stormveckan. tisdag och onsdag.


När vi vaknade dagen efter stormen såg det ut såhär utanför fönstret.


Varken varmvattnet, mobiltäckningen, internet, elen eller gasen fungerade inte så jag, Adrian och Hjalle bestämde oss för att gå hem till Adrian i Nolita och kolla läget där.


Ett enormt träd hade knäckts och låg över trottoaren på Houston Street.


Hemma hos Adrian fanns både gas och varmvatten! Hurra! Dock ingen el, internet eller mobiltäckning, men det fick vara. Vi kokade kaffe.


Sedan gick vi ut på gatan igen.


Vi träffade på Nina, Max och Matilda av en slump. De skulle ner till Financial District och se hur det såg ut därnere eftersom ingen liksom hade en aning om något. Vi bestämde oss för att följa med.


Människor som står i kö vid en telefonautomat för att ringa.


fint.


Vi gick och gick på tomma gator i Chinatown där allt var nedstängt.


Sedan höll jag pa att frysa ihjäl så när jag, Adrian och Hjalle råkade gå förbi en öppen vinaffär bestämde vi oss for att gå hem till Adrian igen istället.


Hjalle hade jätteont i örat men inga apotek var ju öppna. Vi testade lite olika trix, här ligger han med saltvatten i örat om jag minns rätt.


Sedan blev det mörkt. Vi åt ett gryta som fanns i frysen efter som allt ändå skulle bli gammalt typ imorrn.


Matilda.


Satt och pratade om viktiga och personliga saker och drack rödvin. Det var väldigt fint ändå.


Dagen efter hade Micke, som är Adrians mammas kompis och som bodde hos honom när han var på besök lagat omelett! Bra överraskning att vakna till.


Vi gick ut i ett soligt men tomt Nolita.


Vi skulle traska upp till 40:e gatan för att vi hört rykten om att mobiltäckningen fungerade där.


Det gjorde den! Vi smsade våra mammor och sa att vi mådde bra och sånt och kollade vad som hände med resten av New York via twitter, vi hade ju inte haft någon kontakt med omvärlden på över ett dygn.


Sedan gick jag, Adrian och Hjalle hem till mig för att tömma min kyl på maten som fortfarande gick att äta.


Hemma mötte vi upp Joakim! Vi hade lite glömt bort honom sen vi hade lämnat honom igår och han kunde ju inte få tag i oss. Han blev helt överlycklig av att träffa oss igen och vi skämdes lite.


Vi gick till samma vinaffär vi varit på under gårdagen för att hitta ett rödvin till middagen. Man fick ficklampor när man kom in för att kunna lysa på flaskorna.


Sedan skulle Hjalle springa hem och hämta lite grejer. Vi hittade en öppen bar och satte oss och väntade. Eftersom elen inte funkade kunde han ju inte trycka på porttelefonen så det var extra viktigt att vänta på folk på bestämda platser och så.


Väl hemma värmde vi på risotton som vi hade lagat hos mig för några dagar sedan och åt kyckling till som Micke hade köpt i Midtown.


Micke, Hjalle och Joakim.


Adrian.


Jag offrade mina sista mobilbatterier för lite bakgrundsmusik. Och så slutade den fjärde dagen av storm i New York.

Just det,
Sedan vill jag säga att jag blir frustrerad och ledsen över de kommentarer som handlar om att jag inte har tagit den här stormen på allvar och ”gottar mig i mat när folk dör”. Det var ingen tvekan för mig att jag skulle fotografera och berätta för er hur jag har upplevt den här veckan. Jag tyckte och tycker att det finns något intressant och unikt i att se hur allt vänds upp&ner utifrån någons egna perspektiv. Det är så lätt att sitta framför en dataskärm och skriva att jag ”inte bryr mig” eller ”romantiserar” stormen. Herregud. Jag kunde inte bo i mitt eget hem på en vecka, vi hade ingen mobiltäckning, hade ingen koll på vad som hände – självklart tar vi hand om varandra och lagar middagar och försöker klara oss så bäst vi kan. Pratar om livet, är tillsammans, lånar halsdukar och försöker må bra. Men bara därför betyder ju inte det att jag skulle förminska andras lidande. Jag förutsätter att ni även läser tidningar och får en bredare bild av vad som har hänt under den här stormen. Och självklart har jag efteråt donerat pengar och lusläst varenda artikel för att veta vad som pågår i staden jag bor i. Man gör så gott man kan när man inte ens kan ringa hem till sin mamma. Det är nog vad jag har att säga om den saken så att ni vet. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i känslan som funnits här bland människor när man inte var här när det hände. New York som stad har varit helt otroliga på att hjälpa folk och sett till att så få som möjligt behövt gå hungriga och kalla. Det är förstås en skillnad när något sådant här händer i ett i-land, eftersom hjälp finns direkt och staden faktiskt fortsätter, trots stormar och orkaner. Och om några faktiskt tycker att jag aldrig borde berättat vad som hände mig förra veckan får det nog stå för er, jag vill dela med mig av mina erfarenheter och jag hade själv velat läsa om en sån här händelse ur ett personligt perspektiv utöver en dagstidnings.

sandra
  1. Lindah skriver

    Fortsätt berätta! Det är intressant att se och läsa!
    Jag hör inte till en av dem som inte fattar att det varit jobbigt och väldigt annorlunda för dig också. Fast på ett annat och kanske lite mildare sätt!
    Lätt för folk här som inte råkar ut för det alls att sitta och skriva massa och döma!
    Tvivlar på att särskilt många bidrar eller donerar eller nåt alls själva!

  2. Felicia skriver

    Jag älskar att du har dokumenterat stormen, alla upplever ju sådant här på olika vis och ditt vis verkar mysigt under omständigheterna! Du är bäst Sandra!

  3. Ann skriver

    Tycker också att det är jätte fint att du berättar. Det är som ett dystopiskt äventyr, människan på sin spets. Eller inte riktigt men väldigt spännande ändå!

  4. Ellen skriver

    Åh bra skrivet!! ibland så behövs det lite glädje, värme och mat i en svår tid, det är lätt att bli deprimerad av att bara höra nyheter om hemskheter i samband med stormen. Man känner som inget hopp, men sen när man ser dig och dina kompisar och hur ni tar er ann stormen tillsammans blir jag glad.

  5. paula skriver

    Jag vill bara säga att jag tycker det var ett bra svar på dom kommentarerna.

  6. Emma skriver

    Jag mår lite illa när jag läser de kommentarerna…inte många som kommer med konstruktiv eller snäll kritik (som såklart är okej, man behöver väl inte alltid tycka samma men man behöver inte vara elak).

    Det är ju inte en dagstidning de läser? Det är niotillfem-bloggen. Sandra som skriver om vissa delar av sitt liv. Vad borde hon ha gjort tycker ni som kommenterade så hårt? Suttit och gråtit i ett hörn? Det är ju jätteintressant att läsa hur individuella personer upplever såna här saker. Och att det verkade som en ”fest” för många personer är inte särskilt konstigt heller, man måste väl göra det bästa av situationen? Någon skrev att hon sitter och göttar sig medan folk dör runt henne – alltså va? Är ni seriösa? Det är en oerhört konstig situation att vara i, det är väl klart att man helst är med kompisar då och gör vad man kan för att ha det bra (och ja, visst fan får man väl försöka ha roligt i en sån situation?).

    Och ni som skriver att hon är dum som tycker att det var jobbigt att vara utan musik i en vecka – det var ju det! Det var hennes situation! Nej, hon blev inte skadad, och hon svälte inte, och hon blev inte hemlös. Men hon blev utan värme och sånt som många tar för givet, som hon tar för givet för att hon alltid haft det. Då är det väl konstigt att helt plötsligt vara utan det? Ingen katastrofal situation men det säger hon ju inte heller. Hon säger ju bara att det var konstigt.

    Och om man fortfarande tycker att hon gjorde något fel i att skriva det hon gjorde – kan ni inte försöka vara snälla då och kommentera på ett trevligt sätt istället för att sitta på era höga hästar och försöka få henne att må dåligt? Elakt.

  7. Lisa skriver

    Jag har varit så glad för dina blogginlägg, de är en frisk fläkt och jag har längtat efter detta nästa inlägg som även det bidrar med ett annat perspektiv av stomen. Ett perspektiv som tillhör en helt vanlig Manhattanbo som dig!
    Du har så rätt i allt du skriver, Sandra, ville bara säga det.

  8. Maya skriver

    <3

  9. sara skriver

    Jag uppskattar dina inlägg om stormen jättemycket! Ger ett annat perspektiv på händelsen. Lyssna inte på vad andra tycker. Du är helt magiskt bra, kom ihåg det!!

  10. dana skriver

    hej sandra. jag uppskattar att du har bloggat om händelserna utifrån ditt perspektiv. (apropå den här kommentaren om att ifall du varit i thailand under tsunamin så hade du hjälpt till så kom jag att tänka på att ganska många i NY, speciellt folk från occupy ju organiserade sig och hjälpte folk och fortfarande gör det där också http://www.slate.com/blogs/the_slatest/2012/11/04/occupy_sandy_hurricane_relief_being_led_by_occupy_wall_street.html )

    men hursomhelst, det jag reagerade starkast på i förra inlägget var detta: ”med fuffens människor som strök omkring och inga poliser så långt ögat nådde” vilka är de här ”fuffens personerna”? och det är intressant att du relaterar polisen till någon slags trygghet vilket vittnar om en väldigt priviligerad position som kanske kan vara värd att reflektera lite över. för den som är fattig, icke-vit eller på andra sätt avviker från det som anses vara ”normalt” (som tex queers eller transpersoner) är polisen aldrig en trygghet. då är polisen en risk, att bli stannad, trakasserad och ibland utsatt för våld. den amerikanska polisen är känd för att vara rasistisk: http://stopandfrisk.org/stop-and-frisk-info-graphics/ för den som är vit, medelklassig och rik och värd att skydda kanske polisen är en trygghet, men för väldigt många andra är polisen något helt annat… kanske värt att tänka på.

  11. Felicia skriver

    Jag förstår vad du menar när du säger att det är ditt perspektiv, men när över 10 personer har kommenterat i stil med ”åh, vilket äventyr du haft” blir i alla fall jag lite mörkrädd. En kommentar skriver till och med så här: ”Den där stormen, jag önskar på ett sätt att jag varit i den. Inte ensam, men sådär. I en lägenhet med fina personer man lär känna och fungerar med.” Den här människan önskar alltså att hen fick vara med om en orkan som dödar människor, för att du har lyckats att framställa det som en trevlig upplevelse. Det är inte bra. Jag trodde att din reaktion på kommentarerna kanske snarare skulle handla om kritik mot de som skrev att stormen verkade kul, att det mitt i dina fina bilder har glömt allvaret etc.. inte mot dem som skrev om hur media snedvrider rapportering osv. Jag gillar din blogg och vad du förmedlar via den, men det här blev väldigt fel.

  12. april skriver

    ja, sandra är bra på att romantisera saker och ting. men dessa inlägg om hennes upplevelse och tid under stormen tycker jag faktiskt var rätt fint att se och läsa i allt detta katastrofprat om stormen. att man faktiskt kan ha det hyfsat bra även under en sådan här tuff tid. visst kan det skava lite, som någon annan kommenterade. men det är sandras sätt att berätta på, och det är hennes blogg, det är hennes upplevelse. varför ska hon behöva skriva annorlunda. det betyder inte att hon inte ser allvaret, har någon sympati eller koll på vad som hänt runt omkring henne.

    jag tror samtidigt att om sandra hade tagit till en allvarligare och med katastrofal ton i dessa inlägg så hade många klagat på att hon haft det väldigt bra i jämförelse med andra och inte ska klaga så himla mycket. så på vilket sätt hon än hade skrivit så hade folk kommit med kritik. men hon skriver på sitt sätt, som hon alltid gjort och alltid kommer göra. men det betyder inte att hon inte förstår omsättningen av hur mycket skada sandy gjort för andra. hon vill bara dela med sig av hur hon själv upplevt det och det tycker jag är fint. så sluta gnäll, plz

  13. Barbara skriver

    Totally agree Sandra. I don’t know why should you be ashamed or criticized for sharing how you spent your week. That’s the way you lived it and it is ok. If you don’t like what you say, just leave instead of being rude, or at least that’s my point.

    I’m happy you are ok btw!

    hugs!

  14. Johanna skriver

    Dana: Jag finner det intressant att DU automatiskt drar slutsatsen att Sandra menar fattiga, icke-vita och queer-personer när hon skrev ”fuffens personer”`? Du la dom orden i hennes mun här och väljer att bli upprörd över någonting som bara finns i ditt eget huvud. Eller menar du på allvar att man inte får tycka att människor är skumma om det tex beter sig konstigt?

  15. Linnea skriver

    dana, det ät lätt att klaga på polisen när man på i Sverige. Men om man bor i en stad med mycket brott så börjar man tänka annorlunda. Visst kan man (och borde man) kritisera polisen när dom agerar fel, men det är helt enkelt inte rätt att syfta på att dom inte har sin plats i en storstad som NY. Folk tar ju tillfället till att skapa brott
    http://www.nj.com/mercer/index.ssf/2012/11/hurricane_sandy_provides_cover.html
    http://www.nypost.com/p/news/local/flood_of_crime_c31TwuI0GkynsErHrhHGDJ?utm_medium=rss&utm_content=Local

  16. Alexandra skriver

    Hej Sandra! Min kommentar har ingenting om stormen att göra utan att du skrev om att din bror studerade i USA. Jag är nämligen sjukt fascinerad av New York Film Academy och skulle själv vilja plugga där. Vet du någonting om hur han sökte dit? Om det kostade mycket? Och främst: Hur var det att studera på skolan?

    Skulle bli såååååååå glad om du svarade, tycker det är så coolt att han studerade på skolan.

    Många hälsningar från Alexandra :)

  17. mimmi skriver

    tack för dokumentationen, uppskattade det enormt!!

  18. kallie skriver

    I live in NY too and I felt similarly about the storm. I even wrote on my own blog about how typically in NY a hurricane means staying inside, having wine, and staying in a safe place. This was completely different and terrifying and it went from totally normal to really scary in a heartbeat. You captured it perfectly from your own perspective. You can’t help what people say though. Glad you made it through. xo

  19. aya skriver

    I enjoyed your posts on the storm. Likewise, I wanted to know more about how people toughed out the storm, besides the terrible aftermath. I am not from New York and I worried about the friends and families of friends from there. You were really lucky to be with friends. I’m glad you helped out with the relief efforts afterward, though. Just because you don’t report it doesn’t mean you’re not doing it (but I can see how it is easy to think otherwise). I think you’re one of the most down to earth bloggers out there, so please continue to do what you do!

  20. dana skriver

    johanna – de jag räknde upp var sådana som kan råka ut för polisvåld. vad som menades med fuffens personer var ngt ja frågade sandra vad hon menade med.
    linnea – jag bor inte i sverige, jag bor i usa och i en stad och stadsdel som ses som usa:s ”tredje farligaste” så jag pratar utifrån det perspektivet, och jag vet hur de fattiga och svarta personer som bor i det här området (och som hela tiden utsätts för massa strukturellt förtryck och våld) ser på polisen….

  21. Vera skriver

    Men herre gud, det är väl inte ditt jobb att se till att dina bloggläsare ska veta allt som händer i världen eller? Det är ju DIN blogg som speglar DINA upplevelser? Jag tycker i alla fall att det var jättefint att se hur det var för dig och dina vänner under stormen. Och sen kan jag få min dos av nyhets-journalism i tidningen. Tack för kanonmysiga och fascinerande blogginlägg.

  22. joanna skriver

    i think it’s seriously fucking absurd that people would leave asinine comments saying you don’t care. what the hell is wrong with people? i loved seeing the storm from the perspective of someone actually living there rather than just from the newspaper or radio, like you said. please keep it coming and stay safe! <3

  23. Vera skriver

    Felicia – Nej, det blev inte alls fel. Bloggar Sandra för en nyhetstidning? Nej, detta är hennes blogg och folk måste väl fatta att detta inte är en bra källa för en omfattande skildring av vad som hänt, även om det hände i staden hon bodde i?! Förlåt, men vafan? Tagga ner hörru!

  24. Gullvi skriver

    Fortsätt Sandra, det finns alltid folk som klagar och är missnöjda på allt och alla. Det ÄR intressant att läsa om hur enskilda människor upplever katastrofer. Hur det fina i människor kommer fram, att hjälpa och ta hand om varandra. Kram på dig, en STOR

  25. Jennifer Sandström - New Zealand skriver

    Du har helt rätt Sandra. Du gör ingenting fel!
    Och vi är många som uppskattar att läsa detta!

  26. Emmie skriver

    Men idioter som tror att du inte tar det på allvar.
    Jag tycker det är jätteintressant att läsa om det från din synvinkel!

  27. kathrine skriver

    Kjempefint blogginnlegg! du lever det livet du lever og det er det som er din referanse:) takk for at du deler din opplevelse av hvordan det var under stormen

  28. Nathalie A skriver

    Igår kväll satt jag och längtade efter att få läsa om New York ur ditt mysiga perspektiv. Ibland blir tidningarnas misära bild lite för mycket….

  29. Leah skriver

    Jag tycker inte att du gjort något fel som skrivit om orkanveckan ur ditt perspektiv, hade du försökt skildra verkligt utsatta, mindre privilegierade människors upplevelse av Sandy hade det blivit väldigt märkligt, så jag tycker du har gjort helt rätt. Däremot så tror jag en faktor som gör att många reagerat på dessa inlägg beror på att du använder exakt samma slags språk och sätt att bygga upp inlägg som när du skriver om fina sextiotalsklänningar eller, för all del, olycklig kärlek. Det funkar inte riktigt, enligt mig.

    Gillar inte heller det sätt på vilket du alltid lyckas få människor som inte håller med dig (för nej, alla som kritiserat detta har inte ägnat sig på personangrepp eller påhopp, utan välformulerad kritik) att verka ”dumma”, kan känna att det är lite lågstadienivå på det.

    Annars tycker jag att det är väldigt intressant att läsa om dina upplevelser, och är glad att du klarat dig så pass bra under orkanen.

  30. Tove skriver

    Usch vad folk kommenterar dumt! Vad har de själva gjort då medan stormen varit? Suttit dödstysta i ett rum och väntat?! Bara för att du är mitt uppe i stormen så betyder ju inte det att du inte får försöka göra det bästa av situationen! Och vad menar de ens att du skulle ha gjort? Suttit kvar i din egna lägenhet utan värme och mat?? Så dumt. Du är bäst.

  31. Vilde skriver

    Hei. Vil bare si at hele grunnen til at jeg leser bloggen din er at jeg elsker ditt perspektiv på livet i NY. Det gjelder også stormen. Stå på, Sandra!

  32. Johanna skriver

    Vet du, jeg tenkte over dette selv. At mennesker dør, og der sitter dere og spiser middager og drikker vin. Men så tenkte jeg. Hva gjør jeg? I alle fall ingenting fornuftig eller medfølende. Jeg er ute og drikker vin og spiser deilig mat og nyter livet. Og sender en tanke eller to til stormen i blant. Og skal dette være så mye mer ok fordi jeg er et litt annet sted i verden? Jeg er jo like fullt klar over hva som skjer.

    Er det ikke egentlig aller mest behov for varme og glede de stedene der det skjer noe vondt? Vil vi generelt at mennesker som er et sted i verden det skjer noe vanskelig eller farlig bare skal være alvorlige og lei seg av respekt for det som skjer?
    Dere opplever noe skremmende og prøver å lage noe fint oppi det. Det er alltid rom for vin og latter så lenge det ikke går på bekostning av andre.

    Ha en fin post-stormtid!

  33. mim skriver

    thanks for sharing your experiences sandra. we’re on the other side of the globe glued to our tvs/internet to get news of the storm (and of the us elections), and it’s good to get a first-hand real account of what is going on from locals. i’ve lived through large storms and similar inner-city flooding and it’s definitely a surreal experience. was it not for your final paragraph in this post, it would not have even have crossed my mind that people thought you possibly didn’t care or take it seriously. ridiculous.

    new york seems to be a city of strong, resilient people who love the city and their neighbours, so it’s good to know life is still going on and things are slowly going back to as normal as can be. take care! x

  34. Spanien Johanna skriver

    Jag tycker det är supermysigt att läsa om stormen ur dina ögon, du gör den på något sätt vacker. Som du skrev har ni gjort det bästa av situationen och det är självklart att man alltid ska göra det, varför i hela fridens namn ska man gå runt och sikta på att göra livet sämre än vad det behöver?

    Jag befann mig också i New York och jag märkte ännu mindre av stormen, utanför vårt fönster blåste det knappt och vi hade el/mobilnät hela tiden. Det helt obegripligt för mig att stormen gjort så stor skada och det är med stor sorg man läser om de som förlorat hem och familj men samtidigt är jag djupt tacksam att jag kunde känna mig så pass trygg under hela stormen som jag faktiskt gjorde.

  35. Bra! skriver

    Bra svar på tal!
    Tror inte personerna som lämna dylika kommentarer tänkt särskilt mycket längre än näsan räcker. Jag menar, vad skulle du göra? Springa runt i hela new york och leta efter ev. svältande människor? Sånt sköter nog polis/räddningsarbetare i ett i-land, precis som du säger.

  36. jennifer skriver

    Jag tycker det är himla intressant att få se stormen från ditt perspektiv! Folk får väl själva ta sitt ansvar och läsa om stormen i tidningar och titta på nyheter också.

    (dina bilder är iaf magiska som vanligt, puss!)

  37. Kristin skriver

    Hur har någon mage att säga att du gottar dig i olyckan?! Är det var journalister som dokumenterar krig och kriser också gör? Nej, de försöker ge en skildring. Väldigt stor skillnad!

  38. m skriver

    men varför skriver folk så?.. dumt!
    fortsätt berätta! jag gillar det =)

  39. Josefin skriver

    Du är bäst – ingen protest! <3

  40. Anna skriver

    Hej Sandra.

    Jag tycker du har gjort helt rätt. Det här är ditt perspektiv, din sida av stormen. Det är uppfriskande att läsa om hopp mitt i något läskigt, att se att någon dansar fastän det är sorgligt och skrattar fastän det kniper i hjärtat. De stora, läskiga, kris-perspektivet förmedlas ju i alla andra stora medier så det räcker och blir över och ibland blir det för mycket. Nyhetskanaler och tidningar erbjuder inget hopp, de gottar sig ofta i nyhetsvärdet som en kris för med sig. Dödsfall, raserade byggnader, sjukdomar, misär och kriminalitet. Jag lyssnar hellre på din historia. Den inger trygghet i krisen. Visar att livet går vidare. Att människor hjälper varandra att sprida lite ljus – om så än med iphones – i mörkret. Du är en inspiration Sandra, för mig och säkert många andra. Lycka till med allt framöver.

  41. rebecka skriver

    Jag tycker absolut att inläggen gällande stormen hade kunnat ha en allvarligare vinkel. Tycker inte alls att det är skrämmande att folk reagerar på detta. Det som dock ÄR skrämmande är de människor som kommenterar hur mysiga de tycker att inläggen är och hur spännande det verkar vara . Vilken värld levar dessa personer i !? Jag trodde faktiskt också att det var det din kritik skulle handla om, för de blåögda och inskränkta kommentarerna har du inte givit någon uppmärksamhet alls.

    Jag tror självklar dock att du bryr dig om det som har hänt, du är ingen dålig person bara för att du får kritik.

  42. mb skriver

    lite naivt av folk att säga så. i sådana fall ”gottar” vi oss alla hela tiden. bara för att det är bra just nu i sverige, innebär inte det att barn i bangladesh har det bra. tyvärr är världen vidrigt orättvis, och vi borde och SKA hjälpa så mycket som det går – men ska vi sluta leva för att andra inte haft samma privilegier som vi?

    hade sandra tagit kort på människor som dött i stromen och skrivit ”vi såg en död, tog hans halsduk och gick hem och åt risotto” eller hade hon gått förbi en hemlös utan att ge honom det lilla hon har, hade det varit en grej. men hon skrev bara vad hennes klick gjorde för att hantera stormen. JA de var lyckligt lottade, men NEJ inte fan ska de skämmas för det?

    har man ingen kontakt med omvärlden, som de inte hade, är det också svårt att veta hur läget ser ut. var det bara elen som hade gått, eller hade hundratusentals människor dött? det är inget man vet förrän i efterhand.

    jag vet inte hur jag hade reagerat om jag hade varit där, jag kanske inte hade gjort som sandra+vänner alls, men jag tycker inte att de har gjort något fel med tanke på hur läget faktiskt såg ut.

  43. Melinda skriver

    Be inte om ursäkt för att du skriver i din egen blogg om ditt eget perspektiv!

    Jag tycker det är kul att läsa i alla fall.

    Fortsätt må så bra du kan!!

    :)

  44. Matilda skriver

    Jag tycker att det varit fantastiskt att få vara med dina dagar under stormen. Tack för att du fotat, och valt att visa oss. Min mamma skulle åkt till New York på onsdagen, och jag känner att det var otroligt skönt att hon och hennes vänner, i sista sekunden (en timme innan) bokade av resan, och den bilden fick jag delvis här från din blogg. Fallna träd, ingen el, etc etc. Märkligt att folk tycker du gett en romantiserad bild utav stormen, det tycker nämligen inte jag. Du har gett DIN bild, och den ÄR verklig. Tack för bästa bloggen, ta hand om dig.

  45. emma skriver

    sandra det är ju komiskt att människor överhuvudtaget anser sig ha rätten att ge dig kritik, tips och råd / säga åt dig hur du bör skriva dina texter. herregud människor, detta är SANDRAS blogg som dessutom är helt otroligt bra, fin och vettig. om ni stör er på hennes eget sätt att skildra sitt liv på så är det inte jobbigare för er än att sluta läsa.

  46. Lisa skriver

    Jag tycker att det är så himla spännande att få följa stormen ur ditt perspektiv, hur det vanliga riktiga livet ändå fortsätter. Information finns ju precis som du skriver i media, men de här personliga betraktelserna är på många sätt så mycket mer intressanta och väldigt uppskattade!

  47. angelica skriver

    Alltså ursäkta men vad ska du göra annars då? Sitta instängd för dig själv och gråta över att folk är i fara? Bara äta äcklig mat för att du inte vill unna dig någon lyx när det finns andra som går hungriga? Fånigt av folk att klaga på att ni försökt ha ett förhållandevis normalt liv under dessa dagar. Och även om jag absolut tycker att hela stormen och de dödsfall som skett är jättehemskt och sorgligt, och inte på något vis vill förminska det, så måste jag säga till alla med sådana kommentarer att de ska inte säga något förrns de själv tar avstånd från god mat och roliga aktiviteter/sällskap, för det finns alltid folk i världen som har det dåligt, bara för att död och lidande inträffar i new york innebär inte det att man har större anledning att sörja än om det inträffar i ett U-land, för det gör det hela tiden där. Man kan inte ”tona bort” svält och fattigdom i t.ex Afrika och sedan bli tokig över att någon äter mat som annars blir dålig bara för att några amerikaner dött!! Måste återigen betona att jag vill inte förminska händelsen och tycker såklart att det är allvarligt och sorgligt, men det är faktiskt inte sorgligare än krig, svält, fattigdom och andra naturkatastrofer som händer hela tiden runt om i världen!! Visst är det skillnad eftersom du Sandra var mitt i detta och upplevde det själv, till skillnad från att se en bild på ett svältande barn, men jag tycker att ni gjorde helt rätt i att försöka acceptera situationen och göra det bästa av den! Himla tur att ni klarade er bra och att era skador inte var värre än ett ont öra! Och jag tycker det var starkt och bra av dig att dokumentera händelserna! Ha det fint!

  48. Caroline och Viktoria. skriver

    Vad bra att allt gick bra! Verkar nästan lite mysigt att sitta i mörkret med nära och kära och dricka vin, fast det är klart jag skulle nog vara väldigt rädd själv :) Ha det bra! / Caroline

  49. Filippa skriver

    Jag är sååå glad att du skrev om detta! Man hör bara på nyheterna om hur det är ut medias perspektiv och det är så mycket värt att få höra det från en vanlig civil människa. Man förstår så mycket bättre. TACK för att du gjorde det! Guld.

  50. Frida skriver

    Hurra för dig! Jag vill veta mer! Och vad fasen, ni var ju tvugna att överleva också, mat fick ni ju äta det som fannS och fortfarande var bra… Dagstidningar har jag gott om, men personliga uppfattningar läser jag bara din, din, din! Så hurra för dig!

  51. cajsa skriver

    äsch skit i dom verkligen. vilka tråkisar. det är ju jättespännande att få den här vinkeln på hela historien! att läsa om raserade hus och dödsfall gör man ju ändå i tidningarna, du är väl ingen himla katastrofreporter heller.
    anywho, man får en himla kuslig domedagskänsla av bilderna, men fint att ni tar hand om varandra. man får ju vara varandras familj när såna där saker händer.

  52. Lotta skriver

    Tack för att du skriver! keep up the good work!

  53. kaneli skriver

    Spännande! Och gällande det sista du skrev tycker jag precis lika, människor borde fundera lite mer innan de skriver och kritiserar.

  54. Johanna skriver

    Helt på din sida Sandra!

