jag skrev så mycket texter om kärlek när jag var nitton. som den här.

Man kan fastna i varandra
Ligga i en säng och kyssas till det blir en annan tisdagsmorgon
Dricka te eller kaffe och äta trekornslimpa och låtsas som om allt är bra.
Hoppa jämfota över en trafikerad väg och väldigt gärna vill luta sig fram och kyssas under en bioföreställning.
Man kan hålla varandra i handen, trycka tummar och färga av sig
Dricka rosévin, röka cigaretter och gnugga näsor
Ramla över ett dansgolv, allt är som vanligt (det måste vara det), vi älskar varandra.

Och sen-
klamra sig fast runt en rygg på natten, hålla sig så nära som det bara går
Andas tills man inte kan stå upp, vakna 04.15 och gråta för att man älskar honom som mest när han sover.
Och man kan vara riktigt elak, slå sönder en tallrik krossa någon blodig bränna sönder verbalt.
Kura ihop sig i soffhörnet, händerna runt ansiktet, bryta ihop och skrika förlåt för i helvete

Och då kommer han så nära, andas i nacken, säger men gör inte slut då, var med mig. Jag vill vara med dig alltid alltid.

Och man vill det. Vara nära. Älska i en för liten säng och aldrig känna igen sig i sorgliga texter.

Förlåt. Förlåt förlåtförlåtförlåt.

Och 04:15 vaknar man och hela lakanen doftar som honom.
och man ringer på alla telefoner han har och när det till slut är någon som svarar är det inte han men man skriker förlåt! förlåt för i helvete och personen på andra sidan säger att lugna ner dig. han är inte här. låt honom vara. han vill inte träffa dig.
och man slänger en tallrik i golvet och ingen kommer och lägger sina händer runt ens rygg.

och sedan lever man på ingenting och läser dagböcker där det står jag hatar honom, för man har varit så arg men nu känner man bara som luft, eller som ingen luft alls
så jävla svårt att andas.

och när det har gått tre månader ser man honom på gatan med en annan flicka i handen och han kommer fram till en, för handen mot ens axel och säger hej hur är det?
och hans fingrar bränner in och tar sönder allt inuti och det finns inga tallrikar någonstans att kasta att ta sönder krossa.
istället faller man bara ner. låter honom gå.
förlåt.
förlåtförlåt.

(04:15 varje natt.)

sandra
  1. e skriver

    sandra, varför ska kärlek vara så himla svårt?

    det finns dagar där man vaknar på morgonen av sin pojkväns varma, mjuka läppar mot sin nacke och man kan inte låta bli att le av välbehag och bli alldeles jättepirrig i magen trots att man har haft honom i över ett år. det finns dagar där man ligger och kysser varandra i sängen tills läpparna blir alldeles svullna och man fortsätter ändå bara för att det är så mysigt och rätt. det finns dagar där man möts av en varm kram och kyssar på halsen när man kommer in genom dörren och det finns dagar där det inte riktigt spelar någon roll om man missade filmen och det regnar och man har hemskt hår, för man vet att han ändå alltid finns där tätt intill.

    men sen finns det dåliga dagar också. och då är det inte så mysigt längre. då är det tårar och sårande ord som bränner och river inuti en och kommentarer som ”skärp dig för fan, sluta gråta” och tomhet och känslan av att det här inte är värt allt kaos, det är inte värt en obeskrivlig massa timmar inlåst på sitt rum och ärr på sin hud och oräkneliga nätter där man bara ligger och skakar.

    men sen säger någon förlåt. och så tänker man att nej men gud vad jag överreagerar, vi har det ju jättebra, herregud. och så är man glad i kanske en dag eller en timme eller en vecka. och sen ligger man i sängen och gråter av ilska igen.

    ska det vara så?

  2. carin skriver

    Hej finaste du!

    I nåt inlägg så har du skrivit att du brukar få massa fina och sorgliga historier skickade till dig från dina läsare, och jag har funderat så himla mycket på hur man får kontakt med dig egentligen, för jag hittar ju ingen mailadress nånstans på bloggen! Jag vill så gärna skicka en text till dig, en text om världens vackraste pojke som kanske med flit har slitit ut mitt hjärta och stampat på det. Ingen av mina vänner förstår eller bryr sig ens om att försöka ta reda på hur det är, och jag tror jag blir galen över att inte ha någon som kommer med en påse godis, kliar mig på ryggen och låter mig gråta och svära och skrika att jag hatar honom. Jag bryr mig inte om ifall du skulle skriva nåt svar eller om du ens orkar läsa hela, känslan av att nån som kanske skulle kunna förstå har läst så mycket som första raden skulle få mig att känna mig lite bättre. För just nu känns allt så fruktansvärt värdelöst, och jag har så helvetes jävla ont i hjärtat.

  3. K skriver

    åh. aj!

  4. ehhma.blogg.se skriver

    gråter. gråter. gråter gråter gråter. jag skulle inte överlevt alla nätter utan dina texter. jag lovar. jag vet inte vart jag ska ta vägen ibland, men då finns det här. alltid. ta aldrig bort det lova?

  5. manda skriver

    åh sluta, det gjorde så ont att läsa det där.
    Älskar dina texter, du är skitbra!

  6. frida skriver

    Shit vilken bra text!!

    känner igen sig i vissa rader, och kan tänka sig andra. så himla fint men på samma gång så himla fruktansvärt. vill oxå kunna skriva så vackert, så beskrivande så brutalt!

    Du e grym!

  7. Anna skriver

    jag läser den om och om igen, och jag är så rädd för att börja känna igen mig själv i den att jag nästan bara tittar mellan fingrarnas mellanrum med händerna framför ansiktet. just ikväll när jag läste den började jag känna igen mig och jag gråter, för jag är så rädd, så sjukt rädd, för jag älskar min pojkvän och han älskar mig, men det är som att saker och ting bara står stilla, hackar i samma spår. jag bygger upp en mur för att jag är rädd, för att jag inte förtjänar honom, och han försvinner och förstår inte. Sandra, jag. är. så. rädd. jag hoppas att jag kan läsa det här om någon månad och känna att det bara var något dumt som jag skrev under pms eller så, jag bara hoppas. du skriver det bästa, fortsätt!

  8. manda skriver

    åh, jag fattar inte varför det inte är fler kommentarer här.
    Jag läser dina texter om och om igen och jag älskar dom mer för varje gång, skulle köpt din bok om den så kostade 5000 spänn.

  9. Gry sol skriver

    jag såg en bild när han satt utan tröja i hennes säng. jag fick panik.
    Jag drog på ljusgrå strumpbyxor, tog min cykel cyklade med tårarna. Mötte en gammal vän på vägen, låtsades att tårarna var av lycka, ”oj jag måste cykla nu vi ses” panik panik.
    cyklade ner till vattnet där det är som en liten vik som är bara min, slängde cykeln mot trädet, kastade mig på marken, grät.
    Slet sönder gräs kastade pinnar så hårt jag kunde i vattnet, grät. Skrek till en and att den var lika patetisk och ensam som jag och grät.
    La mig på knä vid vattnet och grät och slet upp allt gräs och grät.
    för det skulle vara han och jag,
    det skulle ju vara han och jag.

    det enda som får mig att må bättre är att han inte var fin på bilden.

  10. camilla skriver

    Igår satt vi i natten på en sandväg. Med vi menar jag Han och jag, ensamma. Jag berättade för honom hur jag känner. Att jag tycker om honom. Han svarade att han tycker om mig med. Men att han tycker om någon annan också.
    Där gick hjärtat i bitar. Vet inte om jag skakade p.g.a att jag satt ute med bara shorts och inga skor eller om jag skakade för att hjärtat brast. Men jag skakade, mycket. Magen vred sig och hans fina gröna ögon blev omöjliga att titta in i.
    Sedan gick vi tillsammans i natten och när vi skiljdes åt kramade han mig hårt, hårt. Ville inte att han någonsin skulle släppa taget. Aldrig. Men han släppte och vi skiljdes åt i natten.
    Och nu dagen efter, inser jag hur mycket jag egentligen tycker om honom. Så mycket att hjärtat gör ont när jag tänker på hans ögon, hans lockiga hår och hur han ibland tar fram trumpinnarna i skolan för att trumma i luften.
    Jag vill att han håller om mig, jag vill att han väljer mig. Så att jag får känna hans läppar, känna hans armar runt mig, känna hans värme och känna hur mitt hjärta sakta repareras igen.
    Men vad gör man när valet inte ligger hos en själv? Är det bara att vänta och se? Eller borde jag glömma? Vad gör man om det inte går att glömma? Ja, vad gör man? Jag fumlar i mörkret och ljuset är hans val. Men än så länge är det beckmörkt.

  11. linnea skriver

    Sandra, herregud.
    Skriv en bok, snälla? Du skriver de finaste texterna på jorden, och jag har läst alla minst tio gånger om och åh. kan inte sluta.
    Du är bäst, helt enkelt. Puss

  12. Felicia skriver

    Det finns inget bättre än att läsa dina texter.

  13. Linn skriver

    Har aldrig varit kär, men hoppas av hela mitt hjärta att jag nån gång får känna så om någon där ute. Dina texter är det finaste jag läst, de går rakt in i hjärtat.

  14. sophi skriver

    jag har läst den här så himla många gånger, den krossar mitt hjärta på repeat.

    dina ord gör mig svag och stark och
    jag får lite svårt att andas för jag bara längtar, längtar så jävla mycket.

    tack för att du finns.

  15. Linnéa skriver

    Får lite mer styrka varje gång jag läser dina texter.
    så hjärtskärande bra och fantastiska är dom
    kram

  16. Sophie skriver

    Idag skulle vi ha varit tillsammans i fjorton månader om det inte vore för att han bestämde sig för att göra slut förrförra veckan. Helt plötsligt. Utan förvarning. Han gav mig ett brev och gick, trots att jag skrek åt honom att komma tillbaka, att han förihelvete inte kan lämna mig bara sådär. Jag behöver ju honom. Jag är så rädd att jag ska se honom med någon annan. Jag älskar honom så jävla mycket att det gör ont. Jag vill inget annat än att han ska ta tillbaka mig. Vi skulle ju till London i vår och jag hade ju gjort en julklapp till honom. Fan.

  17. LoL spelare skriver

    åå jag och min kompis sat och läste den här fina texten och asgarvade <3<3<3

  18. lol spelar den skriver

    åå jag och min kompis sat och läste den här fina text och asgrinade<3<3<3

  19. kalle anka skriver

    jag och min tjej sat och hånglade till dena text och tyckte synd om dig<3<3

  20. Ida skriver

    Den här texten är så jävla äkta Sandra. En av mina favoriter. Skär rakt inni hjärtat.

  21. Jessica skriver

    Visst har denna legat uppe på sockerdricka.nu? Jag känner igen den så väl att jag visste vad som skulle komma innan jag läst. Det måste varit denna jag hade som favorit på den där sidan för hundra år sedan och läste tusen och tusen gånger om.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
Easter lunch ✨🌳🍴🍷
Arkiv
Twitter @niotillfem