- do you know dylan? what’s he like? – he took all the toppings off his pizza and ate only that. so i guess he is a total douche.

noah

Jag såg en fantastisk kortfilm i veckan. Den utspelar sig helt och hållet på en dataskärm och det är så himla fascinerande och stor igenkänning hur han rör sig runt över internet, sysslar med tusen olika saker samtidigt och paniken som uppstår och känns lika mycket digitalt när kärlek inte går vägen. SÅ bra! Rolig, sorglig, berörande. Perfekt lördagssysselsättning för er tycker jag. Titta titta

http://www.youtube.com/watch?v=h6eNuJdxAoQ

.

Translation. I saw this short film about love and break-up that takes place entirely on a boy called Noah’s computer screen. I thought it was amazing! Watch it!

sometimes I get so lonely I forget what day it is and how to spell my name.

1

Jag såg om min finaste film med Ryan Gosling för några dagar sedan, Lars And The Real Girl. En så himla vacker och sorglig historia om ensamhet.

2

Lars bor i sin brors garage, går till sitt jobb, går hem, somnar, vaknar om och börjar om igen.

4

Hans bror och hans fru försöker bjuda över honom på middag, träffas, ses, fråga frågor, men Lars vill aldrig riktigt.

3

En dag visar hans arbetskamrat en sajt med namnet Real Dolls.

g

f

Och sex veckor senare beställer Lars hem en låda.

3

Lars bror och fru ju blir först väldigt glada över att Lars helt plötsligt har träffat någon.

4

Tills de får hälsa på Bianca. Han berättar att hon kommer från Brazilien och att de är kära. Lars verkar inte överhuvudtaget se att hon är gjord i plast.
5

De bestämmer sig för att ta Lars till byns doktor, som förklarar att han helt enkelt behöver det här av någon anledning som just nu bara han vet. Vad de ska göra är att spela med så länge det behövs.

i

k

Och så blir det så, att de allra flesta i byn börjar spela med, kanske för Lars skull, kanske för att alla kan känna igen sig i att vara så ensam.

h

t

q

1

1

En fantastisk film om ensamhet och kärlek i en småstad som påminner ganska mycket om vårt lilla land i norr.

2

Plus att det här är så evinnerligt vackert och vemodigt så jag nästan dör:

http://www.youtube.com/watch?v=RsYpbLpbqH8&list=PLF460725341D4E1E4

Translation. Re-watched Lars and The Real Girl and few days ago. Such a wonderful movie about loneliness and love.

- what wonderful thing didn’t start out scary?

















my screencaps.
.

Jag såg Warm Bodies igår kväll. Skrev om den i januari när jag gjorde ett inlägg om filmer jag såg fram emot i år, om ni minns? Warm Bodies utspelar sig i en värld där zombies snart har tagit över hela planeten. En enda stad med människor finns kvar och när en grupp ger sig ut utanför murarna för att hitta mediciner träffas R och Julie. Även fast R är zombie känner han något, något helt annat än att han bara vill äta hennes hjärna och inälvor så att säga. Så han kidnappar henne till sitt hem, och där lär de långsamt lära känna varandra (långsamt eftersom det är rätt svårt för en zombie att prata liksom). Allt eftersom dagarna går märker han hur han håller på att förändras till någonting annat, något odefinierbart, men som i alla fall inte längre är en zombie. Och sedan händer en rad dramatiska händelser som leder upp till ett krig. Och ett gäng andra grejer. Ja, ni får ju se själva. Se den i alla fall, megaromantisk och sorglig och rolig.

I saw the zombie movie Warm Bodies last night and loved the humour and warmth in the movie, and the chemistry between the two main characters.

I don’t know I just got a feeling about her, you know when a song comes on and you just got to dance.













my screen caps.

Igår såg jag Blue Valentine för första gången. Som jag har bävat inför den filmen. Inte vågat se den. Laddat ner men raderat den från datorn, sett enstaka klipp på youtube. Därför att den handlar inte bara om kärlek som går åt skogen, det är dessutom tillsammans med Ryan Gosling. Men igår var det i alla fall dags, för att det är vår nu, nästan i alla fall, och det vintertunga är borta. Jag tänkte att det gör ju inget om man gråter lite. Det kan va fint att gråta på tisdagskvällar till och med.
Men vet ni. Jag fick inte ens fram en enda kort snyftning. Ingenting. Jag tyckte det bara var en så himla fin film. Att de var så kära, att de kämpade tills det överhuvudtaget inte gick längre. För så ska man göra nämligen tycker jag, kämpa och kämpa för varandra och när man till sist inser att det inte går längre, så har man i alla fall värdesatt det man haft. Och därför tyckte jag inte att den var så himla sorglig faktiskt, bara sjukt romantisk på det där tragiska viset. Eller så är jag kanske bara cynisk, avmätt med åren. Jag är övertygad om att något litet dör inuti en varje gång det tar slut med någon.
Väldigt fin film, megaromantisk. Se den.

YouTube Preview Image