q&a part 4.


Bästa vegetariska rätt? (japp, okej att säga pasta!)
Allt med mozzarella och basilika i kombination! Och kronärtskocka, gudars skymning. Och potatisgratäng. Ja, och pasta såklart : )

När blir en tjej “slampig”?
ALDRIG.

Vad tycker du om KK relationer?
Jag är för dom. Kör bara kör.

Hej Sandra! 
Jag jobbar som Aupair utanför New York, och tror du att det skulle vara möjligt att träffa dig någon gång kanske? Förstår om du är väldigt upptagen, men om d får lite tid över någon gång, så kanske du kan visa ditt New York lixom =)
Det går bra, skicka ett mail bara. Men om jag inte svarar, skicka ett till, jag får jättemycket spam och tappar lätt bort mail : (

Hur gör man om man är blyg och andra missuppfattar? När de verkar tro att man bara gör sig till, att man är arrogant, stel… någon man himla annars aldrig är när man är tillsammans med sina kompisar?
Folk tror att jag är ganska ofta arrogant också i nya sammanhang fastän jag bara är blyg. Jag vet inte riktigt vad man gör åt det, ler stort och ofta kanske? Går fram och pratar med dom tror jag kanske hjälper, men far svälja och våga.


Till att börja med, du har en så fin blogg!
med det sagt så undrar jag vad du har för storlek i din circle skirt från american apparel! Vill ha en jag med men är inte säker på vilken storlek som är bäst. (Hade själv provat ifall det fanns en affär i malmö
Tacktack! Jag har storlek medium. AA är ganska små i storlekarna och jag tycker om när det inte sitter åt.

Hej!
 Du som älskar att göra spellistor har säkert en att springa till! Skulle du kunna dela med dig av lite musik du tränar till?
Kram!
Brukar träna till min soullista och min festlista och min nittiotalslista.

Hur vet man att man gör rätt val angående kärlek? Att göra slut. Välja bort. Fast man fortfarande älskar.
Man vet aldrig. Man får chansa och hoppas att magkänslan leder en rätt. Allt blir ändå bra till slut hur det än blir försöker jag tänka.

hej alltså jag undrar hur det känns med liksom denna niotillfem-inflation om äger rum typ överallt? eller du kanske inte har märkt men alla tjejer på min facebook och instagram skriver och bloggar som du nuförtiden. och i kommentarsfältet här skriver alla så niotillfemmigt. känns inte det liksom som…åh, mina bloggläsare är minikopior av mig det går inte att lära känna dom typ
Nej men det låter ju fantastiskt!


What is your favourite breakfast ever?
Eggs benedict.

Var ser du dig själv om 3 år?
Fucking lycklig, något annat är inte okej.

vad är det sorgligaste som finns?
Det här.


Topp tre bra saker att göra för att pigga upp dig själv?
Typ möblera om eller spika upp eller sortera något, sedan backa några steg och kolla på förändringen. Gå och handla mat och laga något supertrevligt där man måste hacka/skära/strimla mycket. Chatta/smsa med någon man tycker är söt hjälper också.

Kände du dig också förvirrad när du just tagit studenten, jobbade och hade ingen aning om vad du ville plugga för att alla utbildningar verkade lagom kul men
ingen verkade jätteintressant?
ja! supermegaförvirrad. Man får bara hoppa på en utbildning och funkar det inte hoppar man på nästa. Så gjorde jag i alla fall.

Något du saknar från din tid som tonåring?
Saknar nog ingenting. Att vara 20någonting är mycket, mycket roligare. Alla är snällare, smartare, roligare. Man är tryggare i sig själv och har inte så mycket ångest utan anledning hela tiden. Dessutom ser man bättre ut i och med att man växer in i sina drag. Man är fortfarande ung och kan vara uppe hela nätterna om man har lust, men man är samtidigt vuxen och jobbar och tjänar pengar och har råd att ta de ekologiska tomaterna i mataffären och så. älskar att vara vuxen. älskar att få bestämma själv.

Kan du inte visa ngn reklam du gjort nu på senaste i NY. Eller berätta om ngn om det inte går och visa. Hade varit superduper intressant liksom, jag kommer ihåg den där brustabelltsreklamen… Vill se mer =)
Producerar INGENTING i det här himla landet. Bara presenterar och presenterar, jobbar och jobbar, hittar på idé efter idé, men får aldrig ut något. Reklam-USA i ett nötskal.

Välj en scen ur en Disneyfilm som du skulle vilja vara med i och uppleva. Själv vill jag äta middag i Bli vår gäst-scenen i Skönheten och odjuret.
När jag såg den här på bio var jag sju år och tyckte jag den här scenen var det mesta romantiska jag sett i hela mitt liv. Så jag tar den:
YouTube Preview Image

Hej hej fina Sandra. Jag har en liten fråga om brustna hjärtan. Jag har läst någonstans att det tar ett år och sex dagar för att komma över en person helt och hållet. Det är för länge tycker jag, men samtidigt är det nog sant. Min fråga då. Hur känns det nu med Ludvig? Tror du att du inte tänker på honom när det har gått ett år och sex dagar?
Ett år och sex dagar. Hade ingen aning, men tack, bra att veta. Hoppas det går fortare, men ett år och sex dagar känns ändå som något jag kan klara. 7 juni it is!

