92 dagar.


source.

Nu har jag varit singel i precis tre månader. Jag läste någonstans att man skulle bestämma sig för ett datum, och sedan skulle man tänka att det var okej att vara så jäkla ledsen ända fram till det datumet. Men efter det skulle man ta sig i kragen, acceptera att det som hände har hänt och att världen helt enkelt har andra planer för en. Ja, så jag bestämde att det här skulle bli mitt datum. Nu är det september. Han gjorde slut dagen då sommaren började och idag är höstens första dag. Tre månader. Det känns ibland som det bara var en dag sedan som han låg bredvid mig och ibland som som om han aldrig någonsin har varit min.

Månad 1
Som en grumlig mardröm. Första veckan satt jag på jobbet framför min dator och lyckades inte göra en enda sak. Nina lät mig sitta där, skrev allt som behövdes skrivas, blev inte arg när jag gick ut och rökte fem cigaretter på raken eller kräktes på en toalett istället för att hitta på en rolig idé. Jag ringde honom varje dag och grät att jag skulle dö utan honom och trodde på riktigt att det var så. Låg på mitt sovrumsgolv och orkade inte stå upp. Min mamma kom till New York i slutet av veckan för att ta hand om. Vi skulle göra manikyr men det gick inte för att händerna darrade så mycket. Var så himla trött men kunde aldrig sova.
Fick märkliga blåsor på hela överkroppen som inte ville forsvinna på flera dagar. Drack rödvin och räknade till tre ringar under varje öga. Vi pratade varje dag. Jag skrek åt honom i telefon, ångrade mig ringde och bönade att ta tillbaka mig, ringde igen och var iskall och sa att jag mådde bra. Tog promenader vid vattnet, lyssnade på samma låt om och om igen (den här), vaknade flera gånger om natten med klappande hjärta och trodde att jag bara hade drömt alltihop.
I slutet av den andra veckan bjöd jag ut en vacker amerikan som jag visste tyckte om mig, för att jag tänkte att det skulle göra saker bättre. Det var såklart för tidigt och jag mådde bara ännu sämre. Vi hånglade i en hiss och jag grät på en toalett när han var och köpte vin till oss för att det var fel jävla läppar. När månaden var över kändes det nästan overkligt, så jäkla befriande att jag faktiskt hade lyckas överleva utan honom. Han ringde mig en sista gång en måndag och frågade hur jag mådde och jag sa att nu är det dags för oss att sluta prata, för jag orkar inte gå runt och tänka på när nästa gång du ska ringa mig kommer att bli.

Månad 2
Joakim packade sin väska och flög över. Flyttade in hos mig, kramade mig, lyssnade, pratade, pussade. Ställde mig upp när jag föll ner, torkade tårarna när vi stod på dansgolv, la sig bredvid mig när jag inte orkade gå ur sängen på morgnarna och visade roliga bilder på instagram. Drog ut mig på dagsfester, fick mig en dag att skratta så jag ramlade ur en soffa, satt på trottoarer och berättade hemligheter. Och en söndag i mitten av månaden frågade någon hur lycklig jag var på en skala från ett till tio och jag kunde svara att just idag var det banne mig en åtta. Och vi skålade i frozen margaritas fastän klockan var alldeles för tidigt på en söndag och någon sa att man nog blir lycklig för en stund av att saker är ostrukturerade och knäppa.
Träffade en ung man med strålande axlar som hånglade upp mig på gatorna, på barer, i hans säng, på hans brandtrappa och i mitt vardagsrum. Som sa att jag var rolig, knäpp och het. Som lirkade sig in mellan mina lager kläder på klubbar och maratontittade på youtubeklipp på söndagarna. Jag började äta igen, spaghetti på italienska restauranger, soppor och wraps och till och med ett och annat ostron igen. Någon sa att jag såg ut att må bättre. Jag bestämde mig för att inte kolla hans facebook, twitter och instagram på en hel vecka och jag klarade det. Tog sömntabletter varje natt men gick i alla fall och la mig i tid. Oftast.
Saknade honom väldigt mycket. När man inte längre var lika ostabil som i första månaden blev dagarna så tydligt tomma av att han inte ringde mer, aldrig mer, och frågade hur jag mådde eller hade det. Jag hittade en låt jag visste att han skulle älska men kunde inte skicka den till honom. Vet inte hur många gånger jag önskade att han bara skulle sitta bredvid mig, bara sitta där, bara vara bredvid mig, en liten liten stund. Jag grät i duschen och färgade håret ljusrött.
Den sista veckan kom förstås samtalet som jag hela tiden förstått skulle komma men önskat att jag bara fått för mig. Att det fanns någon annan. Såklart. Jag stod utanför en restaurang i West Village och svarade att jag hoppades att han skulle bli påkord av en jävla lastbil. Bytte repeat-låt till denna.

Månad 3
Mådde märkligt nog så mycket bättre efter att han ringt och berättat. Innan hade allt varit så förvirrande. Åkte till Sverige på semester. Hade inte stått på en flygplats sedan alla de gångerna som jag hälsat på honom på andra sidan USA. Det var samma terminal, samma kiosker, samma flygbolag. Låste in mig på en toalett och försökte andas bort ångesten. Kändes så mycket som att han skulle stå där när jag landade. Men han kommer aldrig mer stå där. Sista dagen i Stockholm träffades vi på ett cafe. Jag hade inte sett honom sedan i maj och då hade vi varit ihop. Jag visste att jag behövde en annan sista bild, behövde se att han inte ville längre. Grät ner hans jackärm och ställde hundra frågor som inte gick att svara på.
Det värsta var nog att det var Ludvig som satt där. Under de två och en halv månader ifrån varandra hade jag byggt upp helt andra, nya bilder. Den här mannen som gjorde slut helt plötsligt, blev kär i någon annan och som såg så himla glad ut på alla bilder där jag inte var med. Jag hatade honom. Men när vi sågs var det Ludvig som satt mittemot och han var min en gång, faktiskt alldeles nyss, och det var en fruktansvärd känsla. Grät på planet hem i sju timmar i sträck och den nioåriga flickan som satt bredvid mig kunde inte sluta stirra. Vägde mig och kunde konstatera att jag gått ner fem kilo sedan det slutade vara vi. Så jävla ovärt.
De sista veckorna av augusti var enklare att andas i än jag först varit beredd på. Att vara i Stockholm en liten stund gjorde att jag uppskattade så himla mycket att vi aldrig bodde i New York tillsammans. Min lägenhet har nästan inga minnen med oss och det är likadant med gatorna, restaurangerna, affärerna och barerna. De är bara mina. Det här är min stad och även om han tog så mycket tog han inte New York. Och det är jag så jäkla glad över.

Nu börjar den fjärde månaden, nu börjar mitt liv utan honom på riktigt, för det har jag bestämt. Vissa tycker jag har varit knäpp som har varit så öppen med hur jag känt kring det här sorgliga, men jag vet inte på vilket annat sätt jag hade kunnat göra. Jag var tvungen. Och jag tror också att ju mer öppen jag har tvingat mig själv att vara, desto mindre kan jag hoppas på att allt ska bli som förut. För det är den värsta känslan, när man går runt och någonstans tänker att han ska höra av sig och säga att han ångrar sig. Det går inte, så måste man sluta tänka omedelbart. Den här texten gör det fullkomligt omöjligt att något sådant skulle hända. Jag tror ärligt talat inte ens att jag vill att det ska hända längre.
Men jag är glad över att jag har varit så jävla kär i någon, att han var så kär i mig. Att han satt på en middag och försökte förklara för någon hur fina mina knän var, att han målade en cykel rosa på min födelsedag och glömde bort vad jag sa när han tittade på min mun. Att vi hade så jäkla roligt och allvarligt på samma gång, att det kändes precis såhär, att vi trots att vi varit tillsammans så länge aldrig slutade hångla upp varandra överallt. Att jag har älskat någon så handlöst och varit så stolt, trygg och lugn. Det kan ingen någonsin ta ifrån mig, det finns där och kommer alltid göra.

Livet kommer inte att bli som det var innan, någonsin igen. Det blir något annat istället, förhoppningsvis (och antagligen alldeles säkert) något bättre. Jag har varit lycklig förut och därför kommer jag bli det igen för så fungerar det. Och det handlar inte om att ha en pojkvän eller inte, bara om att vakna upp och vara glad över att man gör det. Paris finns, parmesanost finns, hundvalpar, rödvin och takfester finns.
Allt blir bra en dag. Hej hösten.


source.

sandra
  1. thesadbox skriver

    Tack Sandra, du vet inte hur mycket den här texten behövdes. Jag är inne på min andra månad nu, snart tredje. Har så många frågor som jag vill ställa honom men får aldrig något svar. Nu på sistonde har jag nästan gett upp önskan att få en förklaring, hur han kunde vara så himla kär i mig och sedan helt plötsligt säga att han inte är det. Hur han kan gå vidare så snabbt medan jag äcklas av andra killar. Det har kommit till den punkten när ingenting spelar roll längre ändå, jag kommer inte att få någon förklaring, han har gått vidare, jag får bara acceptera att det är så, det är så. Vi lever helt olika liv men komma över förloppet och sorgen över att ha förlorat någon man älskar verkar vara likadan för många med brustet hjärta. Önskar allt gott och önskar att man vaknar en dag och känner sig lycklig och att saker och ting har en mening och inte bara hänger sådär planlöst i luften. Tack!

  2. finemang skriver

    Tack Sandra! Jag vet att jag kommer att komma tillbaka till den här texten ännu många gånger! Många takfester och hundvalpar önskar jag dig! Hösten 2012 blir nog bra.

  3. Ida skriver

    åh vad du är fin! Jag hoppas att din lycka kommer snart <3

  4. Frida skriver

    Tror banne mig du nu kan ta äran för att jag för första gången lipar till ett blogginlägg. För det är precis på pricken precis sådär det känns och precis så jag kände för sju år sedan. Men man tog en månad i taget och överlevde fast man inte trodde det och idag väntar jag mitt första barn med någon helt annan än han och allt det andra känns bara på låtsas. Men det hände och det är jag glad för, livet hade andra planer för mig. Men jag kommer aldrig glömma hur det vred om hela min kropp. Tack för fin text.

  5. bella skriver

    this is like the best post ever. you’re such an inspiration.
    I wish a life full of happiness, sandra.

    <3

  6. Mig skriver

    Sandra, du ligger exakt 2 veckor före mig. Och du ska bara veta hur mycket det har hjälpt mig i sommar! Jag led med dig i början och när det sedan blev min tur att gråta och allt kändes förjävligt började det långsamt komma upp fina saker på din blogg. Och du gav tips på hur man fortsätter och när du skrev att du var på fest och att man måste fortsätta leva, tänkte jag att okej, då måste man det. Och 2 veckor senare gick jag också på fest och umgicks med vänner och tänk, långsamt kändes det bättre. Så tack! Och jag hoppas det känns bättre nu och att du kan sluta vara ledsen, både för din skull såklart, men även för min. För om du klarar av det, då tänker jag också sluta vara ledsen. Om 2 veckor alltså.

  7. Kajsa skriver

    Tack. Jag uppskattar att du skriver. Du är duktig på det.

  8. Caroline skriver

    Faen ass. Det her er helt fantastisk<3 Jeg begynte å grine av det, for det er så crazy helt dypt inn i hjertetroten ærlig og utleverende, og det er så tøft og BRA av deg! Lykke til, kjære.

  9. Sara skriver

    Hög igenkänning. Så otroligt modigt och bjussigt av dig att berätta. Jag känner med dig och jag vet att det du skrivit kommer vara hjälp för så många. Jag önskar jag hade haft din text att läsa när jag var där.

    När det kommer till pepplåt i ditt läge är detta min favorit http://www.youtube.com/watch?v=BDJKWf4y6WQ

  10. oroshjärta skriver

    Nya sagor kommer skrivas längs dina axlar.Himlar rasa ned mellan dina skulderblad när du minst anar det. Kanske finner du en höstkatt. Snart påminner du om dig igen.
    LOVE/Oroshjärta

  11. lisa skriver

    <3 sandra, du är så himla himla fin.

  12. Amanda skriver

    Jag sitter och gråter när jag läser det här. Det är så fantastiskt bra att du skriver så öppet om detta. Det hjälper mig och säkert andra också. Jag har nyligen också blivit sådär blixt-från-klar-himmel-dumpad av min stora kärlek. Går in på din blogg cirka tusen gånger om dagen. För kan du överleva så kan jag också.
    Tack!

  13. Libertad skriver

    Thank you, thank you for sharing this with us. I know you’re gonna be alright now that a little bit of cold air is coming. Cold will fix our hearts, as mine needs to be fixed too. But I know it’s gonna be alright. Yes, we’re gonna be alright.

  14. stefanie skriver

    dina ord är så fina. Vet inte ens vad jag skall säga. Tack för att du skriver så öppet, så fint och så äkta. Du är fin.

  15. Caroline skriver

    Du har hjälpt mig så himla mycket genom att berätta din historia. Jag har varit utan min första kille i 2,5 månader och inte sett honom sedan vi gjorde slut. Igår gick jag förbi en basketplan där han var och hjärtat blev ett brusande vattenfall som skickade ut rusade blod genom hela kroppen och hjärnan blev dimmig. Tårarna trängde upp och de sorgsna tankarna tog över medan jag vinkade på automatik och gick fort därifrån med nedslagen blick.

    Du har hjälpt så himla mycket och jag vill bara att du ska veta att genom att berätta din historia har du påverkat min i rätt riktning.

  16. Sofia skriver

    Thank you for this post Sandra, you are such a skilled writer. I wish you all the best in the world! <3

  17. Yes skriver

    <3 <3 <3

  18. Erika skriver

    Åh så fint skrivet!
    Är inne på min tredje månad och satte det också som min gräns.
    Vi är grymma!

  19. Jennie skriver

    fantastiskt <3

  20. Malin skriver

    Vem är din jobbpartner nu när Nina har lämnat? Eller du har väl sagt att det du jobbar med gör man i team om två?

  21. Lilly skriver

    hösten är din! Ta vara på den! Puss

  22. Maja skriver

    Fyfan vad du är bra.

  23. Katja skriver

    Nej men å. Så skärande rakt i hjärtat. Så ärligt. Och jag sitter här med min kopp kallnat kaffe och jag tänker att vem – vem? – har tagit Sandras plats? Jag är…ja, faktiskt, chockad. Och så skäms jag över min nyfikenhet. Det angår väl inte mig. Du angår mig mer, att du mår bättre och bättre. Så, bara om du vill berätta, då får du. Annars behöver du inte.

    Kram från katja

  24. Jenny skriver

    Kram till dig. En dag hittar du en kärlek som får alla anda du upplevt att blekna.

  25. Louise skriver

    Fina Sandra. Jag är helt övertygad om att du fixar det här och kommer ut hel på andra sidan. Du förtjänar all lycka. Kram

  26. Emelie skriver

    Du är så himla himla himla himla himla bra Sandra. Så himla bra!

  27. Linda skriver

    Åh fina Sandra, tårarna rinner nu. Det är så sorgligt alltihop men så in helvete härligt att du äntligen mår bättre.
    För mig har det precis gått en månad och ibland vet jag inte var jag ska ta vägen. lyckas vara glad för det mesta men ibland bara brister det och jag får låsa in mig på toaletter och bara försöka minnas hur man andas. Jag tänker att det kanske är fånigt att jag är sånhär, för han var bara min i tre ynka månader men jag har faktiskt aldrig varit så himlastormande kär i någon. Du ger mig hopp!

  28. Fanny skriver

    Jag är så glad att du varit så ärlig, jag är inne på min andra månad och dina texter blir lite som en fin väns axel som man kan luta sig mot ibland.

  29. Rosetter skriver

    Så himla fint och skrämmande på samma gång <3 men allt kan bara bli bättre från och med nu!

  30. Linnéa skriver

    Åh. Tårar. Det du beskriver har jag aldrig varit med om. Ändå tårar. Men jag vet hur det är att älska någon och fortfarande hångla upp varandra överallt. Därför tårar. För jag vill inte förlora honom. Och nu bor jag i London och han är kvar i lilla Sverige. Jag vet att vi klarar det. Allt annat är overklighet och saga. Men säg mig, hur klarar man av att sakna och samtidigt vara glad?

  31. Sophie skriver

    Sandra, jag har inga nyligen uppbrott men din text slår rakt in i hjärtat på mig ändå. Tack!

  32. Sofia skriver

    Dör så himla himla bra du är <3

    Tack för att du delar med oss av dina ord, det gör inte bara dig utan tusentals flickor och pojkar starkare.

  33. emma skriver

    Sandra, du är stark. Du kommer att bli lycklig igen.

  34. paulina skriver

    Rakt in i hjärtat. Som så många av alla dina andra texter. I like u.

  35. Madde skriver

    Sandra, Du skriver alltid underbart vackert men det är något så ärligt i den här texten att jag ryser, så fint är det. Jag önskar dig världens bästa höst och hoppas att du vet hur fantastisk du är. Kram

  36. sara skriver

    mot oändligheten och vidare !!!
    tänk alltid icona pop och du dansar där JUSTNU som allt i bagaget är glömt <3

  37. Niki Virf skriver

    Fybubblan va fint!

  38. a skriver

    du är fanimej helt jävla fantastisk och dina texter likaså

  39. Dina skriver

    Hei, Sandra. Du er så fantastisk og jeg vet ikke hva jeg skulle gjort uten bloggen din. Jeg er nesten 17 år, men jeg blir aldri invitert på fester og treffer aldri nye mennesker. Jeg har så lyst på en kjæreste, men jeg vet ikke hvordan jeg skal treffe noen. Kan du gi meg et råd eller hundre?

    Hodet kaldt, hjertet varmt, kjærlighet overalt. <3

  40. Klara skriver

    Sandra.
    Halkade in på din blogg av en slup precis för de tre jävliga månaderna sedan. Ditt skrivande slår mig med häpnad. Jag är peppar peppar inte i samma situation, men har varit. Du skriver så fantastiskt bra, träffande och ärligt. Så otroligt målande för de där jävla känslorna och situationerna man varit i. Tack! Tror dina texter hjälper oerhört många som är där nu och fungerar som facit för folk som varit där! Hösten är här, jag hoppas och tror att den blir snäll mot dig och bjuckar på helt andra saker än vad den ruttna sommaren gjort! Om du får tid över så skriv en bok vettja, du har ett fantastiskt språk och den skulle jag och många med mig läsa. Ta hand om dig!!

  41. Marie skriver

    Du er fatastisk. Det er så godt å vite at det finnes mennesker som deg. Takk!

  42. Ellen skriver

    Jag känner igen varenda minut av vad du skriver. Konstigt hur kroppar kan reagera så lika på sorg.
    Också fantastiskt hur man kommer över, för det gör man. Häftig känsla När man inser att han inte längre är det precis första man tänker på när man vaknar.

  43. Elise skriver

    gud vad du är bra som skriver om allt detta så ärligt.

  44. Annica skriver

    Åh vilken bra text. Började gråta av den när jag läst klart… Det var tre år sen det tog slut mellan mig o mitt ex, det gör fortfarande ont… Dock hade vi varit ihop i elva år och bott ihop i 8. Du skriver så bra och är så fin och alldeles underbar, du kommer få ett bra liv och någon som förtjänar dig, för det gör inte han. Hur fan kan man bara dumpa någon man älskat för någon annan, jag fattar det bara inte. Karma will catch up on him, jag lovar! <3

  45. Emilia skriver

    Heja Sandra!

  46. Maja skriver

    Läste den här jobbiga men fina texten medan halsen stockade sig och tårarna kröp fram i ögonvrån.

  47. Elo skriver

    Sandra, I know you can go through this. You are a strong woman ! Thank you for sharing your hard times with us, your words are so touching. I hope you will feel better and happier very soon. Kisses from France xx

  48. lovisa/polichinelle skriver

    tusen och åter tusen kramar.

  49. Ida skriver

    Det här var helt otroligt skrivet. Varje ord.

  50. Pauline skriver

    Lika fint skrivet som vanligt!

  51. Frida skriver

    Fina Sandra. Tack för att du ändå har delat med dig av allt det här sorgliga. Har, fastän jag aldrig har träffat dig, känt mig så delaktig i din sorg. Jag har varit där själv förut och vet hur alla de där månaderna är och vad de gör med den. Jag är helt övertygad om att allt kommer att bli bra nu, vackra du. Du kommer att bli lycklig igen, med eller utan man. Och du kommer att bli älskad och älska igen. Håller din hand över Atlanten, det har jag gjort sedan första dagen. En så ofantlig mängd kärlek till dig. Du är så jäkla underbar.

  52. karoline skriver

    så jäkla överfint skriver Sandra! tack för att du delar med dig!

  53. metallicatrollet skriver

    Jeg sitter med tårer i øynene, så uendelig vakkert og trist og håpefullt og .. fantastisk skrevet. Søte Sandra, jeg er glad det kjennes bedre, og at dagen du har bestemt deg for er kommet. Jeg håper du får det bedre og bedre, og at en dag våkner du, og du tenker ikke på han i det hele tatt. :) Selv om kanskje noen synes du har skrevet for mye, så synes jeg det er utrolig sterkt og tøft av deg å være så ærlig, å dele så mye. Og det er viktig – for det er jo så mange som har det som deg der ute, men som kanskje ikke klarer å skrive om det på samme måten. Og da tror jeg det kan hjelpe å lese så fine ord, og vite at man ikke er alene!

  54. Ida skriver

    så.jävla.bra

  55. L skriver

    du ar sa underbar som oppnar ditt hjarta och hjalper sa manga manniskor med din arlighet. du ar bast! puss

  56. catarina skriver

    finner inga ord för hur målande du beskriver allt. det fruktansvärda blir fint på något sätt, eller alltså, man ser det fina; ljuspunkterna i texten.
    tycker det känns lite småläskigt att läsa detta då jag är i ett förhållande och så himla osäker på mig själv att jag också blir osäker på honom. kan inte riktigt förstå hur han faktiskt står ut med mig ibland – när jag knappt står ut med mig själv liksom. & det finns en rädsla där, rädsla om att bli lämnad ensam. för jag lämnade honom ensam i tre veckor, sen hittade vi tillbaka, men dom där tre veckorna maler i mig, kan inte för mitt liv förstå hur jag kunde. allra minst hur han sen kunde ta mig tillbaka.

    fan att det ska vara så svårt att känna sig trygg.

  57. Ronja skriver

    ”Det här är min stad”, fan vad fint. alltså den här texten är bra för att den 1. visar hur äckligt jävligt det är på ett brutalt och öppet sätt och 2. så att alla kan förstå att det ingen någonsin ska skämmas över att bli dumpad, för det gör man ju, skäms över att man ringer och gråter/skriker/osv, men det här visar att det är. likadant. för. alla.

    du är världsbäst.

  58. L skriver

    och en annan sak Sandra… fatta hur svart det skulle vara att vara den nya tjejen nar han har Dig som ex-flickvan. jag skulle vara sjukt sjalvkritisk eftersom du ar sa fantastisk och sa radd att han ville ga tillbaka till dig. tank pa det.

  59. Kajsa skriver

    Hej!
    Blev tårögd av att läsa det här. Du verkar ha bestämt dig, du ska helt enkelt komma över honom. Och det kommer du, det kommer ta lite tid bara. Nästa vår kommer vara en ny vår, med ny kraft, nya bekantskaper och du kommer vara långt bort från honom. Och sen kommer sommaren, och den är bara din din din. Lycka till, krya på dig, jag vet inte vad man säger när någon fått sitt hjärta krossat, men var stark och må bättre helt enkelt!
    Kramar!

  60. monchie skriver

    lyssna på den här låten, det är min favorit-somebdy i used to know-låt
    http://open.spotify.com/track/0LtliXTRs1Ih2JGi3DW9Ts

  61. Jessica skriver

    Bara ett peppande inlägg i mängden. Men det säger väl en del om hur du påverkar folk. Jag tycker det är beundransvärt hur du skriver om allt, det behövs. Sluta aldrig vara ärlig i dina texter, det är ju det som gör att vi vill läsa dem. Älskade Sandra, hoppas hösten 2012 blir den finaste i mannaminne! <3<3<3

  62. Elin skriver

    Åh Sandra
    Varför känns det som att du sitter brevid mig och jag lyssnar när du berättar och jag nickar instämmande och ibland klappar jag dig på armen och när du kommer till slutet av historien dunkar jag dig lite i ryggen också och sen snörar jag på mig skor och du slänger på dig en halsduk och sen när vi går utanför dörren är vi i paris och äter carbonara och skålar i rödvin och tappar bort fredagsnatten på sju takfester och sen blir hösten den bästa hösten som någonsin funnits

  63. Viv skriver

    Thank you, Sandra, for your wise words. I want to tell you that your texts and blog have been a great help and comfort to me during this summer. We broke up on the last day of May, and had been together almost exactly the same time as you guys (since January 2008). I have followed your blog and your story during these years and celebrated anniversaries almost simultaneously. I was stunned when I read about your break up. That it happened to you, too, and at the same time! Our break up came out of the blue, too. No one (including us) saw it coming. Of course all relationships and break ups are different, but it feels so good to read the thoughts of others who go through approximately the same thing. I hope you have an excellent autumn! I’ve been thinking of these words I read somewhere: Where you stumble, there lies your treasure. It feels so awful right now, but this is the way it was supposed to go, and there are (there must be) better times ahead. This is the time to make our lives even better for us.
    Thanks xxx

  64. Malin skriver

    Du gör mig så glad.

  65. emelie skriver

    så jävla fint, så jävla bra och så jävla rätt. så jävla starkt och så jävla sorgligt. och mitt i allt det där: hoppet. som är det bästa av allt. jag avgudar dig sandra!!!

  66. Emmylinnea skriver

    Jag brukar inte kommentera på din blogg och det är märkligt egentligen för det finns miljoner saker jag skulle kunna säga till dig. Nu ville jag mest säga tack. Jag minns när ni gjorde slut, hur ont det gjorde i mig att läsa det och hur tacksam jag kände mig över att jag var lyckligt kär själv. Två månader senare hamnade jag i samma situation som du beskrivit så väl och jag visste inte hur jag skulle ta mig vidare. Nu har det gått en månad och allt är ganska okej och jag blev verkligen så himla hoppfull av att läsa detta inlägget. Jag ska också börja leva på nytt nu när det blir höst för på måndag börjar jag plugga och då finns det inget tomt hål kvar av honom i mitt liv. Tack för alla vackra, hoppfulla och ärliga ord du delar med dig av! Du anar nog inte hur mycket det betyder för alla oss som tittar in här titt som tätt.

  67. M. skriver

    Det är konstigt, jag minns så himla tydligt dagen då du skrev att ni hade gjort slut. Jag blev så fruktansvärt ledsen och berörd på ett sätt som jag inte alls brukar bli av ändå relativt främmande människors liv. Kanske mycket på grund av att jag där och då insåg att även de mest passionerade och bästa förhållandena kan ta slut sådär helt abrupt. Insåg på något sätt att mitt eget förhållande inte heller var odödligt, även om det verkligen kändes så. Och några veckor senare tog det slut, efter 3,5 år. Någonstans fanns det förstås skäl till det, men det kändes precis lika obeskrivligt vansinnigt oväntat och helt sinnessjukt overkligt som jag förstått att det kändes för dig. Jag har känt igen mig så EXTREMT mycket i allt du har skrivit sedan dess, och det har varit så skönt och tröstande att veta att jag inte är ensam i att känna så där och att det ju blir bättre, även om man omöjligt kan tro på det i början. Stort tack för att du så uppriktigt har delat med dig av allting, det betyder jättemycket.

  68. hihi skriver

    men gud vilka fina kommentarer!!

  69. A skriver

    Jag tycker du är så bra, stark, verkar vara stark iaf. Jag blev lämnad för 4 månader sedan, och vi var inte i närheten tillsammans lika länge som du och L. Men det gör fortfarande ont, det går som inte över. Kanske för att jag blev plötsligt utdragen ur min tok-kärhet…

  70. Belinda skriver

    Du ger mig sånna o-t-r-o-l-i-g-a rysningar.

  71. Astrid skriver

    Du är helt fantastisk!

  72. Lisa Marie skriver

    Alltså helt fantastiskt. Jag är alldeles tårögd men samtidigt så lycklig. Inte lycklig för allt det här tragiska som du har gått igenom utan lycklig för att du är den du är och för att du har tagit dig vidare. På ett eller annat sätt har du tagit dig vidare och nu är du starkare än någonsin.

    Om den här texten hade funnits för sju år sedan vet jag att jag hade tagit mig igenom uppbrottet från min före detta pojkvän helt annorlunda. Jag hade sluppit gråta i vartenda hörn och jag hade slutat rannsaka mig själv som den felande länken. Jag hade kunnat gå någorlunda vidare efter tre månader istället för att må hemskt i tre och ett halvt år efteråt. Du vet inte hur mycket du hjälper trasiga själar Sandra. Allt du skriver lämnar sådana avtryck och du är den där cybersystern som åtminstone jag har drömt om att få ha. Den där som inte känner mig men som ändå gör sitt bästa för att få mig och alla andra att må så bra som möjligt.

    Du är en underbar människa och hösten och lyckan väntar på dig med stormsteg. Och som du skrev: Heja hösten!

  73. emelie skriver

    Usch, en riktigt hjärtskärande separation.. Känner igen mig så mycket i det du skriver och har varit med om liknande. Blivit dumpad för en annan, inte förmått mig att äta någonting alls, gråtit konstant. Varje morgon innan skolan. Nu 3 år senare är jag tillsammans med en ny som förstärkt mig och jag skrattar bara åt den tiden nu.. Tiden och nya förmågor läker verkligen alla sår.

  74. Camilla skriver

    Jag tycker det är befriande att du varit så öppen.. tror du har hjälpt många. Känner själv att när jag kanske står där en dag kan jag gå tillbaka o läsa det här o kanske känna mig starkare, inte så ensam. Många bloggare väljer att avslöja hur dom blir ihop osv men det är knappt någon som berättar hur det tar slut. Du är stark.
    Tack för din ärlighet.

  75. Linnea skriver

    Du är bara så jävla bra Sandra!

  76. pauline skriver

    Du är fantastisk Sandra, tack för denna texten. Någonstans när Ludvig gjorde slut med dig, gick jag och mitt ex skilda vägar. Det känns lite som om vi har mått skit tillsammans och att du har varit den där vännen jag kan gråta med.

    Och vad fantastiskt att du just idag skriver detta, när jag för första gången gick ut igår med mina tjejkompisar utan att smsa honom deprimerat och be honom möta mig, gråtandes vid något stuprör. Att jag gick ut igår och kysste två andra utan en enda tanke på mitt ex läppar eller vad som fanns att sakna. Att jag för första gången kände igår, att fyfan vad ovärt att lägga så mycket tid på någon som inte längre vill ha mig. NU ska jag bli lycklig.

  77. kine marie skriver

    Du er bare helt fantastisk! Det blir lettere og ja, gode venner og Paris finnes :)

  78. Rebecca skriver

    Fasiken vad bra du skriver!

  79. Sanna skriver

    Tack för att du delar med dig. Det är så starkt av dig att vara så ärlig och du kommer att få andra människor som är ledsna och har ett brustet hjärta att inse att de inte är ensamma och förhoppningsvis få dem att må bättre <3

  80. Annika skriver

    Jag har aldrig tidigare blivit berörd av dina texter, men nu sitter jag här med tårar i ögonen. Oj vilka slag i magen. Tack för att du delar med dig.

  81. Nova skriver

    <3

  82. Marlene skriver

    ja precis…. tack för att du finns och att du delar med mig/oss.
    TACK TACK TACK …. du är så bra sandra! <3

  83. Jill skriver

    I am crying so hard right now. I have gone through something very similar this summer. I’m sorry for your pain but I’m so glad you’ve decided to share it because it feels damn good to know I am not the only one in the world that has been feeling like this. It gives me hope it’s going to get better. It’s going to get better.

  84. jessica skriver

    precis som alla andra så kom dom små tårarna när jag läste den här texten. kärlek suger och är bäst på samma gång, vi är starka och jag önskar dig all lycka till med ALLT. Kram!

  85. elina skriver

    Har lidit med dig Sandra sedan du talade om vad som hade hänt. Inte för att jag kan relatera till det du går igenom, utan för att du känns lite som en storasyster. Du peppar och hjälper mig och säkert många andra som läser din blogg hela tiden och därför känns det så himla orättvist när du behöver gå igenom sån här skit. kram <3

  86. Elin skriver

    Tack Sandra. Tack för att du delar med dig. Tack för att du skapar en samlingsplats för alla brustna hjärtan. Så man kan känna att man inte är ensam om allting. Jag har gått vidare nu, men det tog tid, och tårar, och ork. Jag har först i efterhand förstått att det kanske inte var så himla schyst mot pojkarna alla gånger, att vara med dem när jag själv inte var hel. Men jag överlevde, idag är han min vän på något vis och det känns mer än okej.

  87. Felicia skriver

    Jag älskar hur ärlig du är om sånt här. Det är så viktigt att veta att det kan gå i tusen bitar också. Det är bara så jobbigt att det ska göra så förbannat ont.. Men det blir väl bra igen en dag. Kram på dig!

  88. Sara S skriver

    Sandra, så bra och fint och ärligt du skriver, det ska du ha.
    Tror att vi är många som kan känna igen oss i den känslan som du lyckas sätta ord på och det är ganska skönt (att nån lyckas förklara). Du gör helt rätt, nu är det klart med det och nu börjar resten.

  89. anna skriver

    Tack. Jag känner att jag är på väg rakt in i detta. Jag vill inte men magkänslan skriker att det kommer komma. Sist det hände var jag så stark, ritade kartor för att kunna hoppa över olika mörkerhål och gjorde upp överlevnadsstrategier.. Nu känner jag mig inte stark. liten och ynklig och jävlig och inte alls redo för en ensam höst.. Jag är 28 år och trodde jag hittat min plats och min människa. men det var visst inte så den här gången heller.. Fan. Men tre månader känns som en bra överlevnadsstrategi. Det ska jag minnas.

  90. siljus skriver

    så fantastisk vakkert skrevet,jeg har tårer i øynene og husker plutselig akkurat hvordan det føltes da jeg også plutselig ble dumpet. Stå på Sandra :-)

  91. Josefin skriver

    Alltså fina tjej! Du är så himla himla bra. Och klok. Jag har länge följt din blogg och genomlidit dina första tre månader! Jag blir så glad att du är på gång igen!! KRAM!

  92. Sabina skriver

    åh jag blir så arg. VARFÖR är det ALLTID killen som får gå vidare först??? alltså fyfan så jävla illa. blir så arg. fattar inte hur man kan ha en ny på bara några månader… folk är så konstiga.

    men sandra. du är bäst och förtjänar bara det bästa.
    <3

  93. Sonja skriver

    åh du är en bra person.

  94. hanna skriver

    du är så fin att mitt tonårshjärta nästan går av.

  95. Nina skriver

    Du är sâ vacker pâ alla vis, du har ett sânt fint hjärta och förmâga att känna, att dela med dig och uttrycka dig. Det kommer finnas en speciell person för dig som aldrig kommer släppa dig. Du är en liten perle rare som man säger i Paris. Ta hand om dig. <3

  96. L skriver

    Alltså vet du att du är helt sjukihuvudetfin? Och att det är så man går igenom, är nu. Inget vidare för allt är nu och en åtta på skalan betyder skönhet. Tårar betyder tårar. Och alla steg upp och ner ryms i det här fantastiskt sköra och starka livet.

  97. Emelie skriver

    Sandra du fick mig att skratta, gråta, le och gråta igen när jag läste den här texten. Du är så himla stark! <3

  98. Johanna skriver

    <3 !

  99. Emilia skriver

    <3

  100. KHL skriver

    Kärlek till dig underbara kvinna :) du är bäst!

  101. Susanne skriver

    Jag måste också skriva till dig och tacka. Den här texten lyfter tusen stenar från mitt bröst plus alla fina kommentarer av folk som delar med sig svåra erfarenheter.
    Jag är också idag inne på min tredje månad och det gör fortfarande ont. Mitt huvud spelar upp minnen, och meningen ”jag är med någon ny nu, som jag är kär i.”.
    Efter tre år ihop får man så många minnen, smeknamn, platser och känslor ihop att det sitter som världens hårdaste klister i hjärnan.
    Men vissa dagar skrattar man, ibland så att tårarna sprutar. Det är ett bevis på att vi kommer överleva.
    Att få läsa andras historier är sån sjuk tröst. Det finns inget som plågar mig mer än tanken på att vara den enda som förlorat sin absoluta själsfrände, bästa vän och, vad man trodde, livskamrat.
    Tack tack tack till Sandra och alla.
    Vi kommer överleva den här stormen.

  102. Lisa skriver

    Jag gråter alltid när jag läser dina inlägg om honom, om vad som hände. Du skriver så otroligt jävla fint och jag önskar att jag var lika stark som du. Dina texter har hjälpt mig sjukt mycket dock, då jag var med om samma sak som du, bara några veckor senare. Vill att du ska veta att jag avundas dig för att du faktiskt har bestämt dig att du ska ta igenom detta, och att du faktiskt kan tänka positivt. Jag hoppas verkligen att det fortsätter kännas bättre och bättre för dig. Du är värd all lycka i världen.

  103. Marie skriver

    Du är så jäkla bra Sandra.

  104. camilla skriver

    Gråter gråter gråter.
    Det finns ingen i hela världen som skriver så bra som du Sandra.

  105. Lollo skriver

    Du förtjänar världens bästa kille. Och världens bästa kille går inte och blir kär i någon annan när han redan har dig.

    Så ha lite tålamod. Världens bästa kille är fortfarande där ute ngnstans och bara väntar på att han ska hitta dig och du ska hitta honom.

  106. Vera skriver

    Hej! Jag går igenom ungefär samma känslor just nu, fast är ca en och en halv månad efter dig..Så har klarat mig igenom nästan två månader nu.. Puuh. Det är jobbigt. Tack för att du skriver om dina upplevelser och känslor här!
    Kram

  107. The Wallflower skriver

    Du er så himla bra og modig, Sandra! <3 takk for at du skriver så ærlig og åpent.

  108. linnea skriver

    jag älskar dig och dina texter. du är fantastiskt. alla män skulle vara lyckliga att ha dig som partner. du kommer fortsätta ha ett fantastiskt liv, det är jag övertygad om.

  109. Jeja skriver

    Så fruktansvärt och fint! Fruktansvärt fint! Utelämnande? Tja, jag för min del tycker du varit modig som varit så öppen. Igenkänning som är så jävla skönt. Många av mina vänner är så coola och klarar av att klippa banden, men jag ringde också nästan varje dag i början och ömsom grät och ömsom var arg. Nu är det länge sen visserligen och det är bra igen men det tog tid. Sen hittade jag det du skriver om, kunde gå upp och se fram emot saker och till och med vara glad åt det som varit. Och det hoppas jag du gör med! Det kommer du göra.
    Ha en fin New York-höst!

  110. Angelica skriver

    Tack Sandra, tack tack tack, för att du skriver så ärligt och vackert och får mig att känna mig mindre ensam i den här jävla världen.

    Och jag inser nu att jag vill bli som du. Men inte just på grund av ditt liv (fast det skulle jag inte tacka nej till) utan på grund av din ärlighet.

    Du är fantastisk.

  111. armelle skriver

    You are amazing Sandra, you can’t imagine how I was reading the text, it just happened exactly the same to me, but I never spoke about it, only my closest friend knew the pain I had, to read now what you are going through is so brave and beautiful to share. I hope you will be very happy, maybe not soon but when your heartbreak is over :)

  112. AM skriver

    Du är bäst! genom mänsklig och fantastisk!

  113. Nalie skriver

    Du är så fin! och du skriver så fint!

  114. Lotta skriver

    Åh herregud. Här sitter jag nu och kan knappt se vad jag skriver för tårarna som rinner. Gode gud vilka vackra vackra men smärtsamma rader. Jag fick på riktigt ont i magen när jag läste denna text. Det var som att jag kunde känna precis hur du kände bara genom texten du förmedlade.
    Fina människa om du bara kunde förstå hur mycket du berör folk. O Gud vad jag önskar dig ett alldeles underbart liv med en ny man som är precis lika fantastisk som du och som du får uppleva allt sånt fint med igen, till och med finare.

    Själv har jag inte ens varit i närheten av sådan kärlek som ni hade, så tack för att du tagit med mig i din värld ett slag.

    Du är fantastisk!

  115. lisa skriver

    Jag är på dag 1 eller timme 1.. har inga vänner inte längre någon pojkvän.. sitter ensam på mitt rum 20 bast…. livet suger.

  116. Pi skriver

    Lustigt att jag just idag hittade en ”summering” av mitt förra uppbrott, där en av rubrikerna löd ”När Monk släpper en bomb större än Hiroshima & Pi dör inombords”. Det var i september 2005 och nu är det september 2012 och jag är en man, dotter och massa annat rikare <3 Det blir bra, på ett eller annat sätt.

  117. Johanna Af Apel skriver

    Den här texten är så jävla stark och bra och vacker och svidande och den dröjer kvar i mig. Jag är personligen väldigt glad att du delat med dig av så mycket och låtit oss följa en del av din resa genom allt det hör tunga. Det är väldigt speciellt att få ta del av någons process efter ett uppbrott. Och det är så fint att se att det blir ljusare för dig, månad för månad och dag för dag. Hejar på dig massor. Du är hemskt fint.
    Stor kram.

  118. Marie skriver

    Takk, denne teksten hjalp meg. Du er en utrolig dyktig skribent:)

  119. Tea skriver

    Har nyss dansat till ”You Can Have Him” och nu är jag värken arg eller trist längre. Du är bäst, och hade jag varit en pojke hade jag ALDRIG släppt tag på dig.

  120. josefin skriver

    <3 du är bäst!

  121. Ia skriver

    Trots att texten var rätt sorligt så blev jag glad av den. Det finns mycket styrka i dig! Kram och kämpa på!

  122. linn skriver

    <3

  123. Hedda skriver

    Fina Sandra.
    Det där om att det faktiskt var HAN som satt där, då började mina tårar falla för vet så precis vad du menar.
    Läste de första kommentarerna av folk som känner igen sig, men slutade sen och tittade på klockslagen kommentarerna skickats istället. Ibland ett inlägg i minuten, i varje minut en person som vet hur det är. Som får tröst av dig, och som får mig att känna mig så mycket mindre ensam.
    Klickar i spara-hjärtat och kan bara önska att jag kommer ihåg det här inlägget när jag är där nere nästa gång.

  124. I skriver

    Gråter, ryser, herregud vad fantastisk du är

  125. karin skriver

    tack för att du delar med dig <3
    själv lyssnar jag sönder Melissa Horn just nu fastän vi gjorde slut "tillsammans".
    men man blir ju inte mindre ledsen för det…

  126. Linda skriver

    Jag har, som så många andra, gått igenom samma sak och det är på något sätt lugnande att veta att det är lika för alla. Jag ska spara texten och läsa om det någon gång händer igen. Tack för att du delar med dig. Kram

  127. m skriver

    du är så himla cool Sandra. så förbannat himla cool! KRAM

  128. Sara skriver

    du är fantastisk!

  129. Hanna skriver

    Tack för att du sätter ord på känslor jag känner men inte kan beskriva. Tack för att du visar att det går att överleva, för vissa dagar tvivlar jag fan.

  130. Maja skriver

    Så.Jävla.Vacker.Text. Tack för att du delade med dig.

  131. kaneli skriver

    gråter nästan. vet inte vad annat jag ska säga.

  132. Anna skriver

    Jag önskar att jag hade fått läsa den här texten när jag var 22 och hjärtekrossad. Nu är jag i stället 30 och sitter med min sovande bebis i knäet och grinar över gamla känslor som fick lite mer ro. Asbra text. Tack. Och du har helt rätt i att du kommer bli lycklig över att vakna igen. Faktiskt är de där uppslitande perioderna ofta de som senare visar sig vara (åtminstone början på) de bästa i ens liv. Man får en ny chans att starta om, ändra sina rutiner, staka ut nya spår, ut med det gamla in med det nya och så vidare. Kram på dig.

  133. jenny skriver

    Jösses! Va fint. Din blogg är så himla himla mänsklig. Tack!

  134. Sophie skriver

    Jag tycker det är så himla fint att du varit så öppen och ärlig med allt det här. Det är så lätt att vara öppen med lycka och glädje men inte med sorg. Tack, det behövs sånt här.

  135. Daria skriver

    alltså så himla himla bra skrivet. Och du är så fin och stark och bra Sandra, glöm inte det.

  136. Ali skriver

    Crying! you’re so strong and wonderful and interesting and truly inspiring and I’m so happy for you! x

  137. Ioana skriver

    Sandra, du är en inspiration till mig. Vad du skrev här är så fantastiskt. Det är fantastiskt att du ännu har mycket förhoppning att livet ska bli bättre. Och det är precis så. Du måste glömma inte att du är ung, skön och en inspiration till oss, dina läsarna.

    P.S. I’ll tell you a little secret. You’re one of the reason I started learning swedish. Even thought at the beginning I had to use google translate I still considered your language so beautiful. And YOU make it so beautiful. So thank you for helping me choose swedish for college! Sorry if I didn’t write corectly. I’m still learning.

  138. Em skriver

    Jag är precis exakt där du är och vill så gärna byta med vem som helst.

  139. Jannica skriver

    Du är fantastisk och förtjänar det bästa!! Hösten kommer att bli great!! :)

  140. jsjsjsj skriver

    Vill påminna om en sak som man kan tänka på när man blir förbannad på att den man älskar blivit kär i nån annan: om kärleken besvaras och den nya tjejen får ens pojkvän såattsäga, så är det ändå aldrig så bra för den där nya. 1. Ex-tjejen är alltid med i bilden i början. Den tid man ska vara nykär svärtas ner på nåt sätt. Mail, telefon, det s u g e r. 2. När förälskelsen lagt sig och vardagen träder in inser man oftast precis vad som hänt. Killen man är tillsammans med dumpade en annan tjej som han älskade då, helt huxflux. Samma person som man nu är tillsammans med. Kanske händer det igen. Osäkerheten. 3. Troligen blir man förbannat svartsjuk och får ont i magen varje gång ens kille gillar en annan tjejs bild på facebook eller liknande. För det var ju ändå precis så det började när han lämnade sin förra tjej för mig.

