åh skriet bring:ar en back to bildsalen högstadiet. sån plåga att höra om den jävla tavlan varje lektion, då min lärare favoriserade den. men fan vad coolt att se den IRL.

och django är så inihelvete braaaO. älskar att han har solglasögon 1888 lixxxx.

Fine billeder
Django er SÅ nice

Åh, godisaffären!

Åhh tacos.

Och Django! Jag var på riktigt lycklig i flera timmar efteråt pga asbra film

åh låter fantastiskt! Önskar mina söndagar var lite sådär också.

jag kom på detta NU – att det är fan inte en omöjlighet att du någonsin träffar Lena Dunham! Tänk om du skulle skaffa en kompis från NY som är kompis med henne?! Hahaha blir helt vimmelkantig av tanken att en svensk bloggare som jag följer har halvstor sannolikhet att umgås med Lena Dunham…. Lite långsökt att bli pirrig i magen av haha

Hej Sandra,
Jag känner dig inte, men ändå känns det lite som att jag gör det. Ditt blogg-jag i alla fall.
Ibland vill du ju läsa sorgliga saker, kärlekssagor som är sanna och opåverkbara, och jag har en här hos mig. Bara om du vill alltså.
Kram.

Det ser ut som en briljant søndag: bra mennesker, godis og (aller best) eggs benedict. Mmm

Coolt att se Skriet ju!

Vilken toppendag det ser ut som! Och gillar verkligen gruppfotot på er!

I love your blog! Because of this blog I have motivation to study swedish at school and getting through my swedish tests! haha and you are lovely person! :”)

Men vilken snygg man! Vem är han?!

Hon känner sig splittrad. Allting kändes så mycket lättare och klarare förut. Då visste hon vad hon ville, då kunde hon se verkligheten. Nu har han kommit tillbaka, in i hennes liv och hon vet inte längre hur länge hon kommer vilja samma saker. Går det att förlåta någon helt och hållet, eller kommer man alltid vara lite arg? Hon kanske känner något för någon annan. Någon som alltid finns där, som alltid har en axel att gråta mot och alltid ett leende att dela ut. Det är svårt att sortera tankarna, att verkligen se vad som är rimligt och vad som är på riktigt. Han från då eller han från nu, hon vet inte längre. Det går inte att se rätt och fel, kanske finns det inga. Det är svårt, svårt att välja väg, att välja öde.

Han från då kanske känner henne som hon var då. Han kanske försöker mer nu än vad han ville och kunde då. Hon undrar om det är värt det. Hon undrar om hon vill välja hans väg, han från förr. Det känns bra när de faller i gamla mönster. När de springer i snön tillsammans eller när han kittlar hennes svank. Att prata med honom eller att skratta med honom är som att vara tillbaka till våren. Våren då han och hon var glada och hade fjärilar i magen, när de gjorde nästan allt tillsammans. Men måste de kanske tillbaka till sommaren också? Sommaren då han inte längre kände allt det bra i magen och hon tröttnade på att allt mer sällan se honom le mot henne. Efter sommaren fick de inte se varann förrän på vintern. Men han hade saknat henne, på både hösten och vintern. Hon visste det. Hon hade saknat honom också, även om hon vägrade erkänna det för varken sig själv eller någon annan. Men hon försökte glömma. Nu måste hon komma ihåg.

Han från nu bryr sig om henne. Han förstår henne och han tycker om att vara med henne. Hon kan glömma när han ler och när han kramar henne kan hon gråta. De är väldigt nära vänner men hon tror att han kanske vill bli någonting annat, någonting mer. Kanske vill hon det också, hon tänker ofta på honom, på honom och henne, tillsammans. Det känns bra. Men om hon förlorar honom kommer allt bli svårt, hon skulle förlora så mycket mer än bara honom. Hon skulle förlora än äkta vän, hon skulle förlora honom. Tankar fladdrar i huvudet på henne. Tänk ifall det skulle vara det bästa som någonsin hänt henne? Vågar hon ta chansen? Hon överväger.
Hon tycker om att se hans händer nästan flyga över pianotangenterna. Han ser så fridfull ut och på något sätt tror hon att han kanske också mår bra just för att hon är där. Han får henne att må bra, att le. Det finns så mycket hos honom som hon vill ha.

Väljer hon kanske aldrig rätt, Sandra? Jag vet inte längre vad jag ska göra.

Du har så mysiga och roliga dagar, vill också bo i New York!

Åh Richie! <3

Åh Shiller’s!! Gud vad jag saknar det stället! Deras våfflor är to die for!

Åh, skandinaviske tacos! Må finne noen å bo med som tåler gluten så jeg kan spise det hele tiden!

åååhh men mums!!

Härlig söndag!

Vilka roliga saker du får vara med om Sandra! De är så roligt och läsa dina inlägg!

Ooh, alltid häftigt med livekonst!

really mysigt sunday!
you mean you found more godis than in Sweden?!

Här jobbas det ofta helg – så numera har vi infört söndagstacos.
Med älgkött dessutom. To die for I tell ya!
Du är välkommen

“I think we all think the bags was a nice idea. But, not pointing any fingers, they could have been done better. So how bout, no bags this time, but next time, we do the bags right, and then go full regalia.”
HAHAHAHA, the bag scene!!! Such a fine movie <3

Åh, låter ju som en riktigt mysig dag! dina bilder är för övrigt så himla finaaa åh jag dör lite.

den där Richard alltså.. snygg ju.

Finns flera “Skriet”.

Å kom på en sån himla bra fråga! hur har du dina mappar och så uppdelade på din dator? i olika kategorier beroende på bilder filer osv? och i så fall hur? tycker det vore himla intressant att få veta! du äger. puss

Läser och tittar på bilder. Känner igen en kille. Är inte det där Richard? Och jo visst var det Richard. Han var min fadder på Ljushögskolan, fina tider det