q&a. part five.

Sista delen av frågestunden kommer här!

I’ve been following your wonderful blog for a few years now and I still love it. One thing I’ve longed to ask is about a party game you and your friends often play, I believe you’ve refered to it as the “crazy forehead” game. It looks rather self explanatory, but if you wouldn’t mind, could you tell the rules or at least tell how you and your friends play it?
Well it’s easy! Everybody writes a celebrity on a piece of paper to the person sitting next to them. You tape the note on that person’s forehead and then everybody has to guess who they are by asking yes and no questions.

Gillar du alla typer av kommentarer på din blogg, som inte är direkt elaka alltså, eller kan du störa dig på vanliga kommentar eller ignorera frågor från läsare som mest verkar skriva en kommentar för att kunna länka till sin egen blogg?
Alltså jag älskar kommentarer. Det är de som motiverar en att skriva vidare på bloggen. Gillar ju förstås inte spamkommentarer som ”hej fin blogg läs min!” men alla andra uppskattar jag. jag får sällan elaka kommentarer tagna ur luften. håller någon inte med har de oftast ett argument.

Jag har följt din blogg i några år, men redan då var den ganska stor. Jag undrar om du skulle kunna berätta bloggens framgångssaga kanske steg för steg, hur blev den så stor? milstolpar? och hur gjorde du?
Den blev stor av sig själv, hade ingen särskild som länkade eller så. Men det tog ganska lång tid. Började blogga på blogg.se, gick vidare till devote, sedan till Metro och nu på Rodeo. Rodeo är min favorit!

två dagens outfit för hundra år sen.

Jeg ville også egentlig bare si at jeg er en av dem som har fulgt deg lenge, lenge, lenge. Og på en eller annen rar (konstig) måte, ser jeg på deg som en venn. Jeg må alltid titte innom deg for å se hvordan du har det og hva du gjør for tiden. Det er fint. Du er fin!
Og så kan jeg like så godt legge til et spørsmål. Kommer det ofte bort mennesker på gata? Om man ser bort ifra hei-jeg-leser-bloggen-din-menneskene. Og skjer det oftere enn da du bodde i Sverige?
Tack fina! Det händer kanske en gång i månaden här i USA att någon kommer fram och säger att de läser bloggen. Både svenskar och amerikaner, det är fint. I Sverige kanske det hände någon gång i veckan, och då nästan alltid när jag var ute, tror folk är modigare när de druckit vin :)

Jag undrar varför du väljer att ha med många bilder på folk som röker i bloggen.
Bilderna där cigaretter är med ser coola och ut; snygga och unga människor i New York (eller i Sthlm för den delen).
Jag blir själv sugen på att röka när jag ser bilderna. Men man blir rätt ful av att röka, det börjar synas när man har rökt i många år. Och sen är det såklart alla dödliga sjukdomar man riskerar att få som alla känner till. Det känns ofräscht med snygga bilder på rökande människor därför. Det är ju många tjejer som ser upp till dig och jag undrar hur du ser på det när det gäller cigarettbilderna. Du har skrivit att du tycker att det är dumt att röka men bilderna säger något annat tycker jag.
Jag försöker att inte lägga upp så mycket rökbilder. Ibland kan det dock slinka med någon för att jag tycker fotografiet i sig självt är fint. Alla vet att det är dumt och farligt att röka. Sedan två år tillbaka ungefär tar jag inga bilder på mig själv med en cigarett.

You and Ludvig seem to be very much in love, which is inspiring. Could you tell us the love story of how you met, how you manage to stay so *IN LOVE* with each other (where most people who have been together for a long time, those feelings of romance wear out or fade to a dull romance, and companionship), and how you maintain those feelings across such long distance and separation?
Also, could you tell us if you plan to marry each other, and if so, what would your dream wedding be like?
I want to get married in the future but not now. My dream wedding would be a huge party with all my friends and we would never go to sleep. I don’t know how we manage to stay so in love, we just do. I just can’t stop kissing him. Maybe that is the key, we always kiss and hug and tell each other how much we like each other. I could kill for him <3 We met at a party in the fall of 2007 and became a couple in february 2008.

How did you get your job in advertising?
I went to advertising school and got a job when I graduated.

jag tycker det är knäppt att alla dessa så kallade “kändisar” i Sverige skriver böcker hit och dit. Jag vill inte läsa om Linda Rosing eller Andreas Carlsson. Varför har inte du, en person som faktiskt kan skriva och har vettiga synpunkter, skrivit en bok än?
Haha tack! Nej jag har inte tid att skriva någon bok nu. Men jag skulle gärna vilja någon dag. Vi får se. Känns som alla ”skriver på en bok”, vill inte prata om det för att jinxa något. Det är typ mindre än en promilles chans att få ut något på ett förlag. Händer det lovar jag att skrika ut det till hela världen. : )

jag har börjat ettan. Ett underbart gymnasium. Men jag har inte en enda vän i klassen! INGEN är ens i likheten som jag. Jag verkar stå någonstans mittemellan “de populära” och “töntarna”, alltså helt ensam. Alla kollar konstigt på mig när jag har mina egna åsikter. Ingen bryr sig om mig.
Vart ska jag ta vägen?
Börja på en aktivitet! Man lär känna folk i sammanhang så då måste du skaffa dig sådana sammanhang. Teater, bokklubb eller dans ,vad som helst. Lova mig att du tar tag i det, det är hemskt ensamt att vara ensam. <3

Vad gör man om man tycker om sin pojkvän mest i världen men samtidigt jättegärna vill trycka upp den där söta killen man träffar ute då och då mot väggen och hångla tills man är helt rufsig och andfådd. Känner mig sämst för så får man ju inte tänka. Men när man är arton och allt det dära är ganska nytt, så finns det plötsligt så många fina killar att ligga med och så många nya munnar att hångla upp.
Känner man så ska man nog göra slut. Det gjorde jag. Jag var inte färdighånglad och kunde verkligen känna det. Behövde fler mörka nattklubbshörn och pojkar jag inte visste namnen på. Det är kanske ett bra knep för att egentligen kolla om man vill vara ihop med den man är ihop med. Med Ludde känner jag aldrig så, men å andra sidan så hånglar han upp mig i nattklubbshörn när jag minst anar det. : ) Och ja, det är svinsvårt att göra slut, något av det svåraste som finns, men så viktigt att göra om det inte känns rätt.

jag har aldrig riktigt förstått det här med hur du har så tusans mycket pengar att du bara kan hålla igång ett distansförhållande (resor), köpa snygga designerskor och äta på restaurang hela tiden… varifrån kom dom?
Jag jobbar på reklambyrå i New York och driver en stor blogg. Jag tjänar pengar helt enkelt.

Umgås du o Nathalie inte längre? Ni bor i samma stad men det var längesen man såg er på samma bild i era bloggar.
Nej vi umgås inte längre. Många anledningar men ingen jag vill ta upp här.

Och vad anser du om nätdejting? Fånigt, bra? Känner du några som har träffats på det sättet?
Kör hårt! Känner flera.

I början när du och Ludvig var ihop, var du mycket avundsjuk då? Eller är det mer som en fas man har i början? Skriv gärna ett inlägg om hur man ska göra för att inte vara så in i helvetes avundsjuk. Jag dör, liksom.
Svartsjuka är en fruktansvärd känsla, för båda parter. Hela poängen med att vara ihop är att man litar och respekterar varandra. Kom ihåg att han har valt dig och du har valt honom, du får inte glömma det. Det finns inget svårare än svartsjuka för det trasar långsamt sönder ett förhållande. Det här är något du måste ta itu med, öva bort. Lita på honom, han är kär i dig!

jag gillar en kille i min parallellklass. han är lång och så där dunderfin. vi smsar mest hela tiden och gör saker tillsammans. som kompisar. men jag gillar/kär i han. men vet inte vad jag ska göra. han har sagt att han tycker jag e söt men inget mer. vi är liksom kompisar. så ska vi kanske på konsert tillsammans nu, men jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte va kär i han för min bästis gillar han! behöver hjälp! kram
men din bästis kan väl inte paxa honom när hon inte är ihop med honom? prata med henne och säg att du tycker om honom så himla mycket, att du inte kunde hjälpa det men känner i hela magen att du är kär i honom. berätta lugnt och förståndigt så kommer hon förstå.

kan man flytta ensam till ett annat land trots att man inte känner någon någon någon? hur? vart finner man modet? hur lär man känna folk om man är helt själv?
Såklart man kan. Man lär känna folk via föreningar, på internet via bloggar, på sin skola/arbetsplats och så vidare. Det kommer ordna sig. Modet kan man nog inte vänta på, man måste bara göra saker som är läskiga, det är så modiga personer gör tror jag.

Är du och Veronica Maggio släkt på nåt sätt? Det känns så . Jag tänker att om du var en musikstjärna så vore du som hon. Galet vackra texter och en vacker röst och den fina håret och jag vet inte. Ni är så lika på nåt sätt. Och din son, skulle han heta Bosse?
Oj vad fint sagt. Nej nej vi är inte släkt : ) Min son skulle heta Didrik!

Var det svårt att komma in på bergs? hur visste du vad du skulle göra för arbetsprover? vad de sökte? Och hur kom du på att du ville jobba med reklam?
Det är rätt svårt att komma in på Berghs men alltid värt att prova ändå. Arbetsproverna finns på deras hemsida. Jag vet inte hur jag kom på det, hade det liksom alltid i bakhuvudet att det verkade roligt, och så provade jag att söka in och kom in!

Jag, christian och thomas på berghs skolavslutning.

tycker du ibland att andra bloggerskor härmar dig? med inlägg, stil, kläder osv.
fast det gör väl inget tycker jag. klart man inspireras av saker runt omkring en liksom. det är ju en fantastisk ära att någon skulle vilja vara lite mer som mig liksom.

Kan du inte berätta lite om dig och Ludvig? Det vore så fint att få veta hur ni träffades och så.
Här är historien om hur vi blev ihop. Du kan hitta mer utförliga svar i äldre frågor&svar-inlägg.

på den här festen hånglade vi första gången : )

Händer det ibland att du liksom tappar meningen med livet? Hur hittar du tillbaka till det igen?
Innan jag flyttade hände det ganska ofta. Inte som att jag ville dö men jag kunde liksom få ångesthugg i magen över att jag satt i ett kallt jäkla land och ville så gärna därifrån men gjorde inget åt det. Sedan jag packade mina väskor och vågade flytta känns det som att nästan allt är mojligt. På riktigt alltså. Gör man läskiga saker blir man så jäkla mer glad med sig själv.

How do you find out about all these wonderful clubs to go to? And when you go do you have to stand in line for a long time or do you have secret friends that get you in quick? I don’t usually ever go to clubs but it seems like people usually spend half the night waiting to get in whenever they go.
When you hang out with friends who love to go clubbing the rumour of new places spread kind of quickly. I rarely stay in line, in Sweden I most of the time knew the club owners and here you just have to pretend that you do.

jag undrar helatiden över vem av dig och ludvig som kommer flytta vart. om du kommer flytta till LA eller om han kommer ta sig till NY. det känns ju som att du älskar den staden väldigt väldigt mycket, men samtidigt verkar ju LA fantastiskt fint med.
och sen, en helt annan grej. Jag funderar på att praktisera i stockholm till hösten och jag vill väldigt gärna göra det på garbergs. jag pluggar till produktionsledare men kan också göra annat. har du några tips? deras reklamkampanjer är så fina och smarta. dog av den de gjorde för NK som var i tunnelbanan för någon månad sen. Vem tycker du jag ska fråga och tror du det finns en chans?
puss + pop bästa sandra.
Jag hoppas Ludvig flyttar hit förr eller senare, jag vill inte flytta till LA även om det är en fantastisk stad. Vi får se! Det kommer inte hända riktigt än hur som helst. Du ska fråga Petter angående Garbergs, kolla deras hemsida så hittar du kontaktuppgifter!