Du kommmer ju från en mycket välbärgad och priviligerad uppväxt på Östermalm, liksom Ludvig, Joakim och många av dina vänner. Det gäller ju både ekonomiska möjligheter och kontakter.Din mamma äger ett tvproduktionsbolag, du hade varit mycket i NYC innan du flyttade dit, din ex-partner NIna Åkestams pappa är en mycket känd reklamare osv. Skulle du säga att du har haft fördelar av det i din etablering i NY?
Alltså visst, jag växte upp i  vad som kanske kallas övre medelklass. ”mycket välbärgad och priviligerad” låter hemskt och är inte sant, men min familj har pengar för att min mamma och min styvpappa startade alltså ett produktionsbolag när jag var 10. Genom åren har det både gått upp och ner och sedan ungefär vid perioden när jag flyttade hemifrån började det gå riktigt bra. De har jobbat väldigt hårt och mycket och jag tycker de är jätteduktiga och tänker inte skämmas för att de har lyckats (att man ens ska tänka så är knäppt?). Och det stämmer att Joakim och Nina också kommer från östermalm men de är faktiskt de enda. Majoriteten av mina vanner gör inte det, snarare kommer de från andra delar i Sverige och har i vuxen ålder flyttat till Stockholm. Och jag har aldrig varit ihop med någon som kommit från de ”tjusiga delarna” av Stockholm, har alltid dragits till personer från andra ställen, med mer intressanta bakgrunder än den där tråkiga backslicksattityden. Om man får säga så. Vill liksom bara skriva detta en gång för alla för att: sluta anta grejer. Jag har INTE fått saker serverade på en silversked och jag har tagit mig på egen hand och mina egna pengar till New York. Har aldrig haft några kontakter i reklambranschen genom mina föräldrar, de jobbar i TV-branschen och även om båda är inom media delar de faktiskt inte människor. Jobbade under alla åren på Berghs för att betala tillbaka pengarna det kostar att gå där och. så. vidare. Samma gäller med Nina, hennes pappa har inte hjälpt henne eller oss på något sätt, hon är bara jävligt smart och bra person. Men ja, det ar klart att det säkert är så att jag hamnade i media för att jag är uppväxt i en mediefamilj och fick upp ögonen för det därigenom, det händer i hela världen att man tar efter sina föraldrars yrken eller hamnar i liknande spår. Och jag förstår väl också att det är en skillnad att växa upp på olika platser och att startsträckan kan bli kortare om man har en familj som har råd och så. Men med det sagt har de verkligen inte ”fixat in mig” någonstans. Jag hatar att ta upp sånt här för då smyger det sig alltid fram folk bakom sina stenar och ska anta saker om mig och min familj och jag vill INTE det. Jag har inte kommit dit jag är på ett bananskal. Och jag älskar min familj, dom är bäst. Det spelar ingen roll var man kommer ifrån så länge man är snäll, glöm aldrig det.


Har haft så himla många frågor jag vill fråga och nu kommer jag knappt på någon, så himla typiskt!
 Men; När får man se skymten av Joakim igen? Himla fin vän verkar det som!
Han kommer hit i tre månader, snart!!!! är så pepp att jag vill dö lite.

Vad tänker du kring adoption? Vore det något för dig?
Kanske det, inte tänkt så mycket på det!


Vad gör du på flygplanet till/från Sverige?
Lyssnar på podcast, kollar på film, äter godis, skriver grejer på telefonen.

Var i NY hänger du? Det är ju så stort. Visa gärna på en karta!
Yes, här är en karta över Manhattan. Har ringat in områdena jag hänger i med rött. Plus Brooklyn då som inte är med på kartan, och då framförallt Williamsburg.

Vad tycker du om folk som tar dina bilder utan att länka?
Inte okej!

Något du önskar att du vetat när du just tagit studenten?
Att det är jättelångt kvar tills man är vuxen, så oroa dig inte.

sandra
  1. Aida skriver

    Hej Sandra! Alltså du är så underbar! Ha en finfin Fredag på dig och alla andra läsare!

  2. Mina skriver

    Takk for nok et klokt innlegg. Selv jeg, som er 29, finner mye inspirasjon i svarene dine og jeg blir glad når jeg tenker på alle de unge jentene som er her inne og blir smartere, tøffere og flinkere av å lese bloggen din. High five!

  3. sofia skriver

    alltså sista svaret. tack. ett år och tre månader har gått sen studenten och jag rädslas alltid över att någon ska säga: du! du där, du får inte vara vuxen än. du är inte mogen än. jämt och ständigt. fasar över att någon ska ta ifrån mig vuxenskapet för att jag inte kan, jag kan inga viktiga grejer. vill ju vara vuxen men inte gammal. känner sådan tokig press på att leva trehundra procent hela tiden innan jag blir gammal så jag blir alldeles matt. vill bara dricka öl och dansa klockan fyra på natten i magtröja på tillexempel en båt för alltid. och jag tyckte förresten det var en fin komplimang det där om alla små niotillfemkopior!!! tänk vad mycket bättre det är att skriva ”niotillfemmigt” än elaka grejer.

  4. Leah skriver

    Fast alltså ”det spelar ingen roll var man kommer ifrån bara man är snäll” låter ju superfint och så, men klart att det spelar otroligt stor roll vilken klassbakgrund någon har? Det präglar ju hela ens liv och perspektiv på omvärlden, inte bara på det ekonomiska planet utan även vad man tror sig ha för möjligheter i livet.

    Människor som kommer från arbetarklassförhållanden vågar sällan drömma lika stort som personer från medel- och överklass exempelvis, de studerar inte utomlands i samma utsträckning och vågar inte ta samma risker när det kommer till utbildningar. Det du skriver om att det bara är att hoppa på en utbildning och hoppa av och pröva något nytt om det inte funkar, det är ett typiskt medelklassigt sätt att se på det hela. Unga ur arbetarklassen vågar liksom inte riskera att slösa bort ett/flera års CSN på det sättet, det finns liksom inga marginaler att ”testa” saker på det viset.

