vackra unga damer.

Ibland hittar jag bloggar och bara pangbom blir jag totalt förälskad i dess ägare. Jag måste gå igenom alla bilder jag hittar av dem, nästan maniskt, sucka högt och tänka “hur kan man vara såhär söt egentligen?”.
Jag tänker att jag bara vill packa ner dem i små små askar och lägga i en viktig byrålåda att ta fram för att titta på ibland. Jag kan likna känslan lite vid när man fick helt ny Barbie som liten. Längtan efter att bara få ta med henne överallt och säga “titta! titta vad fin hon är!”
Det kan nog vara rätt knäppt när jag tänker efter.
Men inte heller så konstigt. Bilder kan ibland kännas så långt bort. Så nära ett på-låtsas. Så nära känslan av en ny Barbie i en rosa plastförpackning.

Dessa tre unga damer har jag fått en seriös internetcrush på någon gång:

Hannah



Hannah är som en blandning mellan Audrey Tautou och Audrey Hepburn.
Alltså jag dör på riktigt. Hon ser inte ut att vara från denna värld.  Klart som sjutton man blir kär i henne.

Johanna


Jag vet inte hur länge jag följt fröken Johanna på internet. Säkert i alla fall fem år. Hon ser ut som en docka i mänsklig storlek och har världens finaste mun.

Hannah

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är hon har förutom att hon skulle kunna vara tagen ur någon flott film för länge sedan. Men om jag inte vore så extremt förtjust i pojkar skulle jag fylla en hel dagbok om den här damen.

Har ni också blogg-förälskelser? Vilka då, berätta!
.

I have serious digital crushes on these three girls.

ritat!

Ibland plingar det till på mailen och då är det små teckningar som föreställer mig!
Så smickrande att det inte är klokt.
Titta så fint:

Den här tjusiga har Belinda gjort. Här är det riktiga fotot.

Jess från USA har ritat utifrån en bild från när jag var i marocko.

Den här flotta har Lina gjort. Jag gissar att det är detta foto.

Tack snälla ni!

present!

Det händer att jag får presenter av er ibland.
Jag hittar dem i mitt postfack på jobbet och blir alltid så glad och alla andra nyfikna.
Som den här i somras till exempel, bara åh.

Idag fick jag det här:

en svart liten ask.

om man öppnar asken ligger där ett litet brev och ett så himla fint fotografi.

och längst ner i vitt silkespapper: en kamelia. En riktig en alltså, ingen i tyg eller plast.
Tack snälla söta fina erika. (vars blogg är hemskt fin förövrigt och ibland tänker man att man bara vill krama henne. länge)

(och lilla underbara anonyma person som skickade ett långt brev hem till mig, tack snälla det var helt sanslöst fint. och för att svara på din fråga: ärligt talat tror jag att ingenting händer, just för att så mycket är ju här och nu och att hoppas och vänta på för mycket kanske gör att man glömmer bort det. Kanske är det så. Men jag vet ju förstås inte. )

Today I got a gift from one of my blogreaders Erika. Thank you!

under min kudde.

Ni hade så många spännande saker under er huvudkudde.
Vi kan väl läsa några som var extra fina innan halsbands-vinnaren dras!

Under min kudde hittar jag sommaren.

Jag märker att någonting sprattlar intensivt och lyfter på kudden. Där ligger en Mini-Håkan Hellström, han ställer sig upp i sängen (knappt tio cm lång) och börjar sjunga alla mina favoritlåtar. Han dansar, sjunger och gör typiska Håkanrörelser. Under hela den dagen, som är en fantastiskt fin lördag, så följer han med mig ut på äventyr. Jag har honom i väskan, och varje gång jag tittar till honom står han där och sjunger för mig.

En liten, liten flodhäst.
Han ligger där och knaprar på mina smörgåssmulor från igår morse.
Jag skulle döpa honom till Valdemar. Hans favoritteveprogram är Hem till gården och så skulle vi ha många underbara dagar tillsammans.

Jag vaknar på morgonen och där ligger Ron Weasley under kudden med sitt fina röda hår. Vi ligger i sängen och äter brunch och pussas hela dagen. Sen lever vi lyckliga i alla våra dagar och får små söta rödhåriga barn!

Fimpen från en cigarett han rökte igår. Lukten av hans hår.

Jag skulle bli underbart glad om det var ett rosa och vitprickigt paket som innehöll fyra små mjuka skor med såna där gummiprickar under. Då skulle min underbart vita kanin, Kardemumma, inte behöva halka runt när man springer runt och leker med katten på parketten i vår lägenhet.
Det skulle vara fint om man fick det.
Men jag tror inte det finns skor för kaniner.

En tallrik müsli och en cigarr. Jag skulle äta muslin, ta på mig min basker och röka cigarren i sängen medans jag läste morgontidningen.

Jag vaknar av att någon viskar "New York, New York" i mitt öra, rakt igenom kudden. När jag lyfter bort den ser jag Frank Sinatra i miniatyr som står och sjunger,
"Start spreading the news, i’m leaving today."
Jag lyfter upp honom i min hand och samtidigt som jag gör det så växer han och blir stor & han tar min hand och vi dansar någon slags wienervals till de ljuva tonerna av hans sång.
Han är en gentleman den där Sinatra.

Det är ett nerplockat moln såklart.

1. att vakna av två eller kanske tre fingrar som letar sig i hårbottnen att vakna av andetag som gömmer sig och av ett hjärta som du-du-dunkar i ryggen. någon annan än en själv.
2. jag brukar tänka att det är han. tänker att han ligger där under min kudde som att jag hade lagt en tand som tandfén hade bytt ut mot honom.
3, men nu är det så att jag tappar inga tänder längre, tappar alla drömmar.
4. varje kväll drar jag isär gardinerna ihopp om att imorgon blir det sol imogon blir det sol.
5. jag använder solen som ett jävligt dåligt substitut för honom. tänker att solstrålarnas spröda strålar är hans torra händer som letar sig till alla mina hål. (MEN DET ÄR DET INTE OCH JAG DÖR SNART)
5. det är vår nu.
6. ibland drömmer jag om att han ligger under min kudde.

ett minne
av en farfar så fin
som alltid luktade en sån där ljummen farfarsdoft
som slog in kungliga paket med kringlig handstil
som var bäst i hela världen på förevigakramar utan sluttexter
och som lyste upp våra liv med sin ficklampa 

hihi:
Jag vaknade en lördagsmorgon av att solstrålar strilade genom persiennerna.
När jag vände mig om blev jag väldigt förvånad. På kudden bredvid låg det någon med ganska kort, vitblont hår och en vit/blå randig pyjamas. Jag lutade mig försiktigt över personen för att se vem det var. Det var inte vem som helst, det var toppbloggaren Sandra Beijer! Jag flyttade mig snabbt tillbaka, då vaknade hon och satte sig upp.
"Hej! Du, jag hamnade lite spontant i Göteborg och hade ingen aning om vart jag skulle sova, det var sent och jag var trött, du fattar."
Hon skrattade och jag kunde inte låta bli att stämma med över den konstiga situationen. Sandra fortsatte:
"Hur som helst, jag såg dig ute på kvällen och det kändes som att du inte skulle ta jätteilla upp över det hela. Jag vill ha kaffe! Har du några vinglas? Allt blir trevligare i vinglas."
Jag gjorde kaffe och hon stannade i någon timme. Vi pratade om lite allt möjligt, hur hon hamnat i Göteborg och såklart om bådas favoritämne – kläder, mode och vackra små saker.
Sedan åkte hon vidare, det var nog den konstigaste spontanvisiten jag varit med om.

Så flott! Jag önskar jag kunde ge er alla små presenter men jag har ju bara en sak för tillfället. Vinnaren av Marc by Marc Jacobs halsbandet blir Clara för jag tycker det hon hittar under kudden är alldeles förtjusande härligt:

Under min kudde ligger det en cykel. Precis en sån cykel som jag alltid har velat ha och verkligen BEHÖVER.
Den är blå, inte mörk- eller ljusblå, utan mer som… Himlen. Eller havet, förresten. Ett lite ljusare hav än Östersjön. Det är små små vågor i färgen, som rör sig hela tiden. Precis som i havet.
Cykeln är målad med en mycket speciell, rysk målarfärg som aldrig torkar helt. Men den är inte kladdig, bara väldigt mjuk. Nästan lite luddig. Som en fågelunge ungefär.
Det bästa med cykeln är att den är radiostyrd. Det ligger en liten, svart, modern kontroll bredvid styret. Jag testar att trycka på gasknappen, och cykeln börjar genast röra på sig.
Den cyklar rakt in i min handflata, och där bromsar jag in den. För den är ju så liten att den precis ryms där.
I min handflata. Min blåa lilla cykel.
Vilken underbar morgon.

Grattis <3

vinn vetja.

Tävling! Hurra!
I New York köpte jag det här fina marc by marc jacobs halsbandet som är en nyckel.  Bokstäverna MJ är själva "nyckeltrappstegen" (ja, jag hittade på det ordet..) och det är väldigt litet och nätt.
Det ska någon av er få tänkte jag.

Tävlingsuppgiften:
Du vaknar en morgon och märker att det är något (någon?) som ligger under kudden. När du tittar efter blir du så himla glad och överraskad!
Vad är det för något?

Finaste/sötaste/roligaste svaret vinner. Glöm inte att lämna din email!

UPPDATERING
Klart slut med tävlingen! Vinnaren utses på måndag! Japp. Hela helgen får ni vänta. Tack för alla fina och knäppa kuddsvar.

en torsdagspuss till er.

uppdatering: är det bara på min dator eller fryser pussen precis på mitten av videon så att det istället blir något av en mongomin? misslyckad puss helt klart..

hej du som inte är feminist (och alla andra).

Jag blir så ledsen och trött på människor som inte är feminister.
Det är det viktigaste och självklaraste man kan vara i världen nämligen.

Men ibland kan jag tänka att många kanske inte orkar ta sig genom långa artiklar i morgontidningen fyllda av ord som "patriarkat" och "genus" och termer som inte är självklara för alla.
Och sällan pratar man om det i skolan, eller tar upp i glansiga modetidningar eller i större bloggar.

För i de allra flesta fall handlar det om att man inte är tillräckligt påläst och helt enkelt inte vet så mycket om ämnet.
Så därför tänkte jag ha en frågestund om det.

Fråga vad ni vill.
Fråga om kluriga ord, om "vaddå är vi inte jämställda?" eller vad som helst ni kan komma på.
Varenda liten minifråga är en bra fråga!

Jag och Nina ska försöka förklara så enkelt och förståeligt som det bara går.

Så nu kör vi! Fråga fråga!