dagboksutdrag.

Förra gången något sådant här hände i mitt liv var jag tjugotvå år och något liknande hade aldrig någonsin inträffat. Jag kunde inte äta, inte sova, inte träna och jag trodde att det alltid alltid skulle vara så, resten av mitt liv. Såhär skrev jag i bloggen två månader efter det tagit slut. Jag mådde så oerhört dåligt, det gick inte över.

Och på ett annat forum, ett hemligare, där man behövde ha inloggningsuppgifter och alla gick under hemliga pseudonymer så skrev jag av mig. Och jag läser de här gamla inläggen nu och tänker att jag klarade det då, jag klarade det fastän jag aldrig trodde att det skulle gå. Det tog på pricken 11 månader och sedan var jag över honom. Elva jävla månader. Men ändå, det gick. Jag läser de där helt ärliga texterna nu, från en liten 22årig Sandra med sprucket hjärta och de får mig att må bättre idag. De får mig att tänka att jag släpade mig igenom det där helvetet i nästan ett år, men det fanns ljusglimtar och jag började äta till slut, jag började skratta en dag, och jag lyckades gå ut Berghs med skakiga knäveck.
Här har ni dem, inläggen på en hemlig plats som jag skrev och skrev och skrev för att kunna överleva lite enklare, kanske får dom någon av er med trasiga insidor att känna er lite mer hoppfulla också.
.

2007-03-19
Det enda jag vill göra, det enda det känns som jag kan göra, är att bli så överhelvetesjävlafull och bara dansa någonstans. hamna på någon efterfest, sova nära någon som luktar pojke. Vänta på våren.
För det snöade idag och sist det snöade hade jag någon mjuk att hålla i handen.
Jag vet inte ens om jag saknar honom. JAG VET INTE.
Jag bara dör efter att inte ha någon nära. Att inte ha någon som kan lukta en i nacken när man vill.
Så jag blir full istället.
Helst alla dagar fast det går ju inte för då blir man tjock.
Och helst sådär full så att man inte kan styra vad man gör.
Så kanske det kommer någon och räddar en. Man vet ju inte.

2007-04-11
Jag kunde inte koncentrera mig i skolan. tittade ner i ett block och hörde inte vad någon sa. Stängde in mig på toaletten. Skärp dig för i helvete.
Så jag smsade honom. Vi måste ses. Jag måste få ur det här ur kroppen.

Och vi sågs ”över en öl” och jag var så arg och han kunde inte förstå.
”Du gjorde slut med mig. Livet går vidare.”
Men hur kan man glömma någon så fort? Hur kan man komma över något bara sådär?
”En och en halv jävla månad. Kunde du inte väntat längre? Kunde du inte känt efter med kroppen bara lite? Och varför berätta, varför ringa och förstöra? En och en halv månad och sen var du klar.”
Och han ska åka iväg till henne, för hon bor inte i Sverige. Och han ska bo i hennes lägenhet. Sova i hennes säng. Vara med henne i hennes säng.

Och han följde mig till dörren och jag grät och han sa men krama mig men jag ville inte.
Han får inte röra mig om han rör någon annan flicka.
Men han drog mig till sig och jag smutsade ner hans jacka med mascara och han sa ”Vill du att jag ska gå?” och jag visste inte men han sa ”Det spelar ingen roll jag måste gå”
Och jag drog mig loss det bara brast och bara gå! Gå för i helvete.

Och jag ska bli så jävla full i sjuttio dagar i streck och han ska ligga i någons flicka säng. Och någon flicka ska kyssa hans axlar.
De axlarna.

2007-04-16
Vi pratade idag. I telefonen.
Jag satt i skolan och var helt förstörd. Igen. De måste tro att jag är världens vibbigaste brud här. Jag kommer aldrig få något jobb.
Han satt på andra sidan luren. Grät inte. såklart.
Han sa att han mådde bra nu, att han är glad. Och jag sa att det är så konstigt hur man kan plötsligt vara lycklig efter månader i mörker.
Och vi pratade och jag stod på toaletten och höll pappret under ögonen för att inte gråta sönder hela mig.
– Det kommer aldrig bli du och jag igen. Det kommer aldrig hända. Du och jag var då. De sista månaderna gick knappt att andas i. Tror du jag vill tillbaka dit?

Och jag förstod väl ändå. Att även om man kan säga till någon att man dör utan dem och även om man kan drömma om bröllop och leva lycklig i alla sina dagar och även om kan krampaktigt hålla fast i någon och aldrig vilja släppa taget, trots allt detta så måste man kanske bita ihop och låtsas som om det aldrig har hänt.

Det var jag som gjorde slut med honom.
Jag får skylla mig själv. Jag kommer aldrig få tillbaka honom.
Det blir aldrig han och jag igen.
Aldrig mer.

2007-04-22
Det här går inte.
Alltså hela mitt hjärta är helt pajat, jag skojar inte.
Jag orkar inte gråta mer. Jag orkar inte mer.
Jag hinner inte det här. Jag hinner inte gå sönder just nu.
Fan vad jag saknar honom.
Jag kommer inte över honom. det går inte.
det går inte.

2007-04-30
japp.
sitter i skolan hela dagarna och kvällarna. äter mat som inte smakar något.
sover inte. går inte.
dricker öl. går ut och dansar. är full. hamnar på efterfester fyllda av gräs och bad i för små badkar.
vinglar hem mitt i natten.
ingenting hjälper ändå.
det spelar ingen roll hur många filmkvällar man har med sina vänner. det spelar ingen roll om man lyckas dricka en hel baginbox.
det spelar ingen roll.
vaknar ändå upp varje morgon och önskar mig bort.
bort från den här tystnaden, ensamheten som äter upp en innifrån.
längtan.
och i övermorgon åker han till henne och är med henne hela maj och jag hatar att tycka synd om mig själv jag vill bara gå vidare. och jag försöker. jag har raderat honom från min telefonbok (som om man inte kan numret ändå) men han är för i helvete överallt ändå.
vill bara må lite bättre. vill bara det.

2007-05-01
(och jag hatar att stå i en fullsatt tunnelbana och inte kunna sluta gråta)

2007-05-10
Nu har jag köpt en enkelbiljett till New York den sista juni.
Hejdå jävla stockholm vi ses aldrig mer.

