answers to past weeks comments. part 2.


Vem är Magnus? Alltså hur är han som person och som partner? Vad gillar han att göra och sover han på mage osv. Förstår om du inte vill berätta men jag är så nyfiken.
Han är lång, snäll, lite fnittrig och tycker om att prata och diskutera. Han frågar mycket om mycket, funderar länge över saker man sagt och jag frågar ofta vad han tänker på för han får något drömskt i blicken och försvinner iväg. Han kommer ihåg vad exakt alla man träffar eller ser på tv eller i filmer heter (jag är prick tvärtom) och han kan typ allt om historia. Han lägger gärna i någon slags historiereferens när vi är ute och går på stan, pekar på byggnader och torg och berättar olika saker om krig och kungar. När jag är stressad blir han aldrig arg utan säger bara ”det kommer bli bra till slut för det blir det alltid” och han springer ner på helgmorgarna och handlar brakfrukostar med croissanter och nypressad juice och dukar upp fint. Han är väldigt generös, kommer väldigt mycket från göteborg (fattade ingenting av skämt-jargongen i början men nu börjar jag lära mig) och är så jäkla söt att jag bara kan sitta och pussa på honom i evigheter tills han säger ”tack tack men nu tar vi en liten paus”.  Han är opretentiös och tycker om att hitta på saker. Han sover på sidan och rycker som en hund i sömnen, min gissning är att han drömmer väldigt fartfyllt.

Tycker du att boken ska ligga/benämnas, som den gör på flera ställen, under barn/ung? Jag tycker inte att det stämmer särskilt väl, tycker mer att det är en bok för vuxna som vill slängas tillbaka i tiden och känna den där fruktansvärda/underbara tonårsförälskelsen igen. Jättefin bok i alla fall, hade svårt att lägga ifrån mig den! Kom förbi Sabis någon gång så bjussar jag på skagen, kolla efter den blonda tjejen i fiskdisken!
GOTT med skagen! Tack! Det är ju en ungdomsbok men jag tycker nog som du, eller det tänkte jag när jag skrev den, att man inte behöver vara tonåring för att läsa. Har hört flera +30 som läst och tycker om den.

HUR FÅR MAN NYA VÄNNER??? E så trött på mitt umgänge!! Vill ha nya SNÄLLA SPONTANA OBLYGA kompisar som e lite mer som mej o kan ta risker o våga göra saker men ändå inte är helt galna. ! Hur gör man? Vet du nån bra aktivitet (OBS inte teater, har redan provat o de funkade inte alls) som man lätt lär känna andra eller något helt annat! E för ung för att gå ut på krogen så de funkar inte heller!
Jättetacksam för hjälp
kram hälsningar 14 år
Internet internet internet! Hör av dig till bloggare i din stad som du kanske läser och tycker om i din ålder, folk vill ofta träffas faktiskt. Eller börja på någon aktivitet, jag gick på teater i högstadiet och lärde känna massa nya bra personer genom det. Men kanske inte teater då, men det måste ju finnas sportrelaterade grejer, politik som ungdomsföreningar, feministiska föreningar, pysselföreningar, bokcirklar, googla skiten ur din stad och kolla! Ligg i och leta, och kolla mina brevvänsinlägg här på bloggen! Finns så många bra personer att höra av sig till i dem.

Hej Sandra! Jag har en fråga som inte alls rör kläder, utan hud…
Jag är, precis som du, väldigt ljus i hyn. Jag blir aldrig, aldrig brun på sommaren. Inte det minsta. Mest lite ljusröd och sen vit igen. Dessutom får jag alltid soleksem några gånger varje sommar, värsta eksemen som finns ju! Så min fråga lyder: är det likadant för dig? Och hur hanterar du det? Vilka är dina lösningar?
Jag älskar ju, som alla andra, sommaren, men det är så tufft att (gud, vilka i-landsproblem, fy tusan!) behöva gå med långbyxor och långärmade tröjor mitt i stekheta sommaren… Jag vill ju vara vid stranden med mina vänner, men de vill ju inte sitta i skuggan där jag egentligen borde hållas…
Oj det låter jättejobbigt. Jag får inte eksem på sommaren utan på vintern i torra klimat (i sverige alltså). Nu denna vinter gick jag till doktorn som skrev ut receptbelagda krämer och piller. Det gjorde att min vinter blev helt eksemfri, har aldrig hänt tidigare. Så liksom, ta problemet till allvar, gå till doktorn. Bästa jag gjort i hudväg.

Hej Sandra! Vad obegripligt vacker du är! Tack för att denna blogg finns, jag har använt dig som ledsaga så så så många gånger under mitt tonåriga liv.
Såhär: När jag gick ut grundskolan så hade jag kämpat i nöd och lust. Jag fixade riktigt höga betyg och sedan sökte jag in till en sam-linje med inriktning kriminologi. Det förväntade sig alla av mig och jag med, jag vill alltid glänsa så mycket som möjligt.
I början trivdes jag men sen, när pressen blev för stor så blev kontrastskillnaderna så glasklara. Jag är en sådan som ibland inte kan sova på nätterna för att jag måste måste skriva. Jag har skrivit texter som har fått massvis utav uppmärksamhet (tillochmed utav kvinnan som vann stora journalistpriset förra året) och att skriva är det som jag andas för i stort sett. Vad gör jag nu då? Jag brinner ju för skrivandet och kan knappt gå rakryggat eller andas på riktigt i skolan för axlarna sjunker ner och luftstrupen knyts åt.
Får man hoppa av gymnasiet? jag har liksom (förlåt alla) men sett ner på de som gör det tidigare men nu förstår jag verkligen!! Men åh mitt huvud är så förvirrat tillsammans med resten av mig.
kram Sandra.
Hej fina du! Svår fråga men jag personligen tycker att det är viktigt att gå ut gymnasiet. Det kommer spela roll i majoriteten av dina framtida arbetssökningar och därför tycker jag att det är jäkligt viktigt att försöka palla sig igenom det. Men hallå! Kan du inte byta linje? Hade flera kompisar som byte från natur till media när de helt enkelt inte orkade med längre. Det låter ju som linjen du går inte är rätt för dig. Tycker även du ska prata med SYO (heter det så i gymnasiet?) och förklara din situation, kanske kan du ta ett sabbatsår. Men gå klart gymnasiet! Du kommer tjäna på det i det långa loppet.

Sandra, jag behöver din hjälp. Jag har skrivit den här kommentaren i snart en timme och vet fortfarande inte hur jag ska formulera mig, så här kommer en snabbversion av den novell jag nyss skrev för att sedan sudda ut:
Jag är megakär i en kille som inte längre är kär i mig. Jag är så kär så att det bultar i hela kroppen. Om åtta veckor flyttar jag till staden där han bor, en stad som jag egentligen bara förknippar med honom just nu. Jag kan inte ångra flytten och jag vill fortfarande flytta trots att det gör ont att tänka på att jag kommer behöva gå på de gatorna där vi kysstes för första gången, där jag träffade hans vänner för första gången och där han sade att han älskade mig för första gången. Det känns som att flytten dit liksom redan är dödsdömd. Så min fråga till dig är; hur kommer jag över honom? Hur kan jag ta mitt pick och pack och bege mig av till den staden jag älskar mest av allt på hela jorden utan att vara orolig för att minnena av honom, av oss, ska ta över hela min vistelse där? Och hur i helvete ska man börja våga tro på kärlek igen när man redan fått sitt hjärta krossat? Jag är desperat, jag skulle aldrig be dig om hjälp annars men jag vet att du är så klok och vis och alltid har någonting bra att säga om kärlek och sånt.
Minnena kommer göra ont i början, för så är det. Men allt eftersom tiden går kommer de gamla minnen suddas över av nya. En dag kommer den där staden som var er bara var din egen. Att komma över någon tar en jäkla tid, det är bara att hålla ut. Har skrivit om att komma över någon en hel del och du hittar ganska många inlägg om det i kärlekskategorin, bland annat det här, det här och det här.

