det var årets varmaste dag och så vackert i Stockholm att det gjorde ont i de känsligare bland stadens själar.

utan personligt ansvar - lena andersson

Jag älskar när man blir helt borttappad av en bok. När man går runt och längtar till att få en tidslucka snart igen så att man inte behöver göra något annat än att absorberas tillbaka in i den världen. Lena Andersson tvåa till Egenmäktigt förfarande är så. Den heter Utan personligt ansvar och jag är kär i den.
.

utan personligt ansvar - lena andersson

Jag lyssnade på Lena Andersson i Värvet, där Kristoffer Triumf och Lena båda helt självklart kommer överens om att hon inte är en romantiker. Jag har tänkt på det så mycket sedan dess. För mig är Lena ingenting annat än just det. Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar bara vältrar sig i förälskelsen alla våndor, feelings och längtor.
Ingen kan skriva såhär, bok efter bok, utan att noga studerat varenda liten kärleksmillimeter av livet.
.

utan personligt ansvar - lena andersson

Utan personligt ansvar handlar då om Ester Nilsson som går och blir komplett dödsförälskad i en idiot. Enkelt förklarat är det ungefär precis så.
Denna idiot heter Olof Sten, jobbar som skådespelare och är gift. Hela boken är en kamp för att Esters hjärta ska få plats i honom, och han utnyttjar förstås det, om och om igen, och hon vägrar att förstå.
.

utan personligt ansvar - lena andersson

Trots vänner som ber Ester att sluta stå redo för honom när han behagar det, trots att dagar, veckor och månader går utan att han skiljer sig från sin fru, trots att han upprepande gånger gör slut på sms och ringer sedan som om ingenting har hänt – så längtar Ester hela tiden. Hon tappar aldrig hoppet. Det är förödande för ögonen kan jag säga. Man vill bara hoppa in i boken och dra henne därifrån.
Men det är också stor igenkänning, i den där känslan när man tror att det som händer just nu bara är en liten dålig sak som snart ska gå över. Sedan börjar allt det bra.
.

utan personligt ansvar - lena andersson
Älskade den här meningen förövrigt. <3
.

utan personligt ansvar - lena andersson
Utan personligt ansvar är alltså en fristående fortsättning av Egenmäktigt förfarande (<—länk till blogginlägg). Båda handlar om olycklig kärlek och båda handlar om douchebags, men jag tycker trots allt inte att de är upprepande. Gillade du ettan kommer du gilla tvåan lika mycket. Kanske till och med mer. Eller så känner jag bara så för att jag läste den andra senast.
Och har du inte läst ettan går det fullkomligt fint att hoppa rakt in i Utan personligt ansvar ändå.
.

utan personligt ansvar - lena andersson

Allt som allt en fantastisk sak.

.

Translation. A review of a Swedish book I loved.

och mitt huvud var bland regnmolnen – mitt hjärta i skyn.

Donna Tartt - Steglitsan

Nu har jag ääääntligen läst klart denna lilla tegelsten på 800 sidor. Jag blev något chockad när Underbaraclara verkade läsa ut den på några dagar, för mig tog det betydligt längre tid än så. Men vet ni! Ibland är det så bra när böcker är långa för då betyder det att man får stanna kvar i dem, och det här är en bok man vill stanna kvar i.

Donna Tartt - Steglitsan

Boken handlar Theo, en tolvårig pojke vars mamma omkommer under en bombexplosion på ett konstmuseum i New York. Theo är också där, men överlever.
Han kryper ut mellan damm och bråte och får med sig en av museets dyraste tavlor: Steglitsan. En liten tavla på en slags fink.
Theo har helt plötsligt blivit föräldralös under en förmiddag. Hans pappa är alkoholiserad och stack för några år sedan och hans farföräldrar är senila och minns honom knappt. Han får flytta in i hos sin kompis Andys familj. Men det är bara hans första anhalt av många under tonåren. Han kommer kastas mellan olika hem, hamna i knepigheter och sorgligheter, men tavlan kommer hela tiden att dra honom tillbaka till en särskild plats.

Donna Tartt - Steglitsan

Några ögonblick innan bomben smäller får han ögonkontakt med en flicka på museet. Hon har också något att göra med den platsen dit tavlan drar honom, utan att säga för mycket. Theo blir omedelbart förälskad i henne när de möts igen. Hon heter Pippa och är mer skadad av explosionen än honom, är sängliggande och knaprar mediciner som gör henne trött, uppsvullen och förvirrad. Han vill aldrig lämna hennes sängkant.

Donna Tartt - Steglitsan

Theo och tavlan blir liksom till ett efter ett tag. Han förundras över den, kan inte sluta titta men är också högst medveten om hur olagligt det är att han gömmer den under sin madrass. Varenda tidning eftersöker och skriver om Steglitsan, om det långa fängelsestraffet för den som stulit och det stora hittelön till den som lämnar tillbaka den.

