tisdagens.



Såhär såg jag ut i tisdags när vi drack kaffedrinkar, sjöng karaoke och dansade på Le Baron för att fira att vi äntligen jobbat klart med en pitch. Magtröjan är från Asos, kjolen är Lazy Oaf och skorna är de nya Buffalosen.


Hänga tillbaka jackorna när man fotograferat klart-bild.



Eller det gjorde jag i och för sig inte alls för sedan bytte jag om till de här strumpbyxorna från Etsy och en kjol från AA. Först tänkte jag ändå säga att jag hade på mig den andra outfiten för jag hade så himla bråttom och hann inte fotografera om, men fick megaångest för att det är ju ändå lite ljug och tog de här snabba, suddiga i spegeln innan jag sprang iväg. Glad thanksgiving hörrni!
.


Outfits of Tuesday. First I wore a skirt from Lazy Oaf, cropped sweater from Asos and Buffalos, but then I changed in to my skirt from AA instead and a pair of ombre tights from Etsy.

Kommentarer

  1. Jag är inget fan av magtröjor (även om du absolut bär upp den så fint det nu blir med magtröja), men de sista strumpbyxorna var ju fantastiska! Och jag gillar frosties-kjolen!

  2. gillar dina outfits! =) så fint med kjol, du påminner mig alltid om att jag borde bära mer kjol.
    gillar den gulsvarta kjolen, den sitter ju som en smäck!

    får man skriva något mer till dig Sandra? du behöver inte svara om du inte vill så klart.
    men hur har man roligt? hur känner man sig som en rolig människa och inte sådär tråkig som jag gör just nu? jag blir alltid pirrig och nervös inför saker, t ex att gå på fest, jag får liksom smått ångest och blir nervös, men fest ska ju bara vara kul.
    och jag blir osjälvsäker :/
    du verkar vara så glad och go :) och verkar inte vara rädd för något alls! kastar dig ut i både kärlek, fest och ett annat land. det undrar jag om jag någonsin skulle våga..
    har du några tips? några råd?
    skriver till dig, för jag gillar din blogg starkt och du inspirerar! =)

  3. Haha, vad gullig du är. Som om vi skulle komma på dig och bli arga om vi märkt att du faktiskt inte alls hade de kläderna på dig. Fin i båda outfitsen i alla fall!

  4. Åå vad fint, båda två! Jag vill också ha magtröja, särskilt den som du har, men jag har inte tillräckligt platt mage:( går ej att komma ifrån.

  5. M: antar att om du är rädd att det grundar sig på något. Den ena sidan av mig måste alltid ha en trygg bas i livet och förlitar mig på min inre trygghet. Den andra sidan vill framåt hela tiden, utvecklas, göra kul saker och resa. antar att det är därför jag inte är så rädd, för båda delarna ger mig en kick och tillför något. Eller mest tror jag att jag är mindre rädd för jag varit på egen hand länge, rest själv ibland aldrig haft mina barndomsvänner nära mig under 10 års tid, inte bott nära min familj under större delen av mitt vuxna liv, lämnade där jag kom ifrån dagen efter min student…. däremot kan jag också se tillbaka på saker jag gjort och vara väldigt glag att jag är i liv idag….. dykt på ställen man inte borde, hoppat från klippor man inte borde, följt med folk jag inte känner inte känner, osv osv.. kört bil utan körkort osv osv… men det är jag nog inte ensam om, men ”crazydumma” grejer lockar mig inte längre, det är ju bra kanske ajg lärt mig nåt av livet…

  6. M: Alltså, alla fina, viktiga saker i livet känns nervösa och pirriga innan man gör dem. Det ska vara så. De första gångerna jag gick på fest var jag jättenervös, men jag gick ändå för att jag kände att jag MÅSTE. För att livet inte skulle passera förbi utan att jag fick leva det som jag ville. Och nej, det var inte alltid kul. Ibland stod jag bland alla glada festmänniskor och kände mig ensamast i världen. Men det var ändå värt något, bara för att jag vågade. Och när jag flyttade utomlands alldeles själv var jag så nervös att jag mådde illa och bet sönder mina naglar. Jag var inte ett dugg sjävsäker, men jag gjorde det ändå och nu bor jag här och känner mig starkare än någonsin. Det är inget fel att känna sig osäker och nervös. Man måste bara ta mod till sig och göra göra göra om och om igen, fast magen exploderar av nervositet. Puss till dig och lycka till

  7. E: javisst, det är klart så länge inte rädsla hämmar en. Har också varit rädd gör andra grejer som jag undvikt sen när jag tänkt på varför jag gjort så har det alltid berott på något specifikt. Även om jag generellt inte är så rädd så är väl alla rädda för något.

  8. M:
    Jag vill också skriva några ord för jag var PRECIS sådär för bara några år sedan. Jag fegade, var rädd, var så himla rädd för att nåt jobbigt skulle hända för jag fick ju världens ångest hur länge som helst efteråt om det väl hände, jag tror det var därför jag var så förskräckligt feg. Visste att jag skulle återspela hela händelsen i huvudet 100 nätter sen OM nåt ”jobbigt” hände. Och jag tyckte att ALLTING var jobbigt. I alla fall allt som innefattade mig själv och saker jag själv gjorde.

    Jag kan inte säga helt säkert hur jag gjorde för att det skulle försvinna… Men jag tror att det handlade mycket om att jag insåg att herre gud – det spelar ingen roll om jag råkar typ säga nåt astöntigt och rodnar och dör eller dansar så fult att alla skrattar, INGEN bryr sig om några år, och det kan inte skada mig om jag inte låter det! Inse att du är en person värd respekt av dig själv och inse att DET ÄR INTE HELA VÄRLDEN ATT MISSLYCKAS. Fråga dig själv vad som är det värsta som kan hända, möt rädslan och inse att du inte behöver påverkas av den.
    Gällande av vara nervös inför att gå på fest osv: Folk du träffar är PRECIS lika osäkra på dig som du är på dom – dom vill också bara ha bekräftelse på att dom är ok. Försök var trevlig och intressera dig för andra människors studier/jobb/familj/husdjur så kommer du märka att folk i allmänhet är trevliga att prata med. Skratta. Bjud på dig själv, våga vara ”lite knäpp”, ta inte så himla seriöst på dig själv eller på andra!!

    Det är vad som hjälpte mig.

  9. M: Jag tror att det ofta är som så att det vi människor är rädda för, är själva rädslan. Det känns läskigt att det kanske kommer kännas läskigt, liksom. När jag var yngre var jag rädd för många rädslor, men sen sa nån smart äldre person till mig att jag skulle öva på att se känslor för vad det är. Just bara känslor. Och det funkade rätt bra för mig. Så det är mitt tips: Att öva på att tänka såhär ”jaha ja, där kom en känsla av rädsla. det är inget annat än en känsla, det är inte fakta och det är inte en händelse. Det är en känsla inuti mig och dne är helt normal”. Alltså, försök att se på din rädsla så som du ser på typ mensvärk: Den finns där en stund, den är obehaglig, men du vet vad den är och du kan gå på fest fastän du har en sån känsla. Precis som du kan gå på fest med mensvärk :) Om man verkligen övar på att se på sina känslor lite utifrån, och inte liksom gå in i dem utan mer acceptera att jahaja där var en känsla och den är ok, den får finnas…. då försvinner de. Ett sätt att speeda upp den färdigheten är att träna på det som kallas ”mindfulness”. Det låter som nåt asflummigt, men det är det inte. Dåligt namn bara. Mindfulness är övningar som man gör om hur man kan ha tankar och känslor utan att må så dåligt av dem. Det är vad idrottstränare, stressläkare, hjärnforskare med flera har forskat fram som det mest effektiva sättet att minska stress och ångest. Googla på det, köp en lite bok eller ladda ner mp3. Det funkar!

  10. Till E: Håller med dig fullständigt. Så var det för mig med. När jag tog mitt pick och pack och skulle flytta till Danmark, jag grät hela vägen ner på tåget. Var så himla nervös och kände mig ensammast i världen. Och förbannade mig själv för att jag utsatte mig för det. Sedan alla gånger jag åkte till sverige för att hälsa på och skulle tillbaka till Köpenhamn sen, grät igen, kände den där klumpen i magen av att vara där ingen jag känner finns. Men det blir så mycket lättare för varje gång man gör någonting som känns pirrigt och nervöst, man får lite mer mod till sig och man utsätter sig för det en gång till och en gång till, tills man blir stark i sig själv och känner hur långt man har kommit bara av att våga.

    Sedan finns andra situationer när man känner sig utsatt, exempelvis när man har bestämt träff med någon men personen kommer sent så man måste in i den där baren alldeles själv och man känner sig ensam och patetisk och vet inte hur man ska bete sig, alla andra har någon att prata med.. Eller första dagen man börjar på en ny arbetsplats, herregud ångesten.

    Man måste våga, man måste ta till sig modet och kasta sig in i grejer, oftast blir det väldigt bra <3

  11. Vad trött jag måste varit igår, för jag blandade ihop vad folk skrev.. den första m kommentaren är inte jag, utan Madeleine och den andra kommentar med m, skrev fel. Sorry om folk missuppfattade. Kram Madeleine

  12. nu är det jag ”m” som skrev den allra första kommentaren :)
    jag som trodde att jag inte skulle få några svar alls, och nu har jag fått flera stycken, jätte fina! vad glad jag blir!

    madeleine: jag håller med dig om att man har två sidor, så känner jag nog med. jag har en ju en bas där jag känner mig hemma och bara trivs, och en sida som vill ut i världen, upptäcka och bara rymma iväg från allt det jobbiga. men kanske har jag en tredje sida, en som tycker att saker och ting är jobbigt.. en tredje sida som är räddare än de andra två.

    E: ska verkligen ta åt mig det du säger! skönt att någon har känt likadant som jag känner nu. jag vet väl egentligen att jag måste göra sakerna om och om igen, för det blir ju oftast bättre och bättre, och lättare. men det känns så fruktansvärt jobbigt när man väl gör det de första gångerna..
    vad kul att du vågade! om du var nervös och vågade, så kanske jag vågar en dag med!
    puss

    hej: oj, allt du sa nu, du har nog helt rätt. du nämnde nog många saker, som när jag nu tänker efter, inser stämmer in på mig. jag tänker alltid ”tänk om det här eller det där händer” och jag upprepar det 100 gånger i huvudet. jag kan fortfarande ha saker som jag ångrar för 2 år sen, upprepas i mitt huvud och önskar att jag kunde gå tillbaka och vara starkare och gjort rätt. och jag är ofta rädd för att misslyckas, nästan alltid. och vad människor ska tycka och tänka. att andra människor ska göra det bättre än mig. ibland är jag så fruktansvärt osäker i mig själv, och jag tar livet och även mig själv, dödsseriöst.

    A: men gud vad smart! ”det är bara en känsla”, det ska nog bli mitt nya motto. för det stämmer ju! och jag har nog ca 1000 känslor och tankar, aldrig är det tyst i mitt huvud. och det där med ‘att det är läskigt för att det kommer kännas läskigt’, det stämmer ju med! ska verkligen googla upp detta med mindfullness.

    thesadbox: det där med att våga.. jag vet ju att det är så viktigt, men även så svårt. men jag ska fortsätta försöka våga! vad modig du är som åkte till köpenhamn!

    tack så himla mycket för era svar! jag kände att jag ville svara er en och en för ni gav så långa genomtänkta, bra svar! kram:)<3

  13. jättesnygga strumpbyxor! dock förstår jag inte magtröjor som sitter ovanför naveln? tycker det ser konstigt ut.. men smaken e som baken

  14. Jag hittar inte strumpbyxorna på Asos, är det länge sen du köpte dem?? Skulle hemskt gärna vilja ha ett par!

  15. Sandra. Det kan vara vinkeln på bilderna men du ser ut att vara påväg mot att bli lite ohälsosamt smal. Du kanske borde överväga mer fett i din kost? Häll vispgrädde i kaffet, kokosfett i såsen och smör i pastan <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>