åh. så fina bilder.

du är ändå lyckligt lottad som har fått ha henne i samma stad, bor man i usa som svensk är väl chansen att nära vänner bor minst 100 mil bort.

Ville bara tipsa om en GRYM online fotokurs på http://www.bellapop.com. Har gått 3 kurser innan och en massa folk har försökt lära mig att fota manuellt. Har inte fattat någonting. Nu äntligen någon som kan förklara det så man både kommer ihåg och klarar av det. På 4 veckor! Hon är jättegullig dessutom och fokuserar inte bara på det tekniska utan även på det estetiska. Kolla in henne! Börjar en ny kurs 8/8.

Det är så sorgligt och det gör så ont, ont, ont när ens bästa vänner flyttar långt bort. En av mina finaste vänner åkte till Australien för att jobba ett halvår. Men hon blev kär i en pojke och kom inte hem igen. Nu bor hon där och hälsar på i Sverige väldigt sällan. Och jag saknar henne så att jag får ont i magen ibland. Det fina är väl ändå att man vet att det finns någon på andra sidan jorden som tänker på en och som saknar en själv med. Fint, men sorgligt.

Sandra, jag drömde om dej i natt!
Vi var kusiner, och jag hade något tonårsproblem jag behövde hjälp med och for därför hem till dej för att be om råd. Du hade en ny lägenhet, en jättefin med ljusblåa väggar och stora fönster och vi åt glass i sängen och tittade på skräptv. Det måste vara den bästa dröm jag har haft på länge.

kindbenen på den kvinnan alltså, ohlala.

så väldigt ledsamt. (nästan) samma sak händer med mig nu, en av mina finaste flyttar till dalarnas skogar, till ett hus där det inte finns el och vatten så jag kan ju glömma att hon har täckning på mobilen så vi kan prata med varandra. själv låtsas jag som att det inte händer för tanken på att inte få krama henne hårthårthårt gör mig svag och ledsen. kram!

Åh vad synd men det låter ändå som en dröm att få gå en zoo-utbildning. Och när hon är klar kan ju du få klappa på häftigare djur än polishästar (även om de är häftiga) med henne.

Min allra bästa vän åkte till Australien och nyss kom hon hem, och det var så himla himla bra, som om hon aldrig varit borta. Så tänk på hur himla skönt det kommer vara när hon kommer hem till dig igen!

Naw søde billeder!
//

Du får väl res a till OZ och besöka henne, det är ett mycket trevligt land, get vet jag genom min man sedan 8 år

fy jag vill också gå en zooutbildning!

Fasen va trist. Men tänk sicken bra anledning du har att åka till australien nu. Jag har alltid velat träffa en känguru och tänk att få krama en koalabjörn! Jag själv är nyss bortflyttad från vänner och tröstar mig med massor av teveserier och hiskeliga mängder te. Det hjälper lite.

Min mamma kommer vara hiskeligt langt borta, men tacka gudarna for att det finns Skype sa ni kan hanga dar varenda dag. Hon halsar att hon alskar dig.

Min bästis har också flyttat till Australien. Det suger!!!! Men skype och paket på posten är en rätt så bra tröst ändå! <3

Jösses vad sorgligt men det kommer bli bra!

but i must admit australia is awesome. but i may be biased as im an aussie
im moving away from my bestie soon too, but with skype/internet you can still stay in touch easily

Fina ni är<3

vad för zoo utbildning ska hon gå? vad heter skolan? please, svara för det låter som en intressant utbildning. tack!

Men då blir det ju G’day Mate snart! Res till australien!

sandra, du är som en håkanlåt, jag tycker om det så himla mycket.

Hej, även jag undrar vad de är för zoo utbildning då jag kollat runt ett bra tag för att hitta någon passande! Snälla svara

Kan ju lika gärna passa på och säga att jag följt din blogg i många år och jag och min tjejkompisar har väl alltid sett dig som en förebild! Må bra, bara kärlek och fred!

så lustigt, förra veckan då jag läste något inlägg här tänkte jag att den där Alexandra verkar ha blivit en av dina bästisar. Och nu detta, lite sorgligt, men spännande! och tänk att ha en orsak att åka till Australien.

Åh, jag är så RÄDD för sådant här. Att dela på sig. Att flytta längre ifrån varandra. Att öka det fysiska avståndet till en så nära vän. JAG ÄR LIVRÄDD. För det finns vissa människor som jag tänker att jag inte kan leva utan. På riktigt. Och ja, när man har någon så viktig så tänker man såklart att man fixar det. Att det löser sig, Om båda vill. Om båda vill ja, tänk om den andra plötsligt inte vill? Inte vill tillräckligt. Tröttnar lite. Inte kämpar nog, och allt pajjar. Eller att det liksom blir bådas fel, att avståndet gör att man ses allt mer sällan, att vänskapen tappas bort. Tänk om det är priset man måste betala, för att flytta och göra något man vill. Är det verkligen värt det? Och man vill ju gärna säga att “om det blir så, att man tappar varandra, så kanske det inte var så mycket till vänskap egentligen, för om man verkligen älskar varandra så ser man till att det funkar, oavsett avstånd.” Menjag tror inte att det alltid behöver vara så. Jag tror att en vänskap kan vara på riktigt, att den kan vara tillräckligt bra liksom, men ändå gå förlorad OCH DET SKRÄMMER MIG SÅ MYCKET. För jag vet att jag har en sådan vänskap, som är så äkta och genombra. Jag tänker på min bästa vän, som jag redan nu har en ganska komplicerad relation till emellanåt. Vi ses inte så ofta och i kortare perioder är vi inte så uppdaterade om varandras liv. Men vi är fortfarande så nära och vi älskar varandra så mycket och behöver verkligen varandra. Hon är en av de absolut viktigaste personerna i mitt liv, tveklöst. Och jag älskar henne så sjukt mycket! Men det är klart att det är skört liksom ,det är ju så med kärlek. Vår vänskap är stark men ändå känslig. Och vi båda är så äventyrslystna. Vi vill båda ut i världen och se oss omkring. Resa runt, eller kanske flytta utomlands. Vi har olika planer om olika destinationer och länder. Vi kommer ju att dela på oss, precis som du och din vän gör nu. Jag hoppas att det går bra för er, att ni lyckas hålla vänskapen vid liv. Jag hoppas att även jag och min bästa vän kommer lyckas med det här i framtiden. Jag hoppas så jävla mycket och vill lita på det och tro på oss men jag är fortfarande så RÄDD för att det inte kommer gå bra. Jag vill att det ska bli bra.

Min vän flyttade för en vecka sedan. När jag läser detta så känns avståndet mellan Halmstad och Stockholm väldigt kort. Men saknaden är ändå där. Det kommer aldrig bli samma igen. För jag är ändå rädd, ledsen o vilsen. Än så länge det är sommar kan jag låtsas att hon är på semester. För om jag tänker tanken ändå ut, att hon inte kommer bo i samma stad som jag. Blir det för jobbigt. Att när jag tänker på vad jag ska göra i helgen, glömmer jag av mig och funderar om jag inte ska messa henne o se vad hon o hennes lilla familj ska hitta på. Så kommer jag ihåg o får lite svårt att andas ett tag.

Vi har bara varit kompisar ett par år, men jag som har svårt att prata om saker, kan berätta allt för henne. Första gången vi träffades bara hon o jag sa det bara klick för mig och det har fortsatt så. Men nu ville de något annat byta storstaden mot landet, östkusten mot västkunsten och det är klart att jag är glad för deras skull. Men är samtidigt rädd att det inte kommer att funka, att vi inte kommer att hinna ses. Hon betyder ju så mkt för mig men kanske hon får fullt upp med att göra sig sitt liv i Halmstad att hon glömmer bort mig. Men nej så får jag inte tänka, vi ska prata i telefon, åka o hälsa på varandra och så vet jag ju att även om vi inte ses så ofta eller att vi pratar/sms jämt så vet hon vilken plats hon har i mitt hjärta o jag vet ju innerst inne att jag har en liknande plats i hennes. Och det är inte illa det! Faktiskt riktigt skönt att veta om man tänker efter!
Tack för en fin blogg!

trist når sånt skjer, men så absolutt en god grunn til å reise dit men vet du noe om hvor hun skal studere og hva programmet heter? hørtes veldig interessant ut!