takfester och utsikter.


I lördags åkte jag på fest i Williamsburg.


Takfest närmare bestämt.


Utsikten var som en ikea-affisch sa någon. Kan någon fula till det och göra det lite mer verkligt.


Vi drack rosévin och åt hembakat olivbröd, majskolvar och chorizo.


Oroades över vad den här hade råkat ut för natten innan.


När solen gick ner blev allt bara ännu finare.


Jag frös och fick låna kläder.


Vid midnatt var det dags att ta hissen ner och klappa gulliga hundar adjö.


Och så åkte jag på en till hemmafest, denna gången i Park Slope.


Det var Michelle och James som hade inflyttningsfest och här är jag och gulliga Michelle! Sedan åkte jag hem och satt i min port i en timme och grät. Det var också kul.

En dag börjar jag nog fotografera med min kamera igen, men tills dess blir det telefonen som gäller.
.


My Saturday. Rooftop parties, rose wine, cute dogs and Michelle and James housewarming.

Kommentarer

  1. Sandra det är så bra att du fortfarande gör grejer. Att du ger dig ut på äventyr även om du säkert känner dig för ledsen ibland. DET är starkt. Du är en så otroligt bra människa – och det märks ännu mer nu när allt inte är frid och fröjd. Tycker så mycket om dig. Du kan vara den modigaste jag vet. <3

  2. Hej Sandra, jag har lite brattom pa jobbet (ibland ar det sa) men imorgon tanker jag skriva dig mejl. Hoppas du far den och laser den.

  3. Ååh, påminner om min ledsna sommar, när killen jag ville gifta mig med hade träffat någon annan. Det var fest, fest, fest varje helg och sedan avslutades kvällen alltid med att jag grät mig till sömns. Den där känslan kan jag fortfarande påminnas om och det är så skönt den dagen när det bleknar bort… <3

  4. Jag tänker på en sommar för 10 år sedan (ja, jag är nog lite äldre än dig) då jag precis gjort slut med en pojkvän. Jag ville inte vara med honom längre, det var jag säker på, men gu, vad jag kände mig ensam! En kväll var jag med en kompis i Brighton och hälsade på kompisens vänner, och det var fest, och alla verkade vara ett par. Eller om de var singel så träffade de någon den kvällen, och satt och kramades på efterfesten hemma. Jag grät mig till söms den natten, ensam i en lånad säng, hos kompisens vänner, och kände mig ensammast i världen! MEN, sen gjorde jag något dumt. Eftersom jag kände mig så ensam, så träffade jag snabbt en ny man, allt gick i raketfart, jag var kär efter en kväll! Men nu med hindsight kan jag se att jag bara var ensam, och fyllde det med en ny man, som inte alls var bra för mig. Jag hade liksom tappat förmågan att se och tänka klart. Du har så många fina vänner, umgås med dem. Jag hade inte det, och gjorde ett dåligt val eftersom jag var ensam. Ibland är det ok att känna sig ensam (särskilt efter en fest). Men tänk så många fina vänner du har, som bjuder dig på roliga och fantastiska fester!

  5. Jag känner inte ens dig, men ändå gör det ont i mitt hjärta för din skull.

    Tack för att du skriver så ärligt och vacker, man känner sig mindre ensam då.

    <3

  6. Hej Sandra!

    Jag är ny läsare hos dig men jag vet vem du är. Gick också på Berghs, började samma år som du slutade. Jag vet inte om du brukar läsa kommentarerna på din blogg eller om du redan har skrivit om detta ämne, men jag undrar om du skulle kunna skriva ett inlägg hur det är att bo i New York hur det går med jobb, vad du gör på jobbet osv. Tiden sedan du slutade skolan, hade varit väldigt intressant :-) Frilansar du eller är du anställd? Kram

  7. haha ååå ”Sedan åkte jag hem och satt i min port i en timme och grät. Det var också kul.” Vet du det är ett bra tecken när man kan skämta bitterroligt om sina sorgligheter! <3 Heja heja!! <3<3

  8. Sandra! Vad bra ändå att du gör saker och inte deppar ihop totalt! Det är ok att vara ledsen, men verkligen bra att du inte fastnar i ett deppmode liksom! Du kommer ta dig igenom det här jag lovar lovar lovar! <3<3<3

  9. Du har så söta kjolar jämt, jag hittade mina hängslebyxor idag som jag köpte i sthlm, mkt bra grej. Dom är dock lite för långa i benen, får sy om dom lite.

  10. I was wondering if the absence of pinkish filters in your recent photos has anything to do with the break up you’re going though.

  11. Sandra, jag har blivit alldeles besatt av världens mest söta och talangfulla lilla flicka, Aelita Andra. Vet inte om du har hört talas om henne men hon har i alla fall utställning av sina tavlor på Agora Gallery i New York. Är själv jätteledsen att jag inte kommer kunna se den eftersom jag bor på andra sidan Atlanten. Tänkte att det kanske skulle kunna vara någonting för dig. Kika här till exempel: http://www.youtube.com/watch?v=pVMyNDhaBBU

  12. Det jag gillar bäst med brobilderna är att du har lyckats fota byggnaderna på andra sidan bron så att bottenplanet går någonstans mitt i bron, så det ser ut som att de växer upp från bron. Surrealistiskt och fint. Du har sån känsla för komposition. Och så vill jag säga att jag blir så glad när du hittar ställen att andas på och vara glad fast du är ledsen. Vi är många som hejar på dig, det vet du va? Det känns liksom konstigt och fint på samma gång att jag på riktigt blev ledsen när du skrev att han gjort slut. Många styrkekramar, Sandra. Kom ihåg att krama mycket på dina kompisar, de betyder allt.

  13. ville bara säga att jag tycker att det är bra att du visar dig svag här på bloggen. så många ska vara superwoman hela tiden.
    det är befriande med någon som vågar visa sig sårbar.

  14. Nydelig utsikt og fine folk! Håper du noen ganger lever deg så inn i de gode øyeblikkene at du glemmer at du er trist. Så kommer det triste snikende igjen etterhvert, men det er helt naturlig. Klem fra Oslo!

  15. Ååå det gör ju ont i mig att läsa dina tidigare inlägg om det som hänt, trots att vi inte känner varann. Ta vara på dina fina vänner och gråt, det blir bättre så småningom. Helst av allt kan en ju önska att det bara går att snabbspola genom allt men tyvärr är det ju inte en process man styr helt och hållet. Att gå igenom någonting som du går igenom skulle väl kunna liknas vid ett hällregn som aldrig tar slut där du står utan paraply, helt dygnsur. Tillslut kanske regnet slutar och först när då kan solen titta fram och då känns det som om man kan andas igen. Önskar dig all kärlek och lycka i livet <3

  16. Så himla härligt du verkar ha haft det! :) Och ja, såg verkligen ut som en IKEA-affisch. Jättefint! Tänk att få ha tillgång till det taket, så kan man sticka ut och filosofera och kolla stjärnor när man behöver känna sig sådär liten, och facineras över alla möjligheter som finns där ute.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>