Sun by the lake / I sällskap med Bach och Wu-Tang Clan


Vissa människor är födda att göra konst. Utan den skulle de inte existera. Alex Maksic och Giovanni Bucchieri är demonpoeter med storhetsvansinne och napoleonkomplex. I alla fall enligt sig själva (och under ölens påverkan). Efter år som artister, dansare, koreografer och skådespelare har cirkeln slutits. Ut kommer till våren resultatet av flera års arbete, byggt på minnen från alla år som de varit bästa vänner.

VAD ÄR SUN BY THE LAKE?

Giovanni: Sun by the lake är ett projekt som inrymmer en platta, ett scenkonstverk och en film. Man kan säga att det är tre olika konstformer som alla inspirerat varandra. Utgångspunkten har alltid varit musiken. Den är vår grund.

HUR HAR PROJEKTET VUXIT FRAM?

Alex: Vi har egentligen bara iscensatt våra barndomsdrömmar med kung-fu filmer och ninjakrigare. Jag och Giovanni drömde om samma sak när vi var små, och nu har projektet tagit den här formen. Lite på lek, lite på låtsas, men det rymms också väldigt mycket allvar i det vi gör.
Giovanni: Sun by the lake är ledtrådar av minnen och de sorger vi haft. Minnena har vi har tagit med oss in i både musiken, scenkonsten och filmen.  Man kan säga att vi kidnappar olika situationer och sätter dem i olika konstsammanhang. Allting är parenteser och ledtrådar. Musiken har legat till grund för allt annat som fötts ur den.

HUR LÅTER MUSIKEN NI GÖR OCH VAD HANDLAR DEN OM?

Alex: Ibland kan musiken vara extremt romantiskt. Ofta väldigt känslig. Men samtidigt med en tydlig motsats till detta. Jag skulle vilja säga att vår musik är hård och vacker. Den inrymmer allt av minnen kring kärlek och död. Båda våra fäder kommer Medelhavet, där finns både temperament och romantik, det märks nog i musiken.

BLIR DET INTE RÖRIGT ATT HA TRE OLIKA KONSTPROJEKT IGÅNG SAMTIDIGT?

Giovanni: Inom popen har det alltid varit så viktigt att man ska nischa sig för att nå ut med det man gör. Att kunna säga: ”det här är jag”. Vi har valt att skita i det. Vi jobbar så här! Det här är det systemet som funkar för oss och som vi får inspiration av.

VAD BETYDER MUSIKEN I ERA LIV?

Giovanni: Musik är vad livet handlar om. Utgångspunkten för oss har alltid legat i musiken. Vi skapar musik, och världar till vår musik. För mig och Alex så står musiken närmast. Det har den alltid gjort. Framför kärlek till och med.

VAD HOPPAS NI FÖRMEDLA SOM KONSTNÄRER?

Giovanni: Man hoppas att det man gör ska ge publiken någonting. Att folk känner det. Men det är tråkigt när man annonserar för publiken vad de ska känna. Det är snarare ledtrådar av någonting.

VAD ÄR MENINGEN MED KONSTEN, FÖR ER EGEN DEL?

Giovanni: För min del är konst tröst. Det handlar inte om att göra någonting för att synas. Den där direktuppskattningen som man ofta ser på TV. Det spelar ingen roll om det är ett religiöst, orkestralt verk av Bach, eller om det är Michael Jackson i Billie Jean. För mig är konsten något som skänker tröst, och det är på två plan. Rent egoistiskt, för mig själv; att bearbeta någonting som man inte vågar bearbeta förutom i musiken, samtidigt som man kan hoppas att andra känner det. Det kan vara tröst för mig men något helt annat för dig. Det handlar om en känsla. Och för mig är det en ärlig tröst som ofta är egoistisk, samtidigt som terapeutiskt.

VAR HITTAR NI INSPIRATION?

Giovanni: Jag kan alltid återgå till Bach, särskilt Matteuspassionen. Den använder vi i scenkonstverket Sun by the lake, föreställningen vi döpt till Cantus in memory of the dancing queen. Till det projektet har vi jobbat ihop med Diana Orving. Hon är en stor konstnärinna, vi älskar henne!
Alex: Att jobba med vår producent Stefan Levin har också hjälpt oss att hitta nya infallsvinklar i arbetet med musiken. Han är en viktig del av projektet Sun by the lake.

KOMMER NI IHÅG DEN FÖRSTA SKIVAN NI KÖPTE?

Alex: Det var definitivt en hiphop-platta. Jag lyssnade mycket på fransk hiphop när jag var liten. Och Wu-Tang Clan!
Giovanni: Jag kommer inte ihåg hur gammal jag var, men det var singeln ”Running up that hill” med Kate Bush. Den är fortfarande helt otrolig. Hon är min husgud, jag älskar henne! Andra idoler är Dolly Parton och Maria Callas. Och Bowie och Prince måste jag lägga till.

BÄSTA STÄLLET NI VARIT PÅ?

Båda: New York i början på 90´talet! Det var en sjukt rolig klubbkultur där. Fantastisk hiphop och housekultur. Då var New York skitigare och stökigare.


Foto från Operans scen: Petter Brandt

YouTube Preview Image

Sun by the lake; And they sang
Se video från Cantus in memory of the dancing queen här.

Den 26/12 (annandag jul) spelar Sun by the lake på Debaser Slussen.
Lyssna på Sun by the lake här. www.sunbythelake.com

Taggar: , , , , , ,

, , , , , ,

_Nina Stenberg

2010.11.23 14:14

4 Kommentarer på "Sun by the lake / I sällskap med Bach och Wu-Tang Clan"

  1. tjusigt | Isabelles blogg den 2010/11/25 10:41 f m

    2. [...] Alex och Giovanni. – Sun by the Lake. Kolla dem på Debaser Slussen annandag jul. Läs lite här. Kategori: Tips Av Isabelle Mcallister [...]

  2. Vi satsar på innehåll. Jävligt bra innehåll. - Lisa C | Rodeo Magazine den 2010/11/25 11:45 f m

    3. [...] Här träffar Nina Stenberg på OMG Alex Maksic och Giovanni Bucchieri, ”demonpoeter med storhetsvansinne och napoleonkomplex” som ligger bakom projektet Sun by the lake. Projektet innefattar en skiva, ett scenkonstverk och en film. [...]

  3. Ida den 2010/12/09 7:40 f m

    4. Japp japp världens bästa Giovanni Bucchieri och Alex Maksic

  4. Ida White den 2010/12/09 7:42 f m

    5. V’rldens b’sta Giovanni Bucchieri!