pan am.

(my screencaps)

Jag är något besatt av välgjorda tv-serier och letar alltid efter nya. Såg första avsnittet Pan Am igår som är en Mad Men-aktig historia med Christina Ricci i en av huvudrollerna. Kan inte säga så mycket om serien än efter bara ett avsnitt, men den är fantastisk tjusig att titta på och de där blå flygvärdinnehattarna, frisyrerna och männen i fyrkantiga glasögon ger habegär bums. Serien har hur som helst fått himla bra kritik och helt klart värt att ta en titt på om du kanske som jag längtar ihjäl dig efter säsong 5 av Mad Men och behöver ett sextiotalssubstitut.
.

Saw the first episode of Pan Am last night (it aired last Sunday). Christina Ricci is in one of the lead roles and I totally fell in love with the 60s aesthetics. A nice substitute if you like me can’t wait any longer for Mad Men season 5.

harry, I have no idea where this will lead us, but I have a definite feeling it will be a place both wonderful and strange.

my screencaps.

Jag har haft ett Twin Peaks-maraton med mig själv den senaste månaden. Hade inte sett ett avsnitt innan men har hört tusen twin peaks-frälsta önska sig tillbaka till precis det ögonblicket, när alla 30 episoder låg framför dem. Nu har jag i alla fall strecktittat vilket har lett till att Dale Cooper har besökt mig i varje dröm, ofta i sällskap med röda sammetsgardiner och hastig jazzmusik. En mycket märklig men så väldigt underbar serie. Som en blandning av Lost, Desperate Housewives och en Haruki Murakami-roman. Nu önskar jag mig bara bort till rökiga barer i nordamerikanska småstäder.
.

I’ve finally watch all the episodes of Twin Peaks recently and Dale Cooper has been haunting my dreams ever since. Such a wonderful and quirky series. Felt like the perfect mix between Lost, Desperate Housewives and a Haruki Murakami novel. And James Hurley is so dreamy.

you know, sometimes I wear my jeans for more than a week until they’re really bad. and it makes me feel closer to you.

screencaps from prête-moi ta main.

Jag har lovat mig själv två saker som jag ska göra i maj. Den första är att upptäcka East Villages uteserveringar och den andra att titta på fler franska komedier. Jag satt på två bakgårdar på andra avenyn förra veckan och planerar minst tre till denna vecka. Även om jag bor bara några kvarter från stadsdelen har den liksom gått förbi mig det senaste halvåret. Och jag vet att där gömmer sig de bästa hemliga trädgårdarna med kulörta lyktor och billigt rödvin. Och sedan såg jag Prête-moi ta main igår, eller I Do som den heter på engelska. Och jag älskar franska komedier, speciellt sådana med familjer som svär mycket och kastar tallrikar i golvet, en Charlotte Gainsbourg med truliga läppar och ett Paris i fågelperspektiv. Ikväll ska jag se Science of Sleep, som jag av någon oförklarlig anledning missat.
Vad är era majlöften? Om ni har några alltså.
.

I have 2 things I promised myself to do more this month; watch more french comedies and discover the outdoor seating of the restaurants in East Village. The screen caps are from the wonderful movie Prête-moi ta main or in english; I do.

please, don’t be scared, cars are totally safe now. they even have airbags. maybe not this one, but most.

(my screencaps)

Jag såg Everything Is Illuminated förra veckan. Ni vet boken av Jonathan Safran Foer som filmatiserades för några år sedan. Man ser nog redan på screencapsen hur fin den var. Rolig, knäpp och hjärtknipande. Och Ukraina har kanske världens vackraste natur. Det blir dagens filmtips!

I watched Everything Is Illuminated last week. You know the book by Jonathan Safran Foer, that became a movie a few years ago. It was pretty wonderful. And very funny.

earth girls are easy.

Jag såg den här obscent knäppa 80talsmusikalen förra veckan som fullkomligt flödar av rosa tuggummin, stora rosetter och benvärmare. Satt en och halvtimme och smålog. Och Jim Carrey är så himla söt som tjugonågonting utomjording. Perfekt onsdagskvällsfilm.

.

I saw the very weird movie Earth Girls Are Easy last week. A cult musical from the 80s with Geena Davis, Jeff Goldblum and Jim Carrey. So very strange but quite funny.

mina fem finaste.

De där filmerna som man ser om och om igen tills dvd-skivan är helt sönderskrapad, filmaffischerna man tejpar upp på väggen, de som man kan citera filmcitat ur och kan soundtracket utantill och vad karaktärerna heter, både för och efternamn. De här är mina, utan någon särskild ordning.

Life Aquatic.
Wes Andersons absolut finaste. Varenda liten detalj är genomtänkt och den är himla rolig, väldigt spännande och i bästa färgskalan. Jag förälskade mig handlöst i Ned Plimpton.

Les Parapluies de Cherbourg.
Sorgligaste kärlekshistorien med vackraste Catherine Deneuve. De sjunger genom hela filmen, pratar inte ett enda ord. Och tapeterna är rosarandiga, paraplyerna klarröda och hon har färgglad efter färgglad klänning i varje scen.

8 Femmes.
Jag såg den här fyra gånger på bio. Det här är också en fransk musikal, men denna gång kombinerat med ett morddrama. Den utspelar sig bara i ett enda hus med inga andra skådespelare än de åtta kvinnorna. Väldigt knapp och väldigt rolig. Också denna med fina Catherine Deneuve. Jag hittade bara ett klipp där första meningen är på ryska, men resten är franska i allafall:

.

Amelie fran Montmartre.
För mig slog den rakt in i hjärtat pang bom. Varenda scen varenda allt, jag avgudar den här filmen. Det går inte att förklara mer, den är det finaste jag vet.

.

Les Chansons D’Amour.
Mer musikal, mer franskt och mer Ludivine Sagnier! Det är något med franska musikaler som jag fastnar lite av, kan inte sätta fingret riktigt på vad det är. Fantastisk och sorglig film som utspelar sig i nutid med världens vackraste Louis Garrel. Om tre personer som lever tillsammans i ett förhållande tills en av dem dör och vad som händer efter det. Underbar bara.

.

My 5 favorite movies.