2007-07-06
– jag har velat kyssa dig sedan forsta gangen vi sags i hostas.

vi sitter pa en gata mitt i natten nagonstans i new york. bada helt svettiga efter ett dansgolv fyllt av cure och le tigre. han har kolsvart har och langa morka ogonfransar och ar amerikan. han haller mig i handen. han gnuggar sin nasa mot min.

jag ville kanske kyssa dig da ocksa, svarar jag. och han lutar sig fram och andas in hela mig.
han vill sova hos mig men jag vill inte vakna med den bilden i huvudet. allt ar perfekt nu, pa en smutsig gata i new york och hans kolsvarta har som doftar apelsin och cigaretter.

2007-07-16
jag är hemma hos australienaren. han är fräknig och hans långa snedlugg täcker nästan ögonen. vi sitter i hans soffa med händerna några millimeter ifrån varandra. Han luktar som nytvättade kläder och hans rumskompisar är inte hemma.
Plötsligt tar han upp sin ipod och sätter på mig hörlurarna.
Han viskar
– Det här är min favoritsång.

Och Belle&Sebastian upptar hela världen och han lutar sig fram och kysser mig.

2007-07-27
Varje natt sa drommer jag att vi ar ihop igen. Och varje morgon ar vi inte det.

2007-08-07
Jag vill vakna av att han kysser mig over ryggen.
Sen behover han inte vara dar, sen kan han ga. Jag klarar resten av dagen, kvallen, natten.
Bara de dar forsta tio minuterna pa morgonen.
Bara ett litet tag, over ryggen.

2007-08-16
Jag minns när min lillebror föddes.
Han kom så plötsligt, och var där, mitt ibland oss. Jag var elva och älskade honom handlöst. De små händerna, leendet, de underliga sångerna. Ändå tog det flera år innan han började dyka upp i mina drömmar. Det var som om mitt undermedvetna inte förstod att det kommit en ny liten person in i mitt liv.
Det är precis likadant nu. I mina drömmar är T och jag fortfarande ihop. Även fast det var 7 månader sen nu. I drömmarna ligger vi i min säng, går handihand på gatan, knullar, bråkar. I drömmarna pratar vi om att aldrig skiljas åt och jag kysser honom över kinderna, över halsen, över ögonlocken. Varje morgon tror jag de första två sekunderna att om jag vänder mig om kommer han att ligga där.
Han ligger aldrig där.
Han kommer upp på msn ibland, skickar ett meddelande på myspace, ett sms på mobilen. Men jag vaknar aldrig upp bredvid honom.
Istället träffar jag en pojke från Melbourne, med mörkbrunt hår och fräknar över hela ryggen. Han skickar sms som borde få tusen fjärilar att vakna men jag blir aldrig kär.
Jag blir aldrig kär.
Bara en gång på riktigt och han vaknar inte längre upp bredvid mig i sängen.
Men det var väl meningen så.

2007-08-23
”gud när ska jag bli fridlyst
slå upp i en bok
hon är en ovanlig art
så förbjudet att såra

sätt henne tillbaks där hon stod.”

2007-08-26
Jag står på en klubb mitt i new york, dricker öl, dansar, pussar på vänner.
Och sen kommer hon. Hon är på sig en liten vit klänning, knallrött läppstift och jag hatar henne. Jag ser att hon tittar på mig, våra blickar mitt i en tiondels sekund och när hon vänder sig tillbaka mot sina vänner skrattar hon, lutar sig bakåt och lägger sina armar runt en kompis. Jag går ut och tar en cigarett, sparkar på en sten försöker koppla bort.
Men hon är där hela tiden. När jag är på dansgolvet, när jag röker, i baren. Hon är där hela tiden. Och jag hatar henne. För hon är så jävla söt och så satans liten.
Och när jag sitter i taxin hem kan jag bara tänka på hur han har sina armar runt henne, hur han kysser henne. om han kallar henne smeknamn han kallade mig.
om hon kysser honom i nacken.

om hon hittar mina ställen över hans kropp.

2007-08-28
I övermorgon flyttar han hit. Jag får ett mail.
Han vill ses direkt när han kommit fram.
Jag förstår inte. Mailar tillbaka, att din flicka då, ska du inte hänga med henne?
Och jo, det ska han väl men hon jobbar ju och..

Jag mailar tillbaka:
”Jag vet inte vad du tror. men jag är inte redo att ”hänga” med dig. Du är inte min kompis. Du är T. ”

Och jag förstår inte, vad tror han? Ska vi hänga på samma fester och hon ska sitta i hans knä? Ska vi vara på samma klubbar och hon ska hålla honom i handen?
Hur kan man komma över någon så fort?

Jag vill också klara det. Jag vill verkligen det.

2007-08-29
Tanken slog mig idag att jag kanske aldrig kommer över honom.
Hur lång tid ska det ta?
februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september.
8 månader?
Vad ska jag ge det? Ett år?
Och om jag inte har kommit över honom då, hur gör jag då?
Hur fan gör jag då?

2007-08-30
– När kommer jag över honom egentligen?
Jag sitter och dricker öl med en kompis. Han tittar på mig länge. Suckar.
– Men Sandra. Du kommer inte komma över honom förrän du hittar en pojke som du tycker är ännu vackrare och finare.

Och på något sätt var den ärligheten så skön. Det gör inget att jag inte kommit över honom. Han var världens bästa. Jag saknar honom alldeles för ofta.
Och jag får det.

(och nu är han här. i staden på andra sidan atlanten och jag kommer träffa honom ute med hans flickvän alldeles säkert och jag ska inte vara för full. jag ska inte gråta. jag ska spela lycklig och glad och säga snabba fraser och dansa vidare in i natten. då lägger jag undan hjärtat, tränger bort allting och låtsas istället. ibland är det viktigare att låtsas.)

2007-09-11
facebook alltså.
Han skriver på min ”wall”. Vill att vi ska ses igen.
Och under honom har min rumskompis skrivit att ”oj vad rädd jag blev för den svarthåriga pojken i din säng i morse”.
Och han skriver i sitt meddelande att ”det känns verkligen jättekonstigt att läsa något sådant”
och jag vill bara säga att fuck you det är du som har någon ny inte jag. jag kan knulla hur många jag vill tills jag kommer över dig.
Men jag säger inte det. För han vill ses och jag ringer upp direkt och bokar en lunch dagen efter.
Och han möter mig utanför mitt jobb klockan ett och det spöregnar och han tar mig i handen och vi springer in på närmsta restaurang. Andan i halsen och mitt hår hänger helt platt och jag blir nervös och spiller ut ett glas vatten.
Vi pratar och ibland lutar han sig fram och drar sin hand över min kind och jag blundar då, bara för att hålla kvar ögonblicket lite längre.
Och sen så tar vi en promenad och jag sneglar på hans örsnibbar (som jag älskade de örsnibbarna) men skrattar och pratar om någon film jag har sett.
Och sen kramar han mig kort hejdå utanför mitt jobb och jag går upp. Men sen så minns jag att jag har ju bränt en skiva till honom (ja jag vet jag är dum i huvudet) och jag vänder mig om och springer efter honom i regnet och tänker att det här hade kunnat vara en film om inte hela världen alltid var en sån jävla verklighet.
– oj hej igen, säger han. och jag gräver i min väska och får fram en blöt cd som det står hans namn på.
Och han lutar sig fram och kramar mig så att jag nästan lyfter marken och jag viskar i hans öra att jag kommer sakna honom.
Och sen är allt över.

