vera.










Min mamma ringde mig för en vecka sedan och berättade att det var dags nu, att de hade bokat en tid till torsdag nästa vecka. Jag stod på ett löpband och grät ner mätaren och sprang en halvmil efteråt. Och igår var det torsdag. Igår gav de Vera en spruta, men inte på ett kallt veterinärsbord utan i baksätet av min familjs bil, så att hon skulle få vara på en trygg plats de sista minutarna. Igår försvann lilla Vera.
Älskade finaste hund. Som var så liten en gång för länge sedan. De var en valpgrupp på så många och alla var pigga och glada när vi åkte dit för att titta. Vera sprang lite långsammare än de andra, fick inte vara med i leken, kunde inte hoppa över den där stenen för att komma över till ängen.
- Alla mår bra och är friska, sa kennelägaren. Det skulle väl vara den där då. Henne kommer vi nog behöva avliva.
Det räckte såklart. De andra valparna blev omedelbart gråa i kanterna och det fanns ingen annan än lite sjuka, chokladbruna skrutt-Vera. Vi turades om att vaka om nätterna, torka bort kräkset och ge medicin. Min mamma ringde skolan och sa att jag hade feber, för att ta hand om en sjuk liten valp är tusen gånger viktigare än kemilektioner. Och så en dag blev hon frisk. Och pigg. Och älskade köttbullar och att bada men var rädd för stora hundar och kråkor. Blev en lugn och klok hund. Försiktig, känslig och hungrig.
Tolv och ett halvt år långt liv. I hundhimlen blir det nog också fint, jag har hört att de har ett oändligt förråd med prickigkorv-mackor.
-


Vera fyller 12. Kalas och tårta och presenter.
.


Goodbye little Vera. Love you.

Kommentarer

  1. So sorry, Sandra! We had to put my dog of 12 years to sleep over a year ago, the dog I had grown up with, and it was the absolute saddest day of my life. Still upsets me thinking about it. I’m glad you put her down in a comfortable and familiar place – makes it easier on everyone. <3

  2. Men åh. Nu sitter jag på jobbet och gråter.

    Jag vet hur det är att förlora ett hund. En hund är inte bara ett husdjur, det är en familjemedlem.

    Jag lider med dig. Jag gör verkligen det. <3

  3. Hej

    Jag hade också en labrador, en svart, som var väldigt lik din Vera. Alltid glad, alltid hungrig klok och snäll. Vi fick ta bort henne förra året. 13 år blev hon min lilla skrutt. Vi hade vuxit upp ihop, min bästa kompis.

    Jag hade först inte tänkt vara med när hon togs bort men jag tänkte att om jag har varit med varenda stund i hennes liv fram tills nu såkan jag ju inte bara strunta i dethär.

    Tänkte bara säga att jag tror at det finns en hundhimmel. De gav henne sprutan hon somnade men sedan efter någon minut så var det verkligen som om att något hade lämnat henne, det framför mig var inte min hund längre, det var bara en kropp. Min hund hade tagit vägen någon annanstans och vart skulle det kunna vara om inte i hundhimlen?

  4. Men gud! Jag brukar aldrig kommentera, så ska jag precis skriva ”nu sitter jag här på jobbet och gråter” och ser att ovanstående skrivit samma sak.

    Min golden retriver blev också 12 år, var minst i kullen (dom trodde hon var dödfödd när hon kom ut, hon var så förbaskat lite, mycket mindre än alla andra). Världens snällaste vovve.

    Vet hur det känns. Det blir ju bättre, men det känns alltid som att det är ungefär 1 år sedan hon försvann, trotts att det är över 6 år sedan nu. Jag köpte en ny hund för ungefär 2,5 år sedan, världens roligaste tjockaste snällaste svarta 50-kiloshund som är jätterädd för andra hundar (omplacering som blivit illa behandlad :( ). En dag när jag tänkte på henne (förra hunden) insåg jag att jag inte kunde se henne framför mig längre, inte känna hur det kändes att klappa på henne. Inte sakna henne lika mycket. Det var efter att jag skaffat min andra hund, nånstans kunde jag liksom Bara se det fina med min förra hund. Jag kunde tänka på henne utan att känna den där jäkla saknaden, utan att komma ihåg varje hårsrå och bara önska att jag fick klappa på huvudet igen. Fast det gör jag såklart ändå, men inte på samma trasiga sätt.