    Sedan är det klart att man ska undvika att döma människor utefter vilken socioekonomisk, kulturell eller etnisk bakgrund de har, det håller jag med om, men klass som begrepp är ju fruktansvärt betydande, i alla sammanhang, och det tycker jag känns viktigt att påpeka. Tycker annars att du svarade bra på frågan, och självklart ska du aldrig behöva ursäkta din bakgrund på något sätt alls!

  5. My skriver

    Hahahm gud vad kul att du har med låten Fula killar med Julia och kakan i din festlista. Det har blivit en intern låt mellan mig och en kompis.

  6. bitter skriver

    Något du önskar att du vetat när du just tagit studenten?
    Att det är jättelångt kvar tills man är vuxen, så oroa dig inte.

    Okej. Varför. VARFÖR är det ingen som berättar det här när man tar studenten?

  7. k skriver

    bra skrivet, leah!

  8. K skriver

    Synd att det fortfarande anses så fult att komma från en privilegierad bakgrund (och att man där igenom nästan förväntas ursäkta sig); detta oavsett om föräldrarna föddes med ärvda pengar, vunnit på Lotto eller jobbat sig fram. Typiskt socialdemokratisk jante-Sverige att se ner på dessa människor, själv känner jag precis tvärtom. Och nej, det sociala arvet är inte alls så avgörande som många på vänsterkanten vill påstå. Inte i ett land som Sverige. Är själv uppvuxen med akademiker till föräldrar men pappa läste bara strökurser på universitetet och mamma valde en mindre statusfylld utbildning. Vi hade ganska taskig smak (läs: white trash, eller åtminstone snudd på) och mina föräldrar reagerade inte nämnvärt över att jag hoppade av skolan vid inte mindre än tre tillfällen. Idag är det en självklarhet för mig att läsa vidare, och inom kort kommer jag därför att återuppta mina studier vid ett ansett program. Vad gäller lärosäten som inte berättigar till CSN-stöd, så är det förstås en fördel om föräldrarna kan gå in och sponsra lite, alternativt att man har tur och lyckas få ett jobb trots avsaknad av utbildning.

  9. Ania skriver

    K: Snälla, läs Leahs kommentar. Det handlar inte enbart om ekonomi, det handlar om vilken syn man får på sig själv i förhållande till omvärlden också. Och det är något som ställer till större besvär än att man inte har råd med dyra möbler under uppväxten.

    Jag håller med Leah i hennes kommentar, men kul att Sandra svarade på frågan. Även om den politiska diskussionen lär flippa ur lite i kommentarsfältet… ;) Jag tror iaf inte att någon som följt din blogg ser det som att du fått allt serverat på silverfat, Sandra. Hur skulle din mamma ha påverkat att du fått jobb i New York till exempel? Och det man fått se av vad du skapat på arbetet ÄR ju skitbra!

  10. Vicky skriver

    palla, man KAN faktiskt komma var som helst ifrån och lyckas ändå. eller tvärtom, vara asrik och loser. båda mina föräldrar är tex invandrare och har haft det svårt ofta men oavsett gick jag på en östermalmsskola och köper marc jacobs, korrelation noll. alltså JOBBA SIG dit man vill, folks.

  11. pilla skriver

    Åh din blogg är bara för härlig!

    http://pernillabredolt.com

  12. LM skriver

    Alltså jag vet faktiskt inte i vilket fack (hemskt att behöva säga så) jag kan placera mig i. Min mamma har varit sjukpensionär enda sedan jag föddes för tjugofem och ett halvt år sedan och pappa har varit den som har arbetat. Jag bor fortfarande hemma och mina föräldrar hjälper mig med att betala mina räkningar när jag har det knapert för det är sådana de är. Men det betyder absolut inte att jag eller någon annan åker på en räkmacka bara för att man får lite hjälp och det betyder absolut inte att Sandra har åkt på någon räkmacka eller på någon annans räkmacka bara för att hon är där hon är idag. Alla gör egna val i livet och man hamnar där man är för att man har gjort ett val. En sliskig brat från övre medelklassen kan vara så bortskämd att hon (eller han) inte orkar lyfta ett finger medan en från en fattig familj arbetar och sliter eller helt enkelt tvärtom. Det handlar verkligen inte om vilken sorts familj man kommer från utan det handlar om vem man väljer att vara.

  13. Perry skriver

    Tror du att du skulle ha större chans att få ut dina idéer om du arbetade på en mindre byrå med färre anställda och mindre budgetar för uppdragen?

  14. xx skriver

    Försökte läsa ditt inlägg om det sorgligaste du vet, men hann bara läsa de fyra första punkterna innan ögonen tårades och jag kan inte gråta nu för jag ska gå till jobbet om tio minuter och hinner inte sminka om mig. Har läst inlägget tidigare när jag inte grät hela tiden alla dagar, men just nu går det inte. Hej meningslös kommentar!

  15. Claudia skriver

    Like always GREAT! Thanks a lot for the insights!

  16. H skriver

    Hej Sandra!
    I min klass, på universitetet, går en tjej som jag oroar mig för. Hon är väldigt smal, äter aldrig lunch i skolan och tränar väldigt mycket. Hon lägger upp bilder på sin smala kropp, som jag tycker känns ohälsosamt smal. Jag känner henne inte så bra, vi pratar ibland och hänger i skolan eller ibland på någon klassfest.
    Hur ska jag göra? Borde jag försöka göra/säga något eller är det inte ”min sak”?
    Jag hör gärna dina tankar om det.
    Tack för en fin blogg!

  17. Sara R. skriver

    ”Det spelar ingen roll var man kommer ifrån så länge man är snäll, glöm aldrig det.”

    Jag älskar den meningen.