    Tycker dina inlägg har varit jätte intressanta. Går ju in på din blogg för att jag vill veta vad du har haft för dig, hur du har upplevt stormen osv. Man har ju även följt detta på nyheterna/tidningarna och just därför är det intressant att läsa något annat!

    Detta är ju en personlig blogg, varför skulle du vara tvungen att skriva på något annat sätt än just hur du själv upplevt det!? Förstår inte vad folk tänker.

  55. Nathalie skriver

    Jag tycker att det är intressant och kul att få läsa om stormen ur ditt perspektiv. Och bara för att du äter mat och dricker vin så är inte du en dålig person eller bryr dig mindre om stormen eller hur det går för andra människor. Fortsätt som du alltid har gjort Sandra, vi gillar dig för den du är och du är bäst på vad du gör!

  56. thesadbox skriver

    Det är så fint att se hur ni tar hand om varandra, gemenskapen, att vara ihop när en storm slår över staden. Det är väldigt intressant att se ditt perspektiv om hela stormen och hur du och dina vänner upplevde den. Tack för att du delar med dig.

  57. Sara skriver

    Det här har inte riktigt med denna sak att göra. men något jag funderat länge över är hur otroligt mycket alkohol ni verkar dricka hela tiden.
    Alltså jag menar det inte som en moraltant fråga.
    Utan jag är istället fascinerad av att man orkar dricka och festa så mycket.
    Jag skulle känna mig så sliten och sunkig om jag drack alkohol i den omfattning som du framställer här. Men det kanske är en missvisande bild du ger också.
    Berätta gärna mer om det. Typ när kan man säga att man faktiskt dricker för mycket för vad som är hälsosamt osv.

  58. sara skriver

    ah, blir helt jävla tokig alltså. vad tror de att du är för människa egentligen? så himla elakt!

    fortsätt skriva sandra, vi andra vill ta del av dina dagar och jag tycker att din historia gällande stormen har varit den som varit intressantast att läsa av allt som funnits på internet sista veckan. heja dig!

  59. Penny skriver

    Alltsa allvarligt, nu har jag inte last dem har kommentarerna du talar om, men hoppades att du skulle komma tillbaka med bilder och Sandy fran ditt perspektiv. Utav alla MILJONTALS manniskor some bor i New York so blev inte allas hus forstorda etc, utan forsokte klara sig bast dem kunde, precis som du.
    Ar det en massa svenskar som sitter hemma i svea som klagar? Vad har dem gjort forutom att titta pa nyheterna och sucka? Skankt pengar till Roda Korset eller andra organisationer som hjalper till? Alltsa, folk hemma maste sluta vara sana javla besserwissrar hela tiden. Det ar saaaaaa trakigt.
    Klaga over bilder pa vin??? Arligt, va glad over att Sandra och hennes vanner inte hade det varre istallet!

  60. Caroline och Viktoria. skriver

    Oj, menade självklart inte att det var mysigt med Sandy, orkanen och katastroferna som skett och människorna som dött. Bara mörkret och de tända ljusen och vindrickandet och umgås med vännerna. Hoppas ingen missförstod. / Caroline

  61. Linnea skriver

    Jag skulle bara vilja säga att jag tycker du gör helt rätt i att berätta vad som hänt där borta! Du driver en blogg, och på en blogg skriver man om sig själv och vad man går igenom och sånt, så därför skulle det bara vara konstigt om du inte hade skrivit om det. Sen personligen så tycker jag att det har varit roligt att läsa hur ni har hanterat situationen och hur det har varit att uppleva en så pass stor storm, vilket vi typ aldrig har i Sverige. Och sen tycker jag också att det är skönt att inte behöva läsa om alla hemska saker som stormen fört med sig som det skriver om i tidningarna.

  62. Karoline skriver

    Tusen mange mange takk for ditt ærlige syn på dine omgivelser – takk for dine personlige historier og fantastiske bilder – takk for at du også elsker Spice Girls, takk for at du er en fan av cropped tops og takk for at du deler inholdet av ditt kjøleskap med dine venner når stormen er som verst og ikke minst takk for at du deler det med oss på din blog !!!

    Fortsett – jeg gleder meg til dine bloginlegg og synes du er fantastisk, jeg tror faktisk jeg er en anelse småforelsket i deg, rett etter min fantastiske mann såklart :)

    Du er best – ingen protest !!!
    Ificouldchoose.blogspot.com

  63. Kajsa skriver

    Felicia – Jag skrev kommentaren om att jag ville vara i den där stormen och ja, jag hade velat vara i New York, i den där Stormen ÄVEN om Sandra inte skrivit de här ”romantiserande” inläggen. Jag vet att människor dött, inte bara i New York, jag förstår att detta får konsekvenser på alla de platser som stormen tagit liv, infrastruktur & hem ifrån människor.

    När du skriver ”Den här människan önskar alltså att hen fick vara med om en orkan som dödar människor, för att du har lyckats att framställa det som en trevlig upplevelse.” så blir det så fel i mig. Dels därför att det som sagt, inte beror på Sandras inlägg om en trevlig upplevelse. Jag förstår att det är mycket mer än så, det är en ovisshet och en rädsla. Men det blir också fel därför att du skriver om det som dödar. Hela livet är en enda stor storm och människor råkar ut för saker överallt. Det innebär inte att man ska sluta leva, isolera sig eller ge upp det man tycker om och mår bra av.

    Jag kanske formulerar mig klumpigt, jag är dålig på sånt här. Men jag ville ändå säga någonting.

  64. Petite Caja skriver

    Jag tycker definitivt att du ska fortsätta berätta!

  65. hanna skriver

    Men herregud panikmänniskor. Världen är en enda stor tragedi. Folk dör hela tiden, folk är hungriga och kalla och hemlösa, på flykt, mitt i ett inbördeskrig, instängda i sjukhussalar. Är man ett okänsligt våp om man inte bloggar om det också? Givetvis blir det en viss skillnad när tragedier inträffar i ens egen stad, men det är totalt ologiskt att belägga enskilda bloggare med nån underlig plikt att katastrofrapportera på sina egna bloggar.

    (Sen ÄR det hemskt att folk dör, svälter och går hungriga. Om någon nu får för sig att jag tycker något annat.)

  66. Sandra skriver

    På samma sätt kan man tycka att hur kan människor sitta och fredagsmysa när det finns folk som fryser och svälter om fredagarna. Hur kan de gotta sig med godis, värme och undehållning när människor dör i samma land, på samma jord?

    Nej Sandra, det är fint att läsa om hur ni gjorde det bästa av stormen och kanske fick ert egna fina, spännande och kanske lite hemska minne. Det är självklart hemskt att folk dör men man kan inte begära att du ska sitta och tänka på sånt hela dagarna, lika lite som någon annan.

    Jag vill i alla fall säga hur glad jag blir av din blogg, dina texter och dina bilder.Har haft en nedåt period och kände nu när jag scrollade receptinspiration att sen ikväll ska jag nog bara ha det mysigt och kolla igenom gamla inlägg. Tack för att du delar med dig av ditt liv!

  67. Alexandra skriver

    Bra. För även om många NY-bor och så många fler dött, lidit och fått saker förstörda av stormen behöver man inte göra situationen värre än den är. Ganska skönt tycker jag att gå in på din blogg och se att det faktiskt fanns sällskap under katastrofen som kunde korka upp en flaska vin och skratta ändå. Fint. Fortsätt bara blogga som du gör och vara den du är för ditt sätt att visa oss och hantera det här behöver många, lovar. PUSS

  68. Thea skriver

    Om man tycker att det är okej att måla upp en mysig bild av en situation där folk dör runtomkring eller får sina hem förstörda (många har inte haft råd med hemförsäkring) så tycker man.

    Det handlar ju inte om att inte ge sitt perspektiv av händelsen, det är viktigt och intressant. Men man kan ju välja att inte göra det på ett respektlöst sätt. Det är väl det enda folk egentligen säger? En del går ju för långt i sin kritik, men alla är ju inte elaka människor som kritiserar bara för kritikens skull. En del är kanske vettiga, snälla människor?

    Jag tycker det är tråkigt att SB hittills aldrig har tagit åt sig kritik, inte ens konstruktiv kritik. Hon går jämt på defensiven eller så kör hon ”stackars mig” taktiken. Jag vet inte exakt hur många år hon bloggat men under de ca 4 år jag läst bloggen har hon så vitt jag vet bara vägrat ta åt sig kritik, ibland har den varit rätt berättigad tycker jag, ibland inte. Alla vet väl att människor inte är ofelbara, om någon ibland kanske gör något dumt, so what? Folk hade ju bara älskat SB ännu mer om hon kunde visa att hon var en så pass stor person att hon kunde erkänna att hon gör ”fel” ibland. Ni förstår säkert hur jag menar. Jag tror inte det hjälper situationen att 50+ människor bedyrar hur fantastisk hon är så fort hon gör något. Jag säger inte att hon inte förtjänar det, för ofta är hon fantastisk. Men det kanske blir lite skevt när så många personer säger att man är bäst, oavsett vad man gör?

    Jag har faktiskt aldrig kommenterat på något inlägg förut. Anledningen till att jag gör det nu är inte att jag känner att jag måste kritisera SB. Det handlar mer om att jag blir ledsen och chockad över att den här typen av empatilöshet verkar vara ok, t o m försvaras. Folk blir säkert irriterade och går i försvarsställning eller något när de läser det här tyvärr. Det är inte menat som någon attack.

  69. Findanothergirl skriver

    Men snälla korrupta insnöade människor.
    Vad ska en människa göra i en sådan situation?
    Springa ut i sin superhjälte-dräkt och rädda världen från ondska?
    Hindra träd från att falla och vatten från att översvämma?
    Tyckte att Sandra skötte detta utmärkt. Jag hade gjort detsamma.
    (ska genast bunkra upp med vin och konserver hemma…)
    Det är så jävla lätt att tro att man skulle agerat på något hjälte-aktigt sätt när man sitter i skit sverige och dricker kaffe.
    Det alla även tycks glömma är att Sandy fortsatt i vidare världen och förstört fattiga länder, men sånt är liksom inte värt att lägga fokus på… Eller…

  70. S skriver

    rodeo.net/niotillfem/2011/08/irene/

    Vad tycker ni om det här inlägget?

  71. felicia skriver

    de som skriver sådana där dumma kommentarer är ju riktiga töntar. du är bra och jag tycker att det är jätteintressant att höra om stormen från någon som upplevde det.

  72. annema skriver

    herregud, svenske jenter. elsker dere, men av og til skal dere være så politisk korrekte at det er til å spy av. ”life is a bith- slap her” – debatten, haha, løs opp litt da. please. og la stakkars sandra skrive hva faen hun vil

  73. envig skriver

    Men åh, vad är det med folk?
    Klart du ska få berätta!

  74. annema skriver

    og thea: om man ikke får ha det fint mens folk har det jævlig rundt en, da kan vi legge oss ned og dø. hver eneste dag prostiuererer folk seg og unger bankes opp og uteliggere fryser ihjel og noen blir drapstruet og andre torturerte og torpedoer banker på dørene og narkisene sliter med å holde seg på beina. alt skjer rett rundt hjørnet fra der jeg bor i oslo. men jeg kan faen ikke slutte å leve av den grunn.

  75. Karoliina skriver

    Jag är väldigt tacksam över att du berättar hur du haft det! Man kan ju inte riktigt veta hur det är/var för en som bor i New York utan bloggar som dina. Så tack! Tror att folk som inte gått igenom samma de kan inte riktigt förstå. Tyvärr är det rätt ofta så i vår värld.

  76. Thea skriver

    Annema: Det handlar ju inte om att sluta leva och ha det bra?? Det jag menar är att om du skulle skriva ett blogginlägg och beskriva hur folk runt hörnet prostituerar sig, ungar får stryk, uteliggare fryser ihjäl osv och sen lägga upp bilder och skriva ”men se här hur jag koser mig samtidigt” .

  77. Lisa Marie skriver

    Alltså det här är bara löjligt. Ni som säger elaka kommentarer vet nog inte riktigt vilket ben ni skall stå på. Hur tror ni egentligen att man agerar i en sådan här situation? Människor gör det bästa för att överleva och köper konservburkar och fyller sitt badkar med vatten och blir evakuerade om det går så långt. Det är en överlevnadsinstikt som varenda människa har och jag hade absolut agerat på samma sätt som Sandra gjorde för att ta det så lugnt som möjligt utan att få en hemsk panik.

    Och vad är det egentligen som är så romantiserat? Att Sandra har tagit lite snällare bilder än hur det egentligen såg ut? Snälla rara. Det är så himla onödigt att klaga på någonting som inte ens behövs klagas på så skärp er nu.

  78. hej skriver

    Strunta i tråkmånsarna. Det är självklart det unika personliga perspektivet man vill ha när man läser en blogg. Annars kan man lika gärna läsa en av hundratals likartade predikningar i msm.

    Om zombieappokalypsen skulle få för sig att inträffa vill jag förresten läsa om den i din blogg, så jag hoppas du fick tillräckligt med övning i överlevnad nu för att hinna skriva ett par inlägg om saken innan du blir uppäten – om det nu inte är du som är överlevarhjälten alltså.

  79. Vilde skriver

    Det vil alltid være noen som mener mye bak et anonymt nick på internett. En vil alltid få kritikk for at en kunne gjort ting annerledes. Og dette er selvsagt veldig lett å si i etterkant. Hva er det meningen du skulle gjort da? Jeg skjønner det ikke, du var jo uten strøm og mobildekning midt i stormen? Dere med anonyme nick satt gode og varmeforan skjermen og fulgte nettavisene, både mens det pågikk og dagen i etterkant. Dere visste at det var mange som døde og at hjem brant ned, fordi en himla sensasjonslysten journalist fortalte det til dere. Dere hadde jævli mye bedre oversikt over stormen på andre siden av atlanteren, enn det Sandra hadde selv om hun var der.

    Det er litt store dimensjoner det er snakk om her. New York er stort. Det er ikke akkurat sånn at nedbrente hus på Breezy Point og store skader på Staten Island er noe Sandra ser i det hu går ut av utgangsdøra si. Og med metrosystemet stengt pga vann, hvor langt er det dit da? Typ flere timer å gå?

    Og hva hadde dere selv gjort? Ærlig talt. Ikke vær så skinnhellige, kom ned fra den høye hesten deres. Marsjert i timesvis blant fallende trær og strømledende vann for å ”redde folk” ? Dere hadde blitt kommandert hjem igjen av politiet (som Sandra fortalte selv at de ble) Sittet inne i en iskald leilighet uten mat helt alene? Hvorfor er det feil å ta seg et glass rødvin i en sånn situasjon for å roe nervene litt?

    Og hva mener dere Sandra skal gjøre nå da? Skulle hun ikke snakket om stormen i det hele tatt? Bare latet som ingenting? Dere hadde garantert reagert på det også.

    Det dør folk hver eneste dag. Det skjer tragedier rundt omkring hele tida. Kanskje dere selv skal gjøre en innsats for å bedre deres hverdag, istedenfor å slenge dritt til en som var midt i stormen og virkelig ikke hadde mulighet til å gjøre noe som helst i den situasjonen hun var i.

    Stå på Sandra. Ta inget skit.

  80. Fia skriver

    Jag vill absolut veta hur du upplevde stormen å det Sandra. Åhh bilderna är som alltid väldigt fina. Bry dig inte om moraltanter och politiskt korrekta folk som tycker att din skildring är respektlös or whatever. Jag är intresseard av DIN historia, en av många:)Schysst att allas historier är olika annars vore det bra tråkigt.

    Hallå gott folk: Man kan ju inte lägga sig ner och dö bara för att en medmänniska har dött eller andra förlorat sitt hem. Då fungerar inte samhället. När något sånt där händer så försöker man fortsätta leva och det gjorde Sandra.

  81. Alina skriver

    Jag måste bara säga att Joakim typ är den vackraste människa som finns. När han är klar i New York be honom att flytta till Göteborg tack!

    Förövrigt tycker jag att det är en styrka att hitta fina stunder även i svåra tider. Så stå på dig Sandra!

  82. Laura skriver

    Hi Sandra,

    I was interested to see your first hand account of the storm. I think it’s important for people to share experiences and that perhaps yours was fairly typical of a lot of New Yorkers. It’s good to remember that while the devastation is very real and terrible for many people, many New Yorkers were affected by the storm the same way as you – less devastation but equally confusing and scary. I respect you and your blog. People are always going to find fault, I think it’s human nature.

    <3

  83. Lomina skriver

    Jag tycker det är himla intressant att se hur DU upplevde hela stormen. Man kan bara hänvisa från sig själv, så ta inte åt dig!
    Set
    R såklart himla hemskt det som har hänt, men på nåt vis är det otroligt faschinerande att se det ur din synvinkel, lite som en film fast i verklighet.

    Skönt att du/ni klarade er bra och har möjligheten att berätta om det såhär efteråt! Sluta aldrig skriva Sandra!

  84. anna skriver

    Thea, jättebra skrivet. Jag har läst den här bloggen i tre år och tycker att den är bra och underhållande. Men Sandras egocentrism och totala oförmåga att ta åt sig av kritik är märklig. Alltså, jag menar, den stämmer inte överens med den bild man i övrigt får av henne.

  85. gabriel skriver

    Jag måste bara fråga: vilken version av Wonderful world använde du på ”dinner at christian&linn’s”-filmen? Dör den är så sjukt bra.

  86. Fröken Luisa skriver

    Det är bra dokumenterat, bilder säger så mycket. Det ligger en viss ”mysstämning” över bilderna, vänner som samlas, pratar och finns där för varandra, det är kanske det några reagerat över. Men jag tycker inte att du på något sätt glorifierat eller gottat dig.

    Fröken Luisa/bak & inredningsblogg

  87. Pyttan skriver

    Klart som tusan att du ska berätta vad du har varit med om! Det är så lätt att hoppa på folk och på något vis tro att man inte bryr sig. Ska du räcka till för alla i hela new york eller för dig själv och dina vänner? Det är så lätt att tro massa saker borta i Sverige. Människor som har det svårt, vad det än handlar om, har också rätt till att skratta, unna sig och så vidare. Hur ska man annars klara av att leva?

  88. Linnéa skriver

    Vad tusan, klart du ska berätta om storm-veckan! Berätta på, berätta är bra. Människan har berättat sen vi bodde i grottor och målade djur på stenväggarna och jag förstår inte varför vi skulle sluta med det nu. Berätta på, berätta är bra.

  89. sandra skriver

    tack for vettig respons!

    och anna och thea – tycker det ar konstigt nar ni sager att jag inte kan ta emot kritik nar jag faktiskt bemoter er med argument och inte bara ”lagg av dumma er!”, forsokte forklara lugnt och resonligt, men om inte det funkar heller far vi helt enkelt bara ta att vi tycker olika, det e ju okej det med.

  90. Rebecka skriver

    Ingen av kommentarerna handlar om att Sandra skulle ha gett sig ut och räddat världen! Läs inte in det där det inte finns! Inte heller att hon inte borde ha skrivit om stormen. Tröttsamt!

  91. Josefin skriver

    Fortsätt att berätta, det är sjukt intressant att se en annan sida av stormen!

  92. Catarina skriver

    Vad skulle de som kritiserar ha gjort om de varit i NY? Suttit instängda på toaletten själva med släckta lampor? Nej.
    Dessutom lyckas de klämma in jantelagen i det här också. Bara för att andra har det sämre, ska du inte få berätta om hur du, som har det bättre ställt, har haft det. Man behöver inte gnida upp det i ansiktet på ett drygt sätt. Men Sandra gör inte det. Det är bara ni som vill tolka det så.

  93. Lisa skriver

    HEJA DIG!
    Och Laura!