Hej Sandra (eller någon bara)! Detta är kanske ett för gammalt inlägg för att få svar, men jag testar i alla fall.
 Jag har ett problem. Eller flera egentligen, men låt oss börja här;
 Jag fattar inte hur man umgås med folk. Det är svårt att förklara, men jag vet bara inte hur jag ska vara. Jag önskar att jag bara kunde vara mig själv, men det tar emot och förresten vet jag knappt inte längre vad som är ”jag”. Jag känner mig fejk hela tiden, väger vartenda ord jag säger, kan inte slappna av och bara låta orden komma ur mig av sig självt. Jag tar mig an rollen som ”konstig och rolig”, för det är den enda rollen jag kan spela. Men den håller inte länge. Jag vill att folk ska ta mig seriöst också. Men många gånger lyssnar folk inte ens på vad jag säger.
Har haft det här problemet i flera år och det känns knappt som jag har någon självkänsla kvar. Varje gång någon inte verkar tycka om mig eller förstå sig på mig, tar jag det som att det måste vara fel på mig. Jag försöker att tänka att det inte är det, men det är svårt när det alltid känns som jag inte passar in, alltid känns som folk ser ner på mig, tycker att jag är konstig. Jag undviker helst folk om jag kan, tycker inte om situationer där man måste vara social och prata mycket. Alltså, jag tycker om att umgås med folk och prata och ha intressanta diskussioner, men alldeles för ofta går jag hem efter att ha umgåtts med folk och mår sämre än jag gjorde innan.
Jag har faktiskt ett par vänner, men inte ens de känns som de verkligen känner mig. Jag tar mig an någon roll igen och försöker hela tiden verka bättre än jag är. Vi kan ha otroligt roligt ihop, men ibland känns det som de inte ens ser mig och de flesta hör jag knappt av mig till, för att jag hellre stannar hemma än försöker umgås. Tycker för det mesta inte om att umgås ”två och två”, för jag känner mig inte tillräcklig för att underhålla den andra personen. Åh, nu blev det här jätte långt och jag vet knappt vad min fråga är, men jag vet bara inte vad jag ska göra…
Hej! Jag vet inte hur gammal du är, men jag känner väldigt mycket igen de här känslorna från min egen tonår och det tror jag många andra gör. Man försöker hitta ”vem man är” som person och det är knakigt och svårt på vägen dit. Jag fick exempelvis höra att jag var tråkig men det var ju bara för att jag var superblyg och inte vågade visa vem jag var för nya personer. Hur ska man våga vara sig själv om man inte känner sig trygg? Jag tror att det finns flera trix att ”öva” sig på att bli bättre på att våga och låta sig själv undersöka vem man är och ett av dem tror jag är att faktiskt prata om det med dina vänner. Våga öppna upp dig inför dom! Berätta hur du tänker, att du inte alls alltid är ”konstig och rolig” utan också har ångest och funderingar och ibland känner dig så obegripligt ensam att du inte orkar göra något annat än att stanna hemma. Jag är ganska säker på att de känner precis likadant om sig själva. En annan sak man kan göra är att skriva ner sina tankar för sig själv. Skriva skriva skriva, hur man mår vad man känner, vad man vill känna. Ibland kommer man på sig själv med att hitta lösningar i sina egna ord. Lycka till puss.

Hur lyckas du behålla dina vita skor vita? Mina blir smutsiga efter en dag.
De är smutsiga, mina vita skor ser bara vita ut för att bilden är tagen långt ifrån. :)

Fröken Beijer, skulle du kalla dig själv en introvert eller extrovert?
Okej, hmm. Jag tänkte först skriva extrovert här men sedan började jag googla, läste ett par artiklar samt gjorde två test på två sajter och fick båda gånger mer introvert än extrovert. Så en blandning med en starkare introvert-sida blir nog svaret. Ska försöka förklara,
Jag är väldigt social, tycker om fest och nya människor och att prata mycket mycket mycket om ingenting med människor jag aldrig mer kommer träffa. Jag är inte orädd för att hälsa på folk, hade inga problem att hålla föredrag i skolan och sjunger högt i karaokerum. Jag tycker inte om att vara ensam för länge om jag inte har något att göra och kan bli ångestledsen väldigt fort om ingen hör av sig eller kan ses när jag kan. Människor ger mig energi.
Men, jag är extremt nervös och tyst i nya sammanhang om det inte finns någon trygghet någonstans (som i en vän exempelvis), har hört att jag är ganska svår att lära känna väl, blir socialt utmattad när jag varit på fest och är väldigt mån om min egen ensamtid. När jag är ute och festar går jag iväg minst en gång per kväll utan att säga till och bara ställer mig bakom ett hus och lyssnar på min egen musik i hörlurar för att samla energi och för att det kliar i kroppen efter bra musik (GUD vad pretentiöst det låter, men jag tror tack&lov majoriteten av de jag umgås med inte har koll på att jag gör det här). Jag mår allra bäst när jag får vara ifred och skriva hela dagarna och sedan träffa folk JÄTTEJÄTTE-mycket i tre dagar.
Jag har en tendens att se mer av det dåliga än det bra när jag gör grejer. Jag har jämt prestationsångest och blir ofta förvånad när jag får komplimanger om att jag skulle vara smart eller duktig. Jag jobbar mycket på att tycka det jag gör är ”bra”. Händer det för mycket låser min hjärna sig och det är därför jag måste skriva listor hela tiden för har jag inte kontroll över sammanhanget kan jag inte arbeta överhuvudtaget. Jag är rätt usel i stress om inte jag har den fulla kontrollen (därför passar nog frilans mig bra).  Jag jobbar bäst när jag är ensam. När jag gjorde den där Spotify-sammanfattningen hur mycket man lyssnat på musik genom hela året visade det sig att jag lyssnat på musik var fjärde minut under min vakna tid, och det säger nog ganska mycket, väljer ofta musik framför sällskap. Dock – älskar verkligen människor, men i rätt dosering.

