questions and answers part 11. about life.


photo: sarah hermans

(for english, click “in english” in the right frame below FAQ)

Hur gör man om man är trött på allt? människor, livet, vintern?
Det här gör jag;
Är ifred. Att bara vara för sig själv några dagar, inte prata med någon, bara lyssna på musik man tycker om och se bra filmer är så himla värt. Ibland kan man bara låta det vara så. Andra bra grejer man kan göra är att planera. Boka en resa till hösten till exempel. Det kan ju vara minsta lilla bussresan till två städer bort, en konsertbiljett, en picknickhelg, en övernattning på en hemlig plats, vad som helst. Har man bara något litet att se framemot känns livet inte så himla värdelöst.

Ditt bästa tips för framtiden till en 17 snart 18-årig tjej?
Ta det lugnt och ha roligt. Det ordnar sig.

vad tror du om idén att flytta till Falun och studera, ska jag göra det, blir det bra tror du?
Ja det blir bra tror jag. Och blir det inte det kan du alltid ångra dig. Det är nämligen det bästa, att man aldrig är fast utan kan bestämma sig för att göra något annat om det inte känns bra i magen.


photo: nishe

Har du några överlevnads tips på hur man inte känner så så värst ensam på dom där torsdagarna när det inte finns något att göra och man ser på någon knasig film på sin dator och äter kakor som man kanske inte borde äta och känner sig bara jätte ensam?
Överlevnadstips nummer ett är att alla andra också sitter i sina rum och äter kakor och känner sig lite ensamma, inklusive mig. Överlevnadstips två är att starta upp ett eget litet projekt när man sitter där hemma och känner att man inte gör något. Att pyssla ihop en fotobok till exempel. Eller starta en tumblr eller ett collage att sätta upp på väggen.

jag är snart 18 och oskuld. har träffat en del killar till och från (men aldrig blivit ihop). men det har liksom aldrig “hänt” och det känns som att alla andra gör det, hela tiden. och vad kommer min första kille tycka om det? ska jag ljuga och säga att jag gjort det?
18 år är ingenting. Hade hur många kompisar som helst som var artonåriga oskulder när vi var i den åldern. Tror det är så himla många fler som är oskulder än vad man tror. Jag tänker att precis som du funderar på om du ska ljuga, precis så tänker nog alla andra också. Och därför känns det som att så många fler har gjort det fastän det egentligen inte är så. Din första kille kommer inte tycka det är konstigt, jag tror man snarare uppskattar ärligheten. ”Bara så du vet så har jag inte gjort det här förut så vi kan väl ta det lite försiktigt, okej?” hur enkelt som helst att säga! Och inte konstigt alls.

Finns det något botemedel mot framtidsångest och olycklig kärlek?
När man vill göra allt och tillslut gör ingenting.
Såvitt jag vet finns det inget vettigt botemedel mot olycklig kärlek. Har skrivit ett inlägg om mina bästa tips här. Mot framtidsångest tror jag inte man ska oroa sig så himla mycket. Man kommer nämligen alltid att dras med den, jag gör det fortfarande, för man vet nog aldrig riktigt vad man bör och ska göra. Det viktigaste är nog att inte tänka sönder det. Man får följa sitt hjärta så gott man kan och göra sådant som känns bra och roligt tills vidare. Det brukar ordna upp sig i slutändan.

Hur FAN gör jag för att skaffa nya vänner här i Stockholm? Flyttade hit i höstas och har inte fått en enda ny. Har inte blivit vän med någon på mitt jobb för vi är så olika, och jag pluggar inte, går sällan ut… Funderar på att börja plugga typ bara för att träffa nya människor.
Kan du inte maila bloggare som verkar roliga? Det har jag gjort några gånger när jag varit i städer där jag inte känt någon och folk blir oftast glada och pepp! Börjar man samla på sig två-tre stycken brukar det långsamt fixa upp sig. Och kanske ska man bara följa med sina jobbarkompisar ibland efter jobbet, även om man är olika kanske det leder till något annat. Och så kanske de har vänner som du trivs med!

Vad gör man när man mår dåligt en hel dag över att världen är så stor och elak och man känner att man själv är så liten och inte kan göra ett endaste dugg åt krig och svält och orättvisor?
Man kanske tänker att ingen kan göra allt och så går man med i en liten organisation och hjälper till med det man kan.


photo: mariana pacho lopez

Hur stor betydelse tror du att utseendet har? Alltså sitt ansikte som man inte kan göra något åt.
Jag tror på utstrålning, charm och stora skratt.

Om man har hela livet framför sig, vad måste man då göra innan man dör tycker du?
Köpt baguetter på ett bageri i frankrike, silat vit sand mellan tårna, kysst en pojke man inte visste namnet på, vågat göra något ingen trodde att man kunde, åkt de flygande tågen i japan, varit så sjukt kär att ryggen blev helt varm och blöt när han satt bredvid, skrattat av stolen, köpt en dyr klänning som man använde en gång och aldrig igen, varit så högt upp att man kunnat se ut över en hel stad, drömt om något sedan gjort det, pussat någon över hela kroppen för att man tyckte om dom så mycket, klappat ett vilt djur, sagt jag älskar dig, gjort något lagom olagligt, längtat till havet (jag och filip pratade igår om att det är viktigt att längta efter det ibland), lyckats odla tomater, ätit två pizzor på raken, gått barfota en hel dag, ställt sig upp och sagt ifrån, känt sig sjukt jäkla nöjd.

Hur ska man överleva att vara tonåring? Jag behöver en liten uns med tips om överlevnadsinstikter som femtonåring i stockholm och du verkar ha haft det så bra när man bläddrar i arkivet.
Det enda jag vet är att bra musik, böcker och en vän som förstår brukar hjälpa. Och att göra det bästa av situationen, som att ha picknickar på gården, filmmaraton, spela spel och prata sönder allt fint man ska göra i framtiden och vart man ska rymma. Det brukar lätta hjärtat lite. Och lyssna inte på folk som säger elaka saker, de säger det för att de mår dåligt själva. Håll ut, det blir bättre!

okej en fråga till! jag brukar alltid ha planer för hur jag själv skulle vilja bli och vara, nu till exempel så har jag bestämt mig för att det är dags för mig att sluta raka armhålorna och bli den faktiska rebel som jag borde vara, och nu undrar jag lite vad du har för planer? vem vill du bli? hur skulle du vilja förändra dig? (både insida och utsida)
Mina framtidsplaner med mig själv är att bara umgås med människor som får mig att må bra. Att försöka känna att jag är helt okej och duktig så ofta som möjligt (hamnar stundvis i ett lätt kan-inget-vet-inget-är-värdelös-folk-har-inte-märkt-det-än-bara), att våga säga till människor som har förutfattade meningar om en att jag blir ledsen när de säger så och att alltid stå upp för vänner som hamnar i liknande situationer. Och sen hoppas jag att jag aldrig glömmer bort att livet blir så himla mycket roligare om man tackar ja och försöker göra saker som man inte har gjort förut.
Utseendemässigt vill jag bara ha helt sjukt långt hår, men det tar nog lite tid eftersom det är så sönderblonderat där under.

min dröm är att få flytta till sthlm och börja på den skola jag vill. men vad gör man om man inte har dem rätta betygen och man gör sitt allra bästa men inget händer ? jag vill inte o i staden jag bor i längre, jag vill utforska och träffa trevliga människor! har du något litet fint tips om man känner att man vill så mycket men inte tror att man klarar det ?!
Det finns alltid någon slags annan väg att ta sig till det med vill. Exempel: jag ville läsa genusvetenskap men kom inte in för att man behövde ha 19.0. Men om man började läsa på kulturvetenskapslinjen som bara hade intagningspoäng 15.0 så kunde man efter en termin automatiskt börja läsa genusvetenskap om man ville! Kanske finns det något sådant för dig eller någon linje som är liknande den du vill läsa? Börja kolla runt! Gör också högskoleprovet, får du tillräckligt bra kommer du ju in med det. Och känner du att du verkligen måste iväg skulle jag bara ta någon random kurs och flytta ändå. Ibland är det bäst att göra det man mår bra av, och inte det som är bäst karriärmässigt.


photo: skullofsilver

kan det vara rätt att börja gymnasiet i en annan stad bara för att komma bort från skitstället där man bor trots att man kommer få ungefär fyrtio minuters restid? (plus lite bussväntan osv.)
Ja, helt klart.

visst kan det även om det är fel kännas rätt att dela cigaretter med sina kompisar bakom skolan när det nästan känns lite som en början till en biljett bort till hemmafester och pojkar?
Ja jo. Alltså för att vara politisk korrekt borde jag ju säga nej, men jag vet ju att jag gjorde samma sak. Men kanske finns det andra sätt också. Som att äta lunch ihop, ta en fika efter skolan eller bara sitta bredvid varandra på rasterna. Cigaretter känns ju tufft och sådär när man är femton men jag kan lova dig att det är helt förbannat deppigt att vara beroende av något. Dyrt och jävligt och fult är det också. Om man inte är en ung Johnny Depp alltså.

visst är det helt rätt att lägga extra energi på att vara “duktig” för sina föräldrar ett tag framöver så att man kan få åka på way out west? egentligen skulle jag allra helst åka till emmaboda eller peace and love men det skule aldrig mina föräldrar låta mig göra fast jag kommer ha fyllt 16 i sommar.
yes box fortsätt vara duktig! : ) way out west är helt klart värt det.

Hur gör man för att våga?
Man gör saker fastän det är läskigt. Och så gör man så om och om igen. Då gör det lite mindre ont i magen varje gång och till slut gör det inte ont alls.

Vad gör man när man känner sig så ensam att man vill fly till världens ände trots att man sitter i skolans matsal med de som ska vara en bästa kompisar?
Hur klarar man sig ur vad-ska-jag-göra-efter-studenten-ångest?
Jag älskar din blogg. Så fort jag känner mig sorgsen går min pojkvän in här för att kolla om du uppdaterat så att jag ska bli lite gladare. Tack Sandra.
Oh vad fint. Åh. Har skrivit ett inlägg om att känna sig så jäkla ensam att man vill vända sig ut och in. Läs det här.
Jag känner mig ganska så ensam stundvis här borta. Jag har inte mina närmaste vänner här, jag kan inte gå upp till vanadisparken och äta middag med Michelle och jag kan inte sätta mig på en bar en vanlig måndag och dricka ett glas vin med Ludvig och låtsas att vi är i frankrike för vid medelhavet dricker man vin på måndagar. Även om det inte är så att jag vill åka hem såklart är det ändå en känsla som gör ont och som inte riktigt går att hamra ut. Jag försöker mest bita ihop och tänka bort det när det händer. Biter man ihop tillräckligt hårt och försöker göra sådant som gör en glad, som att gå långa promenader, sova i nytvättade täcken, prata med människor man inte pratat med förut och laga pasta carbonara så brukar det kännas bättre. Till slut.

Du kan få berätta hur man tröstar en vän. Hur man tröstar dom rätt, för alla verkar bli tröstade olika. Och om hur man släpper taget om någon som man älskar så mycket att man mest bara vill hålla fast så att han inte lämnar en. Hur man låter honom gå för att man vet att han egentligen inte vill vara kvar, hur gör man det?
Sen kan jag lägga till att din blogg är så himla fin. Av alla bloggar jag läser så är din bäst, man dör lite när man läser allt fint. Så sluta aldrig blogga för då blir internet tråkigt.
Tack snälla gulliga du. Det här tror jag i alla fall förutom kramar är bra tröstsätt: Höra av sig ofta, det räcker med ”hur mår du, känns det bättre?”-sms. Så länge man vet att någon tänker på en känns det bra. Bjud även med sorgsna människor på upptåg som bio, promenader och fikor. Man vill nog inte vara ensam även fast man tror det när man är ledsen. Och titta på roliga filmer ihop och göra sådant som får en skratta. Att vara en glad och förstående kompis helt enkelt.
Och hur man släpper människor som man egentligen vill hålla kvar vet jag inte. Det låter för svårt.

vad är ditt godaste råd till en 15 åring?
Var snälla mot varandra, alla är precis lika osäkra och borttappade. Och den där känslan som känns som en ihålig svart pöl i bröstet – den går över, även fast det inte känns så.

sandra
  1. idun skriver

    Vad fantastisk du är. Vilka fina svar du ger människor.
    Tack för att du är du & finns i cyberrymden.

  2. Anna skriver

    Jag missade frågestunden men vill gärna fråga en sak ändå. Hur gör man för att hitta tillbaka till sig själv i sitt förhållande? Jag och min pojkvän har varit tillsammans i ett och ett halvt år ungefär, och den senaste månaden ungefär har jag varit rädd och orolig mest hela tiden. Jag känner mig inte som den starka tjej jag brukar vara. Tror att mycket av det kan bero på att jag var tvungen att sluta på mitt jobb och haft svårt att hitta ett nytt. Man blir frustrerad av att inte ha något att göra om dagarna. Min deppighet har nog smittat av sig på honom och vi fastnar i ett vaakum. Vi älskar verkligen varandra och jag är superkär (han är underbar) men det har dykt upp en liten röst i mitt huvud att jag inte är…värd honom.
    Jag börjar plugga på högskola imorgon (först sommarkurs sen program till hösten) och kanske kommer allt lösa sig bara jag får något att göra, men jag undrar vad du brukar göra när du går vilse i dig själv? Mina vänner är jävligt happy-go-lucky och känner inte igen sig i det här. Eller så festar de bort sina problem, jag funkar inte så.

    Hoppas du förstår vad jag menar. Många kramar!

  3. Clara skriver

    Till: ”Hur FAN gör jag för att skaffa nya vänner här i Stockholm? Flyttade hit i höstas och har inte fått en enda ny. Har inte blivit vän med någon på mitt jobb för vi är så olika, och jag pluggar inte, går sällan ut… Funderar på att börja plugga typ bara för att träffa nya människor”.
    Hälsa honom/henne att twitter är grymt för detta!

  4. K skriver

    Du är bäst! Tack för fina svar som ger mig hopp :)

  5. the last day of magic skriver

    Du gör världen lite finare, Sandra.

  6. Lovis skriver

    Sandra du är en underbar och helt fantastisk människa! Typ storasystern jag aldrig fick.
    Tack!

  7. Nina skriver

    Vad fin du är Sandra! Och alla läsare :)

  8. Brit skriver

    Du må aldri slutte å blogge!

  9. nathalie skriver

    du är så underbar som hjälper alla vilsna själar.

  10. Lena skriver

    Vad fin din blogg e Sandra. Om jag bodde i New York (ar in London just nu over sommaren) sa skulle jag vill vara din van, for att du e super snall o cool :)

  11. Sofia skriver

    Hejsan Sandra!
    Jag undrar om man ska skicka sina frågor som komentarer eller om man kan maila dem till dig?

    Din blogg är den bästa och jag älskar verkligen att läsa den! :)

    Kram! <3

  12. Sofia skriver

    Åh Sandra jag missade frågestunden, får man maila dig en fråga ändå? En fråga om livet alltså, för du verkar kunna så mycket bara genom att svara från hjärtat. Har du tid för sådant om man slänger iväg ett mail? Kram

  13. Rebecca skriver

    du är alldeles för bra.

  14. vonskareng skriver

    fina svar!

  15. Konstiga Lilian skriver

    Jättebra svar!

  16. Hanna skriver

    Åh, Sandra du är så bra och fin, och svarar så kloka saker. Det här gjorde min morgon.

  17. Lindah skriver

    Vet inte om jag är extra emotionell idag, men jag satt och fick tårar i ögonen av detta inlägget. Vissa svar var så fina bara.

    Kan hända att jag tycker att allt är extra fint just nu för att pojken jag tycker om och har träffat sedan april i natt gjorde det jag gått och blåst på maskrosor och önskat han skulle göra för att jag inte riktigt vågat fråga något om det själv, med risk för att låta korkad.
    Ta steget att göra det klart att vi faktiskt är ihop. Även om det varit rätt så uppenbart så har jag inte vågat ta det för givet förrän vi faktiskt hade pratat om det.

    Men nu är det solklart, och vi har även gjort det officiellt på facebook, med risk för att låta som att jag är beroende så känns det inte, av någon anledning, att det riktigt är officellt förrän man ändrar relationstatusen på facebook.

    Anyhow. Tack för en underbar blogg!
    Beundrar hur du kan göra allt så fint och speciellt, även det som är dåligt. <3

  18. Amanda skriver

    till dig som funderar på att flytta till Falun: gör det! En helt okej stad och jag har bott där i 20 år av mitt 21 åriga liv :) hör av dig om du vill hänga, de är alltid läskigt med en ny stad och skönt att ha någon i början. kram!

  19. Linda skriver

    Du är så bra och klok!

  20. Victoria skriver

    Sandra! Jag vill skriva att dina svar på frågorna är så otroligt bra, men min samtalsmetodlärare har sagt att ”bra” är förbjudet för det säger inget egentligen. Så därför vill jag utveckla det hela. Dina svar på frågorna känns så genomtänkta, inspirerande och fulla av optimism. När jag läser dem får jag en känsla av att jag vill, jag vågar, jag kan. Tänk om jag hade haft din blogg att läsa då jag var 16 så kanske jag inte hade oroat mig så mycket. Allting ordnar sig alltid. Det bara är så :) Tack för den bästa bloggen och för att du tar dig tid att hjälpa andra!

  21. Jennika skriver

    du borde skriva en roman som är lite som en kärleks-tonåringshandbok. Jag skulle köpa två.

  22. Elri skriver

    Det er så fint å lese svarene dine, de lyser av godhet og ærlighet!

  23. lisa skriver

    så bra svar!

  24. Mia skriver

    Sandra, jag kan utan att överdriva säga att du har räddat mitt liv. För ett år sedan bodde jag i en grå småstad utan några vänner. Efter studenten ville jag bara dra täcket över huvudet och sova bort resten av livet, men din blogg fick mig att våga släppa allt och flytta till London helt själv för att plugga litteraturvetenskap. Jag trodde inte att jag var en sån som vågade, men jag flyttade ändå och nu lever jag för första gången i hela mitt liv. Så tack.

  25. paula skriver

    jo. jag har tänkt en grej. flera gånger. och det är att jättemånga läsare verkar skriva saker som att det är jobbigt att äta kakor själv, vara ensam, inte veta hur man skaffar kompisar osv. vore ju askul om folk träffa varandra genom din blogg, kunde bli en ball grej. jag skulle lätt vilja! haha typ en jättestor picknick eller så??

  26. Sol skriver

    du är så fin <3

  27. Agnes skriver

    Jag är sexton år och har gått igenom hela tonåren med den där svarta klumpen i bröstkorgen. Känslan av att vara ensam och vilja bort någonstans hela tiden. Som någon annan sa, det är att sitta i matsalen med sina ”bästa vänner” som jag inte ens gillar. Känslan av att implodera hela tiden, så fort jag ser ordet kompis så gör det ont i hela mig för att jag vet att jag inte har någon sån. Jag har hela tiden trott att det bara är jag, att det är något fel på mig. Dina svar och dina texter räddar mig. Att se att det faktiskt går över sen, och att jag inte alls är ensam. Många av dina läsare känner ju likadant.
    I höst börjar jag i en ny skola, jag bestämde mig för att inte gå i den där alla gamla kompisar går. Igår mötte jag en tjej som såg ut nästan exakt som jag, och vi ska gå i samma skola och inriktning. Det sa allt.
    Alltså ett djupt tack till dig för att delvis räddade mig och många andra.

  28. Sofia i London skriver

    Tack för alla fina svar (och tack alla andra för de fina frågorna). Ibland får man svar på saker man inte ens visste att man undrade över!

  29. Nina skriver

    thank you so much! These answers are the sweetest I know ♥

  30. moa skriver

    Så jäkla fint Sandra!

  31. Linda Hollywood skriver

    Du är så himla klok, bra tips!

  32. Sofia skriver

    Jag mår bättre när jag går in på din blogg. Du känns som en klok storasyster som sätter Pippi-plåster på ens knän när man har ramlat och slagit sig.

  33. Stockholm Syndromet skriver

    Helt underbara svar på precis allt. Gillar speciellt din lista med saker man bör göra innan man dör. Håller med om exakt varenda sak där.

  34. Sofia skriver

    Hej Sandra. Den personen som frågade om vänner i Stockholm, ge min mailadress så skall jag fika med den. Alltid lika kul att träffa nya människor :)

  35. Jenny skriver

    Du i sthlm som bott här i höstas och inte hittat någon vän ännu, vi sitter i samma sits! Är vi i ungefär samma ålder kanske vi kan bekanta oss!

  36. Sanna, 16 skriver

    Hej Sandra!
    Missade frågestunden, precis som någon person här uppe, men vill ändå fråga en sak.
    Hur blir man av med fruktansvärd svartsjuka? Jag har världens finaste kille som jag älskar, och jag blir svartsjuk så fort jag ser nån bild på han och nån random tjej.
    Jag är inte orolig att han kommer göra något med nån annan för jag litar på honom till 100 och vet att han inte skulle göra något sånt. Däremot är jag orolig över att jag inte duger, och han hittar någon bättre än mig och kärar ner sig i henne.
    Så hur ska man göra för att få bort svartsjukan och den jobbiga känslan så fort han säger nått om nån annan tjej?

    Någon annan vänlig själv som har svar får ju också gärna dela med sig i en kommentar!

  37. lena skriver

    det är just det här som gör din blogg så himla bra.

  38. anonym skriver

    Sanna 16: Bli inte sur utan säg vad du känner till honom… Det blir bra ska du se…

    Kram

  39. Malin skriver

    Ibland känner jag att jag bara vill krama om alla flickor och säga hur fina och bra de är. Och du Sandra gör det. Och det är så fint.

  40. Ida skriver

    Til du som er 18 og ”oskuld”. Jeg fylte nettopp 19, og er forsatt jomfru…Har mange ganger tenkt at kanskje det er best å bare gjøre det, få det ”overstått” likom. Kunne jo bare funnet meg en på byen og hatt et one night stand, gutter er jo ikke så spesielt kresne når de har drukket (ikke når de er edru heller forsåvidt). Men tror det er best vi venter til vi finner en vi kan føle oss trygge på. Og jeg tror det er mange flere av oss enn vi tror…

  41. julia skriver

    ville bara säga tack, för att du faktiskt får mig att må lite bättre denna kväll.

  42. Malin skriver

    Dina svar på frågorna hjälper en vilsen tonåring. Allting känns så lätt efter man läst. Allting känns verkligen som att det kan lösa sig efter bara några få ord. Fy fasiken va bra du är!

  43. LuvandotherDrugs skriver

    Du är fin Sandra. Och brabra!!!

  44. matilda skriver

    jag tycker bara att det är så vackert att du har blivit en guru för alla sveriges livsvacklande 15-åringar. hade verkligen behövt en sådan i min ålder, när jag satt instängd på en gård i dalsland och hatade alla på min skola och bara ville bort bort bort och grät för att jag inte kunde gå på håkan hellströmkonserter och ramla längs med kullerstensgator i göteborg.

  45. siri skriver

    åh vad jag tycker om dig för att du är så snäll och fin mot alla vilsna femtonåringar!

  46. Susanne skriver

    Det finns bara en som du Sandra, du har verkligen magi inom dig. Jag har tagit mig ur mânga svarta hâl tack vare din blogg. Och modig är du, att flytta iväg, och att berätta om det som kan kännas jobbigt ibland. Kram

  47. m skriver

    fina sandra. vad gör man om man känner sig helt borttappad och vilsen och sitter där brevid vänner som smygröker och smygdricker och känner sig så jäkla ensam och man vill inte dricka och röka. om man känner ett stort svart hål som äter upp en innifrån som inte ens kan dränkas med håkanhellström. om ens vänner egentligen är världens bästa men ändå är man så ensam så ensam. och ens vännner har fina pojkar att pussa på och är så lyckliga. och det känns som om man är tusen mil ifrån alla.

  48. sandra skriver


    anna – hej hej! jag hamnar i detta problem jamt nu i och med att jag traffar ludvig sa sallan. ar inne i en period for tillfallet da jag kanner mig ganska sa vardelos och ensam. Jag tror det ar megaviktigt att saga det har till din pojkvan. ”Nu mar jag sahar, jag vet inte varfor men det kanns som att vi maste gora nagot for att losa det” och sa tar man det darifran. puss.

    sofia – nu ar fragestunden over. du kan maila mig saklart men jag kan inte garantera att jag svarar, far sa himla manga mail namligen. men jag ska gora mitt basta!

    lindah – oh fint! hurra for karlek.

    victoria – oh tack oh tack :)

    mia – men oh. sa himla fint ju. puss!

    paula – ja det vore ju megafint. men hur skulle man styra upp det liksom?

    sanna – svartsjuka ar nagot man maste trana bort sjalv. och jag tror det ar jatteviktigt att gora det. ett forhallande handlar sa himla mycket om att man ska kanna sig trygga med varandra. det kan ju lata hur klyschigt som helst men det ar ju som sma faglar och de kan ju inte tryckas ihop i handen utan maste fa flyga lite fritt ocksa. sa ova ova ova. det gor ont och kanns svart i magen forst men tank pa att han ar ihop med DIG, han ar kar i dig och hanglar med dig. Du duger, alla ganger. Oroa dig inte for det. puss.

    m – da tanker man att man inte ar ensam om den kanslan. och sa kanske man forsoker tanka pa allt som ar ganska sa bra anda, och det kanns forjakligt just nu men det kommer kannas battre, aven om det inte ar sa himla trostande just nu. men det ar i alla fall sommar och varmt och man kan ligga i graset och lukta pa himlen. puss.

  49. Linnea ♥ skriver

    Det här inlägget fick mig verkligen att må bättre. Själv har jag inte ställt någon fråga till dig, men det behövdes inte heller för nu har jag fått svar på alla mina frågor här. Jag är en osäker liten sextonåring som försöker bli lycklig och bara få vara sig själv. Bästa frågestunden jag har läst. Du och din blogg är himla inspirerande och bra! Puss!! ♥

  50. mm skriver

    m – da tanker man att man inte ar ensam om den kanslan. och sa kanske man forsoker tanka pa allt som ar ganska sa bra anda, och det kanns forjakligt just nu men det kommer kannas battre, aven om det inte ar sa himla trostande just nu. men det ar i alla fall sommar och varmt och man kan ligga i graset och lukta pa himlen. puss.

    Fint svar! <3

  51. Jenny skriver

    Söta underbara Sandra, än en gång måste jag säga hur mycket jag älskar din blogg! Inlägg som detta får mig att må så mycket bättre när jag känner mig ledsen, att veta att andra känner likadant. Du skriver så fint och du säger så mycket klokt! Är så himla glad att du finns och att du väljer att dela med dig på den här bloggen.

    Kramar från London

    Jenny

  52. Maija skriver

    Så himla fina svar, de gjorde mig känna genast mycket bättre om hela mitt liv! :)

    <3

  53. My Brave New Life skriver

    Hej Sandra, jag blev helt rörd när jag läste dina svar. Jag är några år äldre än dig (tror jag) och är psykolog (så jag får också såna här frågor) och jag tycker att sättet du uttrycker dig på är så fint. Du respekterar verkligen folk och tar dem på allvar, det är en viktigt egenskap. Keep up the good work!

  54. Anna skriver

    alltså herregud. detta var det finaste inlägget jag har läst någonsin, på alla sätt.

  55. Anna skriver

    Till den som undrade om det var värt att börja gymnasium i en annan stad bara för att komma ifrån skitstället man bor på;

    Det är så värt det att det inte går att beskriva. Det bästa beslut jag gjort i hela mitt liv. Kör på :D

  56. Levis skriver

    Du är en sympatisk och varm människa. Sådana behövs. Så jävla mycket behövs du. Känn dig aldrig värdelös när du har sådana sjukt fina kvaliteter inom dig.
    Kramis!

  57. Maja skriver

    jag vet inte hur många gånger jag har gråtit framför de där orden.
    gråtit för att det träffar så rätt varje gång

    ”en ihålig svart pöl i bröstet”
    för det är ju precis exakt så det är
    så jävla ihåligt, oändligt, utan botten
    så svart, och samtidigt så skört
    och så ogreppbart, det bara rinner genom fingrarna hela tiden och blir till den där lilla skit-pölen igen

    du är helt fantastiskt bra som kan sätta ord på sånahär svåra känslor

    tack så fruktansvärt mycket för att jag får ta del av alla dina fina ord

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem