VAD LETAR DU EFTER?
Jag blir glad när jag har skrivit om en bok och upptäcker att den inte långt senare dyker upp på flera olika bloggar. Små citat, en recension. Det kan ju vara en ren händelse men fint är det i alla fall.

Böcker är till för att spridas vidare och jag har läst den här boken nu. Eller det var ett tag sen, men ändå.
800 sidor lång har den fått följa med mig lite överallt. På bussen, över en lunch, i en park, mellan hans lakan.
Sista natten låg jag själv i min säng och mitt hjärta bultade så högt under täcket att jag var tvungen att gå upp och titta efter om jag hade låst dörren.
Jag läser nämligen inte läskiga böcker. Jag ser inte på läskiga filmer. Jag rör mig gärna inte i mörker och jag har aldrig haft Skansens tarantella i handen.
Av den enkla anledningen att jag inte tycker om att vara rädd.

Och det här är en obehaglig bok. Den är spännande, konstig, och stundtals mycket läskig. Men den är också romantisk, sagolik och mjuk. Alltihop på en gång.
Och jag skrev ju om Norwegian Wood som var den första boken jag läste av honom, och lite så som jag beskrev den är Fågeln som vrider upp världen också. Man dras med in i ett språk och vill aldrig läsa någon annan författare någonsin mer. Man lär känna alla karaktärer så till den grad och boken får bara inte ta slut.

Fågeln som vrider upp världen handlar om Toru Okada som lever ett rätt vanligt liv till den dag då hans fru försvinner. Samtidigt kommer ett gäng märkliga människor in i hans liv. Som Kreta och Malta Kano som kan se in i framtiden, den spinkiga kedjerökande grannflickan, Kanel och Muskot som är så vackra att man tappar andan eller den gamla löjtnanten som varit med om alldeles fruktansvärda saker under andra världskriget.
Toru hamnar i ett spindelnätsdrama och i jakten på sin kärlek börjar han att spendera den mesta av sin tid i en djup torrlagd brunn för att kunna lösa gåtan.
På bokens baksidan står det att Fågeln som vrider upp världen är en mörk Alice i Underlandet. Och det kan nog stämma.
Läs den.

_sandra

Kolla vad jag har gjort!
Ett fotoalbum. Fast utan själva klippochklistret.

På blurb.com laddar man ner ett program och sen bara drar man bilderna in i programmet. Väljer hur många man vill ha på en sida.
jag har länge tänkt att det vore så fint att börja sammanfatta sina år på det här sättet så jag blev så glad när jag hittade sidan. På 80 sidor har jag mitt 2008.



Och nu tänker ni säkert att det måste blivit så dyrt men det var det inte!
Att få den tryckt med frakt och allt kostade 300 kronor.
Bra mycket bättre än att köpa dyra fotoalbum och dyr framkallning.



_sandra
Säga vad man vill om Linda Skugge nuförtiden men när jag var fjorton var hon min idol.
Jag läste hennes krönikor slaviskt och försvarade henne i alla väder oavsett vad det handlade om. Jag skrev ner hennes texter på A4papper och klistrade in i min kalender, över mina väggar.
Jag drömde om att skriva långa brev till henne, brev jag aldrig skulle våga skicka men längtade efter att hon fick läsa.
Hon förvandlade ju alla mina känslor till ord!

Den här boken var min bibel.
Jag älskade den över allt annat. Jag hade Linda Skugges Saker under huden konstant i min väska, för att läsas om och läsas om igen och höra hur hjärtat bultade sönder av känslorna.
Så där är det ju precis. Så där känner jag, just så.

Helt sönderläst.

Den handlar om att vara ung. Om att vara tonåring och om att vara vuxen. Om att längta och vara feg.
Och om hur tjejgäng kan vara så fasansfulla mot varandra.


Den här boken är ingen vacker kärlekshistoria.
Den är brutal och på riktigt utan onödiga adjektiv.
Det är just därför den är så sanslöst bra.

Att läsa Linda Skugges blogg gör mig fortfarande förvirrad. Jag kan inte förstå hur någon som brann så mycket för att rätta till och våga visa unga tjejers ångest ser närmast ner på dem nu.
(Annika skrev en krönika om precis det här förövrigt. Läs den.)
Men om vi ser bort från det så har den här boken någonting alldeles precist. Och kanske kan du känna igen dig i den också, precis som jag gjorde.
Kanske blir det ett sönderläst exemplar i en bokhylla. Kanske.

_sandra

jag har varit alltför för dålig för att skriva om böcker jag har läst på senaste tiden. Ändring.
Det här är Norwegian Wood. Vi läste ut varandra för en månad ungefär, och jag sörjer fortfarande.
Den handlar om Watanabe. Om hans liv i Tokyo i slutet av 60talet. Om två flickor han tycker om. Och långa vackra skildringar om ett land man inte vet så mycket om. 
Den är så fin den här boken. Så oerhört speciell och nästan krispig. Det går inte att förklara jag önskar jag kunde. Men man blir alldeles mjuk och varm av hans språk. Som en grönsakssoppa.
Och det går inte att plocka ut några speciella delar egentligen för det är hela historien i sig självt som bara är värd något. Läs den.

Ungefär såhär kändes boken:


_sandra

Min pojkvän beställer böcker till mig som han tror att jag skulle tycka om. Böcker som reser i brev förbi olika världsdelar och dimper ner i min hall. Det är så fint och rysligt romantiskt.
.

_sandra
Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.
Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och vila,
tills de är mina.
- karin boye
det här och den här är två av mina favoritdikter.
vilken är din?

_sandra

Åh titta vilka fina pennor jag fick av Vinden i julklapp!
Perfekt tillskott till mina koppar.
Han gav mig också ett buzz-spel och fyra buzzkontroller till mitt playstation. hurra. nu ska det spelas.

_sandra

Den är som en roman på ett sätt, ni vet, den har en början och ett slut. 

_sandra

det här en bok som du skulle tycka om.
den handlar om den första kärleken.
du vet. om att vara så kär så att man tror att man ska dö,
och sen dör man ändå inte.
de träffas på en fest och sen tillbringar de alla sina dagar i varandras sängar.
och det hela är hemskt fint. hjärtskärande ibland till och med.

och det är lika självklart naivt skrivet som den första kärleken just är.
att det är vi mot världen.
att ingen annan någonsin upplever det vi gör just nu.
och det är hemskt igenkännande och tonårshjärtat djupt därinne krackelerar lite och boken får en fin plats i min bokhylla.

Den kostar inte mer än ungefär två påsar godis. Så jag föreslår att du köper den.
Här.

_sandra

är The Melancholy Death of Oyster Boy and other stories av Tim Burton.
Det är en liten sagosamling i precis samma känsla (och samma författare för den delen också) som The Nightmare Before Christmas.
Tim Burton ju är underbar i överlag. Men det vet ni ju.

Knasigt, bedårande och hemskt sorglig liten bok om människor och figurer i olika storlekar som är lite trasiga.

Den är väldigt liten och den rimmar och jag tror den skulle trivas i din bokhylla.
Eller i din väns.


The Melancholy Death of Oyster Boy and other stories by Tim Burton is a lovely little book.
You should read it.

_sandra