Är de flesta av dina NY-kompisar svenska utvandare eller infödingar? svårt att veta på några av namnen, christian till exempel! Också, vad är roligast med att bo i new york och vad bör man absolut inte missa när man är där? du är fin, kram!
De flesta är svenskar men inte alla. Christian är svensk, vi gick i samma klass på Berghs.

Do you see yourself as Carrie Bradshaw (Sex and the City) or more like Peggy Olsen (Mad Men)? (I’m kidding, it’s only that you remind me of them in some aspects…)
Definitely Peggy : ) I’m not a big fan of Carrie, I think she is annoying.

Hallå Sandra! Du skriver helt klart min favorit blogg. Jag drömmer om att få jobba som ad en dag och det gärna i New York, då är det så underbart att få läsa om någon som lyckats som du!
Jag skulle väldigt gärna gärna vilja veta hur du gjorde allt det praktiska när du sökte in till berghs? Alltså, hur gick intervjun till, hade du en stor portfolie med dig och hur man klarar det ekonomiskt (det kostar ju en del)? Sen vill jag också väldigt gärna få lite tips och trick på hur man söker jobb i New York? Hur gick du tillväga?
All information till hur man söker till Berghs finns på deras hemsida. Man söker med arbetsprover som står där! Du kan läsa mer om allt sånt i kategorin frågor&svar och sen bläddra fram till inlägget som handlar om jobb och utbildning. Du kan läsa om hur jag fick jobb i New York här.

åh, vet inte om någon annan undrat över samma sak men det är en grej jag varit lite frågande över. du äter ju kött och sådär trots att du vill värna om miljö och djurrätt. hur tänker du? menar inget illa – jag äter själv kött (speciellt då jag mår dåligt och inte orkar bry mig om djurrätt osv men känner mig rätt kass ändå) och tycker det är supergott, men under perioder vill jag bara skippa köttet totalt och gör det också. och det känns bra! önskar jag hade mer självdisciplin för att kunna vara veg utan att ibland tänka “äsch, finns inget vegetariskt som verkar gott, tar carbonara då”. mycket svammel nu, men ja. kommer ihåg ett inlägg då du skrev att du äter ekologiskt kött för att “glada kossor är viktigt” och det provocerade mig lite… jag vet iaf att djuren allt som oftast har det kissigt, även de som det blir ekologiskt kött av, och ändå äter jag… med dåligt samvete. så ja. hur tänker du?
Jag äter bara ekologiskt kött, men majoriteten av mina måltider är vegetariska. Jag vet att folk har sagt här att ekologiska kossor och grisar behandlas dåligt dom med, men jag har läst på så många ställen om det nu och de får ju vara ute och springa och beta gräs och alltihop. Jag var vegetarian i tre månader 2011, från augusti till oktober bara för att tvinga mig själv att lära mig fler vegetariska rätter och så, och sen gick jag över till ekologiskt kött.

har du läst något program på universitet/högskola inom området pr- och reklam? eller har du läst skriv kurser någonstans? (om jag inte har missuppfattat något så är det väl inom media du jobbar?) hehe
Näpp, läste bara på Berghs. kram.

Vad gör man när man allra helst vill skriva hela dagarna men bor på ett pyttelitet ställe där det inte finns vettiga gymnasieskolor? Vågar man flytta in till Göteborg för att läsa på en bra skola trots att man skulle behöva pendla upp till tre timmar varje dag eller behöva flytta hemifrån till en egen liten lägenhet. När man bara är femton och ett halv år, nästan sexton. Klarar man det då? Hur vågar man? Och hur vågar man börja på en helt ny skola, där ingen du känner går. Var hittar man den där styrkan att med sina doctor martens kängor klampa in i ett helt nytt liv?
Man vågar det! Man vågar allt som man känner längst in i maggropen att man skulle må bättre av!

