alexandra.

Idag är det sista lördagen med Alexandra. Hon ska flytta ifrån New York, ända bort till Australien och gå en zoo-utbildning så hon kan hänga med apor och elefanter och kanske en och annan orm. Alexandra är min partner in crime och en av mina allraste bästa vänner. Jag kommer gråta så ikväll. Eller så kommer jag inte gråta alls, och låtsas att allt är som vanligt och sen inse om en vecka att jag aldrig mer kan dricka vin, klappa på polishästar, äta kräftor, gå på bakisbio, kramas, röka, evighetssmsa, äta upp den här människan.










Älskade person. Hur ska jag klara mig utan dig?
.


It’s Alexandra’s last Saturday in New York today. She is moving to Australia and I will miss her to death.

sandra
  1. Wilma skriver

    åh. så fina bilder.

  2. Malin skriver

    du är ändå lyckligt lottad som har fått ha henne i samma stad, bor man i usa som svensk är väl chansen att nära vänner bor minst 100 mil bort.

  3. Elin skriver

    Ville bara tipsa om en GRYM online fotokurs på http://www.bellapop.com. Har gått 3 kurser innan och en massa folk har försökt lära mig att fota manuellt. Har inte fattat någonting. Nu äntligen någon som kan förklara det så man både kommer ihåg och klarar av det. På 4 veckor! Hon är jättegullig dessutom och fokuserar inte bara på det tekniska utan även på det estetiska. Kolla in henne! Börjar en ny kurs 8/8.

  4. Josefin skriver

    Det är så sorgligt och det gör så ont, ont, ont när ens bästa vänner flyttar långt bort. En av mina finaste vänner åkte till Australien för att jobba ett halvår. Men hon blev kär i en pojke och kom inte hem igen. Nu bor hon där och hälsar på i Sverige väldigt sällan. Och jag saknar henne så att jag får ont i magen ibland. Det fina är väl ändå att man vet att det finns någon på andra sidan jorden som tänker på en och som saknar en själv med. Fint, men sorgligt.

  5. elina skriver

    Sandra, jag drömde om dej i natt!
    Vi var kusiner, och jag hade något tonårsproblem jag behövde hjälp med och for därför hem till dej för att be om råd. Du hade en ny lägenhet, en jättefin med ljusblåa väggar och stora fönster och vi åt glass i sängen och tittade på skräptv. Det måste vara den bästa dröm jag har haft på länge.

  6. sara skriver

    kindbenen på den kvinnan alltså, ohlala.

    så väldigt ledsamt. (nästan) samma sak händer med mig nu, en av mina finaste flyttar till dalarnas skogar, till ett hus där det inte finns el och vatten så jag kan ju glömma att hon har täckning på mobilen så vi kan prata med varandra. själv låtsas jag som att det inte händer för tanken på att inte få krama henne hårthårthårt gör mig svag och ledsen. kram!

  7. m. skriver

    Åh vad synd men det låter ändå som en dröm att få gå en zoo-utbildning. Och när hon är klar kan ju du få klappa på häftigare djur än polishästar (även om de är häftiga) med henne.

  8. Maja skriver

    Min allra bästa vän åkte till Australien och nyss kom hon hem, och det var så himla himla bra, som om hon aldrig varit borta. Så tänk på hur himla skönt det kommer vara när hon kommer hem till dig igen!

  9. SWEET PETROLEUM skriver

    Naw :) søde billeder!
    //

  10. Amanda skriver

    Du får väl res a till OZ och besöka henne, det är ett mycket trevligt land, get vet jag genom min man sedan 8 år

  11. mim skriver

    fy jag vill också gå en zooutbildning!

  12. Nikki skriver

    Fasen va trist. Men tänk sicken bra anledning du har att åka till australien nu. Jag har alltid velat träffa en känguru och tänk att få krama en koalabjörn! Jag själv är nyss bortflyttad från vänner och tröstar mig med massor av teveserier och hiskeliga mängder te. Det hjälper lite.

  13. Sammy skriver

    Min mamma kommer vara hiskeligt langt borta, men tacka gudarna for att det finns Skype sa ni kan hanga dar varenda dag. Hon halsar att hon alskar dig.

  14. Inspire me, Darlin' skriver

    Min bästis har också flyttat till Australien. Det suger!!!! Men skype och paket på posten är en rätt så bra tröst ändå! <3

  15. Linda skriver

    Jösses vad sorgligt men det kommer bli bra!

  16. mimi skriver

    but i must admit australia is awesome. but i may be biased as im an aussie ;)
    im moving away from my bestie soon too, but with skype/internet you can still stay in touch easily :)

  17. oroshjärta skriver

    Fina ni är<3

  18. Sunna Katarina skriver

    vad för zoo utbildning ska hon gå? vad heter skolan? please, svara för det låter som en intressant utbildning. tack!

  19. Liselotte skriver

    Men då blir det ju G’day Mate snart! Res till australien!

  20. cissi skriver

    sandra, du är som en håkanlåt, jag tycker om det så himla mycket.

  21. s skriver

    Hej, även jag undrar vad de är för zoo utbildning då jag kollat runt ett bra tag för att hitta någon passande! Snälla svara :)

    Kan ju lika gärna passa på och säga att jag följt din blogg i många år och jag och min tjejkompisar har väl alltid sett dig som en förebild! Må bra, bara kärlek och fred!

  22. kaneli skriver

    så lustigt, förra veckan då jag läste något inlägg här tänkte jag att den där Alexandra verkar ha blivit en av dina bästisar. Och nu detta, lite sorgligt, men spännande! och tänk att ha en orsak att åka till Australien.

  23. Vanja skriver

    Åh, jag är så RÄDD för sådant här. Att dela på sig. Att flytta längre ifrån varandra. Att öka det fysiska avståndet till en så nära vän. JAG ÄR LIVRÄDD. För det finns vissa människor som jag tänker att jag inte kan leva utan. På riktigt. Och ja, när man har någon så viktig så tänker man såklart att man fixar det. Att det löser sig, Om båda vill. Om båda vill ja, tänk om den andra plötsligt inte vill? Inte vill tillräckligt. Tröttnar lite. Inte kämpar nog, och allt pajjar. Eller att det liksom blir bådas fel, att avståndet gör att man ses allt mer sällan, att vänskapen tappas bort. Tänk om det är priset man måste betala, för att flytta och göra något man vill. Är det verkligen värt det? Och man vill ju gärna säga att ”om det blir så, att man tappar varandra, så kanske det inte var så mycket till vänskap egentligen, för om man verkligen älskar varandra så ser man till att det funkar, oavsett avstånd.” Menjag tror inte att det alltid behöver vara så. Jag tror att en vänskap kan vara på riktigt, att den kan vara tillräckligt bra liksom, men ändå gå förlorad OCH DET SKRÄMMER MIG SÅ MYCKET. För jag vet att jag har en sådan vänskap, som är så äkta och genombra. Jag tänker på min bästa vän, som jag redan nu har en ganska komplicerad relation till emellanåt. Vi ses inte så ofta och i kortare perioder är vi inte så uppdaterade om varandras liv. Men vi är fortfarande så nära och vi älskar varandra så mycket och behöver verkligen varandra. Hon är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv, tveklöst. Och jag älskar henne så sjukt mycket! Men det är klart att det är skört liksom ,det är ju så med kärlek. Vår vänskap är stark men ändå känslig. Och vi båda är så äventyrslystna. Vi vill båda ut i världen och se oss omkring. Resa runt, eller kanske flytta utomlands. Vi har olika planer om olika destinationer och länder. Vi kommer ju att dela på oss, precis som du och din vän gör nu. Jag hoppas att det går bra för er, att ni lyckas hålla vänskapen vid liv. Jag hoppas att även jag och min bästa vän kommer lyckas med det här i framtiden. Jag hoppas så jävla mycket och vill lita på det och tro på oss men jag är fortfarande så RÄDD för att det inte kommer gå bra. Jag vill att det ska bli bra.

  24. Mimmi skriver

    Min vän flyttade för en vecka sedan. När jag läser detta så känns avståndet mellan Halmstad och Stockholm väldigt kort. Men saknaden är ändå där. Det kommer aldrig bli samma igen. För jag är ändå rädd, ledsen o vilsen. Än så länge det är sommar kan jag låtsas att hon är på semester. För om jag tänker tanken ändå ut, att hon inte kommer bo i samma stad som jag. Blir det för jobbigt. Att när jag tänker på vad jag ska göra i helgen, glömmer jag av mig och funderar om jag inte ska messa henne o se vad hon o hennes lilla familj ska hitta på. Så kommer jag ihåg o får lite svårt att andas ett tag.

    Vi har bara varit kompisar ett par år, men jag som har svårt att prata om saker, kan berätta allt för henne. Första gången vi träffades bara hon o jag sa det bara klick för mig och det har fortsatt så. Men nu ville de något annat byta storstaden mot landet, östkusten mot västkunsten och det är klart att jag är glad för deras skull. Men är samtidigt rädd att det inte kommer att funka, att vi inte kommer att hinna ses. Hon betyder ju så mkt för mig men kanske hon får fullt upp med att göra sig sitt liv i Halmstad att hon glömmer bort mig. Men nej så får jag inte tänka, vi ska prata i telefon, åka o hälsa på varandra och så vet jag ju att även om vi inte ses så ofta eller att vi pratar/sms jämt så vet hon vilken plats hon har i mitt hjärta o jag vet ju innerst inne att jag har en liknande plats i hennes. Och det är inte illa det! Faktiskt riktigt skönt att veta om man tänker efter!
    Tack för en fin blogg!

  25. olivia skriver

    trist når sånt skjer, men så absolutt en god grunn til å reise dit :) men vet du noe om hvor hun skal studere og hva programmet heter? hørtes veldig interessant ut!

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem