veckans fem

Mina fem mest romantiska ögonblick (så som jag minns dem)

1999

När jag slutade nian tyckte jag om en pojke som hette Peter. Han var kort, hade kolsvart hår och såg ut som en liten hamster. Fast på ett fint sätt.

Jag och mina vänner var fulla på skolavslutningen. Låg i en hög på Djurgårn, pratade osammanhängande och halsade ur ett billigt körsbärsvin.

Och så stod han där. Han hade ryggsäck på sig och var nykter. Vi hade inte sett varandra på 7 månader. Jag ramlade fram till honom.

- hej, sa han.

- hej.

- jag är påväg härifrån.

Han lutade sig fram och kramade mig. Länge. När vi släppte taget drog sig hans kind mot min och helt plötsligt kysste vi varandra för allra första gången och jag tänkte att det här är som i en film och all onyktra femtonåringar runt omkring mig slutade existera. Och vi kysstes kanske i fyra minuter och sen vände han sig om och gick. Och jag var tvungen att sätta mig ner i gräset för det kändes som om femtusen fjärilar skulle explodera i min mage. Jag har aldrig sett honom sedan dess.

2001

Jag var sexton och hade varit på hultsfred för första gången. Träffade en pojke som bodde i tältet bredvid och hade skorrande R och snedbena. Vi var lika långa och han var det sötaste jag sett. Vi låg i hans tält och explosionshånglade varenda festivalnatt. Sedan åkte jag hem. Skrev om honom i min dagbok. Fortsatte mitt liv i Stockholm som vanligt, tänkte inte så mycket mer på det.

Sedan blev det augusti och jag åkte till emmabodafestivalen. Så stod han där bara. Och han gick fram till mig och tog mig i handen. Och vi sa inget till varandra. Ställde oss och såg en david and the citizens konsert. Och helt plötsligt la han händerna om mina axlar och kysste mig.

Mitt sextonåriga hjärta stängdes nästan av. Sedan dess är jag hysteriskt svag för skorrande R.

2003

En gång dejtade jag en pojke som hette Sebastian. Han var lång och hade ett gulligt skratt. Vi firade nyår ihop 2002/2003.

Vi var på en hemmafest och min kompis hade druckit alldeles för mycket. När klockan var tre minuter i tolv satt jag nedanför sängkanten i ett pojkrum och höll i hennes hår när hon kräktes i en djup tallrik. Alla på festen hade sprungit ut på gatan för att titta på fyrverkerierna.

När jag kom ut stod alla och kramade om varandra och klockan hade blivit 2003 för flera minuter sen.

Sebastian gick fram till mig och utan att säga något började han långsamt räkna ner.

- Tio nio åtta sju sex fem fyra tre två ett.

och sedan kysste han mig.

2004

Jag och Tobias var ihop och jag skulle resa iväg till Vietnam i 6 veckor morgonen efter. Vi hade inte varit tillsammans så länge och jag hade fortfarande problem att titta honom i ögonen för att jag blev så överjävla knäsvag. På stereon spelades en blandskiva han hade bränt och helt plötsligt dansade vi tryckare precis som på mellanstadiet. Och det kom på en smiths-låt jag inte hade hört förut och han viskade textraderna i mitt öra.

”i don’t have much in my life, but take it. It’s yours.”

Och jag tänkte att nu dör jag.

2007

Jag och Tobias hade gjort slut. Vi hade varit ifrån varandra i en vecka och saknade varandra varje dag. För så är det i början när man gjort slut. Han hade fortfarande nycklarna till min lägenhet och när jag kom hem en dag efter skolan stod ett stort paket på mitt köksbord. Ett rosaprickigt med en stor grön rosett runt.

Så att du inte ska vara så ledsen, stod det på en lapp fastknuten i rosetten.

Och i paketet låg det dvdfilmer av regissörer jag älskar. Det låg klistermärken med rosetter och hundar, fotoalbum, en färgläggningsbok och tuschpennor och massa annat. Och allt var så himla precis mig och jag ringde och sa ”du kan inte ge mig det här, det är för fint.”

och han sa ”just därför.”

sandra
  1. Julia skriver

    ÅH SÅ FINT FINT FINT FINT ATT JAG FÖRSTÅR INTE!

  2. anna. skriver

    (icke-kronologisk ordning)
    1. när jag stod i ett mörkt kök med en utländsk pojke med snedlugg som krullade sig lite i sidan. hans händer om min midja och vi andades ikapp, med näsorna precis vid varandra. men jag drog mig undan och sa att jag nog inte ville kyssa honom, jag skulle ju sakna honom så förbaskat. men han la håret bakom mitt öra och lutade sig fram. våra läppar möttes, och hans tunga smakade apelsinjuice.

    2. när jag och fina pojken i klassen över mig stod på busshållplatsen och väntade på min sista buss en snöig natt. han tog mina kalla kalla händer och fastän vi stod bland tio andra drog han mig sakta tätare och tätare till sig. när bussen kom frågade han om jag verkligen behövde åka. då jag försiktigt nickat lade han sin varma hand bakom min nacke och kysste mig. kysste mig så att all kyla i kroppen smälte och glömdes bort.

    3. då jag hade för mycket förbjuden öl i kroppen och benen inte kunde gå rakt. då den långa killen med det röda håret och de fina fräknarna kom upp för trappan och log mot mig. ”hur är det?” undrade han försiktigt, och jag försäkrade att det var hur bra som helst. han tog min hand och vi landade allt för tätt i en mjuk liten soffa. där delade vi öl och han berättade att han bodde i min grannby då han var mindre.

    4. då jag, tillsammans med ett dussin andra fina individer, var fast i en stuga. vi tittade på dåliga filmer och satt tätt tätt ihop i en röd sammetssoffa. visst hade vi spanat lite på varandra, och vi hade pratat om vardagliga saker. jag såg i dina ögon att du tänkte samma som jag, men jag vågade inte. men mitt under den sämsta filmen förde han sin hand till min haka och vände mitt huvud mot sitt. vi kysstes så tyst och mjukt, ingen skulle ju märka tänkte vi. fast visst märkte alla, men det var det värt.

  3. Flora skriver

    jag och min pojkvän gjorde slut för en vecka sen. vet inte var jag ska ta vägen.

  4. virre skriver

    jag förstrår inte hur du altid skriver så himla fint, du kan lysa upp de mörkaste stunderna av dina texter. Och det fenuliga är att i vissa texter så känns det exakt som att det är jag som skriver, för känslorna och händelserna är så himla lika! Du är bra du sandra, en eloge till dig!

  5. Sofia skriver

    Hej Sandra!
    Jag måste berätta om vad som hände mig igår. Det är det finaste som hänt mig någonsin.
    Jag och min första kärlek stod utanför hans lägenhet, som jag tycker om alldeles för mycket och hade precis gjort slut.
    Jag har så himla mycket mer att ge honom att när han sade att han inte klarar det mera gick jag så sönder att jag inte ens kunde gråta.
    Sedan blev jag alldeles jättearg på honom, skrek åt honom att han var dummast i hela jävla världen. Då tog han tag i mig, kramade mig hårt och bad mig att aldrig mer säga sådär, för att han tycker om mig alldeles för mycket för att klara av att se mig må dåligt mera.
    Så stod vi och kramades i en halvtimme, han drog fingrarna igenom mitt hår och viskade i mitt öra att jag förtjänar någon bättre. Att han inte förtjänar mig.
    Sedan pussade han min kind, sade att vi ses imorgon och gick och la sig under sitt duntäcke, ensammare än vad han varit på hela tiden vi känt varandra.

    När jag gick hem såg jag mig inte om en enda gång och han skickade ett sms med den sista pussen någonsin från honom. När jag kom hem till mig, föll jag ihop på mitt golv och grät tills min kompis ringde och sade att jag inte kan plåga mig själv mera. Sedan satt jag grät i hans öra tills vi började skratta åt allt mitt elände.

    Sandra, igår var det första gången jag blev olyckligt kär och sista gången som jag fick smeka den finaste nacken med mina kalla fingertoppar.

    Förresten så var det en perfekt kväll för att göra slut. Himlen var rosaröd, det var kallt i luften men man kunde gå utan jacka. En kväll för alla nykära, en kväll för alla som behöver säga det där som är så jobbigt.

    Idag sågs vi i skolan, han log mot mig. Vi hejade och sedan var det inte mera med det.
    Det kommer alltid att finnas fler killar, med lika fint skratt och mindre brister.

  6. Maja skriver

    när jag läser sånt här, börjar jag alltid undra så smått .. fina underbara sandradu, det är klart att du är med om tusen romantiska bästastunder. men vi andra då? vi som inte charmar allt vi ser, eller snarare charmar allt som ser oss. kommer vi någonsin träffa de mörklockiga pojkarna från drömmarna? jag har inte mycket till hopp alltid, är lite pessimistisk och så, men ändå, det hjälps inte av att veta att det kanske inte är sant. jag tror ändå inte på att det kunde varit jag.

  7. Therese skriver

    När jag kramade honom i 1 minut och 4 sekudner, fast han är 14 år äldre än mig.
    Och säkerligen tusen gånger bättre.

  8. Karin skriver

    Den gången då jag och mina vänner hade grillkväll. Plötsligt kom han fram till mig och höll om mig i exakt 18 sekunder. Kunde knappt andas, hjärtat klappade bara snabbare och snabbare, var rädd att han skulle höra det. Lika plötsligt som han kom fram och gjorde det, lika plötsligt slutade det. Jag vet inte varför han gjorde det, jag vet bara att han är allt jag vill ha..

  9. Martina skriver

    Jag dör så fint. Jag sitter med tårar i ögonen.

  10. moa skriver

    Jag läste ditt inlägg om finaste veckan och blev kär i dig igen för 10087237399092 gången. Så jag skrollar igenom bloggen lite. Hittade detta. Fick seriöst gåshud på armarna och en klump i magen för att det är så fint.
    Kan inte förmå mig att tänka att om några år, kanske 8 eller så när jag är snart 24 så kanske jag kan blogga om mina mest romantiska. Just nu har jag bara en historia som slutade med ett ledset hjärta och mest jobbiga minnen. Men så tänker jag på att du brukar säga att man bara ska vänta och att alla får sin tur och var inte ledsen för du kommer också få hångla tills du går sönder och folk kommer säga sånna fina saker till dig också och då tänker jag att det inte gör så mycket att jag är femton snart sexton och att jag börjar gymnasiet på måndag och inte har hånglat sen siestafestivalen och att jag känner mig så ensam just nu. För allt det där kommer. Och jag blir så glad av att läsa dina texter. Och jag skulle köpa 100 kopior om du någon gång gav ut en bok, för om du hade skrivit en sån tonnårsbok så hade den varit det bästa någonsin. Tack snälla, fina, underbara Sandra. Du är så himla bäst<3
    /m

  11. jag skriver

    Det kanske var ett tag sen du skrev detta man jag vill bara berätta om en sak som hände mig för tre år sedan.
    Jag var på semester och i samma hus bodde en irländsk pojke som var ungefär 4 år äldre än mig. Efter ett tag hakade jag på hans gäng och vi umgicks varje dag. Jag blev jättekär i honom och hans charmiga sätt och jag kände hur han drogs till mig. Vi gjorde saker som vänner gör och vi blev retade av dom andra för att vi var så tajta… Jag vågade aldrig säga vad jag kände men dagen då jag åkte, höll han om mig och sa: jag vill aldrig att du ska åka, inget kommer någonsin bli sig likt…
    Jag hörde senare av mina andra vänner att han gått iväg och kommit tillbaka med röda ögon. Nu vet jag vad kärlek är.
    Tack sandra för din fina blogg<3

  12. lina skriver

    Sent att skriva allt detta, men ville så gärna skriva det!

    Det är ju ett tag sedan nu! Då lilla Lina fick uppleva sin första sommar kärlek. För en 17 årig tjej som inte har varken varit ihop med någon eller ens fått känna en hand sakta, mjukt och kärleksfullt ta tag i handen, betydde detta mycket för mig, mer än han anar, mer än jag anar.

    Det var i början på sommaren och vi skulle fira midsommar med ett gäng kompisar. Det var lite pirrigt eftersom det bara var jag och en tjej till tillsammans med ett gäng killar. Det var så kul, vi gick till havet och satt på klipporna, vi låg på ängen precis bredvid tältet hela kvällarna och tillsammans flög våra skratt upp i den stjärnklara natten. Låter lite som en dröm, jag vet.

    Du va en av de andra, jag hade inte märkt av dig så mycket eftersom jag visste att du va på g med en annan. Men alla skratt som du och ja delade, tog oss steg närmre varandra.
    Helt plötsligt var det bara du, jag och ett par kvar i tältet den natten och jag ville se om du ville vara nära mig. Jag flyttade mig sakta till andra sidan av tältet och hoppades att du skulle följa efter mig, jag hoppades så. Då kröp du sakta intill mig och där spenderade vi halva natten tillsammans, nära varandra.
    Du var så gullig när du målade av mig som värsta fina tjejen. När ja målade av dig så låg ja så nära dig att din lugg hängde över mitt ansikte, jag vågade knappt titta på dig.

    Sen låg vi där och pratade om allt, då menar ja allt. Du var och är fortfarande den lättaste att snacka med. Vi märkte inte att vi blev ensamma kvar, jag märkte inte att vi låg i samma sovsäck och att du sakta hade lagt din arm under mitt huvud. Jag vände äntligen mitt ansikte mot ditt och du mötte mina ögon. Du smekte min hand så ömt att ja knappt visste om att du gjorde det. Fjärilarna i min mage flög runt och gjorde volter.
    Det hände tyvärr inget mer den natten…..

    Vi åkte hem och såg varandra inte mer den sommaren. När jag började skolan såg jag på FB att du hade blivit tillsammans med den tjejen som du var på g med innan sommaren. Jag som trodde att du bara var en sommar flört insåg nu att känslorna som jag hade för dig var de ärligaste jag har haft för någon.

    Jag kommer nog aldrig få veta om du kände likadant för mig. Nu är du bara min underbara vän, som gav mig min första sommar romans. Du betydde mer än du anar, mer än jag anar!

    Tack för allt fint du skriver sandra, värt guld <3

  13. anonym skriver

    Jag vet att det här inlägget är jättegammalt men jag hittade det precis och berättelsen om nyårsnatten fick mig nästan att gråta. Jag ville bara berätta om något fint, som hände mig nyligen. Satt med min gamla barndomskärlek som jag var kär i i fyra år och fortfarande inte riktigt hade släppt och en till kompis. Vi satt på en bänk mitt i natten och det var så mörkt att det enda jag såg av honom var den lilla biten som speglades i gatulampornas ljus. Han frågade mig om jag kom ihåg den där gången i nollan. Jag visste direkt att han menade den där gången då han frågade chans på mig. Lite blygt tittade han sedan bort och sa sedan med ett litet leende att han alltid haft bra smak.

    Det är antagligen inte så fint som min hjärna försöker uppfatta det som, men för en femtonårig okysst flicka som inte upplevt en gnutta romantik så var det så fint, ändå,

  14. O skriver

    jag önskar att jag också hade något fint att berätta.

  15. Anna skriver

    1. Vi hade varit på fest och efteråt gick vi för att äta hamburgare. Killen jag gick med hade glömt sina pengar och jag betalade för oss båda. I håret hade jag en orange fjäder som jag hittat på golvet! Den ramlade av hela tiden och han tog upp den för att stoppa in den bakom mitt öra igen. Hans fingrar tog lite extra lång tid på sig att dra mitt hår ur ansiktet och hans läppar var nära mina. Han kysste mig och smakade sött av Fanta.
    2. Jag låg vaken bredvid S. Jag trodde att han sov, men så tog han handen vid min haka och kysste mig. Hans läppar var sömniga och mjuka.
    3. Vi satt i hans källare och pratade. Jag kravlade mig upp lite längre i soffan, och skojade och sa Smidigare tjej får du leta efter. Han svarade: Jag vill inte leta.
    4. Vi dansade och hånglade! Mitt på dansgolvet en lördagskväll. Alla runt omkring blev suddiga och grå och i världen fanns bara han och jag. När sista låten spelades lutade jag mig mot honom, blundade och han höll om mig. Han var lång och jag kände mig så himla liten och skör i hans famn, men samtidigt kände jag mig tryggare än någonsin! Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
    5. Jag följde med en kille som jag visste var mycket äldre än mig hem. Jag hade varit på maskerad och var utklädd till en sjöman. Han frågade vad jag gillade för musik. Han satte sig bredvid mig, tog mig i handen och kysste mig till min favoritlåt!

    Tack Sandra för en grym blogg!

  16. e skriver

    När jag fick veta att du befann dig på den festen och tog mig dit det fortaste jag kunde. Det hela slutade med att vi låg i din säng och hånglade hela natten.

  17. Henrie skriver

    Hej Sandra.
    Jag har läst igenom hela ”om kärlek” nu. och jag tror att jag efter alldeles för många hjärtvärkande, gråtande misslyckanden faktiskt ändå kanske kan lyckas. kanske finns det någon för mig iallafall. dina texter och inlägg ger mig lite hopp, iallafall just nu, om att det kanske inte är för sent. fast jag är nitton år och aldrig vågat, aldrig fått chansen att vara modig att låta någon komma nära. att låta någon känna mig.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem