelare över hela världen. Stjärnor som till exempel Marlon Brando, Al Pacino, Leonardo Di Caprio och Meryl Streep har alla den rysk-amerikanska teaterskolan som grund för sina rollprestationer.

Jurij Lederman är teaterregissör och skådespelare, verksam i Stockholm. Han är född i Ryssland och  har studerat teater i Moskva och Warszawa. Hans lärare var elever för Stanislavskij, en av teaterhistoriens ledande gestalter. ”Teater är grunden för våra liv”, menar Jurij Lederman. Inte undra på att man vill utreda detta påstående vidare…

BERÄTTA OM DIG OCH VAD DU GÖR.

- Jag är teaterchef och konstnärlig ledare för Teaterstudio Lederman i Stockholm, och arbetar även som teambuilder och regissör inom svenskt näringsliv. Tidigare har jag undervisat på Stockholms- och Göteborgs Teaterhögskolor. Det jag gör är att jag försöker få folk att bli av med torgskräcken. Många upplever skräck inför en tom scen. Att få bort denna skräck, och få situationen att kännas meningsfull, är min uppgift som pedagog.

VAD ÄR TEATER?

-”Vad är inte teater?” säger Jurij. Säg mig vad som inte är teater? Börja från kosmos och avsluta med dig själv. Du tittar på TV, firar jul, går på begravning, vissa agerar soldater och skickas ut i krig, andra blir aktörer inom näringslivet eller politiken och så vidare. You act! Alltså du agerar! Teater närvarar oavbrutet! Vi bara låtsas att den inte är där, eftersom vi vet väldigt lite om teater.

DU ÄR SKOLAD I DEN RYSKA TEATERMETODEN, VAD HANDLAR DEN OM?

-Den ryska teatern baseras på en skola som grundades av Konstantin Stanislavskij. I Ryssland är teatern som livet självt, med ditt eget liv som insats. Gjorde du något fel i Ryssland under kommunismen, kanske fortfarande, kunde du mista ditt liv. I Ryssland är teatern en poetisk lidelse som vill få fram sanningen till varför vi överhuvudtaget finns till. Därmed blir teatern på liv och död. Ryssarna är väldigt snabba med att ställa grundläggande frågor. Sådana frågor uppfattar jag som nästan förbjudna i Sverige. Ställer du frågor som handlar om själva samhällets fundament, får du nervösa, undanfallande svar.

DU ÄR UTBILDAD I DEN RYSKA TEATERSKOLAN, OCH UNDERVISAT I DEN SVENSKA – SKILJER SIG DESSA ÅT, OCH I SÅ FALL HUR?

- Den ryska teatern är teater, den svenska är underhållning. Det är det som är skillnaden. Den ryska teatern spelas på liv och död. Den svenska teatern spelas mer för att få publiken att ha kul. I Ryssland finns en helt annan tradition då de har levt i ett annat system än människor i Sverige. Sverige bottnar i en annan kultur. Den svenska teaterutbildningen saknar skola och metodologi. Här lånar man istället in lite olika delar av andra skolor, som ett smörgåsbord kan man säga. Utan att hitta kärnan i själva teaterpedagogiken.

HUR HAR STANISLAVSKIJ PÅVERKAT TEATERN OCH TEATERNS UTVECKLING?

- Stanislavskij uteslöt schabloniseringen av teatern. Tidigare hade det varit som med mode, den ena säsongen är svart trendigt nästa säsong handlar det om vitt. Efter en väldigt lång period där teatern var förutsägbar och likriktad, personifierade Stanislavskij teatern. Han knöt teatern till människornas specifika egenart. Författare som exempelvis Tjechov och Molière fick nu bestämma över stilen, liksom skådespelarna. Skådespelarna började utbildas utefter dessa förutsättningar. Stanislavskij formulerade tusentals frågor, för att på djupet ta reda på vad teater faktisk är och innebär, för dig och ditt liv.

VARFÖR BEHÖVS TEATERN?

- Teater handlar om att öppna ögonen mot omvärlden! Inte att titta i sin egen navel. Marlon Brando sa: ”It is a simple fact that all of us use the techniques of acting to achieve whatever ends we seek, whether it is a child pouting for ice cream or bawling politician bent on stirring the hearts and pocketbooks of potential constituents. It is hard to imagine that we could survive in this world without being actors. Acting serves as the quintessential social lubricant and a device for protecting and gaining advantage in every aspect of life. Acting is a fascinating phenomenon of human nature.”

VAD ÄR KONST FÖR DIG?

- Det är en filosofisk fråga! I teater måste du ställa frågor. Vad är ett äpple? För dig är den kanske grön och sur men för mig röd och söt. Så först måste vi ställa oss frågan: Vad är konst? Sen, vad fyller den för funktion? Här kommer jag att citera Goethe: ”När han såg en sinnligt förnimbar ros, sa han; det är höjden av konsten… Det är alltså Du.” Där har du konst.

SÅ…

- Konsten för mig, är att synliggöra det osynliga. Det intressanta för mig är inte vad som syns, utan det som inte syns. Det som existerar mellan Romeo och Julia. Finner du ”och” mellan dem, finner du livet. Det är konst. Det som inte är förutsägbart, utan det omskapande av världen och omgivningen. Finn det!

HUR KAN TEATERN FORTSÄTTA ATT UTVECKLAS OCH VÄXA I SVERIGE TROR DU?

- Med mecenater. Folk som vågar satsa på kulturen! Förvaltningar och bonussystem inom politiken erbjuder inte teatern en framtid. De vill bara sektorisera den.  Det leder till korruption. Det måste finnas eldsjälar! Politiker förstår inte att kulturen bygger samhället! Alltså måste man satsa på kulturen.

HUR HÄNGER TEATER IHOP MED POLITIK?

-Vill du leda något i ditt liv måste du kunna något om det. Att köra bil. Att leda ett land. Machiavelli sa: ”Ju dummare befolkning desto lättare att leda den!”. Alltså människan måste ifrågasätta. Allt! Särskilt makten! Det intellektuella kräver gestaltning! Och gestaltning är teater. Då når du ut, och kan leda andra! Du måste finna formen för din tanke. Din design!

ETT SISTA ORD?

-Reclaim the culture!



Foto Christian Gustavsson

Teaterstudio Lederman spelas i december pjäsen I barnets öga, en nyskriven poetisk föreställning som tar upp vår tids huvudfrågor, skriven av Anders Ahlbom.  Om Teaterstudio Lederman, samt biljetter här.

Nina Stenberg

Sun by the lake / I sällskap med Bach och Wu-Tang Clan


Vissa människor är födda att göra konst. Utan den skulle de inte existera. Alex Maksic och Giovanni Bucchieri är demonpoeter med storhetsvansinne och napoleonkomplex. I alla fall enligt sig själva (och under ölens påverkan). Efter år som artister, dansare, koreografer och skådespelare har cirkeln slutits. Ut kommer till våren resultatet av flera års arbete, byggt på minnen från alla år som de varit bästa vänner.

VAD ÄR SUN BY THE LAKE?

Giovanni: Sun by the lake är ett projekt som inrymmer en platta, ett scenkonstverk och en film. Man kan säga att det är tre olika konstformer som alla inspirerat varandra. Utgångspunkten har alltid varit musiken. Den är vår grund.

HUR HAR PROJEKTET VUXIT FRAM?

Alex: Vi har egentligen bara iscensatt våra barndomsdrömmar med kung-fu filmer och ninjakrigare. Jag och Giovanni drömde om samma sak när vi var små, och nu har projektet tagit den här formen. Lite på lek, lite på låtsas, men det rymms också väldigt mycket allvar i det vi gör.
Giovanni
: Sun by the lake är ledtrådar av minnen och de sorger vi haft. Minnena har vi har tagit med oss in i både musiken, scenkonsten och filmen.  Man kan säga att vi kidnappar olika situationer och sätter dem i olika konstsammanhang. Allting är parenteser och ledtrådar. Musiken har legat till grund för allt annat som fötts ur den.

HUR LÅTER MUSIKEN NI GÖR OCH VAD HANDLAR DEN OM?

