Inspiration

kilimanjaro, var tionde meter och att åka fel tunnelbana två gånger.

pic source.

.
Tycker vi summerar den här söndagen och veckan med lite mer av det finaste som hänt er i somras,


Det bästa är att få mejl från sin utflyttade storebror där han frågar hur det går i skolan och hur jag mår. Alltid undertecknat med ”Jag saknar dig. Kram!”.


Somnar och vaknar igen för att gå till pizzerian hand i hand, ser våran reflektion i fönstret och hör honom säga ”där går två som är kära i varandra” och själv påpeka ”det syns”.


Jag vaknade av att jag skrattade. Så låg jag i min säng mitt i natten och kiknade. Som att mitt undermedvetna bara; nä, nu får det vara nog med tårarna.


Förmodligen när jag låg bakom en sten uppe på Kilimanjaro och spydde av höjdsjuka medan solen var på väg upp. Vi hade 2 timmar kvar till toppen och när solen tittade fram så tänkte jag bara ”det här må vara det vackraste stället jag spytt på” och när jag sa det till mina lika illamående bergsbestigarkompanjoner skrattade de och vi sa nu fan tar vi oss till toppen. Och det gjorde vi ju.


När jag besökte honom i Stockholm och han pussade mig var tionde meter hem till hans studentrum så det tog dubbelt så lång tid att gå dit.


När vi var ute och det första han sade var att jag luktade så gott. När han sade ”jag bara måste få träffa dig igen” innan vi ens var hemma hos honom. På vägen hem dagen efter var jag så euforisk att jag åkte fel tunnelbana två gånger och jag kunde inte äta på flera timmar.


Jag och världens bästa flyttade till den finaste lägenheten på Campus, vi har fest flera gånger i veckan och har redan bjudit stiliga herrar på pasta carbonara i gryningen.


En dag när jag promenerade längs med vattnet fick jag syn på farfars båt. Han hade inte sålt den, trots att han blivit ”för gammal”! Och rätt som det var, efter så himla lång tid, satt vi där igen och åt chips och rökte kubansk cigarr.


Att världens bästa vän i världen kom förbi mig dagen efter min pappas begravning och sa att HOPPA IN I BILEN SÅ ÅKER VI BORT ETT TAG. Och det gjorde vi. Till hennes stuga någonstans i de norrlänska skogarna.


Att dansa salsa, i ett kök klockan tre på morgonen, tillsammans med en söt colombian på en kibbutz i Israel.


Jag har haft en operation och han bodde med mig i ett hus för 2 månader, och även om han ville se sin familj, stannade han med mig och höll min hand och satte mina strumpor på eftersom jag inte kan själv. Och varje kväll sa han att han älskar mig och det kommer att bli bättre. Och det gjorde det.


Jag kommer hem efter en utekväll och min absoluta favoritperson står och väntar utanför porten på mig. Attackhånglet visste inga gränser.


när jag presenterade min fina grabb för släkten för första gången och farmor kom fram och kramade om mig och viskade i mitt öra: ”du har gjort ett bra val”.


Det är lite svårt att förklara. Jag blev dåligt behandlad som barn och har därför svårt för att låta människor röra mig men helt plötsligt träffade jag någon vars smekningar inte kändes som världens helvete. Jag är idag 21 år gammal och går igenom idag något som antagligen de flesta femtonåringar har passerat men det känns ändå härligt att berätta att även något trasiga människor kan uppleva en kärleksfull beröring utan att känna behovet att skygga undan. Värt att uppmärksammas: för att komma dit jag har kommit idag gick jag i terapi. Vänta för fasiken inte på en prins på en vit häst som i sagorna utan dräp era egna drakar!


”Jag måste vara ärlig och berätta en kanske jobbig sak. Jag är fruktansvärt kär i dig” -sa jag
”Jag känner precis samma sak. När jag var på väg hit kände jag att mina ben gick snabbare bara för att jag saknat dig så mycket”-svarade han


Att jag fick grädda våfflor till min fina farfar och prata om hur han var en av dom första i Sverige som kunde köra lyftkran.