  141. linnea johagen skriver

    det här är väl inte relevant egentligen, borde väl kommentera innehållet i texten, men det har alla andra redan gjort så bra, och det jag ska säga har du ju hört hundra tusen gånger av hundra tusen personer men jag säger det ändå, att du är min favoritskribent, alla kategorier, alla dagar i veckan. kan aldrig sluta läsa dina texter så sluta för fan aldrig skriva. så länge du skriver kommer jag att läsa. lovar det! på heder och samvete faktiskt.

    jag tycker också att du allmänt bara verkar helt fucking fantastisk och önskar ofta att jag var lite mer som du

  142. Vicki skriver

    Sandra, thank you for being so honest and open. I’ve been reading your blog for years now, but this post truly touched my heart. I know you’ll get through this and come out a stronger woman. Stor kram, xx.

  143. Emma skriver

    jag vet att det låter konstigt men älskar att du spyr ut känslorna på bloggen. du inspirerar.

  144. Malin skriver

    Jag vet exakt hur det känns. Och det känns så viktigt att se nån annan skriva det. Man känner sig inte lika ensam i världen längre. Du förtjänar så mycket mer än han.

  145. Emma skriver

    Tack Sandra.
    Du får mig att överleva allt.
    Dina ord säger vad mitt hjärta vill ha sagt.
    Äntligen kan jag också släppa taget. Tack.

  146. Emelie skriver

    Min fjärde månad började idag och jag är så jäkla glad över att den här förbannade sommaren äntligen är slut – äntligen är det officiellt höst! Och det här var verkligen den bästa texten. Det känns så okej att KÄNNA när man läser det du skriver . Tack för det! Jag önskar dig en fantastisk höst! Kram

  147. Johanna skriver

    Finaste älskade Sandra <3

  148. Clara skriver

    Hej. Det här är första gången jag kommenterar din blogg och då har jag ändå läst den i ett antal år. Jag uppskattar så otroligt mycket att du har varit så pass öppen med ditt breakup. J
    Min respekt för dig har ökat med ca en miljard procent. Hoppas att det går bra för dig. Det här är antagligen den första och sista gången jag någonting kommenterar på dig blogg så jag skickar all min kärlek nu. Du verkar som en underbar person.

  149. Fanny skriver

    Sandra, jag har aldrig skrivit det här förut, men nu känner jag att det är dags. Du får oss alla att känna oss trygga. Du är en sådan stor inspirationskälla. Du får mig att vilja leva, på riktigt, och ta vara på det. Älskar hur kreativ du är och hur du kan göra en tråkig söndag till något helt annat. Varje gång jag går in på din blogg fylls jag av ny livslust, det är helt fantastiskt. Folk som är negativa och säger att du försöker försköna för mycket och att du kan vara så löjligt eller någonting i den stilen kan dra åt helvete. För vet du vad? Du har det så mycket roligare än dem.

    Mamma Oprah!

  150. h skriver

    jag måste också ge dig ett stort jävla TACK för att du varit så öppen och lagt upp den här texten <3 på nåt sätt mår man bättre av att veta att man inte sitter ensam och lider. att vi alla har gått och går igenom samma slags erfarenheter. du är modigare än dem flesta som talar högt och detaljerat om det. tacktacktack

  151. Mirjana skriver

    Det bästa jag läst här, fantastisk!

  152. Lovisa skriver

    åh herrgud tårarna bara rinner

  153. saraisa skriver

    Finaste Sandra. Du sätter verkligen ord på hur det känns. Mitt hjärta blev också krossat när han hittade en annan. Det var verkligen så att en dag slutade jag att existera för honom, det var som att jag var död för honom, men det var ju bara i hans värld jag slutade att existera och inte på riktigt..
    All kärlek till dig, du är fantastisk och det finns så många där ute som aldrig kommer att sluta älska dig. Du är värd all lycka.

  154. Linnéa skriver

    när jag läst klart snörvlade jag och upptäckte att hela ansiktet vad blött av tårar. modiga, fina du.

  155. Lisa Marie skriver

    All kärlek till världens finaste Sandra. Tusen gånger om och igen och igen. <3
    http://www.youtube.com/watch?v=pTQiT58AbE0

  156. Matilda skriver

    Alltså dör på den här texten, så jävla fint!!!!!! Hoppas att jag aldrig kommer få uppleva att få hjärtat krossat på det sättet (har tyvärr bara krossat hjärtan hittills) men förstår att det antagligen inte kommer gå att undvika. Det viktiga är väl att inse att det blir bättre med tiden, alltid. Hoppas att du mår bra!

  157. Elise skriver

    Jeg kan ikke forklare hvor glad og rørt jeg blir av å lese dette. Det er så godt at du er så åpen om Ludvig og alt det der. Du tør både være sterk og sårbar og det står det respekt av. Girl power! Du viser veldig stor innsikt i dette du skriver og det er nok bra å sette seg en dato som du sier, der man skal ”begynne på nytt” eller noe sånt. Og det at du tar med deg alt det gode dere hadde sammen, det er fint. Man må ikke glemme det gode. Og en forklaring fikk du også. Det verste er at jeg fortalte det til mammaen min at han hadde slått opp med deg. Og hun sa: det er en annen, jeg fikk det på følelsen. Og hun har aldri lest bloggen din. Bare ekstremt god intuisjon skulle jeg si. Men er så utrolig glad for hvor langt du har kommet! Du er stort forbilde for meg, og jeg håper at jeg noen gang blir så forelsket, rolig og trygg som du har vært. For jeg har aldri vært forelsket. 22 år og uelsket. Haha, neida, jeg klarer meg alltids med min fine familie og mine gode venner. For som du sa, glem det med å leve lykkelig i alle dager med en annen, det er vennene dine som alltid er der!

  158. Stina skriver

    Vem har ersatt dig? Kan inte låta bli att undra :( Kan det vara Fiona från Rebecca & Fiona? :(

  159. M skriver

    Vilken fin text, kände igen mig så mycket. Tycker det är beundransvärt att du vågar vara så öppen med dina känslor och visa att livet inte bara är det roliga utan att det sorgliga också är en del av det. Du lyckas skriva gripande och befriande utan att för den skull landa i klyschor.

  160. i skriver

    Sandra,
    har aldrig kommenterat på din blogg tidigare. Faktum är att jag nog aldrig har kommenterat på någon blogg tidigare. I havet av heja-rop så kanske det här framstår som, jag vet inte, lamt. Vi har setts någon gång tror jag. Bekants bekant eller så. Ville bara säga att mina ögon tårades när jag läste och att du skriver så spark i magen-bra. Och precis som du skriver: she can have him. må dom drunkna i LA-paljetter och fjäderbo-or. vettiga människor behöver årstider. kram.

  161. The Enemy | Frida @ Spotlife skriver

    [...] google translate it to English (probably not…) but for all my Swedish readers, here it is: 92 dagar. [...]

  162. Katja skriver

    kramar, Sandra. är glad du känner dig bättre och tacksam för att du har varit så ärlig och uppriktig om vad hänt, fast det inte angår oss alls.

  163. Linnea skriver

    Sandra! Jag sitter på en buss i Göteborg och gråter! Jag känner inte dig, även om det känns som det, och egentligen har jag inget att gråta över. Men det gör så jävla ont att han har varit så elak. För han har det. Du är så vacker och på något sätt ser jag upp till dig sjukt mycket, och han sårade dig. Det är oförlåtligt! Man får inte göra så! Du är så modig som berättar allting och som säger hur mycket det har påverkat dig, men det modigaste av allt är att du bestämt dig för att klara dig själv. Att komma över honom. Att tränga bort den värsta smärtan och stå på dina egna ben och vara stolt över vad ni haft men ändå se framåt! Det modet önskar jag att jag också hade haft. Att jag får det! Du är helt fantastisk! Bara så du vet.

  164. ewa skriver

    166 kommentarer. säkert lika många som känner igen sig i det du skriver. jag gör. i massor av det du skriver. jag trodde jag skulle dö. jag var helt säker på det till och med. nu har det gått ett och ett halvt år. han har träffat någon annan. det kändes. men jag vill inte ha honom tillbaka. för det skulle aldrig bli samma sak igen. man måste gå igenom sånt här tydligen. och hur man hanterar det kan ingen någonsin tala om för en. jag är glad att du är så öppen med det. jag tycker det är en styrka. jag är 30 år och trodde att det var för sent att känna sånna känslor jag känt för honom. naivt. men jag trodde det. nu känner jag något igen. och kanske blir det helt fantastiskt. någon gång blir det i alla fall det. och jag vet att jag inte kommer att dö av brustet hjärta. inte du heller. var öppen. fortsätt leva som att det inte finns någon morgondag. omge dig av allt som känns bra. men kom ihåg att äta! (ja, jag vet. det bor en liten tant i mig ibland) tack för den bästa bloggen. för att den är så naken. det behöver vi mitt i all yta. ta hand om dig!

  165. fanny skriver

    Och här sitter jag nu och gråter, Sandra. Jag tror det är första gången jag gråter till en av dina texter (trots att det berört mig oerhört mycket innan). Jag gråter för det är så fint att du känner så. Jag gråter för att jag har betett mig likadant som du de senaste månaderna. Jag gråter för att jag känner antagligen ungefär likadant. Och jag gråter av lycka för att jag har äntligen har börjat gråta igen.
    För tre månader sen tog det slut med han som var det finaste jag visste. För tre månader sen krossade han mig och gick tillbaka till hon den där som jag hatade. För tre månader sen föll jag ihop och har varit rätt så ihopfallen sen dess. Nyligen började vi sista året på gymnasiet och efter att ha försökt radera bort honom, är han nu överallt. Det räcker inte med att jag ser dem i korridorerna hela tiden, utan han finns utsmetad över hela jäkla skolan. Han finns vid det där runda bordet i hörnet där han tog min hand för första gången. Han finns vid parkbänken framför det rödbruna tegelhuset där han sa att jag var det vackraste han mött. Han finns i tonerna av pianot som går genom de tunna väggarna, för det brukade vara han och jag som satt på den andra sidan och spelade.
    Men det är över och det har varit över i tre månader. Och jag har haft det så himla bra sen dess, men också så otroligt dåligt. Jag har hånglat, dansat, skålat och besökt andra länder. Men jag har också brutit ihop på badmintonplanen, på nätterna, i drömmarna och ibland hindrat mig själv från att njuta fullt ut då han infekterat mina tankar. Jag har kommit så många läppar ifrån honom och trots att det ibland fortfarande gör ont när jag går förbi det runda bordet så har jag också gått vidare. Det är det som får mig att gråta, Sandra. Vetskapen om att du (och så många andra) också har fått trasas sönder så som jag. Kanske även ännu mer. Det gör så ont att vi alla måste uppleva det och att man ska få lida för att ha varit så lycklig. Det gör så ont att man ens ska behöva gå vidare och slösa bort tre månader av sitt liv på sorg. Jag önskar både dig och mig världens finaste fortsättning, för det förtjänar vi ta mig fan efter den här sommaren. Jag önskar oss mer lycka än sorg de här kommande månaderna. För det förtjänar vi.

  166. «Han gjorde slut dagen då sommaren började och idag är höstens första dag.» | Strekhjerte skriver

    [...] HjemHeltelisteStrekhjerte er:Utgivelser «Han gjorde slut dagen då sommaren började och idag är höstens första dag.»Posted on 02.09.2012 by Linn • 0 KommentarerSandra skriver om kjærlighetssorgen og hvordan det går nå tre måneder etter bruddet med sin kjæ… [...]

  167. F skriver

    Det är så bra att du mår bättre, det förtjänar du!!

  168. Tove Söderberg skriver

    Åh Sandra. Du är så himlarns bra. Du hade kunnat skriva en hel bok bara om de tre månaderna och jag hade läst den från pärm till pärm utan paus. Jag är så glad att du känner dig bättre igen, för du får mig att känna mig bättre varje inlägg du skriver.

  169. Elin skriver

    Fantastiskt skrivet! Ögon till bredden fyllda med tårar!

  170. Mia skriver

    Ludvig har misstänkt många bilder på Fiona Fitzpatrik upplagda på sin instagram, är det tjejen han blev så kär i att han var tvungen att göra slut helt plötsligt?? Sandra du är världens bästa, och han är inte värd dig!

  171. Emelie skriver

    Äsch, de där 5 kilona kan du gå upp igen.

    Skämt åsido, du inspirerar mig. Din öppenhet med all den här smärtan är verkligen en frisk fläkt i en värld av perfekta fasader. Tack för att du vågar. Och om mitt förhållande spricker nån gång ska jag gå tillbaks och läsa vartenda ett av dina inlägg från den här tiden.

  172. Emma skriver

    Tack så hjärtligt för att du delar med dig! Du har en otrolig förmåga att fånga känslor och lämnar ingen oberörd.

  173. Malin skriver

    Förlåt att jag säger detta, men det känns verkligen skönt att någon mer har gått igenom något sånt här. Själv blev man dumpad i maj, fick ingen förklaring och inte ens chans att se människan igen då han bodde i ett annat land. Jag känner igen mig i smärtan men har dock gått igenom det hela själv med nära och kära istället för att prata med honom själv, det var nog det bästa för mig även om jag dagen han gjorde slut inte kunde tänka mig en dag utan att prata med honom. TACK för dina ord i det här inlägget, det ger mig en ny styrka och nystart som jag behöver nu in på hösten då jag senaste tiden känt att nu är det dags att gå vidare, nu är det dags att börja livet igen.

  174. Lotta skriver

    åh gud jag ska vara ärlig och säga att jag grät när jag läste detta. och jag kommer antagligen läsa den här texten om och om igen så många gånger. fina du, hoppas du mår bra! det är du värd en miljon gånger om.

  175. Cecilia skriver

    Stor kram till dig! ♥

  176. Mici skriver

    Åh. Vad fint, och ärligt, och underbart att läsa. För hur sorgligt det än var så känns det hoppfullt nu, eller hur?

    Och oj vad jag önskar att jag hade tillåtit mig att vara så ledsen förra året. Men nej, jag låg hemma en vecka och sen fick det vara nog. Usch. Alla borde få vara riktigt ledsna, och sen när det känns rätt, riktigt glada.

    <3

  177. Helene skriver

    Älskar ditt sätt att skriva, och jag känner så väl igen alla dina känslor, ångesten, gråtattackerna, hur man inte får luft.

    & det kommer bli skitbra, det kommer ju det.

    Kram

  178. Emmie skriver

    Älskade du! Jag går igenom någonting liknande nu. Min sambo flyttade ut för en månad sedan. Tyvärr så påminner allting i lägenheten om honom.
    Längtar tills jag får flytta härifrån och äntligen radera honom helt från mitt liv.

  179. Tove skriver

    Vad fint du skriver och tack för att du delar med dig så naket och ärligt av allt detta svåra och väldigt privata. Det är så skönt att du gör det för det hjälper oss andra! Jag har förlorat en massa människor genom åren, vänskap som runnit ut i sanden, pojkvänner och människor som dött. Och du har helt rätt det blir aldrig som det varit, men det gör ingenting för det blir bättre!! Jag önskar dig all lycka fina Sandra!! Stora kramar

  180. Maja skriver

    Tack för att du varit så öppen.

  181. isabella skriver

    fantastisk text!

  182. Frida skriver

    Skickar så många kramar jag orkar från London! FAN vad du är stark. Tycker så mycket om dig.

  183. Elli skriver

    Tur att du finns och tröstar andra brustna hjärtan <3 Och lättar upp när hjärtat inte är sönder med såklart.

  184. Camilla skriver

    Tack Sandra! Det är så oerhört peppande det du skriver, du är stark som vågar vara ledsen och visa det och klok som går vidare. Jag har precis inlett den tredje månaden som dumpad. Jag har beslutat att göra som du, sluta se mig själv som dumpad när den här månaden är över, acceptera och gå vidare. Och jag ska verkligen känna att det känns bättre för var dag som går, för det gör det även om jag bryter ihop i en liten hög ibland. Det känns för jävligt att du har fått gå igenom det här men jag är tacksam att du är öppen med det.

  185. Erika skriver

    Tycker du är så himla modig.

  186. Linda G skriver

    Så bra och så sant! Tycker verkligen om avslutningen också. Viktigt, viktigt att minnas att det inte bara handlar om att hitta någon ny kille/tjej för att må bra. Det kan bli bra ändå!

  187. Karin skriver

    är helt sen på att kommentera, läste texten när den kom upp och har sen dess läst om den tre gånger.

    och jag vill säga att det är så jävla skönt att läsa att du mår bättre. och att det var så jävla skönt att läsa texten för det är dags för mig att sluta deppa nu också. eller ja. det är dags för en förändring och det kände jag verkligen när jag läste din text. imorgon börjar jag på högskolan kanske och nu får det fanimej vara nog med att må skit hela tiden.

    tack världens bästa sandra <3

  188. Julia skriver

    bland det finaste jag läst. tack

  189. Ula skriver

    It’s crazy to think how long I’ve been following you and how much I like you. Your blog is the only non-english blog that I feel like translating every single post.
    I’m happy that you’re feeling better and if I only could, I would give you a huuuuge hug! :*
    You’re the best Sanda.

  190. Lovisa skriver

    Hej Sandra,

    Jag är ganska exakt tre månader före dig. Kommer ihåg att jag mailade ett långt mail till dig när det tog slut för dig, då hade det gått tre månader för mig.
    Och det är precis som du skriver. Och jag tänkte att nu ska jag inte vara ledsen mer, men det är inte så himlas lätt jämt. Oftast går det bra, men sen kommer de där dagarna som bara är tillbaka på ruta ett igen. Eller när folk säger ”men du är väl inte ledsen längre??” och man bara börjar gråta just där och då och samtidigt skäms, fast ändå blir arg för DET ÄR VÄL SÅ KLART ATT JAG FORTFARANDE ÄR LEDSEN! Jag kommer alltid vara lite ledsen, jag är fortfarande ledsen för ett förhållande som tog slut 5 år sedan. Jag vill inte vara tillbaka i det, men blir ledsen när jag tänker på hur saker bara kan försvinna sådär. Poff. Men jag är glad också! Nästan för det mesta. Och jag gick ner 5 kilo men har nu gått upp 7! så +2! och jag bor i min stad London, där man kan leva flera liv samtidigt och träffa mystiska spanjorer som ingen vet om och inte vara för gammal för att bli tokfull fast jag är 27 (som det ibland känns i sthlm). Och massa andra bra saker! Det blir bättre och bättre långsamt långsamt. Massa kärlek till dig från London.

  191. Charlotte skriver

    Äsch om du orkar läsa hit ner, så tack även härifrån.
    Var sju veckor sedan för mig. Även om det var jag som avslutade är det likväl lika överjävligt. Och den bästa tanken som hjälper mig är att jag vet att typ ALLA jag känner har gått igenom exakt detta. Då känns det mindre synd om en.

    Ett bra tips som jag fick är att människan är designad att tänka på de bra minnena när man är ensam/bakis/ledsen. Så jag har bestämt mig för att ignorera mina känslor typ söndagseftermiddagar och bara lita på det jag känner en ”normal” vardag.

    Och sen har jag hört att det löser sig till sist :)

  192. K skriver

    Han med världens största jävla H gjorde slut för en vecka sen. Har varit inne på din blogg mer än vad som egentligen är normalt under dom här dagarna, och jag har läst alla inlägg i bestof-kategorin så himla många gånger nu.

    Att göra slut med någon-inlägget har sen du skrev det varit mitt absoluta favoritinlägg, joakim är också så himla fint och det här konkurrerar nog med dom. Älskar allt du skriver och gör och jag kan för allt i världen inte förstå hur någon kan göra slut med dig. För att han inte är kär. (MEN SÅNT MÅSTE JU KANSKE IBLAND GÅ UPP OCH NER OM MAN SKA VARA TILLSAMMANS RESTEN AV LIVET, vill jag skrika i Vindens ansikte).

    Hur som helst, även fast ditt hjärta är tungt så lättar du något så otroligt mycket på mitt och enligt kommentarerna även många andras. Jag hoppas att det finns någon eller något som lättar ditt så att du får en fin höst trots allt.

    Kram.

  193. dina skriver

    takk for at du deler.

  194. Anna. skriver

    I brist på en bättre mening: YOU GO, GIRL!

  195. i. skriver

    i love your blog. i’ve been visiting it for a long time, though i miss some months/weeks/days i have been coming back to it (for about 4 years now). there are so many blogs out there but yours is memorable to me. recently, ive been visiting it more because 1. im in nyc for the summer and 2. around 4 months ago, someone broke my heart. i love how open you are when it comes to writing. seriously… it’s so REAL. i find reading your posts (and this one) relatable, like i’m not so alone and i’ve felt those feelings. i just felt like going through that time of my life, my friends were only there to watch me and not really know what’s happening. thanks sandra, keep on writing! we survived summer and i am really hopeful there are better things in the future. door closes so other ones open.

  196. Kristina skriver

    Sandra! Du beskriver det som många har gått igenom, men är så modig och öppen som delar med dig. Dina texter är fantastiska och får mig att minnas precis hur hemskt det var. Hoppas att din höst blir trygg och stark, men även galen och härlig med takfester, äventyr och vänner! En stor kram till dig!

  197. lza skriver

    wow… ça remue de lire ça… sincère, touchant, en plein dans le coeur! cheer up!

  198. Andrea skriver

    Tack Sandra för att du sätter ord på något många har gått eller går igenom! Du får tänka att nu kan det bara bli bättre och Mr Right sitter på en takfest och väntar på just dig.
    Att läsa din text är som att se tillbaka på mitt eget liv de senaste månaderna, men precis som för dig så har det bara blivit bättre och bättre, den enda tanken jag haft under denna tid och som du också ska ha är att – jag är värd något/n bättre och hellre få ett litet hjärta krossat nu än ett stort om tio år!

    Önskar dig all lycka!
    //
    Andrea

  199. Kristin skriver

    Fina fina Sandra! Du är så stark! Om du bara visste hur mycket din öppenhet och dina ord berör! Skickar massa positiva känslor rakt över atlanten!

  200. Emilie skriver

    Jag är pa manad atta (overkligt) och visst lever man, men det är fan inte kul. Tack för att du skriver sa fint.

  201. Sofia skriver

    Vilken TUR för dig att du kommer träffa en bättre kille.

  202. Nellie skriver

    Så himla fint inlägg. Tror alla som blivit dumpade har känt det där och det gör ont.
    Men mitt i allt det så vill jag tipsa dig om att Jens Lekmans nya album kom ut idag. Det handlar om break-ups och heter ”I know what love isn’t”. Det är väldigt väldigt bra och jag tror du skulle tycka om det.

    Lyssna här: http://open.spotify.com/album/0MVeUQlH7vt89M2yglNCu3

  203. Frida skriver

    Så himlans välskrivet och fint! Du är så klok.

  204. Bek skriver

    You are beautiful and amazing Sandra, You are such a fabulous writer. Thank you for sharing your story. Much Love and Hugs. x

  205. anna skriver

    Din syn på allt det som har hänt och din positivitet är inspirerande, trots att jag aldrig upplevt något liknande – än. Visst, vissa saker bara händer och folk kan inte hjälpa vilka de dras till… men usch nej! Kan ej vara så förståndig och tänker bara: fucking jävla asshole!

  206. An skriver

    everybody who has just been dumped should read your text. wow. it is so honest and true and i-give-a-fuck-about-what-others-think-i-should-behave-like, i could kiss you for that. felt totally the same when my first big love ended out of the blue after four years (and same here – for another girl). it has been hurting sometimes still after three years but i didn’t dare to talk about it to friends anymore. it just takes the time it takes, differently for everybody. doesn’t mean, there can be great days, great new people, new stuff to learn und new perspectives. i grew up so much and wouldn’t change my recent life and love even not if somebody would undo the whole event. you’re going to be better than you can imagine now. sounds esoteric, but i know that you know, sandra. you go, girl! everything will be fine.

  207. maja skriver

    Fantastiskt bra text, verkligen. TACK TACK TACK för att du delar med dig <3

  208. J skriver

    Nu har jag suttit här och försökt skriva en kommentar löjligt länge. Vill bara säga tack för att du är så öppen, så inspirerande och stark!

  209. Nellie skriver

    Du är så fin Sandra, du inspirerar oss alla :)

  210. Karin skriver

    du. jag har varit på exakt samma resa. nästan läskigt, men det är bara en geografisk skillnad. och lite annat såklart. jag störtade i vikt ultrasnabbt, dog lite, dansade och drack mycket, grät så jag fick sår under ögonen, hittade mina fina bortglömda vänner som höll upp mig. i en handvändning kunde jag känna ”ditt jävla as” och gör det ibland också. nu är han förlovad. men jag har det tusen gånger bättre. har världens bästa sambo, vi hittade varandra, när ingen av oss letade efter något, på en spelning i en novemberrusk. började prata om bandet och brännande kyssar och ett telefonnummer senare. du har mig och alla andra här. var stark för det är du.

  211. :´( skriver

    Jag ligger två månader före dig och det gör fortfarande ont. Inte lika ofta men ibland kommer jag hem och bara måste gråta ur mig allt. Livet är så jävla sorgligt. Hur kan någon bara sluta älska utan förvarning? Jag kommer nog aldrig förstå. Vet inte om du tagit dig igenom det här så smidigt som det ändå verkar eller om du håller skenet uppe för att hjälpa andra. Jag önskar att jag var lika stark som du verkar.

  212. Alicia skriver

    Jag tycker inte alls du är helknäpp.
    Jag tycker du är alldeles, fucking, underbar.
    Åh, vad jag älskar din blogg.

  213. E skriver

    du är världens världens bästa. du är den bästa personen i mitt liv som jag inte egentligen känner.

    all the best
    xx

  214. Anna skriver

    Som andra skrivit ligger jag en och en halv månad efter dig. Han gjorde slut, det var vår tredje gång. Skillnaden var att nu visste jag att jag aldrig aldrig någonsin vill ha honom tillbaka. Vi var kära, men han var så fel för mig. Han älskade mig, men han har förstört så mycket. Vi har inte setts alls sedan vi gjorde slut och vi har inte pratat i telefon på ett par veckor. Bara mailat och sms:at. På onsdag vill han ”se mig på riktigt” och jag ska hämta mina sjalar och vantar. Jag fick flytta hem igen (24 år) för jag pluggar och Västerås har en kass bostadspolitik. Vet inte varför han vill träffa mig och jag kunde inte bry mig mindre. Jag saknar inte honom alls. Innan var jag arg men till och med det har klingat av.
    En människa som kliver upp på morgonen och klipper banden rakt av utan förvarning är inte värd någon känsla alls. Efter att han gjort slut frågade han om jag ville ha kaffe.
    Och folk undrar varför jag är kall mot honom?

  215. johanna skriver

    Jag vill nå in. Jag vill veta vad du funderar på och känner, vem du är bortom din charmiga, professionella fläckfrihet. Jag vill veta om du har några mörka sidor, jag menar mörka på riktigt och några osäkerheter. Eller om du slipat bort alla dem i din väg mot att bli vuxen och stabil. Jag undrar om du är nyfiken på mig alls. Om du vill veta vad jag tänker och om det glimtar till en bild av mig i ditt huvud någon gång, som det gör för mig. Fast med Ditt ansikte bakom ögonlocken.

    Jag vill aldrig behöva göra om mig för att vinna din kärlek. Jag vill att du ska välja mig ändå. ’Men hur kan du veta att du vill ha mig?’ undrar du. Jag bara vet.

    Om du nu inte vet, och aldrig kommer förstå, så finns det fler som är bra och fina och säkert mer lika mig. Säkert mer nyfikna. Du såg mig ändå, genom alla människor såg du mig, och jag såg dig. Det var en fin och felfri kväll, vi bara va och det var rätt. Du köpte frukost och en tandborste till mig och sa ’här’. Du tog en bild och stoppade längst bak i ditt huvud och ögonblicket var perfekt. Jag sa att du var fin två gånger på rad, för jag kunde inte låta bli. Jag tänkte att honom vill jag ha.

    Vill inte vara den som väntar. Väntar på tecken väntar på ett ’kram’ eller ’du är fin’. Väntar på ett samtal. Vill inte vara den som blottar min själ när du säger ’vi får se’.

    Hur som helst är jag värd att älskas precis som jag är så om inte du kan det så kan nån annan. Jag vet det. Jag kommer ha ett bra liv och bli älskad av många, kanske även av någon mer speciell än de andra. Jag vet inte än om du kommer vara en av dem, det ’återstår att se’ som man säger. Jag ska vänta och vara lugn fast kommer aldrig vara lugn. ’Det bli bra vilket som’. Några sensommardagar i Stockholmsluft kommer ändå alltid tillhöra dig och dina fina händer mot mig.

  216. Emely skriver

    Fiona Fitzpatrick !?? Det kan väl inte vara sant? ⬆

  217. emma skriver

    Alltsa ah! Det finns ingen annan som du. Sa stark. Sa modig. Sa inspirerande. Sa bra! Kampa vidare, Sandra! <3

  218. Sia skriver

    Du rörde mitt hjärta. Sitter bland för mycket folk just nu och försöker hålla tillbaka tårarna.

  219. Allt blir bra en dag. Hej hösten. « Fingret skriver

    [...] http://rodeo.net/niotillfem/2012/09/92-dagar-2/ Sharing is caringShareFacebookTwitterLike this:LikeBe the first to like this. Published: September 4, 2012 Filed Under: Länkkärlek [...]

  220. Karin skriver

    Fattar inte att han inte sa nåt innan ni åkte på semester, det är helt obegripligt för mig. Gå där och tro man är lycklig liksom..Bra att det så sakteliga börjar kännas bättre för dig! Du har livet framför dig, och bor i NY! Underbart!

  221. Sandra skriver

    Jag vet!! Jag vet precis vad du menar!! Man vet! Den där lilla självsäkra, irriterande tydliga rösten djupt djupt där inne, som känner honom så himla bra, bara VET att samtalet kommer! Den kanske till och med vet vem HON är! Man bara vet, och dör! Såklart att han ska ha en annan tjej som kanske inte ens uppskattar mina små ställen på honom. Eller ännu värre, uppskattar dem mer.. Men, det är precis som du säger, att det faktiskt känns bättre! Och det är så otroligt skumt, för det är det sista man vill höra! Och man grät så länge och så högt och så slitsamt när man fick veta att det var så. Men, när man lyckas andas mellan tjuten, och kanske bara gråter så det rinner och inte sprutar, börjar man känna den där befriande känslan. Det är så skönt! För det är då man fick det där sista slitet. Det gjorde visserligen mycket ondare än någon någonsin vill, men man är fri och börjar lagas!
    Tack för att du delar med dig. För, när man gråter över det du skriver kommer man ihåg hur ont det gjorde, och inser hur mycket man har vuxit efteråt. Tack!!

  222. Neonsyster skriver

    Oj va det har varit både fint och tragiskt att följa med dina månader. Jag har själv gått igenom en jäkla hemsk break-up sedan i maj. Jag tror det tog slut för er en vecka efter mig och mitt ex. Jag har känt med dig i varenda inlägg du ha skrivit. Dina inlägg har hjälpt mig att vara förbannad, låta allt ta sin tid men också att våga tro på att det verkligen blir bättre. Just nu idag känner jag som du också, jag tänker gå vidare nu. Det är på tiden att lämna honom bakom och söka vidare. För som du säger. Jag har varit lycklig och jag kommer att bli det igen. Sköt om dig och ja önskar att du hitta all den kärlek som du är värd. Kram

  223. Maria skriver

    Jag är 48 år och älskar att läsa din blogg. Man blir alldeles varm i hjärtat, får ont i magen och mår illa av sorg, gråter med dig och kommer ihåg precis hur det kändes när man var med om samma sak själv (för hundra år sedan) och det känns som igår. Mitt hjärta har blött med dig och jag ler när jag ser att du mår bättre. Jag skickar massor av styrkekramar och vet att för varje dag har du kommit ännu ett steg närmare ditt nya fantastiska liv : )

  224. Jag ringde honom varje dag och grät att jag skulle dö utan honom « short stories from: skriver

    [...] och lära sig att leva med det. Ni som inte har gjort det rekommenderar jag starkt att gå in här för att läsa. Det är sorgligt, men ärligt och jag kan av kommentarerna utläsa att jag inte är [...]

  225. Emilia skriver

    Det finaste jag läst

  226. E skriver

    Det gjorde så jävla ont att läsa den här texten. Kanske för att jag känner precis likadant. Kanske också för uppvaknandet jag fick utav den. Han kommer faktiskt inte tillbaka. Inne på min sjätte månad av depression efter att mitt ex. lämnat mig. Fyllesmsar honom fortfarande för att fråga om han verkligen inte ångrar sig. Det gör han inte. Tack. ”Jag har varit lycklig förut och därför kommer jag bli det igen för så fungerar det.”
    Tack fina du.

  227. hanna skriver

    önskar jag kunde vara lika stark som dig.

  228. julia skriver

    önskar dig all lycka i framtiden Sandra!!

  229. La Linda skriver

    Så fantastiskt vackra ord. Tack för att du delar med dig. <3

  230. Lotta skriver

    Wow, helt fantastiskt! Så otroligt fint, och så otroligt begåvat. Och så mycket hjälp jag tror många får av den där texten. All lycka till dig.

  231. Melinda skriver

    tror detta var det vackraste jag nånsin läst.

    grät.

    så himla fint.

    så himla äkta.

    jag älskar dig sandra! fast jag inte känner dig på riktigt. men jag älskar den karaktären man ser via bloggen, och jag älskar tanken på att den finns på riktigt, livslevande.

    på samma jord som mig, heheh :)

    du är så jävla bra så jag väntar med spänning på att följa din framtid.

  232. Smart girls | Dos Family skriver

    [...] and Co watch more episodes here!I found it via Sandra and her blog Nio till Fem. She also wrote brilliantly and crushing about her break up with long time boyfriend – read it here. She found this Smart girls series on the blog Got a girl crush- that I also really loved! Check it [...]

  233. Linda skriver

    Tycker du gör helt rätt i att skriva och på nåt sätt känns det befriande att det inte bara är jag som kan gråta som ett litet barn, snörvla, vara apatisk och inte vilja kliva ur sängen för att man är så ledsen. Brukar tänkta att det är för att jag är ful och misslyckad men det händer alla, även ni som i mina ögon är perfekta, vackra och lyckade, kan drabbas. Jag hoppas dock att lyckan snart ler mot dig igen och att varje dag från och med nu blir den bästa i ditt liv.

  234. Mathilda skriver

    Det har gått en vecka nu sedan min första största kärlek sen 6 år tillbaka, sambo sen 4 år, berättade att han inte älskade mig längre. Han hånglade runt med sin jobbarkompis förra helgen och sen dess ligger jag här sömnlös på nätterna och vill bara kräkas av ångest. Att gå till jobbet är ett helvete och att vara ensam tar död på mig. Imorgon får jag veta om jag får en lägenhet jag sökt, eller inte… Klockan är nu 02:38 och allt jag kan tänka på är hur äckligt jävla arg och bitter jag är för att han är på jobbet med henne och inte alls hör av sig lika ofta som jag i ren panik. Han säger att det var en gång och aldrig mer med henne, men det gör så ont.

    Vet inte ens varför jag skriver det här…

    Vill bara dö mest helt tiden – spy, svimma, dö… Jag orkar inte med att vara så trasig. Att alla känslor är upp och ner och in och ut och överallt.

    Tack för ditt fina inlägg. Jag ska bannemig ta mig igenom det här :’(

  235. hjartesmil skriver

    [...] denne teksten som sandra skreiv om dei 92 dagane som var gått sidan ho det vart slutt mellom ho og kjærasten. [...]

  236. Marte N. skriver

    Takk for at du deler. At du skriver. Jeg stoler på at du setter dine grenser for hva du vil dele og ikke. Tekstene dine hjelper oss andre, også.

  237. Jojo skriver

    Osoft att han dumpade dig för en annan, som ändå redan dumpat honom tillbaka. Rätt åt han kan man dock tycka…

  238. Mirre skriver

    Samma, samma här!!!!!!!!!!!!!!!! Sedan ett par v tillbaka. SMÄRTA!!! Och STYRKA!!! Längtar till den dagen då jag slipper UNDRA mer!!! Kan inte sluta undra!!! Hur det innerst inne är möjligt om han innerst inne en gång har känt som jag. Förmodligen gjorde han aldrig det. Då har jag varit ensam med min kärlek. Avgrundskänsla att tänka tillbaka på att det jag trodde var sant aldrig var sant. Eller så handlar det om helt andra saker. Jag vet inte. Men jag undrar. Vill inte undra mer. Vill gå vidare. Ska försöka. Förundras över din text och många av kommentarerna. Att vi är så många som gått/går igenom samma sak!!! Styrka och kramar till dig!!! Och er andra därute som delar denna smärta!!! <3

  239. Max Wikström skriver

    Fick denna sida mailad till mig. ”Läs. Den kanske får dig att må bättre eller sämre.”
    Grät hela tiden… Fick intalat för mig att jag får 100 dagar, 80 (vill inte räkna) har gått. Första månaden spydde jag varje dag och var tvungen att gå till psykolog. Men nu äntligen börjar jag få upp ögonen och inse att det finns andra människor som är lika fina, och kanske till och med bättre. Tyckte du beskrev allt perfekt… är ju fan så man mår! Skit!
    Vet ej om det jag läste fick mig må bättre eller sämre men tyckte du beskrev allväldigt fint.
    Hoppas allt går bra för dig i NY!
    Puss o Kram
    Max

  240. Sofia skriver

    Tårarna strömmar nedför kinderna medan jag läser det här. Har läst din blogg ett tag, men medan du gick igenom det här var jag lycklig med mannen jag älskade. Sedan tre dagar tillbaka är det jag som ligger i fosterställning och bara gråter. Känns som att inget smink i världen kan rädda mina svullna ögon med mörka ringar under. Han lämnade mig för att en tjej han var otrogen med i somras under en ”paus” tydligen är gravid. Jag säger tydligen för det är bara hennes ord, ord från en psykobitch. Och han älskar inte henne, har inga känslor. Han sa 24 timmar innan det tog slut att han ville gifta sig med mig, skaffa barn med mig och att jag aldrig fick lämna honom för han älskade mig så mycket. Men han lämnade mig först… Han lämnar mig för att leva i ett kärlekslöst förhållande med en galen tjej som råkar bära på hans barn. Hon vägrar göra abort för att hon vill ha honom, inte barnet. Hon har ställt som ultimatum att så länge han är med mig kommer han aldrig träffa sitt barn, utan han måste vara med henne. Jag skulle ha flyttat till världens ände med honom och tillsammans tagit hand om barnet och funnits där. Men hans barn ska inte ha någon styvmamma och jag är självisk som försöker få vårt förhållande att fungera enligt honom. Att han måste se till sitt barns bästa och han kan inte vara lycklig samtidigt. Han ser problemen och jag ser lösningarna. Jag är så fruktansvärt ledsen och jag vill slita mig ur min kropp och försvinna så jag slipper känna det så här. Hur kan någon som varit så underbar inte vilja stå upp för vår kärlek och försöka fixa det här tillsammans? Jag förstår ingenting…ingenting. Men dina ord ger mig hopp. Att jag en dag kommer vakna upp och se allt det fina i världen istället för världen målat i svart.

  241. Hej skriver

    Hej sandra. Idag är det ca 3 veckor sedan min kille gjorde slut med mig (inte samma känslor dör mig som innan) efter massa år som par.
    Känner igen så himla mkt av det du skrivit.. Dock jobbar jag fortfarande på att ”glömma” hobom. Han är iskall mot mig, inte hört av sig, ingenting sen han gjorde slut. Jag har oxå låtit det vara, det räcker för mig att hans känslor inte finns där, som han förklarade. För visst är kärnan i ett förhållande känslor??!!

    Jag tycker att du är underbar å förtjänar den bästa å massa lycka.
    Du skriver så det träffar mig i hjärtat å får tårarna att rinna, lika snabbt torkar jag dom varje gång å tänker på allt du skrivit (att du sakta gått vidare).
    Du är grym!!! God jul
    Varma Hälsningar

  242. 2012. september to december. - Niotillfem skriver

    [...] September. Jag kom tillbaka från Sverige och New York var fortfarande mitt i sommaren. Inte ett par strumpbyxor behövdes under en enda dag. Jag hade inte så mycket att göra på jobbet och följde med på alla av sommarens sista söndagsfester i Bushwick. Dans från två på eftermiddagen med ett knippe bra personer (film finns här!). Det allra mörkaste försvann ur kroppen och jag bestämde mig för att vända blad och försöka fokusera på de bra sakerna istället för att sno in mig i de sorgliga, vilket jag skrev om här. [...]

  243. Peter skriver

    Hej Sandra, kan bara stämma in i hyllningskören. Jag beundrar ditt mod och din öppenhet. Tack fina du för att du delar med dig och låter oss andra känna, med dig, och igen oss själva i dina ord och upplevelser.

    Det är en sån gåva att få sätta ord på sina känslor och tankar, och sen få dom bekräftade är också skönt. Det här är livet, när livet är som mest; det känns, det berör och det går sin outrgrundliga väg. Och så finns vi som gör det vi kan utifrån det…skapar en lemonad när det blir surt i bästa fall. O vilken lemonad du har bjudit på.
    Kram till dig.

  244. j skriver

    Vi har bestämt att bara vara vänner. Bästa vänner. Så som det alltid har varit. För även om vi har det så jäkla bra när vi ses, så bor vi 60 mil ifrån varandra och träffas ungefär en gång i månaden. Och så kommer det vara i minst fyra år till. Det fungerar inte riktigt. Vi vill gifta oss, skaffa barn och hus och bli gamla tillsammans. Men hjärtan klarar inte avståndet, att ständigt oroa sig och sakna. Därför bestämde vi tillsammans att vi slutar vara ihop, och är bästa vänner i stället.

    Dessa två veckor har varit en ständig berochdalbana. Mest för att jag är så himla ledsen, men egentligen känner att jag inte riktigt har rätt i att vara det. För att detta är ju till det bästa, egentligen. Och jag vill så gärna att detta ska fungera. Att vi ska kunna pausa i några år och sedan bli tillsammans igen, på riktigt. Eller bara fortsätta vara bästa vänner, det fungerar ju det också.

    Och jag har haft så dåligt samvete för att jag fortfarande är ledsen, även om det bara har gått två veckor, och tänkt att det inte alls kommer att bli bra igen. Att jag inte kommer kunna höra hans röst utan att börja tänka på oss som ett par. Men om det tog tre månader för dig, kan jag tillåta mig själv tre månader också. Då är våren här och det kommer kännas lättare. Tack.

  245. I skriver

    För nästan en vecka sedan så fick jag mitt livs värsta telefonsamtal. En kille ringde och berättade att hans tjej erkänt att hon haft ett förhållande med min kille medans de jobbade tillsammans i Tyskland i tre månader. Jag ringde upp min kille och gjorde slut direkt, rensade ut mina saker från det som skulle vara ”vår” lägenhet och flyttade hem igen. Tog bort honom och hans kompisar från fb och alla andra ställen. Tog bort alla fina sms och bilder, ingen kommer nånsin att kalla mig för sin pussgumma igen eller säga att jag är den finaste i världen. Kan ändå inte låta bli att tänka på att om han skrev dom söta smsen när hon satt naken bredvid och skrattade åt mig. Jag känner mig så äcklig och äcklad samtidigt. Äcklig för att det känns som att den andra tjejens dna är på min kropp och äcklad för att han gjorde så mot mig och för att han visade sig vara en just sån äcklig person. Ändå sitter jag och vill att han bara ska höra av sig igen och säga att han saknar mig eller bara nånting, det är nog inte så men just nu känns det som att vad som helst är bättre än rengör tystnaden. Fast då tänker jag på hur jäkla bra jag är egentligen och att jag har gjort slut på det bästa sättet. Som ett plåster, bara att dra bort! Känns som att det är miljontals år kvar till att någon nånsin ska gilla mig och vilja ha mig igen, samtidigt som jag vet att the best is yet to come. Så jag ska ut ikväll med mina tjejkompisar, och bara dansa bort all skit för en kväll. Då har jag klarar av mitt livs värsta vecka någonsin. Tack Sandra för att du skriver om hur det var för dig, kan du klara av det så kan jag det. Jag var lycklig innan han fanns i mitt liv och jag ska vara det efter också

  246. Mathilda skriver

    Nu är det snart åtta månader sen mitt ex berättade att han inte ville fortsätta mer. Jag skrev här efter att det gått en och en halv vecka och hur trasig jag var. Jag är fortfarande trasig och kommer förmodligen vara det ett tag till. Har fått veta att han och jobbarkompisen han hånglade runt med då (”en gång”) hade hållt på under ett par månader innan det och samma vecka jag flyttade ut, då flyttade hon in. Förnedringen av att dom haft ett förhållande på jobbet och att alla där vetat om det (deras chef är dessutom hennes mamma…) känns nästan värst. Hur alla måste ha skrattat åt mig för att jag inte vetat något. Skrattat när han varje kväll smsade mig om hur mycket han älskar mig och smsade godnatt. Dom jobbade natt… Han ringde för någon vecka sedan och berättade att han inte kan gå vidare från mig, att det är mig han älskar och att han inte kan vara lycklig med någon annan än mig. Att han bara ser henne som ett verktyg att få ligga med (vilket as!)… Att han vill att jag skulle förlåta honom och att vi skulle försöka igen. Jag grät. Dagen efter ringde han och sa att han inte menade ett ord som han sa..

    Jag känner mig så jävla grundlurad… Jag la verkligen ner hela mitt hjärta och själ i vårt förhållande under dessa 6 år! Vi bodde ihop i 5 år, var förlovade, skulle gifta oss denna sommar, försökte få barn under 4 år, jag fick ett missfall i april förra året…

    Men det ska bli bra, jag har varit lycklig förut, så det ska jag bli igen… Tids nog…

  247. answers to past week’s comments. | Niotillfem skriver

    [...] vill att vi ska vara tillsammans, han behövde bara lite tid för sig själv. Du skrev i inlägget 92 dagar att man omedelbart måste sluta tänka så, och det måste man ju för att gå vidare. Men hur ger [...]

  248. answers to past week’s comments. | Niotillfem skriver

    [...] svar. Men här kommer jättemånga komma-över-länkar som jag har skrivit: Att komma över någon. När det gått tre månader. Om att vara olyckligt kär. En dagbok från 2007 som sträcker sig i tio månader. Att träffa [...]

  249. My skriver

    Sandra, jag gjorde slut idag. Har läst den här texten fem gånger och det känns lite, lite bättre. Att veta att det blir bättre.
    Men just nu ska jag fortsätta på min 24-timmarsfylla och gråta på hans axel när han kommer hem från sitt kvällsjobb.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
Dagsfest= ❤️❤️❤️
Arkiv
Twitter @niotillfem