  5. Åh fina Vera. Blir så ledsen när jag läser detta, husdjur är familjemedlemmar, önskar att man kunde få ha de mer än den lilla tid de lever. Fina Vera, hoppas att hon trivs i hundhimlen! Kram

  6. one of the best kinds of love. it’s amazing how dogs (and cats and other pets) just give you company, and love, and fun and do not expect nothing in return, only love. They NEVER let you down, they are always there for you. <3 I love animals. So pure and kind creatures.

    Dog's heaven must be the funniest place. :) She'll be so happy all the time and will always remember her family.

    I am really sorry for your lost :(

  7. kära sandra!

    stora kramar till dig! <3 tänk på vilket bra liv vera har haft! först en familj som tar hem henne (trots att hon var en liten sjukling) och pysslar om henne tills hon är frisk och som sedan tar hand om henne hela hennes liv. hon var och är älskad, ompysslad och hade en sådan fantastisk hundkompis. och att hon fick ett somna in så tryggt, fortfarande omgiven av kärlek. det är aldrig lätt att besluta att låta ett djur få somna in, men man måste vara stark för deras skull så att de inte plågas och har ont. hon har det jättebra nu, var inte orolig.

  8. åh fina vera, hon kommer att få det grymt i hundhimlen. ett husdjur är ju verkligen som en familjemedlem. det gör lika ont när de man älskar försvinner. styrkekram till dig sandra.

  9. Åhh va sorgligt. Vi avlivade vår boxer för ett tag sedan. Inte på hemska djurkliniken utan under trädgårdsbordet i strålande solsken:) Älskar djurdoktorer som är flexibla. Jag blir fortfarande tårögd när jag tänker på min finaste Atena. Hon kommer absolut att leka med er finaste Vera i hundhimlen (obs Atena är jättesnäll så du behöver inte vara orolig).

  10. Åh, vad sorgligt. Min hund är också 12 och ett halvt år.
    Är livrädd för den dagen då vi måste ta bort honom.
    Klart att Vera får hur många korvmackor som hon bara
    orkar. :)

    Kram!

  11. Följt dig så länge och har alltid sagt att jag vill ha en brun labrador på grund av fina Vera. Min gamla hund dog endast 3 år gammal i en sjukdom och om det finns en hundhimel tror jag att hon är där nu.

  12. Åh. Grät en skvätt för fina Vera. Vill inte tänka på den dagen då min fina golden retriever-tant Nellie inte längre finns. Vill bara inte.

  13. Åååh.. :’( Beklagar sorgen. Man får tänka att hon har fått tolv och ett halvt långa fina år. Tyvärr kan dom ju inte leva föralltid.

  14. Men så sorgligt och vacker på samma gång på något sätt. Vera verkar ha varit en vääldigt väldigt älskad hund. Jag blev så tårögd när jag såg videon. Det var som att hon förstod att det var kalas för henne och vilken fin gest till ”bara en hund”. Nu måste jag också börja ha kalas för min lilla tjej, så att hon förstår att hon är lika älskad som Vera.

    kram!

  15. Jag har själv en hund som jag älskar över allt annat, jag kan inte ens föreställa mig smärtan du känner nu. Stor kram på dig Sandra!

  16. Men jag orkar inte med döden mer. I förrgår dog min farfar. Han och farmor hade varit ihop sen farmor var 16, och nu är hon så ensam. Det är så sorgligt. ”Tack för den här tiden Pelle, jag kommer snart efter” sa hon till honom när han låg i sina finaste kläder på sin säng. Jag hoppas verkligen att alla döda själar hamnar på ett och samma ställe.

  17. Aw, blir gråtfärdig här. Sådant är riktigt jobbigt, jag minns när jag fick veta att hunden jag växt upp med (vi var jämngamla) skulle avlivas när han var 14 år – på min skolavslutning (bra timing…)

    Ta hand om dig!