2007-11-16
jag såg en film i förrgår om kärlek.
de blev ihop i slutet. blev kära. gifte sig och skaffade tjugotusen barn. De applåderade i salongen. Jag låg med huvudet mot knäna, skakade. torkade bort tårar på en smutsig vante.
jag är inte kär i honom längre. jag önskar inte att vi var ihop igen. jag tänker inte på honom det sista jag gör innan jag somnar. han finns inte i mitt huvud när jag vaknar.
jag står inte på nattklubbar med öl i handen och önskar att han var där.
jag gör inte det.
men ibland, när jag ser saker som påminner om honom, hur jävla lyckliga vi var när allt var som bäst; då saknar jag honom så att jag nästan dör.
och jag tänker – vad är det egentligen som fattas? är det han? eller är det helt enkelt ångesten över att aldrig hitta någon mer som kittlar sönder mig i sängen?
jag skrev i min dagbok:
inga mer pojkar. inget mer på ett långt tag. du måste växa i dig själv nu sandra. du måste bli stark och orka mycket.
jag är beroende av att hångla i pojksängar och ha någon som pussar mig över ansiktet. det gör att jag klarar en hel vecka.
nu har det gått 18 dagar sen något sånt hände.
abstinens.
men jag överlever.
så länge jag undviker romantiska komedier.

2007-11-27
Igår drack jag öl med T för första gången sedan New York.
Jag var nervös innan.
Jag mår ju bättre nu. Jag orkar inte gå ner mig.
Jag orkar inte gå hem och banka huvudet i väggen och tänka att varför var det så fint när vi var tillsammans?
Men.
Vi satt där. Och jag tänkte.
Det känns inget.
Det känns inget alls.
Jag har kommit över honom.
JAG HAR KOMMIT ÖVER HONOM!!!
.
.

 


Excerpts from my diary when me and and my ex boyfriend T broke up in 2007.

Kommentarer

  1. När jag var ledsen över min pojkvän som jag hade gjort slut med fem månader tidigare bokmärkte jag ditt inlägg om kvartar damtussar och juni juli augusti. För jag låg också i min säng och bara tynade bort och kom aldrig över honom. Och jag läser det fortfarande om och om igen, varvar med göra slut-inlägget. Och jag tänker att det hjälper lite att veta att det någon gång blir bättre, även om det tar tre miljoner år så blir det bättre.

    Och nu har det gått åtta månader sen vi gjorde slut och jag har fortfarande inte kommit över honom, vet inte ens om jag vill komma över honom. Men jag ligger inte i sängen hela dagarna längre, jag gör saker jag måste, jag äter och sover. Men ibland bara lägger jag mig på golvet och fylls av något slags meningslöshet och tänker att det aldrig kommer bli bättre. Men det blir det ju. Det måste det.

  2. Jag läste det där då när det begav sig, men vad himla fint att se det uppradat så nu! Som en egen historia med ett lyckligt slut (faktiskt). Man kommer ju över folk, man gör ju det. Heja dig Sandra!

  3. tack.
    tack.
    är så sjukt fint att få läsa något så personligt och vackert. Så ärligt. Man minns de där stunderna då man själv känt lika och kommer också ihåg hur otroligt det kändes vid det där ögonblicket på sista raderna. Då man förstod att man kommit över honom.
    tack för att du delade med dig.
    och, du är så sjukt duktig på att skriva!

    mycket ork och många kramar! :)

  4. Så otroligt fint och ärligt skrivet. Du hjälper så många andra som är i samma sitts som du. Du är fantastisk glöm aldrig de. Jag har följt dig i 4 år nu och du känns som en storasyster till mig. Sänder dig tusen kramar <3

  5. Åh, jag behövde det där, fyra månader nu och jag vill bara sluta vara kär, sluta sakna honom och sluta vilja prata med honom :/ Dock hoppas jag att det inte tar 11 månader :(

  6. Är det ens möjligt att läsa de här utdragen som verkligen osar av ett krossat hjärta på riktigt (och inte på låtsas, som i ungdomsböcker där en författare bara hittat på) utan på riktigt riktigt alltså eheogejfadoasdp. Du är världsbäst.

  7. Simmade fiskar i tårkanalerna, fyfan.
    I tisdags så gjorde jag slut med min bästa vän aka. pojkvän sen tre år tillbaka, i ett parkeringshus och jag trodde det var lugnt, jag var inte kär i honom längre och så var det även för honom, trodde jag.
    Sen så ringer han, och han vill aldrig mer ses, vill inte fira min studentdag, vill inte se min teaterföreställning, vill inte ha teaterbiljetterna han skulle få i present. Fyfan vad jag grät, för han är min bästa vän. Då förstod jag inte, jag svor som i helvetes jävla skithelvete du kan ju inte bara skita i mig på min student! Men det kan han visst, för han är fortfarande störtförälskad i mig och ligger och gråter på kvällarna, dricker för mycket och försöker glömma, och det gör så inihelvete ont att jag inte får klappa honom på kinden och säga att det ordnar sig.

  8. Charlotte sa en gång i SATC att det tar hälften av tiden man har varit tillsammans med någon att komma över den. Jag var tillsammans med min pojkvän i tre år och det tog ett och ett halvt år att komma över. Då träffade jag en annan fin kille som jag bor med nu. Och jag tänkte när du skrev att det tog slut att stackars dig. För jag vet att det är ett helvete. Men sen tänkte jag att kanske, kanske är det lättare andra gången. För man vet att det blir bättre, man har fått det bevisat förut. Lite som att lära sig simma, ju mer du övar desto bättre blir du. Du är iallafall värd så mycket mer än en pojke som inte älskar dig på riktigt och jag hoppas du hittar honom när du är redo!