  18. Petra skriver

    Det jag inte forstar med det har resonemanget (media, ostermalm, ”hjalp”) ar att det helt och hallet blundar for de strukturer som finns?

    Att saga: sluta anta grejer! och sedan rada upp hur man inte ”alls” haft nagra fordelar

    Det ar val latt att saga att man inte har blivit ”infixad” nagonstans, om man valjer en sa praktisk syn pa verkligheten. Men hur kan man forbise vikten av att kanna till sociala koder, att ha rest, tiden att lasa och bilda sig (det hinns sallan med om man har manga smasyskon att ta hand om, eller sjuka foraldrar) etc.? Nina har skrivit ett blogginlagg om detta dar hon forklarar hennes bakgrund och vad det betyder, du kan val lasa det. http://blogg.resume.se/nina-akestam/2012/02/20/averklassafari-inifrayn/

    Jag forstar inte hur man kan skriva en lang text om feminism (2012-03-08), i vilken man menar att maktordningen ser ut som den gor darfor att män bara anstaller andra män och sa ar patriarkatet igang – män har mer ekonomisk makt – vilket, enligt texten, maste brytas.

    Att saga att ”nä, jag har inte fatt nagot serverat, jag har bara jobbat hart” later precis som argumentet ”nä, det finns inget som sager att kvinnor inte slapps in pa arbetsmarknaden/styrelser; det ar de basta som anstalls, och de rakar vara män” dvs en systematisk och instutionaliserad exkludering av kvinnor i bade historien och idag.

    Det jag undrar ar: hur kan man da blunda for de strukturer och ojamlikheter mellan olika klasser? Jag har last att du forut rostade rott, eller sa har du alltid rostat pa FI. Det jag vill poangtera ar att du i fragan om jamlikhet mellan konen anvander argument som du i fragan om klass och bakgrund helt forbiser.

    Det hanger ju inte ihop???

    Jag tycker du ar skitspannande, men jag blir fundersam nar du sa latt avfardar sana har viktiga fragor. Tacksam for kommentar.

  19. T skriver

    Håller med Leah. Det spelar roll vart man kommer ifrån, och från vilken familj, för möjligheterna till utbildning, god hälsa, få bostad, kunna resa, få ett jobb etc etc. Det finns hur mycket statistisk som helst på detta så tycker man ska ha bra på fötterna innan man påstår att ens möjligheter i livet påverkas av vilken klass ens familj tillhör.

    Kan ta mig och min partner som exempel. Jag kommer från en medelklassbakgrund med en högskoleutbildad pappa och en mamma som visserligen är uppväxt i mer arbetarklassmiljö men som är utbildad inom ekonomi och jobbar inom en trygg bransch, tjänar hyfsat bra etc. Båda har haft bra ekonomi och kunnat ge sina barn en trygg uppväxt och orkat stötta oss mycket. Om jag skulle få ont om pengar skulle jag alltid kunna vända mig till dom och om jag inte skulle ha någonstans att bo ett tag skulle jag kunna bo hos dem. Min partner i sin tur kommer från en arbetarklassbakgrund med båda föräldrar som jobbat inom posten som brevbärare/maskinist. De är fyra syskon i familjen, varav en går på gymnasiet och en har svåra psykiska problem, de kan alltså inte försörja sig själva. Mamman kan nu inte längre arbeta pga svåra smärtor och sitt alkoholmissbruk. Hon skulle egentligen behöva få åka på utlandssemester för att lindra smärtorna men de har inga pengar och soc hjälper inte med detta. Familjens ekonomi har varit ansträngd länge och nu ligger de hos kronofogden för de har inga pengar helt enkelt. Ligger man hos kronofodgen kan man inte kan lån, hjälpa barnen med utbildning, bostad osv som många medelklassungar får hjälp med.
    Både jag och min partner pluggar nu på universitet men för min partner har det varit en mycket tuffare resa dit, kantad av arbetslöshet, koncentrationssvårigheter och därmed oförmåga att fullfölja tidigare studier, samt egna ekonomiska problem och varit blockad från att få csn. Självklart har detta på många sätt att göra med hans bakgrund. Min partner skulle dessutom aldrig kunna få hjälp med utlägg för att gå på en skola som Berghs. Visst skulle han kunna jobba ihop pengarna först men det kräver ju också en energi som kanske inte är så lätt att hitta om man kommer från en tuff bakgrund där ens största prio är att komma hemifrån.

    Sen ska man väl såklart inte dömma ut folk som människor för att de har fått turen att få goda möjligheter i livet. Tror inte nån här menar att göra det. Snarare vill man väl uppmärksamma att det inte är lika lätt för alla och även det faktum att det du bloggar om utspelar sig i en miljö med mycket priviligerade människor? Som tex har råd att gå ut och äta på fina restauranger flera gånger i veckan. Sen är det väl ingen som vet vad dom har för bakgrund eller hur mycket dom kämpat för att komma dit, men livsstilen som sådan är otroligt privligerad vilket såklart kan uppfattas som provocerande för den som inte har nånting alls.

  20. j skriver

    har du körkort???

  21. Amanda skriver

    Jag skulle vilja komma i kontakt med folk i Stockholmsområdet som försöker komma över någon. Jag har själv ett krossat hjärta just nu och tänker att det skulle vara skönt att ha kontakt med andra i samma situation så vi kan hjälpa varandra att komma vidare. Maila mej på amanda2255@hotmail.com

    Sandra, om du läser och känner för det skulle jag bli jätteglad om du skrev ett tips i bloggen!