  18. Jag fick också nyss avliva min hund, det är så jobbigt! Det kändes nästan värre att avliva hunden än när min pappa gick bort..hundar är alltid så villkorslösa och de ger så mycket. De fyller upp en del av ens hjärta med sådan otrolig glädje och kärlek sen blir hålet dubbelt så stort när de försvinner.. Nu har jag en liten ny valp här hemma och sakta börjar hålet fyllas igen :)

  19. åh, beklagar så hemskt mycket. vilket fint inlägg du skrev och jösses vilken söt video. den får mig att tänka på the triplets of belleville som du borde se PÅ EN GÅNG om du inte redan har gjort det. en söt animerad fransk film som handlar om en hund som drömmer mardrömmar om tåg och skäller högt varje gång det åker förbi utanför hans fönster. och några amerikanskor som äter grodpopcorn, ja vad som helst som man kan ät på grodor egentligen. se den! och ta hand om dig!

  20. Åh, jag förstår hur du känner. För ungefär ett år sedan avlivades min hund på grund av cancer. Hon var min bästa vän, bästa tröstaren när tonåren var som värst! Jag blir gråtfärdig av detta nu. Det blir så tomt efteråt, men man lär sig leva med det helt enkelt.. Många kramar till dig <3

  21. Nämen åh. Började gråta när jag såg videon. Så himla fint. Finaste jag sett på länge faktiskt. Vilken underbar familj som gör något sådant för sin hund. Vera såg så himla glad ut och det märktes att hon gillade det! :) det är så himla jobbigt när ens älskade husdjur dör, men jag vet och är övertygad om att de kommer till samma himmel som vi gör och att vi där sen får träffa och vara med dem igen. We’re all gods creutures! Kram på dig fina sandra och hoppas du får en jättebra helg det vill vera att du skall ha! <3

  22. när min vovve dog var det det sorgligaste jag kännt i mitt hjärta någonsin. satt i london och kunde inte säga hejdå och bara grinade i tre dagar. det är förjävligt, men det är okej att det är det, för då vet man hur tur man hade att få ha sin vovve ändå.

  23. Åh Sandra! Jag vet hur hemskt hemskt det är. Samma sak hände mig för två år sedan, det var nog det sorgligaste jag varit med om. Hundhimlen måste vara en bra plats, med tanke på alla fina små personer som hamnat där <3

  24. Det är det värsta med djur, att de dör.. Jag minns när min katt dog när jag var 14 år. Jag grät i två veckor, var helt förstörd. Vi var på besök hos några vänner och jag var tvungen att gå undan flera gånger och gråta. Mamma och pappa tyckte att jag var jättejobbig. De förstod inte.

  25. Jag är så ledsen för din skull Sandra. <3 Min hund är tio år och jag räknar bara ned tills han inte finns längre och det gör så ont inom mig. Men jag hoppas att du blir glad snart igen och att du tänker på allt fint som Vera gav dig under sina tolv år och allt fint som du gav Vera.

  26. Jag vet hur ont det gör…Tusen varma kramar till dig och din familj. Jag tror att Vera kommer ha det fint i hundhimlen med korvar och ingen sjukdom eller nâgot som gör ont. Finaste Vera, ha det bra nu. <3

  27. I started to cry just scrolling down the pictures, I kind of understood that you must have put her down. I remember someone told me after we put our dog down that dogs are often a harder loss then humans, because they are just so infinitely loyal. If you show a dog kindness, he will pour love and his heart all over you. Oh Vera, how beautiful she was.

  28. Jag beklagar verkligen sorgen, tänker på dig och din familj. Jag vet precis hur ont det gör att förlora en bästa-hund-vän.
    I maj i år efter 9 fina år tillsammans blev min familj tvungna att låta vår finaste gula labrador Signe somna in. Hon var också en sådan typisk labrador som älskade mat och havet mer än någonting annat. Jag vet att hon har det bättre nu i hundhimmelen, smärtfri och obegränsat med mat och äckliga dypölar att bada i, men tårarna vill fortfarande inte sluta komma när jag tänker på henne.
    <3

  29. Så sorgligt. Min familjs hund, min allra bästa vän genom de jävla högstadieåren och den finaste kamrat man kan tänka sig försvann till hundhimlen för 2 år sedan. Jag tänker fortfarande på hennes fina ögon och alla egenheter som bara hon hade.

    Då tänkte jag att det kommer aldrig att finnas en sådan fin kamrat i mitt liv igen. Men det kommer det, fast i en annan hundkropp med andra egenheter men med lika mycket kärlek.

  30. Gud vad gulligt att ha kalas för henne också :) Min pojkvän tyckte jag var konstig när jag hade ett års kalas för mina kissekatt tvillingar :) Men de är ju en i familjen så kalas är ju ett måste :)
    Beklagar även din sorg, för det är aldrig lätt att bli av med en familje medlem som man haft i en evighet.
    Styrkekramar!

  31. Men åh. Men jag är säker på att hon hade ett fint liv och bara det att ni räddade henne från födseln och faktiskt lyckades ge henne tolv år av kärlek är fantastiskt. kramar på er!<3

  32. Fy vad hemskt. Sitter här och tårarna bara rinner.. Tänker på min egen katt som bor kvar hemma och som jag inte kan träffa så ofta och som börjar bli så gammal..

  33. STOR KRAM till dig! Åh, Vera, vilken underbar hund. Så snälla ögon. Jag har själv en hund som är 14 år och som precis fått tumörer, så jag vet hur jobbigt det måste kännas. Man får tänka på glädje man fått av hunden och vilket härligt liv den har haft. Kram igen!

  34. Åh, din fina text fick mig att tänka på mina djur som jag älskade men fick ta bort. Maja, min hund som gick bort i canser och min häst Bowler som tillslut blev för gammal. Det är så sorligt. Man saknar dem så mycket.

  35. Nei, nå gråter jeg. Hunden min er 12 og et halvt, nesten døv og litt svaksynt, men jeg kan ikke utstå tanken på å miste henne.

  36. <3

    Hade en underbar Golden, det var samma sak med henne. När vi kom till kenneln så stod hon längst bort i ett hörn, med svansen mellan benen och såg livrädd ut för hennes stora, gapiga syskon.

    Hon blev vår bästa vän, och den finaste, lugnaste hund jag någonsin mött. Hon skällde ungefär 5 gånger i hela sitt liv, bara när hon blev rädd. Hon "tog hand" om våran katts ungar, de sov hos henne och klättrade runt på henne och körde sina små klor in i skinnet på henne, men hon bara höll sig blickstilla så hon inte skulle skada dem.

    10 år gammal fick hon en cancertumör (den 3:e, hon hade redan opererats 2 ggr) och då beslutade vi att ta bort henne. Hon fick somna in i baksätet på vår bil, med min syster och min pappa som kramade henne.

    All kärlek till dig och din familj <3

  37. <3 <3 <3

    Får ont i magen av bara tanken att min hund inte kommer finnas här hemma för att springa runt med tofflor för alltid. Han är det finaste jag vet, men bästa vän, min lilla skruttis. Du kam väl be Vera kolla om de också har leverpastej där uppe i hundhimlen?

  38. Kan tänka mig hur du mår dår vår fina Diana också fick lämna oss förra året, hon hade blivit gammal och fick också en spruta så hon slapp lida. Vi grät hela familjen och vi saknar henne fortfarande massor, men vi vet att hon har det bra i hundhimlen. Fina bilder, vad fina minnen du verkar ha av Vera.

  39. Jag fick tarar i ogonen nar jag laste om Vera, jag tror alla som har eller har haft djur forstar hur du kanner dig. Sa vackert att dina foraldrar lat Vera somna in pa en plats dar hon kannde sig trygg. Du vet val att vi ser dem igen – ‘on the other side of the rainbow bridge’…kram pa dig.

  40. Hi Sandra!
    So sorry to hear about little Vera.
    I went through that last friday too.. It was heartbreaking but it is a comforting feeling to know that she had a good life and was loved so much!

  41. De e inte ofta(läs aldrig) jag gråter framför blogg-inlägg, men nu välde tårarna fram. Usch. Jag vill att min hund(som e tio i år) ska leva för alltid och jämnt… hoppas du har nån du kan krama om när du vill gråta:)

  42. Det är hemskt när ens husdjur dör. Men tänk vilken tur Vera hade som fick komma till er familj och fick 12,5 fina år, hon var säkert hur lycklig som helst!

  43. Direkt när jag såg rubriken och bilderna förstod jag vad texten skulle handla om. Det är alltid lika sorgligt, och av dina beskrivningar verkar Vera ha varit en fantastisk hund, karaktär och vän. Hoppas hundhimlen är så fin som du säger, och att mina katter har det så bra i sin katthimmel också :)

  44. Nej. Det var så hemskt sorgligt att läsa det här. Och bara för några timmar sedan satt jag och pratade med en kompis, vars andra kompis just avlivat sin hund. Och så berättade jag om min fina hund, som vi avlivade för två år sedan.
    Det blev så mycket hunddöd idag bara.

  45. Guuuuuu så sorgligt men ändå en så vackert skriven runa. Har oxå varit omringad av labbtikar i hela mitt liv. De påminner så mycket om Vera. Trixi blev hela 15 år och har det helt fabulöst i sin korvhimmel. Wilma är 11 år, gillar att äta mat, bära skor, gräva i komposten och hålla tassen. Hoppas hoppas hon får finnas kvar ett tag till. Älskade hundtanter! <3

  46. Men uh, nu grinar jag ju ner mig här. Jättefint inlägg och jag beklagar verkligen. Det gör ont när familjen plötsligt blir mindre.

    (Min katt Vilse dog hux flux av ett hjärtfel för 7 år sen. Jag tänker på honom då och då och saknar och grinar fortfarande..). Man får vara glad för den tid man fick tillsammans och trösta sig med att de visste hur mycket de betydde för en. Ta hand om dig! <3

  47. åh söta lilla hunden! glömmer aldrig det klippet när hon fyllde år. så fint gjort av din familj. <3
    hon har det säkert bra i hundhimlen söta lilla hund!

  48. Oh nej vad sorgligt – kram på dig!

    Det här gjorde mig att på riktigt sakna vår gamla hund, kan fortfarande komma ihåg hur det kändes att krama honom och hur man måste alltid vänta på honom när vi var ute i skogen och han ville nosa precis allt, hur hans svans med den vita toppen låg över ryggen när han inte viftade med den… När jag var 20-årig och bodde i Berlin så fick jag ett meddelande av mamma att Topi har sovit bort. Ingen överraskning var det, han var ju 18 år gammal, men usch vad sorgligt det kändes då och fortfarande känns.

    Men Topi och Vera och alla andra fina hundar har det säkert bra där någonstans tillsammans, där de får äta så många korvar och korvmackor som de bara orkar, nosa i stora stora skogar så länge som de bara vill och leka med varandra utan att någonsin bli trötta. <3

  49. Vilken fin fin familj hon har haft, hon var älskad och haft det helt underbart med er ju. Hur många pussar och kramar har hon fått under sina 12 år?? En million minst! Hon kunde inte ha haft ett bättre liv!! Puss på dig…le…

  50. Beklagar sorgen! Vet hur det känns och är snart där igen :( Varför får så många hundliv plats i ett människoliv? Älskade älskade vänner…

  51. Finns bara en låt att lyssna på när sånt här sorgligt och jobbigt händer: spotify:track:0imibEEte3feHb2duTCsrN

  52. Husdjur är aldrig bara husdjur. Så är det bara. Tillslut ser man dom som en liten version av en människa, inte ett djur, för dom är så kloka och lyhörda om allt. Så sånt här suger verkligen. Beklagar.

  53. Gud sa sorgligt, sitter har och lipar pa jobbet. Jag bavar infor den dagen det hander min hund, fast han ar bara 8, sa hoppas det ar manga ar kvar. Jag lider verkligen med dig, Sandra, men hon verkar ha haft ett toppenliv,. Hon hade tur som fick komma till just din familj.

  54. Beklagar sorgen! Jag vet hur det är att mista ett husdjur, det är som att mista en familjemedlem, många som inta har djur eller hundar själva förstår inte hurudana band man kan skapa med dem..

  55. Jag beklagar! Det är svårt att förlora ett älskat husdjur men det blir bättre. All sorg läker ut till sist.

  56. Fina Sandra, jag förstår att du är ledsen, jag har varit i samma sits och det är fruktansvärt. Men det verkar som att Vera haft ett fint liv och 12 år är ett långt sådant, det är alltid sorgligt när saker tar slut. Hoppas du läser alla fina kommentarer som vill trösta dig (105 st när jag skriver det här) och att du mår bättre snart! Bandet man får till en hund är otroligt starkt och man går fullständigt sönder när det bryts, så orättvist att deras liv inte varar så länge som ens eget, men tänk tillbaks på era minnen och att hon haft det så bra med er med glädje. Ta hand om dig, kram Emma

  57. Tårarna började rinna när jag läste det här, fina Sandra. Vår hund är inne på sitt trettonde år och jag har så svårt att låta bli att tänka att ”snart, snart ringer mamma och berättar att han slutade andas”. Han har varit jättefrisk hela sitt liv och inte haft några bekymmer så jag skulle inte bli förvånad om han levde till att bli 30 år. Men det är svårt att tänka positivt när man vet att han börjar bli gammal och grå.

    Nu ska jag skaffa en egen liten valp (pluggar på annan ort och vår hund bor med mamma och pappa) som jag har drömt om hela livet och jag längtar något otroligt. Blir redan så himla ledsen när jag tänker på om något skulle hända min lilla tjej som jag ska hämta om 4 veckor. Usch. Det är inte kul.

    Men vilka fantastiska liv dom haft.

  58. Jag har en newfoundlandshund i doggy heaven så jag vet att det där med prickig korv -mackor inte är en myt. Vera har det bra nu! Tänker på dig! Kram

  59. Jag beklagar verkligen Sandra! Fällde en tår när jag läste om skrutt-Vera. Så fint att hon fick ett långt och fint liv hos er, fastän hon var uträknad redan som liten valp.
    Nu klappar jag på min lilla hund och gråter när jag tänker på att han inte kommer finnas hos mig för alltid. Åh :’( djurkärlek är den bästa sortens kärlek och det är så otroligt sorgligt att de inte lever lika länge som vi människor så man alltid tvingas säga adjö till sina älskade husdjur. Man får vara tacksam och minnas allt det fina! Djurhimlen finns alldeles säkert. Kram!

  60. Näe nu börjar jag min lördagsmorgon med att gråta också. Klarar inte av när bästa djurkompisen inte längre kommer finnas kvar. Vila i frid Vera. <3

  61. ÅH FY ligger i sängen och gråter. Stackars stackars dig Sandra, på riktigt det är så fruktansvärt att förlora en hund. Har förlorat en och fasar den dagen min lille Buster försvinner. Enda trösten är att de inte lider och har det så bra i hundhimlen. Massa pussar och vila i frid Vera!

  62. Började gråta när jag läste din text. Avlivade min lilla cockerspaniel flicka ”Jazz” för mer än ett årsedan, det får mig inte att gråta på samma sätt längre, men det gör mig fortfarande väldigt sorgsam ibland. Sånt är livet, men det gör lika ont för det. Alla tankar till dig och fina Vera!

  63. jag sprang och kramade min hund nu, höll om henne i många långa minuter, grät ner hennes päls och viskade i hennes öra att jag älskar henne. hon är nio år nu, det är gammalt men jag tänker knappt på det. tänker inte på att djur tas ifrån en så tidigt. det gör så ont i mig när jag inser på att hon kanske inte finns hos mig om några år. saknar fortfarande min andra hund som dog för åtta år sedan. han hette fiasko och var den lurvigaste och snällaste lilla hunden, så kramgo och kärleksfull. åh, vill kunna ha kvar dom för alltid.

  64. sitter i datarummet och gråter nu. min pojkvän kramade precis om mig. alltså, hundar. jag älskar hundar och jag hatar att även dom måste försvinna ifrån oss. jag hatar det. SÅ HIMLA FIN FILM. den fick mig att gråta ännu mer!

  65. Åh vad ledsamt! Men hon har haft det finaste bästa liv man kan önska en vovve och ni gjorde så rätt att köpa henne fast hon var en liten sjuk valp. KRAM!

  66. Jag är så ledsen. Att avliva ett djur man älskat är alltid sorgligt. En tröst är ändå att djuret inte behöver ha ont och lida mer. Som djurägare har man ett ansvar och måste ta det svåra beslutet att avliva sjuka livskamrater. För de kan inte förstå varför de lider.

  67. Åh. Fick en stor klump i halsen av att läsa om er Vera. Min hund som var min bästa vän blev också tolv år och jag kan sakna honom nåt hemskt fortfarande. Han älskade köttbullar men var rädd frö brödrostar. Är säker på att hundhimlen är hur bra som helst. Kram till dig.

  68. Gulliga och mycket roliga Vera! Jag gillar bilden med taxen som hon lutar sig mot. Har du inte nån bild på Allis och Vera som sover på varandra? Vore så kul att ha den. Puss sandra ta hand om dig.

  69. Åh stackars :{ började grina när jag läste.. fan, ibland ångrar jag mig tusen gånger om att jag har dragit på mig ett x antal djur.. dagen då de inte finns där kommer en del av mig även dö…

  70. Söta Sandra, jag började gråta när jag läste ditt inlägg om Vera. Vi valde den svagaste katten som hade en balansstörning- hon kunde inte hoppa på stolar- hoppade istället över dem, gick snett och var allmänt orolig och rastlös katt. Hon hade haft ett tuft liv och fått fytta mycket. Sen vi tog hand om henne, lugnade hon ner sig och blev mycket bättre på att hoppa över stolar och gillade att jaga fåglar ute i trädgården :)

    En dag, en vecka efter jag flyttat till London ringde min pappa gråtandes och sa att hon hade fått någon slags hjärnblödning och blivit helt förlamad på ena sidan av kroppen och led så mycket att de var tvungna att ta samma beslut. Och jag var så långt bort. Jag grät och grät och grät men hoppas att hon trivs i djurhimmeln. Ebba hette hon, och brukade ge mig en tass att hålla när hon sov på min kudde och jag skulle somna. Hon slickade mina tårar när jag grät och fanns alltid nära. Sådana små vänner går inte att ersätta. Men jag tror på djurhimmeln och de har det bra.

    Kram jenny

  71. Att förlora ett djur är något av det värsta man kan uppleva. Jag har min älskade gråhund som blev 11 år gammal i hundhimlen sedan två år tillbaka. Han hade mått bra hela sitt liv tills han plötsligt började yla hela tiden, klia sig oavbrutet, vägrade äta och aldrig ville gå ut. Då blev vi tvungna att ta honom till veterinären. Nej fy, jag orkar inte tänker på det här.

    Han älskade att springa oändliga sträckor, han älskade blodpudding och han var alltid så tuff och aldrig rädd för något, utom åska. Hörde han åskmuller öppnade han alla dörrar han kunde (trots att vi lärt honom att han inte fick öppna stängda dörrar) och sprang och gömde sig under någon säng eller soffa och vägrade komma fram förrän det slutat mullra :)

    Kram på dig, hoppas våra hundar i himlen enbart har det så fantastiskt som vi hoppas att de ska <3

  72. Sandra, I just read this post today & am now crying at work :’( Such wonderful photos. I can tell she was loved very much. Oh how I dread losing pets xo

  73. Ååååhhh! Gråter hysteriskt och hoppas du mår ok. Har en hund på bara två år och kan inte ens föreställa mig ett liv utan honom. Kraaaaaam!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>