joakim.

Det fanns en gång när det var vi mot världen. När det var jag tycker om dig hundra gånger om dagen, när det var jag dör utan dig och med dig och utan oss finns ingenting. När det var fem timmar långa telefonsamtal, när vi tog springtaxi vid humlegården och provade starköl för första gången. När du ringde mig till London fastän det var så dyrt men jag var den enda du kunde gråta inför. När vi gick alla gatorna vill aldrig gått i Stockholm och när du lämnade hemliga lappar i min garderob och lånade mina kläder att ha på gymnastiken. När du kom till min skola i högstadiet och alla undrade vem pojken med lockarna var och jag svarade som det mest självklara i världen:
- Han är min bästa vän.

Han räddade mig när jag var fjorton. Han räddade mig hundra gånger efter det men mest av allt räddade han mig från skolkorridorerna och känslan av att inte vara värd mer än elaka blickar i korridorerna. Ändå var jag så orolig i början att han skulle lämna mig. Alla de gånger då vi stämde träff i olika gatuhörn, varenda gång som jag var på väg tänkte jag: Nu händer det. Nu kommer alla fram, nu kommer alla de jag är livrädd för i skolan fram och säger Gick du på det Sandra? Trodde du verkligen att du skulle få vara med honom, att du är värd det? Men det hände aldrig. Varje gång stod han där, i mörkblå jacka och ännu mörkare ögon och log. Tog mig under armen och promenerade ut bort och iväg i ett decemberstockholm.

Vi träffades under ett konfirmationsläger. Han klättrade upp i min våningssäng en onsdagsnatt, satte pekfingret för munnen och lade sig bredvid mig.
- Hej, sover du?
Och jag skakade på huvudet och jag var fjorton år och aldrig någonsin hade en pojke krupit upp i min säng förut. Han låg bredvid mig, tittade upp i taket och pratade tyst. Om musik, om någon han var förälskad i, om gatan han bodde på och skolan han gick i. Och jag förstod inte varför det var mig han klättrade upp till, varför det var min kudde han delade. Det låg tio andra flickor i det släckta rummet och alla var vackrare än jag. Men det var min säng han valde. Två veckor senare när konfirmationslägret var över skrev han på mitt konfirmationsfoto: ”Vi borde ses någon gång”.

Jag ringde honom två veckor efter att lägret tagit slut och redan kvällen därpå stod han i flytväst på bryggan och väntade på mig. Vi åkte långt ut över havet, längst med salt mälarvatten och han lättade sitt hjärta och berättade om hur flickan han för tillfället var kär i smsade honom historier om gymnasiepojkar som kysste henne över halsen. Jag försökte svara så bra som möjligt, ge något klokt att tänka på, men det var svårt när det närmsta jag kommit en pojke var den där julinatten när han låg vid min huvudkudde. Han hade med sig kanelbullar och vi stannade ute på havet och delade på en och när jag skrattade höll jag för munnen med ena handen och då sa han,
- Gör inte så. Du har världens finaste leende.
Och sedan var vi bästa vänner.

Han hälsade på mig varje dag resten av sommaren. En natt hade han varit i Vaxholm med några kompisar, druckit öl på en fest jag inte var bjuden till. Han kom med båten till vår skärgårdsö, knackade på mitt sovrumsfönster och i handen hade han 30 gratisvykort som han har skrivit ”hej” på. På varenda en stod det ”hej”, inget mer, och motivet på alla var en skål med jordgubbar. Jag la vykorten i min skrivbordslåda. De ligger fortfarande kvar där, men gulnade och blekta.

När hösten kom vankade vi fram och tillbaka längs hans gata, lyssnade noga efter hemmafester och satt på trottoarkanter och delade på en folköl. Ibland rökte vi, om vi fick tag i cigaretter. Det var på hemmafesterna de nya människorna fanns, de nya upplevelserna och den där förbaskade början av livet. Han såg det så i alla fall, att livet måste börja snart, så att han kunde kyssa vackra flickor och dricka stark sprit och dansa fort fort fort. Jag nickade instämmande men kände i hemlighet att livet existerade i högsta grad när vi satt där på trottoarkanten på storgatan och delade på en folköl.

Vi bråkade ofta. Slog i dörrar, kastade saker, frös ut med ögonen och berättade elakheter bakom ryggen. Vi ignorerade på caféer, gick förbi på gatan men längtade efter varandra så att hjärtat nästan brann sönder. Det var bara så, vi ville för mycket, tyckte för mycket samtidigt. Men en veckas tystnad kändes alltid som en livstid när man var femton och till slut hamnade vi alltid bredvid varandra på en hemmafest, rökte en cigarett och blev bästa vänner igen för alltid och för evigt. Han var kär i min bästa tjejkompis och bokstaverade JAG ÄLSKAR DIG med snöig känga under hennes balkong och han ringde mig tusentals nätter och grät ut. När jag hade klackskor för första gången och vi promenerade hem i sommarnatten bar han mina skor i handen och jag fick låna hans. Vi sov hos varandra flera gånger i månaden, bytte blandband och hemligheter. Allt gick så fort, vi var femton sexton sjutton arton nitton tjugo och jag lyssnade tröstade drack te drack öl dansade bråkade saknade älskade honom.

När jag var 23 gjorde jag slut med min första pojkvän och han gav mig sin hemmanyckel samma dag.
- Du bor här lika mycket som jag nu. Du ska aldrig somna ledsen.
Jag satt i hans tomma lägenhet om kvällarna när han var ute på dejter och när han kom hem hyrde vi komedier och Disneyfilmer och jag kände mig aldrig ensam. Han tog med mig på alla fester han var bjuden till och hämtade upp mig med taxi om jag fastnat på någon gata med brustet hjärta kedjeringande pojken jag döpt om på min mobiltelefon till ”Ring EJ”. Vi tog långpromenader, lyssnade inte på något annat än sextiotalssoul och klädde ut oss i knäppa glasögon och dansade sönder maskerader. Vi sov sked och drack champagne fastän det var tisdagsmorgon.

