en krönika om de sista kvarten i tvåtusentolv.

Idag börjar jag skriva krönikor för Devote.se’s nya magasin Inspo! Den första hittar ni här. Den handlar om att lämna allt det sorgliga bakom sig när man byter år, för att det helt enkelt inte skulle gått på något annat sätt. Kommentera hemskt gärna här eller där och berätta vad ni tycker.

Och sen vill jag också tipsa om hemsidan anonym nätkärlek, såhär i näthat-tider. gudars vilket fint initiativ, min email blommade i morse av fantastiskheter när jag öppnade den. tack <3
.


From today, I’m writing columns for the online magazine Inspo at devote.se. Only in Swedish, sorry, but I guess you can try to google translate it!

Kommentarer

  1. Så himla fint skrivet, igenkänningsfaktor 1000! Fäll inte en enda tår till över ”den dära”, han var en idiot som valde bort dej.

  2. Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Du är bara så fantastisk att jag inte får fram orden. Så himla bra men så hjärtskärande samtidigt. Men du har inte gråtit en enda tår över honom efter det och det är bara så starkt gjort av dig. En fantastisk krönika: lika fantastisk som hela du.

  3. Jag tycker det är tråkigt att allt känns så slarvigt på Devotes sida. Typsnittet och med alla blinkande annonser runt om. Man får liksom ingen ro när man läser… och en genomarbetad text som denna känns nästan lite hastigt gjord? Vilket den inte skulle gjort om den publicerats på bloggen. Kanske är det bara jag som tycker så.

  4. Få saker är så tårframkallande som den sekunden som man bestämmer sig för att gå vidare och att man inte längre vill ha tillbaka honom.
    Då är det så definitivt jävla slut för om man inte ens själv vill, då kommer man ju verkligen aldrig bli tillsammans igen.

    Jättefin krönika!

  5. Så himla bra att du fick fortsätta med dina fina texter någonstans! Den här var så himla bra. Kändes skönt att läsa på något vis, att du inte gett honom en enda tår sedan dess.

  6. Himla fin krönika! Kändes på något sätt mer skönlitterär än de andra hittills, inte bättre eller sämre, men annorlunda. Eller kanske är det den nya miljön som gör det…
    Hur som helst mycket bra och jag längtar så till den dagen då du publicerar en hel roman!
    Kram från grannlandet i öst :)

  7. Äntligen hittade jag hit.
    Du är så grym.
    Här kanske du kan hitta lite inspiration till en ny krönika
    23 åring, mamma till en liten son, lever med skyddad identitet och har tyvärr förlorat båda mina föräldrar i cancer.
    ankpung.se

  8. du är bara så jävla bra helt enkelt. ÄLSKAR att du skriver krönikor igen och att du ska till paris och skriva och bara älskar allt. du är min idol. puss <3

  9. Jag tycker mer om dina krönikor än dina blogginlägg, eftersom du är mer personlig i krönikorna. Känns väldigt äkta. Tummen upp för det!

  10. Jätte jätte fint. Jag älskar allt du skriver, du får aldrig sluta skriva för du är så himla bra på det. Just den här var ju extra bra!

  11. Åh vad svårt och bra och ibland måste man faktiskt bara få sluta något sådär, helt själv. Få ett riktigt avslut för att kunna gå vidare.

    Jag gjorde ett blogginlägg på min praktik idag och jag tänkte på dig lite när jag gjorde det så jag ville skicka en länk för jag tänkte att du kanske skulle gilla det. Det är en guide i gif:ar om hur man gör egna dumplings! http://blog.loopc.am/post/42585609355/how-to-make-chinese-dumplings-jiaozi

  12. Ja! Äntligen får jag läsa dina krönikor igen!! Devote/Inspo gör sååå rätt som haffar dig, vilket kap du är!
    /Din trogne läsare och namne

  13. Åh vad glad jag blir! Blev ju så ledsen när du slutade skriva i Sofis mode…
    Du är så fantastiskt duktig på att skriva! Vill också kunna trollbinda så som du kan:)

  14. Så himmla fint! Så himmla rätt att leva precis som om du är med i en film. Den dramaturgiska kurvan. Hopp och förtvivlan. Nu i hopp stadiet helt klart Paris och allt spännande i det.

  15. Det finns ingen som skriver så bra som du, Sandra. Jag läser din blogg flera gånger per dag, bläddrar i arkivet för att läsa mina favorit inlägg, igen och igen.
    Det gör så ont i hjärtat, men det hjälper också. Man känner sig inte lika ensam i de tomma, meningslösa känslorna längre.

    Tack för att du skriver så himla bra och delar av dig av ditt liv! Jag uppskattar det jättemycket :)

  16. Hej Sandra!

    Jag är så glad och tacksam över dina texter som lyser upp när allt annat är mörkt. Mitt hjärta är krossat, men dina fina ord får mig att le mellan alla tårar och vilja blicka framåt. Du är fantastisk!

  17. Vad fint att få läsa dina krönikor igen! Har saknat dem. Brukar ta mig en stund helt ifred när jag läser dem så jag får utrymme att ta in känslan ordentligt. För oftast känns det så himla mycket när jag läser dem, som den här. Jag behöver också samla kraft och gråta färdigt men det får nog ta ett tag till för mig tyvärr. Men jag tror ändå 2013 blir mitt år tillslut också. Puss

  18. Såklart att man kommenterar här. Vi följer dig var du än går men återvänder alltid hem. Tack för alla dessa år storasyster Sandra. Puss

  19. Tack Sandra för att du du skriver så jävla bra! Du träffar rakt in i mig. Jag blir tagen av dina texter och jag skrev liknande sådana fast i diktform för några år sedan. Tack ännu en gång! Och en sak till, det gör jävligt ont, men det går över, kanske inte idag, kanske inte i morgon, men det går över! You Rule!

  20. Alltså. Har läst massa i arkivet och hjälp vad jag önskar att jag hittat hit för ett år sedan, när jag var sådär himla ledsen och hjärtat var i tusen bitar.

    Älskar sånt här.

  21. tänk om jag hade läst det här för 2 månader sen. eller ett halvår. jag och min pojkvän gjorde slut i augusti och jag gråter fortfarande minst en gång varje dag. VET ju att det är dumt och onödigt och till ingen nytta alls. mitt i din text bröt jag ihop, men det är ändå ett litet litet hopp om att det blir bra En Dag.

  22. Precis så hjärtskärande, ärligt och fantastiskt som alltid när du lägger fingrarna på tangenterna! Och stark och grym som fan är du. Jösses.

  23. Så vackert!
    Min käresta lämnade mej 2012 också. Jag såg nyår som ett ypperligt tillfälle att börja om. Vilket jag också har gjort. Det har hjälpt att läsa din blogg! Känner igen mej i så mycket som du skriver!

  24. Jag tycker om hur du formulerar de där stunderna i livet som inte alltid är så lätta att beskriva när man är för intrasslad emotionellt. Och det är fint att du delar med dig av det här, ibland blir man väldigt ensam med sig själv, och då är det tryggt att det finns andra där ute som genomgår ungefär samma sak – att vi människor kan dela våra känslor gör dem lite lättare att bära, tycker jag. Just det här känner jag själv igen mig i, det tog mycket längre tid för mig att komma över det när jag och min pojkvän gjorde slut, då var det jobbigt att han inte förstod, han tyckte att jag förhärligade vad vi hade haft. Men det var ju inte det, det var det som det aldrig skulle bli, det som vi aldrig gjorde tillsammans.

  25. Du skriver så att det känns, och just nu kan jag även relatera, och att läsa det du skriver hjälper på nått sätt, och tack!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>