  22. LM skriver

    T: Jag förstår ditt resonemang det gör jag absolut men samtidigt kan man inte använda sin bakgrund som en försvarsmekanism för det som går dåligt i ens liv. Roland Jansson sade en gång: ‘Jag kan inte gå in på systembolaget och säga att jag vill ha en tjugofemma för att jag har haft en taskig barndom’ för livet fungerar inte riktigt så.

  23. ann skriver

    LM: byt ut bakgrund mot ”kön” i ditt resonemang och se hur konstigt det blir. ”asså kvinnor kan inte hålla på och skylla på könsmaktsordningen för att de inte får lika bra betalt som killar, nånstans måste man ju ta ansvar för sig själv liksom!”.

  24. LM skriver

    Ann: Jag tänker absolut inte byta ut det men om du vill göra det så varsågod. :) Och ja: man behöver ta ansvar för sig själv. Och nej: det handlade inte om att kvinnor får lägre betalt än män i den här argumentationen.

  25. Nea skriver

    Håller som många andra med Leah om att vad man har för klassbakgrund påverkar ens möjligheter i livet. Givetvis kan ju alla oavsett bakgrund kunna komma långt i sin karriär eller utbildning. Jag själv är väl typisk medelklass, båda mina föräldrar har akademisk utbildning och ekonomjobb därför känns inte steget så långt för mig till att börja studera på universitet. Bara föreställningen om att det är något ”man bara gör” gör att man har en outalad förväntning på sig själv att studera vidare efter gymnasiet. Visst har jag ansträngt mig för att nå vissa mål som krävs. Jag har även haft marginaler för misslyckanden. Man behöver inte ursäkta sin bakgrund, däremot tycker jag att man kan erkänna att den till stor del påverkar möjligheter i livet.

  26. ann skriver

    LM: Det där är ett ganska klassiskt sätt att pröva hållbarheten i ett resonemang, men om du varken är feminist eller vänster så var det väl ett exempel som inte fungerade för dig.

  27. Nadja skriver

    ”Det spelar ingen roll var man kommer ifrån så länge man är snäll” är det bästa jag hört på hela veckan! <3

  28. Emily skriver

    Sandra, du är så otroligt fin. Dina ord ger så mycket styrka. Ville bara säga det.

  29. mattlo skriver

    Vill bara säga att jag också blev ledsen av ditt klass-resonemang.

    Klart att jag som kommer från en akademisk medelklassfamilj har fördelar från det. Jag får ett språk, en trygghet. Mina föräldrar kunde hjälpa mig med läxor. Mina föräldrar förväntade sig att jag skulle gå på högskola. Alla dessa saker. Jag har inte heller fått så mycket pengar, men bara grejen att jag kan få anställningar påverkas ju av att jag är vit medelklass…

    Det är sjukt viktigt att vara medveten om sina privilegier. Du är så himla bra Sandra. Missa inte på den här grejen.

  30. Mikaela skriver

    Jag kommer från ett hem på landsbygden där de flesta av mina klasskamrater tog anställning på fabriker eller inom äldrevården efter gymnasiet. Under min uppväxt arbetade min (missbrukande) pappa på ett tryckeri och min mamma vikarierade som städerska. För mig fanns det otroligt begränsade möjligheter att ens se att man kunde läsa på universitetet eller skapa sig ett liv utanför där jag var. Att jag gjorde det ändå hade nog väldigt mycket med mina kompisar att göra, de kom från andra förhållanden och hade andra drömmar, drömmar som jag började dela. Men det gick ju så himla mycket lättare för dem att förverkliga allt det där när vi hade tagit studenten. De hade föräldrar som hade sparat ihop till körkort och resor till dem, de hade kontakter som kunde hjälpa dem att hitta bostad, de hade hjälp med läxor när de växte upp och fick goda studieresultat, de ingick i en miljö som gjorde att de lärde sig att prata ett språk och anamma ett sätt som premieras i den akademiska världen. Jag började liksom jobba efter skolan när jag var 16 år för att kunna ge extra pengar till min mamma när vår pappa tog allt. Jag läser på universitetet nu, jag är skitsmart, men det är svårt att komma ikapp. Pengar har aldrig funnits hos oss, de kommer de aldrig göra. Jag har aldrig haft en chans att byggs upp ett sparande, haft ett kontaktnät, kunnat prata akademiska, kunnat lita på mina föräldrar om något skulle gå fel. Och jag har jobbat så JÄVLA hårt och aldrig någonsin skyllt ifrån mig. Men det har ändå varit så sjukt svårt. För klass spelar roll. Det räcker inte att vara snäll. Jag önskar att det var så men det är inte sant.

  31. Emely skriver

    Jag tycker det är många kloka kommentarer ang. klassfrågan. Är det de du menar ”smyger sig fram bakom stenar”?

  32. Svea skriver

    Sandra, har du varit sommarpratare nångång? Jag har för mig att du har det nämligen.

  33. L skriver

    Det verkar som att de flesta som kommenterar här har missat att Sandra faktiskt skrev ”Och jag förstår väl också att det är en skillnad att växa upp på olika platser och att startsträckan kan bli kortare om man har en familj som har råd och så. ” Alltså, hon säger inte att klass och bakgrund INTE påverkar, bara att ingen FIXAT IN henne nånstans.

  34. ellen skriver

    Du är en sån fantastisk person, tänker på det varje gång du gör någonting alls. Förstår inte hur, men du växer i mina ögon för varje gång jag läser något du har skrivit, fortfarande efter ca 4 år. Hoppas på att jag kommer bli en lika starkt och fin person, som du verkar vara, när jag växer upp. PUSS

  35. maria skriver

    men herregud, jag kommer verkligen inte från någon tjusig bakgrund, inga akademiker, pengar osv osv, men skulle aldrig attackera eller anta en massa saker om någon som sandra vilket en del här gärna vill göra… så tröttsamt!

  36. sandra skriver


    vill bara tydliggöra att frågan som ställdes handlade just om jag blivit ”infixad” i new york. är SJÄLVKLART medveten om de sociala koderna och skrev också för att undvika missförstånd att jag vet att man såklart har automatiskt olika startsträckor. SJÄLVKLART påverkar klass och bakgrund.
    Håller liksom med om allt ni säger, är inte naiv. Röstar rött till stor del pågund av detta, för att alla har rätt till samma chanser. Är glad att vi kommer från ett land där de chanserna är större än till exempel här i USA. Blundar inte för strukturer och ojämlikheter i olika klasser. Det är ju omöjligt att göra.

  37. K skriver

    Fast jag förstår inte hur det sociala arvet kan påverka den ekonomiska biten i om man har möjlighet att läsa vidare eller inte, d.v.s. när det rör sig om CSN-berättigande utbildningar i Sverige. Du får lån oavsett om du är adlig eller tillhör socialgrupp 3. Vidare förstår jag inte hur man kan titulera sig röding eller antikapitalist när man är storkonsument av t.ex. Apple-produkter…

  38. ann skriver

    K: vad spelar det för roll att du kan få lån om du inte kommer in på utbildningen du söker? vad spelar det för roll att det finns utbildningar att söka om du inte fått samma förutsättningar att förbereda dig för dessa (gymnasieutbildning, höga betyg etc)? forskning har visat gång på gång att det sociala arvet påverkar de möjligheter man har under sin uppväxt, men också var man faktiskt hamnar senare i livet, och de som har delat med sig av sina erfarenheter i kommentarsfältet bekräftar också detta. klassamhället existerar i allra högsta grad och det är otroligt viktigt att vi försöker förändra det!

    för övrigt: vad får dig att tro att de som kommenterat här är storkonsumenter av apple-produkter? kanske för att apple är ett multinationellt företag som säljer sina produkter till en väldigt stor del av de som bor i västvärlden?

  39. K skriver

    Det beror ju naturligtvis på vilken typ av utbildning du söker. Läkare, jurist, ingenjör är generellt lite svårare, med all rätt. Majoriteten utbildningar kräver inga superbetyg, inte ens på eftergymnasial nivå. Saknar du akademisk utbildning finns bland annat Komvux och folkhögskola att tillgå. Därför anser jag att möjligheterna är oändliga även för de som har sämre start i livet och inte fullföljer gymnasiet på första försöket. Jag säger inte att det sociala arvet inte existerar men jag har samtidigt sett så otroligt många exempel på folk det gått bra för trots halvtaskiga förutsättningar (psykisk och fysisk ohälsa, dålig ekonomi etc) då jag har flyttat runt mycket och där igenom träffat många olika sorters människor från alla tänkbara bakgrunder, inkl. mig själv. Jag tillhör alltså delvis den gruppen (kanske inte ekonomiskt, men dysfunktionella familjer kan ju ta sig så olika uttryck). Angående Apple så tycker jag det verkar vara ett återkommande fenomen hos den så kallade ”stadsvänstern” (akademiker i innerstan som röstar rött) att motsäga sig kapitalism och multinationella företag, privat ägande och mycket mer men ändå mer än gärna investerar i en bostadsrätt eller två, köper otaliga mängder märkesprodukter och annat. Även fortsättningsvis tycker jag att man ska gynna högpresterande, och av den anledningen röstat jag blått (detta trots att jag själv i nuläget får mindre än normen för försörjningsstöd). I ett rött samhälle lönar det sig inte att utvecklas, göra karriär eller starta eget eftersom löneskillnaderma är så otroligt små.

  40. Maja skriver

    K: Åh nej, att Komvux finns att tillgå ger inte oändliga möjligheter för de som har haft en sämre start. Om du går en Komvuxutbildning har du redan halkat efter vilket (eventuellt) påverkar din ekonomi, självbild och FRAMFÖR ALLT: dina kära moderater har väldigt konkret gjort det mycket mycket svårare eftersom man hamnar i en speciell Komvuxkvot när man sedan söker in till högskola/universitet. Denna kvot tar in mycket färre personer än den vanliga gymnasiebetygskvoten. Alliansens skolpolitik går ut på att göra gymnasievalet till det viktigaste valet för din framtida yrkeskarriär med mer och mer marginaliserade möjligheter att läsa upp i efterhand. Stackars alla små 15-åringar som står framför ett så viktigt val, om man har tur har man föräldrar som har tid och ork att hjälpa dem med detta…

  41. Josefine skriver

    Blir så trött. Fina Sandra måste försvara sig med att hon faktiskt röstar rött, för att komma undan med det ”felaktiga” i att hon kommer från en viss klass. Rött = ett enormt och fantastiskt hjärta. Blått = egoistisk, materialistisk, girig. Ett fruktansvärt förlegat synsätt som står mig upp i halsen.

    JA, klasskillnader finns och de innebär självklart olika förutsättningar för människor. Kan föräldrarna betala för en bra utbildning i USA, ja, då har man redan kommit en bra bit på vägen. Har man föräldrar med en jävligt taskig ekonomi, då får man slita sig fram på egen hand med allt vad det innebär. Det är självklart, och det skall inte behöva vara så självklart. Alla förtjänar en rättvis chans. Men klass kommer alltid att finnas, vare sig man vill det eller inte. Människor kommer alltid att tjäna olika mycket pengar, vissa kommer att födas in i stenrika familjer och andra in i det motsatta. Och man kan inte skylla för mycket på sitt sociala arv. Blir alla barn till föräldrar med missbruksproblem också missbrukare? Nej. Vi har en förhållandevis utstakad väg att gå i Sverige: kostnadsfri skola fram tills studenten och sedan är det upp till oss själva vad vi vill göra med vårt liv. Alla ges denna möjlighet och det är inte omöjligt att lyckas i sitt eget liv, enbart för att man kommer från en arbetarklass-familj. Och de som kommer från en högre klass, får de aldrig slita aschlet av sig för att komma dit de vill? Dansar de enbart fram genom livet, utan ansträngning? Nej, skulle inte tro det va.

  42. K skriver

    Nu gick jag själv på folkhögskola och hamnade i en speciell kvot där färre söker ifrån (just för att de flesta söker via gymnasiekvoten). Trots det kom jag in på en utbildning som alltid har ansetts svår. Hur går det ihop? Mina betyg låg i snitt kring godkänt, så någon mönsterelev har jag aldrig varit. Jag tycker absolut att Komvux och folkhögskola även fortsättningsvis ska vara ett alternativ, alla vet ju som bekant inte vad de vill göra redan vid 15 års ålder. Ingenstans på nätet finner jag att Alliansen velat slopa detta i svensk skolpolitik, snarare möblera om lite i regelverket. Jag är intresserad av att veta exakt var den nuvarande regeringen står i den här frågan, på detaljnivå. Ska forska lite mer i ämnet. Efter lite googlande verkar det emellertid som att det var oppositionen som först pratade om att ändra den här biten. Källa: http://www.dn.se/debatt/nu-stoppar-vi-komvux-som-graddfil-till-hogskolan

  43. ann skriver

    K. om du tycker att personliga anekdoter vägre tyngre än forskning så har jag en egen anekdot att dela med mig av: jag har en bekant som gick på folkhögskola (för att hen inte hade förutsättningar för att klara gymnasiet) och nu har försökt söka in till högskolan. trots att hen sökte en mängd utbildningar över hela sverige så kom hen inte in NÅGONSTANS. de ansvariga som hen pratade med bekräftade att det berodde på folkhögskolekvoten.

  44. K skriver

    Att inte bli antagen till ett program innebär att betygen inte håller måttet alternativt att vederbörande saknar grundläggande behörighet. Hänvisa förresten gärna till den där forskningen, är du bussig. Det är nämligen så att både jag, min syster och fler ur min folkhögskoleklass resp hennes klass har läst vidare efter avslutad utbildning. I ditt fall låter det snarare som att en hund ligger begraven.

  45. ann skriver

    K: nej, det handlar om att folkhögskolestuderande hamnar i en särskild kvot som ofta missgynnas till förmån för de som söker på gymnasiebetyg eller högskoleprov, särskilt om det är få personer som söker till utbildningen på folkhögskolebetyg. många som har betyg från folkhögskola uppmanas att göra högskoleprovet just för att öka sina chanser. maja här ovan nämnde också komvuxkvoten som har försvårat möjligheterna för de som inte haft samma förutsättningar att klara av gymnasiet.

    det finns hur mycket forskning som helst som rör klass, socialt arv och hur alliansens skolpolitik bara har ökat segregationen och ojämlikheten i de svenska skolorna, bland annat en färsk undersökning från statistiska centralbyrån. lärarförbundets ordförande skriver om det här: http://www.dn.se/debatt/skillnaderna-mellan-svaga-och-starka-okar-i-skolan

    ”Föga förvånande ser vi att de med lägst utbildningsbakgrund i hemmet klarar sig sämre och de med högre utbildning klarar sig bättre i skolan. Det är väl känt att föräldrars bakgrund påverkar barnens resultat. Men utvecklingen av utbildningsbakgrundens betydelse åren 1999–2011, visar också att skillnaden mellan de svagaste och starkaste eleverna har ökat påtagligt bland elever från hem utan avslutad grundskoleutbildning. Skillnaden mellan den tiondel av eleverna som presterar sämst och den tiondel av eleverna som presterar bäst uppgick till minst 160 meritvärdespoäng 1999. År 2011 hade denna skillnad ökat till minst 210 poäng – en ökning med över 30 procent. Det är också tydligt att föräldrars utbildningsbakgrund har störst betydelse för de elever som har det tuffast i skolan.”

    Mer: http://www.direktpress.se/sodra_sidan/Pa-Torget/Pa-torget/Ojamlikheten-okar-mellan-skolorna/

    http://www.dn.se/sthlm/stockholms-skolor-fortsatt-ojamlika

    Trevlig läsning!

  46. K skriver

    Elitskolor, fler privata alternativ m.m. gör att de duktiga eleverna synliggörs i större utsträckning än tidigare. Antingen bor vi i ett medelmåttornas land, eller så tillåter vi de högpresterande att lyftas fram. I många skolor där en stor andel elever har invandrarbakgrund (vilket framgår i de artiklar du bifogar) ser betygen generellt sämre ut, detta bland annat för att det satsas för lite på svenskundervisningen, men det är bara en av många anledningar. Låg utbildningsbakgrund i hemmet behöver inte utgöra ett hinder, men kan göra. Vari ligger orsaken? Genetiska faktorer? I ett samhälle där de duktiga eleverna tillåts briljera, så ökar också klyftorna eftersom det då blir tydligare att människor är olika vad gäller begåvningsgrad och andra faktorer. Detta är något som vänstern gärna vill förbise. Vad gäller utrikes födda så tycker jag att det ska satsas mer på svenskundervisningen så att inte den språkliga biten ska behöva utgöra hinder för hur väl en viss elev klarar sin skolgång. Segregationen är förstås ett jätteproblem vad gäller den biten.

  47. hanna skriver

    K: Vilken smörja. Att du ens har mage att antyda att genetiska faktorer skulle vara orsaken till att en del invandrare har det svårare i skolan. Det finns inga som helst belägg för det, det är bara rasistisk skitsnack (för att inte tala om hur korkat det är att tala om invandrare som om de vore en homogen grupp). I ett samhälle där de duktiga får briljera behöver det inte alls bli större klyftor, åt var och efter förmåga – till var och en efter behov, låter det bekant? Klyftorna ökar när vi låter den så kalla de marknaden styra, och låter en del roffa åt sig på andras bekostnad, simple as that.

  48. K skriver

    Hur ska jag uttrycka mig då? Invandrartäta skolor, känns det bättre då? Artiklarna som Ann hänvisar till påvisar stora skillnader där en faktor är andelen utrikes födda. Jo, det är fullt tillåtet att generalisera bland svensk- resp. utlandsfödda vad gäller förmågan att fullfölja skolan. Det finns ”dumma” elever, och det finns de som är mer begåvade. Ingenstans har jag antytt att genetiska faktorer enbart berör de utlandsfödda. Dumma personer förekommer oavsett etnisk bakgrund. Även dyslexi m.m. (som naturligtvis inte har med begåvning att göra) drabbar människor helt oberoende av sociolektisk bakgrund. Jag tror definitivt på marknadsekonomi, ja, är det något som överraskar?

  49. K skriver

    PS. Ja, det uttrycket låter bekant. Det härstammar från kommunismen, en fruktansvärd ideologi som vållat fler dödsoffer än nazismen, och som i varenda land där det tillämpats aldrig någonsin lett till annat än en stor katastrof.

  50. ann skriver

    K: Herregud, du blir ju mer och mer demagogisk för varje inlägg. Fattar inte varför högermänniskor ska börja gapa om kommunismen varje gång argumenten tar slut, moderaterna var exempelvis för apartheid för inte så länge sedan…Men för att återknyta till ditt resonemang om att det behövs elitskolor och segregation för att sporra duktiga elever att bli ännu duktigare: det stämmer inte. Förutom att ojämlikheten och segregationen har ökat med de senaste årens borgerliga skolpolitik så har dessutom kunskapsnivån SJUNKIT generellt, detta enligt forskningsresultat från organisationen PISA: Ökade skillnader mellan skolor kan kopplas till lägre resultat generellt. Ojämlikhet är alltså ingenting att eftersträva överhuvudtaget!

  51. K skriver

    Jag gjorde den kopplingen eftersom ”hanna” en bit ovan undrade om uttrycket ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” lät bekant. Denna fras användes bland annat av stora profiler som Karl Marx, och jag ser således inte det som någonting annat än att hon stod bakom hans idéer. Inte så långsökt, huh? Jag slänger inte med kommunist hur som helst, de allra flesta på vänsterkanten inser i ett tidigt stadie att det är en ideologi som inte fungerar i praktiken. Segregation är jag starkt kritisk till. Berätta gärna var i mina texter som jag påstår annat. ”Rasist” är för övrigt något som det också gärna gapas om, ”varje gång argumenten tar slut”.

  52. hanna skriver

    Jag står bakom den meningen, definitivt. Jag föredrar också ett jämlikt samhälle, eftersom det gynnar alla, även de med mer resurser mår nämligen bättre då. Lästips: Jämlikhetsanden av Richard Wilkingson och Kate Pickett. Jag citerar en liten introduktion:

    ”Det har alltid funnits de som intuitivt förstått att ojäm­likhet är socialt nedbrytande. Men det är först på senare år som man i detalj har kunnat mäta dess effekter. Den bild som då fram­träder är både chockerande och överraskande.

    Chockerande eftersom skadeverkningarna visar sig vara långt större än vad man hade trott. Ojämlik­heten är en avgörande ­faktor bakom en rad centrala sociala och hälso­relaterade problem.

    Överraskande eftersom ojämlikheten visar sig drabba inte bara de fattiga utan alla. Även de rika får betala ett högt pris i form av sämre hälsa och kortare liv.

    Jämlikhetsanden presenterar en omfattande forskning och ­statistik från 21 rika länder – däribland Sverige – som visar hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt; hur länge vi lever; hur vi lyckas med våra studier; hur vanliga tonårsfödslar är; hur utbredd fetman är; hur mycket kriminalitet och våld som finns; hur stor den sociala rörligheten är, med mera.

    Trots den förfärande verklighet som synliggörs har boken ett hoppfullt budskap. De nya kunskaper som ges om hur våra ­moderna samhällen fungerar är kraftfulla ­verktyg som kan användas för att vända den negativa ­spiral av ökande samhällsproblem, misstro och social oro som ­präglat västvärlden i ­flera decennier. Budskapet är att stora sociala förbättringar går att åstadkomma – för alla grupper i hela samhället – om ­politiken ­inriktas på det mest väsentliga: att minska ojämlik­heten.”

  53. hanna skriver

    Men det var nog för mycket begärt att K skulle kunna tänka och inte bara rapa upp idiotier som ”Så sa en kommunist, då är du kommunist, buhuuu”

  54. Sofia skriver

    Något som verkligen känns så himla fult är när rika människor ska låtsas att de är precis som alla andra. Som att ett jättehus i skärgården som kallas sommarstuga inte är ”välbärgat”? Att ha föräldrar som äger ett stort tv-produktionsbolag är tydligen helt normalt, alla har det visst så eftersom det inte kan sägas vara ”priviligierat”. JO TJENA. På vilken planet lever folk undrar jag?!

    Mvh,
    Växte upp i ett höghus i en förort med två missbrukande föräldrar

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
🎈🗻 hello from above the Atlas Mountains!
Arkiv
Twitter @niotillfem