answers to past weeks comments. part 2.

www.pinterest.com

Hej Sandra! Jo, för ganska exakt 7 månader sedan (gudars vad tiden går snabbt) så gjorde jag slut med min dåvarande sambo efter att ha varit tillsammans i 4 år. Nu har jag träffat en annan person som jag tycker är himla fin, men jag kan känna att det är lite läskigt med det här nya. Min exsambo visste ju allt om mig, min ångest och hur jag fungerar medan den här nya personen inte vet något alls. Det känns läskigt att öppna sig för någon ny igen och vara sårbar på det sättet. Har du något tips på hur jag kan tänka för att det ska kännas lättare? Kram
Grejen är ju den att det är alltid läskigt att öppna sig för nya kärlekar. Det är läskigt att bli ihop med en ny, lära känna någon ny och ta sig nära den nya. Man vet inte om det kommer sluta som förut, om det kommer gå åt helvete igen. Men jag tänker: jag har ändå bara ett enda himla litet liv. Då måste jag ju bara öppna mitt hjärta så vidöppet jag kan varenda gång. För att jag måste, för att det är så himla viktigt att inte fega bort sitt liv. Och om det kraschar och går sönder den gången igen, så får man väl helt enkelt stå ut de där mörka månaderna ännu en gång. Jag tycker det får vara värt det, för tänk på vad man kan missa annars.


Hej Sandra, älskar dessa inlägg så himla mkt. Nu är det som så att jag behöver råd, eller hjälp eller egentligen bara någon som förstår. Min pojkvän åker om några dagar över till andra sidan Atlanten för att spendera en hel månad där. Det gjorde han förra året med och det enda jag kommer ihåg från den tiden är den enorma saknaden i hjärtat, en sorts ihärdig smärta. Är så rädd för att känna sådär igen, har pratat med honom om det och han säger att allting kommer bli bra. Det vet jag ju med, men det känns fortfarande hur jobbigt som helst. Hade velat ha honom hemma och fortsätta med våra somriga äventyr. Åh. :/
Jag vet :/ Det är svinjobbigt och gör SÅ ont. Men det gör det för att ni passar så bra ihop och tycker så mycket om varandra. Då blir det så. En månad går fort, snart är ni med varandra igen.

angående ‘Köp en hudfärgad behå’. lite komplext att använda begreppet ‘hudfärgad’ då det oftast används av och för personer som passar in i vithetsnormen. jag skulle nog snarare säga (om vi pratar detta sammanhang) att hen kan använda en behå som inte syns så mycket. värt att tänka på tycker jag!
Mja jag vet inte om jag håller med, en behå som inte syns så mycket skulle jag inte koppla som en hudfärgad. Jag skrev faktiskt först beigefärgad behå, men tänkte att det hjälper ju överhuvudtaget inte om man har en annan hudfärg, så då skrev jag om det. Så just en hudfärgad behå tycker i alla fall jag är ett bättre ord, för det är då det blir bra under en vit t-shirt, om man hittar en behå så nära sin egen hudfärgad som möjligt, oavsett vad det är för färg!

Hur håller du kontakten med vänner i New York och på andra ställen långt borta? Har du tips?
Facebook! Sedan kan jag också känna att man behöver ju inte hålla kontakt prick hela tiden. Vissa pratar jag bara med när vi ska ses, och vänskapen är så pass stark att man klarar det. Om man saknar varandra kan man ju skicka ett meddelande och säga det: jag saknar dig.
Man hinner inte prata med alla hela tiden, men man kan ju då och då skickade ett youtubeklipp på en gullig katt till exempel.

Hej Sandra, detta är en fråga till ditt nästa answers to past weeks comments-inlägg! Det är såhär att jag och min pojkvän har tänkt att flytta ihop till nästa sommar, till Göteborg, eftersom vi båda då ska plugga i samma stad. Har du några tips? Vad ska man tänka på? Tror du det kommer att funka? Vi är 19 och 20 år och varit tillsammans i snart två år. Just nu känns allting underbart, men tänk om vi inte klarar av att bo tillsammans eftersom vi aldrig har testat det- vad händer då? Du bor ju med din pojkvän nu, hur är det egentligen att göra det? Längtar egentligen så himla mycket! Kram (älskar din blogg) <3.
Grattis till att flytta ihop! Det är jättemysigt. En sak som jag tycker är bra är att sätta some ground-rules. När ska ni tvätta? När ska ni städa? Ska ni ha en matkassa varje månad så att ni handlar lika mycket mat? Gillar ni att ha det ungefär lika rent och städat omkring er? Om inte, hur ska vi lösa då så att alla blir glada? Typ sånt liksom. Sätt er ner och strukturera er vardag! krampuss!

Jag är så himla ledsen och vet inte vart jag ska vända mig, och det här är ju som ett litet minikollektiv med bra peepz tänkte jag. Så.
En lång historia nerkortad, Jag träffade en kille för tre månader sen, fick veta att han hade varit i ett förhållande bara några månader innan han träffade mig. Hon började höra av sig när hon förstod att han träffat någon ny, men han tog inte kontakt med henne och betedde sig som om han verkligen tyckte om mig, jag fick träffa hans föräldrar och bästisar och hela den grejen. Men så åkte han iväg på festival och träffade henne där, och när han kom hem hade hon skrivit ett brev till honom och då ångrade han sig och ville gå tillbaka till henne. Men när vi ses nu och pratar så låter han så sjukt osäker, säger att han vill vara med mig också, att han tänker på mig hela tiden, att det är konstigt nu, att han är förvirrad osv. Men jag är så jävla förvirrad, ledsen och bara lämnad, jag vill ta kontakt med honom hela tiden, han la till mig på snapchat igen efter att jag blockerade han och kollar hela tiden var jag gör. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag är så kär i honom och jag förstår att det är förvirrande för honom, men jag vet inte hur jag ska hantera det här på något bra sätt. Vet ingenting. förvirrad. hjälp snälla pusshej.
Ta bort honom, hör inte av dig till honom. Be honom att sluta höra av sig till dig. Det finns VERKLIGEN vettigare killar därute än sådana som är ”osäkra” och ”vill vara med båda”. Gudars. Douche. Han kan va.

Vilken storlek har du på vampire weekend tshirten? Skitsnygg!
XS! Puss.

Sandra eller er andra i kommentarerna. Jag behöver tips. I maj träffade jag en kille och blev monsterkär. Det varade i ca 3 veckor. Han sa han inte ville mera och hittade en ny direkt. Dom går på event tillsammans, sover tillsammans och allt det där. Jag är snart 30 år och känner mig så löjlig. Jag kommer inte över det. Jag kan inte sluta tänka på att det borde varit jag. Att vi skulle ha den fina sommaren. Jag vet inte varför det här tar sån tid. Jag har varit med om breakups förut men detta var bara en sån himla sorg. Jag såg liksom allt det fina vi kunde ha och sen försvann det.
Jag vet vart han bor även fast jag aldrig ens var där. På en gata i Göteborg som jag har undvikit hela sommaren. Jag vet vart hon tjejen jobbar. Nära mitt jobb. Jag måste släppa detta snart. Han har förstört min sommar och jag känner att detta kanske inte är helt normalt. Eller är det? Jag känner mig för gammal för sånt här skit. Att jag borde säga fuck it och gå vidare. Och det har jag gjort. Sen kommer det tillbaka. Sen tittar jag på hans facebook även fast jag tog bort honom, och ser att hon gillar hans nya profilbild.
Har någon varit med om detta efter så kort tid tillsammans?
Ja. Ibland spelar tidsspannet inte någon roll ju. Ibland känns det för mycket på så kort tid och då blir det ju typ ännu jobbigare att det tas ifrån en så fort. Prata om det tycker jag med dina kompisar. Gör nya roliga saker, ROLIGARE saker än vad ni gjorde ihop. Och såklart, respektera att du liksom är så här ledsen. Skitsamma om det bara var tre veckor. Man ska banne mig få sörja över allt som gör jätteont.

