om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på manhattan inte handlar om.

fp

Jag har skrivit ännu ett författarporträtt i samband med mitt boksläpp, denna gång för Sveriges Bibliotekstjänst. De ville att jag skulle skriva om min bok och mitt skrivande och då blev det såhär:


Jag sitter på ett kontor, i ett annat land, på en annan sida av Atlanten än där jag växte upp. Det är januari tvåtusentolv och vi ska göra en stor reklamkampanj för ett känt ölmärke. Belopp på miljoner med dollar och löften om stora flådiga reklamfilmer och digitala kampanjer. Jag borde vara glad. Jag jobbar som kreatör på en av Amerikas bästa reklambyråer, varje fredag dricker vi öl och poppar popcorn och vi sitter i ett öppet landskap där de högsta cheferna hälsar på mig varje morgon. För en månad sedan fick jag en julbonus på en siffra jag knappt vågar uttala högt. Jag borde vara glad, lycklig och nöjd. Men det är jag inte. Trots att New York breder ut sig utanför mitt kontorsfönster vill jag inte jobba här något mer. Nej. Jag vill ju skriva klart den där historien. Den som kliar i vener och blodkärl och bakom ett och annat organ.

En dag – på ett av de där långa mötena som aldrig tar slut för att amerikaner ska vara så oerhört trevliga mot varandra och låta alla tala till punkt – ser jag mina fingrar öppna anteckningsappen på mobilen och börja skriva. Meterlånga anteckningar blir det efter några veckor. Jag måste skriva av dem till datorn, dela upp i kapitel och ett par månader senare räknar jag det till över hundratusen tecken. Jag skickar alltihop med mail till ett förlag. Skriver ursäktande att om det här kanske kan vara något, kanske inte, men jag kan skriva mer om ni vill.

Får ett svar veckan därpå:

Ja. Skriv mer. Skriv klart, vi vill läsa.

Det går ett helt år till. En januarimorgon tvåtusentretton bokar jag ett möte med mina amerikanska chefer. Jag säger upp mig. Trots ännu en julbonus, trots att det där fina ölmärket verkar vilja förverkliga vår idé till sist.

- Why? frågar de.

- För att förlaget vill ge ut den, svarar jag. Jag tror jag nog måste skriva sådant här nu istället för annonsrubriker.

Det går ännu ett år. Nu kommer boken ut. Nu publiceras den där saken, den som handlar om exakt allt det som reklammakande på tjusig adress på Manhattan inte handlar om. Nej, den handlar om att vara femton år och livrädd. Om hemmafester och hångel i garderober. Om att bli av med oskulder och annat. Om att fråga förbipasserande på gatan om de kan köpa ut öl och att frysa nästan jämt men ändå glömma sina vantar hemma. Men mest av allt handlar den om kärlek.

Boken finns som sagt att förköpa på adlibris och bokus.

mitt hjärta klappar fortfarande, det slutar aldrig, för högt för mycket och i otakt.

 

kronik

Idag är en ny krönika ute hos Devote. Den handlar om en gång när jag träffade en kille som jag inte hade fjärilar för, men dejtade ändå för att jag kände att det där med lycklig kärlek och sådant skulle ju ändå aldrig inträffa i mitt liv. Typiskt dåligt tänk, typiskt vanligt tänk tror jag också för den delen.

Finns att läsa här.

Nu tar jag en liten paus i krönikeskrivandet en stund. Det finns inte riktigt tid med det just nu, och jag vill inte göra för många saker på en gång för då blir man bara olycklig, stressad och ledsen. Så satsar på boksläpp, nytt bokmanus (peppar peppar), bloggis och andra spännande grejor som ni får redo på för eller senare (hatar när bloggare säger det men ibland behövs det så oh well).

Hoppas ni tycker om krönikan, säg gärna vad ni tycker.

Translation. New column out today. About dating someone even though you can’t feel the butterflies.

förboka det handlar om dig.

bok4

Nu kan man förboka min lilla roman på adlibris och bokus! Oj oj oj vad spännande. Något som dock stör mig något enormt är att den står under fel ålder, 12-15 år. Det ska vara fixat i systemen men tar tydligen lite tid innan det ändras på själva sajterna. Boken är alltså för 15+! obs obs viktigt ju.
Vet inte om jag skulle rekommendera en tolvåring ens att läsa den eh. Hur som! Den finns nu att handla för det facila priset av 120 kronor. Himla bra pris tycker jag, inte så dyrt.
bok3 bok2 bok1

 

.

Förboka här eller här.

.
Translation. My novel is now out to pre-order here and here!

45 nyårslöften.

45

Månadens krönika för Devote är ute idag. Den handlar om 45 saker jag lovar inför 2014. Nyårslöften brukar oftast vara knepiga grejer som skapar mer stress & ångest än vad som egentligen var meningen från början. Börja träna, sluta röka, äta healthy och spara mera.
Därför skrev jag istället en lista på grejer som ska göra mig till en bättre medmänniska, och snällare mot mig själv för den delen också.

Finns här.

.
Translation. New column in Swedish here today. It’s a list with new years resolutions how to be a better person for yourself and the people you meet.

på ett halvår har jag samlat på mig tjugo livs levande pojknamn.

Svensk Bokhandel kommer ut med en katalog varje år där de samlat böckerna som ges ut under året i Sverige. I katalogen finns även debutantporträtt skrivna av årets debutanter. Man fick en sida ett skriva prick vad man ville på (svårt ju) och jag skrev om mitt skrivande helt enkelt. Tänkte om ni kanske ville läsa.

- – - – -
Jag är femton år och okysst. Jag står i ett badrum med händerna runt ansiktet. Betraktar ögonen, näsan, gropen i hakan. Munnen. Såhär ser ett okysst ansikte ut. Såhär ser någon ut som aldrig blivit tagen med storm, inte ens lite omskakad.
Såhär ser jag ut.
Nedanför på gatan går andra femtonåringar omkring. Sådana som blivit upphånglade och upplevda. Sådana som inte tycker kyssar är någon stor grej. Ingen big deal. I omklädningsrummet efter gymnastiken hör jag de prata om förbjudna hemmafester och att bli av med både oskulder och annat. Det brinner i örongångarna när jag lyssnar. Det brinner av upphetsning och förväntan och senare – när nian närmar sig sitt slut brinner det av uppgivenhet. Jag blir aldrig kysst.

Egentligen borde det inte spela någon roll. Jag har ju gjort många andra saker, besökt Kuba, klappat en levande spindel och fått en kram av en i Spice Girls. Men det känns ändå som att jag helt slösaktigt väntar bort mitt liv. Och det är kanske därför som jag börjar jag skapa den där nya parallella verkligheten. I Word-dokument efter Word-dokument drar jag in killar på skolans toaletter, får sugmärken över halsen under biologilektionerna och kommer alltid hem försent om kvällarna. Jag är oövervinnelig och livsfarlig och har till och med bröst som får plats i en behå under T-shirten. På nätterna bakom ett tangentbord vinner jag tillbaka alla oanvända timmar. Att ingen förstår att jag vet precis hur man ska leva? Kan jag inte få chansen en endaste gång?

Och så – två månader senare, en fredagsnatt i maj lägger en sextonårig pojke sina läppar mot mina. Det känns ingenting. Inte ens ett försiktigt sprakande i maggropen. Noll. Istället är jag bara tacksam att det är över.

Efteråt släpper något. På ett halvår har jag samlat på mig tjugo livs levande pojknamn och en av dem har till och med blivit kär i mig. Jag hittar honom en kväll nersjunken i ett kök, otröstligt gråtande mot en vägg för att jag inte vill något mer än att låta honom hångla med mig när lusten faller på.

I hemlighet är jag livrädd för att alla ska inse att jag egentligen bara är ett skämt. Ett på-låtsas. Någon som var okysst bara ett par månader innan sin sextonårsdag, som tillbringat nästan halva tonåren med att längta. Jag avskyr och hatar henne för att hon bär sådana svarta hemligheter. Hon måste skämmas för evigt.

Och det gör hon nästan. Det tar flera år innan jag förstår att klappa spindlar på Kuba är långt mer imponerande än vilken grabb som helst. Och för att ta tillbaka henne får hon liv igen varje gång jag öppnar en ny textfil. Ibland står hon kvar vid badrumsspegeln, ibland gråter hon. Ibland avfärdar hon Stockholms alla tonårspojkar och ibland ger hon sig hän och kastar sig över dem. Äter hjärtan helt omättligt och utan gräns. Det är oväsentligt. Huvudsaken är att hon får finnas till. För oavsett om hon är livrädd och liten, bortkastad eller nyförälskad har hon alltid huvudrollen. Hjältinnan med osynlig mantel som tar kontroll över sin egen historia. Äger den för att hon kan.