answers to past weeks comments. part two.


Men leotröjan på översta bilden! Hur fin? Otroligt superfin om jag får tycka som jag vill (och det får jag i min kommentar :) ). Vars är den ifrån? Vill haaaa en. Skickar lite gladmåndagspepp till dig. PeppPeppPEPP!
Tack för peppen! T-shirten är från Opening Ceremony’s samarbete med Chloe Sevigny. Men den har några år på nacken nu tyvärr tror inte den finns kvar.

Jag undrar vilket typsnitt och storlek på typsnittet du hade i din bok? Håller på att skriva min första bok så det skulle vara intressant att veta :)
Oj jag vet faktiskt inte, det var förlaget som valde. När jag själv skriver så använder jag typsnittet Cambria i storlek 12 med 1,5 radavstånd.

Hej!
Jag ska snart åka till New York. Har läst din guide men skulle ändå få vela veta dina fem favorit? Hoppas du har lust att svara.
Vilka fem sevärdheter skulle du besöka?
Vilka fem restauranger skulle du besöka?
Vilka fem maträtter skulle du äta?
Vilka fem affärer skulle du besöka?
Vilka fem varor skulle du köpa som inte finns i Sverige?
Hej hej, anledningen till att jag gjorde guiden var för att man just skulle kunna hitta svaren utan att behöva fråga. Att skriva 25 tips bara sådär tar himla lång tid alltså. Men i superguideformat: min favoritrestaurang är Buvette och skulle jag köpa med mig något skulle jag köpa Nyquill.

Hej!
Du som är så kreativ och vet roliga saker, har du något bra tips om ”gå bort present” jag vill vara lite roligare än en vinflaskan el en blomma!! :
Hej! Du fick så otroligt bra svar av en annan kommentar vid namn Cicci så jag publicerar det rakt av.
Svar till Johanna om gå bort-presenter (jag är ju inte Sandra, men älskar att ge bort grejor): Om det är fest på gång, kanske en middag med utgång eller liknande tycker jag att det är strålande fint att ta med något roligt och knäppt som får alla att bli lite barnsligare. Det kan vara ett paket lösmustacher, fusktänder eller clownnäsor som köps på tex. buttericks. Det kan vara 200 prickiga sugrör eller massor av strössel (Lagerhaus). Med lite mer planering kan du beställa 10 kazoos på nätet så att ni kan ha en miniorkester. Annars kan det ju vara fint att följa den italienska traditionen och gå förbi ett glasställe med hemgjord glas på vägen till festen och be att få köpa med en låda. Det är underbart att dyka upp med massa glass till en fest så länge den som planerat maten inte har ett så stort planerings/kontrollbehov att det stressar när du lägger dig i menyn lite (men skyll på italienarna då)

Har du något tips på hur man får känslorna att svalna och inte slutar längta till något som inte finns?
Finns nog inga magiska quickfix men att sysselsätta sig och försöka träffa nya människor (alltså behöver inte vara nya människor att hångla med, bara nya människor rätt och slätt), brukar hjälpa lite. Och att ta bort honom från alla sociala medier.


Alltså. Först vill jag tacka dig för att du är en sån STOR förebild i alla kategorier! Sen så undrar jag vad det är för skor du har på dig i den allra sista bilden till höger i inlägget. De ser ut som de perfekta skorna jag aldrig lyckas hitta… PUSS
Tack! <3 De är från Asos och jag köpte dem våren 2013. Kanske har de liknande nu? PUSS

åå vilken fin ryggsäck, far man fråga vart den kommer ifrån?
Asos.. allt jag äger är tydligen asos.

Hej Sandra. Tack för världens finaste och viktigaste blogg. Vad ska man göra när man inte kan sluta känna att man inte är värd något, att man är tråkig och inte kan slappna av med fina killar? Jag råkar alltid säga något knäppt när jag är med snyggisar. Alltså jag började med Tinder när du tipsade nån här om det, men alla killar jag ser verkar ha så jävla intressanta liv och ser så bra ut att jag inte riktigt vågar gilla dem. Är så rädd att de ska bli besvikna över att jag är världens tråkigaste människa liksom. Jag är verkligen ingen speciell. Det har inte med mitt utseende att göra, det är jag ok med. Har du några tips?
Det är klart att du inte är världens tråkigaste människa! Dummaste jag hört. Alltså, man blir ju nervös kring snyggisar, det är ju inte så konstigt. En gång på en båtfest i New York kom en kille fram till mig som såg ut som typ gud byggt honom till mig. Jag blev så nervös att jag inte ens pallade säga hej tillbaka utan tittade ut mot vattnet och bara: ”the ocean is. so. blue. you know.” Han ba, eh ja ok.. Angående Tinder så piffar väl alla till sina liv där? Man väljer ju ut sina bästa och mest lyckade bilder. TRO mig att högst 3% av de där har lika intressanta liv som de ser ut att ha. Glöm liksom inte det, de flesta är lika oroliga och nervösa över att det ska bli bra som du. Försök att inte fundera för mycket på att de ska bli besvikna eller så, det funkar liksom inte så. Ibland blir det rätt och ibland blir det fel. Och när det blir fel får man prova igen. Kör bara, jag tror på dig. puss.

Hej! Har en fråga jag alltid undrat! Som jag förstått har du två bröder och en syster? Men, vem är helsyskon och vem är halvsyskon?
Jag har en helbror som heter Jack, han är 27 år. Jag har en halvbror som heter Gustaf på min mammas sida, han är 19 år. Jag har en storebror på min pappas sida, han heter Richard och är 33 år. Sedan har jag en styvsyster som är min styvpappas dotter, hon heter Mira och är 24 år.  Hoppas du hängde med!

Tog ”Strix” in ”Paradise Hotel” till Sverige? Min pappa vet tydligen vem din mamma är, nåt om medalj hos HKH. Lyssnade inte så noga under brunschen förra söndagen :/
Haha <3 Jag vet inte om Strix tog in Paradise Hotel. Min mamma och styvpappa startade produktionsbolaget Titan Television, men innan det jobbade hon på Strix men det var massa år sedan, långt innan PH. Min mamma och styvpappa fick medalj av kungen för några år sedan för att de byggt upp ett intressant svenskt TV-klimat typ (nåt sånt om jag minns rätt). Himla flott ändå!

Hej Sandra! Först och främst, älskar din blogg men speciellt dina spellistor. Du är som min egna lilla dj.
Jag har tidigare i år och förra året varit sambo med en person som jag ville dela livet med. Vi hade våra upp och nedgångar, men det har alla. Jag har alltid höjt upp honom och aldrig riktigt slutat förstå hur jag kunde ha sådan tur. En sån där man som både ser otroligt bra ut och får dig att le i dina sämsta stunder i livet. Vi hade inget köksbord, så vi gjorde i ordning frukost i en korg och picknickade på golvet. Vi reste runt, skapade minnen och jag var så glad. Ordet glad kan inte förklara hur jag kände mig när jag var med honom. Självfallet fanns det även nedgångar så hårda att jag ibland trodde att jag skulle gå sönder i små, små sprickor. Men vi fortsatta aldrig att kämpa tills en dag i Juni. Då lämnade han mig, med orden att han fokuserar för mycket på oss och när vi bråkar så lägger han för mycket energi istället för på sin karriär – han kan ju faktiskt lyckas i livet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag slutade aldrig kämpa, både för livet och för honom. Jag själv pluggar två program, jobbar två jobb och satsade allt för att hålla livet i glöd på båda håll. Men vi är alla olika, dock kände jag att det låg mer bakom. Det tog ett tag tills att jag fick reda på att han hade varit otrogen och innan det så blev han bara mer och mer elak via sms och ord. Genom att lägga alla våra misstag på mig, jag gav inte honom allt, jag tänkte på mig själv och jag ville förändra honom (delvis, försökte några tappra försök att få honom bli humanist, volontär och vegan – ingenting lyckades) men till slut kom detta fram att han varit med andra. Självklart gick min värld sönder. Inte så att någon nära kunde se – jag är enligt dem flesta den starkaste personen dem känner. Jag fortsätter arbeta, plugga och träffa vänner. Det är så jag överlever. Men jag kan inte sluta tänka på honom. Eller nej, jag kan inte sluta sakna känslan jag kände med honom. Känslan att man kan förlora allt så länge man har honom och det skulle ändå vara bra. Känslan att man vill ge och visa personen världen. Efter att det tog slut så har jag träffat andra men det känns aldrig riktigt kul. Att beskriva känslor är så otroligt svårt men om du tänker dig att du står mitt i stan, folk passerar dig och du stänger dina ögon. Du får inte hela bilden då, inte heller hela känslan. Så känns det, på ett ungefär.
Så är det tyvärr precis så det känns när ett förhållande tar slut. Han verkar ju vara ganska svag. Han skyller först på sin karriär och sen uppdagas det att han varit otrogen. Vet du vad han är? Han är en idiot. Och japp, det är skitsvårt att även komma över idioter. Och ens kompisar kan ju säga: glöm honom, han är uppenbarligen dum i hela huvudet. Och i början och rätt lång tid framöver så känner man sig liksom ”lurad” om du förstår. Han var ju ingen idiot i förhållandet när allt var så bra? Han var ju fantastisk då? Och ja. Så är tydligen livet. Ibland raserar världen som man byggt upp och då vet man överhuvudtaget inte vilket halmstrå man ska hålla fast vid. Och då måste man bygga upp något HELT själv. Och det kan verka omöjligt till en början. Men lite lite i taget kommer det är att lätta. Och du kommer känna dig starkare än någonsin. Och en dag börjar man själv förstå på vilka sätt han är en idiot. Ha absolut ingen kontakt med honom, whatsoever. Träffa andra om du vill, men leta inte efter honom i dem. Oroa dig inte över att du måste leta efter kärlek i de killarna, den kommer nämligen bara komma fram när du är redo för det själv. Lycka till puss.


Hur gör du när du poserar för dagens outfit? Står du helt still eller gör du liksom en långsam rörelse? Hur gör du när andra tar kort på dig? Gör du likadant då som när du är själv? Känns det inte konstigt när det tar sådär lång tid innan kortet tas liksom? Dina poser ser så naturliga ut, så caught in the moment men samtidigt är de alltid skarpa och fina och allt det där.
Jag ställer kameran på självutlösare som tar sju bilder åt gången. Jag står helt still för varje klick! När andra tar bilder poserar jag ungefär likadant, man vänjer sig efter många år som bloggare, då vet man ungefär vad som funkar. puss.

hej ! jag minns att du skrev om dom olika redskapen du använde för att skriva din bok (andra program än word etc), hittar ej det inlägget, skulle du kunna länka till det?
Yes, här är det inlägget.

måste bara få fråga en grej; tränar du? Isåfall; hur ofta och hur mycket? Även, hur ofta äter du godis och dylikt?
Jag tränar just nu ungefär 2-3 gånger i veckan (springer en halvmil varje gång). Jag äter godis varenda himla dag, mest sura saker och lakrits. Att jag inte har haft hål i mina tänder är ett mysterium.

Hej internet-storasyster. Jag skrev förra veckan om en kille som velade mellan mig och sitt ex, och du svarade väldigt vettigt och fint, så jag har nu sagt att han ska låta mig vara.
Men nu kommer den här känslan av att jag på riktigt inte tror att det kommer finnas någon som han, som förstår mig lika mycket som han, som är lika rolig som han. Du vet, allt det där. Och med det så kommer den jobbiga perioden av att inte äta. Jag har inte ätit ett mål mat på en vecka, spyr bara när jag äter för mycket. Så min fråga är egentligen: finns det tips från wherever som säger vad för mat man kan tvinga i sig när man ligger och hulkar över att det inte finns någon där ute som håller min hand som han gjorde.
tack puss hej.
hej <3  Jag har skrivit om mat när man mår kärleksdåligt här. Ät trygga saker, som du inte behöver tänka på hur de smakar. Ha färdigmat hemma. Det kommer bli bra. puss.

Mina frågor till dig:
 Tar det inte mycket tid att redigera en massa bilder och ladda upp där? Hur mycket tid spenderar du på att redigera bilder på en vecka till bloggen/flickr? Slänger du de andra bilderna som du inte laddar upp på flickr? Och de bilderna du redigerar, redigerar du dem bild för bild eller ett gäng samtidigt?
 Då jag inte tjänar några pengar på min blogg vet jag inte hur mycket tid som är rimligt att lägga på bilder. Vad tycker du?
Ja det tar ungefär två timmar totalt per inlägg att överföra bilder till datorn, välja ut, redigera, ladda upp och sedan lägga in i bloggen och skriva. Jag redigerar de var för sig men använder oftast färdiga photoshop actions. Det tar ju rätt mycket tid att blogga och i början tjänade inte jag heller en krona. Man får fundera på om man tycker det är värt det och framförallt om man tycker det är ROLIGT. Om man inte tycker att det är roligt tycker jag man ska strunta i det! kram

Hej Sandra! Mitt liv består liksom bara av skola och att sitta inne på mitt rum. Jag vill resa, dansa, vara kär och allt sånt med jag är liksom 15 år och fast här i vardagen. Hur gör man för att stå ut och inte gå under?
Håll ut! Att vara femton år innebär liksom att längta bort. Skulle tippa på att 99% av alla i din ålder längtar till en större värld. Det gjorde i alla fall jag. Prata om det med dina kompisar, planera framtiden. Vad ska ni göra sen när ni går ut skolan? Flytta till London, bo i kollektiv, hångla med fransoser och fransyskor eller ta klappa på pandor. Vad vet jag? Jag läste att drömma om saker kan ge samma välmående som att faktiskt uppleva dem. Puss!


hej sandra! av ren nyfikenhet! hur känner du och Mathieu varandra? och är han en av dina finaste killkompisar? (tänker på de där fina inläggen du har om dina kompisar, men då är kanske inte han med?)
hur tusan uttalar man hans namn förresten? försöker alltid när jag läser det men lyckas nog inte.. haha!
kram på dig, din blogg är bäst :)
Hej! Jag och Mathieu lärde känna varandra genom gemensamma bekanta i New York. Sedan jobbade vi även på samma reklambyrå. Han är absolut en av mina närmaste vänner, även om vi inte bor i samma världsdel just nu. Man uttalar hans namn såhär: Mattjö.

Hej,
vad gör en när en börjat träffa en kille och börjat gilla honom och när det efter ett tag kommer fram att han inte har gjort slut med sin tjej som han sagt utan att de bara har en paus och att det egentligen inte var tillåtet att träffa andra under den här tiden men att han säger att han gillar en och hoppas att en kan förlåta honom för att han ljugit och att han vill vara med en? Förlåter man honom eller går man vidare för att han är ett svin som inte sagt sanningen trots att en tycker att han var typ världens finaste innan detta kom fram?
Det kan bara du veta som är i själva sammanhanget. Ibland blir ju folk jättekära liksom, och han kanske blev det i dig. Du måste själv fundera på om du vill välja att lita på honom eller inte. Lycka till. puss.


Sökfunktionen verkar inte fungera på din blogg? Jag söker efter ett inlägg gällande hur du fixar ditt hår.
Hmm för mig funkar den? Här är inlägget.

Jag tänkte att du med dina läsare är vettiga och insatta i såna här situationer. Jag har nu under två veckor deltagit i en nollning/introduktion till ett lärarprogram. Vi har fått göra massa olika roliga saker typ tävlat och gjort diverse uppdrag om dagarna och festat om nätterna. Och det har känt så jävla bra och kul och befriande att träffa nya människor som är både äldre, yngre, från olika städer osv. Och nyligen hade vi vår sista sittning då, och priser delades ut för alla möjliga saker som hade skett under de gångna veckorna.
Sen helt plötsligt så ropas tre tjejer upp på scen, som är nominerade till ”STÖRST OCH FINAST BRÖST”, fattar ni liksom störst och fucking finast bröst – det har då ”smugit runt” en som har kollat in och bedömt alla tjejers bröst under veckorna för att sedan ta fram finalisterna och dra upp dom på scen framför ca 200 personer.
Och detta har gjort mig så jävla jävla jävla ledsen och arg och vill så gärna att det inte ska behöva vara så. Och hela nollningen känns förstörd.
Men jag vet liksom inte vad jag kan göra åt det, om jag ens vågar ta upp det med några av de ansvariga?
Men fy fan! Sjukaste jag hört. SJÄLVKLART ska du ta upp det med de ansvariga. Det finns säkert fler som tog illa upp som du kan gå dit tillsammans med. EJ okej.

hallå kan du inte berätta hur du tänker kring dethära!!!! <3
om jag skrev en bok skulle jag aldrig vilja att andra människor valde namn på karaktärer eller omslagets färger. du själv gillade väl den svarta bäst? tycker förlaget/din redaktör att du ska involvera dina bloggläsare så mycket som möjligt eller varför tar du inte bara svart?
Nej, båda gångerna var det jag som kom med förslaget att ni skulle få vara med och bestämma, inte förlaget, men de tyckte det var en rolig idé båda gånger! Men du måste tänka på att angående karaktärerna så var jag ju domaren. Jag skulle aldrig välja namn som inte passade med karaktären. Angående omslaget är det ju precis samma grej. Vi jobbade ju fram flera omslag, men tyckte den här varianten var finast. Sedan gillade jag själv det svarta omslaget bäst men tyckte alla färger var fina, och då kände jag att då kan ju lika gärna ni få bestämma vilket det skulle bli.  Jag tycker att det är roligt att involvera läsare, men jag skulle ju aldrig släppa det helt fritt. Så valet är ju inom redan satta ramar om du förstår?

Den där mintgröns cykeln på sista bilden, alltså… Jag har sett den parkerad vid slussen, eller nån annan likadan… jag vill HA den. Vet du vad det är för märke? Nåt franskt va?
Devi hälsar att cykeln är från BikeID!

en fråga till nästa frågeinlägg: kan du inte berätta lite hur du gör dina videos i imovie? en liten tutorial liksom. jag älskar mac och apple, men alltså imovie – SÅ opedagogiskt på något vis?! hilfe! <3
Jo abso, kan försöka göra en guide till det!

Men åh, lampan! Precis vad jag har letat efter till vårt sovrum. Lagerhaus säger du – kollade genast, men jag hittar den inte i deras nätbutik. Köpte du den för länge sen? Tack!
Lagerhaus nätbutik är inte så bra. Jag köpte den i affären förra veckan! puss.

.

 

Translation. Read by clicking ”in english” in the frame at the right.

answers to past weeks comments. part one.

thursday.
Hej Sandra! Jag är precis färdig med min andra bok. Jag är jävligt nöjd och håller nu på med hela förlagscirkusen. Hade du kunnat berätta lite hur du jobbade månaderna/halvåret innan din bok kom ut? Med skrivande dvs. När bestämde du dig liksom för att nu, nu är den helt klar? Lite sånt. Hade varit så fint. Systerskapskram till dig.
Hej och megagrattis! Mitt manus ändrades väldigt lite från att jag skickade in det till förlaget till att boken kom ut ett år senare. Några sidor togs bort och några lades till (främst sidohistorierna om hennes bästa vänner uppdaterades så att de fick mer liv). Ett halvår innan den kom ut kopplades redaktör på (första halvåret jobbade jag med min förläggare). Då pillade vi med det grammatiska, formuleringar som lät knasiga eller rätt och slätt ”fel” (exempelvis chattar de på ospecificerat ställe på internet men det var kanske lite väl likt msn som tonåringar inte använder längre så några sådana formuleringar ströks). Om du menar när jag bestämde mig för att boken var klar innan jag skickade in manuset till förlaget var det egentligen när jag fyllt i alla luckor. Jag hade liksom gjort en ganska tydlig struktur på boken sedan tidigare och visste på ett ungefär när den skulle va ”klar”. Att organisera sin roman är väl mitt eget bästa tips för att känna sig färdig. Hoppas svaret var okej och förståeligt. kram och lycka till med boken!

one week.
 Hej Sandra! Förstår att du får nästan för många frågor men – hur har du hängt upp din plansch? Det ser ut att vara en grej bakom som ”spänner”upp den. Var hittar man en sån? Puss du äger!
Den är från Ferm Living och finns här! Puss

Undrar om postern! Behöver den!! <3
Den är reklam för ett feministiskt forum som jag var och pratade på i somras. Den finns inte till salu så vitt jag vet. kram

Sandra! Var är sängen och kudden med gubben köpt någonstans?
Sängen: ikea (jag valde mörkgrå botten vilket jag tyckte var fint), kuddarna är från Depeapa.

new york 2006
kaffeet i new york på bilden med dig som rödhårig? Vad heter detta kafe? Ser alla kafeer i new york ut så? Det var jättefint.
Det är vad som i USA kallas för diners. De finns lite här och var och serverar billigt kaffe och klassisk amerikansk mat. Alla är rätt lika varandra inredningsmässigt. Bilden är tagen 2006 på en diner uppe på Upper West Side, kommer tyvärr inte ihåg var.  kram!

Finns det nån anledning till att du väljer att inte kommentera valresultatet?
Jag vet inte vad jag ska säga mer än vad som redan sagts. Ni vet vad jag tyckte och tycker. Självklart är det supertråkigt att FI inte kom in och helt sjukt att SD blev så stora. Samtidigt känner jag en maktlöshet och vet inte riktigt vad jag skulle skriva på bloggen. Jag har ändå försökt på de sätt jag kunnat. Jag har länkat alla vettiga politiska artiklar jag hittat på min twitter, jag har haft en valpodd med Michelle, jag har uppmuntrat till samtal, jag har skrivit om vad jag själv röstat på och jag har länkat hundratals feministiska länkar på min blogg det senaste året. Jag har gjort det jag som enskild människa och bloggare kunde göra.  Har överhuvudtaget ingen vidare lösning på hur man ska tackla det här stora problemet med SD. Jag själv väljer att backa och fundera tills vidare, andra säger det bättre. Tyckte den här krönikan var vettig.

Men shit och herregud förlåt om jag och hela världen tjatar men går det att komma över honom? Går det att må bra helt inuti? Det har gått ett halvår sen han smashade allting i livet. 6 månader! Hur var det för dig då? Älskar sammanfattningar och typ.. hopp? Gripa efter halmstrån osv. Tack <3<3<3
Det tar oftast längre tid än sex månader. Håll ut. Det kommer bli bra. <3 Här är en krönika jag skrev efter att det hade gått 8 månader.

Men känns det inte konstigt att alla i hela världen kan se exakt alla dina bilder? Eller en kanske kan göra privata album också? (ang flickr)
Man kan göra bilderna privata om man vill också!

Hallå! Jag har en fråga (som inte alls har med det här inlägget att göra men jag kör ändå) – kände Magnus till dig och din blogg innan/när ni träffades?
Japp.


Also I get curious, what is this book about? Is it your second book? I’ve never heard of it before on your blog. ANother question, I wonder about which mags you like to read? Hugs.
This is my first (and only) novel. This spring it is coming out in a soft cover edition so we are re-making the cover for that! At the moment I don’t read that many magazines actually, but if I do I like Lula, Bullet and british Elle (if we are talking international ones).

Varför gör man om omslaget till pocketutgåvan, har aldrig förstått det? Tycker originalomslaget var tusen ggr finare.
Man måste inte. Min förläggare frågade om jag ville, framförallt i och med att det flyttas till vuxenhyllan, och jag tycker det är roligt med nya grejer så jag sa ”kör i vind det gör vi!” (eller kör i vind sa jag inte men det ser roligare ut i text..)

our 30th birthday party.
Alltså vart kan man få tag på de rosa vimplarna!? Känner att jag måste ha sådana hemma för att palla med livet efter gårdagens hemska, hemska valresultat. Ny regering är så såklart yeey och amazing, men SD alltså.. dör inombords..
:’( Vimplarna finns på party-affären på ringvägen! Kommer inte ihåg vad den heter men den ligger bredvid Kina Li.

Det så ut som en kjempeherlig fest! Jeg ser at Nathalie var der, og jeg har ikke sett henne på bloggen din på flere år tror jeg og jeg tror også jeg husker at du skrev en gang at dere ikke var venner lengre. Har dere kommet nærmere hverandre igjen?
Nathalie och jag var bästisar som yngre. Nu umgås vi inte på samma sätt med varandra (vi har exempelvis helt olika vänskapskretsar vilket kan vara en anledning), men jag ville bjuda alla som jag varit nära med på mitt kalas för att 30-kalas är på något vis som en summering av ens liv tycker jag.

Men hallå Sandra, kan du försöka övertyga Ulrika att börja matblogga igen? Få bloggar har gjort mig så mat- och smak-inspirerad som den! puss
Men eller hur!


Jo jag undrar var den fina t-shirten finns att hitta? Skull gärna ha en egen sådan!
Fuck Racism-tshirten är från T-shirt Store!

Har du läst boken Sandra, 1984 av George Orwell? blev nyfiken även om jag vet att det ju är året du är född! :)
Nej inte läst den! Gillar ändå dystopier så kanske borde. Tyckte exempelvis mycket om Kallocain av Karin Boye. <-tips

Vem hejar du på i Paradise Hotel????
Jag hoppas att Saga vinner hela grejen. Älskar henne.


Åh! Skulle du kunna berätta mer om hur ni gick tillväga med köket? Bestämde ni hur det skulle se ut hela själva eller fick ni hjälp med att designa? Hur valde du hantverkare? Har för mig att du skrivit att du inte var jättenöjd med dem? Har precis köpt egen lägenhet (yay!) men köket är rätt bedrövligt så skulle behöva göra som ni, riva ut allt och göra helt nytt. Problemet är att jag inte vet NÅGONTING om sånt här. Hur ska jag hitta rätt hantverkare? Hur ska jag bestämma hur det ska se ut? Hjälper inte direkt att jag är en mesig liten tös som är livrädd för ”riktiga” vuxna människor…
Jag ritade köket tillsammans med en köksperson på Ikea. Man bokar tid i två timmar och sitter där och pillar. Hade med mig massa inspirationsbilder samt mått och bilder på köket. Det var toppen tyckte jag. Rekommenderar pinterest för inspiration! Här är min mapp. Hantverkare blev jag tipsad om av min förening. Skulle inte tipsa dem vidare, de var sjukt långsamma. Ingen aning hur man hittar bra hantverkare mer än tips från andra, men om någon annan vet kan ni skriva i kommentarerna!

Älskar som alla andra podden. Har lyssnat på alla avsnitt så många gånger att jag vet vad ni ska säga innan ni säger det. Och jag tror att det är på eran kärlekspodd (eller Paris?) som du pratar om att du har en perfekt present till Michelles födelsedag, och jag är så sjukt nyfiken så jag undrar hur blev det, vad gav du henne?
Min mamma skulle hjälpa mig att ordna så att hon fick träffa Mauro Scocco! Sedan blev ju det lite framskjutet men för några veckor sedan fick de äntligen kramas.

Även en till fråga ang. eran insektspodd (ja, jag sa ju att jag kan alla) när du sa att man var tvungen att betala flera månaders hyra i deposit (stavning?). Behöver man inte betala hyra för dom månaderna sedan eller? Alltså om man har ett kontrakt på ett år och sedan betalar ett år i hyra, behöver man inte betala på hela året då? Tack igen för en superduper bra podd, gör hela min dag.
Haha vilken bra koll du har :) Och ja precis det stämmer, man betalar i förväg massa månader och sedan behöver man inte betala hyra. kram.

picard alltså..är det nåt att ha? jag har gått förbi det så många gånger men vågar aldrig gå in för det ser, jag vet inte, läbbigt ut..som en robotvärld typ. eh? men jag kanske ska våga då för jag har precis börjat plugga och det tar över mitt liv (=noll tid att laga mat alla veckans dagar). någon här som testat picard kanske? :)
Jag gillar picard som sjutton och skulle absolut tipsa. Deras champinjoncrêpes är sagolika.

Hej Sandra! Har du last boken En dag (eller One day i orginal) av David Nicholls? Laste precis ut den o fick kanslan av att du skulle gilla den! Inte for att jag kanner dig, annat an genom bloggen… men anda :) litet tips bara!
Jag läste den på svenska för några år sedan. Minns att jag störde mig på översättningen men satt ändå och snyftade i slutet av boken. Skrev ett blogginlägg om den men kan inte hitta det nu bara för det! :/


hej Sandra! jag ska till los angeles om några veckor och jag undrar; finns det något att göra/se som du rekommenderar varmt? kärlek
Topp tre grejer: 1. Promenera längs med Venice Canal. Som ett amerikanskt italien eller en tecknad film, helt fantastiskt vackert. 2. Ät mackor på Trail Café vid Hollywood Hills och gå sedan upp och kolla på utsikten i Griffith Park. 3. Los Angeles Zoo, finaste zoo:et jag varit på. Djuren har egna små världar nästan.

En fråga som kanske är lite out of the blue… men visst var det du Sandra som tipsade att om man skulle beställa något från etsy, så kan man fylla i att det är en gift så slapp man typ tull eller något? Eller har jag fått det om bakfoten? Har jag drömt det? Det sitter och kliar i bakhuvudet för att jag inte kommer ihåg!
Jo det stämmer. Jag tror man fortfarande kan göra så. kram!


Åh, hur/var gör du dina GIFs? :)
I appen party party!

Har en fråga! måste man ha glasvas till basilikan så solen lyser igenom för att det ska funka?
Nä det tror jag inte, jag tycker bara det är fint!


Hej!
Jag vill skämma bort min pojkvän med en helg i Stockholm! Men vet inte riktigt vilka hotell som är bra! Har du något tips på ett bra och centralt hotell i Stockholm som inte kostar skjorta?
Story Hotel tycker jag. Romantiskt, centralt, inte för dyrt och fina rum. Plus att om man trycker på tvåan i hissen säger den automatiska hissrösten ”Hello my name is Luka I live on the second floor”

 

 

.

answers to past weeks comments. part 2.

www.pinterest.com

Hej Sandra! Jo, för ganska exakt 7 månader sedan (gudars vad tiden går snabbt) så gjorde jag slut med min dåvarande sambo efter att ha varit tillsammans i 4 år. Nu har jag träffat en annan person som jag tycker är himla fin, men jag kan känna att det är lite läskigt med det här nya. Min exsambo visste ju allt om mig, min ångest och hur jag fungerar medan den här nya personen inte vet något alls. Det känns läskigt att öppna sig för någon ny igen och vara sårbar på det sättet. Har du något tips på hur jag kan tänka för att det ska kännas lättare? Kram
Grejen är ju den att det är alltid läskigt att öppna sig för nya kärlekar. Det är läskigt att bli ihop med en ny, lära känna någon ny och ta sig nära den nya. Man vet inte om det kommer sluta som förut, om det kommer gå åt helvete igen. Men jag tänker: jag har ändå bara ett enda himla litet liv. Då måste jag ju bara öppna mitt hjärta så vidöppet jag kan varenda gång. För att jag måste, för att det är så himla viktigt att inte fega bort sitt liv. Och om det kraschar och går sönder den gången igen, så får man väl helt enkelt stå ut de där mörka månaderna ännu en gång. Jag tycker det får vara värt det, för tänk på vad man kan missa annars.


Hej Sandra, älskar dessa inlägg så himla mkt. Nu är det som så att jag behöver råd, eller hjälp eller egentligen bara någon som förstår. Min pojkvän åker om några dagar över till andra sidan Atlanten för att spendera en hel månad där. Det gjorde han förra året med och det enda jag kommer ihåg från den tiden är den enorma saknaden i hjärtat, en sorts ihärdig smärta. Är så rädd för att känna sådär igen, har pratat med honom om det och han säger att allting kommer bli bra. Det vet jag ju med, men det känns fortfarande hur jobbigt som helst. Hade velat ha honom hemma och fortsätta med våra somriga äventyr. Åh. :/
Jag vet :/ Det är svinjobbigt och gör SÅ ont. Men det gör det för att ni passar så bra ihop och tycker så mycket om varandra. Då blir det så. En månad går fort, snart är ni med varandra igen.

angående ‘Köp en hudfärgad behå’. lite komplext att använda begreppet ‘hudfärgad’ då det oftast används av och för personer som passar in i vithetsnormen. jag skulle nog snarare säga (om vi pratar detta sammanhang) att hen kan använda en behå som inte syns så mycket. värt att tänka på tycker jag!
Mja jag vet inte om jag håller med, en behå som inte syns så mycket skulle jag inte koppla som en hudfärgad. Jag skrev faktiskt först beigefärgad behå, men tänkte att det hjälper ju överhuvudtaget inte om man har en annan hudfärg, så då skrev jag om det. Så just en hudfärgad behå tycker i alla fall jag är ett bättre ord, för det är då det blir bra under en vit t-shirt, om man hittar en behå så nära sin egen hudfärgad som möjligt, oavsett vad det är för färg!

Hur håller du kontakten med vänner i New York och på andra ställen långt borta? Har du tips?
Facebook! Sedan kan jag också känna att man behöver ju inte hålla kontakt prick hela tiden. Vissa pratar jag bara med när vi ska ses, och vänskapen är så pass stark att man klarar det. Om man saknar varandra kan man ju skicka ett meddelande och säga det: jag saknar dig.
Man hinner inte prata med alla hela tiden, men man kan ju då och då skickade ett youtubeklipp på en gullig katt till exempel.

Hej Sandra, detta är en fråga till ditt nästa answers to past weeks comments-inlägg! Det är såhär att jag och min pojkvän har tänkt att flytta ihop till nästa sommar, till Göteborg, eftersom vi båda då ska plugga i samma stad. Har du några tips? Vad ska man tänka på? Tror du det kommer att funka? Vi är 19 och 20 år och varit tillsammans i snart två år. Just nu känns allting underbart, men tänk om vi inte klarar av att bo tillsammans eftersom vi aldrig har testat det- vad händer då? Du bor ju med din pojkvän nu, hur är det egentligen att göra det? Längtar egentligen så himla mycket! Kram (älskar din blogg) <3.
Grattis till att flytta ihop! Det är jättemysigt. En sak som jag tycker är bra är att sätta some ground-rules. När ska ni tvätta? När ska ni städa? Ska ni ha en matkassa varje månad så att ni handlar lika mycket mat? Gillar ni att ha det ungefär lika rent och städat omkring er? Om inte, hur ska vi lösa då så att alla blir glada? Typ sånt liksom. Sätt er ner och strukturera er vardag! krampuss!

Jag är så himla ledsen och vet inte vart jag ska vända mig, och det här är ju som ett litet minikollektiv med bra peepz tänkte jag. Så.
En lång historia nerkortad, Jag träffade en kille för tre månader sen, fick veta att han hade varit i ett förhållande bara några månader innan han träffade mig. Hon började höra av sig när hon förstod att han träffat någon ny, men han tog inte kontakt med henne och betedde sig som om han verkligen tyckte om mig, jag fick träffa hans föräldrar och bästisar och hela den grejen. Men så åkte han iväg på festival och träffade henne där, och när han kom hem hade hon skrivit ett brev till honom och då ångrade han sig och ville gå tillbaka till henne. Men när vi ses nu och pratar så låter han så sjukt osäker, säger att han vill vara med mig också, att han tänker på mig hela tiden, att det är konstigt nu, att han är förvirrad osv. Men jag är så jävla förvirrad, ledsen och bara lämnad, jag vill ta kontakt med honom hela tiden, han la till mig på snapchat igen efter att jag blockerade han och kollar hela tiden var jag gör. Jag vet inte vad jag ska säga eller göra jag är så kär i honom och jag förstår att det är förvirrande för honom, men jag vet inte hur jag ska hantera det här på något bra sätt. Vet ingenting. förvirrad. hjälp snälla pusshej.
Ta bort honom, hör inte av dig till honom. Be honom att sluta höra av sig till dig. Det finns VERKLIGEN vettigare killar därute än sådana som är ”osäkra” och ”vill vara med båda”. Gudars. Douche. Han kan va.

Vilken storlek har du på vampire weekend tshirten? Skitsnygg!
XS! Puss.

Sandra eller er andra i kommentarerna. Jag behöver tips. I maj träffade jag en kille och blev monsterkär. Det varade i ca 3 veckor. Han sa han inte ville mera och hittade en ny direkt. Dom går på event tillsammans, sover tillsammans och allt det där. Jag är snart 30 år och känner mig så löjlig. Jag kommer inte över det. Jag kan inte sluta tänka på att det borde varit jag. Att vi skulle ha den fina sommaren. Jag vet inte varför det här tar sån tid. Jag har varit med om breakups förut men detta var bara en sån himla sorg. Jag såg liksom allt det fina vi kunde ha och sen försvann det.
Jag vet vart han bor även fast jag aldrig ens var där. På en gata i Göteborg som jag har undvikit hela sommaren. Jag vet vart hon tjejen jobbar. Nära mitt jobb. Jag måste släppa detta snart. Han har förstört min sommar och jag känner att detta kanske inte är helt normalt. Eller är det? Jag känner mig för gammal för sånt här skit. Att jag borde säga fuck it och gå vidare. Och det har jag gjort. Sen kommer det tillbaka. Sen tittar jag på hans facebook även fast jag tog bort honom, och ser att hon gillar hans nya profilbild.
Har någon varit med om detta efter så kort tid tillsammans?
Ja. Ibland spelar tidsspannet inte någon roll ju. Ibland känns det för mycket på så kort tid och då blir det ju typ ännu jobbigare att det tas ifrån en så fort. Prata om det tycker jag med dina kompisar. Gör nya roliga saker, ROLIGARE saker än vad ni gjorde ihop. Och såklart, respektera att du liksom är så här ledsen. Skitsamma om det bara var tre veckor. Man ska banne mig få sörja över allt som gör jätteont.

 Har du tips på något märke som har bra vida kjolar? Min favorit från Monki totaldog och har inte lyckats hitta några snygga till bra pris :/ kram
Monki är bra och jag tycker forever21 och asos är duktiga på fina kjolar också!

vad använder du för solskydd? tycker att det är såååå svårt att hitta en bra produkt som inte syns (a.k.a som man blir glansig eller blek av).
Jag använder en bb-cream med 25 spf i. Älskar BB-cream! Det är en foundation som gör huden superlen och den har typ alltid spf i sig oavsett märke.

Hej Sandra, ok det här är en fråga som jag inte tror det finns något svar på egentligen, men jag tänkte att du är så klok att det kanske kan hjälpa att höra några ord som kommer från någon utomstående. Hela grejen för mig började när killen jag var (jättejätte)kär i och hade träffat i två år låg med en av mina före detta bästa kompisar. Alla visste om det ett par månader innan en av mina bästa killkompisar berättade det för mig. Då blev jag superledsen. I samma veva blev jag sjuk i livmoderhalsen och kunde inte ha sex med någon. Jag vet fortfarande inte om jag kan det men läkarna tror att jag är frisk nu. I och med det här så slutade jag prata om killar och allt sånt. Nu när jag träffar mina kompisar så pratar de mycket om sina pojkvänner (jag är en av få kvarvarande singlar i mitt gäng) och kort sagt vet jag inte hur jag ska tackla de här samtalen. Jag har tagit upp en gång att jag inte kunde träffa någon på ett tag för att jag var sjuk (när jag var sjuk) men ingen ville prata om det och det blev jättedålig stämning. Samma sak när jag nämnde att jag kände mig väldigt ledsen över det som hänt med killen jag dejtade och inte orkade ta en fika, det blev mest ett ‘ok’. Förutom det så vill jag inte ens kyssa någon kille på ett bra tag, det går liksom så långt att jag känner mig ledsen om någon försöker flirta med mig. Jag känner mig verkligen ‘bränd’. Så efter det här hur kommer man igång igen? Hur pratar man om det när alla andra pratar om hur bra de har det med sina pojkvänner? Hur vågar man lita på någon igen?
Men hallå. Vad är det för vänner? Det är klart att du måste få prata om det. Alltså. Blir superarg på dina kompisar. Sätt dig ner och ha ett serious snack med dom. Säg det du har skrivit här till mig. Förklara att det gör ont, förklara att de måste lyssna på dig. Det här är ju sorgliga saker. Sedan undrar jag att om man liksom blir ledsen över att någon flirtar och man inte ens vill kyssa en kille, då kanske man ska ta det på rätt stort allvar. Då kanske man ska gå och prata med någon professionell om det? Du ska inte känna såhär. Ingen ska behöva det. Och du! Skaffa Tinder, en app där du kan like:a killar och chatta lite med dom (och träffa dom sen om du vill). Det kanske är ett ganska bra försiktigt första steg tänker jag? Då behöver aldrig oroa dig om det fysiska förrän du verkligen verkligen vill. PUSS.

jag låg med en kille nåra gånger i somras. vi kände varan lite genom kompisar och han va bra på att hångla, det va så det började. men sen när jag lärde känna honom mer på riktigt, dom där gångerna i somras när vi satt och pratade i flera timmar, blev jag störtkär i honom. senaste gången vi sågs ( en och en halv månad sen) hade vi hängt en hel kväll och en bit in på natten, och precis när vi skulle kyssas hej då sa han, som från ingen stans: ”du vet att det här kommer behöva ta slut nån gång va?”. jag blev sjukt förvånad, vi hade inte snackat alls om vilken typ av förhållande vi hade, inte försökt definiera något ”oss”, så den där kommentaren kändes verkligen som att den kom från ingenstans. sen fattade jag inte vad han menade heller. allt tar ju slut liksom, oavsett om man snackar om ett one-night-stand eller ettt förhållande som varat i 70 år som tar slut för att nån dör. jag tyckte att hans kommentar lät lite som ett försiktigt och ”snällt” sätt att säga ”kom ihåg att vi inte är ihop, jag vill inte att du ska tro att det här håller på att bli seriöst”. som om han kände sig trängd. men vi hade aldrig snackat i dom banorna, jag hade aldrig hintat att jag ville ha ett förhållande eller nått, för allt va så nytt! jag hade inte ens tänkt i dom banorna! men när han sa så tvingade han mej liksom att börja tänka. och det va typ då jag insåg att jag höll på att bli kär i honom. sen sågs vi inte, vi var borta från stan på olika håll, hördes av lite på fb, men inte mycket. igår såg jag honom i skolan och då fattade jag att jag inte hade inbillat mej nått eller att det inte hade gått över. det kändes som ett slag i magen när jag såg honom och jag va helt skakig hela dan efteråt. jag e alltså kär i honom på riktigt, jag e säker nu. och jag vet inte va jag ska göra. jag e rädd att han kommer backa direkt om jag förklarar att jag faktiskt har känslor för honom. jag är nästan helt säker på att han skulle göra det faktiskt. även om han skulle känna nått liknande för mej e han inte förhållandetypen. det knäppa e att det e inte jag heller. jag e inte en person som går runt och letar efter ett förhållande, tvärtom blir jag rädd av att tänka på förhållanden. men å andra sidan vill jag ha honom i mitt liv, va säker på att han finns där, jag vill bara hänga med honom och ligga med honom osv.
och om jag inte skulle berätta att jag e kär i honom e jag rädd att han kommer försvinna ur mitt liv. att han en dag, helt plötsligt inte vill ses mer. bara så där. det känns som han skulle kunna göra det när som helst och utan dåligt samvete, även om det sårar mej, för han har ju trots allt inte lovat mej nått. men allt känns så fel för han kan ju få mej precis när han vill. varje gång han skriver kommer jag att svara, och varje gång han vill ses kommer jag säga ja. men jag kan aldrig räkna med honom.
vad tycker du jag ska göra, sandra? jag skulle önska att jag slapp tänka allt det här. jag tycker så mycket om honom och vill inte förlora honom, vill bara vara med honom, men nu känns det som att allt e på väg att falla sönder. som att det kan falla sönder när som helst. och ändå har det knappt börjat. det har nästan inte hunnit bli något ”vi” mellan honom och mej, och redan känns det som att allt kommer falla i bitar.
<3. Olyckliga förälskelser är jobbiga grejer. Men grejen är den att de går faktiskt över. SOM jag har varit olyckligt kär i diverse pojkar och män som efter lite fram och tillbaka-hångel kommit fram till att ”de inte vill ha ett förhållande” (i alla fall inte med mig) och sedan lämnat en ensam kvar med frikkin blödande hjärta. Sedan följer ett par månader av trånande. Man ser honom överallt. Han är såklart på det där caféet man brukar gå till, han dyker upp på någon fest, man ser honom hångla med någon annan. Och kanske efter tre veckor hör han helt plötsligt av sig och man önskar sig femhundra gånger om att det kanske är nu det händer. Men det är typ exakt aldrig så. Han vill bara hångla lite, hålla kvar ens uppmärksamhet. Det finns så många därute som älskar när nån är olyckligt kär i dom. Så fort man själv börjar svalna drar de en tillbaka in med ett sms eller fyra. Det här suger såklart. Och gör att komma över-processen tar längre tid. Jag skulle kunna säga att du INTE ska svara på hans sms. Att du INTE ska träffa honom när han vill. För det borde du inte. Men jag vet ju själv att det är långt mycket svårare än. Så det enda jag kan säga är att det kommer att gå över. Det finns grabbar där ute som är en bättre match med dig, och det kommer du märka när du träffar dom. Puss.

Yo! Helt orelaterat till inlägget men ändå: skulle inte du kunna skriva nåt om valet i september, och framför allt varför man INTE ska rösta på SD? Alltså, är inte helt 100 på att du faktiskt har skrivit att du inte gillar SD men med tanke på att du är FI!:are och även har MP nära hjärtat känns det inte som en alltför galen slutsats att du tycker att SD är blä. Så: skulle du kunna tänka dig att skriva om det? Är så dålig på att argumentera och är allmänt ganska opåläst så har så svårt att argumentera mot folk som prisar SD och drar fram argument som jag är säker på är tagna ur röven. Du är så vettig så vill gärna höra vad du har att säga!
Den här krönikan tyckte jag var så JÄKLA bra på ämnet.

Hej Sandra! Jag tänkte besöka versaille slottet i höst och har hört att det är gratis för 18-26 åringar som bor i europa. Är det sant att det är gratis? KRAM♡
Ja det är sant! Men har för mig att Trädgården fortfarande kostar inträde.

Jag har en fråga till dig och Michelle. Nu när ni inte längre äter p-piller, har ni funderat/använt någon annan typ av preventivmedel som p-stav eller plåster, eller kör ni kondom varje gång nu? Kram
Jag har kört avbrutet ett tag vilket jag inte ens borde skriva här för det är ett jättedåligt och uselt tips pga så osäkert. Men så är det i alla fall. Just nu kör jag Natural Cycles, som är en mobilapp som mäter ens temperatur och därigenom ser när man har ägglossning. Jag har ingen aning om den fungerar än faktiskt, för jag har inte använt så länge. Men OM den gör det är jag bannemig den lyckligaste på jorden, för det innebär att jag aldrig mer i livet behöver stoppa i mig hormoner igen.

Sandra! Minns att du köpte ett par så fina Chanelcreepers i NY. Vet du om de fortfarande finns att köpa? Ska iofs försöka googla svar också. Drömskor ju. (Är de bekväma och så?) kram <3
Jag tror inte de finns kvar att köpa. De var från vårkollektionen 2013. Men kolla ebay! De är superbekväma. puss.

Men varifrån är tartan-kilten?! :)
Vintage!

 

 

answers to past weeks comments. part 1.

Jag och mina vänner åker till Stockholm om några veckor och behöver hjälp med att hitta bra barer/klubbar en fredagskväll. Har hört mycket gott om Trädgården och Kåken bl.a. via din blogg, men har också förstått att de har väldigt långa köer! Vad skulle du rekommendera åt tre 22-åriga tjejer som vill ut och träffa folk och dansa hela natten lång? Kram!
Kom tidigt till ställen så kommer ni in! Alltså runt 9-10! Trädgården har sin avslutningskväll på lördag så om man vill gå dit då ska man nog komma typ fem.. Vette sjutton vad det annars finns för ställen, är dålig på att göra andra saker än Kåken och Trädgården eh :). Men Berns kan vara roligt (också viktigt att komma tidigt pga kö), Musikaliska är en ny utomhusklubb (dock ibland lite väl brattigt). Spy Bar kanske också kan funka, men vet inte riktigt, inte varit där på säkert två år. Barer rekommenderar jag att barhoppa längs med Skånegatan, kanske ta en öl på Mosebacke, Nytorget 6 har en bra uteservering (och billig mat för att vara finrestaurang, allt under 200 pix). Riche är trevligt (lilla baren inte stora), Morfar Ginko för indiekids och musikquiz (på torsdagar tror quizzet jag det är), och Nada är supermysigt på vardagar. Nu kommer jag inte på något mer just nu. kram.

Hvordan ble dere kjærester?
Har datet en gutt i mange måneder nå, men vet ikke hvordan vi skal komme videre. Også er det så skummelt å snakke om de ekte følelsene.. Åh, denne kjærligheten. Så fin og så vanskelig.
Jag och Magnus dejtade när jag bodde i Paris under våren 2013. När jag flyttade hem till Stockholm hade jag ingenstans att bo och han frågade om jag ville flytta in hos honom. Då hade vi inte ens sagt att vi var ihop. Så vi blev liksom sambos innan vi var pojkvän och flickvän. Några dagar senare var vi ute på Berns och då frågade hans kompisar vad vi var, om vi var ihop. Och vi tittade på varandra och visste inte vad vi skulle svarade. Och då drog han mig undan till ett hörn och viskade: men vill du vara min flickvän? och jag svarade: ja. det vill jag.
Så egentligen kanske det bara är så enkelt. Man frågar chans. Puss.

Är det okej att skaffa rebound en vecka efter att han fucking krossat mitt hjärta? Tänker att det ändå bara var sju månader. Behöver jag fortfarnade vänta fyra veckor för att få hångla? Jävla skit fan det gör så jävla ont, det gör så jävla ont osv. Du förstår
Allt är typ okej om han fucking krossat ditt hjärta. Kör.

Är helt fascinerad över hur du orkar sitta och redigera ALLA bilder?! Hur många bilder tar du på en dag liksom? När jag gör fotoböcker så slutar det typ med att jag skriker på datorn ”MEN BAJSA NER DIG DIN KRÅNGLIGA HIMLA POGRAMJÄVEL” (Ja, så charmerande är jag…) Va är din hemliga superpower? Eller har du nåt knep jag inte fattat ännu? För övrigt: Tack för en superfin blogg! Sparar alltid din blogg till sist när jag läser.”Det bästa till sist” liksom;)
Men puss! Och ja! Jag har ett knep: Photoshop Actions. Räddat mitt liv som bloggare.

Undrade också om man kan ha bilderna privat på flickr. För det skulle jag vilja, använder typ dropbox nu men tar så stor plats..
Och tummen upp för photoshop-guide!
Självklart kan man ha bilderna privat! Photoshop-guide ska jag försöka knåpa ihop nästa vecka då.

♡  Du kommer alltid med så kloka svar, så jag måste verkligen fråga detta: hur säger jag till den partnern jag kommer att träffar att jag är bipolär? Vill ju egentligen försöka säga det typ direkt men det lär skrämma iväg hen, men vill heller inte vänta för att då kanske hen tycker att jag undanhållt det? Är så himla rädd för att bli ”bortskyfflad” just på grund utav detta. Kram
Nu har jag ingen erfarenhet själv av bipolaritet, så det är svårare för mig att sätta mig in i när det känns rätt att berätta. Men jag tycker i överlag att när man börjar känna sig trygg med någon, när man kanske bestämt sig för att inte hångla med några andra, så kan man berätta saker som har mer allvar i sig. Jag tror inte alls att person tycker att man undanhållit något. Man förstår när saker är svårare att berätta och man behöver lite tid på sig. Lycka till puss <3 Det kommer gå bra!

♡  Åh Alexandras jacka! Vet du var den är ifrån?
& Other Stories!


♡ Var har alla hittat regnjackan? Jag har googlat som en tok men inte funnit :(
Jag har köpt den på Petit Bateau i Paris men den finns på Urban Outfitters också. Både på deras sajt men även i affären i Stockholm. Jag har storlek XS.

Har jag missat eller har du inte haft nåt inlägg om din 30 års dag?? Visst var väl det för några veckor sen efter WOW?
Vi firade sista dagen på WOW! Här är inlägget.

♡  Fotar du i jpg eller raw? I raw är det ju lättare att manipulera bort överexponering och dylikt, asnajs. Började jobba så för nåt år sen, det revolutionerade mina bilder helt och de har helt annan kvalitet idag. Jag rekommenderar det, om man vill kunna fixa vissa delar av bilden utan att påverka det andra.
Jag fotar i jpg för att jag är slö och inte orkar gå igenom alla bilder i något raw-program och sedan exportera och allt vad det är. Plus att jag inte vet exakt hur man gör.. :’( Man jag har förstås förstått att det är bättre att syssla med raw. Tycker liksom att det tar sådan tid redan som det är att sortera och redigera och hålla på. Men vet. Borde.

♡  En fråga som kanske inte rör Flickr men ändå redigering; när du gör dina bokinlägg, hur gör du då när du som belyser citat ur boken (ser ut som att du typ lyst med en ficklampa på dem, men antar att det är gjort i datorn?)? Megatacksam för svar!
Jag har bara ljusat upp dem och höjt kontrasten i iphoto. kram!


♡  Har också tennis-tröjan. Men jag tycker att den är så himla genomskinlig? Hur gör du med det?
Köp en hudfärgad behå som är slät i formen så blir den perfa under ljusare t-shirts.

♡  Åh har googlat 85 gånger och kommit in på asos men hittar inte rätt cropped boyfriend style-tröja!
Vill du länka i ett svar här kanske?
Javisst! HÄR.

♡  åhhh vilken storlek har du i collegetröjan? är så fin, vill ha en sån mörkblå att ha på lillkroppen tills jag dör<3
Jag har storlek 6 i brittisk storlek. Jag har vanligtvis storlek 8 hos Asos men den här är lite ”baggy” eller hur man ska säga och jag ville ha lite tajtare.

♡  var köper du dina strumpbyxor :)?
H&M och Asos!

♡   Hej fina Sandra. Tack för en inspirerande blogg först och främst. Tänkte höra med dig vad du vet om jobb i Paris. Skulle vilja sommarjobba där nästa sommar och kan ganska bra franska. Var söker man och vad ligger lönstandarden på? Hur ser boende ut? Kramar
Hej! Den här frågan får jag ganska ofta. Vill liksom klargöra att jag har aldrig varken jobbat eller studerat i Paris. Vet heller inte hur man hittar boende på bästa sätt. Jag var där tre månader förra våren, jobbade frilans från Sverige och bodde i en bekants lägenhet. Klart slut! kram


♡  Sandra! För läääänge sedan skrev du ett inlägg med knäppa(men fina) kontaktannonser. Minns att jag älskade det inlägget men kan absolut inte hitta det! Kan du posta det igen? Eller samlar du fortfarande på dem så att du har nya? xx
Här är det! Samlar tyvärr inte längre men har massssssa fler än dom i inlägget. Kan leta upp dom! :)

 

answers to past weeks comments. part 3.


Sista delen av frågor som jag fått över sommaren, sedan ska jag försöka svara på kommentarer en gång i veckan i ett inlägg som vanligt.

Hej Sandra, du som alltid har bra åsikter om kärlek osv, kan inte du hjälpa mig med ett problem? Det är så att jag bor i Frankrike sedan ett år tillbaka, och nu när jag eventuellt tänkte flytta tillbaka till Sverige igen kommer Han in i mitt liv. Vi känner inte varandra sedan så lång tid, men jag vill inte åka iväg utan att veta vad som kunde hänt. Problemet är att han ska flytta till Tyskland i september. Då tänker jag att jag skulle kunna flytta till Bryssel, en stad inte så långt bort från hans som jag redan velat upptäcka innan. Men hur gör man? Ska en ”följa kärleken” sådär som folk bara gör på film, eller är det smartast att åka till Sverige, plugga och se hur det fungerar på distans? Och om en nu ska till Bryssel, vad gör man där om man inte pluggar? Hur vågar man? Eller ska en kanske stanna i Frankrike, för det är ju smidigare att träffas då, och det är ju helt klart ett alternativ jag kan gå med på.. Alltså förvirringen i min hjärna.. Merci beaucoup, bisous!
Hej! Gud, svårt. Jag antar att du säger Bryssel för att du har en utbildning då vill gå där? Annars är ju Bryssel trots allt i ett annat land än Tyskland fortfarande. Jag tänker liksom om du kanske kan plugga i Tyskland? Eller det där med era länder vet jag för lite om för att kunna svara på, hur länge han ska vara där och du ska vara där du är och så vidare. Så vi pratar om själva distansförhållande i sig självt istället. Jag har ju haft distansförhållande, och ska jag vara ärlig är det inte så himla lätt. Det gör ont, det är ensamt och tiden går långsamt. MEN. Är man kära i varandra klarar man det. Det som är viktigt med ett distansförhållande är en plan. Gärna inom ett år. Jag har förstått (vilket även stämde in på mitt distansförhållande) att det är efter ett år som det börjar bli kämpigt. Det heter ju liksom ihop av en orsak. Man ska vara tillsammans med varandra. Jag tycker du ska fundera på din framtid först, och vad som är bäst för dig och din utbildning etc, och sedan prata ihop dig med honom när, var och hur ni ses på riktigt nästa gång. Och på riktigt menar jag, när ni liksom ska bo i samma stad igen. Det kommer bli bra, men som sagt, framtidsplanen behövs. Här är ett inlägg jag skrivit om distans en gång.

Hur fungerar det med sådana här inlägg när du fått något gratis? Blir det inte som ett reklaminlägg då? Måste du få pengar för att göra reklam eller räcker det med att du får något gratis för att det ska räknas som reklam om du skriver om det? Tycker det är bra att skriver att du har fått bo där gratis. Hotellet måste ju medvetet gett dig en hotellnatt gratis för att de vill att du ska berätta om det. Fast sen så kanske de inte har något att säga till om när du skriver inlägget så då blir det ju inte som reklam utan mer som en recession. Hm. Skulle gärna vilja veta hur det fungerar och hur du tänker kring det. (Ang detta inlägg)
Hej! Såhär funkar det: Om man gör ett samarbete med ett varumärke, till exempel pastatisdagarna jag har med Kungsörnen, då får jag betalt, i och med att det är ett jobb jag gör tillsammans med dom. Då måste det enligt lag stå att det är ett samarbete i inlägget.
Om man får något skickat till sig, som en klänning, eller en gratis hotellnatt på då exempelvis Häringe Slott, då räknas det som en gåva. Jag behöver inte skriva om det, för det är inte ett jobb och jag får inte betalt. Om jag skriver om det, behöver jag inte berätta att det ens är gratis och jag kan vara hur negativ eller positiv som jag vill. Jag skriver dock alltid ut när det är något jag fått, för jag tycker det känns så himla lurigt annars. Som att leka lyxliv typ. Hoppas du fått svar på din fråga. kram.

Hej Sandra, gillar hur du delar med dig av vardag, fest och allting. Du ska skriva för dig och för att du ska njuta av det så, NO PRESSURE och ingenting om att behöva vara förebild eller något sånt… Men, om du skulle vilja, ha lust, får du jättegärna skriva om hur det är att få sitt hjärta söndersmashat för att sen faktiskt kunna bli kär igen. Hur händer det ens?.. Du kanske redan har skrivit om det också, hm jag vet inte, Jag sitter bara här, i lägenheten som var hans och min och jag tror att tårarna aldrig ska sluta rinna. Hursomhelst, uppskattar den här bloggen, oavsett allt!
Ha det bara bra, massa kramar från Johanna
Fina du. Det händer för att människan helt enkelt fungerar så. Jag tror inte att det är svårare än det. Vår naturliga instinkt är att överleva, det är det enda din kropp och din hjärna kämpar för, medvetet och undermedvetet. Därför, utan att man ens märkt det ibland, så mår man lite bättre en dag. Och lite ännu bättre en annan dag. Och till slut börjar man se människor igen, och känna för människor. Och hjärtat jobbar och jobbar och jobbar för dig, så att det en dag ska kunna blomma ännu starkare. Så här skrev en bloggläsare till mig en gång när mitt hjärtat var söndersmashat. Tycker det beskriver allt väldigt bra.

hej. folk skriver ju alltid här om deras fina kärlekar och hur de fick varann till slut och hur superkära de är. det är jättefint, men varje gång jag läser det så känner jag mig så ensam och kan inte rå för att känna att tydligen har alla i hela världen det så förutom jag. för jag läser aldrig om någon som inte hittat den där kärleken. om någon som med hundra procent säkerhet aldrig kommer träffa någon. så känner ju jag i alla fall. det enda jag haft med någon var med en kille jag inte ens tyckte om. som jag sov med mig på natten och som drog ner mig på dagen. som jag kysste bara för att nån måste man ju kyssa. allt annat har bara varit engångsgrejor på fyllan som lämnar en tom dan efter när man inser att det gärna hade fått vara lite längre och att man vill träffa personen igen, men det kommer aldrig aldrig hända för varför skulle någon vilja träffa mig igen och nej jag tänker inte höra av mig. och sådär har det varit så länge jag kan minnas och det kommer fortsätta vara så tills ingen ens vill ha mig på fyllan längre.
ja mitt självförtroende suger och har alltid gjort och nånstans vet jag att det inte är mitt fel. men snälla lyssna för jag vet inte vad jag ska göra. det kommer aldrig hända för mig. de få gångerna jag försökt har det gått åt helvete och om jag ens råkar tänka tanken nu att ”oj han där är fett fin kanske har vi kemi, kanske kan det bli vi” så inser jag snart. not in a million years. hallå. waky waky liksom.
och nu så är jag liksom 21 och jag känner mer och mer press för vad ska min familj tänka. att deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän, medan alla andra runt omkring är i förhållanden. men var ska jag ens träffa någon nu?? för tillfället pluggar jag inte och på klubb är det omöjligt att det nånsin kan bli nåt. eller okej nu skyller jag bara på saker när jag vet att det är mig det är fel på och inget annat. jag är 21 och skulle det hända hade det redan hänt. jag vet att det är kört nu och det gör mig genuint jävla ledsen för jag kan ju bli jättekär men jag vet att man inte kan bli kär i mig. de få som tyckt om mig och velat träffas har jag verkligen inte känt något för och sen har det ändå gått över för dem direkt och det säger väl allt. whatever, förlåt för lång negativ kommentar, det var egentligen inte min avsikt att lägga detta på nån annan. fick bara lite ont av alla fina kärlekskommentarer som aldrig kommer skrivas av mig
men hallå! Okej, nummer ett: Sluta genast säga att det aldrig kommer hända. Sluta genast alltså. Det är så otroligt dumt och onödigt och en nedåtgående spiral. Alltså. 21 år är INGENTING. Majoriteten av mina vänner hade inte varit i förhållande när vi var 21. Det tar olika tid för alla, men 21 är verkligen inte en ålder när man förväntas ha varit ihop tycker jag. Jag fick min allra första pojkvän när jag var 19. Och det menar jag verkligen första, hade inte ens lekt förhållande med någon på dagis. Jag tänkte också att jag väl aldrig skulle hitta någon, bara hångla på fyllan och bli ihop med någon jag tyckte ”var okej”. Men grejen är att kärlek händer. Det händer när man minst anar det. Och tills dess ska man frikkin njuta av att vara singel. Du kommer vara ihop och gift och grejer merparten av ditt liv. Njut av att vara 21. Det är en grym ålder. Och sluta skämmas! ”deras dotter är så misslyckad att hon inte ens kan skaffa en jäkla pojkvän” skriver du, men trust me, ingen förälder tänker så, speciellt inte om en dotter som var tonåring för två år sedan. Ut och have fun, när du minst anar det springer du in i din kille. Han är någonstans därute och längtar efter att bli kär i dig utan att ens veta om det själv. puss.

Hej Sandra! Jag vet liksom inte vart jag ska vända mig för att få svar på min fråga, förutom till dig… Jag och min kille har varit tillsammans i tre år och de senaste två åren har vi bott tillsammans varav ett år utomlands. Nu är det så att jag ska börja plugga i en annan stad till hösten och min kille kan inte följa med för han pluggar i den staden vi bor i nu… Jag är så glad över att jag kommit in på mitt program (5 år) men samtidigt så ledsen över att jag inte kommer få vara med mitt livs kärlek varje dag… Min kille har tre år kvar på sin utbildning, så om det inte går att byta stad för någon av oss kommer vi få ha ett distansförhållande i 3 (!!) år. Att göra slut finns inte på kartan, vi båda är överens om att vi kommer klara det, men jag behöver tips på hur man gör. Vi har aldrig varit ifrån varandra mer än två veckor i streck… Vilka är dina råd för att få ett förhållande att funka även om man bor 30 mil ifrån varandra?
Jag hoppas verkligen du svarar, för jag är helt förvirrad och ledsen. Tack <3
Skypa ofta, boka mötestider. Typ: vi ses klockan 20.00 varje dag. Skaffa appen whatsapp. Då kan ni skicka sms typ jämt. När jag hade distansförhållande hade vi även en hemlig facebookgrupp där vi skrev till varandra, delade roliga videos, bilder och sånt. Ha middagsdejter och film via skype. Typ laga samma sak, se samma film. Ses så ofta som möjligt. Helst mer än en gång i månaden. Ha kortare planer att se fram emot när ni kommer va med varandra. Typ resor sådant. Skicka brev. Jag skickade exempelvis blom-och-godis-bud till mitt ex när han var sjuk. Lycka till! <3

sandraaaaaaaaa hur gör man när man är i mitten av 20- och saknar sina föräldrar och småsyskon så att man tror att man ska gå av, när man bor i en storstad ute i europa medan de bor i en småstad i sverige där det inte GÅR att bo för en mitten av 20-åring?
Prata i telefon! Mycket! När jag bodde i London som sjuttonåring pratade jag och min mamma varje dag i telefonen. Och mailade utöver det. Här kan du läsa våra mailkonversationer, de är väldigt ärliga, tror kanske det hjälper saknaden lite om man lättar sitt hjärta. Alltså lättar det på riktigt, pratar om saker som känns mycket. puss.

Alltså Sandra jag älskar dig och din sprudlande livsglädje liksom och du är fett söt, din pojkvän är fett snygg och du reser åt högre och vänster i fjärran vackra landskap. Du lever mitt drömliv helt enkelt. Min fråga till dig vad jobbar du med? Du har ju helt sick bra klädstil, aldrig funderat på att starta något eget? Du är bäst!! Puss
tack och så!
Jag jobbar ju som bloggare! :) Det här är mitt heltidsjobb. Och sedan jobbar jag som författare, här kan du köpa min bok. Har en podd tillsammans med min bästis Michelle som du kan lyssna på här, och skriver krönikor och artiklar för olika magasin som du kan läsa här. Ett eget klädmärke är jag inte så intresserad av att starta, tycker mest om att skriva, men du kan köpa min mini-kollektion för JC på rea här! puss

Hej! Jag skrev en fråga i början av sommaren, men den kanske föll bort så ställer den igen: läste ditt fina fina inlägg om Joakim och hur ni inte längre var vänner (alltså det gamla som du skrev när ni inte umgicks). Men nu verkar ni ju vara superbra vänner igen, så himla fint! Om du vill dela med dig vore det så fint att få veta hur det gick till, hur ni hittade tillbaka till varandra igen.
Han hörde av sig till mig när Ludvig gjort slut och jag var så jäkla ledsen. Jag bodde i New York och han flög över Atlanten för att bo med mig och göra mig glad igen. Det var inte ens några frågetecken kring det. ”Nu kommer jag till dig” skrev han i ett sms. Och så gjorde han det. Och sedan var det bara som om det alltid varit vi.

Har en liten fråga! Jag hoppade tillbaka några år i tiden, och hittade när du hade svarat på frågor om det här med att romantisera tillvaron osv. Då skrev du något i stil med ”jag vill att allt på niotillfem ska kännas fint och genomtänkt, följa tema, ha tanke bakom och inte innehålla t ex grå måndagsmorgnar, utan det ska vara som att kliva in i en drömmig värld”. Trots att bloggen fortfarande såklart är fantastiskt fin känns det lite lite som att du har släppt på det där, och att det nu är mer vardagligt och öppet. Jag gillar’t! Hur tänker du med det? Var det ett medvetet val, eller har det helt enkelt bara blivit så att du blivit mer personlig/privat, äkta och öppen i och med att du fått mer publicitet även utanför bloggen?
Njäeao.. jag tycker nog att jag fortfarande kan stå för den där meningen. Alltså, min blogg har alltid varit personlig, jag har skrivit om jag mått dåligt eller om något känts fel eller skavts, men jag har samtidigt alltid varit mån om att den här platsen ska vara estetiskt tilltalande. Det här är ingen vardagsblogg – det är en livsstilsblogg. Jag vill att man ska komma in här och bli inspirerad. Om till exempel böcker, eller film eller platser jag besöker, saker jag gör. Dock tror jag att mitt språk har blivit mer vardagligt än tidigare, och det ser jag är en naturlig vidareutveckling i de flesta bloggar som hållt på ett tag. Man blir trygg på något vis. Jag känner att här kan jag vara mig själv avspänt och det är okej. Typ så? Hoppas du förstod mitt svar :)

Har tre frågor:
1. Hur lång tid tog det för dig att skriva boken?
2. Hur kommer det sig att du fick skicka in en ofärdig bok till förlaget? (Hör det på en podcast) Alla har sagt till mig att jag måste skriva klart boken först.
3. Tror du bloggen påverkade din författarkarriär och på vilka sätt?
KRAM PÅ DIG SANDRA
1. Det tog exakt 365 dagar.
2. Jag skickade inte en ofärdig, den var färdig enligt vad jag tyckte då. Den hade en början och en mitten och ett slut. Första gången jag skickade den till förlaget var i maj 2011. Då fick jag ett mail tillbaka att: intressant, men den behöver vara längre. Så då fyllde jag i mellanrummen helt enkelt, byggde fler sidohistorier. När jag skickade andra utkastet (ca 200 000 tecken) i januari 2012 var den mer eller mindre som den är nu när du hittar den i butiken!
3. Ja absolut, jag har ju en kanal med hundratusentals läsare så jag kan ju prata om min bok till min målgrupp på ett helt annat sätt än vad kanske andra debutanter kan. Är väldigt tacksam över det.

 

.

Translation. Read by clicking ”in english” in the right frame.