last minutes with oden.

Jag såg den här kortfilmen för några år sedan när den precis kommit ut och grät över datortangenterna på jobbet. I fredags bestämde jag mig för att se om den och såklart upprepades samma sak. Den är så jäkla fin och jag tänkte att om någon kanske missat den så borde ni klicka play. Det är så sorgligt men också så himla fantastiskt.
,


I saw this short film a couple a years ago and re-watched it last Friday. It’s so sad and beautiful

sandra
  1. Vanessa skriver

    Den här filmen fick mig att börja storlipa så att tårarna bara rann nerför mina kinder. Får mig att tänka på när jag och min familj satt på Blå Stjärnan i Göteborg och Attila (våran Grand Danios) blev avlivad. Så himla hemskt och tragiskt på samma gång. Jag minns att jag satt utanför och bara grät och grät och grät, ingenting kunde få det att sluta.

    Hundar är det bästa som finns.

  2. Hanna Ek skriver

    Grät så jävla mycket till denna. Lika mycket som inatt då jag såg torka aldrig tårar utan handskar. Konstigt hur vissa saker berör hjärtat mer än andra saker.

  3. Linnéa skriver

    Världens finaste!

  4. manda da manda skriver

    bon iver-musik!!!!! <3<3<3<3

  5. Elli skriver

    Känslomässigt vattenfall. Vilken hund <3

  6. Winona skriver

    Wow that was brutal. Dogs are so so special, of course it’s earthshattering when they die. I still miss my dog, six years later. It’s tough loving someone so much.

  7. rebecca skriver

    så himla fin. min kudde är genomsur.

  8. Emilie skriver

    Så vakkert og trist..Jeg bare gråter nå! Takk for du delte.

  9. Linda skriver

    oj så fint och sorgligt på samma gång.

  10. Julia Alvina skriver

    Trycker play, undrar vad detta kan handa om. Gråter. Gråter. Gråter. Bettie, min bästa vän sedan jag var 11 hoppar upp i sängen, lägger sig över tangentbordet och kollar på mig. Tröstar. Slickar lite på kinden. Hon finns, hon lever, hon förstår. Min krulliga hoppetossbästis, alltid kommer hon leva i mig.

  11. Mikaela skriver

    storbölar just nu. Snor och hela köret.

  12. Veronica skriver

    Den gick verkligen rakt in i hjärtat. Fin och sorglig och tårarna rinner. Tur att mina hundar ska få vara friska och bli hundra år gamla, minst…

  13. Emilia skriver

    Hello Sandra!
    I just have a little question (not really related with this post), i just want to know if you know the name of the movie of this pictures-quotes? (i am not sure..) thank you very much if you can say it to me !
    have a good day, emilia

    the link:

    http://emouchonalmonster.tumblr.com/post/25828873042/its-so-boring-in-this-country-nobody-wants-to

  14. Ninni skriver

    Hej Sandra,
    liksom alla andra grät jag också, som ett litet barn.
    Har inte klivit ur sängen ännu, gömmer mig under täcket. Gråter.
    MIn familjs hund, en Jack Russel-terrier, är tolv år som nyligen fått höftproblem,
    han har ofta mycket ont.
    Senast igår talade jag och min mor om att det kanske snart är hans tur.
    Han har varit med sedan jag var fjorton och varit hur pigg som helst,
    nu får man inte ens lyfta upp honom och han kan knappt hoppa upp i soffan.
    Jag vill inte att han skall försvinna, blotta tanken gör mig ledsen och förbannad.
    Han lever ju och är glad, men jag kan inte sluta gråta.

  15. Nitin skriver

    Such a beautiful video. Thank you for sharing.

  16. Bambi skriver

    Oh herregud. jag klarade ungefär 2 minuter in på filmen. Sedan gjorde det lite för ont så jag fick stänga av, vågar inte se vidare.

  17. Carolin skriver

    Jag vågar faktiskt inte klicka play just nu, men ska spara den tills det är gråtfilmsafton.

  18. maja. skriver

    fy vad hemskt. det är så orättvist att djur få leva så kort.

  19. Karin skriver

    Första gången jag ser den. Kollade tre gånger. Gråter som ett barn.

  20. Emilie skriver

    Åh jag såg den där för typ ett år sedan, tack för påminnelsen! Grinade som ett barn.

  21. elle. skriver

    åh storbölar just nu. grät mig till sömns varje natt förut när min älskade vovvsing var sjuk. blir nu jätteledsen igen över hur fan jag ska lyckas ta mig igenom det när det väl händer.

  22. Lisa skriver

    Storlipar som en bäbis men ljudlöst, bara massa snörvel. Rinner snor ur höger näsborre och tårar från vänster öga. Bring the tissues…… Jag bävar inför dagen då jag måste ta samma beslut med mina katter, speciellt den äldsta för hon är min ögonsten men hon är bara drygt 3 år så jag hoppas på många många fler år. Min syster tog bort sin 14 åriga kattkille förra veckan, han fick en autoimmun sjukdom som liknades vid människans aids- Jag är ärligt glad över att jag slapp se honom, min mamma önskar att hon inte hade behövt se honom en sista gång så hon hade haft en frisk bild av honom i huvudet, nu minns hon en kille med stora fält av kalfläckar, död vävnad och smutsig. Han kunde inte tvätta sig längre mot slutet. Men han slapp lida speciellt länge. Veterinären ville ge honom en kur först och se om det skulle fungera för att han fortfarande hade en chans, han blev bättre, men sen blev han snabbt sämre igen och då tog min syster beslutet att låta honom vandra vidare.
    Men tänk vad tomt livet hade varit utan djuren, iaf för mig. Då är det värt att sörja, för den tiden dom gett oss i livet är värt så mycket.

  23. Linda skriver

    Usch, bävar också inför dagen då min finaste vän inte kommer finnas mer. Hon är 13 år och fortfarande så pigg och glad att man kan tro att hon är inte är en dag äldre än typ 7 år (och jag blir alltid lika glad när folk påpekar detta:)). Rent statistiskt (hatar statistik!) kommer hon dock bara att leva i max 2 (kanske 3) år till och när jag tänker på det så kommer tårarna direkt. Hon har varit min vän genom så många olika faser av mitt liv och alltid funnits där som en varm och trogen gråtkudde när jag varit ledsen. De är fantastiska, hundar!

  24. Kajsa skriver

    Jag har sett den förut och den är så himla, himla sorglig. Klickade inte på play nu, eftersom jag just sminkat mig.

  25. Emelie skriver

    Lilla vovve : ( buhu.

  26. toss skriver

    Att du la upp den här samma dag som vi fick veta att det inte gick längre, att hunden hade tungt bara han skulle andas och att hjärtat inte orkade mer. Samma dag som vi pussa honom i pälsen och sa hej då och nu ses vi inte mer igen. Tack, <3 till dig

  27. Katten skriver

    Gud, detta påminde mig om en dröm jag hade för några veckor sen. Jag drömde att hunden jag levde med från att jag var 5 år tills jag flyttade hemifrån levde igen, att hon tittade på mig med sina kloka ögon, låg och sov med benen framsträckta och nosen mellan dem som hon brukade och att jag borrade ner min näsa i hennes mjuka päls och bara låg där och luktade. Det är 11 år sen hon dog och jag saknar fortfarande henne så det gör ont när jag tänker på henne.

  28. sandra skriver


    puss alla.

    Emilia – i have no idea, but i wish I knew! sorry

  29. julia m. skriver

    Emilia – it’s a japanese movie called Throw Away Your Books, Rally in the Streets!

    ang. kortfilmen: jag hittade den via din twitter en gång (tror jag?) och jag satt där och hulkade. den kniper verkligen till en i hjärtat.

  30. molly skriver

    ånej, vågar inte titta eller ens läsa kommentarerna – tror det var den jag såg häromåret och som fick mig att verkligen störtgråta utan slut. men ja, himla fin!

  31. liz skriver

    omg i cryed so so much

  32. Elsa skriver

    Matteuträkningarna skrivna med bläck är alldeles suddiga nu och har två svarta ränder i mitt ansikte. Detta var så jäkla fint. Hunden är människans bästa vän.

  33. Erin skriver

    Thank you for this. I needed a distraction from my own self-interest.

  34. Sanna skriver

    Jag tittade på denna imorse. Blev ledsen. Senare ringer min mamma från Sverige och berättar att vår 12-åriga labrador Sture inte längre finns. De var tvungna att avliva honom idag, eftersom han led så av sina njur- och leverproblem.
    Så underligt. Är så himla ledsen :(

  35. Johanna skriver

    oh villken fin men jäkligt sorlig film!

  36. maria skriver

    det var skönt att få gråta över något annat än det jag brukar gråta över för tillfället. tacktack.

  37. Nadia skriver

    Jag såg kortfilmen imorse och började storlipa. Jag har en pitbullmix som är två år, och mitt hjärta krossas när jag tänker på hans sista minuter. Jag grät och han tröstade, som vanligt, det borde ju vara tvärt om!

  38. Ämma skriver

    I lördags var jag och min hund ute i skogen med ett gäng fina människor med deras hundar och tränade. Vi la alla ut saker som hundarna skulle få leta efter. När det var min och Alex tur så gick det jättebra, för hon är världsbäst på sånt där. Mitt i den där glädjen och stoltheten jag kände hittade Alex ännu en grej- ett litet isbjörnsgosedjur. Och den svalde hon. Hon svalde den så illa att hon inte kunde få någon luft.

    Och jag har hört många berätta om hundar som svalt bollar och kvävts till döds. Och det var det enda jag kunde tänka på. Att hon nu kanske inte skulle överleva. Men hon är tuff min lilla hund, det kändes som en evighet men efter några smärtsamma sekunder så lyckades hon kräkas upp den.

    Och nu när jag satt och grinade till den här filmen kom hon och la sitt huvud i mitt knä och tittade på mig med sina lugna frågande ögon vad som var fel.

    Det är nästan brottsligt hur mycket man kan älska de här små liven. Och hur de kan komma att bli meningen med ens liv.

  39. Natta skriver

    Asså wow va fint! Krokodil tårar <3

  40. Anonym skriver

    Tårarna bara rinner. Tänk när det där är min hund…

Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *. E-postadressen publiceras inte.

Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
📘🐱
Arkiv
Twitter @niotillfem