 Har du tips på något märke som har bra vida kjolar? Min favorit från Monki totaldog och har inte lyckats hitta några snygga till bra pris :/ kram
Monki är bra och jag tycker forever21 och asos är duktiga på fina kjolar också!

vad använder du för solskydd? tycker att det är såååå svårt att hitta en bra produkt som inte syns (a.k.a som man blir glansig eller blek av).
Jag använder en bb-cream med 25 spf i. Älskar BB-cream! Det är en foundation som gör huden superlen och den har typ alltid spf i sig oavsett märke.

Hej Sandra, ok det här är en fråga som jag inte tror det finns något svar på egentligen, men jag tänkte att du är så klok att det kanske kan hjälpa att höra några ord som kommer från någon utomstående. Hela grejen för mig började när killen jag var (jättejätte)kär i och hade träffat i två år låg med en av mina före detta bästa kompisar. Alla visste om det ett par månader innan en av mina bästa killkompisar berättade det för mig. Då blev jag superledsen. I samma veva blev jag sjuk i livmoderhalsen och kunde inte ha sex med någon. Jag vet fortfarande inte om jag kan det men läkarna tror att jag är frisk nu. I och med det här så slutade jag prata om killar och allt sånt. Nu när jag träffar mina kompisar så pratar de mycket om sina pojkvänner (jag är en av få kvarvarande singlar i mitt gäng) och kort sagt vet jag inte hur jag ska tackla de här samtalen. Jag har tagit upp en gång att jag inte kunde träffa någon på ett tag för att jag var sjuk (när jag var sjuk) men ingen ville prata om det och det blev jättedålig stämning. Samma sak när jag nämnde att jag kände mig väldigt ledsen över det som hänt med killen jag dejtade och inte orkade ta en fika, det blev mest ett ‘ok’. Förutom det så vill jag inte ens kyssa någon kille på ett bra tag, det går liksom så långt att jag känner mig ledsen om någon försöker flirta med mig. Jag känner mig verkligen ‘bränd’. Så efter det här hur kommer man igång igen? Hur pratar man om det när alla andra pratar om hur bra de har det med sina pojkvänner? Hur vågar man lita på någon igen?
Men hallå. Vad är det för vänner? Det är klart att du måste få prata om det. Alltså. Blir superarg på dina kompisar. Sätt dig ner och ha ett serious snack med dom. Säg det du har skrivit här till mig. Förklara att det gör ont, förklara att de måste lyssna på dig. Det här är ju sorgliga saker. Sedan undrar jag att om man liksom blir ledsen över att någon flirtar och man inte ens vill kyssa en kille, då kanske man ska ta det på rätt stort allvar. Då kanske man ska gå och prata med någon professionell om det? Du ska inte känna såhär. Ingen ska behöva det. Och du! Skaffa Tinder, en app där du kan like:a killar och chatta lite med dom (och träffa dom sen om du vill). Det kanske är ett ganska bra försiktigt första steg tänker jag? Då behöver aldrig oroa dig om det fysiska förrän du verkligen verkligen vill. PUSS.

jag låg med en kille nåra gånger i somras. vi kände varan lite genom kompisar och han va bra på att hångla, det va så det började. men sen när jag lärde känna honom mer på riktigt, dom där gångerna i somras när vi satt och pratade i flera timmar, blev jag störtkär i honom. senaste gången vi sågs ( en och en halv månad sen) hade vi hängt en hel kväll och en bit in på natten, och precis när vi skulle kyssas hej då sa han, som från ingen stans: ”du vet att det här kommer behöva ta slut nån gång va?”. jag blev sjukt förvånad, vi hade inte snackat alls om vilken typ av förhållande vi hade, inte försökt definiera något ”oss”, så den där kommentaren kändes verkligen som att den kom från ingenstans. sen fattade jag inte vad han menade heller. allt tar ju slut liksom, oavsett om man snackar om ett one-night-stand eller ettt förhållande som varat i 70 år som tar slut för att nån dör. jag tyckte att hans kommentar lät lite som ett försiktigt och ”snällt” sätt att säga ”kom ihåg att vi inte är ihop, jag vill inte att du ska tro att det här håller på att bli seriöst”. som om han kände sig trängd. men vi hade aldrig snackat i dom banorna, jag hade aldrig hintat att jag ville ha ett förhållande eller nått, för allt va så nytt! jag hade inte ens tänkt i dom banorna! men när han sa så tvingade han mej liksom att börja tänka. och det va typ då jag insåg att jag höll på att bli kär i honom. sen sågs vi inte, vi var borta från stan på olika håll, hördes av lite på fb, men inte mycket. igår såg jag honom i skolan och då fattade jag att jag inte hade inbillat mej nått eller att det inte hade gått över. det kändes som ett slag i magen när jag såg honom och jag va helt skakig hela dan efteråt. jag e alltså kär i honom på riktigt, jag e säker nu. och jag vet inte va jag ska göra. jag e rädd att han kommer backa direkt om jag förklarar att jag faktiskt har känslor för honom. jag är nästan helt säker på att han skulle göra det faktiskt. även om han skulle känna nått liknande för mej e han inte förhållandetypen. det knäppa e att det e inte jag heller. jag e inte en person som går runt och letar efter ett förhållande, tvärtom blir jag rädd av att tänka på förhållanden. men å andra sidan vill jag ha honom i mitt liv, va säker på att han finns där, jag vill bara hänga med honom och ligga med honom osv.
och om jag inte skulle berätta att jag e kär i honom e jag rädd att han kommer försvinna ur mitt liv. att han en dag, helt plötsligt inte vill ses mer. bara så där. det känns som han skulle kunna göra det när som helst och utan dåligt samvete, även om det sårar mej, för han har ju trots allt inte lovat mej nått. men allt känns så fel för han kan ju få mej precis när han vill. varje gång han skriver kommer jag att svara, och varje gång han vill ses kommer jag säga ja. men jag kan aldrig räkna med honom.
vad tycker du jag ska göra, sandra? jag skulle önska att jag slapp tänka allt det här. jag tycker så mycket om honom och vill inte förlora honom, vill bara vara med honom, men nu känns det som att allt e på väg att falla sönder. som att det kan falla sönder när som helst. och ändå har det knappt börjat. det har nästan inte hunnit bli något ”vi” mellan honom och mej, och redan känns det som att allt kommer falla i bitar.
<3. Olyckliga förälskelser är jobbiga grejer. Men grejen är den att de går faktiskt över. SOM jag har varit olyckligt kär i diverse pojkar och män som efter lite fram och tillbaka-hångel kommit fram till att ”de inte vill ha ett förhållande” (i alla fall inte med mig) och sedan lämnat en ensam kvar med frikkin blödande hjärta. Sedan följer ett par månader av trånande. Man ser honom överallt. Han är såklart på det där caféet man brukar gå till, han dyker upp på någon fest, man ser honom hångla med någon annan. Och kanske efter tre veckor hör han helt plötsligt av sig och man önskar sig femhundra gånger om att det kanske är nu det händer. Men det är typ exakt aldrig så. Han vill bara hångla lite, hålla kvar ens uppmärksamhet. Det finns så många därute som älskar när nån är olyckligt kär i dom. Så fort man själv börjar svalna drar de en tillbaka in med ett sms eller fyra. Det här suger såklart. Och gör att komma över-processen tar längre tid. Jag skulle kunna säga att du INTE ska svara på hans sms. Att du INTE ska träffa honom när han vill. För det borde du inte. Men jag vet ju själv att det är långt mycket svårare än. Så det enda jag kan säga är att det kommer att gå över. Det finns grabbar där ute som är en bättre match med dig, och det kommer du märka när du träffar dom. Puss.

Yo! Helt orelaterat till inlägget men ändå: skulle inte du kunna skriva nåt om valet i september, och framför allt varför man INTE ska rösta på SD? Alltså, är inte helt 100 på att du faktiskt har skrivit att du inte gillar SD men med tanke på att du är FI!:are och även har MP nära hjärtat känns det inte som en alltför galen slutsats att du tycker att SD är blä. Så: skulle du kunna tänka dig att skriva om det? Är så dålig på att argumentera och är allmänt ganska opåläst så har så svårt att argumentera mot folk som prisar SD och drar fram argument som jag är säker på är tagna ur röven. Du är så vettig så vill gärna höra vad du har att säga!
Den här krönikan tyckte jag var så JÄKLA bra på ämnet.

Hej Sandra! Jag tänkte besöka versaille slottet i höst och har hört att det är gratis för 18-26 åringar som bor i europa. Är det sant att det är gratis? KRAM♡
Ja det är sant! Men har för mig att Trädgården fortfarande kostar inträde.

Jag har en fråga till dig och Michelle. Nu när ni inte längre äter p-piller, har ni funderat/använt någon annan typ av preventivmedel som p-stav eller plåster, eller kör ni kondom varje gång nu? Kram
Jag har kört avbrutet ett tag vilket jag inte ens borde skriva här för det är ett jättedåligt och uselt tips pga så osäkert. Men så är det i alla fall. Just nu kör jag Natural Cycles, som är en mobilapp som mäter ens temperatur och därigenom ser när man har ägglossning. Jag har ingen aning om den fungerar än faktiskt, för jag har inte använt så länge. Men OM den gör det är jag bannemig den lyckligaste på jorden, för det innebär att jag aldrig mer i livet behöver stoppa i mig hormoner igen.

Sandra! Minns att du köpte ett par så fina Chanelcreepers i NY. Vet du om de fortfarande finns att köpa? Ska iofs försöka googla svar också. Drömskor ju. (Är de bekväma och så?) kram <3
Jag tror inte de finns kvar att köpa. De var från vårkollektionen 2013. Men kolla ebay! De är superbekväma. puss.

Men varifrån är tartan-kilten?! :)
Vintage!

 

 

answers to past weeks comments. part 1.

Jag och mina vänner åker till Stockholm om några veckor och behöver hjälp med att hitta bra barer/klubbar en fredagskväll. Har hört mycket gott om Trädgården och Kåken bl.a. via din blogg, men har också förstått att de har väldigt långa köer! Vad skulle du rekommendera åt tre 22-åriga tjejer som vill ut och träffa folk och dansa hela natten lång? Kram!
Kom tidigt till ställen så kommer ni in! Alltså runt 9-10! Trädgården har sin avslutningskväll på lördag så om man vill gå dit då ska man nog komma typ fem.. Vette sjutton vad det annars finns för ställen, är dålig på att göra andra saker än Kåken och Trädgården eh :). Men Berns kan vara roligt (också viktigt att komma tidigt pga kö), Musikaliska är en ny utomhusklubb (dock ibland lite väl brattigt). Spy Bar kanske också kan funka, men vet inte riktigt, inte varit där på säkert två år. Barer rekommenderar jag att barhoppa längs med Skånegatan, kanske ta en öl på Mosebacke, Nytorget 6 har en bra uteservering (och billig mat för att vara finrestaurang, allt under 200 pix). Riche är trevligt (lilla baren inte stora), Morfar Ginko för indiekids och musikquiz (på torsdagar tror quizzet jag det är), och Nada är supermysigt på vardagar. Nu kommer jag inte på något mer just nu. kram.

Hvordan ble dere kjærester?
Har datet en gutt i mange måneder nå, men vet ikke hvordan vi skal komme videre. Også er det så skummelt å snakke om de ekte følelsene.. Åh, denne kjærligheten. Så fin og så vanskelig.
Jag och Magnus dejtade när jag bodde i Paris under våren 2013. När jag flyttade hem till Stockholm hade jag ingenstans att bo och han frågade om jag ville flytta in hos honom. Då hade vi inte ens sagt att vi var ihop. Så vi blev liksom sambos innan vi var pojkvän och flickvän. Några dagar senare var vi ute på Berns och då frågade hans kompisar vad vi var, om vi var ihop. Och vi tittade på varandra och visste inte vad vi skulle svarade. Och då drog han mig undan till ett hörn och viskade: men vill du vara min flickvän? och jag svarade: ja. det vill jag.
Så egentligen kanske det bara är så enkelt. Man frågar chans. Puss.

Är det okej att skaffa rebound en vecka efter att han fucking krossat mitt hjärta? Tänker att det ändå bara var sju månader. Behöver jag fortfarnade vänta fyra veckor för att få hångla? Jävla skit fan det gör så jävla ont, det gör så jävla ont osv. Du förstår
Allt är typ okej om han fucking krossat ditt hjärta. Kör.

Är helt fascinerad över hur du orkar sitta och redigera ALLA bilder?! Hur många bilder tar du på en dag liksom? När jag gör fotoböcker så slutar det typ med att jag skriker på datorn ”MEN BAJSA NER DIG DIN KRÅNGLIGA HIMLA POGRAMJÄVEL” (Ja, så charmerande är jag…) Va är din hemliga superpower? Eller har du nåt knep jag inte fattat ännu? För övrigt: Tack för en superfin blogg! Sparar alltid din blogg till sist när jag läser.”Det bästa till sist” liksom;)
Men puss! Och ja! Jag har ett knep: Photoshop Actions. Räddat mitt liv som bloggare.

Undrade också om man kan ha bilderna privat på flickr. För det skulle jag vilja, använder typ dropbox nu men tar så stor plats..
Och tummen upp för photoshop-guide!
Självklart kan man ha bilderna privat! Photoshop-guide ska jag försöka knåpa ihop nästa vecka då.

♡  Du kommer alltid med så kloka svar, så jag måste verkligen fråga detta: hur säger jag till den partnern jag kommer att träffar att jag är bipolär? Vill ju egentligen försöka säga det typ direkt men det lär skrämma iväg hen, men vill heller inte vänta för att då kanske hen tycker att jag undanhållt det? Är så himla rädd för att bli ”bortskyfflad” just på grund utav detta. Kram
Nu har jag ingen erfarenhet själv av bipolaritet, så det är svårare för mig att sätta mig in i när det känns rätt att berätta. Men jag tycker i överlag att när man börjar känna sig trygg med någon, när man kanske bestämt sig för att inte hångla med några andra, så kan man berätta saker som har mer allvar i sig. Jag tror inte alls att person tycker att man undanhållit något. Man förstår när saker är svårare att berätta och man behöver lite tid på sig. Lycka till puss <3 Det kommer gå bra!

♡  Åh Alexandras jacka! Vet du var den är ifrån?
& Other Stories!


♡ Var har alla hittat regnjackan? Jag har googlat som en tok men inte funnit :(
Jag har köpt den på Petit Bateau i Paris men den finns på Urban Outfitters också. Både på deras sajt men även i affären i Stockholm. Jag har storlek XS.

Har jag missat eller har du inte haft nåt inlägg om din 30 års dag?? Visst var väl det för några veckor sen efter WOW?
Vi firade sista dagen på WOW! Här är inlägget.

♡  Fotar du i jpg eller raw? I raw är det ju lättare att manipulera bort överexponering och dylikt, asnajs. Började jobba så för nåt år sen, det revolutionerade mina bilder helt och de har helt annan kvalitet idag. Jag rekommenderar det, om man vill kunna fixa vissa delar av bilden utan att påverka det andra.
Jag fotar i jpg för att jag är slö och inte orkar gå igenom alla bilder i något raw-program och sedan exportera och allt vad det är. Plus att jag inte vet exakt hur man gör.. :’( Man jag har förstås förstått att det är bättre att syssla med raw. Tycker liksom att det tar sådan tid redan som det är att sortera och redigera och hålla på. Men vet. Borde.

♡  En fråga som kanske inte rör Flickr men ändå redigering; när du gör dina bokinlägg, hur gör du då när du som belyser citat ur boken (ser ut som att du typ lyst med en ficklampa på dem, men antar att det är gjort i datorn?)? Megatacksam för svar!
Jag har bara ljusat upp dem och höjt kontrasten i iphoto. kram!


♡  Har också tennis-tröjan. Men jag tycker att den är så himla genomskinlig? Hur gör du med det?
Köp en hudfärgad behå som är slät i formen så blir den perfa under ljusare t-shirts.

♡  Åh har googlat 85 gånger och kommit in på asos men hittar inte rätt cropped boyfriend style-tröja!
Vill du länka i ett svar här kanske?
Javisst! HÄR.

♡  åhhh vilken storlek har du i collegetröjan? är så fin, vill ha en sån mörkblå att ha på lillkroppen tills jag dör<3
Jag har storlek 6 i brittisk storlek. Jag har vanligtvis storlek 8 hos Asos men den här är lite ”baggy” eller hur man ska säga och jag ville ha lite tajtare.

♡  var köper du dina strumpbyxor :)?
H&M och Asos!

♡   Hej fina Sandra. Tack för en inspirerande blogg först och främst. Tänkte höra med dig vad du vet om jobb i Paris. Skulle vilja sommarjobba där nästa sommar och kan ganska bra franska. Var söker man och vad ligger lönstandarden på? Hur ser boende ut? Kramar
Hej! Den här frågan får jag ganska ofta. Vill liksom klargöra att jag har aldrig varken jobbat eller studerat i Paris. Vet heller inte hur man hittar boende på bästa sätt. Jag var där tre månader förra våren, jobbade frilans från Sverige och bodde i en bekants lägenhet. Klart slut! kram


♡  Sandra! För läääänge sedan skrev du ett inlägg med knäppa(men fina) kontaktannonser. Minns att jag älskade det inlägget men kan absolut inte hitta det! Kan du posta det igen? Eller samlar du fortfarande på dem så att du har nya? xx
Här är det! Samlar tyvärr inte längre men har massssssa fler än dom i inlägget. Kan leta upp dom! :)

 

answers to past weeks comments. part 3.


Sista delen av frågor som jag fått över sommaren, sedan ska jag försöka svara på kommentarer en gång i veckan i ett inlägg som vanligt.

Hej Sandra, du som alltid har bra åsikter om kärlek osv, kan inte du hjälpa mig med ett problem? Det är så att jag bor i Frankrike sedan ett år tillbaka, och nu när jag eventuellt tänkte flytta tillbaka till Sverige igen kommer Han in i mitt liv. Vi känner inte varandra sedan så lång tid, men jag vill inte åka iväg utan att veta vad som kunde hänt. Problemet är att han ska flytta till Tyskland i september. Då tänker jag att jag skulle kunna flytta till Bryssel, en stad inte så långt bort från hans som jag redan velat upptäcka innan. Men hur gör man? Ska en ”följa kärleken” sådär som folk bara gör på film, eller är det smartast att åka till Sverige, plugga och se hur det fungerar på distans? Och om en nu ska till Bryssel, vad gör man där om man inte pluggar? Hur vågar man? Eller ska en kanske stanna i Frankrike, för det är ju smidigare att träffas då, och det är ju helt klart ett alternativ jag kan gå med på.. Alltså förvirringen i min hjärna.. Merci beaucoup, bisous!
Hej! Gud, svårt. Jag antar att du säger Bryssel för att du har en utbildning då vill gå där? Annars är ju Bryssel trots allt i ett annat land än Tyskland fortfarande. Jag tänker liksom om du kanske kan plugga i Tyskland? Eller det där med era länder vet jag för lite om för att kunna svara på, hur länge han ska vara där och du ska vara där du är och så vidare. Så vi pratar om själva distansförhållande i sig självt istället. Jag har ju haft distansförhållande, och ska jag vara ärlig är det inte så himla lätt. Det gör ont, det är ensamt och tiden går långsamt. MEN. Är man kära i varandra klarar man det. Det som är viktigt med ett distansförhållande är en plan. Gärna inom ett år. Jag har förstått (vilket även stämde in på mitt distansförhållande) att det är efter ett år som det börjar bli kämpigt. Det heter ju liksom ihop av en orsak. Man ska vara tillsammans med varandra. Jag tycker du ska fundera på din framtid först, och vad som är bäst för dig och din utbildning etc, och sedan prata ihop dig med honom när, var och hur ni ses på riktigt nästa gång. Och på riktigt menar jag, när ni liksom ska bo i samma stad igen. Det kommer bli bra, men som sagt, framtidsplanen behövs. Här är ett inlägg jag skrivit om distans en gång.

Hur fungerar det med sådana här inlägg när du fått något gratis? Blir det inte som ett reklaminlägg då? Måste du få pengar för att göra reklam eller räcker det med att du får något gratis för att det ska räknas som reklam om du skriver om det? Tycker det är bra att skriver att du har fått bo där gratis. Hotellet måste ju medvetet gett dig en hotellnatt gratis för att de vill att du ska berätta om det. Fast sen så kanske de inte har något att säga till om när du skriver inlägget så då blir det ju inte som reklam utan mer som en recession. Hm. Skulle gärna vilja veta hur det fungerar och hur du tänker kring det. (Ang detta inlägg)
Hej! Såhär funkar det: Om man gör ett samarbete med ett varumärke, till exempel pastatisdagarna jag har med Kungsörnen, då får jag betalt, i och med att det är ett jobb jag gör tillsammans med dom. Då måste det enligt lag stå att det är ett samarbete i inlägget.
Om man får något skickat till sig, som en klänning, eller en gratis hotellnatt på då exempelvis Häringe Slott, då räknas det som en gåva. Jag behöver inte skriva om det, för det är inte ett jobb och jag får inte betalt. Om jag skriver om det, behöver jag inte berätta att det ens är gratis och jag kan vara hur negativ eller positiv som jag vill. Jag skriver dock alltid ut när det är något jag fått, för jag tycker det känns så himla lurigt annars. Som att leka lyxliv typ. Hoppas du fått svar på din fråga. kram.

Hej Sandra, gillar hur du delar med dig av vardag, fest och allting. Du ska skriva för dig och för att du ska njuta av det så, NO PRESSURE och ingenting om att behöva vara förebild eller något sånt… Men, om du skulle vilja, ha lust, får du jättegärna skriva om hur det är att få sitt hjärta söndersmashat för att sen faktiskt kunna bli kär igen. Hur händer det ens?.. Du kanske redan har skrivit om det också, hm jag vet inte, Jag sitter bara här, i lägenheten som var hans och min och jag tror att tårarna aldrig ska sluta rinna. Hursomhelst, uppskattar den här bloggen, oavsett allt!
Ha det bara bra, massa kramar från Johanna
Fina du. Det händer för att människan helt enkelt fungerar så. Jag tror inte att det är svårare än det. Vår naturliga instinkt är att överleva, det är det enda din kropp och din hjärna kämpar för, medvetet och undermedvetet. Därför, utan att man ens märkt det ibland, så mår man lite bättre en dag. Och lite ännu bättre en annan dag. Och till slut börjar man se människor igen, och känna för människor. Och hjärtat jobbar och jobbar och jobbar för dig, så att det en dag ska kunna blomma ännu starkare. Så här skrev en bloggläsare till mig en gång när mitt hjärtat var söndersmashat. Tycker det beskriver allt väldigt bra.

hej. folk skriver ju alltid här om deras fina kärlekar och hur de fick varann till slut och hur superkära de är. det är jättefint, men varje gång jag läser det så känner jag mig så ensam och kan inte rå för att känna att tydligen har alla i hela världen det så förutom jag. för jag läser aldrig om någon som inte hittat den där kärleken. om någon som med hundra procent säkerhet aldrig kommer träffa någon. så känner ju jag i alla fall. det enda jag haft med någon var med en kille jag inte ens tyckte om. som jag sov med mig på natten och som drog ner mig på dagen. som jag kysste bara för att nån måste man ju kyssa. allt annat har bara varit engångsgrejor på fyllan som lämnar en tom dan efter när man inser att det gärna hade fått vara lite längre och att man vill träffa personen igen, men det kommer aldrig aldrig hända för varför skulle någon vilja träffa mig igen och nej jag tänker inte höra av mig. och sådär har det varit så länge jag kan minnas och det kommer fortsätta vara så tills ingen ens vill ha mig på fyllan längre.
ja mitt självförtroende suger och har alltid gjort och nånstans vet jag att det inte är mitt fel. men snälla lyssna för jag vet inte vad jag ska göra. det kommer aldrig hända för mig. de få gångerna jag försökt har det gått åt helvete och om jag ens råkar tänka tanken nu att ”oj han där är fett fin kanske har vi kemi, kanske kan det bli vi” så inser jag snart. not in a million years. hallå. waky waky liksom.
och nu så är jag liksom 21 och jag känner mer och mer press för vad ska min familj tänka. att deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän, medan alla andra runt omkring är i förhållanden. men var ska jag ens träffa någon nu?? för tillfället pluggar jag inte och på klubb är det omöjligt att det nånsin kan bli nåt. eller okej nu skyller jag bara på saker när jag vet att det är mig det är fel på och inget annat. jag är 21 och skulle det hända hade det redan hänt. jag vet att det är kört nu och det gör mig genuint jävla ledsen för jag kan ju bli jättekär men jag vet att man inte kan bli kär i mig. de få som tyckt om mig och velat träffas har jag verkligen inte känt något för och sen har det ändå gått över för dem direkt och det säger väl allt. whatever, förlåt för lång negativ kommentar, det var egentligen inte min avsikt att lägga detta på nån annan. fick bara lite ont av alla fina kärlekskommentarer som aldrig kommer skrivas av mig
men hallå! Okej, nummer ett: Sluta genast säga att det aldrig kommer hända. Sluta genast alltså. Det är så otroligt dumt och onödigt och en nedåtgående spiral. Alltså. 21 år är INGENTING. Majoriteten av mina vänner hade inte varit i förhållande när vi var 21. Det tar olika tid för alla, men 21 är verkligen inte en ålder när man förväntas ha varit ihop tycker jag. Jag fick min allra första pojkvän när jag var 19. Och det menar jag verkligen första, hade inte ens lekt förhållande med någon på dagis. Jag tänkte också att jag väl aldrig skulle hitta någon, bara hångla på fyllan och bli ihop med någon jag tyckte ”var okej”. Men grejen är att kärlek händer. Det händer när man minst anar det. Och tills dess ska man frikkin njuta av att vara singel. Du kommer vara ihop och gift och grejer merparten av ditt liv. Njut av att vara 21. Det är en grym ålder. Och sluta skämmas! ”deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän” skriver du, men trust me, ingen förälder tänker så, speciellt inte om en dotter som var tonåring för två år sedan. Ut och have fun, när du minst anar det springer du in i din kille. Han är någonstans därute och längtar efter att bli kär i dig utan att ens veta om det själv. puss.

Hej Sandra! Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig för att få svar på min fråga, förutom till dig… Jag och min kille har varit tillsammans i tre år och de senaste två åren har vi bott tillsammans varav ett år utomlands. Nu är det så att jag ska börja plugga i en annan stad till hösten och min kille kan inte följa med för han pluggar i den staden vi bor i nu… Jag är så glad över att jag kommit in på mitt program (5 år) men samtidigt så ledsen över att jag inte kommer få vara med mitt livs kärlek varje dag… Min kille har tre år kvar på sin utbildning, så om det inte går att byta stad för någon av oss kommer vi få ha ett distansförhållande i 3 (!!) år. Att göra slut finns inte på kartan, vi båda är överens om att vi kommer klara det, men jag behöver tips på hur man gör. Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än två veckor i streck… Vilka är dina råd för att få ett förhållande att funka även om man bor 30 mil ifrån varandra?
Jag hoppas verkligen du svarar, för jag är helt förvirrad och ledsen. Tack <3
Skypa ofta, boka mötestider. Typ: vi ses klockan 20.00 varje dag. Skaffa appen whatsapp. Då kan ni skicka sms typ jämt. När jag hade distansförhållande hade vi även en hemlig facebookgrupp där vi skrev till varandra, delade roliga videos, bilder och sånt. Ha middagsdejter och film via skype. Typ laga samma sak, se samma film. Ses så ofta som möjligt. Helst mer än en gång i månaden. Ha kortare planer att se fram emot när ni kommer va med varandra. Typ resor sådant. Skicka brev. Jag skickade exempelvis blom-och-godis-bud till mitt ex när han var sjuk. Lycka till! <3

sandraaaaaaaaa hur gör man när man är i mitten av 20- och saknar sina föräldrar och småsyskon så att man tror att man ska gå av, när man bor i en storstad ute i europa medan de bor i en småstad i sverige där det inte GÅR att bo för en mitten av 20-åring?
Prata i telefon! Mycket! När jag bodde i London som sjuttonåring pratade jag och min mamma varje dag i telefonen. Och mailade utöver det. Här kan du läsa våra mailkonversationer, de är väldigt ärliga, tror kanske det hjälper saknaden lite om man lättar sitt hjärta. Alltså lättar det på riktigt, pratar om saker som känns mycket. puss.

Alltså Sandra jag älskar dig och din sprudlande livsglädje liksom och du är fett söt, din pojkvän är fett snygg och du reser åt högre och vänster i fjärran vackra landskap. Du lever mitt drömliv helt enkelt. Min fråga till dig vad jobbar du med? Du har ju helt sick bra klädstil, aldrig funderat på att starta något eget? Du är bäst!! Puss
tack och så!
Jag jobbar ju som bloggare! :) Det här är mitt heltidsjobb. Och sedan jobbar jag som författare, här kan du köpa min bok. Har en podd tillsammans med min bästis Michelle som du kan lyssna på här, och skriver krönikor och artiklar för olika magasin som du kan läsa här. Ett eget klädmärke är jag inte så intresserad av att starta, tycker mest om att skriva, men du kan köpa min mini-kollektion för JC på rea här! puss

Hej! Jag skrev en fråga i början av sommaren, men den kanske föll bort så ställer den igen: läste ditt fina fina inlägg om Joakim och hur ni inte längre var vänner (alltså det gamla som du skrev när ni inte umgicks). Men nu verkar ni ju vara superbra vänner igen, så himla fint! Om du vill dela med dig vore det så fint att få veta hur det gick till, hur ni hittade tillbaka till varandra igen.
Han hörde av sig till mig när Ludvig gjort slut och jag var så jäkla ledsen. Jag bodde i New York och han flög över Atlanten för att bo med mig och göra mig glad igen. Det var inte ens några frågetecken kring det. ”Nu kommer jag till dig” skrev han i ett sms. Och så gjorde han det. Och sedan var det bara som om det alltid varit vi.

Har en liten fråga! Jag hoppade tillbaka några år i tiden, och hittade när du hade svarat på frågor om det här med att romantisera tillvaron osv. Då skrev du något i stil med ”jag vill att allt på niotillfem ska kännas fint och genomtänkt, följa tema, ha tanke bakom och inte innehålla t ex grå måndagsmorgnar, utan det ska vara som att kliva in i en drömmig värld”. Trots att bloggen fortfarande såklart är fantastiskt fin känns det lite lite som att du har släppt på det där, och att det nu är mer vardagligt och öppet. Jag gillar’t! Hur tänker du med det? Var det ett medvetet val, eller har det helt enkelt bara blivit så att du blivit mer personlig/privat, äkta och öppen i och med att du fått mer publicitet även utanför bloggen?
Njäeao.. jag tycker nog att jag fortfarande kan stå för den där meningen. Alltså, min blogg har alltid varit personlig, jag har skrivit om jag mått dåligt eller om något känts fel eller skavts, men jag har samtidigt alltid varit mån om att den här platsen ska vara estetiskt tilltalande. Det här är ingen vardagsblogg – det är en livsstilsblogg. Jag vill att man ska komma in här och bli inspirerad. Om till exempel böcker, eller film eller platser jag besöker, saker jag gör. Dock tror jag att mitt språk har blivit mer vardagligt än tidigare, och det ser jag är en naturlig vidareutveckling i de flesta bloggar som hållt på ett tag. Man blir trygg på något vis. Jag känner att här kan jag vara mig själv avspänt och det är okej. Typ så? Hoppas du förstod mitt svar :)

Har tre frågor:
1. Hur lång tid tog det för dig att skriva boken?
2. Hur kommer det sig att du fick skicka in en ofärdig bok till förlaget? (Hör det på en podcast) Alla har sagt till mig att jag måste skriva klart boken först.
3. Tror du bloggen påverkade din författarkarriär och på vilka sätt?
KRAM PÅ DIG SANDRA
1. Det tog exakt 365 dagar.
2. Jag skickade inte en ofärdig, den var färdig enligt vad jag tyckte då. Den hade en början och en mitten och ett slut. Första gången jag skickade den till förlaget var i maj 2011. Då fick jag ett mail tillbaka att: intressant, men den behöver vara längre. Så då fyllde jag i mellanrummen helt enkelt, byggde fler sidohistorier. När jag skickade andra utkastet (ca 200 000 tecken) i januari 2012 var den mer eller mindre som den är nu när du hittar den i butiken!
3. Ja absolut, jag har ju en kanal med hundratusentals läsare så jag kan ju prata om min bok till min målgrupp på ett helt annat sätt än vad kanske andra debutanter kan. Är väldigt tacksam över det.

 

.

Translation. Read by clicking ”in english” in the right frame.

 

answers to past weeks comments. part 2.


Okej här kommer del 2 av kommentarssvar. Det var så många så det blir en del 3 också, kommer väl imorgon eller så! puss.

Hej Sandra! När kommer nästa podd avsnitt? Älskar eran podd så mycket har lyssnat igenom alla avsnitten flera gånger haha! Förresten, kunde inte ljudspåren av era tvoddar kunna komma upp på iTunes? Vill kunna höra på dem med även utan tillgång till internet!! Kram!
Kommer ut nu på torsdag och sedan varje torsdag resten av hösten. Ljudspåren till tvodden äger SVT så vi får tyvärr inte lägga upp dem på itunes. kram!

Men så nyfiken på hur fotoboken ser ut på baksidan, det har man fått se på de andra, snälla visa! :)
Bild 2014-08-19 kl. 15.07

Maneter!

Åhh, blev så inspirerad att göra det, så fint! Undrar också vilken storlek det är på din bok samt vad typsnittet som du använt heter?
Största storleken, landscape. Vet inte exakt mått finns nog på sajten. Typsnittet heter Learning Curve.

Ursäkta frågan som jag egentligen redan vet svaret på. Men jag frågar ändå. Hur är det med svartsjuka i ditt och Magnus förhållande? Jag vet ju att du inte är svartsjuk och jag kan anta att Magnus inte heller är det, men funderar ändå på hur han känner för bilder på ditt ex? Jag vet, past is past osv! Grejen är att jag själv önskar så himla innerligt att jag kunde vara lika cool med sånt! Istället får jag lite magont ibland och fantiserar om hur kul det säkert var på ”deras tid”. Så himla onödig energi som går åt! Tips mottages tack :) puss o kram
Magnus är väldigt o-svartsjuk. Det är skönt tycker jag. Angående bilderna på L från mitt fotoalbum 2011, sa jag bara som det var: – Jag tog med några bilder på honom för att vi var ihop då och jag kommer att uppskatta att jag gjorde det om typ tio år. Och han svarade, – Såklart, det fattar jag.
Vi har ett väldigt ärligt förhållande egentligen, känner jag mig minsta obekväm så säger jag det till honom. Och han är en väldigt trygg människa i grunden och jag tror han bara bestämt sig för att lita på mig helt och hållet. Det är väldigt fint. Angående ex så tror jag att man ska snacka om dem i ett förhållande! Det är ju om något superspännande att höra om vad ens pojkvän haft för sig innan man lärde känna varandra. Tror inte du ska tänka ”vad kul det var på deras tid”. Den tiden finns ju inte längre, och det finns antagligen en rimlig anledning till det.

Maybe it’s just because you don’t write about it, but it doesn’t seem like you care much about the music at this festival Way Out West? It’s strange because normally you seem like someone who cares alot about music? but this festival is more about vip parties? I really don’t mean to come of as judgemental, i’m just curious – because I checked out the lineup for way out west, and it’s so great.
Yeah you are right, I only saw around 7 concerts in total. Actually, I didn’t think the line-up for Way Out West this year was especially great. I am kinda of picky when it comes to concerts. I only really like to go them when I REALLY like the band, or if the music is danceable. Way Out West is a lot about secret parties as well as bands, and I love them secret parties!

snälla, berätta var man kan äta saffransglass! <3
Det ligger en liten glassaffär som har öppet när det är fint väder på Nytorget. På Skånegatan i korsningen Renstiernasgatan. De har MAGISK saffransglass!

Hej Sandra! Läser du några roliga tumblr’s som du kan tipsa oss läsare om?
Njäej jag hänger ju liksom mest på Pinterest. De är ju ganska lika varandra tycker jag. Började med en tumblr en gång men kom inte längre än så här.

Hej! Jag gillar dig och din blogg supermycket och har följt er ganska länge. En sak jag alltid undrat dock: vad hände med din pappa? Varför bröt ni? Förstår såklart om det är för privat, men man kan ju åtminstone fråga.
Vill inte skriva om det här. :/

hej sandra! kom och tänka på de där ekträden du sådde i en flaska? visst var det nåt sånt? hur gick det med dom och hur gjorde du? för övrigt tycker jag du och din blogg är <3 puss!
De dog! Men vi ska prova igen i oktober, då ska det vara bästa chansen att det funkar!

Sandra! Du måste göra en Köpenhamns guide till oss! <3
Okej!

Är ”pussats på konsert” bilden tagen med mobil? I så fall Vilken mobil har du?
Ja den är tagen med Gustavs mobil, en iphone. Tror det blev så bra av en slump! Håller med att det ser ut som system.


Fint läppstift, vart kommer det ifrån (färg osv.)? :)
Från Kate Spade och heter Blush. Det är typ nedtonat neonrosa! Tror dock inte Kate Spade-smink säljs i Sverige :(

Hej hej! Jag kom att tänka på: hur går det med löpningen? Springer du när du är på semester och ute och reser också, och isånnafall: hur ofta då? Har du sällskap eller vågar du springa själv på nya platser? Jag tycker det är lite läskigt ifall man inte skulle hitta hem igen..? Kram
Jag hade springpaus i sommar när jag var på platser jag inte varit tidigare. Tycker också sånt är superläskigt. Sprang ett par gånger när jag var i mina föräldrars hus vid Cap d’Antibes för där hittar jag, men annars har jag haft tränings-uppehåll. kram

Jag har letat efter ett kjol-top-par som du har i evigheter var har du köpt dem?
De är från Asos men från förra sommaren. Men GFD-store specialiserar sig på kjol-topp-par!

lägger du ut mer bilder på din flickr än här i bloggen?
nä, lägger precis ut så många jag ska blogga.


Hej nu har jag letat och letat och hittar inget så frågar: visst har du en liten pastellfärgad klocka? Om du kunde länka något inlägg med den eller berätta vart den är köpt blir jag väldigt glad! Kram
Har två, en rosa och en blå. De är från Swatch! Köpt på flygplatser, men här är ett inlägg.

Men förresten, röker Magnus också?
Nä lite feströkning ibland typ.

Har du någon gång varit i London? Finns det eller kan du göra en London-guide? Jag åker dit om tre veckor.
Det finns en london-guide! Dock inte sådär superstrålande och ganska gammal. Men ändå. Kolla kategorin reseguider.

 

answers to past weeks comments. part 1.

Okej det var ju typ i början juli jag svarade på kommentarer senast, ber om ursäkt för det. Här kommer del 1, resten imorgon! <3

new home.
Till nästa frågegång: Hur lång är Magnus? Har alltid tänkt att Nina är lång, men hon ser kort ut i jämförelse med honom, så blev nyfiken. (Syftar på fotot utanför affären där ni alla shoppade.)
Han är 190 centimeter lång!

Ska flytta tillbaka till Sverige för att plugga i en liten stad efter 2 år i London. Hur gjorde du när du kom tillbaka från New York? Känner mig helt deppig och som mitt liv e över nu ungefär.
Jag drog ju direkt till Paris i tre månader för att undvika deppen plus att jag även bytte jobb. Jag blev frilans efter NYC och tycker fortfarande det är spännande och nytt. Men förstår vad du menar ändå, jag tror tricket är att planera nya saker, nya äventyr, nya idéer och nya framtidsplaner. Hålla sig sysselsatt, särskilt i början. Men kom också ihåg att bara för att du flyttar tillbaka betyder det ju inte att du kan flytta därifrån igen? Jag tänker bo i många olika roliga städer i framtiden, du med tycker jag! puss

Hallå Sandra! Har en fråga till dig. Tjafsar/bråkar du och dina vänner ofta eller är ni bra på att hålla sams? Speciellt när en festar så tenderar ju saker att ”komma upp till ytan”, alla blir ärligare osv. (i alla fall bland mina vänner, men vi är ju också lite yngre). Men även allmänt liksom, är det ofta sura miner eller är ni bra på att hålla en go stämning när ni hänger?
En av de skönaste grejer med att sluta vara tonåring är att man slutar tjafsa med sina vänner. Innan var det så jäkla mycket DRAMA hela tiden (och ja särskilt på fest). Så nej, jag tjafsar inte med mina vänner. När vi hänger är det till 99% av gångerna en toppenstämning mellan oss (med det sagt att vi inte pratar om allvarliga saker, det gör vi ofta, men vi bråkar inte med varandra). De personer som fått mig att må dåligt har jag för länge sedan klippt med. Klart det kan uppkomma nåt enstaka bråk någon gång men de reder man ut som vuxna personer. Det är en av många grejer som är så himla härlig med att bli vuxen!

kitchen.
Finns inte tallrikarna och skålarna att köpa online? Jag har letat som en tok men hittar inte…
Jovisst, här.

Sandra.
Jag och G har varit ihop i ett år. Han har alltid varit mer kär, jag alltid mer passiv. Vi bråkade mycket det sista halvåret, jag hade mycket problem med min sexdrift och jag var arg rätt så mycket. Han är australiensare. Vi bor båda två i Brisbane. Jag har bott i Brisbane i snart två år. Jag pluggar här. Innan jag träffade honom hade jag inga vänner. Alla mina vänner är hans.
När jag var borta bestämde han sig för… ett par dagar innan jag skulle komma hem till Brisbane att han ville göra slut. För mig kom det från ingenstans. Vi hade bråkat och haft problem med sexlivet visst… men brukar man inte ha en diskussion om det om det liksom ÄR SÅ ALLVARLIGT, och gör allt så svårt för oss båda – innan man ens funderar på att NÄ NU ÄR DET ÖVER. Men nej. Han berättade att han hade bestämt sig för att vi inte kunde sluta bråka och att jag inte borde förändra mig för hans skull osv. Han bestämde liksom. Nej, nu gör jag slut. Efter ett år liksom – nu gör jag slut. Jag skrev till honom, nej – det tänker jag inte låta dig göra. Så kan man ju inte göra. Man kan ju inte vara ihop ett år utan att någonsin vilja prata om problem (även om man bråkat) och liksom, bara bestämma sig för att göra slut. Så jag sa att vi pratar när jag kommer hem. Jag kom hem idag. Han drog samma sak. Att han inte vill att jag ska förändras, att han inte vill förändras – att vi bråkar så mycket (även om jag aldrig trodde det var på allvar.. men enligt honom var det väl.. på världens största). Jag menar, han är en sådan person som låter en bråka med honom. För han viker sig. Han säger aldrig ifrån. Så han bjuder nästan in för det. Till exempel, när jag blev arg sa han bara okej, förlåt. Jag har gjort fel. Argumenterade aldrig. Och nu i efterhand säger han att jag körde över honom. När egentligen 90% av våra gräl kom från att jag kände att han aldrig gjorde vad han ville, att han alltid lät sig styras av _mig_ och därefter var passiv aggressiv. När han kör mig hem och jag inte vill att han ska röra mig längre och jag är så arg att jag dör, så slänger jag ur mig ”vem är hon?”. För liksom, man gör väl inte en sån omvändning och gör slut med någon man tycks ha dyrkat om man inte hittat någon annan. Och så berättar han. Om en flicka som försökt medans jag varit borta, men som han nekat eftersom han fortfarande var ihop med mig. Och jag blir så arg. Jag frågar – ska du göra det nu då, nu när det är över på riktigt? Han svarar ja.
Vad ska man göra Sandra? När ens pojkvän sen ett år tillbaka (som man till och med har bott ihop med) försöker göra slut med en över facebook för att han börjat ”bli kär” i en annan tjej över nätet. När den här tjejen läser samma program som vi båda gör och samma kurser och har samma workshops och tutorials. När man vet att man inte har några vänner utan honom. Att allt man har tillhör honom. Att alla kommer veta att han lämnat en för hon hära. Den här tjejen. Jag vill bara dö, och att någon skickar en brevbomb till honom.
Jag bara gråter hela tiden. Jag kan inte sluta. Hur ska jag komma över detta? Vill bara åka hem igen och ge upp allt. Men det har gått så bra. Alla är så stolta. men vet inte hur jag ska fortsätta.
Se det här som din chans att skapa DITT Australien. Inte kan man väl va ihop med någon bara för att han sitter på kontakter och vänner? ”Allt man har tillhör honom” skriver du. Så vill du väl inte ha det i längden ändå? Dessutom skriver du ju att han alltid varit den som var kärast, det låter inte heller som ett nyttigt förhållande, eller något som är ultimat för dig. Om han har varit tydlig flera gånger att han inte vill vara ihop måste man acceptera. Det måste man även om det gör ont (det gör alltid ont). Ett nytt land ligger framför dig. Nya människor, nya kärlekar. Det kommer bli bra, försök att släppa honom. Se det här som din möjlighet att skapa något som bara är skräddarsytt för dig.

marrakech
dina solglasögon är ju dösnygga, var kommer de ifrån?
De är från Björn Borg! Man ser nästan aldrig på bilderna, men de är lila på ett knäppt sätt. puss.


hur tycker du salt- o pepparbehållarna? vad heter det? funkar? har kollat på dom tusen gånger i affären o velat köpa men hålen verkar lite små. kanske gör det inget?
Jo hålen är lite för små. Alltså det funkar om det är väldigt finmalt, men de hade ju mått bättre av större hål.

basil.
Älskar basilika. Men VAR har du köpt dom där gulliga vaserna?
De är ekollon-vaser från Svensk Tenn. Kostar 150 kronor styck. kram

friday in august.
Älskar förvaringslådorna.. letar för fullt och undrar vart du har hittat dem!??
De är från Ikea! Kram

Vad har du att säga till en sextonåring som ska flytta ca nästa vecka för att gå gymnasiet med massa människor som sextonåringen ej känner. +pissnervös?
Heja dig! Kommer gå strålande, om inte direkt så efter ett litet tag. puss.

way out west.
Jag undrar mest om Devis byxdress som är världsfin, vet du vart den är ifrån eller så?
A.P.C.!

Du har så himla fina bilder alltid, vad fotar du med för kamera när du festar och så där? Har du din systemkamera då? Puss!
Tack, mengud så sjukt trött på min kamera som verkligen sjunger på sista versen. Den är en Canon T3i och objektivet är 28 mm. puss!

friday.
Fråga! Vad har du för storlek i din AA tennisskirt? Den där du har i typ ljusrosa alltså.
Har medium i alla mina AA-kjolar, men just den är i small. Sålde den på bloppisen pga för liten nuförtiden. kram.

Alltså Magnus och Gustav, är det finaste någonsin?
JA! Speciellt när de springer omkring tillsammans på festivaler <3333

Hejhejhej, jag är väldigt förtjust i din pinterest, och undrar om du har tips på några pinterestsidor som är väldigt lika din bara det att de uppdateras prick varje dag eller åtminstone väldigt ofta?
Ja jag har gjort ett par sådana inlägg, sök på ”niotillfem + pinterest” så borde de komma upp. Kan göra fler! Kan göra ett i veckan vetja.


Hej! Skulle inte du kunna skriva ett utförligare inlägg – krönikastyle – om stormveckan i NY? Mer så att man har känslan att man va där med er, känslorna, tankarna, händelserna. Allt måste ju inte vara sant och man kan ju döpa om folk och så. Den krönikan som du redan skrivit om detta var mer som en berättelse, man berättar för vänner som ej var med om detta. Jag tycker att det är väldigt intressant hur människor förändras när man är med om något liknande. Just a tip!!
Hej! Jag gjorde inlägg under hela den stormveckan, som du kan hitta:
Söndag & Måndag
Tisdag & Onsdag
Torsdag & Fredag
Skrev även svar på tal till de som tyckte att jag inte borde skriva om mina egna upplevelser (eller tyckte att jag romantiserade) i slutet av detta inlägg. Det var en väldigt surrealistisk vecka och jag tror absolut att den förändrade oss. Ingen kan liksom fly en orkan, hur trygg man än känner sig i sin svenska kostym om du förstår.

Hej! Jag har en fråga om regnjackan du köpte på Petit Bateau. Jag har nämligen en likadan som jag köpte för några veckor sedan. Nu har det regnat ordentligt två gånger (skyfall verkligen) och jag tycker liksom att jag blir lite blöt igenom tyget. Bomullsfodret är lite fuktigt och kallt när jag tar av den. Har du haft samma problem? Tänker att den kanske inte är så himla vattentät utan bäst för lagom regn. Dåligt i alla fall. Får nog gå tillbaka till butiken, för en blir ju så himlans ledsen av att bli blöt.
Gå tillbaka, min läcker inte alls! kram

Men alltså, hur mysig ser inte hängmatta/kudd/läsarbilden ut?!? Har ni hyrt huset? Om ni hyrt det, var och hur? (ang Marseille)
Via airbnb.com såklart! :)

gagnef.
den där jenny och hennes fina gröna klänning alltså! såg den första gången när ni var på (i?) gagnef och har letat som en tok men inte hittat. N Å G O N som vet var man kan finna denna magnifika klänning? kram
Monki! Osäker på om den finns kvar dock. kram

När jag har tråkigt på jobbet så lyssnar jag om avsnitten på er podd :) Läntar så tills ni börjar igen. Ni är mina idoler helt klart!
På tal om podden, är du egentligen döpt till Alexandra?!
Står de det i ditt pass liksom? Är det någon som kallar dig Alexandra? :)
Tycker båda namnen är fina hursom!
Puss! yes, jag är döpt till Alexandra men det står inte det i mitt pass. Jag bytte till Sandra när jag var 17, på grund av att ingen kallade mig Alexandra.

hej sandra! jag undrar hur jag kan kontaktera din kompis nina ang. hennes bok. har hon en officiel e-postadress eller sånt? tack för hjälpen!
nina.akestam@gmail.com

IMG_5476
Sandra, vilket märke kommer din vita ögonpenna ifrån? :) Köpte en nyligen, men tycker inte att det vita blir lika tydligt som det ser ut att bli på dig! Puss!

Du måste ha en torr penna, en kohl-penna. Jag köpte min på Kicks!

Ska du hänga nått på Popaganda i augusti? Jag vill himla gärna de London Grammar!! (Som du tipsade om för ett tag sen!)
Jaaaa så pepp!

 

Translation. Please click ”in english” in the right frame to read.