q&a. part 4.

Del fyra av frågestunden kommer lastat!

Hur kom det sig egentligen att du flyttade till New York?
Du kan läsa om hela den historien här.

Bor din bror i New York nuförtiden? Och vad sysslar han med? Jag brukar ha många frågor om de människor som är liksom i bakgrunden av din blogg. Man ser dem ganska så ofta och blir nyfiken.
Min bror bor i New York och pluggar manusskrivande på New York Film Academy fram till sommaren 2012. Om någon undrar något om mina vänner så kan ni kanske skriva vem så gör jag ett inlägg om de ni undrar över! Har tänkt att jag ska göra en lång lista med alla någon gång men så fort jag börjar får jag totalångest att jag missar någon, men om ni får önska personer känns det bättre, det kanske vore roligt! : )

viktigt jag tänkt på: har du något tips på hur jag hittar ett billigt centralt eget hem i stockholm? hur fick du dina stockholmslägenheter? jag vill ha en nu nu nu
oj vet inte. jättesvårt. alla som jag känner bor antingen i bostadsrätter eller fatt tag i hyresrätter via kontakter. det är fruktansvärt svårt att få tag i en vettig hyresrätt i stockholm. om någon har ett tips får ni gärna kommentera. jag fick tag i min via kontakter.  kram.

min fina lilla lägenhet på norrtullsgatan.

Du säger att du brinner för feminism och jämställdhet, men har du på något sätt uttryckt dig annat än genom att rösta på FI? Det skulle vara jättekul att få höra vad du tycker
Är man feminist så påverkar det samtliga delar av ens liv. Ibland medvetet men ofta säkert helt omedvetet. Som reklamare tycker jag det är en del av uppgiften att inte göra reklam i trötta spår. Jag och Nina skulle aldrig exempelvis skriva filmmanus med klassiskt traditionella könsroller. Snarare tvärtom. Mannen ska stå i köket, ”kärnfamiljen” består av två mammor och inga pappor och vspelande tonåringar är såklart tjejer. När man är feminist ingår det att vara uppmärksam på sina egna mönster och rutiner, ibland glömmer man bort att man gör saker bara för att det ”ska vara så”. Förutom jobbet står jag alltid upp för det jag tror på i diskussioner, umgås inte med folk som har en snedvriden syn på könsroller, skulle aldrig vara ihop med någon som inte är feminist, och jag säger till och tar plats så gott jag bara kan på jobbet. jag undviker filmer och serier där tjejer har skådespelarrollen som ”tjejen”. Skulle inte tipsa om en sådan film på bloggen utan försöker istället tipsa om filmer och serier av kvinnliga regissörer och filmer med starka kvinnliga karaktärer. Jag behandlar tjejer och killar likadant språkmässigt på bloggen (båda är lika fina!), skriver texter som inte är klassiska ”pojken” räddar ”flickan” utan båda är individer och kan vara precis lika trasiga eller starka. Jag tipsar om bloggar med samma synsätt som jag, och skriver om bra och vettiga tjejer jag gillar, jag svarar på hundratals mail från osäkra flickor och försöker skriva saker till dom så att de känner sig starka och förstår att världen inte kommer gå under om de inte får den där killen. Sedan hoppas jag att jag kanske inspirerar någon någonstans att man kan ta sig precis var man vill bara man bestämmer sig för det! Jag jobbar i en mansdominerad bransch i en av de hårdaste städerna i världen och det går! Det går ju för 17 gubbar.

If I see you (which I do sometimes in SoHo) and say hi, will you say hi back? Though every time I see you, you’re chatting with friends and I feel awkward interrupting.
Of course you can! I would love to!

Hejhej! Jag undrar lite om vad du gjorde i London? Bodde du där? Vilket är ditt favoritställe där?
Jag gick andra året på svenska skolan i London och bodde hos en värdfamilj! Mina favoritställen var (det här är dock 10 år sedan) Trash på måndagar, Candybox på onsdagar och After Skool Klub på lördagar.

påväg hem från en klubb en natt i london.

Du skriver väldigt lite om din gymnasietid och London tycker jag, varför?
Hmm kan skriva mer såklart, det var så himla länge sen så det är väl därför jag inte skriver så mycket om det. Det var en rolig men klurig tid också. Jag saknade min mamma en massa, men ville aldrig åka hem. Jag drack himla mycket pints, hånglade med pojkar jag inte visste namnet på i mörka hörn på Londons indieklubbar, sov över hos kompisar nästan jämt, skrev så fingrarna skavde, läste jämt jämt och försov mig ibland. Rektorn HATADE mig. Han ville inte ens hälsa på mig i korridoren, helt knäppt. Har alltid sett mig själv som en städad och trevlig person ur lärarnas ögon men i London uppfattades jag helt plötsligt som motsatsen. Blev kär i en kille i min parallellklass, vi panikhånglade ibland på hemmafester men det var allt. Bodde i en värdfamilj tillsammans med en annan pojke som hette Carl. Han blev som min bror och jag tyckte (tycker) så mycket om honom. Han skrev alltid meddelanden till mig på spegeln efter han duschat. Värdfamiljen hade en dotter som var himla jobbig och ville alltid hänga efter mig. Varje fredag åt vi pizza med vitlöksbröd och vi hade efterrätt varje dag och jag gick upp fem kilo. Min mamma skickade Kalles Kaviar till mig och jag var ”ihop” med en brittisk kille i typ tre veckor som blev besatt av mig och flyttade till Stockholm när jag flyttat tillbaka och telefonterroriserade mig. Det var obehagligt. Lärde mig inte sådär jättemycket engelska, men alla pratade ändå med ful svenskbrittisk brytning när vi flyttade därifrån. Saknar inte tiden men hade väldigt roligt. Det var väl ungefär det.

Hvor mange unike lesere har du i uka nå egentlig?
Enligt bloggportalen 100 000 i veckan, ibland 130 och ibland ner till 80, det är lite olika under olika perioder på året. Har ungefär 1,5 miljoner sidvisningar i månaden. Kanske mer, länge sen jag kollade! kram

Ingen fråga, men kan inte du lägga upp en spotify lista snart? Lyssnar bara på samma gamla hela tiden och behöver lite ny inspiration.. Kanske något från när du spelade på mutewatch?
Kolla i kategorin ”om musik” där alla mina spellistor är samlade. Jag lägger upp nya lite då och då på bloggen! På Mutewatch-eventet spelade jag mest soul. Här hittar du min soul-spellista.

Du har sagt att du springer på band två dagar i veckan. Jag bara undrar hur många kilometer du kommer på 40 min.
Oj, vet inte för det är liksom inte kilometer på banden här. Men jag joggspringer liksom. Jag gissar på 4 kilometer men jag vet inte! Nu har jag dock slutat springa och yogar istället. Vi får se vad det blir till våren!

Stör du dig på stavfel? Eller böjningsfel som copywriter.
Jag gjorde det mer innan jag började jobba som copywriter. När jag började på reklambyrå var det liksom tio andra stavningshitlers som tyckte att korrekt är rätt och viktigast. Och då insåg jag att jag gör ju själv ganska många fel typ jämt och att det egentligen inte spelar så himla stor roll. Är ju exempelvis megadålig på de och dem. Har klarat mig bra ändå.

Do you ever wair trousers? And has NY changed your style compared to Stockholm?
I never wear trousers but I would love to if I could find the perfect denim blue in high waisted fifties style. I would say my style has changed a lot since I moved. People never dress up so much  here as they do in Stockholm. In Stockholm I would never go out partying in flat shoes, but here I do it all the time for example.

har funderat ett tag på om du någonsin åkt skidor? Du skulle bombsäkert trivas som fisken i vattnet på after skin!
Yes box, åkt skidor sedan jag var 6 år. Åker slalom. Var ganska knäpp som yngre och åkte bara svart puckelpist och offpist och sådant, men sen var jag med om en skidolycka efter att åkt offpist under en sittlift när jag var 16. Jag krossade armbågen och blev en fegis. Åker mycket försiktigt nu och stapplar typ ner om jag råkar stöta på en isfläck.

Hej! Jag tänkte bara fråga hur det är att vara kär på riktigt. JAg är arton år och har aldrig riktigt varit kär i någon eller älskat någon pojke så. Är det likadant som på film eller är det tusen gånger större? Jag hoppas du förstod vad jag menar. Tror du förresten på att det finns”den rätte” or the right guy/girl?
Att vara kär är hundra gånger bättre än på film. Framförallt i och med att det är i verkligheten och inte på låtsas. Jag minns när jag var 11,12, 13,14, 15, 16, 17, 18 och olyckligt kär i olika pojkar. Jag tyckte det här med lycklig kärlek kändes så oerhört overkligt. Ska man när man är lyckligt kär i någon liksom FÅ ligga bredvid den person och lukta på honom överallt, ligga med honom när man vill, klä av honom, sova bredvid honom, bli upphånglad av honom. Hålla honom i handen, krama honom, bli hans bästa kompis. Känna på de där jäkla axlarna jämt och ständigt och när man vill. Och ja det är liksom så. Jag tycker det är sjukt lyxigt. Ibland kan jag tänka att det kanske var fint på något vis att jag fick min första pojkvän ganska sent, för jag kan fortfarande tänka att det är så himla övernaturligt och nästan-inte-sant-fint att ligga bredvid någon man är kär i som också är kär i en och man får pussa på honom var man vill när man vill (nästan iaf). Att vara kär är något av det roligaste jag vet helt enkelt! Det är liksom den där känslan när man vinner en tävling, eller får något man önskat sig, eller ger bort något uppskattat i present, eller dagen innan man ska resa på semester, den känslan, fast lite lite hela tiden. Att vara olyckligt kär känns ungefär lika mycket och likadant på många sätt men tvärtom. Som att någon långsamt gröper ur ens maggrop, och man är på helspänn hela tiden. Det är en hemsk känsla men den behövs också, för annars skulle inte det lyckliga kännas lika mycket tror jag. Angående om jag tror att det finns ”den rätte” så tror jag att det finns tusentals stycken minst som är den rätte. Disney-kärlek med en enda prince charming finns bara på film. Men det gör ju inte kärlek mindre fint för det. Fatta turen att två stycken ska tycka om varandra samtidigt vid samma tidpunkt, helt knäppt egentligen att så många är ihop, det borde vara jättefå.

har nyligen tagit studenten och är outhärdligt vilse. vet inte vad jag vill göra, vet inte vad jag vill och har inga större intressen. är arbetslös och vill flytta, men vetinte om jag vågar. pengar har jag, så jag har i stort sett göra exakt vad jag vill. det är bara det att jag inte vet vad jag vill. hjälp mig, snälla du.
Hej hej! Ingen fara på taket. Man behöver och ska nog inte ens veta vad man vill göra när man nyss tagit studenten. Ta ett jobb och fundera. När jag slutade gymnasiet skrev jag ett CV och gick runt till 20 caféer och Seven Elevens och lämnade över det. Av 20 ringde 1 och så jobbade jag där i 7 månader och funderade på vad det egentligen var jag ville göra av mitt liv. Lärde mig att vända cheese bites och blippa varor på kuppen.

jag på popaganda ett år efter att jag slutat gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra i framtiden.

sandra
  1. Vicky skriver

    du får det att låta så enkelt. but i love it.

  2. alice skriver

    läste en fråga och tänkte ”gud vad jag känner igen mig i denna situation”, tills jag upptäckte att det var jag som skrivit frågan :) tack för svaret, det gjorde mig lite klokare.