Hm, det här är inte alls menat som någon kritik, men har du aldrig dagar då du liksom blir trött på dig själv och inte orkar posta en massa videoklipp med citat och bilder på dig själv i alla möjliga vinklar?
Jag har ingen blogg, men jag kan ibland nästan ångra inlägg på Facebook etc som får många ”likes”, det blir så mycket fokus på mig mig mig. Hur hanterar du det? Jag vet inte om det här blir oklart, men jag hade haft så svårt för att ständigt lyfta fram mig själv på det viset.
Det här är svårt att förklara men kan försöka! Grejen är den att jag ser inte riktigt bloggen längre som att det är ”jag” som postar massa bilder på mig själv. Jag tänker på ett helt annat plan i och med att jag jobbar med den. Postar jag en dagens outfit är det för att ”det var ungefär en vecka sedan jag gjorde det och nu är det ju dags”. Det är nästan som att det inte är jag på bilderna om du fattar? Alltså jag vet ju att det är jag, men det är som om jag betraktar mig själv utanför när jag sitter och redigerar bilder på mig själv och publicerar. Jag tror nästan att det måste bli på den nivån till slut när man jobbar så mycket med sig själv, annars skulle jag nog ha all världens utseendefixeringsproblem för jag skulle ha tid att märka prick alla fel. På min privata del av internet, alltså facebook, publicerar jag aldrig bilder på mig mig själv och byter profilbild typ två gånger om året kanske. Jag kan bli trött på mig själv nu när jag syns på TV och i tidningar och sådant i och med min bok, och det kan hända att jag ligger vaken om nätterna och bara är. så. less. på. mig. själv. Men jag vet å andra sidan att jag behöver göra det här för min boks skull, och jag är så himla stolt över den, så då får det vara värt det.

 Sandra kan inte du göra ett inlägg om hur du fixar ditt hår? Skulle vilja ha hair tutorials till all de här frisyrerna! Du är så fin. Puss!
Absolut! Ska försöka komma ihåg det när jag börjar komma lite i ordning i min lägenhet och har en vettig spegel! kram

Vad har du för läppstift på randig-tröja-dagen? :>
Tänkte göra ett ”det här är alla mina läppstifts-inlägg” i en snar framtid så håll utkik!

Men alltså HEJ, först och främst älskar jag din blogg, har liksom aldrig kommenterat förut men känner att det vore på sin plats att berätta det nu. Och, till saken. Jag och min syster skulle gå på vintagebloppisen i söndags. Vi var taggade till tusen men när jag cyklade ned till tunnelbanan (lite för stressad och lite för utan hjälm) krockade jag med en bil. Nu är jag hemma från sjukhuset, hade faktiskt jättetur och klarade mig med en hjärnskakning och brutet nyckelben. MEN jag är så ledsen över att vi missade bloppisen. Snällasnällasnälla säg att det händer igen hyfsat snart? Älskar ju din stil. Blir det typ något i höst eller nästa år?
Hej och tack! Vad hemskt med bilkrocken gudars skymning! Hoppas du tillfrisknar snart snart. Angående bloppisen så kan jag bara prata utifrån mig själv, men jag kommer nog inte ha en på ett tag. Nu har jag ju liksom inga kläder kvar att bloppa iväg, sålde ju det jag inte använda just på själva bloppisen :)

Hej Sandra! Du är så himla klok (och vacker) så jag hade velat fråga dig en sak. Jag, precis som du, älskar korta, vippiga kjolar som sitter i midjan och har helst på mig det exakt hela tiden. Men jag har ett litet problem… Min pojkvän och jag blev tillsammans för ungefär ett år sedan och han hatar dem! Jag ser alltid till att ha på mig ett par enkla boxertrosor under min kjol för på det sättet så känner jag att jag inte behöver bry mig om kjolen blåser upp och visar lite av min rumpa eller om jag råkar böja mig ner för långt. Men min pojkvän påstår att det är jätteslampigt att ha en kort kjol och råka visa trosorna även om jag har på mig det mest osensuella paret jag hittar, och att det ger folk alldeles fel bild av mig. När jag ignorerar hans klagomål och tar på mig min favoritkjol så går han omkring och avlägger en massa negativa kommentarer och suckar hela dagen, vilket verkligen sänker mitt humör. Så nu undrar jag: Vad ska jag göra för att det ska bli bättre? Ska jag strunta i det och låta honom vänja sig eller ska jag lyssna och sluta använda dem? Jag har självklart redan pratat med honom om det men han verkligen vägrar att lyssna. Jag hade varit jättetacksam för svar!
Säg till på skarpen. Säg att det är DU som bestämmer över vad DU har på dig precis som du inte skulle styra över hans klädval. Han har ingen rätt till att kontrollera dig. Var tydlig med det här. Säg till honom att sluta kommentera för så länge du tycker något är fint har du rätten att ha på dig det. Låt ALDRIG någon stoppa dig för att ha på dig det du tycker om. Kontrollerande killar är den värsta sorten, blir det inte bättre kan det nog vara läge att säga tack&hej.  /mvh tjej som visar rumpan mest hela tiden pga korta kjolar.

Kommer boken komma som ljudbok? Vill så gärna ta del av boken, men tycker bättre om att lyssna än att läsa! Kram på dig
Oj vet faktiskt inte, inte just nu i alla fall, det är inte jag som bestämmer detta utan mitt förlag! kram.

photo source.

frågestunden med Friends. del 1.

Ikväll lämnar jag över ett bloggen till Friends, de har svarat på alla era frågor under frågestunden, och här kommer del 1!

Först och främst, tack för det stora engagemanget och alla era frågor! Vi har delat in era frågor i kategorier och svarar på alla. Om ni undrar något mer eller vill komma i kontakt med oss är det bara att mejla på info@friends.se
/ Vännerna på Friends

OM HUR SKOLOR OCH LÄRARE BÖR JOBBA MOT MOBBNING


Jag ska börja plugga till lärare till hösten och jag ser verkligen fram emot det. Vill bli en så bra lärare som möjligt, och jag vill förändra och förbättra de orättvisor jag själv upplevde som liten. HUR ska jag som lärare bäst arbeta emot mobbing och utanförskap? Tänker mig att det är lätt att tänka ”så och så ska jag göra”, men att det är svårare i praktiken, så det hade varit kul och intressant att höra vad ni har för riktlinjer och råd till lärare i arbetet emot detta!

Svar från Friends:
Åh vad roligt att du ska bli lärare! Det behövs bra lärare som också bryr sig om värdegrundsarbete. Här kommer några snabba tips:

  1. Var noga med att se och bekräfta ALLA elever i klassen.
  2. Säg till DIREKT om någon säger eller gör något kränkande och ta det på allvar.
  3. Reflektera över ditt eget beteende och fundera på vilka normer du omedvetet reproducerar
  4. Jobba förebyggande med klassen till exempel genom att prata om värderingar och göra samarbetsövningar.
  5. Upprätta en god kontakt med föräldrarna

Det finns massor av andra tips att ge. Hör av dig till info@friends.se om du vill ha fler.


Vad finns det egentligen som skolorna kan göra (enligt lag) för att förhindra mobbing? När mobbaren och hens föräldrar vägrar lyssna och det helt enkelt inte fungerar brukar det ju vara den mobbade som får byta skola till slut för att hen inte orkar, men kan inte skolan stänga av eller relegera mobbare när det gått så långt?

Svar från Friends:
Enligt skollagen gäller nolltolerans mot mobbning. Vid mobbningsärenden måste skolan handla direkt – utreda vad som har hänt och anmäla incidenten till rektorn som i sin tur anmäler till skolans huvudman. Dessutom ska varje skola upprätta en likabehandlingsplan som beskriver hur de jobbar förebyggande och akut mot mobbning. Det finns lagligt stöd för att flytta mobbare, men denna möjlighet används inte så ofta. Tyvärr är det istället ofta den utsatte som inte står ut längre och därför väljer att byta skola. Oerhört tråkigt!


När jag intervjuade rektorer om deras likabehandlingsarbete, som de enligt lag är skyldiga att bedriva, hänvisade vissa till friends. Ser inte friends det som problematiskt att ni är ett alias för att skolor ska slippa arbeta reellt mot diskriminering och kränkande behandling? Har inte ni ett ansvar för att skolor ska arbeta enligt metodverktyg som diskrimineringsombudsmannen har utformat och rekommenderar?

Svar från Friends:
Hej! När vi samarbetar med skolor är vi noga med att berätta att vi ger stöd, verktyg och kunskap, men att det är skolan som måste göra jobbet. Skolan måste precis som du säger ha ett fungerande likabehandlingsarbete, men exakt hur skolan jobbar med detta är upp till dem. När vi utbildar lärare och skolledning hänvisar vi till Skolverkets rekommendationer för hur skolor bör jobba med detta och hjälper sedan skolan att upprätta ett strukturerat och långsiktigt likabehandlingsarbete som är förankrat i lagstiftning och forskning.


En finländsk doktorsavhandling behandlade för ungefär ett halvt år sen att starka flickor ofta mobbas av pojkar. Hur ser ni på den problematiken?

Läs gärna också min text som handlar om vilka följder mobbning fått för mig i vuxen ålder. Vilka åtgärder rekommenderar ni att man tar till för mobboffret efter att mobbningen avslutats?

Svar från Friends:
Hej Lina! Varför mobbning uppstår ser vi som en fråga med många svar. Det handlar om komplexa processer i relationer mellan människor, dock är det aldrig den utsattes fel att man blir mobbad. Till exempel kan det finnas, på en specifik skola, starka sociala normer kring hur man får vara som tjej och kille. Att en tjej tar plats, något som ofta ses som en ”manlig” egenskap, blir då något ”farligt”, hon bryter mot normen som säger hur en tjej ska vara och riskerar då att bli utsatt av elever runt omkring. Vi vet att starka sociala normer kring hur man förväntas vara påverkar klimatet på en skola mycket. I vårt förebyggande arbete på skolor ingår att arbeta normkritiskt, alltså att försöka synliggöra vilka normer som råder på skolan och sedan arbeta med att vidga dem. För mer info om hur vi som organisation ser på detta kan du gå in på vår hemsida och läsa. Där kan du också ta del av den forskning och lagstiftning som vårt arbete grundar sig i.

Mycket i det du skriver i din text tror vi att många kan känna igen sig i. Vi vet att mobbning ofta lämnar djupa spår om man inte får, som du nämner att du fått (om än långt senare), hjälp att bearbeta det som hänt. Hur en person påverkas av att ha varit utsatt för mobbning beror på en rad faktorer. Människor har olika förutsättningar att hantera negativa upplevelser till exempel, och hur det hanterats av skolan påverkar också mycket. I våra rekommendationer till skolor ingår att den utsatte behöver få stöd och vägledning efter att mobbningen upphört, ofta under lång tid med kontinuerlig uppföljning. Vi rekommenderar att skolans kurator eller skolpsykolog ansvarar för detta arbete. Skolan har en skyldighet att se till att alla elever är trygga i skolan och då ingår det att säkra hjälp till elever som blivit utsatta i skolan.

Vi känner inte till just den finska doktorsavhandling du nämner, men det låter väldigt intressant. Du får gärna maila info@friends.se med namnet på forskaren och avhandlingen.


Vad lär ni lärare att de ska göra när en elev hamnar utanför och slutar umgås med dem som hen brukade vara med? Detta hände under min högstadietid och det enda som hände var att en lärare hade ett samtal med mig och mina föräldrar och sen frågade hon två andra (också lite utanför) tjejer i klassen om ”det gick bra att jag var med dem”. Det har inte satt positiva spår direkt utan fått mig att alltid i alla nya bekantskaper gå in med inställningen att folk egentligen inte vill vara med mig. Och detta får jag jobba med nu, 8 år senare.

Svar från Friends
: Hej Isabelle! Vi på Friends upplever ofta att personer som blir utsatta på olika sätt tar med sig det genom livet och att det är något som behöver jobbas med. Det är jättestarkt att du lyfter frågan och att du jobbar med att stärka dig själv.

När vi träffar skolpersonal utbildar vi dem i att utforma sin undervisning på ett sätt så att elever får jobba med många olika personer för att bryta och förebygga grupperingar och för att skapa möjligheter för nya eller fler bekantskaper inom klassen eller skolan. Ibland kan det vara bra att jobba med klassen i övningsform för att lyfta olika problem och i detta fall skulle övningar för att stärka gruppen och sammanhållningen kunna hjälpa.

En annan del handlar om konflikthantering och hur skolpersonal kan hjälpa till att lösa konflikter och vara en del i att minimera fallen av utanförskap och att hitta tillbaka till gemenskap. Det är också viktigt att lyssna på den som är utsatt och utgå från vad hen tror bäst skulle hjälpa.

OM HUR FRIENDS JOBBAR.


hej! jag undrar om ni i friends har några konkreta exempel på saker ni gjort för att göra situationen bättre för en mobbad på någon skola. jag menar, kampanjer och utbildningar i all ära, men vad händer liksom? skulle gärna se ett verkligt case.

Svar från Friends:
Hej Elin! När vi jobbar med en skola gör vi en kartläggning innan samarbetet inleds där elever och lärare får fylla i frågor om kränkningar och utanförskap. Därefter gör vi flera utbildningsinsatser. Efter ett år gör vi en ny kartläggning med samma frågor för att se om det har blivit bättre på skolan. I genomsnitt minskar mobbningen med 24% på de skolor som vi samarbetar med. Dessutom säger 94% av våra samarbetsskolor att klimatet på skolan har förbättrats sedan samarbetet inleddes. Så vi kan verkligen se att vi gör skillnad!


Hur kommer det sig att ingen av mina alla vänner som nån gång varit mobbade, på riktigt alltså, ensamma, utstötta, utfrysta, aldrig ens sett tillstymmelsen av Friends under alla de åren de varit mobbade? :(

Svar från Friends:
Hej! Ledsen att höra om dina vänners upplevelser. Vi samarbetar inte med alla skolor i Sverige och det är nog därför dina vänner inte kommit i kontakt med oss. Men oavsett om skolan jobbar med oss eller inte, borde de ha tagit mobbningen på allvar och agerat.


Hej! Jag undrar om ni på Friends har någon form av statiskt eller forskning som visar att ert arbetssätt mot mobbning fungerar? För alla jag (vet att personliga erfarenheter inte kan räknas som grund för hur det fungerar överallt) och alla här säger ju samma sak, att mobbningen rent ut av ökar genom att ha klassvalda representanter. Hur tycker ni om detta? Är det verkligen vettigt att eleverna röstar fram representanter? Verkar ju inte fungera alls nämligen. Har ni funderat på att byta taktik, på att lyssna på alla röster som säger att det inte fungerar? Undrar även hur ni tänker kring begreppet ”mobbning”. Ska vi inte kalla det för trakasserier istället och sluta förminska misshandel som sker ute på skolorna? Tacksam för svar!

Friends svarar: Hej Emilia! När Friends grundades av Sara Damber för 15 år sedan gjorde hon utifrån sin egen erfarenhet att en klasskompis bröt hennes utanförskap. Därför fokuserade Friends till en början på elevers civilkurage och jobbade mycket med kompisstödjare – representanter för trygghet i varje klass. På en del skolor fungerade detta jättebra, på andra inte lika bra. För många år sedan började vi därför ett förändringsarbete och idag utbildar vi framför allt vuxna i hur de kan stoppa mobbning. Vi tror fortfarande på elevdemokrati, men är tydliga med att det är vuxnas ansvar att stoppa mobbning. De metoder som vi använder idag är förankrade i både forskning och lagstiftning.

När det gäller begreppet mobbning så använder vi det som ett samlingsnamn för upprepade kränkningar. Vi använder även termen trakasserier när kränkningen är kopplad till diskrimineringsgrunderna. I våra enkäter till skolor använder vi kränkande behandling, precis som skollagen gör.

Glädjande nog kan vi se att våra metoder gör skillnad. I genomsnitt minskar mobbningen med 24 % på de skolor som vi samarbetar med. Läs mer här.


Hej! Jag har lite tankar kring det där med att det finns en friendsrepresentant i varje klass. I min klass funkade det så att denna person röstades fram, det blev alltså alltid den populära i klassen som fick denna plats. Saken är den att denna personen ALDRIG hjälpte eller på något sätt fanns till hands till den som verkligen behövde hjälp, och personen som var utanför/mobbad blev dessutom också ofta utfrysta av just den personen som var representant för friends. Hur ser ni på detta? För jag kan inte minnas en enda gång någon fått hjälp via dessa representanter som fanns i klassen. För vilken wallflower vågar gå fram till tuffa tjejen/killen och säga ”Hej. Jag känner mig utfryst. ” när de är dessa människor som sätter dom i denna sits från början?

Svar från Friends: Hej Linda! Att arbeta med friendsrepresentanter har fungerat olika bra på olika skolor. Vi har alltid varit tydliga med att det är de vuxnas ansvar att stoppa mobbning och kränkningar och att man som utsatt i första hand ska vända sig till en vuxen. Att jobba med friendsrepresentanter är ett sätt att jobba med elevdemokrati – att ha två personer i varje klass som kan representera klassen på samma sätt som elevrådsrepresentanterna gör, men i det här fallet med fokus på trygghet och jämlikhet. Det vi kommunicerar till skolor som använder sig av friendsrepresentanter i klasserna är att dessa kan arbeta med stämningshöjande aktiviteter på skolan, men aldrig användas som minikuratorer eller poliser. De senaste åren har vi arbetat mindre och mindre med friendsrepresentanter och fokuserar istället på att utbilda de vuxna på skolan.


Hej! Har samma undran som Linda lite längre upp. Hur ser ni på det här med klassrepresentanter? Även i min skola röstades två klassrepresentanter fram i varje klass. Det blev snarare en popularitets-omröstning, och de personer som röstades fram var ofta motsatsen till hjälpande och stöttande. Jag var mobbad under ett år i högstadiet, och denna mobbning utfördes främst av en av friends-representanterna i min klass. Jag fick byta klass efter ett år, friendsaren fick en tillsägelse men blev omvald. Jag har därför, som ni kanske förstår, inget förtroende för Friends, tyvärr. Har heller aldrig hört några konkreta fall på att Friends har hjälpt någon annan. Tanken med organisationen är ju jättebra, men jag ser inte att det fungerar.

Svar från Friends: Hej Linnéa! Det är väldigt tråkigt att valet av friendsrepresentanter på en del skolor har liknat en popularitetstävling, vilket såklart inte är intentionen. Den ursprungliga tanken var att tillhandahålla metoder för elevdelaktighet. Det är förstår också väldigt allvarligt att en som är vald till friendsrepresentant är den som utsätter för mobbning. I det fallet borde personen självklart ha sagts upp från sitt uppdrag. Vi ger skolorna riktlinjer för hur de bör jobba med friendsrepresentanter, men tyvärr jobbar inte alla skolor utifrån det. På senare år har vi flyttat fokus från elevrepresentanter till att utbilda vuxna. Idag jobbar vi forskningsbaserat och långsiktigt med skolan och kan visa att våra metoder gör skillnad. På ett år minskar mobbningen i genomsnitt med 24% på de skolor vi samarbetar med.


Hej, Jag läser till lärare och är ganska kritisk till hur pass framgångsrika program som friends är i skolan. Under min utbildning har jag lärt mig att det inte finns några quick fix på mobbning och att det inte finns någon forskning som stödjer att program som friends fungerar. Hur säljer ni in programmen till skolor och vilka positiva effekter kan ni se av programmet? Min uppfattning är att en skola måste jobba med många olika åtgärder får att rå bot på mobbningens komplexitet och att friends potentiellt kan vara ett bra sätt men att det måste kombineras med ett mer långsiktigt och systematiskt arbete. Jag ställer mig även frågande till användningen av det förlegade begreppet mobbning. Vilka värderingar lägger ni egentligen i det begreppet och hur ser ni på skolverkets rekommendation att överge mobbningsdiskursen för att istället tala om kränkande behandlingar, trakasserier och diskriminering? Vänligen/ en nyfiken lärarstudent

Svar från Friends: Hej Jennifer! Vad roligt att du ska bli lärare! Du har helt rätt i att det inte finns några quick fixes mot mobbning. Vi är noga med att kommunicera att vi inte är en lösning på mobbning, utan en organisation som kan ge struktur, verktyg och stöd till skolor i deras likabehandlingsarbete. Vi samarbetar med skolor under en treårsperiod där vi kontinuerligt utbildar all personal, alla elever och alla föräldrar. Utbildningarna utgår från den kartläggning som vi gör på skolan och dessutom tillhandahåller vi arbetsmaterial så att skolan ska jobba med detta kontinuerligt och långsiktigt. Våra metoder kan med fördel kombineras med andra sätt att jobba mot mobbning. Angående begreppet mobbning använder vi det som ett samlingsnamn för upprepade kränkningar, men när vi utbildar i skolor och gör kartläggningar använder vi oss precis som Skolverket rekommenderar av kränkande behandling, trakasserier och diskriminering.


Kopplar ni ihop sexism och mobbing? Har gamla dagbokssidor från när jag gick i åttan där jag skriver att jag aldrig skulle kunna stå upp mot killarna som kränker, ”de skulle bara säga att jag var hysterisk, hade mens” osv. Minns att jag ville göra något drastiskt och nästan slå ner någon av dem men ”hade en kille gjort det hade han varit modig, gör jag det är jag galen”. Hur ser ni på det? Tonårstjejer som redan är kända för att vara dramatiska och hormonella liksom…

Svar från Friends: Hej! Många som vi möter beskriver samma sak som du; att tjejer och killar har olika villkor i skolan. Det här är någonting som vi jobbar aktivt med att motverka. Vi har ett tydligt genusperspektiv i allt vi gör och utbildar skolpersonal, föräldrar och elever i normkritik. När vi pratar om mobbning använder vi definitionen ”upprepade kränkningar” och många av de kränkningar som framför allt tjejer utsätts för i skolan är tyvärr sexistiska. Det är superviktigt att lyfta upp detta i skolorna och jobba kontinuerligt för att tjejer och killar ska ha samma villkor och förutsättningar i skolan.

OM #UNSELFIE-KAMPANJEN


Hur tänkte ni med unselfie-kampanjen, ärligtalat ??!


Svar från Friends:
Hej Liv! Tanken med Unselfie var en uppmaning till allmänheten att flytta fokus från utsidan till insidan. Bakgrunden var att många av de kränkningar som sker på nätet är kopplade till utseende. Därför ville vi för en stund bara påminna om att vi alla är vackra både på insidan och utsidan. Men vårt anslag slog helt fel och det många tolkade det som att Unselfie var ett tips till unga att de kan slippa bli utsatta om de bara tar bort sin profilbild helt. Och det var verkligen inte så vi menade, vi är så ledsna att många tolkade det så och i efterhand ser vi självklart att det vi skrev kunde tolkas på det sättet. Vi skulle aldrig be ett utsatt barn att gömma sig, och vi lägger aldrig skulden på den utsatte. I fortsättningen kommer vi tänka efter många gånger om innan vi gör den sortens uppdatering igen. Läs gärna mer om våra tankar om unselfie här.


Hur arbetar Friends mot nätmobbning, egentligen? Och hur tänkte ni med #unselfie-kampanjen? Hemskt att ni förskjuter ansvaret från förövare till offer. Det är inte selfiens fel eller tjejen på bilden. Ert arbete mot mobbning och just den kampanjen rimmade ju väldigt illa..Hoppas ni läst det här inlägget och tänker till nästa gång. Ni kanske ska fundera på att bjuda in Hej blekk eller annan medveten person med lite bättre koll innan ni kommer på en sån kampanj igen..

Svar från Friends: Hej Jessica, Unselfie slog helt fel. Det var absolut inte vår mening att skuldbelägga offren. Friends har alltid stått, och kommer alltid stå, på de utsattas sida. Vår mening med Unselfie som var en enda statusuppdatering på vår FB-sida var att flytta fokus från utsida till insida. Vi har skrivit mer om detta här.

Vad gäller hur vi faktiskt jobbar mot nätkränkningar så sker det genom kunskapshöjande insatser i skolan. Vi utbildare både skolpersonal, föräldrar och elever i dessa frågor. Där utgår vi alltid från ett normkritiskt perspektiv, precis som vi gör i våra övriga utbildningar. Det är inte genom statusuppdateringar på Fb som vi tror att man stoppar nätmobbning, utan nätmobbning stoppas precis som all mobbning (oavsett vilken arena den sker på) genom långsiktigt konsekvent arbete.

Vi läste Hej Blekks inlägg redan då när det hände och tycker hon är en mycket smart person. Vi hade även twitterkontakt med henne och har tagit till oss av hennes kritik precis som all annan kritik vi fått i den här frågan. Vi håller med om att det är en bra idé att bjuda in Hej blekk och även andra insiktsfulla personer till samtal om hur vi jobbar för ett mer tolerant samhälle. Till hösten hoppas vi på att kunna arrangera flera seminarier och diskussioner både om kränkningar, normer och genus.

.

Translation. I’m the ambassadeur for the Swedish organisation ”Friends”, dedicated to the prevention of mobbing and bullying. Today they are answering the Q&A I had on the blog a few weeks ago.

 

photo source.

answers to past weeks comments. part 1.

Vad länge sedan du hade answers on last weeks comments!
Jag har en ang. boken: varför står det God save the Queen med The Clash? Det borde väl vara Sex Pistols. Den hade väl korrlästs en massa gånget, och det är ju en väldigt känd låt? Stör det dig nu?
Ja förlåt för försening, haft för mycket att göra på sista tiden, lite stressad, pardon. Ibland blir det så. Och ang boken: JA det stör ihjäl mig. Oerhört klumpigt gjort. Säljer första upplagan slut ska jag be förlaget att ändra (om det går). Det är en ren miss från min sida. Annars ska allt vara helt korrekt i alla fall :)

om du ska göra någon answers to last week’s comments snart, så vill jag veta vad du skulle vilja göra för tatueringar, om några. bara vad du tycker är fint, liksom. du kanske har svarat på det tidigare, men sånt kan ju förändras. trevlig valborg! låt oss hoppas att värmen återvänder bums. kram.
Jag skulle göra en vit tatuering innanför överarmen under armhålan. Tycker vita tatueringar är så vackra. Ingen aning om vad det skulle stå, kanske bara ”hej” vore kul. Osäker dock om detta någonsin kommer att inträffa. Brukar spara tatueringar jag tycker är fina ibland på min Pinterest!

Ang alla kommentarer om klassförakt under detta inlägg:
Okej, jag ska försöka förklara min syn så noggrant jag kan. Jag har läst alla kommentarer nu på inlägget. Vissa tycker det var fel, och vissa inte.  Jag förstår hur ni tänker generellt i tankegången att det är onajs när överklassen har kul på bekostnad av underklassen, det är inget jag är för heller, att sparka neråt, sådana situationer gör mig illa till mods. Men just i detta fall vet jag inte om jag kan hålla med, i alla fall inte utifrån min egen utklädnad och min egen bild av temat. Jag höll som sagt inte i maskeraden och vet inte hur andra gäster på festen tolkade det. Så detta svar är bara utifrån mig själv. Så. Mot svaret:
Jag såg aldrig det här som en peka-och-skratt-utklädnad, utan som en nu-ska-jag-klä-mig-precis-som-de-gjorde-i-parcermonierna-i-en-serie-där-jag-sett-prick-varenda-avsnitt-och-följt-slaviskt.
Den här klädstilen som många av er helt fritt benämner som ”underklass”, finns i alla klasser. Tjejerna som trängs utanför Whiteroom på Stureplan ser ut så, många med flotta adelsnamn. Tjejerna i PH ser ut såhär, i alla fall den senaste säsongen, samt många andra runt om i Sverige och världen. Jag skulle vilja säga att detta just nu är en väldigt trendig klädstil. Precis som när jag klädde ut mig till Rita Skeeter i Harry Potter, Hit Girl i Kick-Ass eller Mimmi Pigg ville jag att det skulle bli så bra och likt som möjligt. Och jag hade rätt bra koll på just detta tema. För varför ska man förneka att PH-deltagare har en viss stil? PH är ett popkulturellt fenomen, precis som Jersey Shore, Americas Next Top Model, eller RuPauls Drag Race, alla med rätt distinkta stilar som man lätt kan pricka in om man tittar på TV.
Och för det andra – varför skulle jag göra dem till åtlöje bara genom att efterlikna dem? Som någon skrev: ”det är inte som att Sandra har kört upp knöliga kuddar under klänningen, sminkat joker-mun eller poserar som en blow up doll”.  Nej, absolut inte, tvärtom, jag försökte snarare se så snygg ut som möjligt i denna stil jag själv inte brukar ha. Det är ju snarare ni som betraktare som sett ner på min utklädnad och sedan antagit en himla massa saker som jag inte skrivit. Det finns något väldigt illasittande i det, att lägga en värdering på det sättet vad som är god eller dålig smak. Vad som skulle vara bra och inte. Och att anta att PH skulle vara likvärdigt med underklass är jag inte heller helt säker på att jag faktiskt håller med om. Det är att generalisera rätt grovt, PH för mig är snarare synonymt med unga exhibitionister som gillar att dricka en himla massa alkohol, festa och hångla – och utifrån det castas programmet. Skulle dessutom säga att majoriteten i sådant fall är uppväxta i medelklass (och prinsens flickvän var väl dessutom med för några säsonger sedan?).
Slutligen vill jag lyfta och påpeka återigen att jag följde Paradise Hotel slaviskt (de som följer min twitter märkte säkert det när programmet sändes..), och hade nog aldrig gått in så mycket i utklädnad om jag inte var ett stort fan. Detta är inget hån mot nån, det här är isåfall om något major fangirling.

Men i och med att flera av er blev upprörda ber jag ändå om ursäkt – någon skrev ”Bara för att Sandra är medveten om det mesta betyder ju inte det att hon ser allt, då är det ju super att vi kan hjälpa och utveckla varandra” och det tyckte jag var ett fint sätt att se på diskussioner i överlag och en ton jag tycker man kan se upp till när man kommenterar i bloggar. Man ska alltid få säga hur man känner och tycker om något skaver. Kör hårt, jag försöker alltid att besvara och skjuter aldrig iväg era svar med ett ”idioter!” för det tycker jag inte. Jag läser, funderar och svarar några dagar senare hur jag ser på det hela. Jag är stolt över att ha så politiska och medvetna läsare. men det blir så fruktansvärt tråkigt och onödigt när det vrids till ”AHA! Äntligen fick jag dit dig, jag visste väl att du egentligen var ond/dum i huvudet/helt jävla världsfrånvänd.” Det kan ni väl liksom ändå inte tro att jag är? Men perfekt är jag inte, långt jäkla ifrån, och tillsammans kan vi nog lära varandra en himla massa bra, men jag tycker vi kan försöka vara trevliga mot varandra på vägen dit.

är det killfredag snart? c:
Jamen det måste det väl bli snart! Måste bara samla på mig lite hunk-bilder först.

Hej Sandra! Jag har en fråga om ditt skrivande: Hur gick du till väga när du bearbetade ditt manus? Vem fick läsa det och ge kritik? Gjorde du på något speciellt sätt sedan när du skrev om och skrev bättre (som det ju sägs en ska göra)? Jag har nämligen precis avslutat ett manus på några hundra sidor, är nöjd och skall påbörja bearbetningsprocessen men vet inte riktigt i vilken ända en ska börja. (OBS, medvetet val av EN trots att det är så fult. EN är bättre än MAN.) Tacksam för svar! Kram.
Hej! Jag har skrivit ett ganska långt inlägg här om mina skrivtips, där jag berättat en del om hur jag gick tillväga. Jag lät vänner vars skrivande jag litade och såg upp till läsa det. Det hjälpte en himla massa. Min egen bearbetningsprocess efter det så flyttade jag runt mycket i manuset, läste högt, läste i olika känslostadier, skrev om och skrev till och tog bort och tog tillbaka och bara höll på och höll på och höll på… Till en viss gräns absolut, men jag tänkte för mig själv att jag typ skulle kunna det utantill så att jag inte skulle missa någon klumpig formulering. Sedan tror jag att det är en jättebra grej att skriva på andra texter och krönikor och sånt ibland och ta en paus från det längre arbetet.

Vilket datum släpps JC-kollektionen? Tror du man behöver stressa till butikerna om man vill hinna köpa nåt eller gör din många ex av varje plagg? Såg att du skrivit att den släpps nån gång i juni på din instagram, men är borta nästan hela månaden och därför väldig rädd att jag ska missa den
Kollektionen släpps i juni, inget exakt datum satt än. Det kommer vara en limiterad upplaga men jag tror ändå att den inte kommer vara superlimiterad liksom. Den kommer säljas i större JC-butiker runt om i landet men även på nätet! Så där kan man klicka hem, jättefin prissättning är det också. Jag frågade JC om de kan skicka internationellt men de trodde inte det tyvärr. Men ska kolla igen för er som undrat, kanske går det inom Skandinavien.

Kanske världens fånigaste fråga, men hur ”vågar” du sådana toppar? Älskar magtröjor men allt jag kan tänka på är vad min mamma eller kompisar skulle säga när jag visar så mycket mage och hud. Hatar det, men tankesättet sitter fast ändå. Har blivit bättre, men skulle fortfarande aldrig våga ha en sådan tröja tyvärr :/ har du några tips? kram!! <3 <3
Bästa tipset och det enda jag använder: ha högmidjade kjolar till! Då visar du ju inte magen utan partiet mellan det och brösten (vad heter det ens? revbens-partiet?). Det tycker i alla fall jag gör att det känns enklare att ha magtröjor, då kan till exempel magen andas helt fritt och man känner sig inte ”lika naken” eller hur jag ska förklara det. Nu finns det dessutom ganska långa magtröjor ute i butikerna (kolla exempelvis asos.com) som bara visar en liten glipa av hud, kanske börja med en sådan?

Vad använder du för program när du filmar? Kamera? Mobil?
Filmar med min systemkamera, klipper i imovie!

Men hallå du glömde ju berätta vem den vackre mannen Sebastian är! Please tell me more more more
Oj förlåt, Sebastian är ju ofta med på bloggen så jag blir förvånad hur man missat honom! ;) Han är ihop med Matilda och de har gulliga Morris ihop!
Jag och Sebastian jobbade på samma reklambyrå i många år och lärde känna varandra på det sättet. Han är en ypperlig ung man.

mkt viktig fråga kommer här, vem tycker du är snyggast i one direction? kanske lite för unga för dig nu men du fattar här.
Okej det här var svårt. Var tvungen att kolla på tre musikvideos för att få feeling och lära känna dom lite mer. Den som jag tyckte var absolut snyggast var killen i den här videon med rågblont tjockt hår som är den första som börjar sjunga (så söt!) men kan inte alls lokalisera honom i fotografiet du bifogade?

 

frågestund tillsammans med Friends.

a

Som ni kanske minns är jag en av Friends ambassadörer under 2014. Friends kämpar mot mobbning och utanförskap i skolorna och arbetar långsiktigt både med lärare och elever. Ingen ska ju vara utanför och ensam liksom, men så är ju väldigt många det ändå. Ungefär var femte elev har blivit kränkt i skolan enligt deras senaste rapport.
Friends och jag kom på att det vore fint att ha en frågestund här på bloggen, och så besvaras frågorna av en professionell utbildare på Friends som heter Anna Capion.

Ni kan fråga allt ni vill, allt svaras. Om högstadiet, om hur man ska göra när någon är utanför, hur man ska hantera det om man själv är i den situationen, hur skaffar man vänner, hur vet man att någon är utanför, varför känner jag mig så himla ensam, ja vad som helst. Och ni kan ju fråga om Friends som organisation också. Om ni vill kan ni fråga personliga saker om min egen skoltid, så svarar jag också såklart.

Kör hårt i kommentarsfältet.

Läs mer om Friends här!

.

Translation. I’m the ambassadeur for the Swedish organisation ”Friends”, dedicated to the prevention of mobbing and bullying. Today I’m having a Q&A here on the blog where you can ask anything around that, and then a pro at Friends will answer.

answers to past week’s comments.

Stefan alltså. Han är ju fantastiskt snygg. Ojojojoj blev helt till mig. Vem är han?
Vad härligt! Stefan är ju en stilig ung man så det förstår jag. Jag och Stefan har känt varandra sedan 2007 och jag började arbeta på samma reklambyrå som honom. Vi har rest lite överallt tillsammans, som New York och London och Amsterdam och Paris och diverse festivaler. Numera pluggar han till psykolog och släpper snart ett eget klädmärke som du kan följa hur det går här. Har även skrivit ett längre inlägg om honom för länge sedan som finns här.

Sandra, var fann du Stan Smith-skorna i damstorlek? Jag har ju sådana extrema cravings efter dem!
Jag har dom i killmodell!

Jag jobbar som högstadielärare i idrott och biologi. I biologin går jag gång på gång igenom hur alkohol och rökning påverkar kroppen negativt och på idrottslektionerna ser jag dagligen hur elevernas dåliga vanor påverkar deras välmående. Vanor som i många fall föds ur ett sorgligt grupptryck. Vanor som införskaffas i tidig ålder och som kan bli svåra att arbeta bort senare i livet. De har helt enkelt fått för sig att det är coolt att smygröka och vara full.
Därför blev jag otroligt besviken på din bok. Att du själv röker och dricker är en sak, men att du glorifierar det som du gör i din bok tycker jag är både onödigt och oprofessionellt. Det har pratats mycket om hur man som storbloggare bör vara en förebild, och som författare av ungdomslitteratur är det ännu viktigare att tänka igenom vilka budskap man sänder ut.
Det hade varit intressant att höra dina tankar om det här, och jag hoppas det är något du tar till dig och tar med dig i ditt fortsatta författarskap.
Hej! För mig var det jätteviktigt att inte skriva en pk-bok utifrån en vuxens person lärdomar, utan att skriva det ur en femtonårings ögon (med inspiration från min egen uppväxt då förstås). För mig är inte alkoholen eller rökningen glorifierande på något sätt, utan det bara händer, precis som det gör under den tiden. Jag har läst många tonårsböcker, både på senare år och när jag var yngre och jag kom ihåg att jag ofta tänkte att ”fy sjutton vad de minns fel och har försnällat hur det är”. Tonåren är inga kindpussar och smuttar av folköl. Inte för alla iallafall. För många är det fumliga sexdebuter, snedsteg, att dricka för mycket för att man inte har koll, och att vara förvirrad och ny i alltihopet. Jag tycker inte jag glorifierar någonting när hon exempelvis dricker en häxa på bacardi och fanta och kräks ut över ett tågspår eller dricker en öl för mycket och hånglar med någon som inte är så skön. Det är bara så det är. Och jag ville skriva som det var. Utan att en enda vuxen hand fanns över för att ”leda någon rätt.” Särskilt viktigt också att det är en tjej som får göra ”misstag” utan att de för dens skull ens ska klassas misstag, de är bara handlingar. Hon behöver aldrig vara ”duktig-flicka” en enda gång i min historia. Min bok är ingen ”gör-inte-såhär” utan mer ”såhär var det”. Det får man tycka hur man vill om förstås, men så tänkte jag när jag skrev den, och står fast vid det.

Snälla, var kommer Ninas jacka ifrån? den med typ fjäder-päls? är så HIMLA snygg men vart kan man köpa???
Nina hälsar: H&M Divided för 2 år sen, dessvärre :(

Har läst 76 sidor in i din bok och är så ofattbart kär! Undrar lite om du typ kollar #dethandlaromdig på instagram och så? håller koll på vad som sägs om boken på andra sociala medier än här på bloggen liksom
Tack <333 och självklart! Jag har koll på hashtaggen #dethandlaromdig på instagram och sedan skickar mitt förlag mig artiklar och när det bloggas om den och så.

Kan du inte ha en frågestund som riktar sig kring din bok? Har flera frågor jag skulle vilja ha svar på kring skrivandet, förlaget etc.
Min första fråga jag tänkt mycket på är: skrev du boken för hand eller på dator? 
Och isåfall: hur löste du det praktiskt? (Skriver man för hand i en anteckningsbok är det ju lite svårt att hoppa mellan kapitel/redigera/fylla på, och i datorn kan det bli lite mycket text eller hade du då ett enda dokument där alla kapitel fanns?)
Jag har svarat på det massor av gånger, både i frågestunder men framförallt i intervjuer som jag länkar till. Jag skrev boken på datorn i programmet ”Textredigeraren” samt i mobilens anteckningar! Jag hade jättemånga textdokument och sedan när den började närma sig något färdigt pusslade jag ihop alla kapitel i word. kram

Jag minns att du en gång lade upp en tavla med en man som var ute och gick med sin elefant. Vad heter konstnären?
Konstnären heter Michael Sowa!

Jo, jag har en fråga till dig: Jag har bott i Paris i ett halvår nu, och har med tiden märkt att jag bär mycket mer sällan kort kjol än när jag bodde i Sverige. På något sätt har jag känt mig obekväm i det, pga männens blickar etc. Så därför undrar jag, du som bär mycket mini, tyckte du också att det var jobbig i Paris? Och en följdfråga, hur gjorde du när du t.ex. satt i metron för att kjolen inte skulle bli sådär extra kort som dem blir när man sitter ner? Har du något trick för det? STORA KRAMAR!
Hej! Ja jag kände mig obekväm, har skrivit ett inlägg om det här. Helt förjävligt att det ska behöva vara så. På tbanan satt jag på en halsduk eller bara direkt på strumpbyxan liksom.

Har läst din bok nu och tycker så mycket om den!!! Sen undrar jag vart du har köpt den fina gråa tröjan du har på den åttonde bilden i detta inlägg?
Tack! Den är från Asos, och ny!

Hej hej! Jag undrar om du i de trevliga ”answers to last weeks comments” kan prata lite om hur amerikaner dejtar/flirtar? Vad är skillnaden mellan svenska och amerikanska män (om man kan generalisera lite)?
Jag har inte dejtat så många amerikanska killar, men några stycken i alla fall. Skillnaden är väl att man faktiskt blir utbjuden. Det blir väldigt tydligt ”att man ska på dejt”. Oftast tar de en till ett ställe de tror skulle passa för kvällen till ära (en gång tog en kille mig till Bob Dylans favoritbar och en annan snubbe tog mig till en restaurang han inrett, en annan till en pingisbar högst upp i en skyskrapa). Sedan ser dom det som en självklarhet att bjuda på alltet, i alla fall första dejten, och kan på riktigt ta illa upp när man själv lägger fram sitt kort. Så det är mer klassiskt där. Annars tycker jag det inte är så jättestor skillnad. Amerikanska killar är modigare än svenska när de flirtar ute, det sker oftare än i Stockholm i alla fall. Och jag kände mig liksom aldrig sexualiserad när jag blev flirtad med? Kanske jätteknäppt att säga, men själva stötandet sker väldigt mycket enklare där tycker jag. Folk är så sociala i USA så ett ”hej” betyder nödvändigtvis inte betyda att de vill ligga, ibland vill folk bara snacka lite.

Hej Sandra eller någon kommenterare! Ska till New York snart och undrar hur utbudet på vegetarisk mat är? Har restaurangerna, som i Sverige, generellt åtminstone ett alternativ utan djurkött? Klarar man sig som veggie?!
Jaaaaa. New York har sååå mycket vegetariskt och vegansk mat!