Alex: Ibland kan musiken vara extremt romantiskt. Ofta väldigt känslig. Men samtidigt med en tydlig motsats till detta. Jag skulle vilja säga att vår musik är hård och vacker. Den inrymmer allt av minnen kring kärlek och död. Båda våra fäder kommer Medelhavet, där finns både temperament och romantik, det märks nog i musiken.

BLIR DET INTE RÖRIGT ATT HA TRE OLIKA KONSTPROJEKT IGÅNG SAMTIDIGT?

Giovanni: Inom popen har det alltid varit så viktigt att man ska nischa sig för att nå ut med det man gör. Att kunna säga: ”det här är jag”. Vi har valt att skita i det. Vi jobbar så här! Det här är det systemet som funkar för oss och som vi får inspiration av.

VAD BETYDER MUSIKEN I ERA LIV?

Giovanni: Musik är vad livet handlar om. Utgångspunkten för oss har alltid legat i musiken. Vi skapar musik, och världar till vår musik. För mig och Alex så står musiken närmast. Det har den alltid gjort. Framför kärlek till och med.

VAD HOPPAS NI FÖRMEDLA SOM KONSTNÄRER?

Giovanni: Man hoppas att det man gör ska ge publiken någonting. Att folk känner det. Men det är tråkigt när man annonserar för publiken vad de ska känna. Det är snarare ledtrådar av någonting.

VAD ÄR MENINGEN MED KONSTEN, FÖR ER EGEN DEL?

Giovanni: För min del är konst tröst. Det handlar inte om att göra någonting för att synas. Den där direktuppskattningen som man ofta ser på TV. Det spelar ingen roll om det är ett religiöst, orkestralt verk av Bach, eller om det är Michael Jackson i Billie Jean. För mig är konsten något som skänker tröst, och det är på två plan. Rent egoistiskt, för mig själv; att bearbeta någonting som man inte vågar bearbeta förutom i musiken, samtidigt som man kan hoppas att andra känner det. Det kan vara tröst för mig men något helt annat för dig. Det handlar om en känsla. Och för mig är det en ärlig tröst som ofta är egoistisk, samtidigt som terapeutiskt.

VAR HITTAR NI INSPIRATION?

Giovanni: Jag kan alltid återgå till Bach, särskilt Matteuspassionen. Den använder vi i scenkonstverket Sun by the lake, föreställningen vi döpt till Cantus in memory of the dancing queen. Till det projektet har vi jobbat ihop med Diana Orving. Hon är en stor konstnärinna, vi älskar henne!
Alex
: Att jobba med vår producent Stefan Levin har också hjälpt oss att hitta nya infallsvinklar i arbetet med musiken. Han är en viktig del av projektet Sun by the lake.

KOMMER NI IHÅG DEN FÖRSTA SKIVAN NI KÖPTE?

Alex: Det var definitivt en hiphop-platta. Jag lyssnade mycket på fransk hiphop när jag var liten. Och Wu-Tang Clan!
Giovanni
: Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var, men det var singeln ”Running up that hill” med Kate Bush. Den är fortfarande helt otrolig. Hon är min husgud, jag älskar henne! Andra idoler är Dolly Parton och Maria Callas. Och Bowie och Prince måste jag lägga till.

BÄSTA STÄLLET NI VARIT PÅ?

Båda: New York i början på 90´talet! Det var en sjukt rolig klubbkultur där. Fantastisk hiphop och housekultur. Då var New York skitigare och stökigare.


Foto från Operans scen: Petter Brandt

YouTube Preview Image

Sun by the lake; And they sang
Se video från Cantus in memory of the dancing queen här.

Den 26/12 (annandag jul) spelar Sun by the lakeDebaser Slussen.
Lyssna på Sun by the lake här. www.sunbythelake.com

Nina Stenberg

Om fotboll, punk och gemenskap / För att du ska förstå

Hm. Det finns så mycket att prata om. Kring mycket. I synnerhet fotboll. Därför vill jag prata om det; fotboll. Och vad hela grejen är med att vara supporter. Magnus Hagström, Peter Johansson och Carl Jurell är författarna till boken ”Va för jävla pack e ni?”. Boken är överst på kurslistan för den som vill förstå Stockholmsklackarnas, och hela den svenska fankulturens framväxt.

VILKA ÄR NI OCH HUR KOM IDÉN MED DEN HÄR BOKEN TILL?

Magnus: Jag är född 1961 och är Hammarbyare. Jobbar som frilansjournalist och har tidigare skrivit om fankulturen.
Peter
: Jag är född ´65. Djurgårdare. Jag jobbar som webbredaktör på SVT. Jag är väldigt svag för subkulturer…
Carl
: Jag är junioren i sammanhanget, är fyrtio år. AIK´are. Jag är mångsysslare, entreprenör kan man nog säga.
Magnus
: Idén med boken kom upp för tio år sen när jag träffade Calle. Någonstans då började vi prata om idén att skriva om den här kulturen på ett sätt som inte gjorts tidigare. Calle och jag kände att vi ville ha alla tre klubbar representerade om vi skulle skriva boken. Då kom Peter in i projektet.

VAD ÄR DET FÖR BOK OCH VEM RIKTAR DEN SIG TILL?

Magnus: Vi skriver om och för dem som någon gång har varit med i den här subkulturen och levt den. Men också för den som är nyfiken, som mer har läst om den i tidningarna. Boken är ganska bred på det sättet. Vi har inte velat göra en massa skrönor, vi har tonat ner det för att berätta mer kring historiken i samklang med det omgivande samhället, med utgångspunkt i hur och varför den här subkulturen har utvecklats och varför den har utvecklats på det sättet den har gjort.
Carl: Vi ville helt enkelt ge en mer rättvisande bild av läktarkulturen!

DEN SVENSKA FOTBOLLSKULTUREN, VAR HÄRSTAMMAR DEN IFRÅN?

Carl: Kulturen som man ser idag uppstod någon gång på tidigt 70-tal så som vi ser det, med en direkt influens från England. Det började i Sverige med Tipsextras lördagssändningar under vintrarna och tipsextra. De här två fungerade som en katalysator för sporten. Så kom ju punken med i allt. De passade som hand-i-handske.
Peter
: Fotboll och punk var två rebelliska rörelser. När punken kom var Sverige väldigt fyrkantigt. Det fanns en eller två TV kanaler. Punken var revolutionerande, det var samma sak med fotbollen. Folk ville skrika på läktaren, så det passade på något sätt bra i tidsandan. Man ville göra upp med det gamla, med föräldrarna.
Magnus
: Alltså halva befolkningen gillar väl fotboll egentligen, men det vi beskriver är väl de människor som velat göra sitt fotbollsengagemang till en livsstil, och det har ju som Calle säger, med tipsextra och punken att göra.

LAGTILLHÖRIGHET – VARIFRÅN KOMMER DEN, ÄR DEN NEDÄRVD –ELLER?

Magnus: Det går nog rätt mycket i arv, men det geografiska betyder också mycket. Det är väl inte särskilt många i Solna som inte håller på AIK.

OM ERA BARN KOMMER HEM EN DAG OCH INTE HÅLLER PÅ SAMMA LAG, HUR SKULLE DET KÄNNAS?

Magnus: Det var ett av mina största bekymmer innan jag fick mitt första barn: hur gör man för att få sitt barn att välja ”rätt” lag? Alltså, jag kan ju pracka på dem mina åsikter och så, men jag vill ju helst att de ska tro att de har valt själva… Men ens barn är ju ändå ens barn.
Carl
: Jag har en vän som brottas med frågan dagligen, han är ju AIK´are trots sin farsa och storebrorsa, och han är livrädd för att hans barn ska komma på andra tankar. Annat än AIK. Ja, det skulle ju kännas konstigt. Väldigt konstigt.
Magnus
: Jo, för man vill ju ha den här gemenskapen med sina barn.

HUR VIKTIG ÄR EGENTLIGEN FOTBOLLEN I SUPPORTRARS LIV? JAG MENAR I FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA SAKER SOM FAMILJ OCH JOBB…

Carl: Jag vet en gammal AIK räv som hade köpt boken till sin mamma med lappen: ”För att du ska förstå”.
Peter
: Viktig alltså.

SÅ SPORTEN KONTRA KLUBBEN, VAD ÄR VIKTIGAST?

Magnus: Fotboll är gemenskap, kärlek och kompisskap. De här sakerna väger ju enormt tungt. Som en kille sa i en av Calles intervjuer: ”Jag är inte supporter, jag är AIK supporter”. Alltså är man så här engagerad som vi är och som de här människorna vi beskriver är, så är klubben mycket, mycket viktigare än sporten. Och förmodligen, åtminstone lika viktig som jobb och familj.
Carl
: Om jag skulle få välja mellan att gå på en AIK match i mer obetydliga Superettan, eller en Champions  League match, så skulle jag ju hellre gå på AIK matchen…
Peter
: Ja visst är det så.
Magnus
: Verkligen.
Carl
: Lojaliteten är ju på något sätt större mot AIK än något annat, så att säga.

HUR ÄR KÄNSLAN INFÖR DERBYMATCHERNA?

Peter: Det är på gott och ont det där. Man mår ju skitdåligt innan. Rädslan för att förlora… Speciellt om det är AIK. Hammarby tar man ju inte riktigt på allvar. Just AIK matcherna är ju verkligen hemska. De gör fysiskt ont.
Magnus
: Det verkar som att Stockholmsderbyna generellt har varit ganska drivande i det här uppsvinget som fotbollen har fått under en tioårsperiod. Då har alla tre Stockholmsklubbarna varit i högsta serien i ganska viktiga och betydelsefulla matcher. De har gjort att fotbollen som ”festföreteelse” nått ut på ett väldigt tydligt sätt.

VILKET ÄR ERAT BÄSTA FOTBOLLSMINNE?

Magnus: Jag måste säga den gången vi vann guld, 2001, då jag var fyrtio år. Vi hade varit med om väldigt mycket det året.  Jag hade väntat på det där guldet hela mitt liv. Min son föddes ju senare det året, och jag tyckte ju att det var väldigt skönt att det vi tog det där guldet innan min son kom, så jag kunde känna i hjärtat och i hela min kropp att ”det här är det största jag har varit med om”. Helt ärligt, det ändrade hela mitt liv, min livskänsla.
Carl
: Ja mitt bästa minne är ju inte när Hammarby vann guld i alla fall… Men det finns väldigt många av de där bra minnena.

HUR KÄNNS DET ATT VINNA ALLSVENSKAN?

Magnus: Stort, högtidligt, omtumlande.
Carl: Det är vansinnigt svårt att sätta ord på det men ungefär så.

KLÄDKODERNA OCH MODET, HUR FUNGERAR DET?

Carl: Det kommer och går lite. Förut var modet jätteviktigt. Från att på 80-talet ha haft en stor betydelse, har det gått till att bli mer att man inte vill klä sig som en ”julgran”, alltså som dom som har på sig mycket lagfärger och attribut och sånt. Casualmodet; C.P Company, Stone Island och Lacoste…det finns ju koder där. Man vill inte skicka fel signaler.
Magnus: Det är antagligen ingen slump att vi alla tre kan ses i pikettröjor av märket Fred Perry, men generellt har väl modet ingen större betydelse för andra än huligangrupperna?

MATCH I SOFFAN / MATCH PÅ LÄKTAREN?

Alla: På läktarn!

SM GULD FÖR LAGET / VM GULD FÖR SVERIGE?

Carl: Alla dar i veckan så tar man SM guldet för AIK. Utan tvekan! På landslagsnivå är det ju Kalle Anka, det finns ingen kultur. Bilden av Pippilångstrumpflätor och vikingahjälmar…
Peter
: Ja den är odräglig. Jag tycker det är ovärdigt.
Magnus: Jag har egentligen inget emot vare sig pippiperuker eller vikingahjälmar. Tycker folk det är kul med dessa attribut, så okej. Men svaret på frågan är givetvis att klubben är oändligt mycket större än landslaget. I princip är en träningsmatch med Hammarby viktigare än en kvalmatch för Sverige. Det betyder inte att jag inte vill att det ska gå bra för Sverige.

BRASILIEN / SPANIEN?

Carl: Tyskland kanske snarare.
Magnus: Håller med Calle. När det gäller läktarkultur känns det som att Tyskland har hittat en bra modell. Där har det varken blivit för dyrt och städat som i England eller för våldsamt och galet som i Italien.

SVERIGES BÄSTA SPELARE  GENOM TIDERNA?

Peter: Kim Källström.
Carl: Med hjärtat säger jag Gary Sundgren. Objektivt sett antar jag att det är nån i Grenoli och på samma nivå finns även Kurre Hamrin.
Magnus: Gunnar Nordahl.

VARFÖR ÄR FOTBOLL SÅ KUL EGENTLIGEN?

Peter: Fotboll är passion! Och kamratskap!
Carl
: Fotboll är gemenskap och även någon form av lojalitet. Man får såna jävla kickar ibland. Går det åt helvete finns det ändå något fint i det, då mår man dåligt tillsammans…
Magnus: Håller med mina kollegor. Det är ett fantastiskt bra sätt att hålla ihop med sina kompisar. Har man en gemenskap kring ett fotbollslag säger man inte bara ”vi måste träffas och ta en öl nån gång” – man tar verkligen den där ölen. Och sitter man fem timmar tillsammans i en bil på väg till bortamatch hinner man prata rätt mycket.


foto Emil Jönsson

Bra tips för oss som inte är så insatta i supporterkulturen är den brittiska filmen Fever Pitch med Colin Firth i rollen som fanatisk Arsenalsupporter. Den formulerar det här samtalet ganska bra, med tips från författarna. Fotboll är inte på liv eller död. Det är mycket viktigare än så. Det förstår jag nu. På vårens derbyn kommer jag vara fullast på läktarn och skrika högst. För fotboll verkar så jävla kul…

Mer info om boken ”Va för jävla pack e ni?” här. Beställ boken här.

Nina Stenberg

Nina Kinert / I sagornas värld

Sverige är måhända en liten nation men kan på ett område mäta sig med vilken stormakt som helst. Musik. Det är som att den svenska folksjälen är lika synonym med begreppet lagom som med musik, med tanke på alla band som i årtionden vuxit fram och lagt världen under sina fötter. Senast ut är Nina Kinert med nya plattan Red Leader Dream. Hon har en gudinnas röst och ett uttryck som borrar genom stål. Vi tar en fika på Kaffebar på Söder.

DU HAR HÅLLIT PÅ LÄNGE MED MUSIK. NÄR BÖRJADE DU EGENTLIGEN?

– Jag har alltid sjungit. Det har alltid funnits i mitt liv. Jag spelade in min första skiva för många år sen med Love Olzon.  Jag gick i samma klass som hans brorsa, vi var vänner. Då var jag tjugo år.

I EN VÄRLD UTAN MUSIK, VAD HADE DU GJORT DÅ?

– Just nu känns det som att världen håller på att pajja. Vi lever i ett sånt överflöd. Det skulle vara förfärligt mycket tråkigare i en värld som inte inrymde musik. Om jag inte höll på med det jag gör, skulle jag nog hålla på med film. Jag älskar science fiction och fantasy. Jag har en affisch hemma med Atreyu och Falkor från Den oändliga historien. Den satt på väggen i studion innan. Innan det började regna in där…

PLAY THE WORLD ÄR EN FANTASTISK LÅT FRÅN NYA PLATTAN. VAD HANDLAR DEN OM?

– Den handlar om att lämna det som är tryggt och att våga leva i hela världen. Att se hela världen som sin. För vissa kan det handla om att flytta till en ny lägenhet, för andra något större.

NYA PLATTAN HETER ”RED LEADER DREAM”. HUR UPPSTOD NAMNET?

– Namnet kommer från Star Wars. Det är ingen politisk skiva jag har gjort, även om titeln bär på ett sådant budskap. Den handlar om längtan och drömmen efter kärleken. Skivan är en historia indelad i akt 1 och akt 2, där en kvinna beger sig ut till en Star Wars planet. Även om det är en påhittad historia så är den förankrad i verkligheten. Låtarna som uppstod när jag jobbade på datorn blev väldigt stora och episka. Det var som att flera olika barndomsdrömmar gick i uppfyllelse. En hel stor saga föddes!

DU HAR ETT ENORMT PERSONLIGT UTTRYCK NÄR DU SJUNGER, VARIFRÅN KOMMER DET TROR DU?

– Jag vet inte. Det kommer helt naturligt. Jag har fått öva så mycket. Hållit på så länge. Jag har mer och mer gjort Nina till den jag faktiskt är.

VEM ÄR DIN FAVORIT SÅNGERSKA?

– Elisabeth Fraser.

STÖRSTA INSPIRATIONSKÄLLA?

– De bra och de dåliga stunderna i livet som känns som på film.

COCTEAU TWINS ELLER STAR WARS?

– Blandningen av dem: Nina Kinert!

Foto för Rodeo, Christian Gustavsson

Nina Kinert är aktuell med nya plattan Red Leader Dream. För mer information, besök www.ninakinert.com eller lyssna på Nina här. Nina spelar på Debaser Slussen 18/2.

Nina Stenberg

Nathalie Nordquist / Balett och en svag kaffe latte

I en värld som just nu består av snöblandat regn och ett begynnande vintermörker känns glamour minst sagt efterlängtat. Var bättre kan man hitta den än på Kungliga Operan? O.M.G besöker premiärdansaren Nathalie Nordquist för att prata dans. Och passion.

Nathalie tar emot i sköna tofflor som ser ut som mjuka moonboots och ett leende man sällan ser i Stockholm den här årstiden.

– Jag minns inte mitt liv innan jag dansade. Jag identifierar mig med dansen. Den är mitt kall. Min passion. Jag började redan när jag var två år på dagis. Tyckte inte om det då, men fortsatte sedan med klassisk baletträning när jag var fyra och har hållit på sedan dess.

VARFÖR DANS, OCH JUST BALETT?

– Man får utrymme att uttrycka sig. Nå alla olika känslonivåer… Det krävs en enorm disciplin och jobbetik att ha det här yrket. Jag tror disciplinen väcker känslan att det känns meningsfullt. Man är bra på något! Utvald! Jag kommer ihåg första gången jag tänkte ”jag är nog bra på det här…”. Det gör att man vill utvecklas. Och växa!

DU HAR GJORT MÅNGA ROLLER PÅ OPERAN OCH NU TITELROLLEN I MANON MED PREMIÄR PÅ FREDAG. HUR GÖR DU FÖR ATT HÅLLA NERVOSITETEN I SCHACK?

– Det ger energi att vara nervös. Det behövs. Nervositet kommer ur att man vill prestera och prestera bra. Jag har hållit på länge så jag är van. Jag gjorde min första roll på Operan när jag var tio, i Svansjön. Det är ett par år sen. Allt handlar om träning. Att hitta känslan. Så att allt sitter.

HUR GLAMOURÖST ÄR DET EGENTLIGEN ATT VARA BALETTDANSÖS?

– Inte så värst! Jag tänker nog att ”det här är ett glamouröst yrke” bara när andra säger åt mig att det är det. Och att stå på scen. I verkligheten är det ett hårt jobb. Mycket slit. Folk fattar inte att det är sport vi håller på med! Det finns oändliga utmaningar med yrket. Påfrestande ja, men samtidigt otroligt givande.

NÄR DU INTE JOBBAR EN FREDAGSKVÄLL, VAD GÖR DU DÅ?

– Träffar vänner, går på middagar, bio eller går ut. Mitt liv skiljer sig inte så mycket från andras. Bortsett från att jag inte dricker kvällen innan en föreställning. Jag har varit på operan i Monte Carlo i tre år. Kom hem i somras och har just upptäckt att alla mina tidigare favoritställen inte finns kvar längre. Det verkar vara en trend i Stockholm. Alla har stängt! Tipsa mig gärna om var jag ska gå…

FINNS DET NÅGOT DU NJUTER AV LIKA MYCKET SOM DANSEN?

– En svag kaffe latte.


Foto från repetitioner, Emma Svensson

Nathalie dansar huvudrollen i Manon med premiär 12/11. För mer information, besök www.operan.se/manon eller www.nathalienordquist.com. Just nu kan du köpa en t-shirt på Weekday och få en biljett till Manon på köpet. Läs mer här.


Nina Stenberg