kung fu fighting, dancing queen, tribal spaceman and all that’s in between.

Jag var 13 år när jag fick mina första Buffalos. Det var ett par mörkblå med vita detaljer och att plocka ur dom ur kartongen, snöra på och försiktigt drar over kardborrbanden var minst sagt en religiös upplevelse. Jag hade dem varje dag. Allra oftast till kritvita gul&blå jeans som jag hade sytt in så de knappt gick att få på sig, eller till korta kjolar med svart spetskant. Mitt andra par införskaffades i slutet av sjuan, ett par pastellblå utan snörning och min bästa vän bytte upp sig till ett par lackröda. Vi köade till Spice Girls-konserten i 14 timmar och stod längst fram och grät. Hetsgrät, så att ögonskuggan rann ut och glitterrouget kladdades bort.

De kallade oss för idioter i skolan, jag hade skåpet fullt av bilder på Geri Halliwell och kunde danserna till alla deras musikvideos (kan de faktiskt fortfarande). I mitten av åttan ställde jag skorna i garderoben, mest på grund av att de tappade sin magi. Brudar i adidasbyxor och stram tofs som kom till vårt högstadium för att slåss bar buffalos, och jag i min blå plastklänning och rosetter i håret jämfördes med dom helt plötsligt. Det var ju helt fel, de var ju så arga, jag var ju Ginger Spice! I nian gav jag bort mina två par till min teatergrupp, sa tack och hej, ni kan säkert använda dem i en pjäs, jag kommer aldrig mera i mitt liv röra platåskor.

Men!!

Jag stod i kö i en och en halv månad för det här lilla paret. De sålde slut i min storlek direkt och i tisdags fick jag ett mail om att de kommit in igen, kastade mig pa datorn, beställde ett par, betalade extra mycket frakt för att de skulle komma inom ett dygn och nu är de här.

Geri Halliwell var lika gammal som jag är nu när hon stod på Globens scen och hoppade runt i korta hotpants och svarta buffalos. Jag stod nedanför med skakig engångskamera och torkade tårarna på en magtröja. Jag tänker att cirkeln är sluten nu.