Jag har alltid drömt om att bo i New York så länge jag kan minnas. Men jag har liksom fått för mig, eller det känns i alla fall som att man måste ha hur mycket pengar som helst för att bo där/jobba med mode/reklam. Är det så? Självklart förstår jag att alla som bor där inte är rika eller jobbar med mode eller reklam. Men ja. Du vet. Är det svårt att hitta lägenheter? Är de obskyrt dyra? Kostar det mycket att leva där? Klarar man sig med ett vanligt jobb, typ på en restaurang?
Hej! Ja, det är hemskt dyrt att bo i New York. Och då pratar vi framförallt om hyran. Den är helt enkelt bisarr. Men, självklart går det ändå, man kan bo Brooklyn eller Queens eller Harlem osv och då halveras hyran ungefär. Så det är klart det går, du kanske bara inte kan bo mitt på Manhattan liksom.

jag undrar hur du hittar alla fina vänner som du verkar ha så gott om? Dessutom verkar ni alla vara intresserade av samma saker och komma så bra överens. Önskar nämligen att jag kunde ha det lite så för ibland känner jag mig som om jag är den enda som vill hitta på lite “udda” saker medans de andra bara vill göra samma gamla vanliga. Så jag undrar alltså hur det gick till när du träffade dina närmaste kompisar?
Kolla min kompisserie här. Då kommer du märka att jag har träffat majoriteten via mitt jobb. Det blev helt plötsligt så enkelt att hitta människor man älskade när man hamnade i en miljö där de flesta tyckte om samma saker.

En annan sak jag också funderat på är hur du hittar alla dessa små mysiga restauranger/utflyktsmål/barer/affärer som du berättar och tipsar om? Springer du bara på dem på en bakgata eller har du kollat upp dem på nätet?
Ibland går jag förbi dem men oftast hör man om dem liksom. Man utbyter man tips med varandra helt enkelt.

You always seem to manage to do so many things, in terms of travel and adventures and also getting a great career and managing to save money and making friends. How do you make sure to do so many things? Do you make goals? How do you plan stuff? How do you follow through? I always make plans or decide to do things differently, but then I forget before I do hings. How do you avoidd that problem?
Ive bene reading on other blogs about the gap betzeen public self and private self. Maybe you could share your thoughts on that? I know you have said you only share the positive stuff because that*s what you want to put out in the world. But apart from that is there any other stuff you think about this topic?
Hi! First of all I never said I only share the positive stuff. I’ve written several times about anxiety, the feeling  of being alone, being heartbroken and scared. But what I have said is that I don’t like to write about the boring stuff. I think there is absolutely no reason to share my dull monday lunch or when I buy groceries or whatever. I decided early to keep my advertising job separate from my blog. Basically because they are 2 completely different jobs, one that exist between 10-7, and then my blog life all the other hours. Just want to keep it that way.
The other question, yes, I do plan a lot in beforehand. I’m just that kind of person. I always make sure that I have money on my savings account and put away money every month cos I want to feel safe if something could happen. Being safe and planned makes it easier to be spontaneous I think. Hope you got your questions answered!

Hej! Umgås du bara med människor ur din egen samhällsklass eller har du vänner som till exempel är arbetslösa eller går på socialbidrag?
Jag frågar eftersom jag inte insåg hur klassuppdelat samhället är innan jag blev tillsammans med en tjej som inte kom från samma samhällsklass som jag.
Jag umgås allra mest med människor i samma bransch som jag själv. Det är för jag har träffat de på jobbet och på skolan och då blev det så. Med det sagt kommer de alla från helt olika bakgrunder, städer och uppväxter innan vi träffades.

Min pojkvän vill så gärna träffas hela hela hela hela tiden och ibland kan det kännas som att jag får så höga krav på mig att jag faktiskt måste träffa honom med en gång jag kan. Jag har varit förkyld så himla länge och när jag har min hemska mens vill jag vara för mig själv. Sedan så vill jag så gärna umgås med mina vänner och ha de där härliga stunderna vi alltid har haft tillsammans och självklart unnar han mig det men så kanske vi inte ses på en månad och då får jag sådana skuldkänslor för att jag vet att han saknar mig (han bor en och en halv timme från där jag bor) och självklart saknar jag honom också men ibland vill jag bara vara. Hur ska jag göra för att det ska kännas lite bättre?
Hmm. Du kanske inte är kär i honom helt enkelt? Råkar man inte träffas på en månad så kanske det inte spelar så stor roll om man är ihop eller inte? Du ska ju inte gå runt med skuldkänslor när du är ihop, du ska ju vilja vara med honom! Och sen kan du ju ta med honom när du hänger med dina vänner vetja! puss.

Jag är kär i min lärare. Jag är 19 och han är 25. Jag kommer dö när gymnasiet slutar. Vad göra? Det är ju typ ett hopplöst fall. Helvete.
När ni inte är elev och fröken längre kan du kanske fråga om han vill hitta på något? Dö inte!

Jag vill hemskt gärna åka på festival. Vilken passar bäst för en femtonårig flicka? Hur övertalar jag mamma å pappa? Och räcker det att åka med en kompis eller borde man vara ett gäng?
Kram
Emmaboda passar bra för en femtonårig flicka! Den är väldigt snäll och lugn men fortfarande megarolig. Ni borde vara fler än en kompis, för man tappar lätt bort varandra och då kan det vara skönt att promenera till sitt camp och veta att några kompisar kommer att sitta där istället för att panikartat söka efter en enda kompis i mörka natten. Vet inte hur man övertalar mamma och pappa, låt de läsa lite om Emmaboda vetja!

tove, jag och filip pa emmaboda nar vi var 20.

jag har en pojke som inte bor i sverige utan bor i norge och det är ungefär fem timmars buss ifrån mig. vi är precis i början av detta man kallar ihop. hur klarar man distansen? hur klarar man när den där onsdagseftermiddags-längtet kommer? när man bara vill träffas i en port en kvart och bara pussas för att överleva vardagsstressen? hur klarar man sig utan det? hur överlever man? och detta med distans har bara börjat för mig.
Har skrivit en text om att överleva här. Puss.

Kommentarer

  1. så himla fina svar!
    och sandra, en tjej som gick i min klass på gymnasiet har precis gett ut en (eller kanske till och med två?) (skräp)böcker precis. alltså vill inte snacka skit om folk men hon är typ 22, korkad och särskiver så om hon får ge ut en bok och inte du så är det nåt fel med världen. jag tror på karma, puss!

  2. Till dig som funderar på gymnasiet i Gbg:
    Jag pendlade från ena sidan av Stockholm till den andra varje skoldag i tre år. Mellan 2,5 och 3 timmar varje dag. Har räknat lite på det där och under de tre gymnasieåren tillbringade jag ungefär sammanlagt tre månader med att pendla, tre månader av mitt liv på bussar och pendeltåg. Kände inte en enda person i klassen när jag började. Men vet du? Alla de där timmarna var så värda! Och idag har jag några av mina absolut bästa personer från den där klassen. Det är värt, våga! Du kan ju börja med att pendla så har du säkerheten hemma. Om det blir jobbigt efter ett tag kan du flytta då om du vill (kanske bara på vardagarna t.o.m.?). Och om allt visar sig vara fel, då är det inte värre än att ångra sig och byta. Faktiskt. Allt löser sig!

  3. Åh, tusen tack för det fantastiskt fina svaret Sandra. <3 Nu har jag och min pojke varit tillsammans i snart ett helt år och jag är så förälskad i honom och vill inte vara utan honom. Jag har äntligen upptäckt att jag är så himla osäker i förhållanden att jag automatiskt låser mig. Jag känner mig så hemskt sårbar och är så rädd att han ska lämna mig för det finns alltid någon som är finare och mycket bättre än jag och det kommer inte ta lång tid förrän han hittar henne. Han säger varenda dag att han älskar mig och jag litar på honom men jag är så rädd att han ska gå ifrån mig för han har aldrig haft någon flickvän förut och då vet han inte vad det finns för andra fina flickor där ute som kanske är mycket bättre än jag.

    Men jag vill inte längre vara utan honom och alltid vara ensam utan jag saknar honom varenda sekund och varenda minut och trots att vi inte kan träffas så himla ofta så pratar vi varenda dag och jag vill bara vara tillsammans med honom.

    puss.

  4. Hej! Du är himla fin och klok men jag blev lite fundersam när jag läste ditt svar till hon som var kär i sin pojkvän men också var attraherad av andra. Jag inser förstås att polyamori inte är för alla, men tror du inte att det samma gäller för monogami? Sen finns förstås varianten öppet förhållande också. Jag ville bara flika in med att bara för att man vill hångla upp någon annan eller till och med är förälskad i två personer så behöver inte det betyda att det ena förhållandet inte är rätt. Ha det bra!

  5. Den här frågan:

    ”kan man flytta ensam till ett annat land trots att man inte känner någon någon någon? hur? vart finner man modet? hur lär man känna folk om man är helt själv?”

    Ååh jag går sista året på gymnasiet och har fasiken funderat på att bara flytta till new york eller nått ställe helt själv, visst är det lite konstigt och det kommer vara jobbigt i början . Men kör på! Jag tror nog också att modiga människor bara gör!!

  6. Snälla, kan du inte fixa ihop en filmguide? Jag såg Eagle vs Shark för någon vecka sedan och blev typ förälskad! Har du fler tips på fina filmer?

  7. ”Being safe and planned makes it easier to be spontaneous I think.” Yes! I completely agree! Somehow this makes me like your blog a lot more because you are responsible for all your wonderful adventures.

  8. Lina – jamen alltsa, saklart man kan bli attraherad av andra killar nar man ar ihop. men om man tanker pa en enda kille hela tiden, och onskar att man var singel for att man inte kanner sig fardig, da ska man nog vara det for badas skull. sjalvklart finns det ”oppet forhallande” och folk som ar ihop med tva pa en gang, men det ar lite for komplicerade konstellationer for att jag ska uppmana en ung tjej att halla pa med i ett fragor&svar-inlagg. det ar nagot hon och hennes pojkvan maste fundera pa da. for att gora det sa enkelt som mojligt sa ar oftast kanslan nar man vill ut och upptacka varlden och hangla runt ett tecken pa att man kanske just ska gora det! kram

    jonna – kolla i kategorin ”om film och tv” kram!

  9. jag har varit på både peace & love och emmaboda (p&l när jag var 16 & 17 och emmaboda när jag var 17) och jag måste säga att p&l är en väldigt mycket bättre festival när man är yngre. förutom att det är mycket större och kanske lättare att tappa bort varandra så är det väldigt bättre stämning, bättre säkerhet och mycket mindre droger på peace & love. det kanske låter lite tråkigt men jag kommer nog inte åka tillbaka till emmaboda på grund av stämningen där som jag upplevde som lite obehaglig.

  10. det var säkert annorlunda när du var där och annorlunda beroende på vilken person man är men det var så jag upplevde det iallafall :)

  11. Sandra! Din blogg är verkligen den bästa och jag blir alltid lika varm och glad då jag kikar in här. Jag kommenterar sällan men känner att jag vill göra det nu då jag är så engagerad i frågan om kött. Förstår inte vart du får ifrån att ekologiskt kött innebär att djuren är ute och betar och springer. Det stämmer inte och framför allt inte i USA.

  12. Du som vill börja på gymnasiet i Göteborg, om du börjar på Schillerska så lovar jag att bli din vän, och att hjälpa dig att träffa nya underbara personer runt om i Göteborg!

  13. Till dig som ville pendla!

    Jag går på Hvitfeldtska i Gbg och pendlar lite mer än 2h varje dag med tåget. Jag tycker att det har varit värt det (vägrade gå på en skola i en liten stad) men jag vill ändå säga att det är lite slitsamt. Nu vet jag inte ifall du skulle åka tåg, men om du gör det så är det OFTA försenat på hösten/vintern = man blir sen till lektionen. Och då måste man åka in tidigare på morgonen. Samt att dagar då det är en lektion känns det inte kul att åka in kan jag säga. Så att det finns faktiskt många nackdelar med att pendla om man går gymnasiet och tar plugget seriöst.

    Men! Det är värt det, för du kommer säkert ha ROLIGT!!

  14. Men vad bra filmtips, jag älskar ju också Wes Anderson och franska filmer!! Har du sett Igelkottens elegans och Tillsammans är man mindre ensam? Om inte, gör det, riktigt fina!

  15. Hej du som berättade om att du ibland ville vara ensam och inte alltid vara med din pojkvän.

    SJÄLVKLART är det ok. Det betyder absolut inte betyda att man borde göra slut. Ibland vill man hellre vara med sina kompisar, ibland känns det bättre att vara själv. Gör det som känns bäst för dig.

    Försök att inte ha dåligt samvete. Bara för att man har ett förhållande behöver man inte vilja vara med den personen jämt. Det behöver inte betyda att man inte är kär. Bara att man prioriterar många olika människor i sitt liv. Det är inget fel, snarare sunt.

    Kram!

  16. Alltså, åh. Jag har läst den här bloggen sen jag var 15 och nu är jag 18. Och det är så häftigt att folk nu, precis som för tre år sen, skriver till dig för att få hjälp och råd med hur man kan göra med sig själv, med kärleken och med allt. Precis som jag klamrade mig fast vid best of-inläggen den där sista terminen i högstadiet som är en evighet sen. Och även om jag inte klickar in här lika ofta längre så inser jag ändå hur niotillfem trots allt har påverkat mig under de här tre åren. På riktigt, att läsa dina texter har fått mig att våga mer, att tycka mer om mig själv och att vägra sluta tro på kärlek.
    Låter knäppt, men så är det :)

    Hoppas så innerligt att du ger ut en bok en dag! För du skriver så fint och exakt och detaljrikt så att man får gåshud ibland.

  17. Mikaela den: Åh tusen tack för ditt himla fina svar. <3 Jag älskar verkligen min pojkvän och jag är så himla förälskad i honom och jag tänker på honom varenda minut och varenda sekund och jag kan inte se ett liv utan honom. Men jag har dåligt samvete ibland när jag vill ha min egen samvaro men som du sade så är det bara sunt och jag ska försöka ha den inställningen. För jag är så kär i honom och jag kan väl inte vara mindre kär bara för att vi inte ses så himla ofta?

    Kram!

  18. Finaste Sandra,
    Jag älskar att läsa om dig Sandra!♥ du är som en vän, syster, kusin vad som helst! Hur vardagen än är så blir man alltid gladare av att läsa din blogg. Man blir motiverad och Känner igen sig i vissa saker du gör. Du gör mig glad! ♥♥♥ xx

  19. jag vill bara säga till hon som just börjat i ettan som inte hade fått några kompisar i sin nya klass; det var exakt likadant för mig! kände precis så, att jag liksom stod mellan töntarna och de som var populära. mådde jättedåligt över det i ett halvår, för hade verkligen förväntat mig att gymnasiet skulle bli underbart med massa nya kompisar. men sen på vårterminen så började jag engagera mig i en förening som fanns på skolan och utanför skolan, och fick helt plötsligt massa nya kompisar som var som jag. nu går jag i trean på gymnasiet, och har typ accepterat klassen – jag kommer nog aldrig att bli jättebra kompis med någon i min klass men kan ändå hänga med dem i skolan och lite på fritiden. men nu har jag många kompisar i andra klasser, och min allra bästa vän går i min parallellklass. vi har känt varann i nästan exakt två år nu, och hon är den bästa vännen jag någonsin haft. verkligen underbar, stark, rolig och snäll. så det finns hopp, ville bara säga det <3

  20. Jag forstar inte varfor alla fragar om hur du kan ha rad att gora allt. Trodde de att du ranar banker pa din fritid eller? De har val inget att gora med hur mycket du tjanar och vad du gor med dina pengar. Kul for dig att hdu tjanar bra, har rad att njuta av vardaglig lyx sa som mat och resor (det kallar jag vardaglig lyx, nar det inte handlar om guld och juveler etc :P).

  21. Hannah: Tack för din kommentar!

    Sandra, vad glad och förvånad jag blev när jag såg min kommentar i ditt inlägg, hade hunnit glömma bort att jag skrivit den. Tack <3 Jag ska försöka engagera mig i något!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>