halsdukar

Vi går på en gata och jag håller dig i handen samtidigt som jag försöker få min tröja att inte åka upp över magen. Det är en röd tröja. En uttvättad och den är för liten och den kliar.
Och du säger
- Vet du?
- Nej, säger jag.
- Jag glömde min halsduk hemma hos dig
Och jag säger
- Vi kan åka tillbaka och hämta den om du vill.
- Nej det behövs inte, säger du. Jag kom bara att tänka på i eftermiddags. Vid klockan två ungefär när vi kom in genom din ytterdörr och det hade varit snö ute över hela gatorna och vi var frusna (minus fem säkert). Och du hade grus under skorna, hårt knutna skosnören och jag sade att om du sätter dig på stolen kan jag ta av dem åt dig och jag knöt upp dina skor och råkade liksom snudda lite över din strumpkant och dina ben brände in i mina fingrar och jag ställde mig upp och andades alldeles för tungt och du lutade dig fram och la dina händer över mina kinder och blundade och dina fingrar var så kalla och jag drog dig till mig och kysste dig mot hallspegeln och ditt hår var elektriskt, fastnade över glaset och jag la fingrarna vid ditt öra och det blev imma för att mina händer var svettiga av närhet och du log men kysste mig tillbaka allvarligare och jag grävde in mig vid din nacke och du viskade något och din tröja åkte av och i bakgrunden hörde jag en sång på radion ur stereon från din lillebrors rum. Dina andningar så djupa och du svalde, pressade dina ögonfransar mot huden. Du började knäppa upp mina byxor, snuddade gjorde cirklar över ryggen och vi föll ner mot golvet – minns du – och jag hamnade underst och jag kunde känna din kropp över mig och jag tänkte något obetydligt och du knäppte upp min skjorta och jag kysste dig över halsen, över fräknarna, och dina läppar vid min axel och du sa vi kanske borde ta av dig halsduken?

Kommentarer

  1. hur kan du bara ha fått TRE kommentarer på den här texten?!!? den är du fantastisk! du är så himla mysig! <3<3

  2. Linnea, det är för att den är flyttad från hennes gamla metro-blogg. Där finns alla kommentarer.

    Åh vad jag älskar denna texten sandra, den är såååsåså fantastisk. Som du då.

  3. Första gången jag läste den här texten för längesen dog jag lite (på ett bra sätt). Den har fortfarande samma effekt.

  4. Nu har jag läst alla dina inlägg i kategorin ”om kärlek”. Tänkte att ditt åhnudörjagherregudfanvadfint skrivande skulle hjälpa. Det gjorde det. Det hjälpte mig att gråta. Och sakna… för min pojkvän gjorde slut för 4 dagar sen. Och vi ska prata på söndag, för vi har bestämt oss för att vara vänner. Och jag vet inte hur jag ska hålla mig från att attackhångla honom när jag ser honom… så nu gråter jag. Jag gråter för att jag inte vet om jag kan. Och jag gråter för att alla dina fina kärlekstexter är slut.
    P.S ja, också ville jag bara säga tack för att du skriver så himla fint. Och för att du är så bra. Tack.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>