Donna Tartt - Steglitsan

Vi följer Theo i tio års tid genom boken. Jag vill inte berätta för mycket, men den är otroligt välskriven, även i sin översättning. En roman om ett sorgligt men i högsta grad händelserikt livsöde. Meningarna här ovanför tycker jag förresten var det finaste i hela himla boken.

Donna Tartt är samma författare som skrev The Secret History, som jag bloggade om i somras.

 

.

Translation. A review of the Goldfinch by Donna Tartt. A wonderful book.

nanowrimo vecka 3 och ett boksamtal om kärlek.

thursday.

Tredje veckan i november är över så här kommer ännu en sammanfattning hur det har gått med skrivandet. Just idag är jag så sjukt opepp på att skriva detta inlägg för att jag är SÅ TRÖTT på mina egna ord och tycker allt är skräp. Men jag hoppas det hinner gå över litegrann tills imorgon eller något.
Hur som helst skrev jag en hel del förra veckan, vilket ändå känns väldigt skönt. Jag hade tisdag & onsdag som mina skrivdagar. På tisdagen hade jag flow, satt nästan hela dagen och skrev 9000 tecken totalt. Alltså det är en sådan bra känsla när detta inträffar, man känner sig nästan oövervinnerlig för en liten stund. På onsdagen gick det också helt okej och jag fick ihop 3500 tecken fram tills lunch. På fredagen redigerade jag mest, vilket blev plus minus noll textmässigt men ändå välbehövligt.

Totalt vecka tre: 12 500 tecken.

(här är min nanowrimo vecka 1 och här vecka 2)

Hur har det gått för er och vad är era bästa tips när allt känns katastrof?

boksamtal
Förresten, den 11:e kommer jag och författarna Jack Hildén, Märta Fohlin och Gunnar Ardelius ha ett boksamtal om kärlek. Jag tror det blir väldigt mysigt och fint och vill hemskt gärna bjuda in er såklart. Vi kommer hålla hus på förlaget, som ligger på Riddarholmen. Det är ett begränsat antal platser och vill du komma så maila emilia.holmqvist@rabensjogren.se så fort som möjligt och säg till. Hoppas vi ses!

Slutligen kommer här ett klipp på en hund som skjutsar sin kompis i en väldigt liten kundvagn:

.

Translation. National Writing Month week 3 and I wrote 12 500 characters which felt good. Also, here is a very cute video of 2 dogs.

 

nanowrimo vecka 2 + ett besök i lund.

hello.

Hej hej, jag lovade ju att jag skulle uppdatera hur det gick med mitt skrivande denna månad i och med att det är National Novel Writing Month.
Första veckan skrev jag cirka 7500 tecken men förra veckan var en disaster. Skrev NOLL bokstäver.
Men, var rikssjuk och låg hemma och hade feber och så, och då går det bara inte att skriva. I alla fall inte för mig. Så nanowrimo vecka 2 blir en icke-uppdatering. BU. Hoppas jag hinner skriva mer denna vecka.

Annan grej: lystring alla Skånebor! På onsdag föreläser jag i Lund om mitt skrivande och vägen till min debutroman. Klockan 18.00 på Lunds Stadsbibliotek, komsi komsi! Och ni får såklart ta med bok om ni vill ha signerad eller så. Här finns all info om föreläsningen.

(halsduk: monki, hörlurar: urban ears, mössa: wood wood, dunjacka: penfield)

.

Translation. Update about my nanowrimo week number 2 as promised. Didn’t write a single letter because I had a fever all week :((

NaNoWriMo vecka 1.

output_LQxuyt

Hej! Nu har det gått en vecka in i november, även kallad NaNoWriMo (National Novel Writing Month ni vet). Blev så glad förra veckan när det var några tappra själar som också hoppade på! Min vecka har inte varit så produktiv som jag hoppats på, men en del har det blivit i alla fall!
För att summera:

Måndag:
Hade två andra skrivjobb + poddinspelning så la bokmanusskrivande åt sidan.
Tisdag:
Gick igenom två kapitel och skrev klart ett av dem på ett café. Ungefär 2000 tecken. Sedan kom Elsa och fikade med mig vid elvatiden så då ville jag hellre dricka kaffe med henne och skvallra :))
Onsdag:
Noll inspiration. Öppnade i alla fall dokumentet och skrev 500 tecken.
Torsdag:
Gick upp klockan 7, satte mig på Il Caffe under förmiddagen och skrev i fyra timmar i sträck. Bland annat ett kapitel som jag inte kommit vidare med tidigare. Så skönt. 5000 tecken totalt. På eftermiddagen kom jag på att jag skulle spela in de fyra första kapitlen och lyssna på när jag tränade. Ibland är det enklare att hitta upprepningar eller saker man inte fattar om man hör dom tycker jag. Det funkade helt okej, lite weird att springa med sig själv i öronen.
Fredag:
Idag blir det nog inte så mycket överhuvudtaget. Pga fredag plus annat jox.

Totalt: 7500 tecken.

Berätta berätta hur det har gått för er!

PuZz.

 

Translation. Week one of (National Novel Writing Month)