  3. josefine skriver

    jag har lite frågor som jag hoppas att du ändå vill svara på.
    Jag undrar om du kunde mycket gällande grafisk design & copywrite(ing?) när du började på Bergs? Eller lärde du dig där?
    Och hur fick du pengar till det, eller är det csn-baserat? fattar inte ritkigt det när jag försöker kolla upp det.
    För jag har ganska länge nu tänkt på om jag ska söka till den skolan, då den verkar så bra, fast då vill jag gå art director-utbildningen, men jag känner att det kanske blir för mycket press att alltid vara så kreativ. Så jag kan aldrig riktigt bestämma mig!

    jag hoppas du vill svara. Puss.

  4. Elina skriver

    Din beskrivning av att vara kär är så fin. Jag har inte upplevt det ännu, men att vara olyckligt kär är faktiskt inte så dumt det heller.

  5. Erica skriver

    vilket väldigt bra svar angående feminism! Heja Sandra!!

  6. Maja skriver

    Åh, så himla kul att läsa sånt här.

  7. Elin skriver

    Alltså. Du är bara så himla, himla fin och vettig tycker jag. Av alla personer jag gillar men inte känner så är du min favorit.

  8. Nøve skriver

    Jeg tenker ofte på det også, at det er så usannsynlig at to folk skal være forelsket i hverandre, det er jo litt magisk at det skjer så ofte rundtom i verden. Med meg har det bare skjedd en gang og det var helt uvirkelig, og enda mer uvirkelig var det at jeg kom over det. Tror definitivt at det finnes flere der ute for alle, man må bare slappe av og så plutselig er de der. Magisk.

  9. Camilla skriver

    Älskar din beskrivning av hur det känns att vara kär! Hur lyxigt det är att få lov att vara nära den man älskar och som man vet älskar en tillbaka lika mycket. Tror också att det här är något många par borde reflektera över lite oftare – inte på ett ”tänk på alla de som inte har någon”-sätt, utan bara det att lägga märke till personen man har framför sig varje dag och se på honom eller henne som en människa man just mött. Och som man dessutom får lov att hångla upp precis när man vill!

  10. lovisa/polichinelle skriver

    åh, nu minns jag inte företaget men jag minns att jag sett en reklam med tevespelande tjejer ganska nyligen – och blev glad över att någon faktiskt tänkt till här. eller ännu bättre: kanske inte tänkt till, och det istället kom spontant att tjejer också spelar tevespel. det var säkert eran reklam jag såg. stor upptumme!

  11. madeleine skriver

    ojojoj vad hemskt att gå upp fem kilo.

  12. Sara skriver

    Åh!
    Jag vill veta mer om
    Christian
    Rasmus
    Michelle
    Nina
    Elsa

    Kul!!

  13. Sara skriver

    På tal om det där med feminism och reklam, har du sett det här blogginlägget: http://brittabloggar.se/?p=12255

  14. Alina skriver

    VIKTIGT!
    Vissa länder (t.ex. USA) vill skjuta upp att göra något åt klimatproblemen till år 2020 = på tok för sent! Miljöorganisationen 350.org har just nu en namninsamling emot detta som kommer lämnas till UN Climate Talks som pågår i Durban/Sydafrika just nu. Man kan skriva på här:
    http://act.350.org/sign/durban-delay/?akid=1457.425231.SP6tYz&rd=1&t=5

    Nu har det här inte med ditt inlägg att göra Sandra – ursäkta för det – men det är jätteviktigt. Om en enda person påverkas och skriver på så är det bra. Så förlåt om du tycker det här är spam, jag brukar aldrig skicka sådant. Men som sagt, viktigt. Vad ska vi göra utan en fungerande planet? Inga texter eller kärlek eller kyssar eller äventyr eller förunderliga och söta djur och så vidare, vore trist, eller hur?

  15. Sofia skriver

    Vill också veta mer om Michelle! hon verkar vara världens sötaste. Och Devi, för hon ser ut att vara tagen ur en film.

  16. Carolin skriver

    Älskar den där bilden på dig och Ludvig och tycker det är så himla fint varje gång du skriver om kärlek. Vill precis som några ovan veta mer om Michelle, hon verkar så himla gullig!

  17. ellen skriver

    Jag kunde verkligen inte skilja på De och Dem förut, men nu har min svensklärare lärt mig! Tänk att De är som They och Dem är som Them. They have fun with them – De har kul med dem. Eller jämför med hon och henne, du skulle aldrig säga ”Henne lagade mat åt hon” och alltså inte ”Dem lagade mat åt de” men det är korrekt att säga ”Hon lagade mat åt henne” och ”De lagade mat åt dem”. Got it? :D

    Puss

  18. Amanda skriver

    Hej Sandra! Tänker du ha julgran i år?
    Ha det bra! x

  19. Sara skriver

    Skulle vilja veta mer om Livia och Ludde. Fin idé med personinläggen för annars så blir människorna lätt mest annsikten på bilder, kul att veta vem de faktiskt är!

  20. Alex skriver

    Jag vill veta mer om TOVE! Jag har sett henne på din blogg nåra gånger och nu skrev hon den här fantastiska krönikan. Hur känner ni varandra? http://www.dagensjuridik.se/2011/12/stryk-oss-medhars-marten

  21. M skriver

    Texten om hur det är att vara kär…varje ord stämde så fruktansvärt bra. Åh, vad jag tycker om din blog!

  22. Sheriilyn skriver

    åh, du är så himla fin! Ville bara säga det.
    och, har någon läsare stoppat dig på stan bara för att fråga om de får krama dig?
    Det måste ju vara helt fantastiskt i så fall! :)

  23. sandra skriver

    josefine – grafisk design kunde jag ingenting om, och det ska man ju kunna om man laser typ art director eller designer sa det behovde jag inte. jag kunde inte sa mcket om copywriting heller, men tydligen tillrackligt for att komma in pa skolan.
    mina foraldrar betalade min berghsskolgang mot att jag jobbade som webbredaktor pa deras foretag, vilket som arslon skulle motsvara summan som berghs kostade. men jag hade flera i min klass som tog csn. kram!

    lovisa – nej det ar inte jag, gor ju amerikansk reklam, men fint anda! :)

    sara – intressant!

    ellen – jo jag vet det tricket..men det funkar inte alltid! jag lovar. nu kommer jag int epa nagot exempel men jag vet att det inte funkar jamt, och det ar pa dom ofunkiga exemplen som det blir forvirrande..

    amanda – nej jag firar jul utomlands! kram

    sheriilyn – oh tack :) i sverige hande det ibland, det ar himla fint!

  24. sara skriver

    Jag vill veta mer om Stefan, även om det var längesedan han var med…

  25. Sheriilyn skriver

    ellen:

    ”Jag kunde verkligen inte skilja på De och Dem förut, men nu har min svensklärare lärt mig! Tänk att De är som They och Dem är som Them. They have fun with them – De har kul med dem.”

    - Fiffigt! Fast hur är det när det på engelska blir ”Those” då?

  26. E skriver

    jag undrar om: simon, nina, elsa, joakim och ea.

  27. Maria skriver

    Jag skulle gärna vilja läsa om Matilda och Sebastian!

  28. Malin skriver

    Åh! Ho! Jag har alltid varit lite småkär i Carl Fredrik, skulle va jättekul att läsa nåt fint om honom och vad han har för sig nuförtiden eller nåt roligt gammalt minne som ni har tillsammans! :)

  29. sabina skriver

    DÄR! DÄR! precis där ni sitter på popaganda-bilden! exakt där hälsade jag och min nuvarande pojkvän på varandra för första gången! ååååh <3 det var på popaganda 2010. förlåt men jag blev helt EXCITED! i just can't hide it baby.
    ps. är helt på din sida när det gäller feminismen.
    puss!

  30. e skriver

    vad hände med inlägget där du bad alla som köpte plaggen du sålde för att ha råd med nyc på beyond retro, som skulle skicka in och berätta om plaggen de köpt och hur dem bar dina kläder osv?

    har värsta sett fram emot det och det kommer aldrig. tycker du ska efterlysa igen! :D

  31. Vilde skriver

    Åh, det hadde vært morsomt med en kort presentasjon av de på bloggen din! :D

    Jeg vil gjerne vite mer om:

    Livia
    Freja
    Devi
    Carl-Fredrik
    Matilda og Sebastian
    Mathieu
    Michelle

    :)

  32. Elina skriver

    Har alltid varit världens största romantiker men nu har jag gett upp. Tror inte på kärlek längre och vill aldrig ha ett förhållande igen i hela mitt liv. Har redan haft alldeles för många och långa och även om alla har varit så himla fina till en början så slutar ju ändå allt åt skogen till slut.

    Jag vet inte om det är mig det är fel på men jag tror det, jag lessnar alltid efter 1 år eller så. Spelar ingen roll om jag älskar personen längre för jag är inte kär och det är kär jag vill vara. Blir bara sugen på alla andra killar och kan inte förstå hur man någonsin ska kunna gifta sig och stå ut med samma person för resten av livet? Vill bara vara förälskad i livet och hångla med en massa snygga män och ha en hemlig älskare eller två…

    Men det slutar bara som nu; Jag ligger med nån som jag inte borde ligga med för att vi egentligen bara borde vara vänner men jag kan ju inte sluta tänka på honom och sen så blir vi antingen ihop eller så ”vill han bara vara vänner” (som antagligen är fallet nu, och vi sitter där på skolan bredvid varandra och ingen annan vet vad vi gjorde på den där festen och ingen ska få veta för vi vill att det ska vara hemligt. Men han för att det inte ska blir konstigt men jag för att jag vill ha en hemlighet tillsammans med honom…) och så blir jag förkrossad för att jag vill ha honom hela tiden men utan att han är min pojkvän.

    Varför kan ingenting någonsin bara vara enkelt? Och det värsta av allt är att jag inte ens är tonåring längre, har inte varit på ganska många år men mitt jävla tonårshjärta verkar aldrig vilja växa upp :(

  33. Elina skriver

    Förlåt men jag var bara tvungen att få ur mig allt och du är ju så klok på kärlek.

  34. Marie skriver

    Älskar din blogg, har följt den i kanske fem år. Bara en fråga, från en feminist till en annan: skulle en man berätta hur många kilon han gick upp i London?

  35. Helen skriver

    Elina – du ska absolut inte tro att det är dig det är något fel på! Det här med livslång fantastisk normativ kärleksbaserad monogami är vårt samhälles kanske största tragedi. Det finns inget rätt eller fel, och det är helt sjukt att man indoktrineras till att livslång monogami och oändlig nyförälskelse är vägen till lycka. Speciellt som tjej, kvinna. För det är verkligen inte så. Det tog mig flera år att skaka av känslan av att jag tyckte ”fel” eftersom det kändes fel att vara negativt inriktad mot det här med konstanta fjärilar i magen – har haft mycket angst och sorg när det inte gått som det borde enligt mytologiserade heteronormativa sagor. Kärlek är inte är ligga och pussas och stänga ute resten av världen, kärlek är respekt, är djup vänskap, är förtroende. Bland annat. Och kärlek kan innehålla lust. Och nyförälskelse. Men för 99.9% av alla människor består livet, hur fantastiskt det än må vara, av vardag. Och av förändringar i förhållanden, även romantiska sådana. Det är varken normalt eller bra att kväsa sin sexuella lust bara för att man är i ett förhållande. Jag accepterar att min eventuella partner med absolut säkerhet även dras till andra människor än mig, och denne måste också acceptera samma sak om mig. Sådan är människan. Svartsjuka är antagligen något påhittat.

    Rekommenderar tusenfaldigt Liv Strömquists ”Prins Charles Känsla”. Den kan kännas chockerande först, men den är en riktig ögonöppnare. Citat: ”Man skulle dock kunna hävda att den – i vår kultur – självklara sexuella äganderätten i en kärleksrelation är fullkomligt bisarr och irrationell.
    -Vi är kära i varandra!
    -Det betyder att jag får bestämma vad du ska göra med din kropp!”

    Det här blev långt och antagligen flummigt och jag ber om ursäkt för hi-jackande men det är ett ämne som känns viktigt för mig. Och det gör ont att se att andra lider på grund av en äcklig, förlegad tanke om att kärlek är lust och lust är kärlek och att vara ihop innebär sexuell äganderätt. Till exempel Stig Dagerman-citatet som så ofta återkommer här får mig därför att nästan gråta av frustration när jag ser det. Ett synbarligen ack så harmlöst litet romantiskt citat som bidrar till att binda än en generation unga kvinnor vid skam, sorg och angst angående sexualitet och förhållanden.
    Pepp pepp pepp och massor med styrka till dig! Gör vad du vill och vad som känns rätt, skit i vad de andra tänker och gör! Love!

  36. Emelie skriver

    Om du ska berätta om dina vänner så är jag nyfiken på Christian. Han är väldans söt!

  37. Challe skriver

    ”Jag tycker det är sjukt lyxigt. Ibland kan jag tänka att det kanske var fint på något vis att jag fick min första pojkvän ganska sent, för jag kan fortfarande tänka att det är så himla övernaturligt och nästan-inte-sant-fint att ligga bredvid någon man är kär i som också är kär i en och man får pussa på honom var man vill när man vill (nästan iaf).”

    Precis så känner jag också. Fick min första (och enda) pojkvän då jag var 22 och vi har nu varit tillsammans i över ett år :) Det var en lång väntan och jag var fruktansvärt olyckligt kär så många gånger från tidig tonår tills jag var 22. Det var som en värk i mitt hjärta dag in och dag ut, tills min finaste äntligen, äntligen kom och räddade mig från allt. Jag känner jämt hur lyckligt lottad jag är som hittat någon så underbar så får mig att känna mig på det här viset. Kan fortfarande knappt förstå, fastän det som sagt gått över ett år nu.

  38. Elina skriver

    Helen – Tack för att du svarade. Det var faktiskt efter att jag sett just Liv Strömquists ”Om nu kärnfamiljen är så jävla fet, varför behöver den så mycket propaganda?” som jag fick upp ögonen riktigt. Insåg att jag inte alls ville leva som jag gjorde eller med de förväntningarna som min pojkvän (och vi) hade på mig och på oss och på vår framtid – så jag gjorde slut efter 3 år tillsammans och kände mig så lättad…

    Skulle absolut kunna leva tillsammans med (eller ja, bilda familj med iallafall) någon man som känner som jag. Alltså någon som man utvecklar det där med kärlek med men där man kanske snarare lever tillsammans som världens bästa vänner än det här samhällets syn på hur man ska vara som partners. Där man kan ta det där med lust vid sidan av och med vem man vill utan att det ska vara fel eller att nån ska bli sårad. Men finns det såna män? Kommer man någonsin träffa en sådan?

    Vet heller inte själv hur jag skulle reagera egentligen. Har varit väldigt svartsjuk av mig när jag var yngre (och haft väldigt svartsjuka pojkvänner) men det har liksom trappats ner ordentligt ju äldre jag blivit, men så har jag ju inte varit med om att nån pojkvän varit ”otrogen” heller… Men jag hoppas att jag inte ska vara det för det (svartsjuk alltså) är ju egentligen helt galet. Det där ägandet som förknippas med ”att vara ihop”…och att då just ”vara ihop” är det människor vill mest av allt i hela världen verkar det som?

    Ber också om ursäkt för hi-jackande men blev bara så glas när någon svarade och jag kände mig lite mindre ensam :)

  39. Helen skriver

    Jag lovar att man kommer att träffa sådana människor som delar ens åsikter om relationer eller som håller på att mognar till det – för det är en ganska lång process i och med att vi från dag ett blivit omgiven av den heteronormativa kärnfamiljen. Det hör till mina hittills bästa upplevelser att märka hur jag kommit ur paniktänkandet runt kärlek – i början var jag säker på att det var en fin tanke att älska utan sexuell äganderätt, men att jag inte skulle fixa svartsjukan. Men nu har det helt och hållet smultit bort, jag känner inte att det att jag älskar någon mera starkt skulle ha att göra med mitt eget ego, utan bara med att vilja göra den människan lycklig och respektera den. Och så vill jag ju själv också vara fri att göra vad jag vill och vara fri att dras till vem som helst! Och så vill jag kunna dras till människor utan att tycka att det är fel att jag inte vill mera, vill ”vara tillsammans”. Det är inte lätt alls, och jag undrar om man någonsin kan bli ”färdig” inom detta i vårt samhälle… Men att vara medveten om att det finns mer än en konstgjord tvåsamhet är redan ett steg in på vägen mot lycka och självacceptans tycker jag!

    PS. ”Om kärnfamiljen är så jävla fet…” är super! Och om du inte läst dem är ”Gry vet var gränsen går”, ”Makt, kärlekskraft & politiska intressen”, ”Den lilla samlevnadskonstruktion som vi i vårt samhälle valt att kalla ‘kärleksrelation’” och ”What does love mean?” alldeles genialiska (samtliga ur Prins Charles Känsla).

  40. Melwa skriver

    Marie: ja, det skulle han. Han hade nog också tyckt att det var skojigt med alla de där feta efterrätterna som de proppade i honom som gjorde att han gick upp 5 kilo. Jag tror faktiskt det på fullaste allvar. Poängen är inte att man är kvinna och fixerad vid hur man ser ut, utan att man berättar en historia, och sådana där roliga detaljer som efterrätter och hur mycket man gick upp hade en författardrömmande man också berättat om för att smycka historien.

  41. lina skriver

    LINN

    kan du inte vara jättesöt och skriva lite vad linn (som är roomie med din bror om jag förstår rätt;)) sysslar med där borta i staterna! skulle vara kul:D

    tack för en bra blogg!!

  42. Sammy skriver

    Min mamma Alexandra verkar vara en otroligt spannande manniska. Just saying. Saknar dig redan har i lagenheten/ Stora tasstramp Sammy

  43. rebecca skriver

    Jag vill gärna veta mer om din vackre vän Stefan!

  44. christina skriver

    jag har bott i london i två år, och har varit på både after skool och candybox. den sistnämnde finns faktiskt kvar! och är skitbra. after skool var verkligen bäst men lades ner i somras……… bra ställen i samma indiestuk är: bite på måndagar, white heat på madame jojo’s på tisdagar, ja candybox på onsdagar, buttoned down disco på koko en fredag i månaden, the roxy när de har indieklubb (typ tis, tors, lör) osv. bara i allmänhet så är dessa områden i london bäst för klubbar: dalston, shoreditch/hoxton, tottenham court road, camden. har någon fler londonfrågor, holla at me, jag kan den här staden!

  45. Marie skriver

    Är lite nyfiken på vart du hittat det fina vita bordet i fotot av din lgh i stockholm? Letar efter ett liknande till vettigt pris just nu och tar gärna emot tips!

  46. Stina skriver

    They=de och them=dem. Har jag kommit väldigt långt på. Rack för en fin blogg. Kram. Tack menar jag.

  47. Sara skriver

    Hej,
    Just nu bor jag på ett internat och studerar teater, kul va? Jo, jag önskade att jag tyckte det för själva teaterutbildningen är intressant men resten känns bara fel. Gymnasiet var tusengånger bättre. Jag vill egentligen jobba men är rädd för att inte få jobb. Om så blir fallet så är det väl bättre att gå kvar på teaterlinjen då man har något att göra? Folkhögskolor är så knepigt tycker jag men magkänslan säger på något sätt att flytta tillbaka till Göteborg. Vad tycker du? Jag är förvirraaaaad.

  48. Linnea skriver

    Jag skulle vilja höra mer om din mamma! :)

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem