stormveckan. söndag och måndag.

Det är svårt att förklara hur den här veckan har varit. Så mycket som förstörts och försvunnits, över 40 dödsfalli New York och ett becksvart Manhattan. Jag såg folk som letade mat i containers, timslånga köer för att få tag i batterier och kalla kalla lägenheter. Jag har levt extremt tätt inpå fem stycken människor, vi har hittat på nya maträtter av gamla rester, inte lyssnat på musik på flera dagar (oerhört märklig känsla), varit utan täckning på mobilen i flera dagar så att vi inte visste vad som hände med något egentligen, och lärt känna varandra minst sagt. Mitt område där jag bor blev en spökstad, med fuffens människor som strök omkring och inga poliser så långt ögat nådde. Det är en så himla konstig känsla att gå längs ett kolsvart Broadway och lysa med ficklampor och skynda sig till den enda öppna vinbutiken i Soho för att de stänger när solen går ner. Och så sjukt att allt det här händer i New York, i en av världens största städer. Jag tog foton hela veckan, för att det måste man förstås när något sådant här händer. Vi börjar med söndag och måndag, dagarna då stormen kom.


Stormen var först sagd att komma klockan sju på kvällen på söndagen. Så vi gick och handlade lite mat och ingredienser till michelada, som är som bloody marys men med öl.


Hjalle skivar lime.


Sedan hängde vi i fönstret och väntade.


Sedan twittrade borgmästaren att stormen var uppskjuten till klockan tio så då tog vi en sista promenad på gatorna.


Efter det var det middagsdags!


Vi gjorde tacos, så himla gott. Sedan var vi uppe några timmar till men bestämde oss vid midnatt att sova istället.


Måndag! Ny dag. Alla var lediga från sina jobb och vi klädde på oss för att gå ut.


Vi skulle posta lite vykort vi skrivit, det måste man ju göra när det ska bli orkan.


Sedan gick vi tillbaka hem igen och kollade på Torka Aldrig Tårar Utan Handskar och åt oliver.


Och så blev det mörkt. Och alldeles tyst.


Vårt lilla orkankollektiv var redo.


De sa på nyheterna att elen och vattnet kanske skulle försvinna runt sjutiden så Joakim och Chiara började laga middag.


Vi läste skvallertidningar under tiden.


Klart!


Det blev risotto med butternut squash. Så himla gott.


Sedan hördes världens himla knak utanför fönstret så jag, Hjalle och Adrian bestämde oss för att gå ut och kolla efter.


Ett stort himla träd som ramlat på min gata.


När vi ändå var ute i stormen tänkte vi att vi lika gärna kunde hitta en öppen bar och dricka en whiskyshot. Trotsa ödet etc.


Skål!


Vid åtta gick elen. Så här såg det ut på gatorna. Helt knäppt. Det blåste så himla mycket och åkte runt polisbilar som ropade ut i megafoner ”Go Home Immediately”. Så det gjorde vi, och lyste med iphonsen för att hitta hem.


Väl hemma hade andra halvan av vårt gäng tänt värmeljus överallt så vi kunde se varandra.


Vid tvåtiden knackade mina grannar på dörren och frågade om de fick spela lite sånger eftersom jorden kanske skulle gå under imorgon. Det fick de såklart så himla gärna. Fram till klockan fyra hölls det konsert tills de tackade för sig och vi somnade igen för att vakna upp till en mycket märkligt tisdag.
.


My Sunday and Monday, the first two days with Sandy the Storm. Please read in Google Translator by clicking ”in english” below FAQ.

sandra
  1. anna m bullarna skriver

    TACK! Nu får man ju uppleva vad som hände ur ett helt annat perspektiv! Väntar med spänning på uppföljningen…

  2. Ingrid skriver

    For et merkelig eventyr du har vært med på!

  3. Ula skriver

    This is such a cool post! Looooove it!

  4. annaj skriver

    yikes! <3

  5. alexandra skriver

    alltså bara: wow.

  6. hilda skriver

    fy vad häftigt ändå, med stormen och allt. Dock tycker jag att det är skrämmande hur hjälplösa vi faktiskt är emot naturen, fast det ligger något fint i det med. + risotto är nog ett av det bästa jag vet. kram på dig

  7. Emilia skriver

    Även fast att det är så hemskt så kan jag inte undgå än att tycka att det ser mysigt och spännande ut, väntar också med spänning på nästa inlägg! :)

  8. Cecilia skriver

    Intressant att se vad som hande pa andra sidan floden, vi ar i Hoboken och har var det ocksa hel tokigt med mycket oversvammingar och annat.

  9. Jennifer Sandström - New Zealand skriver

    Wow, är väl också vad jag känner instämmande med de andra kommentarerna. Wow.

  10. Linnéa skriver

    Den perfekta boken. ”När stormen kom”

  11. Julia skriver

    Du har ju en fantastisk egenskap att kunna få småotäcka och lite hemska saker att ändå se fina och inspirerande ut. Och det tycker jag är bra alltså, för det är långt ifrån alla som kan och det ger ju historien en ytterligare dimension. Jag ser med spänning fram emot resten av berättandet om stormveckan!

  12. Angie skriver

    Oh nej, vad läskigt :(

  13. Kyra skriver

    Du skriver så himla fin Sandra och får allt att låta så positivt och underbart i den dystra vardagen! Du är en sån inspiration, du skulle bara veta!
    Kram på dig!

  14. Sandra - Breakaway skriver

    Ni ser ju verkligen ut att ha gjort det bästa av situationen i alla fall :) Det är så ovant att bo i ett land som har naturkatastrofer hela tiden. Det ska bli storm här till helgen, fast i jämförelse mot Sandy blir det nog inte så extremt.

  15. manda da manda skriver

    alltså. det här blir någonstans så häftigt, spännande och icke IRL:igt att man helt tappar bort allvaret i det hela. om det är okej att man skriver så. det är ju egentligen väldigt läskigt, men oerhört spännande!!! WAH.

  16. kallie skriver

    glad you are safe! it was so weird this past week in ny. i had the same thing, where one moment it was having fun defying fate and the next it was really scary and dark and suddenly very real. oh new york…

  17. Dee skriver

    Till och med när New York är nära att gå under gör du och ditt coola gäng häftiga saker. Du är bra du.

  18. Maja skriver

    Åh, så himla spännande!

  19. linis skriver

    Så coolt men så läskigt och så vidare.

  20. Malin skriver

    Vi följde er från Sverige och kände också känslan av overklighet när vi såg nyhetsbilderna. Btw, så vackra män du omger dig med;)

  21. Kajsa skriver

    Den där stormen, jag önskar på ett sätt att jag varit i den. Inte ensam, men sådär. I en lägenhet med fina personer man lär känna och fungerar med. Jag hade nog blivit lite knäpp också, måste ha nånstans att ta vägen, få vara själv, men mest verkar det så himlahimla fint.

  22. LinneaHilje skriver

    Älskar detta!

  23. Mira skriver

    Sandra Beijer, du är så korkat ytlig och aningslös att jag mår illa. Nu fick du ditt ”stormparty” som du ville ha redan under stormen förra året, remember …?

  24. kaneli skriver

    Spännande! läste om stormen i tidningar såklart men ganska kul att få höra hur det egentligen var.

  25. april skriver

    Fina bilder. Tänker ofta att jag ska kommentera, men så, ja, det blir aldrig av. Tycker mycket om din blogg. Den har en sån fin balans. Himla fin faktiskt.

  26. Ellen skriver

    Fattar ju att detta är ditt perspektiv och att det är en dramatisk upplevelse att vara med om en orkan. Har själv varit med om en jordbävning och det är ju drama liksom.. Men …..Jag hatar att denna orkanen blivit så sjukt ‘romantiserad’ och uppmärksammad bara för den drabbade new york. Men mellan varven kan man tydligen gå och dricka sprit och faktiskt kunna äta mat. I Karibien är förödelsen helt ofattbar efter Sandy. Hur de drabbades där hör man inget om. Allt riktas på ny. Där man ändå har det rätt bra. Okej fattar ju som sagt att detta är ur ditt perspektiv och det är din upplevelse. Men jag stör mej på hela situationen, folk är så himla olika värda liksom. Alltså jag tar bara upp diskussionen här, inga arga ord mot Sandra!

  27. Emelie skriver

    Åh. Borde förbereda mig. Vet aldrig när Tokyo blir mörkt också. Vi har inte en enda ficklampa eller konservmat!
    Skönt att det är över nu!

    // E i Tokyo

  28. SWEET PETROLEUM skriver

    Det ser ud som om i har hygget jer trods stormen :D

  29. Fanny skriver

    Så himla bra att du har dokumenterat de här dagarna.

  30. Misha skriver

    Här borta i Australien känns alla nyheter och media om Sandy mest som något på en film och det är ju nästan som på film när man får följa med dig och ditt kollektiv genom fina bilder. Otroligt trist dock att just New York är huvudrollen och det fokuseras så lite på andra drabbade länder än just USA.

  31. m. skriver

    Fjärde bilden i detta inlägget är helt magisk. Kan inte sluta kolla på den.

  32. Christine skriver

    Thanks for sharing! Scary but looks fine when you have friends :)

  33. maja. skriver

    oj vad sjukt. men mysiga bilder.

  34. J skriver

    Håller med Ellen, verkligen. Tex Haiti som fortfarande inte har hämtat sig efter förra katastrofen har det så otroligt mycket värre, men det hör man inte alls lika mycket om. Bara för att det händer i NY liksom. Hemskt. Inget illa menat mot Sandra personligen, du gillar ju att romantisera det mesta så att de simplaste saker blir otroligt vackra, det är bra att det finns såna människor också. Och klart man får ett lyft när det händer nåt. Inte för att NYC verkar vara så händelsefattigt, men ändå. Jag vet själv att människor kan få ett lyft av lite drama och action, särskilt i Sverige haha…
    Hoppas det går bra för er där, och hoppas att fler inser att miljökatastrofer är vårt fel. Och att vi måste ta tag i det. Snart.
    Puss

  35. sandra skriver


    Mira – fan vad elakt sagt.

    Ellen & J – romantiserad? Alltsa, sjalvklart att det hemskt att nyheterna ar vinklade och att folk svalter over hela varlden varje dag och att det krigas och dor och att hela jorden ar ganska fucked-up. Men det ar val ocksa ganska sjalvklart att det finns ett nyhetsvarde nar en stor metropol blir sa drabbad, precis som nar jordbavningarna hande med Tokyo. Det ar klart att det skrivs om det. Precis ocksa som nar tsunamin hande i Thailand, sa var nyheterna vinklade mot just Thailand for att det fanns allra mest svenskar dar och inte alls skrev lika mycket om Kambodja (visst var det kambodja? sa himla lange sen nuu) fast de hade drabbats varre. Kolla den har lanken: http://www.theatlantic.com/infocus/2012/10/hurricane-sandy-after-landfall/100396/ Sa himla hemskt anda. Aja, hoppas bara ni forstar hur jag menar. Tycker det ar hemskt allt som hander runt i varlden, men manniskor har varit intresserade av vad som hander har och da skriver tidningar om det. Sa funkar media, och svarare an sa ar det ju inte. Det ar ju inte direkt som vi chillat runt har, folk har ju drabbats av den har stormen valdigt mycket ocksa, tycker det kanns trakigt att folk ska tycka saker nar de inte varit i det alls.

  36. Maia skriver

    Ååå det här är jätteintressant! Du har ju varit med om värsta äventyret därborta!
    Väntar med spänning på nästa del…. :)

  37. Madde skriver

    Om folk tyckte lite mindre o handlade lite mer … Folk som bara gnäller här. Ni Kan Själva stödja med att tex skänka pengar till organisationer som hjälper till vid denna katastrof.

  38. Kristina skriver

    Vad tycker du om det här? Många säger att stormen var arrangerad av HAARP för att skaka NYC innan valet..
    https://www.youtube.com/watch?v=o4P7Kr17RX8&feature=player_embedded

  39. Ingrid skriver

    Åh det her er som et eventyr! Mer mer mer!

  40. KAJSA skriver

    Har varit så nyfiken och orolig över hur ni har haft det, men skönt att veta att ni har varit ett fint gäng som tagit hand om varandra!

  41. emma skriver

    jag brukar tycka att du verkar vara en vettig och rätt balanserad person. men det här inlägget tycker jag uppvisar en märklig brist på empati.

    jag ser inget fel i att skriva om och visa hur ni gjorde för att ha det bra i stormen. men det här är ett ensidigt och själviskt inlägg.

    det verkar ibland som att du är så programmerad på att se allting så puttinuttigt som möjligt att du blir tunnelseende.

  42. Maja skriver

    emma- håller med dig.
    Och Ellen.

    Jag har volontärat en hel del i utsatta dela av världen så jag är en som så faktiskt gör något åt saker och ting. Endel har inte möjlighet till det eller vill kanskei nte skänka pengar av olika anledningar, men det betyder ju inte att de inte får tycka.

    Och Sandra: Bara för media vinklar saker och ting på ett visst sätt betyder ju inte det att det är okej. Det är ju positivt att ifrågasätta media och fokuset??

    Trodde att du hade mer insikt? Självklart är folk i usa drabbade av sandy. SJÄLVKLART.
    Men det går ju knappt att jämföra misären på ex. Haiti.. Tro mig, detta vet jag.

  43. sandra skriver

    emma – forklara garna pa vilket satt. jag skrev ju forst daruppe hur det har varit, hur sjukt det har ar. hur hemskt det har ar for new york. och sedan berattar jag min historia om den har stormen, undrar pa vilket annat satt jag hade kunnat gora? sjalvklart ska jag kunna fa beratta min sida av det som har hant utan att det betyder att jag vander mig mot hur andra har upplevt det? forstar pa riktigt inte hur du menar? hur ar detta puttenuttigt? for att vi tagit hand om varandra?

  44. Sanna skriver

    ”åååh vilket äventyr!” är reaktionerna på inlägget… Där är effekten av ”romantiseringen” av sandy.

  45. Lise skriver

    Fy vad elaka vissa är, varför är man det? Jag tycker inte det verkar romantiskt, det var en orkan, visst är det fina bilder men hon säger ju att det var utan el och vatten, att människor dog etcetc. Det räcker väl? Jag tycker det räcker med att det blir så väldigt allvarligt i nyheterna och jag tycker inte det på något sätt är Sandras ansvar att presentera allt så allvarligt som möjligt. Läs en dagstidning om ni vill läsa nyheter då.

  46. Catarina skriver

    Kan folk chilla lite med livet? Hon berättar ju bara det utifrån sitt eget perspektiv och så som hon upplevde det (antar jag). What’s your problem?

    I alla fall, har du receptet på risotton? Skulle dö om du la upp det. Verkar himla gott.

  47. emma skriver

    nej det är inte puttenuttigt för att ni tagit hand om varandra. det är väl bara bra.

    och som jag sa så är det väl inget fel med att skriva sin historia.

    men tänk om någon t.ex. hade bloggat från sin bungalow bara timmar efter tsuamin i thailand och visat bilder och skrivit om sin solbränna, smarriga lunch och fräscha lyxbadrum eller whatever. sen kanske de gick lite skattjakt i förödelsen och tog några bilder. lite kuriosa sådär. det skulle ju då inte spela någon roll att de skrev några ytliga rader om hur hemskt de tyckte tsunamin var.

    vilken slags person skulle göra något sånt?

    det är ju ett extremt och ett hypotetiskt exempel, men du och ditt inlägg är tyvärr along those lines.

    men jag vet att du har ett annat perspektiv och att du tycker det är ok att blogga om gosiga drinkar i ett sånt här läge. du verkar även bli defensiv så onödigt egentligen att diskutera detta.
    x

  48. sandra skriver


    emma – ja det hade ju varit fullkomligt overkligt om nagot gjort sa under tsunamin, och framforallt nog omojligt. hade manga vanner som var med i tsunamin och det hade varit omojligt att ”chilla i en bungalow”. varenda hjalp behovdes och de jobbade extra pa sjukhus och bodde dar det fanns rum. hade nog dokumenterat upplevelserna jag varit med om da ocksa, om det hade gatt alltsa, tycker att det finns nagot viktigt i att visa hur det har sett ut nar man ar med om nagot sa stort, sarskilt eftersom det ar sa unikt. tycker det ar sa fruktansvart nedlatande att saga att jag bloggar ”om min smarriga lunch”, det har handlar ju om dagarna innan stormen, nar den inte ens hade hant. framforallt nu nar jag bodde i en av de mest drabbade omradena pa manhattan ar det forstas extra viktigt att skriva om det, eftersom jag kunde, hade jag hangt pa upper east hade jag kanske lamnat kameran hemma eftersom skadan var sa oerhort liten dar och bloggandet blivit ganska ointressant. det ar sa latt att sitta och tycka framfor en dataskarm. det ar val helt sjalvklart att vi tog hand om varandra och forsokte ma sa bra vi bara kunde. jag var utan boende och pengar i en vecka och blir uppriktigt ledsen nar du behandlar mig som om jag suttit i nagot flott fonster med jacuzzi och pekat och skrattat och folk. sa oerhort lagt. ar medveten om hur den har stormen har drabbat folk olika och skrev det ocksa for att fortydliga i inlagget, det har ar min version och jag tror att den ar viktig och intressant den ocksa, pa sitt satt.

  49. Ida skriver

    Varför hoppa på Sandra? Hade jag varit i New York under Sandy hade jag gjort likadant. Dragit ihop mina vänner och lagat mat, försökt ha trevligt, myst tillsammans. Sen berättat om det!!! Vad annars kan man göra?

    Det är intressant att höra om hur en stor metropol som NY hanterar en sån här orkan. Jag var i NY förra sommaren, när stormen Irene kom. Det var ju inte i närheten av Sandy, kändes mest som ett svenskt höstoväder, men det var helt häpnadsväckande hur ”the city that never sleeps” helt stängdes ner. Igenbommad. En stad som alltid brusar av folk och trafik var öde. Det är fascinerande att vara med om, det går inte att komma ifrån.

    Men bara därför betyder ju inte det att man förminskar andra människors lidande. Man berättar ju bara om det man själv har varit med om, som Sandra. Helt okej på sin egen blogg tycker jag. Däremot; de stora medierna som faktiskt har till uppgift att informera och upplysa folk, där kunde man ju önska bredare bild av vad som hänt. Men mediebilden är ju alltid snedvriden tyvärr, vilka händelser det än handlar om.

  50. emma skriver

    jag säger inte, och behandlar dig inte som, att ”du suttit i något flott fönster med jacuzzi och pekat och skrattat åt folk” ? jag säger bara att du typ framstår som att du gjort det? det tycker jag, för att använda dina ord, är ”oerhört lågt”?

    vem säger att jag inte var där och inte bara sitter och tycker framför en dataskärm?

    jag tycker det är okänsligt och oempatiskt att använda det som hände för att göra ett gosigt blogginlägg (kalla det din historia om du vill) och jag upplever inte att du egentligen bryr dig så mycket utan tyckte det hela var en häftig upplevelse. om du hade gjort det skulle du förmodligen ha skrivit om andra saker och på ett annat sätt. din blogg behöver ju inte vara en nyhetssida för det.

    men nuff said alltså. x

    men nuff said alltså. x

  51. Jeanette skriver

    Men jösses här sitter jag precis och smälter en middag med just risotto med butternut squash. Mums!

  52. Lovisa skriver

    Sandra, du borde lyssna lite mer på berättigad kritik och inte ha dina rosa gulliga märkesglasögon på dig hela tiden.

  53. Anette skriver

    Det virker som noen mener at så lenge det er verre et annet sted, kan man ikke vise fram hvordan det er der man er. Det er litt som å si at man ikke kan klage over å få en sykdom i Norge, fordi man får god legehjelp, og det gjør man ikke i fattige land. (for å sette det på spissen, som noen også gjør over her).

  54. Cecilia skriver

    Jag tror inte signaturerna som klagar pa Sandra forstar overhuvud taget hur det har varit i NY/NJ omradet. Och hur kan de? Det ar klart att andra omraden ocksa har paverkats av Sandy, men detta ar den storsta stormen som kommit till NY/NJ/CT pa 75 ar. Det ar ingen som sager att NY ar mer speciellt ar andra omraden. Romantiserad? 40 personer har dott, 200 hus brann ner, en 4 meter flodvag som drog med sig oversvammingar som liknades vid Katrina i New Orleans i vissa omraden, ingen strom, temperaturer som sakta med sakert gar under noll. Sandra gjorde precis det som alla andra gjorde har da vi gjorde liknande saker i mandagskvall (at middag, tittade pa film, tyckte ‘nastan’ det kandes lite spannande med stormen som var pa vag. Ingen visst hur hemskt det skulle bli och for manga forfarande ar. Det hade varit intressant att se dina bilder fran senare i veckan, ju langre tiden gick dest ‘morkare’ blev kanslan av hopploshet. Tack Sandra for vackra bilder och ord.

  55. Linnea skriver

    Jag tycket att det här ät ett jätte bra blog inlägg! Jag tycker att det inte är något fel alls på hur Sandra har skrivit om det här. Jag bor själv på östkusten i USA och det är inte som om att hela landet har stoppat att fungera bara för det här. Visst är är hemskt att många har förlorat sina hus, men staten och delstaterna är i full gång för att fixa allting. Men större poängen är väll att alla borde få dela med sig sina egna erfarenheter!

    Förresten, om Sandra hade bloggat massa bilder på förstörda hus och människor på gatan så skulle det ha varit mycket värre. Hon försöker inte kapitalisera på andra olycka. Allt vad hon gör är att berätta sin historia. Dessutom så vet vi inte hur hon hjälpt till. Hon kan mycket väl ha donerat till någon hjälp organisation i NY. Jag tycker bara att det är elakt att anta det värsta om folk som bloggar!

  56. Emilia skriver

    Jag har läst din blogg länge men jag har aldrig kommenterat något inlägg tidigare. Jag läser dig eftersom jag tycker om ditt språk, både i text och i bild, och för att din lättsamma ton skapar en sorts låtsasvärld jag trivs bra med att kika in i ibland. Det är nog därför jag inte har sett någon anledning att kommentera tidigare, det har liksom inte behövts. Ditt tilltal passar strålande till nudelsoppa, takfester och dagens outfit. Det passar också fint till texterna om ditt trasiga hjärta, för mitt i allt det ledsna har vi fortfarande kunnat känna igen dig och känna med dig och även låtsasvärlden fick en ton av svärta som trots allt var rätt fin.

    Men nu tog det stopp, i alla fall för mig, och tydligen även för några personer till. Det här inlägget kändes på gränsen till smaklöst för mig. Visserligen inleder du med att skriva om allt det hemska som hänt, men sen glider du över i samma tonfall som du har när du redogör för en av dina roliga fredagkvällar och det är det som skaver lite. I alla fall för mig. När du klagar över att ni inte kunnat lyssna på musik på flera dagar, går på jakt efter en whiskybar och går ut på gatan och poserar framför kameran med sönderblåsta paraplyer så ger det en rätt dålig smak i munnen. Jag fattar att det var er upplevelse av stormen, den verklighet ni levde i, men nu när du fått tillbaka internetuppkopplingen så vet du hur den bistra verkligheten såg ut för många andra och då hade du kunnat välja att skriva om dina upplevelser på ett annat sätt.

    Det är möjligt, fullt sannolikt, att jag och mina vänner hade gjort exakt samma sak som ni: teamat ihop oss i en lägenhet, lagat mat på det som funnits kvar i kylen och tyckt att det var lite, lite spännande mitt i det läskiga. Jag förstår att ni fem har delat en ganska märklig upplevelse mitt i en stor katastrof och att du kanske har ett behov av att få berätta om det för oss, men för en gång skull önskar jag att du hade lämnat den där låtsasvärlden en stund och skrivit inlägget på ett helt annat sätt, med en ton som faktiskt passar allvaret New York har fått utstå de senaste dagarna. Det låter som att hela det här inlägget hade kunnat vara ett av era tärningsspel fast utan el och med lite regn utanför fönstret och jag tror det är det som en del av oss stör oss på.

    Bara den här gången, just den här gången, hade du kunnat hålla kvar allvaret en stund.

  57. Julia skriver

    Varför alla så elaka helt plötsligt? Det var allt jag hade att tillföra till diskussionen.

    (Jag tycker i alla fall att det var intressant att läsa om Sandras upplevelser av stormen.)

  58. Anna skriver

    Glömmer ni som klagar att det är en blogg ni läser och inte SVD eller DN? Ni kan väl tänka lite själva? Ni tar bloggar på alldeles för stort allvar. Det är klart hon har haft sju förjävliga dagar.
    Hon har i flera inlägg skrivit hur hon fått flytta runt i en veckas tid pågrund av att hon inte kunnat bo i sin egen lägenhet? VET NI HUR MYCKET MAN BETALAR FÖR EN LÄGENHET PÅ MANHATTAN?!

    Hade en man gjort ett sådant här inlägg hade ingen klagat, men för att Sandra är söt, tjej och bär kjol, får hon kritik för att ”romantisera”. Hon har dokumenterat dagarna på SITT sätt.

  59. C skriver

    Julia: elakhet är inte detsamma som oenighet. det är inget fel med att det inte råder fullständig konsesus i ett kommentarsfält. folk tycker och uppfattar saker olika. det kanske faktiskt kan vara givande med kommentarer som inte bara skriver åh! och fint! och <3

  60. Frida skriver

    Jag tycker också att det är fel att en del är så elaka! Men all kritik är inte elak, Jag kan förstå varför vissa reagerar. Det är sant att Sandras blogg inte är DN eller SVD och det vill väl ingen att den ska vara heller. Hon har ju dokumenterat Sandy på SITT sätt och det är väl just hennes sätt som är problemet. Hon skriver att hon inser allvaret men samtidigt visar hon att hon inte gör det utan hon tycker det är okej att visa när hon sitter och göttar sig medan andra dör runt omkring henne. Jag tycker Sandra Beijer verkar vara en obehagligt egocentrerad och kall person när det gäller vissa grejer.

  61. Elva skriver

    Frida: Det du skriver är ett personangrepp som inte har med saken att göra. Det är mycket märkligt att drista sig till att kalla sandra beijer för en elak och till och med obehaligt egocentrerad människa. vad som är obehagligt är när anonyma läsare, som de flesta av oss faktiskt är, ger sig på att angripa en person på ett så utstuderat elakt vis. det är näthat och det är obeskrivligt fegt.

    Med det sagt måste jag säga att jag reagerade på det här inlägget. Inte för att det har fått mig att tro att det sandra beijer är en hemsk människa utan empati, det tror jag verkligen inte, men som någon ovanstående skrev tycker jag att det skaver lite.

  62. Frida skriver

    Elva: Fast jag sa att jag tycker att hon verkar vara en kall och obehagligt egocentrisk människa NÄR DET GÄLLER VISSA GREJER. Stor skillnad. I det här fallet vet alla vilka grejer jag menade och jag står fast vid vad jag skrev. Jag kritiserade hennes handlingar, inte hennes person, men jag kunde ha uttryckt vad jag menade på ett bättre sätt ja. (jag att det är mycket märkligt att dra förhastade slutsatser, inte läsa vad det står, och sen själv börja näthata?)

  63. Lisa skriver

    Jag kan inte förstå vad i det här inlägget som är att ”romantisera”? Vem hade inte dragit ihop ett gäng vänner och stöttat varandra, lagat mat ihop etc. om en sån här sak inträffade? Vad skulle Sandra ha gjort för att inte romantisera händelsen isf, suttit ensam i sin egen lägenhet och stirrat in i en vägg?

    Du, Sandra, tar ju dessutom upp att flera dödsfall har förekommit, folk som letar mat i containers osv., så bara för att man själv väljer att umgås med vänner och ta vara på tiden (för man VET ju faktiskt inte när den tar slut för en) så betyder ju inte det är man inte FATTAR att det finns andra som har drabbats hårdare.

    Är dessutom övertygad om att folk hade klagat fan så mycket mer om det här inlägget inte hade publicerats. ”Varför berättar du inget om stormen för?!?!?!” typ.

    Jag tycker du är grym, och det var intressant att läsa om en sån här händelse ur ett annat perspektiv än ur en dagstidnings.

  64. Elva skriver

    Frida: Att kalla någon en obehagligt egocentrisk människa är väldigt magstarkt oavsett om du vill avgränsa det till att gälla ”vissa grejer”. och när du kallar någon obehagligt egocentrisk är det inte att lägga tonvikt på handlingen, i det här fallet sättet att skildra stormen sandy, utan på personen. och sedan anser jag inte att jag näthatar dig på något vis. jag kritiserade sättet du kritiserade sandra beijer. punkt.

  65. Frida skriver

    Elva: Japp whatever, jag har redan sagt att jag kunde ha formulerat mig på ett annat sätt. Tråkigt att du tog det så hårt. Inte detta som den här diskussionen handlar om dock.

  66. Nathalie skriver

    Man måste ju få tycka till, kritisera och reflektera över det hon skrivit utan att det för den sakens skull ska klassas som ”elakt”. Förstår att det är hennes egna upplevelser av stormen och hon har all rätt att skriva på sitt sätt om dem, i sin egen blogg.

    Men jag är nästan redo att hålla med vissa andra som skrivit här i bloggen också just idag. Att det kan te sig lite märkligt eller ge lite dålig smak i munnen när man skriver att man ”var på jakt efter vinaffär” (citerar inte exakt givetvis) eller att det kändes märkligt att vara utan musik i flera dagar. Eller att laga mat på det som fanns kvar i kylen. För många är detta vardag och inget vare sig konstigt eller spännande (att laga mat på rester eller inte ha musik). Alltså, menar att många i New York till exempel lär ju ha haft det betydligt värre och har det förmodligen betydligt värre än Sandra till vardags.

    Med det vill jag egentligen inte säga att Sandra inte får skriva precis som hon vill eller att hennes upplevelser på något sätt ska nedvärderas. Jag älskar Sandras blogg och har läst den länge. Men någonstans kunde jag kanske också önska en viss typ av ”allvarligare” ton angående den här katastrofen.

    Och eftersom det här är en blogg och detta är ett kommentarsfält så borde väl folk som läser den ha all rätt att ”sitta och tycka framför en dataskärm” även om de flesta kanske inte kommer längre än så.

  67. S skriver

    En undrar ju hur många av kommentarerna här som har skrivits av Sandra Beijer själv i ett försök att rädda opinionen och försöka få det att framstå som att det finns massa folk därute som tycker att hon är ok.

  68. Lisa skriver

    S: tre stycken.

  69. Sandra skriver

    tror ni det blir bättre för de drabbade ifall Sandra hade skrivit ett allvarligt deppigt inlägg eller? snälla rara, vill ni läsa om de katastrofala följderna så googla på ”sandy the storm”. jag lovar att ni kommer hitta det ni inte hittar i det här inlägget.

  70. Johanna skriver

    Jag förstår inte riktigt hur människor tänker när de tjafsar om att andra personer har haft det värre? Jaha? Och hur menar ni att Sandra ska skildra det? Ska hon börja intervjua folk eller sno någon annans upplevelse?

  71. Dee skriver

    Ni är så typiskt svenska allihopa. Man får aldrig ha det bra. Att ha det bättre än någon annan är bannemej tabu. Så jävla trött på fittsvenskar med sina jävla jantelagsattityder. ÅH

  72. Anton skriver

    Hej alla.
    Jag bor i New York och var här hela förra veckan.
    Som jag ser det fanns det tre alternativ för Sandra att skildra stormen.

    1.Hon berättar om hur hon hade det.
    -Känns rimligt. Här torde skribenten ha bäst insikt av alla. Det blir sanningsenligt och äkta.

    2. Hon berättar hur det som hade det värst hade det.
    -Känns märkligt. Här har skribenten inte full insikt, då man spenderade veckan inomhus (med få,få undantag) och fick klara sig med extremt sparsamma resurser. Reportage om det fruktansvärda öde som drabbade människor finns hos diverse nyhetssidor, då det är deras uppgift att delge Er denna information. Att de flesta medier sedan valt att fokusera på New York när ack så många andra platser drabbats minst lika mycket, är om något DEFINITIVT inte Sandra Beijers fel. Är det det, blir jag förvånad.

    3. Hon berättar absolut inget alls om stormen.
    -Läsarna skulle troligtvis spekulera i om Sandra Beijer, gud förbjude, gått bort i stormen alternativt låg bakom orkanen – då hon hymlar så väldigt om Sandy.

    Kontentan av det hela:
    Alla, med möjlighet att hålla sig inne, höll sig inne. Ni ska vara väldigt glada att ni inte läser min, imaginära, blogg. Jag åt Bacon och drack Budweiser i tre dagar. Sen gick jag, likt Sandra, ut för att hjälpa de jag kunde hjälpa.

  73. Julia skriver

    Nej, att vara oenig är inte att vara elak. MEN det är elakt att kalla någon egocentrerad, kall och obehaglig. Varför gör man det? Man kan säga att man inte tycker att skildringen är realistisk (fast det är den ju, ur Sandras subjektiva synvinkel.) och så vidare. Det tillför dock inte något till diskussionen att komma med påhopp, personangrepp och själv vara, ja – obehaglig.

  74. Bra! skriver

    Men wtf. Hur vill ni, emma, nathalie och alla andra himla människor att hon ska skriva detta?
    Hur kan ni avgöra ”allvaret” i hur hon skriver? Beror inte det också på hur ni tolkar det hela. Vad hade ni velat att hon skulle göra?! Länka artiklar till andra tidningar, sno bilder från andra platser i USA där stormen drabbat folk ännu värre. Skrivit om katastrofer som hon inte varit delaktig i, inte har insikt i, och faktiskt troligen inte vet vad fan hon ska skriva om? Skulle det varit rätt om hon började berätta om dom som dött, deras familjer, hur dom troligen kände sig? Hur dom som fick sina hem förstörda troligen kände sig? Detta har ju inte hänt henne. Hur ska man kunna skriva om något som inte hänt en själv, och var ligger värdet i det?

    Såhär drabbade stormen henne. Inte så jättemycket, men den drabbade. Vill ni läsa om dom som drabbades värre: Gå in på nån annan blogg eller läs en tidning.
    Herre gud.

  75. Josefin skriver

    Men herregud va. Det är väl klart att Sandra skriver utifrån sitt eget perspektiv, på sitt sätt. Niotillfem är en glad, fin blogg så varför skulle det vara annorlunda nu? Och varför skulle hon gjort saker annorlunda under stormen? Alla gör ju saken så bra de kan för sig själva. Det är ju ingen konstig grej utan exemplariskt att göra det hela till en mysig grej istället för att sitta ensam utan mat och vara livrädd om man kan gå ihop ett gäng bekanta och dela på mat och försöka ha lite roligt istället. Jag tror dessutom att folk glömmer att Sandra och hennes vänner inte kunnat ha någon aning om hur omfattande skador och dödsfall stormen förde med sig eftersom de SATT INOMHUS UTAN EL ELLER INTERNET under tiden. Att de fick reda på det efteråt ändrar ju ingenting liksom.

  76. Louise skriver

    Men alltså detta blir en så märklig diskussion. Nån skrev tex (Emilia tror jag hon hette) att nu har de ju tillbaka internet, så Sandra visste ju hur det varit för andra och då är det konstigt att hon lägger upp bilder på sig framför ett fallet träd. Saken är den att Sandra skildrar ju just den dagen, när de inte visste. Och det är ju hennes upplevelser. Sen håller jag med om att det varit stort fokus på just new york i media och inte tex hur Karibien drabbades. Men det kan ju inte Sandra hållas ansvarig för.

    Att Sandra skriver att det kändes konstigt att inte kunna lyssna på musik tycker jag inte heller är konstigt. Detta är ju hennes skildring av vad som hände henne och hennes kompisar. Det är ju inte så att hon ligger och gråter ögonen ur sig över det, utan bara att hon konstaterar att det fanns så mycket som man såg som självklart helt plötsligt var borta och man hade inte riktigt tänkt på det innan.

  77. C skriver

    Julia: Fast den kommenteraren kom EFTER att du började oja dig över elakhet så den kommentaren kan du knappt ha haft i åtanke. Men visst det är väldigt elakt att säga så. Men alla gör det inte så hela diskussionen behöver ju inte ogiltigförklaras på grund av det.

  78. LouiseS skriver

    jag tror absolut inte att du Sandra eller de som kommenterar här är några elaka människor men jag tycker dock att du skulle kunna ta åt dig lite mer utav den kritik som du har fått. det som stör mig mest är att du skjuter ifrån dig kritiken helt och vägrar att förstå varför folk tycker att de här inläggen är romantiserande. inte någonstans här kan man läsa att ni ändå hade mat att äta och tak över huvudet, till skillnad mot de som människor som drabbades hårdare (både i USA och Karibien). jag tror verkligen att du bryr dig om andra människor, men dina inlägg här på bloggen uppfattas lätt som ignoranta, ”svårare än så är det inte”.

  79. Cilla skriver

    Jag blir så fruktansvärt arg av att läsa kommentarerna till det här inlägget. Förstår inte riktigt hur folk kan bli upprörda av att en person berättar sina tankar och upplevelser.

    Det var en storm, vissa drabbades mer än andra. Varför ska Sandra behöva skriva om hur hemsk stormen var för andra? Hon skriver bara hur det var för just HENNE. Att alla som kommenterar verkar vilja se henne må dåligt och gråta över hur hemskt det var för andra är bara konstigt. Det är klart att hon vet att det var hemskt för vissa andra?!

    Att hon inte verkar få lägga upp bilder från sitt liv, som hon alltid gör i vanliga fall, är också konstigt. Ni verkar ju inte ha några problem med att kolla på bilder som faktiskt visar hur hemsk stormen var på vissa ställen, varför är det så farligt med bilder som visar att det inte var lika illa på andra ställen?!

    Om man hela tiden ska tänka att ”andra har det värre” i allt man skriver och gör, så skulle man vara en jävligt deprimerad människa. Och ni behöver ju aldrig lägga upp bilder nånstans om nya kläder, eller att ni äter mat, för tänk på alla barn i världen som varken har kläder eller mat……Det finns ALLTID nåt att klaga på, nåt som är fel, folk som har det ”för bra”… Lägg ner bara.

  80. LouiseS skriver

    Cilla: själv kan jag inte förstå varför man aldrig får kritisera något på den här bloggen och varför blir alla så upprörda över att Sandra får kritik. sen så förstår jag inte var du läst att man jämt måste skriva om att ”andra har det värre”? det här ”tänk på barnen i afrika” är något jag själv stör mig på och självklart ska man få skriva om det man själv vill! men om man ger en så onyanserad bild av en katastrof så tycker jag att man får tåla att få mothugg åtminstone.

  81. Bra! skriver

    Haha ja men alltså.. med det synsätt som finns här bland dom ilskna kommentarerna, så borde väl ingen blogg finnas? Ingen blogg borde väl skildra nånting bra över huvud taget? Oavsett var i världen du befinner dig – var så säker på att det förekommer orättvisor. Följande kan man säga till samtliga bloggare i Sverige: ”Borde du verkligen blogga om ditt perfekta svensson-liv där du går i skolan och har det bra?!?! Vet du om att det finns HEMLÖSA i Sverige?!? Du verkar låtsas om att dom inte finns i din gulliga normala-svensson-blogg”

  82. Nathalie skriver

    Tycker det känns lite fel att dra upp att man plötsligt är ”så himla fittsvensk” så fort man tycker något eller kritiserar. Aha så det är bara svenskar som kritiserar.
    Men det känns också typiskt. Så fort någon gnäller, tycker, kritiserar, eller är avundsjuk så är det för att man är ”så himla svensk”. Låt nationalitet stanna utanför diskussionen för annars blir det bara rasism. Förresten är jag inte svensk, om det nu spelar någon roll.

  83. Nathalie skriver

    Och nej, ingenting blir bättre av att andra har det sämre än en själv, alltså ens egna problem försvinner ju såklart inte för det. Om möjligt blir det fler som lider om man själv går och tänker ”faaan, jag har det så bra, jag borde inte ha det såhär bra när andra har det sämre”. Givetvis totalt onödigt och framförallt så hjälper det absolut ingen alls.
    Det jag tror att jag själv och vissa andra reagerade emot var att tonen liksom inte kändes så allvarlig… i en allvarlig situation. Som att det var en stor grej att knappt hinna till den enda öppna vinbutiken.
    Men, vill förtydliga här, att det kan vara lätt att misstolka både upplevelser och någons ton när man sitter och läser en blogg en trist måndagskväll. Det kan vara lätt att läsa in egna grejer när man läser och det har jag säkert själv gjort. Tycker det var ett bra inlägg Sandra skrev efteråt där hon förklarade mer vad hon menade och sin syn på det hela. Det kanske behövdes.

    Sen måste man ju också tåla lite kritik eller tåla att folk tycker saker. Men givetvis kritik och tyckande som är rationellt levererat – inte personangrepp och elakheter. I ett kommentarsfält borde man kunna ha vettiga diskussioner utan att folk börjar gasta och tar illa upp.

  84. hanna skriver

    Cilla: Du har tyvärr missförstått, jag tror inte någon blir upprörd över det faktum att Sandra bloggar om det hon upplever. Det som är stötande med vissa inlägg är att hon fortsätter skriva puttinuttigt och romantiserande oavsett ämne. Om tonen inte speglar det man skildrar, när det man skildrar är något hemskt, så kan det bli rätt underligt och jag tycker inte det är så konstigt att folk blir upprörda.

  85. Veronika skriver

    Sandra er ikke nyhetsjournalist i en avis. Sandra har en blogg der hun dokumenterer små biter fra sitt liv. Dette er også bare biter fra hennes liv. Hva ville vi andre gjort? Vi ville også holdt oss innendørs og lagd mat på det som fantes i kjøleskapet. Kanskje gått ut for å se litt på stormen. Tent stearinlys for å slippe å sitte i mørket.
    Vi har sett i avisene at mange har hatt det mye, mye verre. Det skriver jo Sandra også. Men det er alltid noen som har det verre. Hvert sekund, hele tiden. Det betyr ikke at man ikke skal få lov til å fortelle om sine egne opplevelser av ting!
    Jeg tror ikke Sandra og vennene hennes hadde det så forbaska fint hele tiden, uten lys og varme og mat. Men de fleste ville vel gjort det beste ut av situasjonen, slik det virker som om de gjorde?

  86. emma skriver

    Men herreminje, vilket rabalder.

    Sandra är en subjektiv person, en bloggerska som skildrar sin vardag ur sitt eget perspektiv – inte en nyhetsjournalist. Om man inte kan hantera subjektiviteten i en enskild persons blogg så tycker jag att man ska låta bli att läsa den.

    Ja, människor har kommit till stor skada under Sandy, ffa i Karibien. GÖR NÅT istället för att ödsla energi på elaka kommentarer. Det går skitfort och är jättebra att skänka pengar till Läkare Utan Gränser (www.lakareutangranser.se), Rädda Barnen (www.rb.se) eller Unicef (www.unicef.se).

    Sluta bete er som skitstövlar. Var snälla mot varandra istället. Puss&kram

  87. Sue skriver

    Jag har följt din blogg i över tre år nu. Varje dag. Du har berört och inspirerat mig många många gånger. Men jag håller med Emilia. Vad spelar det för roll om man inte kan lyssna på musik när en storm drar förbi och tar människor med sig?

    Idag blir sista dagen jag läser din blogg.

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
🎈🗻 hello from above the Atlas Mountains!
Arkiv
Twitter @niotillfem