    Du visar ju på det viktigaste av allt och ger ett strålande exempel på hur man kan fortsätta att finna mening även när världen står på ända runt om. Är det inte just den förmågan hos dig som alla hyllat så friskt efter uppbrottet från Ludvig – din förmåga att sparka ifrån och fortsätta leva vadjävlafan som än händer.

    Fortsätt skriva! Fortsätt berätta! Heja dig!

  94. Elle skriver

    jag tycker att dessa inlägg är sjukt intressanta, längtade till nästa inlägg efter hon publicerat det första. men herregud, reaktionerna gjorde mig så jävla paff. att det alltid finns människor som ska bli provocerade och hata. att hon skriver om hur hon klarade sig under denna stormvecka är ju intressant, att se det från ett personligt perspektiv istället för att läsa tidningar liksom. VARFÖR ska ni enbart se det negativt? är det så jävla fel att hon gjort något bra åt situationen och uppskattat att hon och hennes nära har tagit hand om varandra i en svår tid som denna? tydligen. då kan ju ni duktiga moraltanter vid liknande tillfällen gå ut och rädda liv och leka hjältar istället för att sitta här och hacka på sandra.

  95. M skriver

    du är bäst som delar med dig, väldigt intressant är vad det är

  96. Maja skriver

    Jag tycker att många av kommentarerna i det här inlägget gränsar till det obehagliga. Några är rent smaklösa. VARFÖR är det så tabubelagt att kritisera om kritiken är respektfull, sansad och välformulerad? Varför skriver folk att människor som kritiserar är tråkmånsar eller rent av dumma i huvudet? Om man läser kommentarerna till det första ”stormveckan” inlägget är det få av de kritiska kommentarerna (om ens någon?) som skriver att sandra beijer borde ha räddat världen istället för att dricka vin eller att hon inte har rätt att skriva och hur det var för henne. Är det så svårt att läsa det som står och inte – även om man inte håller med – vrida på argumenten in i absurdum?

  97. Sandra skriver

    Jo absolut, fast det är ju ändå skillnad på olika människors upplevelse av stormen.. Sandra och hennes kompisar har ju hanterat situationen på ett visst sätt och Sandra har också bloggat om det som det var! Ja, de drack vin, åt rester och tittade på omkullblåsta träd. Vad hade ni gjort? Rensat vägarna på skrot, varit voluntärer åt militären och lagat soppa på gasolkök åt hemlösa?

    Jag älskar Sandras inlägg om stormen! Det är hennes värld, hennes blogg. Jag kan relatera till dem. Vissa drabbades av stormen på ett jobbigare sätt dock. Inte hennes fel, ju.

  98. ellen skriver

    Tycker du har visat det här på ett väldigt intressant, fint och kul sätt. Fortsätt så bästa Sandra! Allt du gör är fantastiskt

  99. Maja skriver

    Det är ingen som har påstått att det inte finns olika upplevelser av stormen. Och det som upprör en del har inte att göra med vad Sandra Beijer har gjort utan hur hon har utformat sina blogginlägg om det som har hänt. Det är ingen som begär att hon ska ha ”rensat skrot på vägarna” eller ”varit volontär åt militären” eller ”lagat soppa på gasolkök åt hemlösa”. Det enda som vi som tycker att de här inläggen skaver är att de skulle ha kunnat skrivas med en allvarligare underton. Som det är nu har Sandra Beijer skrivit om det på samma sätt som en vanlig utekväll.

    Och om någon kommer med ett till ”det här är inte DN eller SVD”, ”så jävla svenskt att klaga på allt”, ”ska alla lida bara för att några gör det” så blir jag mörkrädd på riktigt. Är det så läskigt med människor som tycker lite olika?

  100. Karin skriver

    Låter som att ni har haft det hur mysigt som helst!

  101. Anna skriver

    Men vilka knäppisar klagar på det här?! Jag har tyckt det var jätteintressant att läsa hur Du haft det. Härligt att se att alla hjälps åt och att man gör så gott man kan.
    Ta inte åt Dig av de där gnällspikarna! Hoppas Du förstår från alla kommentarer att majoriteten tycker Du är toppen :-)

  102. hej skriver

    Äh skit i dom. Mer romantisierande av stormen, jag tycker det är äventyrligt och spännande!

  103. Maria skriver

    De som kritiserar önskar att Sandra ska skriva mer allvarligt om stormen.

    Men vilka är vi att bestämma HUR hennes inlägg ska skrivas?

  104. bra skriver

    Maja:
    Kan inte du skriva om inlägget då, med en allvarligare underton, så att vi alla riktigt riktigt riktigt förstår hur det här inlägget BORDE ha varit skrivet egentligen!!

    Liksom vad fan dillar du om?!
    ”allvarligare underton”…..vad trött man blir.

    och vet du vad jag tycker angående tonen i dina kommentarer förresten? Den är inte helt ok. Jag önskar att du skrivit dom med en allvarligare underton. Kanske borde.man, om man brinner så för.stormens allvarligare, inte.ödsla sin tid på en blogg som den här! Du kanske borde skänkt pengar eller.upplyst allmänheten om stormens allvar du som vet så bra.

  105. Maja skriver

    bra: jag ber om ursäkt för att jag inte har förstått att det råder åsiktsdiktatur i niotillfem bloggens kommentarsfält. jag ber om ursäkt för att det inte under några som helst omständigheter går att rikta någon som helst kritik mot sandra beijer utan att hennes åhhhande anhängare förklarar att man är idiot/tråkmans/knäpp/moraltant och om det inte passar kan man sticka. jag ber om ursäkt. verkligen.

  106. Nathalie skriver

    Men vafan herreguuud…undrar också varför det är så tabubelagt och fult att leverera lite kritik eller andra åsikter än majoriteten av kommentarerna här verkar göra.
    Vad gör det om man tycker olika? Vad är grejen?
    Jag tänker fortsätta läsa Sandra blogg för jag tycker om den massor, tycker Sandra verkar vettig och har läst den länge. Betyder inte att jag håller med om allt hon skriver alltid eller alltid alltid älskar allt hon skriver. Ska jag sluta läsa bloggen och ”gå och läsa tidningen istället” för att jag är en ”tråkmåns/moralkärring/valfri någonting” bara för att jag reagerade lite annorlunda på just dessa storminlägg? Nä. Jag tänker fortsätta läsa och kanske reagera på saker även i fortsättningen.

    Vad jag vill säga är att, bara ge er. Ta inte så jävla illa upp över kritik eller andra åsikter (menar inte att Sandra tar illa upp), verkar som det finns en hel massa Sandras försvarare här som inte kan tåla det nämligen.

    Tycker diskussionen borde sluta här kanske, Sandra har ju klargjort vad hon tycker och tänker om det här och har i mitt tycke gett vettig respons.
    Tycker också folk borde sluta kalla varandra för tråkmånsar, svennar, fittsvenskar och moralkärringar. Tagga ner liksom. Tycker liksom Maja att det om något kan kännas rätt obehagligt.

  107. linnea skriver

    jättebra skrivet sandra. du är så klok och intressant.

  108. Anneli skriver

    Tycker det är jättespännande, längtade efter del 2! Jaja en del dog, och det är väll tråkigt, men egentligen så bryr jag mig knappt innerst inne faktiskt. Och jag är nu officiellt en hemsk människa!

  109. Kattenhatten skriver

    Hej Sandra!

    Jag tycker att du gör helt rätt. Självklart så stöttar man och hjälper sina vänner i sånna här extrema situationer. De personerna som ger alla elaka komentarer hade gjort samma sak, de har bara inte förståndet att inse det själva.

  110. M skriver

    Var på semester utan internet förra veckan när orkanen kom. Tänkte på dig flera gånger och undrade hur fina niotillfem hade det. Första sidan jag gick in på när vi landade i Sverige va din blogg. Din beskrivning av veckan är fantastisk. Fortsätt skriva vad du känner för, jag älskar’t!

  111. elina situeta skriver

    Hej sandra! du verkar vara så bra på det här med kompisar! Hur gör du?! Jag är ny i stad och klass där folk känner varandra sen tidigare (alla) och känner att det är lite svårt (sthlm). Dessutom tar skola upp så mycket tid så orkar inte riktigt vara social med helt nya människor konstant… Om jag inte visste hur och var och att alla inte var så distanserade och hade sin plats du vet! Vet inte varför jag tycker det här sociala är så tungt… Känner nog att jag måste ”vara någon” och blir stel… Hur gör du? Känns som att jag blir en grå mus, fast jag är rolig med andra vänner jag känner, tycker jag… Är ju kul med nya människor, men är feg och svår… Saknar mina andra vänner mest… Ibland kan folk börja bli lite otrevliga mot mig, tror de uppfattar min blyghet som undergivenhet eller otrevligthet, och orkar inte bry sig, glömmer bort att säga hej, bjuda med, titta mig i ögonen, distanserar sig vilket är :( ( tacksam för tips! mvh läsare <3

  112. liv skriver

    Som kritiska kommentarer tidigare sagt håller jag med om att det känns lite osmakligt med dessa inlägg. INTE för att de berättar en subjetiv berättelse, men för att den får läsare att kommentera: ”Åh vad spännande med storm” ”gud vad mysigt och intressant” ”du skriver på ett så inspirerande sätt”. Kommentarerna på den här händelsen blir rätt absurd och man kan fråga sig om det behövs fler sådana kommentarer när vi redan vet att Sandra är bra på att skriva inspirerande och mysigt. Det jag menar är inte att Sandra inte ska få berätta sin historia, men om man nu väljer att skriva på samma sätt, där berättandet handlar om ungefär samma saker som en spännande fredagskväll och produkten av ett sådant inlägg blir att folk skriver liknande saker som: vad mysigt med storm! ja då kanske man bara får svälja sin stolthet och inse att man denna gång faktiskt gjort fel.

    Det är himla tråkigt att Sandra inte kan ta till sig den faktiskt konstruktiva kritik som förts fram. För kritiken har främst bestått i att man sett det absurda och obehagliga i skildring och resultat (kommentarer som tycker det är ”spännande och intressant” med stormen) och det är väl inget att försvara sig mot?
    Om Sandra verkligen tycker att det är nödvändigt att föra fram denna berättelse, som får stormen att framstå som rätt mysig, så känns det bara löjligt att inte kunna ta till sig den kritik som faktiskt är rimlig.

  113. Emilia skriver

    Min irritation över gårdagens inlägg har snart helt ätits upp av den irritation jag känner för kommentarsfältet på den här bloggen. Jag kanske är naiv när jag tror att man har ett kommentarsfält för att man uppskattar att det diskuteras vidare på de inlägg man gör? Att läsare av bloggen kan ha ett meningsfullt utbyte av åsikter, men nej, så funkar det tydligen inte här.

    Sandras lilla armé av lojala stridslystna fans skräder verkligen inte orden när det gäller att förolämpa oss som på ett konstruktivt och ärligt sätt ifrågasatte innehållet i det förra inlägget. Jag tycker att det är riktigt tråkigt. Varför kan vi inte få tycka som vi tycker utan att ni ska försöka förlöjliga oss och våra ifrågasättanden? Varför måste vi alla stjärnögt stryka Sandra medhårs gällande allt hon skriver?

    Och Sandra, du underblåser bara den här stämningen genom att inte ens antyda i ditt så kallade försvar att vi kan ha någon validitet i det vi upplevt. Det hade varit så enkelt att efter det du skrev ovan lägga till: ”Jag förstår att det är några av er som har tagit lite illa vid er av sättet jag uttryckte mig på i mitt senaste inlägg. Jag är jätteledsen för det och hör vad ni säger, även om jag kanske inte håller med er helt och fullt. Jag hoppas att ni förstår att jag inte menade något illa utan att jag försökte berätta hur min upplevelse av stormen var. Jag uppskattar dock att ni engagerar er så mycket i mina texter att ni tar er tid att kommentera och diskutera. Jag läser varje ord och tar till mig av kritiken, även om jag kommer behålla mitt uttryckssätt även framöver.” Det hade räckt för mig, men nu känns det mest som att du är sur över att vi hade mage att kritisera dig och inte falla in i hyllningskören.

  114. Melissa skriver

    Du är modig och stark Sandra. Oavsett vad jag tycker om hur du skildrar Sandy. Att du orkar fortsätta trots att folk är så fruktansvärt elaka och odiplomatiska mot dig. Så fortsätter du för att det är denna berättelsen du vill berätta, för det är den du tror på. Det är oerhört inspirerande. Försök att inte få ett hårt bittert hjärta. Känns som att det är lätt hänt i bloggvärlden. Peppeppepp!

  115. Malin skriver

    Sandra, du är så bra. Så himla himla bra är du och jag blir uppriktigt ledsen över att folk kan kommentera sådana saker. Visst kan jag hålla med om att du romantiserar endel, men det gör du ju med alla texter och det är ju det vi älskar med dig – du får oss att se världen från ett lite bättre, lite mer positivt perspektiv. Hur kan någon tycka att det är fel?
    Det här är din blogg och du får självfallet skriv hur eller vad du vill, jag tycker att vi som läser din blogg borde sluta ha så himla lätt för att kritisera människor när det enda du faktiskt gjort är att öppna upp hela ditt liv för oss.

    Du är bäst, puss.

  116. New York-bo skriver

    Vaffan, det är Sandras blogg. Alltså det är hennes fulla rätt att skiva precis vad hon vill och hur hon vill. Och passar det inte, varför fortsätter man då att läsa bloggen?! Eh?

    Jag tillhör dem som gillar att läsa om Sandras drömvärld (är övertygad om att det är syftet med bloggen) och ser det som skönt tidsfördriv en tråkig dag på jobbet och lägger inte så mycket värdering i vad hon skriver. Just to be entertained!

  117. Emilia skriver

    PS: Ni MÅSTE sluta säga att folk har varit elaka. Bortsett från ett fåtal (typ två) onyanserade och plumpa kommentarer så har vi enbart fört fram konstruktiv och sansad kritik. Om man inte klarar av att folk ifrågasätter det man skriver så ska man inte ha en blogg. Och om man inte klarar av att andra ifrågasätter bloggen man läser så ska man inte klicka in sig i kommentarsfältet. DS

  118. Maja skriver

    Jag håller med Emilia! Jag tycker att folk förväxlar kritik med elakhet alldeles för lätt. Och att bli underhållen är INTE detsamma som att okritiskt ta till sig allting. Jag tycker mycket om Sandras blogg och jag har inget ont att säga om henne som person, men det betyder ju inte att jag måste sitta som en verbal nickdocka i kommentarsfältet och hålla med om precis allting. Och folk som skriver att det är SANDRAS blogg och att det är HENNES VAL – ja, det vet jag väl! Men sen när är det ett argument för att inte få föra fram kritik så länge den hålls på en respektfull nivå?

  119. Melissa skriver

    Jag tycker de var elaka, upplevde många kommentar som hatiska, onyanserade och helt orelevanta, så jag skriver det. Anledningen till att jag reagerar är inte deras åsikt eller Sandras agerande. Utan att folk går in och kommenterar och kritiserar elakt, jo elakt Emilia, trots att de själva valt att läsa bloggen? Om man inte klarar av hur Sandra bloggar kanske man inte ska läsa bloggen?

  120. Sanna skriver

    helt rätt sandra. inget fel med att göra det bästa av situationen :)

  121. En Elin skriver

    Alltså, själva diskussionen kring huruvida det är rätt eller fel att romantisera sin upplevelse av stormen osv osv orkar jag verkligen inte lägga mig i för det finns så himla många perspektiv att se på den saken ur. MEN, jag måste ändå slänga in en kommentar angående det här med att manenligt en del av er inte överhuvudtaget skulle ha rätt att kritisera Sandra som bloggläsare (och nej, jag försvarar inte personangrepp, men vad gäller folks skilda åsikter kring storminläggen handlar det om hur Sandra valde att framställa just denna händelse och överhuvudtaget inte om något ont mot Sandra i sig och är därmed inga personangrepp).

    Upprördheten kring kritiken mot Sandra får mig att fundera lite kring vad för slags hierarki som egentligen existerar på internet; skulle en ”vanlig bloggläsare” inte ha rätt att kritisera en ”stor bloggerska” då denne reagerat på och blivit upprörd över någonting som den ”stora bloggerskan” har skrivit? Borde inte en ”stor bloggerska” reflektera över kritik som ges av många ”vanliga bloggläsare”?En ”stor bloggerska” är trots allt inte så mycket utan sina ”vanliga bloggläsare”, och varenda inlägg kan faktiskt inte alltid älskas av alla (speciellt inte när det faktiskt handlar om naturkatastrofer som just stormen, det säger väl sig självt kan jag tycka).

    Jag har läst en hel del av inläggen innehållande kritik gentemot Sandras förhållningssätt och sedan hur andra menar att de som kritiserar bör låta Sandra vara, osv osv, men inser ni inte hur skevt detta faktiskt är? Den stora bloggerskan får framställa saker hur som helst medan bloggläsarna inte har rätten att säga sin åsikt om detta. Så länge åsikten inte är positiv och kärleksfull såklart. Är det verkligen såhär vi ska ha det?

    Ska man inte som bloggläsare ha rätten att kritisera den stora bloggerskan utan att för den sakens skull behöva klankas ned på och bli fördummade? Det, mina vänner, är personangrepp om något. Men just det, personangreppen riktar sig ju bara mot ”de vanliga bloggläsarna” och inte mot ”den stora bloggerskan” som är högst upp i hierarkin och är ju därför okej. Om detta sedan handlar omåsikter om en storm, en jacka eller varför inte en lunchsmörgås är i detta sammanhanget mindre relevant.

    tack för ordet

  122. Nathalie skriver

    En Elin: word.

  123. em skriver

    Maja och Emilia: Jag applåderar er! Kunde inte uttryckt mig bättre själv. Kan folk börja läsa vad kritiken består av istället för att hetsa upp sig så? Det är så man bara sitter och gapar.

  124. em skriver

    och Majas kommentar till ”bra”: dog lite av skratt.

  125. Bra skriver

    Maja:
    Uppenbarligen har du inget att säga.
    Men jag vill gärna säga samma sak som dej: ursäkta för att jag ville rikta kritik mot dej som kritiserade Sandra i hennes blogg. Förlåt så jävla mycket. Insåg inte att du inte klarade av motkritik. Förstod inte att du bara klagade för klagandets skull och att en diskussion om detta inte var ok. Ursäkta igen för detta.

    S e r i ö s t. Nivån på diskussionen? Hur gammal är du, 12? (Isf: förlåt på riktigt för då är du ju verkligen ursäktad)

    Det diskuteras diverse saker på alla bloggar. Vissa håller med bloggaren andra inte. Inte så väldigt konstigt om du tänker på det.

  126. Bra skriver

    Jag måste bara beskriva detta igen så att det blir typ idiotsäkert:
    - JAG tycker inte att Sandra skulle skrivit detta inlägg på nåt annat sätt
    - därför riktar jag kritik mot dej Maja som bemöter min kritik med nåt jävla crap om ”allvarlig underton”
    - du hade kunnat skriva detta på vilken blogg som helst, JAG hade ändå tyckt som jAG tycker. Jag tycker inte såhär för att jag helt enkelt tycker att ”man inte får rikta kritik som niotillfem” eller nåt annat skit som DU har Hittat på.
    - bemöt min kritik istället för att sänka nivån på diskussionen.
    - såhär upplever jag det gällande Maja och andra klagare: ni upplever att ni har rätt när ni säger nåt skit om att det här inlägget borde sett annorlunda ut. Vi andra upplever att ni har fel. Ni förstår inte detta alt kan inte bemöta kritiken. Därför väljer ni att bara klaga på att folk vill diskutera och inte håller me er och kommer med påståenden som att ”det är förbjudet att klaga på niotillfem åh vilken hetsig diskussion” men herregud – ni har ju redan klagat för fan? Ingen säger nåt om det faktum att ni har klagat. Vi håller bara inte med. Bemöt vår kritik istället för att sänka diskussionen till lågstadienivå.

  127. hanna skriver

    Emilia: Balanserade och välformulerade kommentarer både här och på förra inlägget. Du satte ord på en känsla jag hade, men inte själv orkade formulera när jag läste. Detsamma gäller Maja. Jag tycker faktiskt att de flesta kritiska kommentarerna här har varit ovanligt konstruktiva. Och efter att ha läst dem känner jag ännu mer att det faktiskt finns en poäng i dem, som jag, om jag vore Sandra, hade försökt fundera över vid ett senare tillfälle, när allt har lagt sig. Det är så man utvecklas – för det gör man inte av enbart glada tillrop och okritiska hyllningskörer. (Tro mig, jag talar av egen erfarenhet här. Det är mothuggen man behöver – man kan välja att inte hålla med och hålla fast vid sin stil, men det är nyttigt att reflektera över sitt sätt att uttrycka sig.)
    Man måste också kunna skilja på kritik och påhopp. Om den kritik som framförs i de balanserade inläggen är elakhet, ja, då skulle jag och väldigt många andra vuxna människor vara elaka dagarna igenom på våra arbetsplatser.

  128. anna m bullarna skriver

    Har inte läst de andra kommentarerna så vet inte vad folk skrivit , men såg iallafall att min kommentar låg överst och den var ju pepp! Jag gillade just att din skildring inte hade ett nyhetsvärde utan visade hur ett gäng vänner klarade några jobbiga dagar tillsammans. Tycker det är en styrka i att försöka se det positiva i det mörka!

    Kram

  129. Maja skriver

    bra: eftersom du uppenbarligen inte har något som helst intresse av att diskutera på ett vettigt sätt utan att vara otrevlig och komma dragandes med ”S E R I Ö S T hur gammal är du? 12?” känns det ganska värdelöst att förklara vad som sticker i ögonen. Det har tydligen gått dig över huvudet och då får det vara så.

  130. en ester skriver

    uää, sluta hålla sandra. hylla er själva!!! Hon kommer ändå fortsätta skriva, är ju bara lite konstruktiv kritik, det kan hon nog ta!

  131. Madelene skriver

    Jag tycker att du visat på din blogg vad fint det är att ha vänner som tar hand om varandra i nöd och att det krävs väldigt lite för att ändå känna glädje i förödelsen. Keep up the good work!

  132. Hej skriver

    Om man analyserar Bras knivskarpa argumentation lite närmare hittar man alltså följande argument i debatten mot Maja:
    1. Maja borde (efter att på ett konstruktivt förklarat sin kritik) skriva om blogginlägget så att alla förstår vad som menas med allvarlig underton.
    2. Det är tramsigt med en allvarlig underton (var iaf så jag tolkade ”liksom va fan dillar du om?! Allvarlig underton….vad trött man blir.” Rätta mig gärna om jag har fel, eller ännu bättre, skriv om kommentaren så vi förstår)
    3. Majas ton i kommentaren är inte helt ok och skulle varit allvarligare.
    4. Maja har (uppenbarligen) ingenting att säga
    5. Maja är 12 år
    6. DET HÄR HANDLAR OM VAD BRA TYCKER OCH DÅ SPELAR INTE VETTIGA ARGUMENT NÅGON ROLL!!! BEMÖT DEN KRITIKEN OM NI KAN!!!!!!!

  133. Bra! skriver

    Hej:
    Åh orkar inte ens svara. Vilken värdelös diskussion.
    Maja: Jag orkar inte svara på ditt inlägg heller. Jag förstår inte vad som sticker i ögonen. Du tycker att det sticker i dina ögon att sandra inte skrivit inlägget som du tycker att det borde varit skrivit. Jag tycker inte att inlägget sticker i ögonen. Vi har olika åsikter. DEAL WITH IT. Kom inte dragandes med nåt jävla ”Åh jag får inte kritisera niotillfem för då blir alla sura”. Framför din kritik och inse att folk tycker annorlunda utan att kalla oss som INTE TYCKER SOM DEJ för ”hetska, arga” osv.

    PUNKT. LÄGGER NER NU.

  134. Boris skriver

    Hey Sandra, I just want to let you know that I really appreciated your perspective during Sandy. What you and any one person in New York experienced will form the stories of this storm long after it has passed. Not every story has to be one of heroism, rescue or suffering. Even the little ones like yours add color to the story and allows us, your readers, to glimpse into your experience. Thanks again- I love your writing even though I only read it translated!

  135. Bengt skriver

    Men okej.

    Det stora problemet i den här diskussionen verkar vara att folk inte kan ta åt sig ett helhetsperspektiv. Det är ju uppenbarligen inte Sandras fel om hon får kommentarer likt ”gud vad mysigt med storm” från en borttappad läsare som kanske inte orkat anstränga sig och läsa dagens tidning eller överhuvudtaget hålla sig allmänbildad. Klart som tusan att det är allas egna ansvar, inte vår allas sandras, att inse att en storm, det är för fan något som ofta slutar med dödsfall, speciellt när det drabbar en stad som New York som knappt klarar av en liten vindpust. Om man är dum nog att bestämma sig för att skapa sig ett världsperspektiv enbart utifrån en blogg på internet så får man skylla sig själv. Och inte på Sandra, eller någon annan, ffs

  136. Louise skriver

    När jag läste inlägget om stormen fick jag lite samma olustkänsla som när jag läste det första Niotillfem-inlägget efter den 22 juli förra året(http://rodeo.net/niotillfem/2011/07/stockholm-3/). Självklart är det inte Sandras uppgift att fungera som huvudsaklig nyhetskälla eller samhällskritiker, det kändes bara lite märkligt att en händelse som säkerligen berört och upprört en stor del av bloggläsarna inte kommenteras med mer empati.

  137. Madeleine skriver

    Jag romantiserar saker hela tiden, därför att jag helt enkelt inte orkar gå runt och sörja över allt och inget hela tiden. Och jag ser inget fel i det. Ibland är det skönare att leva en lögn. Je detaste la verite..

  138. CandyCamilla skriver

    actually, i was curious, how it’s look like from the normal people view. because i don’t even know about such a things. And when I heard what is happening, the first thought was ”oh, crap. the niotillfem lives there!” It’s a weird thing, because i didn’t even ever met you!
    I’m glad everything is alright!

  139. Madde skriver

    Det här med att romantisera ? Är det bättre och bryta ihop och sitta och gråta för sig själv? Är det inte bättre att göra det bästa av situationen? Vara lite positiv och hjälpa varandra, och man kan inte hjälpa nån annan förrens man hjälpt sig själv. Det kallar inte jag att romantisera. Jag tycker inte jag romantiserar jag försöker leva nu och framåt, göra det bästa av det för att jag o de omkring mig ska må bra. Ibland gör man fel få får man helt enkelt inse det o lära sig något av livet. Oftast störs folk mest när andra har kul eller när det går bra, nör det är tvärtom sägs det inget. va är det för inskränkt vis o tänka? unna andra ha d bra o kul, så unnar andra samma sak för en själv. Kram Madde

  140. Madde skriver

    Något jag tänkt på i flera år är just att de gånger man har som mest kul eller om det händer nåt bra. Det är just de gångerna man också oftast får mest sura kommentarer. Jag har aldrig fattat detta, tror tror verkligen jag fått detta av min pappa just att inte missunna andra som verkligen inte gjort mig något framgång och lycka. Detta är något som varit väldigt starkt präglat genom min barndom. Fair play låt andra ha det de har och har man inte lika mkt själv, så får man sätta upp mål och inte ge upp. Ibland blir det inte som man tänkt och man får ta en annan väg, men det behöver vara kört för det förrens man ger upp. Varför ska man det?

  141. Coco skriver

    Thanks for sharing! I’m not sure why people criticized you for sharing YOUR experience of what happened on YOUR personal blog. You’re obviously aware of the severity of the storm, but you made the best of it. That is all. :)

  142. sanni skriver

    Ville bara kommentera att jag är HELT på din sida!! Självklart ska du berätta allt du upplevt och varit med om (1. det är din blogg, du skriver vad du vill. 2. Du brukar berätta om det du upplevt och varit med om, varför skulle du inte ”få” det nu?). Skulle alla resonera som dem som är emot att du skriver detta, skulle ju ingen få göra eller berätta någonting så länge som människor svälter i Afrika, kriget pågår i Syrien m.m.

  143. Anna Martina skriver

    Man läser ju din blogg för att man vill det, inte för att man är tvingad så har man inget snällt att säga behöver man inte säga något alls.

    Jag tycker det är fantastiskt att se stormen dokumenterad utifrån ditt och dina vänners perspektiv, det är ju det man INTE får läsa om i tidningen och se i media.

  144. rebecka skriver

    Känns som om merparten av dina läsare åtminstone inte resonerar så; i alla fall utifrån kommentarsfältet här, vilket är skönt, jag uppskattar att få se stormen ur ditt perspektiv!

  145. Emma Härnqvist skriver

    Men på riktigt, finns det verkligen folk som skriver så till dig? Blir så trött på alla dessa trångsynta människor (som förmodligen heller aldrig skulle våga säga det till dig, utan bara vågar skriva det.. Dold bakom en datorskärm) Tycker att det är jätteintressant att se det ur ditt perspektiv!

  146. elina skriver

    Meh! Hon kan väl ta lite kritik! Ni är väl inte så konstruktiva i era hyllanden heller! De gillar sandras blogg men gav lite åsikter, ta bort kommentatorsfältet annars! Vem som helst får ju faktiskt läsa och kommentera på internet? ju! Om ni inte fattar allvarlig underton så kan ni googla?

  147. elina skriver

    trångsynta? du vill ju bara ha ett perspektiv sandras!

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem