Q&A part 13.






Hur vet man att man är i rätt förhållande? Ibland känns det helt jävla fantastiskt och ibland vill jag veta hur det skulle vara att bara vara min egen igen. Hur ofta var det bra/dåligt i ditt förhållande? (jag är i ett distansförhållande o du vet ju hur det kan vara)
Vet inte. Alltså, mår man bra, litar man på varandra, gör hen dig glad och har ni roligt är det ju uppenbarligen ett bra förhållande. Jag kan liksom inte förklara det bättre än så, man känner bara i magen när man inte vill hångla med någon annan än den man är ihop med. Det är ju förstås lite annorlunda med distansförhållande. Det är en hemskt frustrerande situation och kräver mycket från en, att orka och att verkligen vilja. Jag och Ludvig bråkade sällan när vi var ihop och hade jäkligt roligt och vettigt. Det var en av grejerna han skrev till mig efter det tog slut, att vi hade det så himla himla bra genom alla åren, men att det här med distansen gjorde att något med oss försvann hos honom. Det är inte så himla enkelt det där med att aldrig ses. Man vet bara själv om man tycker det är värt det.

Hur klarar man av att vara i ett förhållande? Jag är så himla himla kär men kan inte uppskatta att jag är tillsammans med världens bästa kille eftersom att jag livrädd över att han någon gång ska försvinna och inte längre vara min. Det är som att jag måste sörja det innan det har hänt för att det inte ska bli allt för jobbigt om det nu händer. Vad är det för fel på mig?
Tänk inte så! Var glad för det du är med om. Hångla, var lycklig, må bra. De flesta saker tar slut förr eller senare, det betyder inte att de är mindre värda. Du är med om något som händer NU, njut av det. Ledsen kan du vara sen. Det är inte så himla farligt att vara ledsen för det går över det också.


Where would you like to be now?
Right where I am. New York is wonderful in December and I’m having fun.

det finns en fin pojke som bor i en annan stad, vi gillar varandra. men nu är det så att vi har gemensamma vänner som berättar för oss när någon annan har flirtat med den andre. hur gör man för att fokuset inte ska vara på det utan oss?? vi är båda lite svartsjuka fast vi inte är ihop….
Är inte säker på om du menar om ni har flirtat med andra eller med varandra? Tycker hur som helst att du kanske ska säga till dina kompisar att du inte vill veta och sedan säga till pojken du tycker om att du tycker det är störigt när de håller på så. Lycka till med kärleken.

Jag förstår det som att en copy har språket som verktyg i sitt arbete. Hur går det när engelska inte är ditt modersmål? Har för mig att du har sagt att du inte känner dig så bra på engelska också.
Alltsa det går ju för att de vet att jag är svensk. De är ganska förstående med det. Sedan är ju min engelska himla himla mycket bättre än när jag flyttade hit. Plus att jag jobbar inte med att skriva annonser och sådant, det har de amerikanska copys för. Jobbar mest med digitala idéer.


Do you own any items from the Oh My Love pink collection, except for your Supersandra top? ( I remember you posting about it)
Yes, I own the skirt too. I should combine them and go out superhero style some night.

Fave nail polish color?
I love orange-red colors. I rarely wear nail polish but when I do I tend to fall for those shades.

What was your fave part of the ‘USA drinking team night’ you had with Nina?
When we met the graffiti guy and drew things on the street!

Have you met Clara (Underbaraclara) yet? And what about Johanna Öst?
I’ve met Clara once in 2009, she was smart, funny and down to earth. I have never met Johanna.

kvällen jag träffade clara! På veckorevyns första blog awards. foto från stureplan.se.

If you had to dress like Margot Tenenbaum, Anna Karina in Une femmes, or Ginger Spice for the rest of your life, which would you choose?
Margot!

Har du haft något ”bloggbråk” med en känd bloggare?
Haha nej. Varför skulle man vilja det, totalt omoget och onödigt. Dennis M har dock försökt en gång! Haha. Veckan det tog slut med mig och Ludvig skrev han till mig på twitter typ ”tur att han lämnade dig you nasty”. Höll på att dö av skratt.

What’s the 3 best feelings you’ve ever had?
Lying next to someone you love and smell him and kiss him everywhere.
Being tired and laughing so much at the same time.
Packing my bags, moving to New York and changing my life even though it’s scary.

vad tycker du om dreads?
Nej fy 17.


which birthday do you consider as your favourite one?
The birthday I turned 25 and I had all my friends at my family’s summer house, ate 12 kilos of Swedish cray fish, drank beer and danced until Sunday morning.

hur botar du ångest? (nej, inte för att en har gjort någonting och ångrar sig utan sån där jobbig ångest som bara dyker upp helt plötsligt eller att en bara inte mår bra)
Jag vet inte. Om någon har ett tips kan de väl säga till. Sysselsätta sig är väl bra. Hångla hjälper. Och att springa fort.

Vem är den kändaste du sett?
Hmm vet inte. Ser ganska så många kändisar här. Men åt lunch bredvid Harrison Ford en gång. Det kändes stort, Indy liksom (!). Fast. Såg Louis Garrell en gång i Paris och skrek liksom rakt ut. Av mig själv, aldrig hänt. Men fick en chock, han är så sjukt het. Att vistas i samma rum som Håkan Hellström på en efterfest i Göteborg var också svindlande. Annars är jag inte så kändiskåt. Men Håkan, han alltså.


Finns det någon kritik som du inte håller med om?
Från bloggläsare då antar jag? Hmm. Kanske det här med att jag klär mig som ett barn har jag oerhört svårt att förstå. Ett barn? Min klädstil består i princip av t-shirt och kort kjol eller skjorta och kort kjol, plus kängor. Jag kan köpa att den är sextiotalig eller nittiotalig på sina håll och att den kanske inte är speciellt vuxen (hellre dör jag än klär mig kostymdress och taxklack). Men ett barn? Nä.

Har du kommit över honom nu?
Alltså. Det är ungefär en miljarders gånger bättre än till exempel september. Något hände i månadsskiftet oktober/november och jag känner mig lättare. Jag lyssnar på musiken som jag lyssnade på i somras när jag trodde jag skulle gå under och tänker inte på honom utan får snarare ångest av hur jäkla dåligt jag mådde då. Men han är fortfarande där, i mitt huvud, ofta. Jag har fortfarande svårt att sova och jag går konstant runt med något som jag inte kan beskriva på något annat sätt än sorg. Som en tung jäkla sten som är lättare stundvis men ändå aldrig försvinner helt. Jag tror såhär: han sörjde aldrig oss. Kanske kommer han göra det en dag, kanske aldrig, jag vet inte. Men till skillnad från mitt förra uppbrott så känns det som att jag måste bära allt helt själv den här gången. Han har gått vidare, för länge sedan, och det gör mig stressad. Det känns lite som att jag har en uppgift att ta hand om det vi hade, så att det inte ska försvinna iväg och bli till något som aldrig hänt. Katalogisera minnen, gå igenom de ett efter ett så att de inte ska bli till ingenting. Och det tar ju jättelång tid. Men det är okej. En dag blir det bra igen.

Kommentarer

  1. åh tycker det är så himla jobbigt när du hela tiden utgår från att alla är heterosexuella när du skriver, det känns liksom i magen, för jag är inte det, men vill kunna ta till mig ändå.

  2. Det bästa för att lindra sådan där jobbig och svår ångest är för mig är bland annat, lyssna på riktigt hög och energifylld musik å dansa till den, måla, skriva, prata av sig eller göra ett varmt bad och ta hand om sig själv. Som du säger Sandra, att sysselsätta sig och inte tänka för mycket på det som känns svårt, då försvinner den tillslut. :)

  3. Eg kjenner den kjensla av å vere den som står att, og er einsam i sorga over at forholdet er slutt. I mitt tilfelle er det også slik at han bestemte seg for å gjere slutt lenge før han sa det til meg. Han virkar så uberørt av det heile, som om sju år ikkje betydde noko for han. Eg lurer på om han nokon gong tenkjer på det vi hadde, om han saknar meg. Men viss han sakna meg, så hadde han vel prøvd å ordne det?

    Så, eg sit einsam med sorga over det som var. Eg grur meg til å opne kassene der albumane våre ligg, og ikkje heilt vite kva eg skal gjere med dei. Det er tross alt mine minner også, om turar til plassar eg så gjerne ville sjå. Eg brukte mange timar på å lage fine scrapbooks, så tanken på å kaste albumane er nesten utenkeleg. Nei, albumane får ligge i kassene enn så lenge.

  4. Jag får lite dåligt samvete över den där göra-slut-grejen. Jag gjorde slut med en kille i januari för att känslorna försvunnit. Jag hade känt det länge länge att det inte var rätt och jag tänkte att jag inte kunde ha det så resten av livet, behövde en förändring.

    Så till slut blev det att jag gjorde slut, på ett väldigt dåligt sätt skedde det dock, inte vad jag räknat med. Men. Jag grät kanske en fjärdedels dag. Var lite nere ett tag. Men sen gick det över och jag gick vidare med en gång. Har dåligt samvete över det varje gång jag läser om er, får man ens gå vidare så snabbt?

  5. ”Det är inte så himla farligt att vara ledsen för det går över det också.”

    Jeg tror du har rett. Det tar bare så himla lang tid før det går over.

  6. ÅH. du satte ord på det igen sandra. tack. tack gudars skymning tack.
    fan vad stressad jag är. han går vidare men ligger med mig ibland, när han får lust. och jag KAN INTE säga nej. så. ja. stress. puss.

  7. förstår vad du menar med att sörja någon som liksom inte verkar berörd över huvud taget. usch. tror det enda sättet att göra mindre ont är att hitta någon annan.

  8. du som ville ha tips om ångest: jag förstår dig! jag har ångest jätteofta! senast igår hade jag ångest för att en knapp hade ramlat av min jacka (??). för mig funkar det ofta att lyssna på musik.

    ibland lite arg musik. funkar nog med både arg-arg, typ hårdrock, och ‘pop-arg’, typ i love it med icona pop, beroende på vad du gillar. det spelar inte så stor roll, bara det är nåt som fyller hjärnan och dränker det där ångestsurret.
    och ibland funkar det också med lite mer lugn-pepp musik. t.ex. don’t worry med about group eller a change is gonna come med sam cooke.

    obs undvik såklart deppig musik, det hjälper inte alls. i alla fall inte för mig, då fortsätter jag bara älta. så, inget lana del rey eller bon iver eller vad det nu kan vara.
    gud, vilken lång kommentar det blev nu, men jag hatar verkligen ångest.

  9. Blir så himla inspirerad och glad över att läsa dina texter. Spelar ingen roll om det är något jag är insatt i eller om det handlar om något jag aldrig hört talas om. Jag känner mig alltid så lugn när jag läser dina tips, haha!

  10. Åh Sandra! Du beskriver allt så himla bra. Jag blev också dumpad, fast för 3 månader sen och det är så sant det du skriver… att man känner sig stressad för att han gått vidare men inte jag.
    Och att du skulle klä dig barnsligt? Du är ju för 17 min största stilikon någonsin! Fler söta toppar och korta kjolar åt folket!!
    Helt bäst är du!! <3

  11. om ångesten: låna en bok som heter ”fri från oro, ångest och fobier”. den tar upp saker man kan göra själv mot ångest.

    men man ska inte tveka att söka hjälp om det blir outhärdligt. man kan börja med att bara gå till husläkaren och berätta hur man har det. sen kan de hjälpa en vidare.

  12. Så himla fint och vettigt du beskrev det där sista, om att han aldrig sörjde er och nu måste du ta hand om det åt er båda. Det kändes som att jag verkligen förstod

  13. alexandra: Åh, vad skönt det är på något vis att läsa att någon annan har ångest för ”smågrejer”! (typ knappar som ramlar av jackor) Alltså jag fattar ju att det finns folk som har det men det känns liksom ändå lite bra att nån skriver det. Eller, inte bra, det suger ju att du har det, men du fattar. Jag hade till exempel ångest i morse över att jag hade nåt konstigt smutsstreck på min tröja som jag inte fattar var det kommer ifrån. Liksom, ja, värt att lägga energi på. Så galet onice och energikrävande att älta helt obetydliga saker hur länge som helst.

  14. Tack, tack TACK för att du inte nappade på Dennisms försök till desperat uppmärksamhet. Inte för att jag någonsin trodde att du skulle göra det, men ändå. Hur gammal är han, 5? Pinsamt.

  15. Jag tycker om dig så himla mycket för att du har fått mig att förstå att det är okej att gråta ögonen ur sig, vakna mitt i natten av panik och inte kunna äta en enda måltid! Tack för att du fått mig att förstå att jag inte är ensam!

    Puss till alla oss med hjärtesorg.

  16. Dar ser du att egentlligen ar det helt fel att bo sa langt ifran varandra…Aven om du aldrig erkande det och sa sa tur att vi aldrig flyttade ihop/Man far valja vad som ar \viktigast .Killlen eller hangel knastarna som flyger forbi en.jA visst kan den vara skont att bar hangla bort hela sitt ;liv men da maste man varvaldigt berusad.HA nu en fin jul och trilla onte ner for nan takfest gumman.vI VILL LASA DIG VARJE DAG,

  17. jag blir helt till mig så fort du skriver, bara för att du har det där lilla extra som får 20 minusgrader och matte c-prov att kännas som en liten sista transportsträcka tills jag själv får flytta iväg nu i sommar efter studenten och köpa take-away kaffe som faktiskt kan vara lite gott (här där jag bor kan man bara köpa från mcdonalds ungefär)

    blir alltid vrålpeppad av dina inlägg, och ibland ledsen, och gråter lite beroende på vilken tid det är på dygnet (är extra gråtmild vid midnatt och innan middagen) men mest – PEPP!!

    snart är det jul!! kul med jul! pussar och kramar

  18. det känns så märkligt att du tagit dig tid till att svara på min fråga. Dina frågestunder är annorlunda än alla andra bloggares. Visst vill vi veta en massa om dig. Men vi vill också att du ska ge oss råd och svar. Himla fint att du tar dig tiden till det. Och att du gör det så helhjärtat. Tack för det.

  19. Tänkte på ditt sista svar Sandra, om att ditt ex inte hunnit sörja er osv. och att du fått tagit alltihop eftersom han gick vidare så snabbt. Jag vet ju inget om er relation, eftersom jag inte följde din blogg då. Har upptäckt den ganska nyligen. Men kanske är det så att han inte orkade med sina starka känslor för dig, samtidigt som ni var åtskilda. Samtidigt som du levde ett så himla häftigt liv i NewYork. Samtidigt som du var en tokpoppis bloggare. Samtidigt som du hade ett fantastiskt jobb, träffade balla killar hela dagarna och hade kul i största allmänhet.

    Ja, jag vet inte, men kanske blev det för mycket för honom, känslan av att inte riktigt räcka till. I ren självbevarelsedrift kan man ju klippa band då, och kasta sig in i något nytt, för att slippa tänka på det man lämnat, gå igenom det, sörja det, fundera, längta, tvivla på att man gjort rätt, känna den smärtsamma kärleken och glädjen som man faktiskt avbröt. Ett snabbt nytt förhållande kan ju vara botmedlet mot alla dessa känslor. De känslor som du får ta hand om nu, så som du beskrev. Nåväl, känslor brukar dyka upp förr eller senare. Om mina funderingar stämmer, så kommer nog en dag då han måste möta sina så tvärt avklippta känslor för dig. Och det är ju bra, för hans egen skull. Känslor är till för att mötas, kännas vid och accepteras, för att växa till en större, mer ödmjuk och älskande människa.

  20. Jag tror att du är en person som verkligen kan älska.

    Det känns i alla fall så när man läser dina texter.

    Och så är du så klok.

    Jag blir så rörd av dig, när du öppnar upp dig och skriver vad du verkligen tänker.

    Tack för att du är så ärlig.

    Jag önskar dig verkligen allt gott, hoppas att framtiden har ännu finare saker och kärlekar att erbjuda dig.

  21. Je me suis retrouvée dans ta dernière question. Je trouve que tu utilises de bons mots pour faire ressentir tes émotions intérieures. La manière dont c’est écrit me rejoint beaucoup et me rappelle plusieurs ”feelings” ressentis. ahhh, c’est fou la vie.!

  22. Tack för din fina och inspirerande blogg! Jag skulle vilja veta vilka filmer/tv-serier bilderna i början av det här inlägget kommer från. Jag blev sugen på att se allihop!

  23. Min pojkvän sa en gång att jag liknar Margot Tenenbaum och att han tyckte att det var så himla fint. Sådamt får det att kittla lite extra i bröstet.

  24. Åh fina. Jag tror att ni sörjer olika. Ni har ont på olika sätt. Jag tror att han försöker se oberörd ut. Jag tror inte att han är det. Det ni hade var på riktigt, och det är väl omöjligt att inte sörja det, oavsett Bli inte stressad, låt det läka ut. Om han inte tar itu med det nu så kommer det komma och flåsa honom i nacken så småningom, och då är du förhoppningsvis lycklig. Ett skepp kommer lastat med kärlek över Atlanten. Kyss

  25. Så himla fint. Åh jag älskar hela dig. Och det där med Håkan Hellström är bara helt fantastiskt.

    Tack för att du finns Sandra. Alltså jag vet inte riktigt hur det ska gå att tacka dig men jag vill bara att du ska veta hur mycket skillnad du gör för oss alla med dina fantastiskt fina svar: och hur mycket du har hjälpt mig med dina texter. Du är en sådan fin människa!

  26. ditt sista svar var som ett slag i magen för mig, exakt så känner jag också. till och med det att det kändes bättre/annorlunda i slutet av oktober stämmer in på mig, nästan läskigt. det är en fin tröst att veta att man inte är ensam om vissa känslor. tack, dina texter har hjälpt mycket under mitt uppbrott.

  27. Alltså sista frågan.
    Tror det var exakt så mitt ex kände för jag gjorde precis som han gjorde mot dig i våras.
    Allt såg så bra och fint ut och sen dog alla mina känslor ut totalt. Efter två månader gjorde jag slut och han trodde att det kom från ingenstans, men jag hade liksom redan sörjt klart innan jag ens berättade för honom.
    Så jag gick vidare och bara månader senare träffade jag en ny även om jag bara ville vara singel egentligen men han är alldeles för fin.

    Och jag ser mitt ex ibland och vi stannar och pratar och han låtsas som inget och så pratar jag med gemensamma vänner och de berättar att han knappt fungerar längre och jag känner mig så svinig.

    Och ibland hugger det bara till när jag står i hissen eller sitter i vår stammisbar och jag hatar mig själv för alla känslor som bara dog för vi hade det så otroligt bra varför kunde det inte bara få vara så.

  28. Åh Sandra, sista frågan, jag fick en klump i magen. Han lämnade mig i början av juli och två veckor senare hade han redan gått vidare och kunde inte förstå varför jag inte kunde gå vidare. Jag var splittrad i mitten, kände mig helt sönder inuti och jag började skriva på bloggen om min hjärtesorg men även om våra minnen, så att allting skulle bli dokumenterat, så att det inte skulle bli som om vi aldrig någonsin hände. Enligt honom var det water under the bridge efter två veckor och han tittade på mig förundrad. Jag gick hem och panikgrät på golvet den kvällen och funderade på sätt att ta livet av mig. Så sönder kände jag mig.
    Jag undrar också om han någonsin sörjde oss, om han någonsin kommer att göra det, jag tvekar inte en sekund om att han älskade mig, vi hade det så bra och sedan kom det sådär plösligt och sommaren blev en helvetessommar och det här året har varit ett hjärtesorg år.. Men det jag ville säga är att jag gör likadant, dokumenterar alla minnen, allting som var vi, allting som fortfarande är vi. Sen när allting är nedskrivet så kan jag kanske släppa honom men då kommer vi för alltid att finnas någonstans. Vår historia kommer att finnas därute.

    Det blir väl bra nån gång..himla hjärtesorg.

  29. Tycker det känns rätt ofta som om killen kommer över förhållandet snabbare. Nån som minns när Alex Schulman träffade ”kärleken i hans liv” nån månad efter att han separerat med sin fru som han bara varit gift med ett år?

  30. Men jag fattar verkligen inte hur folk bara går och kommer över sina ex sådär. Om man älskar någon kan man väl inte bara sluta älska den bara för att man inte varit ”ihop” ett tag? Helt jävla oförståeligt för mig.

  31. Till dig som har ångest, det här har jag lärt mig:

    Försök inte att bryta ångesten, härda ut den. Försök att tänka på hur den inte varar för evigt, utan är en våg som följs av en annan våg (och den kan vara glädje, lugn, ilska, men en annan känsla). Om man lär sig att andas igenom en ångestattack (och det är jättesvårt, jag vet, men prova lite i taget) så förstår kroppen att ångest är inte livshotande, det är en känsla, och man blir inte rädd och hamnar i paniktillstånd varje gång den kommer. Ångest kan ju vara som en ond cirkel, man känner att man får ångest och då får man ångest för att man får ångest osv, en snöboll som bara blir större och större. Musik kanske hjälper för att hålla sig kvar i verkligheten, det är bra.

    I flera år bröt jag mina ångestattacker med att ringa någon, göra kullerbyttor, trycka ner allt och försöka låtsas som ingenting men det var först när jag lärde mig andas igenom ångesten och våga ta emot den som det blev bättre. Och som någon sa här ovan: Prata med någon om det känns som om du inte kan ta kontrollen själv. skolsyster och -kurator, ungdomsmottagning och husläkare finns alla för just såna samtal. Det är inte farligt och du är inte knäpp! Jag önskar att jag hade förstått det tidigare.

    Många kramar!

  32. Alltså att du kan sätta ord på varenda känsla i hela min kropp från den dagen mitt ex flyttade till New York och började på skådesspelarlinjen på Broadway. <3 Du är otrolig! Jag går och väntar och väntar på att allt ska bli bra, men jag känner exakt som du, denna tungheten, denna sorg i bröstet som aldrig försvinner.

    Men en dag blir det bra. Det vet jag också. Styrkekramar till oss båda <3

  33. Tack för att du får livet att verka lite ljusare genom att sätta ord på mina känslor! Nu ska jag ut och sjuttonårshångla medan jag fortfarande kan!

  34. Jag sörjer nog också för mitt ex. Ibland gör det riktigt ont i hjärtat, liksom hugger till, även om det snart har gått två år och två månader sedan han gjorde slut. Jag läker fortfarande medan han har flyttat ihop och väntar barn med en ny tjej.

  35. Om jag bara fick läsa en blogg och endast en blogg i hela världen, så skulle jag välja din alla gånger. Det slog mig precis när jag satt och bläddrade igenom mitt Bloglovin’-konto. Jag följer en massa olika bloggar, som jag ibland inte alltid orkar läsa, men det finns en som jag alltid vill läsa och det är niotillfem. Det är så självklart, bara. Din blogg är den enda som jag läser vartenda ord i. Jag har till och med börjat gå bak i arkivet, för jag vill bara ha mer. Du skriver träffande och om rätt saker som känns rätt för mig.

    Du inspirerar mig varje dag och får mig att orka, vilja, kämpa mig ur den här lekparken och ut i det stora. Och så får du mig att vilja ta saker lite lättare. Jag märker ofta när folk frågar lite deppiga frågor. Vad ska man göra med ångest, vad gör man med framtiden. Det är som att… Jag kan tänka mig att du förstår dem och kan relatera till dem, men du liksom. Ältar inte. Du ser möjligheter och försöker ha en positiv inställning istället för att bara gräma ner sig och inte ta ansvar för sina problem. Lite det här ”Det löser sig” eller att saker och ting kanske inte alltid är ”hela världen” är nog ganska bra att ta till sig om man heter Elsa och tragglar samma saker om och om igen. Lättja och positiv inställning. Man får liksom välja lite själv hur man vill förhålla sig till problem och saker i livet. Du har helt klart valt ett väldigt välfungerande koncept, måste jag säga.

    Och till sist måste jag bara; ditt svar på den sista frågan i den här frågestunden var så himla braaa. Åh. Jag är liksom en månad efter dig i min ”progress”. För jag känner igen mig själv så himla mycket i det här med att jag har en uppgift. Jag kan liksom inte bara lämna vårt land än? Och utan att ha samlat ihop alla bilder, filmer, låtar och texter som vi har med oss där ifrån. Och känslorna? Och det som var vi? Hallå. Varför fattar han inte det? Det är ju superviktigt att det finns kvar! Åh, nu blev det en massa svammel. Men du är himla viktig och bra, Sandra! Kom ihåg det!

    Värme.

  36. Sista frågan är precis så jag känner. Jag ältar och ältar vad som gick snett varför jag inte var värd att behandla väl utan varför den jag trodde älskade mig har gjort mig så illa då han helt plötsligt gjorde slut. Jag sörjer och tänker varje dag på vad jag kunde gjort annorlunda men jag har nu kommit på att jag gjorde allt rätt. Jag visade honom all kärlek jag någonsin kunde ge o han var DEN i mina ögon. Det är hans förlust att han gjorde slut med mig, jag som visar så mycket kärlek och gör allt för att han skulle ha det bra. Han är impulsiv och antagligen på grund av sin impulsivitet gjorde han slut för saker blev vardag. Det var inte jag som gjorde det som vardag, jag ville hitta på saker men han ville jobba o sitta hemma. Det är hans förlust att ha förlorat en av världens bästa tjejer! Men han sörjer inte, han tänker inte tillbaka för han har ”accepterat o försöker gå vidare o glömma”. De orden acceptera, gå vidare o glömma gör mig förbannad. Man kan inte glömma oss så lätt, allt det vi hade. Allt detta visar bara att han inte kunde behandla mig som en prinsessa och då är han inte min prins. Jag är värd någon som kan visa att jag är den enda, att jag är den finaste, att jag är värd någon som kan älska mig lika mycket som jag älskar honom med stort H.

  37. tack för alla fantastiska kommentarer. ni är så jäkla bra!!

    k -ja såklart man får. man kan inte hjälpa hur fort man kommer över någon. jag har bara svårt att förstå det själv för det är ändå någon som är en så OERHÖRD stor del av ens liv, att det kan vara så lätt att släppa det. Men det kanske bara är jag.

    Maria – fint skrivet. <3

    Jenny - Från topp till bottom; the royal tenenbaums, Glee, Eagle vs Shark, Grease 2 och Mitt så kallad liv.

    thesadbox - puss.

    Elsa - alltså!! så fint skrivet. tack

  38. ångest: om det är sån som sätter sig som en tyngd i hela bröstkorgen, gör det svårt att andas. som kan kännas som en konstig känsla av att vara hungrig, eller törstig, eller trött men man vet inte vilket eller om det är inget alls. som bara kommer helt plötsligt och oförklarligt, då kan det hjälpa att ”andas i fyrkant”. tänkt andas in i X sekunder (så många det tar för dig att andas in), håll andan i lika många sekunder, andas ut i lika många sekunder, håll andan lika länge, börja om och andas in. då släpper det fortare.

  39. ”Det är inte så himla farligt att vara ledsen för det går över det också.”

    Kanske det smartaste jag hört på väldigt, väldigt länge.

  40. Det här med att komma över någon, visst är det en process, och någonstans på vägen när ilskan gått över så är det verkligen en svår sorg.
    Alkoholister och andra missbrukare måste ju gå igenom ett 12-stegs program i AA för att kunna säga att de verkligen tagit sig igenom, och kommit ut på andra sidan. Jag tror verkligen att ett liknande program borde finnas för att hjälpa alla med hjärtesorg. Alla personer och alla förhållanden är olika (precis som alla missbruk) men visst går man igenom vissa faser – chock, ilska, nedstämdhet, saknad, sorg… och även om man får många bakslag och varje fas är annorlunda så känns det helt plötsligt lite bättre, och lite bättre till.
    Jag är nu lyckligt gift och vi väntar vårt första barn (!) men ibland när jag läser det du skriver tänker jag tillbaka på hur jag mådde när en kille jag var ruskigt kär i för länge sedan helt plötsligt inte längre var kär i mig. Under det året som följde hade jag nog behövt ett 12 stegs program för olyckliga – HBA kanske, Heart Broken Anonomous – för jag var ett vrak. Tänk att sitta i ett rum med andra som går igenom samma sak, lyssna på någon som kanske redan klarat sig igenom, och känna att man inte är ensam.. ”My name is Sara and I am heart broken.” Vad skönt! För det är en sorg, och man måste få sörja, älta och dela den med andra så att man vet att man inte är ensam.
    Hur fint vore det inte om du som skriver så bra skrev din version av ett 12-stegs program? Tänk att kunna ge den trösten till någon! Kan någons ord hjälpa så är det dina.
    Stor kram

  41. sandra, jag har en fråga som jag alltid glömmer att ställa: hur var det att ta en fika med T igen? hur kändes det? var ju inte så farligt längesedan ni gjorde det senast

  42. sista frågan, du skrev det perfekt. Känslan.

    jag försöker så mycket som möjligt att glömma bort honom, ibland käftsmällar jag mig själv bara för att jag spelar upp ett minne, som blir till en liten kortfilm, i skallen min. Men att slå sig själv, dricka mängder med billigt vin och röka bakom skolan bara för att dämpa matlusten och ångesten gör inte saken bättre. Jag vet redan att han har avslutat kapitlet och hånglat med flera andra, och jag har inte avslutat kapitlet och jag har inte hånglat med en enda sen juni. (eller pussats har jag gjort men inget hångel). Men det var ju han som tog min oskuld, det var han som tog hand om mig efter jag hade kommit ur mitt första förhållande och det var han som brydde sig hjärtligt om mig. jag känner mig som ett litet barn som fattar ingenting, ett barn som aldrig kan glömma och bara minns minns minns. jag klarar inte av känslan, lusten, saknaden, minnen och tiden längre, det dödar mig, Sandra. det dödar mig på alla olika sätt.

  43. F – det dödar mig också. Mitt ex har en ny tjej, som lägger ut bilder på facebook där dom pussas och skriver ”Min stora kärlek”. Jag vill bara kommentera; ”min också”, men det kan jag ju inte.

  44. Jag förstår dig till 100% ang ” har du kommit över honom?”. Har en liknande upplevelse med mitt ex som jag krånglat fram och tillbaka med i nästan 8 långa år och jag var helt säker på att det var mitt livs kärlek, och hur människan betedde sig mot mig kan jag aldrig finna ord för. Mot MIG? Jag var allt innan och sedan skiten under dörrmattan. Men att fullständigt glömma honom kommer jag inte lyckas med på väldigt länge då vi hade det så bra när det väl var vi. Drömmer om honom ofta och det finns spillror av minnen som inte vill försvinna, rotat sig in djupt. Jag kan ju nämna ang texten ovan att jag inte var en ängel heller. Men nu har han skaffat sig en 8 år yngre flickvän och jag är snart inne på mitt första år med mitt hjärta. Men ändå, någonstans djupt där inne lever han kvar men inte längre på det jobbiga sättet. Så håll ut, du har inte långt kvar!

  45. Hej läsare, mitt namn är Betty Anderson, vill jag dela ett vittnesbörd med dig om en mega spell caster som hjälper mig att min ex pojkvän tillbaka.
    Jag gjorde slut med mitt ex sedan två månader sedan hoppas att vi kommer att få tillbaka igen men saker värre tills någon regisserad mig till en stor stava hjul som kastade en återförening spell för mig utan att samla in några pengar från mig, kallas förvånansvärt min pojke vän mig tillbaka två dagar efter att jag kontaktade denna spell caster beging mig att komma tillbaka är jag fortfarande amazed.i måste säga att han är verkligen en stor stava caster.And jag vet att han fortfarande kan hjälpa dig, och det kommer att bli en synd om jag skulle gå utan att tappa e-post denna stora stava hjul för dem som behöver det, kontakta honom på hans e-post: zahoozazaholytemple@gmail.com
    när du kontaktar honom dina problem kommer att vara över.
    Ännu en gång jag säga ett stort tack till er Dr.Mark för att hjälpa mig att återfå mitt ex tillbaka.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>