  9. Jösses. Det var fint. Vilken tur för dig att du har ditt 22-åriga jag som kan trösta dig. Vilken grej! Kramar

  10. Det här är så fint och ledsamt. Men samtidigt så otroligt starkt av dig att kunna skriva och dela med dig av det, och tänka realistiskt att det går faktiskt över, att man har klarat det förut. Det är svårt att vara realistisk när man har ett krossat hjärta.
    Det tog mig ett år att komma över mitt ex också, och det låter så jävla länge, men det var inte förrän efter ett år jag kunde känna mig fri. Första perioden sov jag ingenting fast det var det enda jag ville göra (sova utan att drömma alla hemska drömmar om oss igen). Jag gick ner massa kilo, åt inget, drack alldeles för mycket, hatade alla tjejer som kommenterade hans statusar på Facebook. Så jävla hemskt. Iallafall vill jag skriva en sak också. Jag tycker inte man måste hitta någon annan för att komma över den senaste. Man kan vara själv och lika lycklig. Jag har inte haft en ny pojkvän sen mitt ex, känner inte något behov av det och det är skönt att få rå om sig själv och kunna göra precis vad man vill. Vill bara att du ska komma ihåg det. Du är fantastisk Sandra.

  11. Du är en sådan människa som bara penetrerar allas bröstkorgar och bara kramar om dess hjärtan, varsamt fast bestämt. Oavsett hur lyckliga eller olyckliga dessa människor är. Du är verkligen något speciellt, Sandra

  12. Jag ska spara det här inlägget och ta fram nästa gång jag blir kär i en pojke som inte är kär i mig tillbaka, nästa gång jag också vill vara aspackad månader i sträck alternativt inte lämna sängen på lika lång tid. Du hjälper så många, fina du. Jag önskar jag och vi andra kunde hjälpa dig tillbaka. Du ska i alla fall veta att vi tänker på dig. Du klarar detta, man gör det på något konstigt vis.

    Kärlek till dig.

  13. ”2007-08-23
    gud när ska jag bli fridlyst
    slå upp i en bok
    hon är en ovanlig art
    så förbjudet att såra

    sätt henne tillbaks där hon stod.”
    Finaste jag läst på länge.

  14. och det är sånt här som gör att jag blir så rädd. så himlahimla rädd att någonsin lämna över mitt hjärta till någon pojke med mjuka läppar och varma händer. för jag vill inte stå där någon dag och vara själv, och svag. för hela mitt liv har jag försökt lära mig att vara stark.

  15. Känner igen mig i så mycket..känns bra och veta att man inte är ensam..tack! För att du delar med dig..

  16. Sandra
    Jag har läst din blogg nu i drygt 2 år nu. Du har varit med mig på en fyra månaders lång resa i Asien, du har varit med mig genom 3 cancer perioder som både min mamma och pappa klarat av. Jag har, alltid, alltid fått inspiration av dig. Blivit glad av dig, fått lust att laga en riktigt god pasta till middag. Äta lyxig lunch och unna mig på helgerna precis så som du.

    Att detta har hänt dig får mig att nu sitta på toalett golvet och torka tårarna om och om igen. Jag vet hur det känns att leva i total ångest. Att gråta sig till söms eller till musiken i öronen på bussen. Jag hoppas så innerligt att du någon dag vaknar och den första du tänker på inte är honom.. Tiden läker alla sår. Vi måste bara lära oss att leva med dom ett tag först.
    Ta hand om dig, din mamma, dina vänner.. Hos dom slutar aldrig kärleken att slå. Men först, gråt och bli tröstad tills du inte orkar bli tröstad mer..
    Stor kram från Matilda

  17. Så fint.
    Du kommer klara dig igenom det här, det kommer du. Och jag vet att det säkert bara känns som tomma ord från någon bloggläsare, men jag tror verkligen på dig, hejar på dig. Låt det ta sin tid bara.
    <3

  18. your story reminds me of my own. i had a boyfriend for over three years. he found a new girl after a month. and i was the one who broke up. which doesn’t make anything less hard. i remember finding out at a party and crying my eyes out. we went to his place to talk and i kicked and yelled at him, because my heart felt as if it was being torn out of my body. literally. i fell in love five months later. which i found at the time was way too early to fall in love again. but i couldn’t help it. i’m still with him after two years and even though i sometimes cry thinking of the plans and the love that i felt for my first boyfriend i find happiness in being so lucky to have had the best experience of first love and to have found someone who i love just as much and in an entirely new way. i’m sure you’ll fall in love again, even if it takes years to get ready for it.

  19. Jag. Älskar. Dig. Om jag var en pojke, och det önskar jag just nu, skulle Jag. Älska. Dig. Du är så vacker, så smart, så talangfull och världens, väääärldens charmigaste kvinna. Kan du inte skriva en bok? Så jag kan läsa en riktigt lång text av dig? Hela min kropp bankar och pirrar och smälter och ryser när du skriver om kärlek! Du är så bra. Jag. Avgudar. DIG.

  20. Dear Sandra. I thank you for all the things you do for us. For your personal outings, your photos, for sharing everything.
    I love your romantic spirit, your beautiful naiveté, your kind words and that you like to live a life like a movie.

    I want to say one other thing though: All this dramatic thinking: ”no more” ”never again” ”other girls will kiss him” will make the process of recovery much longer.

    When I had the hardest breakup of my life i went to a psychotherapist, a wonderful, old, nice lady wo helped me see that everything was okay. Thats not the most rocknroll way of coping, like drinking and dancing, thats the realistic way, the harder, but quicker und ultimately more successful way. While your dreamy dramatic view of life IS beautiful, it might hurt you a lot if you forget being pragmatic and unromantic.

    I wish you the best, you’re great.

    I wish you the best

  21. nu, precis som då, kunde du verkligen skriva så det känns. jag älskar inlägget om att du är fridlyst. herregud, alla människor borde vara fridlysta, förbjudna att såra!

  22. Du gjør meg glad. Å lese det her gjorde dagen min. Håper dine dager snart blir fylt med fine øyeblikk. <3

  23. Åh, så ont det gör att läsa men samtidigt är det så fint. Skrev ett inlägg om kärlek och dig på min blogg. Läs det om du vill.

    Ta hand om dig nu Sandra. Verkligen.

  24. ”det här hade kunnat vara en film om inte hela världen alltid var en sån jävla verklighet” sandra, du borde skriva böcker. Du är grym på att skriva. Jag skulle läsa alla.

  25. Sandra. Mitt hjärta har valt att bli kär i någon helt omöjlig. Helt omöjlig på alla sätt. Vi kommer aldrig sitta kära och titta på vattnet. Vi kommer aldrig vakna yra bredvid varandra och jag kommer aldrig trassla in mig i hennes mjuka hår. Men det är inte bara mitt hjärta som är kär i henne, det är min kropp, min hjärna, hela jag. Jag vet att jag kommer vara kär i henne resten av mitt liv och att det enda jag kan göra är att lära mig att stå ut. Men just nu blir jag alldeles för full, ligger med främmande män och gråter överallt. Och läser det här med tårarna redan rinnandes. För även om vi aldrig kommer att göra slut, så värker hon precis såhär i mig.

  26. Bli inte glad om han messar, bry dig inte om han ringer. Gå inte och längta tills han ska höra av sig igen, det är att hoppas för mycket. Har du inte förhoppningar kan du inte bli besviken. Klandra inte dig själv om något har gått snett. Bli inte ledsen om du ser honom med någon annan, bit bara ihop. Ingen ska få dina kinder våta av tårar, få dina ögon att bli röda och svullna, få dig att skaka av ansträngning när tårarna håller på att ta slut, få ångest så att du knappt kan andas, bli galen av alla tankar på att han har lämnat dig, du ska inte behöva gråta dig till söms när han sover med ett lyckligt leende på läpparna. Ingen ska få ta din stolthet från dig. Aldrig någonsin.

  27. Åh gud. Hjärtat blöder när jag läser det här. Känner igen mig så väl, alldeles för väl. Men också en fin och viktig påminnelse om att det kommer komma en dag då allt känns bättre. Och som någon skrev – det känns som manuset till en riktigt bra film, eller varför inte en bok? Hoppas att du ger ut något någon gång.

  28. Du är världens finaste Sandra.
    Och det är så förbannat orättvist att han får gå vidare men inte jag.
    Ja, orättvist. Det går inte.
    Fyra månader har gått, förbereder mig väl för åtta till då.
    Puss

  29. Du klarar det här, precis som du klarade det du skrivit om. Jag vet det och du vet det.
    Tills dess: Var ledsen när du är ledsen, var arg när du är arg, var glad när du är glad. För glad kommer du att bli. Jag vet det och du vet det också.
    (ät också mycket godis och drick mycket öl)

  30. Sandra, de är så sorgligt att de ska till en sån här grej för att jag ska kommentera din blogg för första gången. För ca 2 år sedan följde jag din blogg slaviskt (fast på ett bra sätt). Sen har jag flyttat från stlm o helt plötsligt slutade jag läsa alla bloggar som kunde påminna mig om sthlm på minsta vis, för jag saknade det så otroligt mycket.

    Nu har det för några veckor sedan tagit slut med mig o min pojkvän, och jag har bestämt mig för att flytta hem igen. Hemma hos mina föräldrar hittar jag idag en bok ”konsten att göra ingenting” och den verkligen talar till mig., rätt in till mig. För första gången sedan uppbrottet känner jag att ”de här kommer gå bra tll slut, de kommer svida, göra ont, och vara jobbigt, men till slut kommer jag landa på fötterna igen”

    Som en slump går ja in på din blogg och de första jag ser är uppbrottet mellan dig och din kille. Jag hoppas att du också snart får känna att ”jag kommer landa på fötterna igen” snart!
    Ta hand om dig!

    Kram
    Sofie

  31. Åh Sandra vilka fint skrivna texter. Heja heja du kommer klara det!! Jag är helt säker på det eftersom du är bäst!

  32. Du kunde sicka det här till ett förlag och bli publicerad ju! Det borde du göra tycker jag, för det är en så fin och verklig liten berättelse om så hjärtskärande stora saker!

  33. åh detta är så fint men så himla hjärtkrossande samtidigt. tack så himla himla mycket att du vågar visa allt detta, tack för hela din blogg.

    för att jag mådde bra hela förra veckan, men nu sitter jag ändå på badrumsgolvet t och gråter mig öm. känns hopplöst för det enda jag vill göra hela denna sommaren är att ligga bredvid honom, känna hans nyckelben genom mina fingrar, titta på alla dåliga filmer som finns.
    somna tillsammans i en för liten soffa.
    men det går inte. det kommer aldrig gå.
    så tack igen sandra. och vi tar oss igenom detta, det vet jag. Speciellt du. håll ut och åh snart kommer du vara så lycklig igen.

  34. jag har aldrig varit ihop. fast att jag är lika gammal som du var när du skrev dessa dagboksinläggen. jag har varit kär, men bara i hemlighet. det finns en flicka som satte mitt hjärta i brand när jag var femton år, och jag tänker fortfarande på henne varje dag! jag kommer nog aldrig att sluta tänka på hur det skulle vara om vi blev tillsammans. hur bra jag tror vi skulle passa ihop. men hon är inte komosexuell. ibland blir jag förälskad i äldre kvinnor också. men de har oftast redan en man vid sin sida. och barn. ska jag aldrig få uppleva kärleken? kanske är jag dömd att leva ensam med mina katter och mina tarotböcker resten av mitt liv. men jag vill så gärna. känna hud, säga ‘jag älskar dig’ på kinesiska, lukta på någons nytvättade hår och ha någon att skämma bort.

    jag har läst din blogg i typ en evighet, den får mig att tänka på liv som jag skulle vilja leva, om jag hade haft möjlighet. men just den här händelsen skulle jag aldrig vilja gå igenom. men är det priset som man måste betala för att få vara tillsammans?

    jag ska be änglarna att vaka över dig.
    måtte det bli bättre snart!

  35. Tänk att det kan rymmas en så stor berättare i en så petite person. Har länge beundrat din språkliga fingertoppskänsla och din förmåga att placera ut punkter som läsarna själva får dra linjerna emellan, utan att någonsin kännas konstruerad. Även fast det är en talang och säkert faller sig naturligt för dig, så är det helt otroligt hur du ALLTID berättar en historia som berör. Att du mitt i denna fruktansvärda sorg fortsätter att måna om att ge dina läsare något. Det är inspirerande och rörande. Jag är typ sju år äldre än du, och jag vet nu att man är ung så otroligt mycket längre än man tror. Och i världen väntar så många härliga äventyr att upplevas och berättas av dig. Det gör mig glad, för din skull (även om jag såklart är ledsen för den nuvarande situationen), och för alla unga människor som tack vare dig och dina ord inspireras till att LEVA. Det gör du för andra, och förhoppningsvis kan det i sin tur inspirera dig. Du har så mycket att säga, och säger det så bra.Shit. Jag bockar mig så luggen släpar i backen, alltså.

  36. Jag blir sällan mållös av texter. För jag samlar på fina texter, sparar dem på hög för att nästan komma nära andlösheten varje gång jag läser. Men bara nästan. Nu gjorde jag det, flera gånger när jag läste dina texter. För det var så mycket smärta, så mycket önskan, ett så skadat hjärta. Och jag kan inte känna samma sak, för jag har aldrig varit så förfärligt förälskad i någon. Det är bland annat pågrund av den här svarta smärtan som jag omedvetet alltid undvikit det. Skyddat mitt hjärta så bra jag bara kan. Men på något outgrundligt sätt, fick dina sårade texter att inse att när du varit så djupt ner, även måste varit lika högt upp. Lika svart som det var, lika ljust och vackert och alldeles underbart måste det också ha varit. Och jag vet att jag någon gång vill uppleva just det. Så trots paradoxen i det hela, blir jag så gripen av dina tårfyllda texter, att jag vill uppleva den lyckliga tiden.

    Tack för en tjusig blogg, och de mest läsvärda texter någonsin. Och hoppas att du tar dig förbi det svarta, kommer till ett mellanljust rum snart i alla fall.

  37. Till alla som skriver ”detta borde publiceras i en bok”. Det gör det ju redan, med enda skillnaden att boken inte tar slut. Ni har läst den här boken i flera år, ni kommer få läsa vidare. Vår tids finaste litteratur, ju!

  38. hej sandra, u are strong and u will survive this – u have done it before, and i know because i have been through the same. more than 5years together long-distance until 2007, it was not all good all the time as he cheated again and again, but the really good times makes you think it is all worth it. i left in immense hurt and anger, lost a lot of weight and was the thinnest i’ve ever been, decided to leave the job and country and start fresh. but he still tried to contact me despite breaking up with me. it was strange and brought on the hurt more and fresh tears. but i finally got over it, returned to singapore and the company of mum and good friends helped. i saw him on a flight to indonesia the year before, he looked old and haggard, i couldnt feel more smug as i was feeling a million dollars and having the time of my life living a new life and working in denmark and travelling the world for work. took me over a year to get over but i am so much more aware of taking care of myself now. so do take care of yourself. u will pull through.

    late last year, a close galfriend took the guy i was hanging out with. it hurts. especially when it is betrayal by a close galfriend whom i have talked to about the relationship. i felt so alone here, with nothing but 5-minute friends and work, cried in the shower, cried into my pillow at night, no appetitie. but soon, it passes, i finally worked up the courage to meet my galfriend (she’s not a friend anymore though), we chatted a little but not about what she did and the lies and betrayal. it is over and done with. i no longer have to feel bad or harsh about cutting her out of my life. i dont talk to either now – it’s too raw and they probably dont deserve my friendship and care. it gets better with time, i now know. and i also know there are lots of people out there who genuinely care for me and i too shouldnt forget that :) when it is over and done with, u will see the world for much more :)

    take care, sandra, EAT! drink, if u feel u have too. but take good good care of yourself! and let your close ones nurse your heart and soul.

  39. Man vet ju. Det går över. Men det är så svårt att känna det. Det är så himla sjukt och läskigt och fint hur mycket känslor man kan ha och att man blir en sån slav för dom. Men gulle, det går över, vi vet ju det! <3

  40. sandra, skriv en bok, för fan. vi behöver den. du skriver med en sådan ärlighet att det nästan gör ont när man läser.
    hoppas hoppas du mår i alla fall lite bättre nu när din mamma är där. massa kärlek.

  41. Jag tycker verkligen så himla synd om dig. Bra att du peppar dig själv, även om det är skisvårt. Jag trodde också att det skulle vara ni… Men hans finns väl kvar som din vän?

    Jag relatera detta till att ångra byte av arbetsplats. Jag grubblar och ångrar mig, för det blev inte bättre på det nya jobbet, utan sämre. Gråtit varje dag i ett halvår över detta. Kan inte vidra tillbaka tiden, hur jag mycket jag än skulle vilja. Jag brukar tänka, kommer jag någonsin över detta.. Jag hoppas så.

    Hoppas det känns lättare att andas snart.

    Du är värld att träffa någon som älskar dig lika mycket som du älskar honom.

  42. Så fint skrivet. Du förtjänar någon som verkligen älskar dig, och som ger lika mycket som du ger, och som vill vara med dig dag ut och dag in, och säger ”jag älskar dig” varje morgon för att det är sant för honom. Som ger dig en puss och säger att du är vacker, för att för honom är du det. Jag tror att den personen väntar på dig runt hörnet, och ni kommer ha en underbar framtid tillsammans.

  43. thanks for sharing. i’ve been following your blog for years. and reading something like this helps. <3

  44. Ja jäklar vad du kan skriva! Man tappar andan när man läser.

    Och herregud vad jag känner med dig. Vi har alla varit där. Det tog mig två år att komma över en pojke … Men jag gjorde det. Jag trodde då att han var den enda, den sanna kärleken. Men så en dag bestämde jag mig att det fick räcka med tårar, det fick bara vara nog, jag orkade inte må dåligt längre.

    Du kommer resa dig ur det här.

    Kärlek <3

  45. Du har så fina läsare Sandra, måste vara för att hela du är underbar. Att komma över någon som betyder så mycket är en av de jobbigaste sakerna i detta liv. Det är sådan tur att vi aldrig slutar kämpa och klarar oss i slutändan, det är vad jag vill tro i alla fall.

    all kärlek till dig, du har hjälpt mig otroligt mycket! <3

  46. Du skriver så otroligt himla jävla fint varenda gång! Och jag beundrar din öppenhet och sättet du kan få andra att känna. Bara känna något. För det är nyttigt att känna. Jag har i över ett år suttit på åskådarplats och sett min allra bästa vän, min andra hjärtehalva få sitt hjärta krossat och förstört gång på gång. Idag sa han ”jag måste gå vidare, jag tror jag kan det nu” och när jag läser dina texter så vågar jag tro på att han kommer klara det. Jag har (tack och lov) hjärtat i någorlunda helt tillstånd och genom att läsa det du skriver vågar jag tro på det mesta som har med kärlek igen.

    <3

  47. fineste sandra, jeg tenker så mye på deg! skulle ønsk jeg kunne sendt deg styrke og gode tanker, for jeg hater at livet har behandlet deg så dårlig.
    <3

  48. Sandra!
    I am so very very sorry you feel sad at the moment. Your laugh is the cutest thing and I cant believe someone couldnt be in love with you. Be strong my dear and see how great you are.
    You are in you twenties, you live in New York fucking City and are so inspiring and beautiful. You have so much going for you and believe me this will pass. If its ment to be it will be and if its not it won’t.
    Take care

  49. Jag måste vara emotionellt störd! Aldrig tänkt på det innan men fastän det känns som att jag ska dö när det tar slut så hittar jag snart en ny att bli stormförälskad i. Ibland tar det ett par månader men ibland händer det samma kväll. Antar att jag bara är fruktansvärt rädd för att vara ensam, kanske har jag aldrig varit kär eller älskat någon fastän mitt hjärta svämmat över och fastän jag inte kunnat-leva-utan-honom så många gånger? Nåja, i så fall får det väl vara då för mer skulle jag inte klara. Men fortfarande, kan inte ens tänka mig hur man möjligen skulle stå ut med att inte komma över någon på ett år?!

  50. åh sandra det är precis på grund av det här som du är världsbäst.

    skriver ner citat från det här inlägget i min dagbok och hoppas att allting blir bättre om en stund.

    äter glass sålänge.

  51. När jag läser dina inlägg ryser jag och ler lite på samma gång. Alla som går igenom ett uppbrott går igenom samma sak men på olika sätt. Jag och min förra pojkvän gjorde slut för snart två år sedan nu, och jag har fortfarande svårt att umgås med honom som en vän. För, precis som du skrev, det är ju ingen vän. Det är ju T. Det är ju han. Och sist jag träffade honom så kände jag att jag inte kände något alls för honom längre, utan snarare tvärtom kunde se varför vi inte passar ihop. Och samtidigt så insåg jag att en del av mig kommer alltid vara kär i den där pojken med de snälla ögonen och smilgroparna. hur mycket jag ä försöker att förneka det.

    Så håll ut. Du har klarat det en gång förut och hela jorden går under för ett tag. Men lyssna på Jens Lekmans kloka ord och skratta till lite någonstans bland alla tårarna. ta hand om dig och låt det ta den tid det behövs. det är ju det enda sättet!

    http://open.spotify.com/track/1beUcL828RM1xdDcngWEUO

  52. Tack för de finaste texterna jag läst på länge! Jag saknar Honom fortfarande, lite mer än ett år senare. För jag trodde ju alltid att det skulle vara vi. Det går att leva med nu men vissa dar gör det fortfarande så jävla ont. Tror din vän hade helt rätt i det där att man kommer inte över någon helt förens det finns någon annan. Tack igen för att du delar med dig! Tusen kramar <3

  53. Jag drömmer om honom på kvällarna. Och när någon har hans parfym på tunnelbanan är det som att jag blir huggen med en kniv. Men det känns ganska bra. Förut kändes det som att bli huggen med ett svärd.

  54. Jag önskar att jag också lyckades. Det har gått över ett år nu. Snart ett och ett halvt, sedan han lämnade mig för någon annan. Och jag har inte kysst en människa sen dess, trots att jag varit desperat. Ingen vill väl veta av mig.

  55. Suttit och läst inläggen och alla dess kommentarer, och känner mig för första gången på någon månad lite hoppfull. Att jag inte är ensam här i världen att vilja slita ut hjärtat och ta bort allt som gör ont. All musik man plötsligt inte kan lyssna på, alla filmer man inte kan se, alla skämt man inte kan dra utan att bryta ihop. All denna koncentrerade sorg som vi är så många som bär runt på, tänk om vi kunde vända den. Men det är nog en ”en dag i taget process” som varje brustet litet hjärta måste fullfölja. Helt plötsligt kanske man hamnar i ett sådant där lyckorus igen, jag hoppas att det kommer snart innan man har glömt hur det känns.

    För det blir ju som sagt bättre, som så många av er påpekat. Gäller kanske bara att påminna sig om det, varje dag, kanske till och med varje timme.

    Tack för den här fruktansvärda dagens enda gnutta hopp och värme. Du är fantastisk.

  56. Sandra, jag brukar strunta i att kommentera ,speciellt när du redan fått så många, men idag är en dag då jag måste..
    min pojkvän gjorde slut med mig för två månader sen…precis efter att vi kommit hem ifrån en resa…och han är min första och enda och även om jag innerst inne vet att det var rätt beslut var det så jäkla jobbigt…men så hade jag slutat tänka lite på honom (fast fortfarande såklart tittar jag alltid på hans facebook & instagram och det knyter sig i magen varje gång)….men så igår var jag i staden där han bor och när jag stod i kön till en klubb så kom han o ställde sig med sina vänner ett par meter framför och jag trodde jag skulle ramla av yrsel…
    väl inne på klubben så tog han tag i mig och vi pratade en jättekortis, men det var skönt att få det gjort.
    nu är alla tankar uppe på ytan igen, och jag kan inte sluta tycka att den här regniga dagen är så himla meningslös och melankolisk, men då känns det så himla fint att få läsa någon som känt & nu igen känner likadant….jag tänker att vi kanske kan komma över dessa pojkar paralellt…
    tack för att du är så perosnlig sandra, och vågar…
    puss & kram till dig!

  57. It’s so nice that you have a written record of getting through heartbreak before. I always throw away journals and delete blogs when I write about heartbreak, once it’s passed. But I do always remember that I have been through things that I didn’t think I could live through at the time, and yet I did live. Every time I have any pain or worries or fears, I have a lifetime of getting through that stuff to look back on!

    One thing that I think will help you immensely is if you completely cut off all contact with him and get rid of any reminders that you can. Even if you just have to keep mementos at a friend’s house. Take him out of your phone, block him on Facebook. It will help you to not have those reminders. It’s the hardest thing in the world to be strong enough to cut him out like that, but you’ll get over him more quickly if you do.

    Much love. <3

  58. så perfekt för mig att läsa. jag kom just över mitt ex. och jag känner igen mig så väl att jag nästan tror att det var jag som skrivit det. jag minns smärtan så väl och grät nästan när jag läste men jag känner den inte längre. smärtan alltså. nu känner jag den där känslan när man är sin egen igen. utan den där andra människan på konstant visit i tankarna. så helvetes jävla skönt. skrämmande men skönt. snart är du där igen du med. <3

  59. Detta ar forsta gangen jag kommer in pa din sida. Jag laser Amanda och Hannah Schulmans bloggar, och via Amanda kom jag in hit. Jag kanner din bror.

    Vill bara saga, WOW, du skriver sa vackert. Jag hoppas, hoppas du ska kanna dig battre snart! Detta ar sa sorgligt. Med tiden i livet kommer du hitta en man som igen inspirerar dig, fangar ditt intresse, och som dyrkar marken du star pa. Men man skall aldrig skynda dit, under tiden lat dina sinnen fa chansen att absobera de nya och bortglomda :)

    Kramar! P

  60. Jag minns när du skrev de inläggen på den där sidan. Var superduperkär i min första riktiga pojkvän då och vi hade varit tillsammans något år och jag minns att jag tänkte att om min fina man och jag gör slut någon dag så ska jag läsa dina inlägg på den sidan. För de kändes så på riktigt. Det kändes som om det du skrev det var något jag skulle kunna relatera till. Och ungefär två år senare så gjorde vi slut och jag läste inläggen. Det var som om du även satte ord på mina känslor då, det jag inte kunde uttrycka just då. Saknaden, känslan av att man aldrig kommer kunna hitta någon att bli kär igen, ledsamheten och allt det andra, det kanske inte hjälpte mig just precis då men det var otroligt skönt att veta och känna att någon annan hade känt det jag kände.
    Så, precis som ungefär alla som kommenterat tidigare: tack, Sandra, otroligt bra är du <3

  61. Ville nästan gråta när jag läste de sista raderna du skrivit. Jag känner dig inte ens men jag känner igen mig i dig och jag är så glad för din skull. Vi är starkare än vi tror <3

  62. Tack för att du delar med dig av detta, jag är mållös. Känner verkligen med dig och blir så glad att du tog dig vidare. Starka kvinna! <3

  63. ”När ens hjärta krossas måste man kämpa för att känna att man lever. För det gör man. Och smärtan man känner? Den är en del av livet. Förvirringen och rädslan? Den påminner en om att det någonstans finns något bättre som är värt att kämpa för.” Nathan Scott, One Tree Hill.

    Värkte i hela mig när jag läste det du skrev då. Känner igen mig så väl i dina ord. Tårarna forsade.
    På något sätt går man alltid vidare, även om man inte kan tro det vid vissa tillfällen. Kom ihåg det <3

  64. Hej Sandypandy,
    Länge sen sist.
    Jag har varken din mail eller nummer, och skulle vilja skriva / tala med dig.
    Skicka mig ett mail!
    Puss./ T

  65. Det är så vackert och det gör så ont och jag vill bara gråta för att du mår så dåligt. Men det kommer bli bra till slut. Och innan det blir bra så är det inte slut. Fina Sandra, jag önskar dig allt gott. <3

  66. Hej Sandra. Det var av en slump jag hittade hit, hittade till din rent ut sagt fantastiska blogg. Detta inlägget fick mig att sluta andas för ett tag och jag kände igen mig i varenda litet ord du skrev, Tack för orden. Du är riktigt grym!! Kram

  67. Hej!
    Jag är en ny läsare och jag är mållös! jag kan inte sluta läsa din blogg och dina texter… Det du skriver är pricket över i:et på vad jag känner…. jag kan inte andas men ändå gör jag det och dina ord går direkt till hjärtat. Du kommer klara detta! Jag är också mitt uppe i att läka mitt hjärta och vi kommer klara detta! Önskar dig allt gott! Du är underbar!

  68. Åh gud! Precis så där är det att gå igenom en separation. Jag känner igen mig i varenda ord. Bara att för mig tog det ett och ett halvt år att komma över. Först när det gått ett helt år var jag helt förtvivlad, tänkte att jag aldrig skulle klara det, efter några månader till blev det nästan komiskt, att jag bara garvade åt mig själv. Höll på att dö varje morgon och varje kväll i 18 månader och så plötsligt, en dag, över. BARA HELT ÖVER.
    Du kommer klara det här. Det vet jag att du vet.
    Kärlek.

  69. Det är så skönt att veta att man inte är ensam om detta just nu. Utan att man kan samlas här och skriva av sig och hjälpa varandra. Tack för denna fina text, den har gett mig hopp, och tack alla andra som har kommenterat här som går igenom något liknande just nu. Känner mig inte ensam i världen längre.

  70. Tror dette er det mest ærlige, tristeste, mest hjerteskjærende og nydeligste blogginnlegget jeg noensinne har lest.

    Masse kjærlighet fra Norge

  71. jag dör så vackert. jag är så rädd att han och jag ska ta slut men när jag läser det här är jag inte lika rädd för det är möjligt att gå vidare. och det är fint att ditt före detta jag kan hjälpa dig nu, kan stötta dig när det är tungt. jag önskar dig allt det bästa!

  72. Alltså Sandra. Jag har suttit så länge så länge på en låttext,
    och någon mening i dina bekännelser fick igång processen. Jag har försökt försökt försökt försökt och försökt få fram den i två år nu, och så skrev den sig själv. tack.

  73. jag är ute lite sent här nu men jag tänkte bara säga att jag är ganska säker på att jag vet vilket hemligt forum du talar om för jag minns dig därifrån, från ciggpausstället (kan man väl kanske kalla det).

    fy farao för brustna hjärtan. det är det värsta. hoppas ditt läker snart! ärr på hjärtat kan (och ska!) man bära med stolthet.

  74. Hej Sandra, idag gjorde jag och min pojkvän slut. (eller expojkvän blir det väl.)
    ingen av oss väl speciellt kär och vi både mår dåligt och piss. men ändå grät vi både två som små barn när vi gjorde slut. allt gör ont och jag blir yr av tanken att det inte kommer kännas bättre imorgon, eller övermorgon, utan att det kommer dröja en månad innan den största delen av klumpen i magen är borta.
    jag vet ju att det är bäst såhär, vi passade inte alls med varandra och jag blev mest tillsammans med honom för att jag ville att han också skulle få känna på hur det är att vara lycklig.
    Jag känner en tröst att jag inte ens har fyllt arton och att vi bara var tillsammans i några månader och att jag aldrig blev speciellt kär.
    det tröstar i alla fall väldigt mycket att läsa om din olyckliga kärlek, och veta att jag egentligen inte mår så dåligt. ikväll ska jag gråta, kanske imorgon också under en tragisk fylla. och sen får det vara nog.
    tack för att jag fick skriva lite.

  75. tror att jag har läst detta inlägg 50 gånger nu. så fint och ärligt och underbart. och alltid när jag känner mig förstörd och ledsen och ensam så hjälper det för en minut att veta att andra männsikor tar sig igenom jobbiga saker. så väldigt fint! börjar alltid gråta vid tunelbannan! <3 <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>