Att jag har fått bo med min otroligt snygga pojkvän och alltså fått äta sova ligga hela sommaren med han!!!!

sandra

Inspiration

ledsna lejon, popluggar och nu kan du få mig så lätt.


pic source.

Här kommer den första delen av det allra finaste ni var med om i somras. Jag gick igenom de första hundra på ett café och började gråta en skvätt över min kaffekopp. Så förbannat fint alltihop. Jag älskar förresten att så många av er har era bästa minnen från Håkan-konserter. Att det liksom händer fantastiskheter under hans spelningar varenda gång, att han alltid lyckas göra något kittlande med folk.
Okej nu kör vi,


jag såg honom på Vraket i juni och jag frågade om en tändare; jag fick låna den då och det fick jag i morse också.


vi jobbade på cafe, gjorde hjärtan i våra cortados.
vi blev ihop så.
fyra år senare var det över. det var i juli och ett dygn senare brinner cafet ner. jag har aldrig sett så mycket eld förut och de säger att det var ett elfel men egentligen tror jag att det var vår kärlek.


han gjorde slut på våra fyra år, 20 minuter innan jag skulle gå till jobbet. och helt plötsligt vågade jag göra saker jag haft ångest inför, t.ex. ringa telefonsamtal och gå utan långärmade tröjor. de ringde till och med upp från telia och sa ”vi har ett bättre abonnemang för dig, du som pratar i telefon 4,5 timma om dagen.


Det bästa med sommaren 2013 är att jag spenderat den med den där killen jag haft en hemlig crush på länge. När jag för några år sen bodde med min expojkvän och var olycklig, satt jag och läste den här killens blogg. Vi hade aldrig pratat med varandra, och jag kunde bara drömma. Han var så snygg, bra skägg, manlig och verkade enormt rolig och klok och allt han skrev i sin blogg var bara samma som jag tyckte. Jag har liksom gått in på hans facebook, kollat på hans bilder och beundrat och drömt och bara fantiserat sådär man gör om ryan gosling annars!! eller någon annan som man vill ha så gärna men inte ens kan få en smakbit av.
Tills 2013. Jag har sovit tätt intill honom nästan varenda natt och i helgen sa han att han bara vill vara med mig.
 ALLTSÅ KAN INTE FÖRSTÅ DET. Min drömkille vill bara vara med mig. Jag vill föda hans barn. Bästa med hela sommaren ever.


De ringde från ett universitet långt borta och sa att jag trots allt kommit in på utbildningen, men att det redan hade börjat och jag var tvungen att flytta direkt. Smsade min pojkvän och han kom till mitt jobb och satt och grät i en halvtimme medan jag stängde butiken.


De gångerna han bakade in mig i täcket som en liten larv i en kokong, så bara fötterna och ansiktet stack ut. Och kallade mig för burrito. Har aldrig känt mig så söt.


När jag var i Thailand och träffade 4 nya vänner, två tyskar å två britter, vi dansade på barerna tillsammans varje kväll efter det. kommer nog känna dom resten av livet


En dag var vi på zoo och tittade på ledsna lejon och smutsiga zebror och sade en hel mening tillsammans medan vi tittade in i en bur med vatten som droppade ned på golvet: ”That’s quite a waste of water, isn’t it?”


När vi var på Håkan’s konsert och han viskade i mitt öra ” nu kan du få mig så lätt”, det var nog den bästa första daten jag någonsin ha varit på! jag kände mig som 16 igen


Första och senaste gången vi sågs var för precis två år sedan och det första han sa när vi möttes på Plaça de Catalunya var ”Hi, how are you? I love you” och jag svarade ”I love you too” och så kysstes vi.


