take me anywhere i don’t care i don’t care i don’t care.





Några bilder ur telefonen från min lördagsnatt som började med lamb ribs på Moto med Marie (nog den mest romantiska restaurangen jag vet, gå dit om ni kommer hit) och sedan avslutades med hemmafest med glowsticks overload. Hundratals som hängde i taket, låg gömda i flaskor, under soffor, i folks hår och längs med balkongräcket. Blir så himla glad ibland över bara tanken på att det här är mitt liv. Det här knäppa liksom, jag skulle kunna sitta kvar i Stockholm och längta bort men ändå inte våga men istället står jag någonstans i Brooklyn på en hemmafest med gröna lysrör i skjortfickan och dansar med en tiger. Varför inte liksom.

 


Some glimpse of my Saturday night through my cellphone.

Kommentarer

  1. Jag är så himla himla glad för din skull! Tänk vad mycket roligt du kommer att se tillbaka på när du blir äldre!

  2. Jag har en liten fråga som har att göra med min ångest över tristessen och vad jag vill göra som jag tror kan lindra den. Jag har alltid drömt om att få bo i USA. New York, San Fransisco, Los angeles… Främst kanske just San Fransisco. Men egentligen har nog platsen ingen betydelse i denna fråga då jag undrar hur man tar sig till USA som du gjorde? Hur man fixar lägenhet och arbete? Nu är jag inte färdigutbildad någonting utan kan tänka mig mycket enkla jobb. Har du några tips på hur man kan gå tillväga? Om man nu saknar kontakter och det enda man har är en jävla vilja. Är inte så intresserad av Au Pair-jobb, finns det något annat att få? Kan man försöka skaffa sig praktik? USA är ju lite speciellt med alla dessa visum och dylikt. Tacksam för svar. Man blir ju så glad av att gå in här på din blogg.

  3. Vad inspirerad man blir varje gång man läser din blogg! Önskar bara jag vågade lite mer som dig. Hoppas du inte slutar blogga på läääänge :)

  4. vi hade sex för första gången ganska nyligen, jag var oskuld, tror att han legat typ högst en gång innan det, jag har sån jävla ångest för om han tyckte att jag var dålig eller nervös eller klumpig. Men det var ju liksom bara för att jag är så inihelvetekär i honom att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Tror du att killar tänker lika mycket på sånt/på samma sätt som jag gör, för isåffall vill jag dö. då kommer han ju aldrig vilja ligga igen.

  5. Åh vad roligt att du skriver det! Jag har faktiskt undrat om du ibland inser att du bor i NYC och blir så lycklig

  6. lea: du har inget att oroa dig över! han är nog bara glad att han fick ligga (kanske också extra glad över att det var med just dig han fick göra det!).

    om det är till någon tröst var min första gång katastrofal. vi försökte flera gånger under en vecka men det gick bara inte eftersom jag hade så ont och jag fick be honom sluta, jag skämdes så himla mycket. till slut, efter kanske fem försök, gick det ändå bra och jag är glad att han var en fin kille som aldrig stressade mig om sånt och att lät det ta den tid det tog.

  7. Jag bor förvissa inte i Stockholm utan i Malmö men jag ha inte dansat med några tigrar. Än. Du gjorde rätt som flyttade till NY. Jag ska själv flytta dig men det kommer ett ta ett tag. Barnen ska växa upp först, sen kommer jag!

  8. Du är modig som tog steget Sandra, och du verkar verkligen leva! Jag har tagit steget förr, och bott utomlands i några omgångar, och känner nu att jag behöver motivation för att kunna ta det igen. Jag vet inte vaaaart jag vill ta vägen dock, och sen är såklart den ekonomiska biten ett krux!

  9. Det gör mig glad på något vis att få se folk som tog det där steget, som gör det de för något år sedan inte trodde skulle kunna ske. Det är bra skit det där , att se andra jaga sin stjärna! Lite empowering till och med. Makes me want to live more.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>