bli ihop.


photo: jenni

.
Det är ganska sent i oktober och vi ligger i min nittio centimeter breda säng som fortfarande inte är bredare än så för att vi precis lärt känna varandra.
Har inte tänkt tanken förut att jag skulle behöva en större säng än så, nittio centimeters ickeförhållande och enpersonssömn. Vi ligger bredvid varandra ovanpå lakanen med ytterkläderna fortfarande på. Precis hemma från en fest som han ville gå ifrån och som jag också vill gå ifrån. Några dagar innan har jag skrivit i min dagbok att jag hatar honom för att han håller mig sömnlös. Att han får mig att sitta framför tv-repriser utan att minnas ett ord. Att han gör mig svag, blyg och vimmelkantig. Han har stora blå ögon som jag inte vågar titta in i och en grön jacka med en tysklandsflagga fastsydd på ena armen. Tändsticksben i tändsticksjeans, fötter som aldrig tar slut och ett stort, blont tuperat hår. Tonårsproportioner. Så som det ska vara.

Vi ligger i min säng med ytterkläderna på och andas i takt. Med cigarettdoft i luggen och händerna under en kudde ligger jag bredvid honom och tittar på honom, överallt runt omkring honom, förutom i ögonen. Det är för viktigt och stort att titta in i dem, tänker jag. Det går inte och jag kan inte.

Jag vet hans favoritfärg (röd) och favoritdjur (val) men inte vad hans föräldrar eller syskon heter än. Jag vet hur han borstar tänderna men inte vad han har för frukostpålägg. Så känner vi varandra nu. Bortom allt fast ändå knappt någonting. Och jag skriver av hans sms in i min dagbok så att de inte ska försvinna.

Vi har träffats i tre månader. Det händer att vi håller varandras händer ibland på gatorna, i några korta ögonblick, sekunder som knappt märks. Vi har träffats i tre månader och han smsar saker som att han saknar mig men jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar om han är min. Förstår inte hur man kan veta sådant. Och nu ligger vi i min säng, ovanpå lakanen med alla ytterkläderna på och han tittar in i mina ögon och jag tittar in i hans mun, näsa, panna (vadsomhelstmeninteögonen). Och han lägger sin hand vid min kind, tar stöd med armbågen och sätter sig halvt upp. Sätter sig halvt upp rakt över mig, jackan faller ner lite över en axel och hade jag haft en lock vid pannan hade han lagt den bakom mitt öra. Men det har jag inte. Jag har kolsvart page, en för lång lugg och femtiotusen fjärilar i magen.
Jag är knäpptyst, håller andan och lyssnar på hans istället. Han lutar sig lite framåt och säger.
- Sandra. Nu är jag kär i dig och jag vill att vi ska bli ihop.

- Okejdå, viskar jag tillbaka.

Kommentarer

  1. jag vet inte vad jag ska skriva. jag vet bara att jag saknat sådana här texter i din blogg ett tag. du skriver så fruktansvärt fint och gör så att man vet precis hur det känns att vara den där mörkhåriga flickan med fjärilar i magen.

  2. Åh helt galet fint, blev helt kär! Läser din blogg vareviga dag och blir helt impad över hur vacker och välskriven den är!

    Helt magisk!

  3. sandra. det var längesen en ny sådanhär text kom upp och jag är glad över att det kom en nu.
    såfintfintfintfint och jag vill att en fin kille ska säga så till mig med, men jag är så rädd, jag vet inte för vad, kanske för att jag inte vet hur man ska kyssa honom. Förhoppningsvis kommer det med tiden.
    kramkramkramkramkramkramkramkram

  4. Åh vad jag längtat efter mer sånt här och allt annat än besviken blir man. Sandra jag vill läsa en hel bok med såna här små vackra historier som får en att dela fjärilar eller blyklumpar eller vad det än är.

  5. Fint skrivet, jag har träffat Tobias, han är en trevlig prick!
    Men jag vill tipsa om en sida. Jag är inte vegetarian men tror att jorden ligger illa till och alla måste hjälpa till lite. Kan du inte titta på den? Framförallt på filmen på första sidan. http://kottfrimandag.se/ Jag vet inte vilka som gjort sidan, har ingenting med det att göra. Det finns inga egoistiska intressen här, men ibland känner jag att ni bloggare har så stora möjligheter. Inte nödvändigtvis ansvar att vara en förbild eller så (tycker det är lite orättvisst när folk kräver det), ni är ju bara människor ni också. Men stora möjligheter att göra stor skillnad för viktiga saker. Jag har också blommiga klänningar och dricker champagne och röker någon cigarett ibland och tycker om fina saker. Men ändå så finns det något viktigare som man kan blunda för men som inte försvinner. Alla som läser detta kan väl kolla sidan och fundera vad man själv kan bidra med. Kram!
    http://kottfrimandag.se/

  6. Åh. Jag har saknat detta, det som fick mig att börja läsa din blogg från början – dina fina texter. Det blir fint den dagen man kan sitta på ett tåg, spårvagn eller busstation med din nytryckta bok i handen, riktigt fint!

  7. åh. vad fint du skriver. känner bara igen allt. och jag har fortfarande en för liten säng, även fast jag vet att det finns en han där långt långt borta som vill få plats. jag ska köpa en större säng snart. för att han ska kunna ligga där hela tiden, även fast det inte går att han gör det.

  8. For en utrolig fin og liten historie. Det var virkelig vakkert skrevet, og jeg beundrer deg for at du så godt klarer å huske igjen og formidle hvordan det kjentes å være forelska som tenåring. Jeg tror det er det som gjør dine tekster så unike – det at man kan kjenne seg så godt igjen i dem (mens jeg leste denne teksten kom jeg til å tenke på at jeg også hadde en dagbok der jeg skrev ned sms fra en som jeg var forelska i, og det at det var vanskelig å se den jeg likte inn i øynene), og at det får en til å tenke tilbake på sin egen ungdomstid og øyeblikk som man nesten hadde glemt.

    Takk for at du er den du er, Sandra!

  9. Snälla snälla snälla ge ut en bok!!!! Med alla fina inlägg som detta, som en novellsamling med korta underbara historier! Vi är så många som skulle läsa den om och om och om igen :)

  10. Åh så fint! Jag är så glad att vi får se lite nya texter.
    Jag har gått igenom en typisk och jobbig tonårsfas just nu om kärlek och sånt och det är då jag går igenom dina gamla inlägg och läser dina texter som beskriver mig och får mig känna mig mindre ensam. Jag sparar dom som talar mest till mig i mina bokmärken.
    jättefint.

  11. Nästan exakt samma sak hände mig för två månader, en vecka och fyra dagar sedan:
    -När någon frågar vill jag kunna säga att du är min, sa han.
    -Men gör det då.
    <3

  12. åh. jag som brukar tycka att en 90 centimeters säng är alldeles för stor eftersom att det känns så ensamt när jag ligger i den själv. (ingen har någonsin legat brevid och gett mig fjärilar i magen.) men det här ger mig kanske lite hopp. kanske.

  13. oj. varje gång du har skrivit en text kallar jag den dirket för den finaste texten jag läst och jag läser den om och om igen tills det känns som om det är jag som upplevt det. det är så himla fint. så fint. och jag som många andra längtar till den dagen man kan läsa allt samlat med ett fint bokomslag att titta på. åh sandra, du är så bra.

  14. Åh direkt jag såg rubriken fattade jag att det var en av dina fina texter så jag slog på Kent (slutaraldrigälskadem) och så läste jag texten tre gånger på rad. Bara för att den var så fin, som alltid.

    Dina texter ger mig verkligen hopp. Alla dina best of har hjälpt mig, så himlahimla mycket. Verkligen. Speciell den där du skrev om att vara femton och okysst. Jag hinner inte skriva vad jag menar just nu (för jag ska springa till bussen och träffa en pojke jag gillar), men någon dag ska jag skriva en kommentar om hur du gör mina dagar lite lättare. För du måste få veta.

    Iallafall – du är så himla bra.

  15. jag har inte haft någon pojkvän än. och jag är arton. och jag känner mig väldigt ensam ibland. fastän jag vet att det kommer ändras så är det svårt att faktiskt tro på. men sådana som du hjälper till med hoppet. tack sandra.

  16. Åh, jag blir så varm i magen. Och får lite fjärilar också. För jag vill ju att han jag tänker på ska tänka på mig ( jag ligger på min säng och tänker; tänk på mig ).
    Jag skulle nog kunna sitta och läsa dina historier hur länge som helst.
    Berättar du lika fint om man sitter och pratar med dig på riktigt?
    Får känslan av att en söndagseftermiddag vid ett köksbord, med en tekanna, två koppar och dig kan vara det finaste man kan göra. Förutom att pussas såklart. Och titta på gängliga pojkar i randiga tröjor som har fina nyckelben.
    Och såklart, dansa. Underbart flummigt eller inte.
    Puss i alla fall, du får mig alltid att le.

  17. Jag blir så varm inombords av att alltid läsa dina underbara texter, Sandra. Jag fäller några tårar av lycka för att det är så fint. Så fint på ett himlans bra sätt! Och det är så fint att du delar med dig av dina upplevelser om hur du har känt och hur du har mått. På ett eller annat sätt går det alltid att relatera till dina historier så man mår så himla bra när ens själ egentligen är mörk och bara vill ropa ‘hjälp’.

    Kärlek är så himla fint när det är perfekt och jag vill uppleva riktig kärlek igen. Åh jag är så himla trött på att ens före detta pojke vill ställa till problem bara för att han vet att jag är svag och för att han vet att jag är känslig. ‘Fattar du inte att jag gick till andra när du inte släppte till?’ sade han. Han sade det ett år efter att vi hade gjort slut och jag grät. Jag grät i så många veckor och kände mig så värdelös. Så himla misslyckad. Hur kan en pojke få en att känna sig misslyckad? Och fortfarande få en att känna sig misslyckad när det har gått fyra år?

    Jag vill vara tjugotre år och lycklig, Sandra. Men om jag inte kan bli lycklig av kärlek av en pojke kan jag bli lycklig av den fina gåva du ger genom dina fantastiska historier. Det finns ingen som du Sandra! Sträck på dig och visa vilken himlastormande person du är. För du är så fantastisk så det faktiskt inte går att beskriva.

  18. Så ruskigt fint, blir alldeles tårögd och varm. Vill också bli kär och ha någon som säger så fina saker. Älskar dina texter!

  19. Åh du skriver ju bara så fantastiskt magiskt att jag inte vet var jag ska ta vägen!!! Gud. Vilken bild jag fick upp i huvudet. Jag ser allt. Allt framför mig. Åh gudars så fint :’)

  20. sandra åh. jag dör. nej. nästan. du skriver så fantastiskt fint och har varit med om de allra finaste mest romantiska små stunder. jag är så avundsjuk.
    jag är 17 och för första gången i mitt liv delade jag på en tonårssäng under en natt med en brunhårig fräknig pojke som var världens sötaste. det var en av sommarens sista nätter. han fyller år i oktober, älskar blått och mysteriet på greveholm och det är allt jag vet om honom. han har mitt nummer men han har inte ringt. inte ens smsat. inte ens skrivit hej eller vad som helst.
    så jag krisar just nu och vet inte varför han inte har smsat eller någonting. därför är din blogg bäst bäst bäst för jag får lite mer hopp om killar varje gång jag läser den.
    åh. jag dör typ
    tusen miljarders pussar och kramar!

  21. Åh sandra, jag är tjugo år och känner igen det så jag får ont i magen. jag vet en pojke, vi ses då och då, vi går långa promenader och så har vi sovit nära varanda men inte hud mot hud… jag vill det. Jag tänker på det tills jag får ont i magen. Men jag har lurats på sånt så många gånger… kommer säkert bli det igen. Suck :( <3

  22. haha åh. så himla fint skriven. liksom magiskt och fnissigt och jag verkligen känner hur det lika gärna hade kunnat handla om mig.
    KRAAAAM

  23. åh, sandra, så fint, så fint! det är sådant här som jag kan läsa om och om igen och aldrig tröttna det minsta. som din krönika du skrev i elle för något år sedan, du vet ”hundra grader längtan i kroppen efter mjuka kyssar i mörka nattklubbshörn”. den sitter ovanför mitt skrivbord och när jag räknar på de där urtråkiga mattetalen stannar jag alltid upp och läser den, oftast två gånger i rad.

    men sandra. om man inte har en nittiosäng utan en säng som är alldeles förskräckligt stor, alldeles för stor för bara mig. på vintern blir en sida alldeles kall då önskar jag att det låg någon där som jag kunde trassla in mina ben i. (närkommerhan?)

  24. Det där var jag. Fast blond. Och 16, snart 17 år. Det var snart 5 år sedan och han som sa orden är fortfarande min!

  25. Åh. Satt och läste texten och insåg inte förrän efteråt att jag suttit och hållt andan hela tiden. Och så vid sista meningen bara släpptes all luft ut och jag kände hur hårt hjärtat klappade i mig. Jag vill läsa mer. Snälla Sandra, någon gång måste du skriva en bok. Du skriver så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Låt mig läsa mer.

  26. Jag är nitton är och för ungefär två månader sedan träffade jag en av världens förmodligen sötaste pojkar. Han har de mest egendomliga ögon, de är ljusbruna och nästan lite guldiga i vissa ljus, de passar perfekt till hans korta lite lockiga mörka hår!
    Han är flera flera centimeter längre än mig och bara några år äldre, och han kan se så oskyldig ut att man bara vill krama om honom! Det var ungefär två månader sen jag också upptäckte att en nittio säng egentligen inte är till för att delas, men det gör mig inget.. det enda som fattas nu är fjärilarna, när kommer de?

  27. texten texten texten. skfulle ge upp allt jag har för att få dela en 90-säng med honom, han jag är kär i.
    varje gång jag röker tänker jag såhär ”vem saknar jag”
    jag vet inte varför, men tanken dyker upp varje gång jag tar ett bloss på en cigarett. en gång när jag var på färjan över från danmark tänkte jag: ”jag saknar pappa och mamma” när jag tog ett bloss. kanske är det så att jag röker för att jag saknar.

    hur som helst finns det en pojke som seriöst är världens finaste. jag har alltid tänkt att jag vill ha en pojke som spelar i band. en snygg snygg snygg som rör sig sådär fantastiskt. som har knivskarpa kindben och hela den grejen. men sen tänker jag på honom, och tänker att om jag inte kan få honom vill jag inte ha någon alls.
    jag tror jag älskar honom. och jag saknar honom ikväll.

  28. Ack, det du skriver är alltid så otroligt fint att man går sönder till som tusen utspridda pusselbitar inombords!

    Även fast jag själv inte upplevt någonting sådant ännu under mina sjutton år, så ja jag vet inte men det du skriver är så fint att det får en verkligen att känna ”Farao vad det där var BRA!”

    Tack så mycket för det! :)

  29. Hejsan,

    Alla påpekar här att du skriver fint, det är ju gulligt! Men det vet du ju redan eftersom det är ditt intresse och jobb osv. Jag vill ge en stor kram till alla som ger dig fina kommentarer och emotionellt öppnar upp sig här. Helt otroligt! Så mycket känslor det finns som snurrar runt och bara vill få evig kärlek… Sött, <3

    Kram

  30. Åh, den där första kärleken.. Det var en otroligt fin text som jag blev glad av, samtidigt som den gjorde lite ont, för jag började tänka på MIN första kärlek.
    Jag tänker på de gångerna som jag fick lära mig nya saker om honom, till exempel att han hade ett födelsemärke på låret i form av en fisk eller när han berättade hemlisar om sin barndom.
    De har rätt, alla de där som säger att man aldrig glömmer sin första kärlek. Det gör man inte.

  31. Hej Sandra!
    Jag blev rörd av detta inlägg. Sitter med gråten inom mig pga två anledningar. Dels för att det år så otroligt vackert det du skev (och var med om) men tyvärr också dels för att jag själv får lite ångest. Jag är 24 år. Förra året träffade jag en kille som är i min ålder och alldeles underbar. Snart har vi varit tsm i ett år och han är mitt första förhållande och jag älskar honom. Jag har inte gömt för andra att jag inte har haft ett förhållande innan, så heller inte han, men oj vad folk höjer på ögonbrynen och säger oj, är det sant? Har du eller han aldrig haft ett förhållande innan? eftersom jag då var 23 år och tydligen borde ha haft det. Vad är det som gör att människor stressar så? Kan de inte bara förstå att jag hellre väntar på den rätta än tar och stressar in i ngt. Jag har dejtat killar förut, men var alltid den eviga kompisen. Fram till förra året då, då blev det min tur och jag får fortfarande fjärilar av kärlekslycka i magen, trots att det gått snart ett år.

  32. Nån tyckte att du skulle skriva en bok. Och det tycker jag med. För jag vill läsa en hel bok med bara sånt här. Din skrivstil är så himla fin. Man blir liksom varm i hjärtat.
    Jag undrar varför allt påminner om kärlek nu för tiden. Alla får eller har fina pojkvänner och jag blir bara så hemskt avundsjuk. Jag vill också ha en fint söt pojke att krama och pussa på utan att någon ifrågasätter.
    Sandra, du känns som en som skulle haft fina pojkvänner alltid, och då känns det skönt att du – trots att du verkat så snäll, fin och söt (och är det fortfarande) – inte heller fann någon för än du var nitton. Vilket betyder att jag har minst två år på mig. Eller något.

  33. nittio centimeter ikeasäng är alldeles perfekt för två. förstår inte varför det skulle behövas en dubbelsäng och två kuddar och två täcken. jag somnar med hans ena arm under kudden under mitt huvud och den andra om mig, tätt intill, och vaknar inte förrän nästa morgon. en nittiosäng, en kudde och ett täcke. och honom. det är allt jag behöver.

  34. jag vill så himla gärna ha ditt liv. ärligt. du verkar både ha och ha haft dt så himla underbart.
    och så skriver du ju som en… underbart bra skribent.
    tack sandra. puss.

  35. åh gud vad fina kommentarer alla skriver. verkligen underbara. jag kommer inte på nåt fantastiskt gulligt att skriva, men du kanske blir glad ändå. jag tycker i alla fall om dig jättemycket, dina texter är så otroligt tårframkallande och vackra och stöttande. jag mår alltid mycket bättre när jag har varit inne på din blogg. tack sandra. du är bäst. verkligen.

    puss

  36. Tack. Det är allt jag kan säga. Tack för att du skriver så fint. Tack för att du faktiskt delar med dig av allt det fina du har gömt. Tack.

  37. I’ve only read this via google translator, but this is so me right now. It’s almost my life right now (I turned 20 this summer), and even his name’s the same as my new first boyfriend. We’re together for 8 months now. Thank you so much for this.

  38. Den här är så himla himla fin på så många sätt.
    Du beskriver det så bra med alla intrycken men luggen och hur du känner honom.
    Jag gillade också en kille en gång i tiden som jag kände på samma sätt som du och som hade samma fina ögon som man inte vågade se in i. Tyvärr/som tur var(beror på hur man ser det)gick det inte längre för oss som i den här texten.
    Blir så inspirerad av ditt fantastiska skrivande, vet knappt vart jag ska ta vägen. Tack Sandra och tack för din blogg! <3

  39. Jag älskar verkligen när du skriver den här sortens texter. Sådana som den får mig att tänka till och minnas tillbaka till sånt som faktiskt är viktigt på riktigt. Tack.

  40. Gråtar just nu. Så himla fint. Jag minns min första kärlek och hur den inte var. -men den blev bättre.

    men du, sandra, jag mår alltid bra av att läsa din blogg. Tack så hämsk mycket för dina underbara texter!

  41. På ett sätt blir jag så himla glad när jag läser detta. Det är så fint, det är ju den bästa känslan. Samtidigt kan jag inte sluta gråta för att jag inser att jag förmodligen aldrig kommer få det du fick. Jag har träffat en kille i fyra månader nu. Han bor på samma stundentkorridor som jag och jag trodde jag skulle sakna ihjäl honom hela sommaren när vi inte sågs. Det gjorde jag nästan. Han sover hos mig några gånger i veckan, mest när vi varit ute, ibland tittar vi på filmer men jag tittar mest på honom.
    Jag är så kär i den här killen och jag vill bara sprängas när jag ser honom med någon annan på krogen. Jag vill att han ska bli min och jag vet att han inte vill ha något förhållande. Jag tänker varje dag att jag borde avsluta det här, men så tänker jag att jag hellre är olycklig med honom än att inte ha honom alls. åh.

  42. vad fint. jag har saknat dina texter. jag läser om gula paraplyer i vitabergsparken närsom jag behöver lite tro igen. magi måste ju finnas, annars skulle inte ord och känslor existera.

  43. Jag vet inte om det sagts innan men detta va FINT :D Nej men seriöst du fångar verkligen känslan man hade när man låg där i sin ”flicksäng” men sin första kille- detta inlägg gör att man vill utforska din blogg vidare – good luck med bloggandet! tjing

  44. Sandra, du måste skriva en bok! om att vara ung och kär och allt sånt jobbigt men underbart. boken skulle vara lika breathtaking som dina fina dikter/memoarer och ha ett fint omslag och därmed stå mest synlig i bokhyllan. det skulle vara bra.

  45. åh jag älskar dina texter om allt du varit med om. det bästa är nog att de inte får mig att bli orolig och fråga mig varför det inte hänt mig än. utan det får vi att liksom drömma. hoppas. ger så mycket förhoppningar.

  46. Du är så fantastiskt jävla underbar. Har suttit i timtals och öglat igenom varenda liten bokstav på din blogg. Speciellt dina fina texter. Tårar har runnit och mina händer har envist torkat bort dom. Du är grym. Keep it up girl.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>