Och vi ses inte längre. Det finns hundra anledningar men nog ingen tillräcklig. Ibland skickar vi ett mail. Och det skulle kunna stå Hej hur har du det, mår du bra? Men det står aldrig så. Det står alltid, alltid att Vad som händer så är du min bästa vän. Vad som än händer. Och någon av oss svarar tillbaka att Jag vet. Alltid och förevigt du och jag. Ingen annan, bästa vänner, vi vi vi.
YouTube Preview Image

Kommentarer

  1. Jag började nästan gråta när jag läste det här, skitvackert. Jag vill också ha en sådan kompis, asså Sandra, du fattar inte hur gärna jag vill det. Har ingen vän som är så nära. Men, du var fjorton när du träffade honom och än så länge är jag tretton och har aldrig någonsin varit på ett konfermationsläger så än finns det kanske hopp.

  2. gud vad fint. börjar faktiskt nästan gråta. Jag hoppas hoppas att jag någon gång får uppleva en sådan vänskap. Jag har ju nästan det med min nuvarande pojkvän. Men om det tar slut, vem har jag då?

  3. Å herregud, den här texten var, den är, helt helt underbar. Jag får tårar i ögonen och jag är helt seriös. Jag identifierar mig, jag har också en sådan vän, trots att vår vänskap inte är lika romantisk. I småstaden finns det inte så många gator och världar att upptäcka. :P Min vän är en flicka, världens bästa, snällaste, roligaste, ADHD-studsigaste, mest förstående flicka, en berninigudinna med perfekta ljusblå rådjursögon (hur ofta möter man människor med perfekt LJUSBLÅ, verkligen, som stål, ögon?) . Ifall jag var homosexuell skulle jag älska henne för evigt och bara henne, som mycket tycker jag om henne. I och för sig älskar jag henne för evigt, evigt, evigt ändå. Jag vet inte vad jag skulle göra utan henne. Vi har känt varandra sedan vi var tio år gamla, och precis lika länge har vi varit bästa vänner. När jag slutar gymnasiet nu till våren kommer vi att kastas i två olika riktningar och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag kommer dö, jag vet det. Brytas sönder i fem miljoner bitar, tuggas sönder av imaginära vithajar, och spridas för vinden. (Jag älskar dig för evigt, Galenpanna. Du är min sanna tvillingsjäl och systern jag aldrig fick, xxxx)

  4. det är det som är det absolut bästa med äkta vänskap -att den känns lika stark oavsett om man träffades för en vecka sedan eller en månad. fint. hoppas det fortsätter att kännas så för er.

  5. Fantastisk text, Sandra! Bara helt fantastisk! Får en tår i ögonvrån och ett leende på läpparna på samma gång. Vänner är det bästa!

  6. Sandra det här är för fint. Du skriver så målande eller vad man nu ska säga. Ritar upp helt fantastiska scener i mitt huvud och i verkligheten såg det säkert nästan likadant ut. Tack för den här fina fina texten!

  7. Sandra, du skriver så bra, ärligt och genuint. Du lever någon sorts sagoliv men ändå får du allting att verka äkta, kännas som om det kommer från hjärtat.
    Jag har inte följt Elsa Billgrens blogg särskilt länge, men jag kan inte låta bli att tycka att det känns som att hon härmar dig på alla upptänkliga vis. Hon vill ha en blogg som är lika drömsk och speciell som din, men när hon skriver låter allting så överdrivet och tillgjort. Du är förlagan och hon är kopian. Jag vet att ni är vänner och hon är säkert en bra människa, men hennes blogg är så fånig. Förlåt att jag skriver det här hos dig, det var egentligen menat som enbart beröm till dig.
    Hur som helst – keep up!

  8. Helt fantastiskt text! Du skriver så målande – ritar upp helt fantastiska scener i mitt huvud. Tusen tack finaste Sandra för den här texten!

  9. åh. jag blev tårögd när jag läste det här. mest för att jag inte riktigt någonsin haft en bästa vän. inte på riktigt alltså. jag hade kompisar jag hängde mycket med, i perioder. och ibland var jag ganska ensam. nu har jag en pojkvän som jag varit tillsammans med i över fem år. men jag skulle behöva en bästa vän också.

  10. Jag önska jag hade en sådan vän, en sådan som alltid finns där för mig men det finns ingen sådan, ingen sån vacker pojke som skulle ställa sig brevid en som mig, det är så bara.
    Åh.
    Ensamma kärlek.

  11. men åh. kom min kommentar inte fram? :S
    jag skrev i varje fall: jag blev tårögd när jag läste det här. mest för att jag aldrig haft en bästa vän. jag hade kompisar som jag var med hela tiden, varje dag efter skolan. men bara i perioder. och två stycken jag delade sånnadär ”bästa vänner”-halsband. men om man är bästa vänner – borde inte det hålla livet ut då? det har det inte gjort.
    nu har jag min pojkvän som är som en bästa vän också. men det hade varit fint med en bästa vän också.

  12. Ah, friends… Such a wonderful post Sandra as always.
    Can’t you guys meet and be friends again?

    It is the most terrible feeling for me to loose a friend, even worse then a breakup. A really really bad breakup…

    My class had a disccussion about you and your blog the other day, every-one agreed that you were perfectly agreeable young lady. You have to understand that we just finished with Pride and Prejudice the other day. ;)

  13. du dödar mig med dina texter. alltså. jag gråter. det där är det, det, det vackraste jag någonsin läst. blir så avundsjuk. fast, så rörd. gud, sandra.

  14. DET DÄR VAR JÄTTEVACKERT

    Nästan brutalt för du kastar mitt livs största sorg i ansiktet på mig, men det gör inget för det kunde väl inte du veta.

  15. Och det rinner en liten tår för min kind när jag läser det här, så himlahimla fint, det här ska jag läsa när ingenting går min väg och det känns jobbigt.
    Så himlahimla fint, blir lite varm inombords mitt i vinterkylan.

  16. Alltså Sandra du skriver så himla fint så jag får tårar i ögonen. Och det träffar sådär rakt in i hjärtat som det ska göra och man känner igen sig så fruktansvärt väl.

    Bara jag läser din text blir jag så berörd för jag tänker på min alldeles egna vän som en gång i tiden var min. Vi hade varit vänner enda sedan vi var ett år gamla och jag hade den roligaste uppväxten någonsin tillsammans med honom. Vi spelade tv-spel tills vi blev alldeles fyrkantiga och vi drack varm choklad under mönstrade filtar. Han överraskade mig på min födelsedag och gav mig blygsamt filmen ‘Min tjej’ för att det handlade om oss. Men när vi blev tonåringar förändrades allt sådär himla fort och det var inte längre vi. Det var jag och det var han och jag sneglade på honom i skolkorridorerna och han sade ‘hej’ och han skämdes nästan över att vi hade varit som bror och syster under vår uppväxt. Sedan kom den där dagen då han och hans familj flyttade ifrån oss och jag grät så mycket att jag inte kunde se. Han tittade på mig och tröstade mig och lovade att han skulle komma och hälsa på igen och vi skulle träffas och vara tillsammans.

    Han kom aldrig tillbaka igen och hälsade på och jag träffade honom inte förrän flera år senare när jag var över tjugo år gammal. Jag grät över hur han hade förändrats och hur alkoholen hade brutit ned honom och jag kände inte igen honom längre. ‘Vi’ fanns inte längre och allt långsammare förvandlades det till ett ‘jag’.

  17. åh, det här inlägget var det finaste jag läst på länge och vänskap kan vara det bästa som finns. jag dör dör dör av det här. det hugger precis överallt i hjärtat.

  18. Ne alltså. Gud, så himla vackert skrivet så jag nästan går itu! Att ha en sån nära vän är underbart. Men de verkade som att ni hade något extremt speciellt. Jag är själv väldigt glad att jag har två vänner som jag älskar mer än allt annat och som förstår mig och älskar mig för den jag är. Tack för en otroligt inspirerande blogg.. ! Kärlek!

  19. åh. Asså bästa kill-kompisar är något av det bästa som finns. Jag älskar min bästa kompis Fabian, fast jag skulle nog aldrig kunna säga det till honom.. Han har hursomhelst gått och blivit dryg och ”jag har bättre än dig” utan att han vet om det själv, men varje gång jag ser honom i ögonen så ser jag att han bryr sig, längst inne, och jag bryr mig också så himla mycket. Så det gör nog inget hur han är eller har blivit. Han är fortfarande min lillebror :)

  20. Alltså nu blir jag nästan lite irriterad på att det står dumma spamnamn ovanför mitt namn och att min kommentar inte kommer fram:

    Alltså Sandra du skriver så himla fint så jag får tårar i ögonen. Och det träffar sådär rakt in i hjärtat som det ska göra och man känner igen sig så fruktansvärt väl.

    Bara jag läser din text blir jag så berörd för jag tänker på min alldeles egna vän som en gång i tiden var min. Vi hade varit vänner enda sedan vi var ett år gamla och jag hade den roligaste uppväxten någonsin tillsammans med honom. Vi spelade tv-spel tills vi blev alldeles fyrkantiga och vi drack varm choklad under mönstrade filtar. Han överraskade mig på min födelsedag och gav mig blygsamt filmen ‘Min tjej’ för att det handlade om oss. Men när vi blev tonåringar förändrades allt sådär himla fort och det var inte längre vi. Det var jag och det var han och jag sneglade på honom i skolkorridorerna och han sade ‘hej’ och han skämdes nästan över att vi hade varit som bror och syster under vår uppväxt. Sedan kom den där dagen då han och hans familj flyttade ifrån oss och jag grät så mycket att jag inte kunde se. Han tittade på mig och tröstade mig och lovade att han skulle komma och hälsa på igen och vi skulle träffas och vara tillsammans.

    Han kom aldrig tillbaka igen och hälsade på och jag träffade honom inte förrän flera år senare när jag var över tjugo år gammal. Jag grät över hur han hade förändrats och hur alkoholen hade brutit ned honom och jag kände inte igen honom längre. ‘Vi’ fanns inte längre och allt långsammare förvandlades det till ett ‘jag’.

  21. Tack för att dela detta med oss, Sandra. Tack så mycket.

    Jag träffade min bästa vän när jag var 18, och nu är vi separerade, så så långt borta från varandra. Men vi är fortfarande kontakt. Så jag kan inte förstå exakt vad du sa, men jag kan förstå om vänskap. Bästa vänner. Forever.

    Om du är ämnad att göra så, frågor ingen hur länge du inte kommer att tala. Du skulle vara för evigt.

    Tack igen för detta.

  22. hur blev du inte kär i honom? var du aldrig rädd att bli kär i honom och att allt kanske skulle förstöras då?

  23. Tårarna rinner och jag sitter med huvudet i knäna och bara skakar på huvudet. Jag gråter aldrig aldrig aldrig. Helvete!

  24. (nej videon funkar inte!) och fy satan så fint, jag hade en sådan pojke. Sedan upptäckte jag hur jävlig han var, typ. Fast lite hårdare. Och jag hade gärna haft han i hundrafemtio år, och vetat att vi alltid har varandra oavsett vad, men så blev det inte, men det kommer andra pojkar.

  25. Beautiful. I love the way you write and I bet the English translation transports not even the whole beauty of this text.
    I would love to read more from you!

  26. Jag har haft två till och med. sen försvann de. Jag har funderat på det där, om jag bara fick för mig att vi var så bra vänner och om det bara var jag som tyckte så himla mycket om honom.
    Jag gillade verkligen att bara spela tv-spel och lyssna om tjejer han var så ledsen över. För jag visste att han lyssnade tillbaka och bara blev så arg och ville slå alla killar som trasat mitt hjärta. Sen som över en natt förändrades allt. Han frågade inte längre om vi skulle spela tv-spel och äta snabbmakaroner hos honom på lunchrasten. Jag vet inte vad som hände. Vi hörs ibland och pratar om sådant vi brukade. Men någonting förändrades och jag är inte längre den som tröstar honom och säger att alla tjejer inte är idioter.

  27. Tänkte inte ens läsa för jag har egentligen inte tid, men så fort jag läste första ordet var jag fast och nu sitter jag här och gråter utan att veta vad som hände! Du skrivet så underbart fint! <3

  28. jag älskar dig sandra. det här var det finaste jag läst på hur länge som helst. gråter som ett barn nu för det påminner så mycket om mig och min bästa vän. tack för att du är så himla fin

  29. sandra, det känns så bra att läsa. tänk att det finns så fina vänner. det du skriver går verkligen in hjärtat! snälla skriv en bok, om allt. det hade varit så fantastiskt. du är bäst<3

  30. Jag blir lika berörd vaje gång jag läser dina texter. Jag vet inte vad det är med dem, men de är så unika och fantastiska och jag gråter stora tårar varje gång jag läser dem. Alla är så fina på sitt sätt. Just denna var helt otrolig. Jag har en av dina texter i en ram på mitt rum, hoppas det är okej. Jag älskar den texten. Tack för allt du ger.

  31. Så himla fint. Allt du berättar om ditt liv i bloggen blir som en otroligt vackert skriven saga. Jag blir lite avundsjuk på dig. Och lite på Joakim. Men sen kommer jag på att jag också haft underbara vänskaper och då blir jag glad, fast lite vemodig. Jag hade blivit väldigt glad för den här texten om jag var Joakim. Hoppas att ni snart kan träffas igen. Kanske kan han åka till New York och hälsa på? Kram

  32. Herregud så vackert skrivet, så fint du beskriver er vänskap.
    De sanna vännerna är som stjärnor… det är inte alltid de syns, men man vet att de alltid finns där. No matter what!

  33. tack sandra. tacktacktack för att du skrev det här. det kommer ordna sig med personen jag trodde jag skulle förlora. men det känns ändå så skönt när du skriver om sådant som man själv inte kan sätta ord på. puss!

  34. Det bästa du skrivit på länge!

    var lite rädd att det bara skulle bli ”titta på mitt häftiga new york-liv” nu efter flytten, men jag är glad att du fortfarande skriver fantastiska texter om kärlek och vänskap och livet!

  35. Käraste söta Sandra
    Jag har också en sådan där ”Joakim”. Men han har flyttat till London och har varit borta i över en månad nu och det är jättejobbigt! Vi pratar på skype och jag ska dit under nyår. Men det är fruktansvärt utan honom, jag dog lite extra när jag läste din text. Jag med min ”Joakim”, han som jag fick min första fylla med på champagne och hb, den där folkölen man delade med, nattsamtalen och när man ligger på rygg på golvet och lyssnar till Tom Waits på vinyl. Det där saknar man.

  36. Jag har också en sån vän. Exakt en sån. Vi har inte pratat på ett halvår. Han blev arg. Jag blev arg. Men igår så satte han sig bredvid mig spårvagnen hem och sa ”Jag skriver en bok”. Och jag förstod då. Att det alltid skulle vara vi. Som ni.

  37. Jag blir alltid så glad när jag läser dina texter och samtidigt ledsen i hjärtat.
    Det är så hjärtskärande vackert helt enkelt.
    Såg att en ovanför skrev att du borde skriva en bok. Och jag håller med, 1000 ggr håller jag med. Det skulle bli en såndär bok att både skratta och gråta till och läsa om till sidorna vittrar sönder.

    Om du inte kommer på vad du ska göra någon gång i ditt liv så är det bokskriveri, tkr jag

    //Caroline

  38. du skriver så man får en ont-i-magen-så-bra-detta-var-känsla! tycker denna texten ska in på best of, bums! :D

  39. jag bara älskar när du delar med dig av sådana här texter. verkligen älskar det. mer av sånt, snälla. fast inte för mycket, för det ska vara de unika ögonblicken, som detta!

  40. Gud, du gör det igen! Och det som tynger ner mitt hjärta mest när jag läser det här är att jag vill ha detta. Just nu är jag i den åldern du var i texten och nu känns det som alla sviker, inga kompisar som riktiga kompisar, jag vill ha det, någon som man kan vara helt ärlig med, någon som också tar första steget, som vill ut och promenera i stan i den fina vinterluften. Det kommer väl snart. Jag hoppas i alla fall.

  41. Oj vad jag önskar att jag hade en Joakim.
    Oj vad jag tycker om dig.
    Oj vad jag önskar att du ska skriva en bok, Sandra.
    Dina ord sitter i hjärtat direkt och är så fina och precis perfekta.

  42. Alltså den senaste tiden har jag gått fram och tillbaka mellan dina ”best of” och läst och läst och läst och önskat önskat önskat att du ska skriva något snart. och så bara kommer denna fina fina texten som gör en himla avundsjuk men glad. älskar detta

  43. det jag slås av när jag läser (och ser din film) är att ni var trots allt vanliga tonåringar. allså, det låter så sjukt, men när du skriver så fint, så levande och sagolikt känns det så långt borta.
    det man läser det man hör är sånt man inte gärna tror är verklighet, ”det här händer bara mig” eller ”alla utom jag” kommer lätt till tankarna. men du, du är äkta lixom. joakim, han är riktig. ni har haft hångel, hjärtekross, hemmafester, föräldrar, köpt starköl, tjuvrökt, blivit alldeles för full på häxblandning, komplex, identitets kris, undrat varför HAN aldrig ser just dig etc etc. allt som hör tonåren till.
    så jag ville egentligen bara tacka för att du är ärlig

  44. åh, vad otroligt vackert!
    både själva historien och sättet du skriver på.
    så. himla. fint.

    jag har också en sådan vän, eller vi umgås fortfarande hela tiden eftersom vi går i samma klass. men nästa år, efter vi tagit studenten, vet jag inte hur det blir. antagligen flyttar hon någonstans och jag någon annanstans och så blir det att vi ses mindre. (när hon var borta i somras utan mig grät jag de allra flesta kvällar för jag kände mig så halv utan henne.) hon är den bästa vän jag någonsin haft och antagligen någonsin kommer att ha. det är så underbart att veta att hon alltidalltidalltid kommer finnas där för mig.

    (man kan inte kolla på videon här i sverige, för skivbolaget som har låten har blockerat den för oss. jag vet inte hur det är i usa. jättesynd!)

  45. Sandra, jag anser mig vara relativt vuxen, men när jag läser din text är jag helt plötsligt 13 igen och har träffat den första pojken som förstår mig. Han heter Frans och idag, 18 år senare skulle jag fortfarande göra nästan vad som helst för honom. Jag var på väg att förlora honom för några år sen, men idag har vi ungefär den sporadiska kontakt du beskriver… Vuxenlivet hände och den intensiva nästan symbiotiska vänskapen som fick föräldrar att klippa telefonsladdar efter maratonsamtal på maratonsamtal funkar inte längre. Men utan honom… Ja, jag vet helt enkelt inte om jag tagit mig igenom tonåren.
    Tack för att du kan sätta ord på känslorna.

    PS. Tillmans på 26e gatan måste du kolla in, du gillar ju northern soul eller hur?
    http://www.tillmansnyc.com/

  46. This was really beautiful. Really enjoyed reading it. I feel that you should submit it to New York Times’ ‘Modern Love’.

  47. varför, varför skriver du ett sådant hjärtskärande inlägg om vänskap Sandra? speciellt nu när jag kämpar varje dag med att inte gråta av att jag är motbjudande av en som jag sett som min allra bästa vän i så himla många år…

  48. men gud.
    jag vill också ha någon att tycka om sådär hemskt hemskt mycket. lyssnade på den här http://open.spotify.com/track/4BMHp3DkI8VLsuB9Kr0pzu medans jag läste. och försök själv, det går inte att inte gråta.

    vet inte om tårarna besökte min kind för att det var fint eller för att jag kände hur det där inte existerade hos mig. kanske både och. den dagen du hittar en manual över hur man är sexton år och vill allting samtidigt och helst nu nu nu, men är fast i sin ålder och sig själv så kanske du kan överlämna den till mig? alternativt om du skulle snubbla över någon som vill vara min joakim – säg till mig då!

    och tills dess: ha det fint!

  49. (OBS! förra kommentaren jag skickade blev med fel namn och mail och blogg och så. här är riktiga. så jag inte råkar sno någons identitet menar jag. det stog liksom färdigskrivet i fälten när jag började skriva kommentaren.. ja du vet. hur som)

    men gud.
    jag vill också ha någon att tycka om sådär hemskt hemskt mycket. lyssnade på den här http://open.spotify.com/track/4BMHp3DkI8VLsuB9Kr0pzu medans jag läste. och försök själv, det går inte att inte gråta.

    vet inte om tårarna besökte min kind för att det var fint eller för att jag kände hur det där inte existerade hos mig. kanske både och. den dagen du hittar en manual över hur man är sexton år och vill allting samtidigt och helst nu nu nu, men är fast i sin ålder och sig själv så kanske du kan överlämna den till mig? alternativt om du skulle snubbla över någon som vill vara min joakim – säg till mig då!

    och tills dess: ha det fint!

  50. Pingback: Bloggermagasinet
  51. vad fint! det finns inga ord och ändå så mycket man skulle vilja säga för det KÄNNS när man läser den här texten. vad är det för video som du försöker visa oss? den går tyvärr inte att titta på i sverige. men vill så gärna se eller höra vad det är. tack för en så fin blogg!

  52. Började nästan gråta, så himla fint skrivet. Det sorgligaste är att jag aldrig haft en sådan vän. Eller jag har en jättefin vän (killkompis) som jag träffar ofta, men egentligen har vi knappt något gemensamt förutom att vi tycker jättemycket om varandra. Ska väl iofs inte klaga, men jag önskar att jag får en bra tjejkompis nån gång.

  53. Så altfor fint. Du skriver på din helt egne Sandra-måte, som jeg bare håper du får brukt til å dekke side opp og side ned i en bok en gang i fremtiden. Fikk klump og sommerfugler i hjertet av å lese dette. Vad duktig du är!

  54. i know just what you mean. i was best friends with a girl since i was 11 & then we just grew apart & now we dont talk & it makes me sad because we used to be inseparable. things happen & life changes & people move on but sometimes it’s just sad to think about such great friendships fading away.

  55. Men åh! Fina fina Sandra, du skriver drömskt! Helt osannolikt underbart!
    Kan inte du och Joakim bara ta upp kontakten igen? Det låter ju som att ni ändå är oumbärliga för varandra, så varför ses ni inte?
    Jag står först i kön den dagen du släpper din bok! Kram!

  56. Åh, den här texten gjorde min dag. Jag har dragit på mig en förkyldning och jag får inte vara sjuk nu för jag är med i Tidaholms Lucia och vi ska sjunga massa nu de kommande dagarna och dessuotm är det 80 centimer eller något med snö här.

  57. Det kanske är Joakim du ska träffa när du åker tillbaka till Sverige med den dåligt bokade biljetten och inte kommer hinna träffa någon alls?

  58. Jag hann inte längre än till den andra raden förrän mina ögon fylldes av tårar. Jag måste nästan akta mig för att läsa dina texter, de är så alltid så vackra att mitt hjärta sjunker. Det här är en av de bästa texterna du har skrivit, i min mening. (Och din text om ”olycklig kärlek” är den allra bästa, ingen konkurrens.)

    Jag har nyligen lagt ett vänskapsförhållande som det du beskriver bakom mig. Vi har visserligen inte känt varandra lika länge, men det var en intensiv tid som vi spenderade tillsammans. I vårt fall var det den enda utvägen ur en relation som börjat bli giftig, men det innebär inte att jag inte saknar honom. Jag saknar honom, varje dag.

  59. åh, vad jag har saknat ditt skrivande sandra!
    jag älskar det!
    och den där joakim, jag har faktiskt alltid undrat vem den pojken egentligen är.
    och på nåt sätt tycker jag att det är fint att ni aldrig blivit ett par, aldrig nån romans (det vet jag ju inte egentligen). för allt måste inte vara kille-tjej-tillsammans-relation. Man kan vara kille-tjej och världens bästa vänner. Det funkar det också.
    tack!

  60. Åh alltså gud vad det här var perfektion. Perfektion i finhet, känslor och kanske lite hopp också. Hopp om att hitta en Joakim även fast man snart fyller arton. Håll fast vid honom, han är nog nästan finast i hea världen.

  61. dina texter får mig alltid att gråta.
    jag vill också ha en sådan bästa vän.
    en kille som förstår allting. som inte bara vill mig illa.
    detta var nog det finaste inlägget du skrivit. skriv en bok, sandra. gör det. För då kommer jag köpa tusen kopior av dem och läsa dem. tack.

  62. Men hur blev ni inte kära i varann? Eller rättare sagt, hur visste ni att ni inte var det? Jag har haft flera stycken joakim, men de har alla slutat som pojkvänner eller liknande. inte för att det ena är bättre än det andra alltså :)

  63. Åh. Jisses. Mitt hjärta. Jag har också förlorat min bästa vän. Alldeles ganska nyss. Eller, precis som du skriver. Vi hörs aldrig längre. Men skriver mail med ”Ja, vi är ju bästa vänner”. ”Vi vet det.” Men, för tusan. Vi har förlorat varandra. Och den här texten var hjärtskärande om något.

  64. Hur underbart skriver inte du! Jag brukar tycka att det blir klychit när folk skriver sådana här texter, men jag vet ju varför. det är för att alla försöker skriva dem som du, men det blir aldrig lika bra för du är en klass för sig. helt underbart! tyvärr kan vi inte se klippet i Sverige…

  65. om om man känner som joakim, att livet måste börja snart, och man bor i en skitstad utan drömmar. hur gör man då? för jag har klurat allt för länge.

  66. åh, vad jag har väntat på det här inlägget. så himla fint, jag tror att jag ska dö. och jag vill så gärna se filmen som inte går att se!

  67. Jag har också en sådan vän. Och mitt hjärta går sönder av lycka när jag tänker på det. Sandra, du skriver så vackert och man vill bara gråta en massa lyckotårar och sorg-tårar när man läser det du skriver här.

  68. Det här var det finaste på länge. Har det verkligen hänt? På riktigt, på den här planeten med en helt verklig pojke? DItt liv är en saga. Eller så är det bara du, som plockar ut allt det där speciella och värda och struntar i allt det andra och skriver om det så fantastiskt. Åh. Om jag skulle vara lite mer som någon annan, skulle jag vilja vara som du. Min bästa förebild är min mamma. Sedan kommer nog du, det är helt knäppt. Jag är mest sexton fast väldigt mycket äldre och väldigt mycket yngre.

  69. det är så fint sandra. helt underbart. om jag vore joakim nu skulle jag antagligen gråta, men nu är jag inte det. så jag ler istället med hela mitt ansikte och hjärta. för det här kan va det finaste du skrivit nån gång.

    hälsa new york

  70. Jag orkar aldrig med folk tillräckligt länge för att hinna få så starkt, genuint band till dem. Ibland låtsas jag att alla jag någonsin älskat är samma person, då blir det liksom bättre, mindre falskt kanske. Men kärlek är ju fin i vilken form den än kommer så jag är nöjd ändå, även om det kanske bara är någon jag tröttnar på efter någon vecka, månad, år.
    Jag hoppas ni alltid, om inte älskar, minns varandra.

  71. dör över inlägget. s j u k t fint. fruktansvärt avundsjuk eftersom att jag är i den åldern som du befann dig i större delen av historian, som taget ur en ungdomsbok. puss.

  72. Sandra, I miss my best friend so much and this post made me cry. Your writing is so beautiful, especially the end, ”Ingen annan, bästa vänner, vi vi vi”. Even if you don’t talk to Joakim anymore I am so glad that you shared his significance to your past. We don’t really give enough credit to people who influence us, help us through really tough times. Thank you for writing this!

  73. Så galet fint. Här sitter jag, snorig och dan, och du bara lyfte mig. Lyfte mitt humör och mina tankar. Fy 17 så fint det var. Tack så hemskt mycket för att du delar med dig av det vackra i ditt liv. Det lyfter verkligen någon med vintersnuva.

  74. Åh, så himla himla fint! Dog ganska mycket här med faktiskt. Och det är det som är så fantastiskt med din blogg, att allt du skriver och fotar och visar är så fint, jämt.

  75. jag gråter. rikta, salta tårar. jag vet inte om det är för att du skriver så fint eller för att jag önskar att jag hade en sådan vän eller för att jag är ledsen över att ni inte längre ses.
    det måste hursomhelst vara det finaste jag läst. och att det inte bara är en påhittad historia utan något verkligt gör det så mycket finare. åh.

  76. min kommentar kom visst inte fram.

    åh, vad jag har längtat efter det här inlägget. jag har längtat och undrat så himla mycket, undrar fortfarande lite vad som någonsin kan ha rubbat en sådan vänskap. fast iofs, ni är ju fortfarande bästa kompisar, föralltid.
    filmen går inte att se, jag blev så himla ledsen. tror du snälla, snälla, söta att du kan lägga upp den en gång till med annan musik eller så, så den går att se? ifall du har kvar den på datorn alltså. och tack för att du värmer 1000tals tonårshjärtan varje dag.

  77. (är nog den första snubben som hittade in här…) men fan, tårarna var verkligen inte långt borta. har en riktigt nära bästa vän sen 10 år tillbaka men ändå saknar jag det där du beskriver, den självklara du och jag -känslan. tack.

  78. Snälla du skriv en kärleksroman. Jag bara vet att den behövs! Alla frusna ihop limmade hjärtan behöver lite Sandra medicin. Dina andra texter beskriver det så jävla bra. Ärligt och inte något ihop ljugit om den perfekta killen. Snälla, vi behöver det.

  79. Jag älskar dina texter. Dina texter är som att hitta den där skattkistan i slutet av regnbågen. Det är som att dyka i vågorna som kommer inrullandes från färjan mot klipporna. Det är som att få napp när man sitter och metar utan mask.

    Du är så himla mysig. Fortsätt med det.

  80. Jag saknar min f.d. bästa vän. Men sen började han röka på, skaffa flickvän och nu känns han bara alldeles för långt bort.

  81. Jag vet inte hur många gånger jag läst om denhär texten och fortfarande gör det lika ont och fortfarande är det lika fint.

  82. Åh Sandra det här är utan tvekan en av de sköraste texterna mina ögon har rört sig över.
    Det var så vackert skrivet att jag kände att det var något i själen som tog fram nåt lite vasst och pekade en stund så att jag skulle bli ännu mer medveten om det som jag läste. Jag gick in på din blogg idag för att jag ville fråga dig om man inte kunde få se lite mer av dina teckningar eller bara lite krumelurer, men efter det här vill jag inte be dig om någonting.
    Tack Sandra!

  83. Åh Sandra, det här var nog det bästa du skrivit på din blogg. Så himla fantasktiskt fint så jag blir tårögd fastän jag blir alldeles varm och lycklig! Vilken vän du har och vilken hyllning det här var till honom. <3

  84. Det här är nog din bästa text och jag har läst den tusen gånger om.
    Men jag kan inte se filmen(”Detta videoklipp visar innehåll från Sony Music Entertainment, som har blockerat det i ditt land av upphållsrättliga själ.”) Har du några tips hur?

  85. Varje gång jag känner mig lite ensam eller deppig läser jag denna texten. Du borde lägga till den till dina best of.

  86. Alla har vi den där speciella personen som vi skulle göra vad som helst för. VAD SOM HELST. Bara att se denna person gör så att man blir helt glad och lycklig hela veckan. Du hjälper denna person att plugga till prov även om du inte har tid, du kommer hem till den när den är sjuk för att hjälpa den med skolarbete. Du skulle stanna hemma en hel sommar bara för att du kanske skulle få sommarjobba med personen. Dina bästa sommarminnen är från tiden då ni sågs hela tiden. Allt detta inträffade innan ni skiljdes åt. Gymnasiet började och ni valde olika linjer. Ni ses fortfarande då och då men det är alltid på en fullproppad buss på väg in till stan. Personen ler och säger hej så fort ni ses men, det är inte samma som förut. Då var det mer, ” Ska vi göra något sen?” – ” Behöver du ens fråga”. Nu är det mer påtvingat, som om du försöker hålla vänskapen vid liv. Ett litet ljus i tunneln uppstår när ni spenderar en kväll i ishallen och ser stadens ishockeylag vinna. Du tror att allt är som vanligt igen. Jullovet kommer och du väcks av sms från personen kl 10.00, din dag är redan planerad. Du ska vara med den där speciella och en kompis hela dagen tills det är matdags. Skolan rullar på. Du berättar om denna person för din bästa vän och ser då att du gjort ett stort misstag. Din bästa vän gillar samma person som du. Och nu vill du radera bästisen från din hjärna, det är ju DU som gillar den speciella. INTE kompisen. Du kämpar vidare och hoppas, hoppas. Det är där jag är nu. :(

  87. Sandra, du är så duktig på att skriva!
    Jag har en nästan precis likadan killkompis, det är underbart! Vi har bara känt varandra i drygt ett halv år men vi är så nära man kan vara. Än är vi bara 17 och jag ser framemot att få uppleva allt det som du gjort med joakim. Ibland vill jag bara få leva i en värld där det bara är jag och han, han är den bästabästavän som får en att må så otroligt bra och känna sig så uppskattad.
    Jag skickade det du skrivit till honom och vi båda blev jätteglada av texten för vi båda kände igen oss.

    Tack för texten Sandra, gav mig energi och lycka!

  88. Åh jag gråter nu, jag gråter en vanlig torsdag innan midsommar. Jag har också en sådan där, en pojke som är min bästa vän. Och även om jag har varit kär i honom och han förmodligen lite i mig så var vi för stort för att begripa och definiera. Så nu är han min bästa vän, han jag delar min sista cigarett med och han som jag ringer klockan 03.46 när rödvinet gör en känslig och uppriven.

    Herregud vad tjusiga pojkar får en att göra.

  89. Jag älskar den här texten. För den talar om för mig att man kan älska och vara kär i en vänskap utan att vara kär. Jag hade en sån här vän. Vi pratar aldrig om oss. När vi träffades var jag sjutton, han var nitton och vi trodde nog båda att vi var kära, att vi skulle bli ännu ett par som gick runt och höll i handen. Men det har gått två år och trots godnattkyssar i trapphus i sommarnatten och delade huvudkuddar så har jag insett en sak. Jag älskar honom för mycket för att riskera att förlora honom till något så skört och oförutsägbart som kärleken. Man kan älska på fler olika sätt, även dom den bästa vännen och den man älskar är en kille. Vi delar varandras största hemligheter och även om saker kan kännas jobbiga, komplicerade så blir det hur självklart som helst så fort vi är i samma rum. Det finns ingen annan som kan mig så bra som honom, som accepterar mig som han gör. Nu har han träffat en annan. Och jag har insett att dt gör mig ingenting. För ingen kan ta min plats. Jag är ju hans bästa vän!

  90. När jag är ledsen så söker jag på Joakim i din blogg och läser alla 8 sidor med inlägg där hans namn finns med.
    Jag har nämligen en Joakim, fast min Joakim heter Claes och jag inser att vi hade tur Sandra som hitta en Joakim och en Claes. Men han är påväg bort till kärleken, till Rebecca. Jag önskar honom all lycka i världen men jag vill ha kvar honom, han är ju min. Om man säger såhär, Rebecca tycker inte om att jag skedar med Claes, Rebecca tycker inte om ett fyllehångel, Rebecca tycker Claes ska välja mellan mig och henne. Och jag blir så arg. Jag vill ju bara ha kvar min allra bästavän som tycker om kaffe och kedjeröka.

  91. Gud. Det där ÄR min vän. Min vän som jag saknar så otroligt mycket. Jag flyttade till London för 6 månader sedan och lämnade därmed honom kvar i Sverige och på söndag ses vi. På söndag landar mitt plan på Arlanda och då står han där.
    På ett sätt känns det som att det var igår vi sågs. Vi har ju pratat via skype nästan varje dag sedan jag flyttade. Pratat tills vi somnat och sedan har han väckt mig med ett svagt God morgon för att sedan bege sig till jobbet.
    Men skype är inte samma sak. Skype är inte samma sak som att han ringer mig vid tre på natten och frågar om vi inte kan dricka nattkaffe för han vill prata. Men han har ju druckit vin.. Äsch, då promenerar han tvärs hela stan i alla fall.
    Skype är inte samma sak som att vi spotanbokar bio varje vecka eller att vi blir bjudna på middagar hos varandras föräldrar, bara för att vi alla tycker om varandra så mycket. Det är heller inte samma sak som att han kommer hem till mig när jag är sjuk (ledsen) med 3-4 kassar hämtmat och en helt ny serie han bara vet att jag kommer älska.
    Skype är inte samma som att vi går på festival tillsammans, bara vi två och står där i folkhavet bland alla nykära håkandyrkande fjortonåringar och håller om varandra och säger att vi älskar varandra så djävla mycket. Sen sover vi skavfötters hemma hos min farmor, lagar middag tillsammans med henne och bilresan hem blir minst lika rolig som själva festivalen.
    Jag kan inte förstå hur en människa kan vara så god. Så fin på alla sätt och vis. Han är den som betalar min taxi då jag ABSOLUT inte får gå hem själv. Han är den som beställer pizza med hemkörning medan jag fortfarande sover efter en utekväll och sedan väcker mig med allt uppdukat. Han är den som frågar om våra händer var flätade eller kupade när jag berättar om killen jag tycker om då det tydligen är en otroligt stor skillnad. Han är den som alltid lyssnar och även VILL veta precis allt om mina kärlekshistorier. Ställer frågor, peppar, löser situationer.
    Han är den som har den där riktigt uttänkta presenten på min födelsedag som ingen annan hade kunnat komma på.
    Han är den som blir så förbannad så han kan spricka när någon beter sig illa mot en gammal människa eller någon som är utsatt.
    Han är den som alltid säger till mig att han älskar att gå brevid mig på stan då han känner sig stolt. Stolt att bara gå brevid mig.
    Han är den jag klär ut mig tillsammans med och tar fula bilder, trots att jag är 21 och han är 22.
    Han är den som sitter och gråter i sin bil utanför mitt hus när han har bråkat med sin flickvän. Han gråter tills han inte orkar mera, men han ringer inte på för han vet att jag äter middag med mina föräldrar. När han sedan ringer på klockan 2 på natten blir jag förbannad för att han inte ringt på tidigare och det slutar med att vi sitter och gråter kramandes och är så glada för att vi har varandra.
    Han är den som tar en kaffe på stan med min pappa bara för att dem kommer så bra överens.. Han har med sig en vinflaska av min mammas favoritvin när han bjuder honom på middag hos oss.
    Han är den som blir förbannad när folk undrar varför han umgås lika mycket med mig som sin flickvän och skriker ”JAG KAN VÄL FÖR I HELVETE INTE HJÄLPA ATT MIN BÄSTA VÄN RÅKAR VARA EN TJEJ. HON BARA ÄR DET!”.
    Det sorgligaste som någonsin hänt mig var när jag förlorade honom för 6 år sedan.
    Det bästa som har hänt mig var när vi blev bästa vänner igen för 3 år sedan och bestämde att det inte spelar någon roll att vi förlorat tre år tillsammans. Vi har ju för fan hela livet!

  92. jag är sjutton och jag känner att
    det här livet har nog någonting mer att ge.
    det har det nog.

  93. Berördes verkligen och undrade vid sista raderna varför jag log hela läsningen. Men sen kom jag på att jag bara kände igen mig. Att allt du beskriver har jag en gång upplevt med en pojken. En pojken jag nu berättar om mer som en bror en just en pojke. Om jag nu någonsin berättar för någon om han.
    För man vill ju liksom aldrig lägga sin börda i någon annans armar och man vill aldrig att andra ska tro att jag tycker mer synd om mig än någon annan.
    Men i texter på internet är ju inget likadant, man kan visa det man vill visa utan att få en någon konstig blick på sig. Och man hittar tillfällen att lätta sitt hjärta, så som jag kunde göra med min ”bror”.
    För jag kan inte lätta mitt hjärta för honom längre. Jag kan inte ringa till honom och berätta om min saknade, för han skulle aldrig kunna svara. För där han stod och varje dag och väntade på mig till skolan slutade han plötsligt stå. Och allt de verkligt blev overkligt. Och jag drömmer fortfarande om att vakna upp ur denna dröm. För allt kan ju bara inte vara så jävla orättvist. Att jag fick min ungdom men inte min ”bror”.

  94. Jag har också en sån vän. Han som är min andra halva och jag tycker om sådär så att de gör ont i bröstet. Han som torkat alla mina tårar över pojkar som kommit och gått, han som legat uppe i natten och pratat om allt och inget.
    Vi vet vart vi har varann, och en juli-kväll på en brygga i skärgården då jag grät för att min pojkvän bor 15000 kilometer bort så drog han bort mina tårar, gick ner på knä och sa, ”Om 30 år om vi inte funnit någon annan så ska vi gifta oss”. Och det räckte liksom som kärleksförklaring. Han har sin flickvän, jag har min kille och sen har vi varann. Det är liksom rätt speciellt, och väldigt fint. Han är nog den människa som känner mig bäst.

  95. hur gör ni egentligen för att kunna vara sådär nära vänner utan att någon blir kär i den andra? det har hänt mellan mig och alla mina killkompisar, om inte jag får känslor för dem så får de känslor för mig. och sedan blir allt komplicerat.

  96. Åh det finns inget som lindrar existens-meningslöshet och ingenting-perioder (sådanadär när man bara lever utan att känna något) så som dina texter! Du anar inte hur peppande du är!

  97. har aldrig läst nåt bättre sandra <3

    och jag är kär i en kille i min klass. han har världens blåaste ögon och när han pratar med mig tittar han alltid in i mina ögon, släpper liksom aldrig blicken. han är smart, spelar fotboll, är typ femton centimeter längre än mig och är världens snällaste. igår på vår syslöjdslektion sa jag något som fick honom att vika sig av skratt och fjärilarna i magen har aldrig vara så stora. jag vill bara skrika till honom att "DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA KILLE" för det är han.

    och när vi tältade med vår klass i förrgår så satt jag mittemot honom och grillade korv och han var så snygg. han pratade med mig och det kändes som om det bara var jag och han den kvällen, för alla andra hade försvunnit, poof. när klockan var tre på natten så stack jag och åtta andra personer till hans tält (som är gjort för tre personer) och så låg vi där och trängdes i två timmar, pratade och skrattade och klagade på att det var så varmt och trångt. fast jag klagade aldrig för jag var så jävla glad att ligga bredvid honom OCH JAG HADE MIN NÄSA MOT HANS SIDA OCH HAN LUKTADE SÅ GOOTTTTTT. tror jag dör av längtan efter honom snart. och ja, han är världens bästa, även fast jag typ pratat med honom tio gånger i hela mitt liv och jag inte vet nåt om honom så vill jag bara krama om honom och ha honom för mig själv. han är så jävla fin och jag tror jag är *** (vågar inte säga det för har aldrig varit det förr omg) <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>