En bröllopsfest och jag var modigast i världen som vågade prata med honom fast han var där med sin nya tjej. Han är mitt Håkan-hångel och när bandet spelade introt till Kom igen Lena fick vi ögonkontakt och han gjorde tummen upp och sedan dansade jag mitt hårdaste som om inget annat fanns, kysste så många jag hann och la mig i ett lyckorus på kullerstenen på vägen hem


Jag ringde min bästa vän på min lunchrast och sa; ska vi åka till Emmabodafestivalen ikväll?
Självklart, svarar hon.
Så vi åker tjugofem mil, kommer dit mitt i natten, plankar in, och lever på 6-timmars-förälskelser, mjukost och varmt rödvin. Och popluggar.

.

Translation. First part of the best moments of your summer. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

sandra

Inspiration

and all at once, summer collapsed into fall.

Jag försöker tänka att sommaren inte riktigt är slut än. Att det i alla fall finns lite, lite kvar, att löven inte kommer börja gulna förrän i oktober och att det fortfarande är augustitungt i luften. Men igår natt frös jag för första gången och idag har jag haft en jacka på mig. Och på Instagrams bilder från Stockholm ser jag att både en och annan halsduk har börjat dyka upp.

Därför tänker jag att det är kanske dags att summera sommaren – och vad finns det då för bättre sätt än att låta er berätta om ert allra bästa minne från den.
Kanske en picknick i en park, en natt i ett tält på en festival eller en hemlig förälskelse. Skriv skriv skriv här i kommentarsfältet om ert finaste ögonblick denna sommar så publicerar jag i vanlig ordning några inlägg med mina favoriter.

Ett litet tips är förresten att inte skriva så långt, en mening eller fem brukar räcka, annars tar det så evinnerlig lång tid för mig att gå igenom alla.
puss <3

pic source.

Translation. Would love to hear about your favorite moment from this summer.

sandra

Inspiration

bunny wailer.


Jag kom på en fin sak jag har glömt att skriva om!

I juni fick jag den här fina tweeten skickad till mig på Twitter:

Illustrerade tweets är ett ett strålande projekt av grafiska designern Anders Wallner. Han har bland annat illustrerat tweets för Lotta Lundgren och Lina Thomsgård (två drömkvinnor) så jag visste förstås direkt att den här dagen skulle bli utmärkt.

Jag började dagen med att skriva detta.

Fick detta till svar efter ungefär tio minuter.

Fortsatte med nattens dröm.

Alltså! <333

Sedan lite fakta.

Som illustrerades med en ledsen astronaut :’(

Avslutade dagen med denna.

Som blev till den här strålande bilden.

SÅ himla fin idé! För några veckor sedan blev den knarkande kaninen även till en liten film:

 

Följ Anders strålande twitterkonto HÄR!

Min twitter hittar ni på twitter.com/niotillfem

 

Translation. The graphic designer Anders Wallner has a twitter account where he chooses one person at a time and illustrates their tweets the entire day, this is from the day when he chose to illustrate my tweets. Love it!

sandra

Inspiration

en vild känguru, en spårvagn och en 93-årig farfar.

image sources.
Här kommer den den sista delen det finaste som hänt er hittills i år. Lite sent, men ändå. Puss.


Mitt i Australien, i den torra varma hettan ute i vildmarken drack en vild (!) kanguru vatten direkt ur min flaska. Han var radd och forsiktig men alternativet for honom hade varit uttorkning och doden. Jag var valdigt forsiktig och det var han med. Efter en stunds skeptism verkade han godkanna mig och nar min vattenflaska var slut skuttade han ivag. Ar sa lycklig att jag reste till andra sidan jorden for att leva min drom.


Vi har varit tillsammans i precis ett år, och går morse sa han ”jag älskar dig” till mig fem gånger. Alla gånger var helt vanliga, en gång var tillexempel då jag gav honom en rostmacka med ost till frukost, när han satt framför datorn. Men varje gång var han så allvarlig. Tittade djupt i ögonen, log. Mumlade i sömnen och höll om mig lite hårdare under täcket.
Och jag kände att säger vi fortfarande ”jag älskar dig” till varandra fem gånger på en morgon, efter ett helt år av morgnar och av varandra, så är det nog ett ganska bra förhållande.


Han sa att han aldrig känt som han kände för mig någonsin förut. Jag blev så himla rädd och sen dess har vi inte rört varandra eller ens pratat. Och även om allt var mitt fel så kan jag inte sluta undra vad vi skulle kunnat bli.


Han satt med benen mot mina i massor av minuter och jag vågade inte titta på honom för han är alldeles för fin för att jag ska ha en chans någonsin. Sedan tittade han redan när jag väl vågade titta och sedan sa han hejdå till mig trots att vi bara pratat med varandra en gång tidigare.


”Gå ut och dansa. Gå ut och dansa så mycket du kan!” sa min 93-åriga farfar när vi åkte till sjukhuset för att hälsa på honom och han fick veta att jag skulle fylla nitton om sju timmar. ”Jag dansade mycket när jag var ung, med stort mellanrum mellan kropparna förstås.” Alltså, min farfar <3


En fredagskväll innan eller i början av sportlovet så snapchatade vi hela kvällen. Det var inget betydligt utan mer ”vad gör du och vad ska du göra på lovet”-frågor. Men det var fint ändå. Och nästa morgon när jag vaknade snapchatade vi ännu mer och jag kunde knappt andas i flera timmar och min aptit försvann helt.


Jag och en väldigt fin vän hade druckit vin på en onsdag, och jag skulle sova hos henne. Dagen efter, osminkade, oduschade och bakfulla, tog vi spårvagnen till skolan. Den stannade bredvid en annan spårvagn och när jag tittade upp såg jag en pojke med mörka, snälla ögon och vackert ljusbruna lockar i fönstret intill mitt sitta och le åt mig. Han blinkade med ena ögat och sedan åkte vi åt olika håll.


Min allra allra finaste ögonblick var i år, för 3 veckor sedan. Den overkliga fredagseftermiddagen på gymmet. Jag ser en kille i 25-års åldern falla omkull. Springer instinktivt dit. Han har ingen puls. HAN HAR INGEN PULS skriker jag. Hinner inte tänka men så plötsligt börjar jag göra hjärt- och lungräddning. Jag gör och gör. Mina ben skakar som ett rådjur. Men jag gör. Får efter en stund hjälp av en sjuksköterskestudent, 22 år – lika gammal som jag själv. Vi fortsätter. Och medan jag gör en kompression ser jag hur färgen i hans ansikte kommer tillbaka. Killen börjar harkla sig. Den här sekunden jag ser detta. Denna så fantastiskt overkliga sekunden. Världens bästa sekund i hela hela världen. Sen minns jag inte mer än att mitt hjärta liksom började så himla fort och jag bara skakade. Så kommer ambulans. Killen lämnar platsen.
Och 2 dagar efter händelsen under en föreläsning i skolan får jag ett samtal. Ett samtal och ett så himla fint brev från killens bror: Tack. Tack för att du räddade livet på min bror.


När jag och min klass, 16 år gamla, seglade över Atlanten.


När killen jag alltid varit lite extra förtjust i lägger sina händer på mina höfter, för att inte tappa bort sej i människovimlet.


Två gamla kattfarbröder har flyttat in till mig. Den ena snarkar jättehögt!


”It feels like I’m a teenager again” halvskrek han i mitt öra så högt att orden precis hördes genom There is a light that never goes out.
”Det är jag fortfarande” tänkte jag men sa inget.

 

Translation. The last batch of favorites from the post a few months ago when I asked about what the loveliest things that happened to you so far this year were.

sandra
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
🎈🗻 hello from above the Atlas Mountains!
Arkiv
Twitter @niotillfem