I senaste numret av Rodeo går det att läsa ”historien om Acne”, där Johan Wirfält bland annat undrar huruvida svenskt modes främsta flaggskepp fått hybris, eller inte? I slutsatsen framgår det att företaget är präglat av individualistiskt självförverkligande och helt enkelt går sin egen väg.

Vid samtal med utländska vänner förklarar de hur vi svenskar beter oss. ”Ni är på något sätt sedda i grupp, som kollektiv, där alla klär sig och beter sig exakt likadant”. Men det här stämmer väl ändå inte? Det känns som att det händer saker i det nu-svenska samhället som kastar omkull våra tidigare mellanmjölkensland-attityder och lagom-är-bäst-normer . Svensken har generellt varit duktig på att tuffa på i gamla utstakade spår. Individualism har liksom aldrig varit synonymt med det svenska. Tidigare bröt vi ogärna med våra inlärda föreställningar om hur saker och ting borde se ut och vara, ja. Nu för tiden är det snarare mer regel än undantag att bryta sig loss från dessa och hitta något eget, kalla det annorlunda eller “nytt” om du vill.

Wildbirds and Peacedrums är ett band som utmanar vår idé om vad musik är och kan vara. De verkar inte inom ramarna för vad vi är vana att lyssna till. Inte heller bryr de sig om att infoga sig i leden. Bandet är också en del av det svenska musikundret som successivt intar den internationella musikscenen, tillsammans med artister som Robyn, Lykke Li, JJ, This is Head etc. För att de är grymma på att göra sin grej.

NI GÖR VAD VISSA KAN TYCKA ÄR ”UDDA” MUSIK. HUR SER NI SJÄLVA PÅ DET NI GÖR?

Mariam: Jag gillar minimalism. Att behärska det lilla och göra det stora.
Andreas: Det vi har gjort är att skapa en plattform för i stort sätt vadsomhelst. Musikaliskt sätt. Vi vill vara fria i vårt skapande.

HUR VIKTIG ÄR MUSIKEN I ERA LIV?

Mariam: Insikten om att ”det är det här jag ska göra” kom tidigt. Musiken var min tillflyktsort. Jag har alltid haft ett enormt behov av att uttrycka mig. Ända sen jag var liten. För min egen del var det viktigt eftersom jag hade låg självkänsla och kände stor ensamhet tidigt. Därför var det viktigt att hitta sången, där kunde jag nå ut och samtidigt känna att jag räckte till.
Andreas: Att hitta sig själv i det man gör är en fantastisk känsla. Häri ligger den stora utmaningen, och det driver mig att skapa och utvecklas. Därför håller jag på med det här.

GENREMÄSSIGT, HUR FÖRHÅLLER NI ER TILL ATT SÄTTA EN STÄMPEL PÅ ER MUSIK?

Mariam: Vi har aldrig definierat oss inom en viss genre. Spelar vi på en popfestival så tenderar folk att se oss som improvisativ pop. I jazzsammanhang så drar det åt frijazz eller hård blues… Omständigheterna avgör vad folk sätter för genrebenämning på oss. Vi väljer att inte göra det inte själva. Det tar udden av vad det faktiskt är.
Andreas: Vi är två personer som med väldigt små medel försöker göra ”stor” musik. Trummor, röst och andra enklare instrument… Sen om det är improviserad jazz, pop eller något annat har ingen betydelse.

VAD ÄR ROLIGAST MED JOBBET?

Mariam: Att få möjlighet att resa över världen och stå på scen och spela. Möten med dem som intresserar sig för vår musik, men samtidigt också de som kanske inte tidigare kommit i kontakt med oss är en enorm kick.
Andreas: Du träffar människor du inte känner. Och möter dem genom vår musik. Det uppstår saker…

BERÄTTA MER…

Mariam: Varje låt kan sjungas på hundra olika sätt. För en improvisationsmusiker innebär det en ny utmaning varje gång du uppträder inför en publik. Musiken är uppbyggd på energi, och då man står på scen och möter sin publik blir energin som starkast. Man ger och får samtidigt något tillbaka. Det gör att vi aldrig tröttnar på det vi gör. För låtarna blir olika för varje spelning.  Jag tror popmusiker lättare blir trötta på sig själva ibland när de måste upprepa sig själva gång på gång… Genom improvisation är vi känner vi oss mer fria.

FINNS DET NÅGON BAKSIDA MED TURNÉLIVET?

Mariam: När man kommer hem från en turné känner man sig tom.

TOM, HUR?

Mariam: Deppigheten när man är klar med något. Och att ha gett allt för det, som sen tar slut…

HUR KOMMER IDÉERNA TILL LÅTARNA?

Mariam: Det har sett olika ut för skiva till skiva. Jag har behövt skriva mycket om tillhörighet och ensamhet tidigare. Konstrasten mellan att känna sig fri och att känna sig låst, att bryta sig loss. Senaste skivan handlar om känslor konkretiserade kring vatten…på ett abstrakt sätt.

HUR SER VÅREN UT FÖR ER?

Mariam: Vi åker ut på turné nu. Först Australien, sen Östeuropa och senare i vår USA. I sommar blir det mer festivalspelningar på hemmaplan.

HUR SER NI PÅ FRAMTIDEN?

Mariam: Vi har pratat mycket om lycka kontra att vara lyckad. Om framgång och vad det innebär och vad man söker för mening med allt. De här två blandas ofta ihop. Jobbet blir så synonymt med att vara lyckad för folk. Och det är ju inte så…
Andreas: Jag vill fortsätta få vara fri i mitt skapande. Att känna en lust att skapa så som vi gör just nu om tio, femton år.

Foto för Rodeo: Christian Gustavsson

wildbirdsandpeacedrums.com
Lyssna på Wildbird and Peacedrums här.