http://rodeo.net/niotillfem
  • Världsturné
  • Depeche Mode släpper sitt efterlängtade trettonde studioalbum Delta Machine – nu kan du vinna biljetter till en exklusiv spelning i Wien
  • Start
  • Trend
    • Krönika
    • Modenyheter
    • Recensioner
    • RODEO RUNWAY
    • Rodeo väljer
    • Tävlingar
    • Världsturné
    • Webbteve
    • Blogg Agnes B
    • Blogg Filippa Berg
    • Blogg Gustav B
    • Blogg Marcella
    • Blogg Pamela B
    • Blogg Rodeo Red.
  • Skönhet
    • Blogg Fifty Scents
    • Blogg Killer Colours
    • Blogg Tattoologist
  • Inspiration
    • Festbilder
    • Intervju
    • Blogg Another Amy
    • Blogg Const
    • Blogg Ingmari Lamy
    • Blogg Lisa/Jon
    • Blogg Lisa Magnusson
    • Blogg Niotillfem
    • Blogg Tattoologist
  • Bloggar
    • Agnes B
    • Another Amy
    • Const
    • Fifty Scents
    • Filippa Berg
    • Gustav Broström
    • Ingmari Lamy
    • Killer Colours
    • Lisa/Jon
    • Lisa Magnusson
    • Marcella Mravec
    • Niotillfem
    • Pamela Bellafesta
    • Rodeo Red.
    • Tattoologist
    • Wasima
    • REDKEN BEAUTY
  • Världsturné
    • At the Rodeo
    • Backstage
    • Front row
    • Modevisningar
    • Show reports
    • CANON STREETSTYLE
    • REDKEN BEAUTY
  • Info
    • Läs tidningen
    • Kontakta oss
    • Annonsera
    • Köp tidningen

VAD LETAR DU EFTER?

NYHETSBREV

E-post:

om frågor och svar.

Q&A. part 1.


Vad gjorde du de stunder när hjärtesorgen kändes så stor att du ville springa upp på ett tak och skrika?
Jag sprang upp på ett tak och skrek. Eller vad nu kroppen ville att jag skulle göra: gråta, inte sova, inte jobba, sparka på något. Jag tror att man ska följa signalerna för att få ur det ur systemet så att säga. Det är okej att vara destruktiv ett litet tag. Det är också okej att vara jätteledsen precis så länge man känner att man behöver det.

Dina favoritrestauranter i New York?
Gjort en stor, stor New York-guide som ligger under “reseguider” här i högra ramen. Kolla den! För tillfället äter jag allra mest på Jeffrey’s Grocery och en ny favorit som heter Buvette. Båda ligger i West Village.

Hva synes du om hester?
Dom e gulliga.

I vilken del i Stockholm skulle du bo? Och varför?
Sodermalm förstås. Det är finast där.

Kött är kött och kött tar tid, vilket är ditt favoritkött?

Sant som det är sagt. Älskar lamm och en bra köttbit, typ oxfilé. Medium rare tack.

en av den bästa köttrestaurangerna i new york heter el almacen och ligger i williamsburg.

Vem är din arbetspartner nu när Nina har flyttat? För visst jobbar man i team om två?
Jag och Mathieu jobbar förtillfället ihop. Det är toppen, han är underbar.

Så att om ens pojkvän har varit otrogen med en av ens närmsta vänner, som han också råkar bo tillsammans med, och man försöker komma över det och gå vidare med relationen, men mår lite illa varje gång men umgås med dem tillsammans. Hur gör man då?
Man gör slut! Vilken idiot!

Höll du på med några fritidsaktiviteter när du var yngre, som pianolektioner eller ridning till exempel? Kram
Jag spelade tennis i tre år, spelade piano i tre år, gick på scouterna i tre år och spelade teater i tio år. Teatern var bäst!


Har en liten fundering som dök upp innan idag, kanske redan står någonstans och jag i min förvirring missat det. Men den Joakim som du skrivit en jättefin text om, är det samma Joakim som var hos dig för några veckor sedan?
Jag har nämligen hamnat i en ordentlig svacka med min underbara killkompis och finner det tröstande ifall ni hittade tillbaka till varandra!
Ja, det är han! Jag är så glad att han är min igen.

Vilka är de största fördelarna med att vara singel jämfört med att vara ihop?
Födelar med att vara singel: man börjar upptäcka människor. Den där killen man träffat några gånger innan kanske, gud vad han var söt. Och rolig. Man tackar ja till nya upptåg, som kanske dagsfester och spontanmåndagar, och det gör att man hamnar i konstiga situationer och lär känna nya människor. Livet slutar gå i rutin och blir något lite annat. Strunt samma vilken dag det är, jag tänker ändå bara göra saker jag har lust med. Och så kan man ju hångla upp killen i toalettkön bara sådär för att hade så fin hatt.

Är du och Ludde i samma bekantsskapskrets fortf? Hut löser man sånt, om man inte vill träffa sitt ex men han ingår i det knippet med fantastiska människor som man fortf VILL träffa och inte släppa ifrån sig? Känns som en av de sorgligaste sakerna som händer när man gör slut. Förlåt för jobbig fråga. Och tack för att du är så förbannat bra. <3
Vi är i samma bekantskapskrets och det har ju löst sig av sig själv i och med att vi inte bor i samma stad. Han bor inte i New York, vi är aldrig samtidigt i Stockholm. Men sen har jag ju mina egna bästa vänner som inte är hans såklart. Tror den där uppdelningen kommer gå av sig självt, det gjorde den förra gången. Men det är klart att är lite märkligt när Mathieu eller Christian instagrammar om vår utekväll här och Ludde har like:at alla bilderna utom den jag är med på. Men då tänker jag att, ja sitt där och like:a på du, vi har svinkul så att du vet.

Jag tycker du är en så fin förebild och älskar de du skriver. Vilken är din favorit frukt/ grönsak/ färg och godis? Puss puss du är bäst
Puss!
Frukt: passionsfrukt.
Grönsak: tomat.
Färg: Midnattsblå.
Godis: Tänder.

Du har ju gått ner en del i vikt nu, känner du att du trivs bra där och vill stanna på den vikten eller skulle du hellre vara lite större? Tycker du det är finare att vara smal än tjock? Jag är avundsjuk på din kropp.
Ärligt så bryr jag mig inte. Fått en del bloggkommentarer på sistone i typen “gud ät något”. Jag äter. Jaha, jag är smalare nu än i maj, men vet ni, jag bryr mig inte. Och det är sån jäkla skön känsla. Jag struntar i hur jag ser ut, jag vill bara ha kul.

Hej!
När svackorna kommer och man inte kan hålla tillbaka längre – det känns som att ens inre ska spricka om man inte får prata med honom, bara växla några ord – vad gör du då? Känner du någonsin så? För man kan ju gå så länge och känna att livet är för himla fint på egenhand men så kommer panikångesten och man förstår inte hur man ska kunna se honom igen utan att bli helt handlingsförlamad med pulsen i 140. Hur löser man den tillfälliga paniken och de spontana infallen?
Det skaver i min kropp nästan hela tiden. Men vet du, efter ett tag så vänjer man sig. I början kom de som stora infall och det gick nästan inte att andas och då ringde jag ju honom. Nu ringer jag aldrig honom, och han ringer aldrig mig. Jag bara borstar tänderna lite extra länge, eller stannar upp på gatan och blundar hårt. Pressar in naglarna i handflatan, tänder en cigg. Väntar på att det värsta ska rinna av mig och sedan fortsätter jag framåt. Känslan är kortare, inte lika nålvass och jag börjar lära mig hantera den. På något vis tänker jag att det här året inte gills. Skitsamma om jag har ångest, det gills ändå inte. Och det finns ju ingen poäng att attackringa honom längre, han vill inte. Och såklart, för mig är det väldigt svårt att förstå hur en så stor del av ens liv är så lätt att acceptera att den inte längre finns där. Jag känner mig ofta som en halv person. Men tydligen är det så. Och därför står jag bara ut, en dag kommer det ta slut, man kan inte känna såhär för alltid när personen man känner det för förvandlats till någon annan. Det är okej att vara ledsen, man fucking SKA vara ledsen.

Hej Sandra! Minns att du en gång skrev att du slutade skriva dagbok när du blev tillsammans med Ludde, har du tagit upp eller tänkt ta upp dagboksskrivandet igen nu när en ny period i livet har börjat? Kram!
Nej inte mer dagbok nu. Skriver krönikor och blogg istället! Och små listor i telefonen.

17årings-dagboksanteckningar

Är det som i film -

Går amerikanare med skorna på inomhus också, är det inte jobbigt att städa så mycket isåfall?
Jo det gör dom! Det är faktiskt mindre jobbigt att städa än vad man tror.


Om du bara skulle bära kläder i en enda färg resten av ditt liv (och du får inte välja svart eller blå), vilken färg skulle du välja?
Isafall väljer jag grönt! Smaragdgrönt är ju en av de vackraste färgerna.

Nät-dejting. Vad tycker du?
jamen kör på!

tror du man kan ha sex med sitt ex UTAN att det tillslut slutar med att någon blir sårad?
Nej det tror jag inte, men vad vet jag, aldrig provat.


Vad är din inställning till otrohet?
Jag är förstås emot otrohet. Tycker den går vid en kyss.

vilka hemliga koder ska jag uppfatta innan jag får läsa dina dikter och noveller? eller kan du tänka dig att publicera dikter och dyl. här på niotillfem? du har ett alldeles eget språk. puss
Hej och tack! Jag skriver varken dikter eller noveller längre, bara krönikor och andra små texter.


Min fråga rör som så många andras hur man hanterar sin ibland alldeles för planerande eftertänksamhet när det gäller att prova nya saker/göra saker man är rädd för/gå fram till någon man gillar o.s.v? Jag har oerhört långt mellan tanke och handling och ibland hindrar mina tankar mig från att agera, och när jag väl agerar är det ibland försent. känns som att hela livet trillar ifrån mig bara för att jag är så eftertänksam på att bara göra/köra. gäller framförallt framtidsgrejer, satsa på utbildningar, jobb och så vidare. jag vill inte göra något i onödan är min tanke, men om jag inte provar kan jag ju aldrig veta om det är något för mig. samma sak med relationer, jag dömer ut dem innan de ens har hunnit börja. hur kommer jag ur detta beteendemönster och bara GÖR!

Hur är du så modig? Jag försöker, men jag tycker det är så väldigt svårt ibland.
Jag har fått många liknande frågor, det här är två av dom, men jag tänker att svaret nog är ungefär likadant:
Jag förstår att det är svårt att följa magkänslan och bara göra saker, jag vet att det tar emot, att man är osäker på att nagot ska bli fel. Men jag måste ändå bara säga, gör det ändå. Det är det som är grejen med att våga saker: det är inget svårt att backa tillbaka! Man kan bara ångra sig, flytta hem igen/göra slut/hoppa av utbildningen eller jobbet. Det är ALLTID värt att prova. För mig själv känner jag att jag måste våga saker, att det inte går annars. Jag är så himla nojjig över att inte leva mitt liv tillräckligt. Man har ju bara ett enda, så då vill jag att det ska kännas jättemycket. Vissa vill ha ett lugnt tempo, med familj och hus och så vidare, och det är inget fel med det, men jag är inte sådan. Jag vill bo i stora städer, hamna i märkliga situationer och träffa nya människor. Så då gör jag det, för att jag måste, för om jag stannade hemma i Stockholm och gjorde samma sak i tjugo år till så skulle jag ångra mig. Börjar man göra en läskig sak vågar man göra flera för att man inser att det kanske inte var så himla farligt i slutändan ändå. Försök att leva som ni vill leva hörrni!

whenever i go through a breakup, i feel like waking up/the morning is always the worst part of my day. i can’t quite understand. have you ever felt this way before?
Yes, I feel the same. You wake up every morning with this empty feeling in your chest and then you spend the rest of the day trying to fill it with something and then you go to bed and need to repeat the same feeling over and over again, every morning. I hope we will wake up feeling better soon. Slowly but steadily it’s getting there.

Om du skulle skriva en bok vad skulle den handla om då? Och vad skulle den heta då? Jag skulle vilja skriva en bok om vänskap och kärlek som typ skulle heta “mycket mer än så”, för det är fint!
Den skulle vara en kärlekshistoria, jag har faktiskt en ide, måste bara skriva den. Har ett namn också men vill inte jinxa något. Ditt namn var också himla fint.

Hej Sandra!
 Jag vet inte hur det är i USA, men i Sverige pratas det i alla fall mycket om polyamori just nu, alltså att man är tillsammans med flera personer samtidigt. Vad tycker/tänker du om det här? Kram!
Alltså jag har ju inte provat så jag känner inte att jag kan “tycka” så mycket om det. Det är väl upp till var och en. Men jag tror inte det är min grej för när jag är ihop med någon vill jag bara bara bara att vi ska vara så himla kära i varandra. Skulle nog bli för svartsjuk.

Hej bästa sandra. Jag behöver din fantasi! Ska på maskerad imorgon med tema “youtube”, vad ska jag klä ut mig till? hjälp!
Men man ska ju förstås klä ut sig till sin favoritvideo, Maru i lådorna skulle va kul!


Saknar du Stockholm mycket?
Jag saknar inte Stockholm men jag saknar att inte ha dom människorna i mitt liv som bor där. Saknar dom ofta och mycket och särskilt under perioden när jag inte varit så glad. Men New York har mitt hjärta.

berätta om Joakim! hur kommer det sig att ni började hänga igen? er vänskap verkar vara den finaste.
Jag har skrivit en lång text om vår vänskap här. Och precis som jag skrev i den så var vi inte ovänner i slutet, det bara gick inte just då att vi skulle vara vänner. Men han har alltid betytt så oerhört mycket för mig och jag för honom, så när allt det här med Ludde hände och jag var så jäkla ledsen så började vi prata igen, för att man kanske bara måste glömma allt som hänt när för sorgliga saker händer. Och så köpte han en biljett, och flög hit. Och vi visste ju inte hur det skulle bli, för vi hade ju inte hängt på många år egentligen. Men det var precis som vanligt. Jag är så glad över det, för att han kom till mig. För att han finns.

Hej fina Sandra, jag har följt din blogg i kanske 4 år snart och jag undrar lite hur du ställer dig till långdistansförhållanden nu efter att allt gick som det gick. Tror du fortfarande sådant kan fungera?
Jag är nog den sista personen du ska fråga just nu. Men, here you go:
Flytta till varandra. Var inte isär. Det finns en anledning till varför det heter “ihop”. Man ska vara det. Ta hand om den du älskar, följ honom världen över så kommer han göra samma för dig. Kyss honom ofta, en dag kanske du vaknar upp och kommer aldrig mer få göra det. Och om det verkligen inte går att vara tillsammans just nu: Skaffa en plan, bestäm en tidsgräns för när det är över. Och försök att inte ha distansförhållande längre än ett år, det är då det börjar bli svårt enligt statistiken har jag läst. Men alltså for reals: VAR med dom ni älskar. Sov nära varandra. Ta hand om dom.

_sandra

2012.09.11 18:30

glad 8 mars!

Glad 8 mars och internationella kvinnodagen! För att fira kommer här en repris på feminist-frågestunden som jag hade för 3 år sedan, när ni fick fråga vad som helst om feminism. Frågorna är besvarade av mig, Nina och ett fantastiskt gäng som pluggade på centrum för genusstudier på Stockholms Universitet som jag kontaktade och undrade om de kunde hjälpa till.

 

Vad är feminism?
Feminism innebär att man tycker att kvinnor ska vara jämställda männen. Att kvinnor ska ha precis samma förutsättningar som män på alla olika plan. På jobbet, i hemmet, i skolan och överallt annars. Att det helt enkelt ska vara rättvist.

Betyder feminism att kvinnor vill vara “över” männen?
Nej det gör det inte. Det betyder att alla är precis lika mycket värda.

Jag vill inte kalla mig för feminist, men jag är för jämställdhet!
Det är såklart upp till var och en om de vill kalla sig för feminist eller inte. Men är du för jämställdhet har du något gemensamt med feminister. Feminismen arbetar för att män och kvinnor skall vara lika mycket värda. Feminister tycker att världen inte ser ut så just nu och det gör att det uppstår massor av orättvisor som inte ska finnas mellan människor. Kan du skriva under på det tänker du som en feminist.
Nästan alla mansdominerade yrken är bättre betalda än kvinnodominerade. Män tar ut mindre av föräldraledigheten än kvinnor, vilket leder till att kvinnor tjänar mindre än män. Fler män än kvinnor sitter på maktpositioner så som chefsposter och de tar större plats i politiken. Det här är något som vi alla måste jobba på att ändra.

Finns det olika feminsmer?
Feminismen är inte en enhetlig rörelse, precis som vad som helst egentligen. Det finns socialistiska feminister, liberala feminister, radikala feminister, radikala socialistiska feminister och så vidare. De olika rörelserna har ibland olika idéer om hur vi ska komma till rätta med problemen. Kanske finns det en särskild feminism som passar dig? Vill du veta mer om de olika feministerna finns det en bra bok som heter Feminism av Lena Gemzöe. En lättläst bok som beskriver feminismen på ett bra sätt. Men för de flesta feminister räcker det med att kalla sig feminist för att folk ska förstå vad de står för.

Borde man inte bedöma människor efter individer istället för kön?
Det är precis det feminismen vill. Skulle världen vara helt jämställd skulle man aldrig bedömas efter sitt kön utan personligheten skulle vara det allra viktigaste.
Men så ser det inte ut nu och det vill feminismen förändra.

Kan killar vara feminister?
Javisst. Vem som helst kan vara feminist. Om en kille tycker att en man och en kvinna ska vara jämställda så borde han kalla sig feminist.

Jag vill vara hemma och baka. Kan jag ändå vara feminist?
En feminist vill inte att människor ska placeras i fack. De tycker att det ska vara lika självklart för en kille vill vara hemma och baka som en tjej. När världen är jämställd ska alla få följa sina drömmar oavsett kön. Så, ja klart du kan vara feminist om du vill vara hemma och baka.

Varför finns det så mycket fördomar om feminister?
Feminister ifrågasätter en rådande ordning. Det kan många tycka är läskigt. Alla som någonsin har ifrågasatt hur världen ser ut får ta smällar, oavsett vad det handlar om. Om man tänker på fördomar i överlag har det väl alltid funnits ett visst mått av sanning som sedan spökat vidare. Klart att det säkert har funnits ett knippe feminister som hatat män men det betyder inte att alla andra feminister gör det. Precis som att alla vänsterpartister inte är kommunister och precis som att alla andra fördomar nästan aldrig stämmer i alla andra grupper.

Ser en feminist ut på ett speciellt sätt?
En feminist kan se ut precis hur som helst. Men självklart finns det säkert människor som man kan ana har en viss politisk ställning eller brinner för en speciell sakfråga. Exempelvis kanske man kan se om en människa brinner för miljöfrågor på grund av ett budskap på en tygkasse. Precis på samma sätt kan man säkert ana om någon kallar sig feminist och brinner för de frågorna. Men samma sak galler tvärtom saklart. Det finns antagligen fler människor man inte skulle tro vid första anblick att de var miljöaktivister, moderater eller feminister.
Feminism handlar om ett synsätt och inte om ett utseende.

Men med det sagt så ifrågasätter också feminister all den här utseendehysterin. Ska verkligen en sextonårig flicka känna ångest över att hon glömt att raka benen när hon ska hångla? En feminist tycker till exempel att raka benen ska kännas som ett val och inte som en regel. Ingen ska behövas tvingas in i en utseende-mall. Då kanske en feminist väljer att inte raka sig om en ståndpunkt. Hela poängen handlar om att känna sig stark och trygg i sina val och inte känna att man måste göra det som forväntas av en.

Vad är genus?
Genus kallas de skillnader mellan man och kvinna som inte är biologiska. Till exempel har kvinnor bröst och inte män – det är skillnader från födseln och är alltså inte genus. Men att kvinnor skulle ha svagare psyke eller skulle bry sig mer omvårdnad och vara känsligare – det finns det inga exakta studier på.
Feminister kallar det här för “genus”, sådant som växt fram för att vi lever i ett samhälle där kvinnor redan från början får placeras i det facket, och män i ett annat.
Till exempel gjorde man tester på att om man satte på en bebis en rosa mössa sa alla vuxna “men vilket söt liten flicka!”. Om man satte på bebisen en blå mössa sa de istället “vilket stor stark pojke!”.
Alla sådana grejer gör att man lätt blandar ihop vad som man fick från födseln och vad som man har lärt in små barn som blir till vuxna sen dagen de öppnade ögonen.
Feminister tycker att alla de har skillnaderna som många människor hela tiden vill framhäva nekar kvinnor och män till samma rättigheter. Alla måste få chansen att växa upp och bli precis vad de vill, utan att någon dömer dem på grund av deras kön.

Diskrimineras inte män också?
Vissa feminister inom historien har varit skeptiska mot att man ska tycka synd om män som i alla tider varit ”över” kvinnan och alltid haft fler rättigheter. Men idag tycker de flesta att i det samhälle som vi lever i nu så kan varken kvinnor och män själva välja fritt vilka egenskaper, intressen, reaktioner eller åsikter de ska ha. Det finns ”spelregler” som vi förväntas följa på olika sätt beroende på om vi är män eller kvinnor. Självklart spelar även ens egen personlighet in, men det finns en struktur, en så kallad genusordning, som att det inte riktigt är okej för män att visa att de gråter eller för kvinnor att ha ”för” mycket sex. På det här sättet kan både män och kvinnor bli diskriminerade, eftersom de bedöms utifrån hur ens kön ”bör” vara. Ett exempel är när föräldrar skiljer sig. Där tas det fortfarande ofta upp argument som tillexempel att kvinnor är bättre föräldrar.

Hur mycket skiljer sig män och kvinnor från födseln?
Det vet ingen. Man vet att det finns olika kroppsdelar och olika hormoner som skiljer oss åt. Men mer vet man inte. Men egentligen, spelar det här någon roll? När dömde vi senast hudfärger och länder i dessa teorier? Det som spelar någon roll är att alla ska vara lika mycket värda och ha precis lika stora förutsättningar att leva sina liv så som de själva vill. Det handlar om mänskliga rättigheter, att bedömas utifrån en själv och inte hur man ser ut, vart man är född, vilket kön eller hudfärg man har.

Är det verkligen bra att helt ta bort manligt och kvinnligt?
Det är väl klart att man inte vill sudda ut några egenskaper som är bra, utan bara sudda ut att de hör till ett särskilt kön. Människor måste få mer frihet att utvecklas som individer och inte begränsas av vad som förväntas av dem på grund av att de är tjejer eller killar.

När har man fler fördelar i samhället?
Män tenderar att anställa män –> män fler höga positioner i arbetslivet –> män tjänar mer pengar –> män får större frihet.
Män har långt många fler fördelar än detta men det som är bra är att ju längre tiden går desto mer jämnas det ut.
Det är viktigt att förstå, framförallt för dig som väljer att inte kalla dig feminist. Det som du antar är helt självklart har inte alltid varit det. Det är feminister som har drivit fram att kvinnor ska få de rättigheter vi har idag.
Här är ett par exempel, och märk att årtalen inte var för speciellt länge sedan:
1864 – Mannen förlorar laglig rätt att aga sin hustru
1872 – Kvinnan får själv bestämma vem hon ska gifta sig med
1921 – Första gången kvinnor får rösta
1946 – Avskaffande av kvinnolöner (kvinnolöner=lägre lön för kvinnor)
1964 – P-piller godkänns i Sverige
1970 – Jämställdhet inskriven i läroplanen
1975 – Kvinnan bestämmer själv om abort t.o.m. 18:e havandeskapsveckan
1980 – Lag mot könsdiskriminering i arbetslivet införs
1983 - Alla yrken öppna för kvinnor – även inom försvaret
1991 - Jämställdhetslagen kommer till
2005 – Ny sexualbrottslag. I den förra lagen var det okej att våldta kvinnor som var jättefulla eller medvetslösa just för att de inte sa “nej” (svårt att säga nej om man är medvetslös..). I den nya lagen gäller inte det.
Så glöm aldrig det, att det är feminister som drivit fram att de här viktiga lagarna, och bara det vore anledning nog till att vara feminist, för utan dem hade samhället sett helt annorlunda ut idag.

Vilka yrkesgrupper i Sverige behöver fler kvinnor?
Alla yrkesgrupper mår bra av att vara så blandade som möjligt. Det är dumt att tänka att män är mer lämpade för något än en kvinna och tvärtom. Och kom nu inte och säg att byggarbetare är ju en självklart att det ska vara mer män. Kvinnodominerande yrken som exempelvis undersköterskor har enormt mycket tunga lyft – helt utan byggarbetarnas hjälpmedel. Man ska alltså inte låta sig luras av yrkestitlar. Militären hade länge inga kvinnor alls (det var till och med olagligt innan 1983) och nu är det massvis. Och fler och fler fröknar på dagis är killar. Att överhuvudtaget tänka att man på grund av ett kön inte är lämpad för ett yrke är galet. Alla måste få en chans att dömas individuellt.
.


Happy International Women’s Day! Here’s a 3 year old Q&A about feminism. The questions are answered by me, my friend Nina and three lovely gender studies students at the university of Stockholm. Read in Google Translator by clicking “in english” below FAQ.

_sandra

2012.03.08 09:00


q&a. part five.

Sista delen av frågestunden kommer här!

I’ve been following your wonderful blog for a few years now and I still love it. One thing I’ve longed to ask is about a party game you and your friends often play, I believe you’ve refered to it as the “crazy forehead” game. It looks rather self explanatory, but if you wouldn’t mind, could you tell the rules or at least tell how you and your friends play it?
Well it’s easy! Everybody writes a celebrity on a piece of paper to the person sitting next to them. You tape the note on that person’s forehead and then everybody has to guess who they are by asking yes and no questions.

Gillar du alla typer av kommentarer på din blogg, som inte är direkt elaka alltså, eller kan du störa dig på vanliga kommentar eller ignorera frågor från läsare som mest verkar skriva en kommentar för att kunna länka till sin egen blogg?
Alltså jag älskar kommentarer. Det är de som motiverar en att skriva vidare på bloggen. Gillar ju förstås inte spamkommentarer som “hej fin blogg läs min!” men alla andra uppskattar jag. jag får sällan elaka kommentarer tagna ur luften. håller någon inte med har de oftast ett argument.

Jag har följt din blogg i några år, men redan då var den ganska stor. Jag undrar om du skulle kunna berätta bloggens framgångssaga kanske steg för steg, hur blev den så stor? milstolpar? och hur gjorde du?
Den blev stor av sig själv, hade ingen särskild som länkade eller så. Men det tog ganska lång tid. Började blogga på blogg.se, gick vidare till devote, sedan till Metro och nu på Rodeo. Rodeo är min favorit!

två dagens outfit för hundra år sen.

Jeg ville også egentlig bare si at jeg er en av dem som har fulgt deg lenge, lenge, lenge. Og på en eller annen rar (konstig) måte, ser jeg på deg som en venn. Jeg må alltid titte innom deg for å se hvordan du har det og hva du gjør for tiden. Det er fint. Du er fin!
Og så kan jeg like så godt legge til et spørsmål. Kommer det ofte bort mennesker på gata? Om man ser bort ifra hei-jeg-leser-bloggen-din-menneskene. Og skjer det oftere enn da du bodde i Sverige?
Tack fina! Det händer kanske en gång i månaden här i USA att någon kommer fram och säger att de läser bloggen. Både svenskar och amerikaner, det är fint. I Sverige kanske det hände någon gång i veckan, och då nästan alltid när jag var ute, tror folk är modigare när de druckit vin :)

Jag undrar varför du väljer att ha med många bilder på folk som röker i bloggen.
Bilderna där cigaretter är med ser coola och ut; snygga och unga människor i New York (eller i Sthlm för den delen).
Jag blir själv sugen på att röka när jag ser bilderna. Men man blir rätt ful av att röka, det börjar synas när man har rökt i många år. Och sen är det såklart alla dödliga sjukdomar man riskerar att få som alla känner till. Det känns ofräscht med snygga bilder på rökande människor därför. Det är ju många tjejer som ser upp till dig och jag undrar hur du ser på det när det gäller cigarettbilderna. Du har skrivit att du tycker att det är dumt att röka men bilderna säger något annat tycker jag.
Jag försöker att inte lägga upp så mycket rökbilder. Ibland kan det dock slinka med någon för att jag tycker fotografiet i sig självt är fint. Alla vet att det är dumt och farligt att röka. Sedan två år tillbaka ungefär tar jag inga bilder på mig själv med en cigarett.

You and Ludvig seem to be very much in love, which is inspiring. Could you tell us the love story of how you met, how you manage to stay so *IN LOVE* with each other (where most people who have been together for a long time, those feelings of romance wear out or fade to a dull romance, and companionship), and how you maintain those feelings across such long distance and separation?
Also, could you tell us if you plan to marry each other, and if so, what would your dream wedding be like?
I want to get married in the future but not now. My dream wedding would be a huge party with all my friends and we would never go to sleep. I don’t know how we manage to stay so in love, we just do. I just can’t stop kissing him. Maybe that is the key, we always kiss and hug and tell each other how much we like each other. I could kill for him <3 We met at a party in the fall of 2007 and became a couple in february 2008.

How did you get your job in advertising?
I went to advertising school and got a job when I graduated.

jag tycker det är knäppt att alla dessa så kallade “kändisar” i Sverige skriver böcker hit och dit. Jag vill inte läsa om Linda Rosing eller Andreas Carlsson. Varför har inte du, en person som faktiskt kan skriva och har vettiga synpunkter, skrivit en bok än?
Haha tack! Nej jag har inte tid att skriva någon bok nu. Men jag skulle gärna vilja någon dag. Vi får se. Känns som alla “skriver på en bok”, vill inte prata om det för att jinxa något. Det är typ mindre än en promilles chans att få ut något på ett förlag. Händer det lovar jag att skrika ut det till hela världen. : )

jag har börjat ettan. Ett underbart gymnasium. Men jag har inte en enda vän i klassen! INGEN är ens i likheten som jag. Jag verkar stå någonstans mittemellan “de populära” och “töntarna”, alltså helt ensam. Alla kollar konstigt på mig när jag har mina egna åsikter. Ingen bryr sig om mig.
Vart ska jag ta vägen?
Börja på en aktivitet! Man lär känna folk i sammanhang så då måste du skaffa dig sådana sammanhang. Teater, bokklubb eller dans ,vad som helst. Lova mig att du tar tag i det, det är hemskt ensamt att vara ensam. <3

Vad gör man om man tycker om sin pojkvän mest i världen men samtidigt jättegärna vill trycka upp den där söta killen man träffar ute då och då mot väggen och hångla tills man är helt rufsig och andfådd. Känner mig sämst för så får man ju inte tänka. Men när man är arton och allt det dära är ganska nytt, så finns det plötsligt så många fina killar att ligga med och så många nya munnar att hångla upp.
Känner man så ska man nog göra slut. Det gjorde jag. Jag var inte färdighånglad och kunde verkligen känna det. Behövde fler mörka nattklubbshörn och pojkar jag inte visste namnen på. Det är kanske ett bra knep för att egentligen kolla om man vill vara ihop med den man är ihop med. Med Ludde känner jag aldrig så, men å andra sidan så hånglar han upp mig i nattklubbshörn när jag minst anar det. : ) Och ja, det är svinsvårt att göra slut, något av det svåraste som finns, men så viktigt att göra om det inte känns rätt.

jag har aldrig riktigt förstått det här med hur du har så tusans mycket pengar att du bara kan hålla igång ett distansförhållande (resor), köpa snygga designerskor och äta på restaurang hela tiden… varifrån kom dom?
Jag jobbar på reklambyrå i New York och driver en stor blogg. Jag tjänar pengar helt enkelt.

Umgås du o Nathalie inte längre? Ni bor i samma stad men det var längesen man såg er på samma bild i era bloggar.
Nej vi umgås inte längre. Många anledningar men ingen jag vill ta upp här.

Och vad anser du om nätdejting? Fånigt, bra? Känner du några som har träffats på det sättet?
Kör hårt! Känner flera.

I början när du och Ludvig var ihop, var du mycket avundsjuk då? Eller är det mer som en fas man har i början? Skriv gärna ett inlägg om hur man ska göra för att inte vara så in i helvetes avundsjuk. Jag dör, liksom.
Svartsjuka är en fruktansvärd känsla, för båda parter. Hela poängen med att vara ihop är att man litar och respekterar varandra. Kom ihåg att han har valt dig och du har valt honom, du får inte glömma det. Det finns inget svårare än svartsjuka för det trasar långsamt sönder ett förhållande. Det här är något du måste ta itu med, öva bort. Lita på honom, han är kär i dig!

jag gillar en kille i min parallellklass. han är lång och så där dunderfin. vi smsar mest hela tiden och gör saker tillsammans. som kompisar. men jag gillar/kär i han. men vet inte vad jag ska göra. han har sagt att han tycker jag e söt men inget mer. vi är liksom kompisar. så ska vi kanske på konsert tillsammans nu, men jag vet inte vad jag ska göra, jag vill inte va kär i han för min bästis gillar han! behöver hjälp! kram
men din bästis kan väl inte paxa honom när hon inte är ihop med honom? prata med henne och säg att du tycker om honom så himla mycket, att du inte kunde hjälpa det men känner i hela magen att du är kär i honom. berätta lugnt och förståndigt så kommer hon förstå.

kan man flytta ensam till ett annat land trots att man inte känner någon någon någon? hur? vart finner man modet? hur lär man känna folk om man är helt själv?
Såklart man kan. Man lär känna folk via föreningar, på internet via bloggar, på sin skola/arbetsplats och så vidare. Det kommer ordna sig. Modet kan man nog inte vänta på, man måste bara göra saker som är läskiga, det är så modiga personer gör tror jag.

Är du och Veronica Maggio släkt på nåt sätt? Det känns så . Jag tänker att om du var en musikstjärna så vore du som hon. Galet vackra texter och en vacker röst och den fina håret och jag vet inte. Ni är så lika på nåt sätt. Och din son, skulle han heta Bosse?
Oj vad fint sagt. Nej nej vi är inte släkt : ) Min son skulle heta Didrik!

Var det svårt att komma in på bergs? hur visste du vad du skulle göra för arbetsprover? vad de sökte? Och hur kom du på att du ville jobba med reklam?
Det är rätt svårt att komma in på Berghs men alltid värt att prova ändå. Arbetsproverna finns på deras hemsida. Jag vet inte hur jag kom på det, hade det liksom alltid i bakhuvudet att det verkade roligt, och så provade jag att söka in och kom in!

Jag, christian och thomas på berghs skolavslutning.

tycker du ibland att andra bloggerskor härmar dig? med inlägg, stil, kläder osv.
fast det gör väl inget tycker jag. klart man inspireras av saker runt omkring en liksom. det är ju en fantastisk ära att någon skulle vilja vara lite mer som mig liksom.

Kan du inte berätta lite om dig och Ludvig? Det vore så fint att få veta hur ni träffades och så.
Här är historien om hur vi blev ihop. Du kan hitta mer utförliga svar i äldre frågor&svar-inlägg.

på den här festen hånglade vi första gången : )

Händer det ibland att du liksom tappar meningen med livet? Hur hittar du tillbaka till det igen?
Innan jag flyttade hände det ganska ofta. Inte som att jag ville dö men jag kunde liksom få ångesthugg i magen över att jag satt i ett kallt jäkla land och ville så gärna därifrån men gjorde inget åt det. Sedan jag packade mina väskor och vågade flytta känns det som att nästan allt är mojligt. På riktigt alltså. Gör man läskiga saker blir man så jäkla mer glad med sig själv.

How do you find out about all these wonderful clubs to go to? And when you go do you have to stand in line for a long time or do you have secret friends that get you in quick? I don’t usually ever go to clubs but it seems like people usually spend half the night waiting to get in whenever they go.
When you hang out with friends who love to go clubbing the rumour of new places spread kind of quickly. I rarely stay in line, in Sweden I most of the time knew the club owners and here you just have to pretend that you do.

jag undrar helatiden över vem av dig och ludvig som kommer flytta vart. om du kommer flytta till LA eller om han kommer ta sig till NY. det känns ju som att du älskar den staden väldigt väldigt mycket, men samtidigt verkar ju LA fantastiskt fint med.
och sen, en helt annan grej. Jag funderar på att praktisera i stockholm till hösten och jag vill väldigt gärna göra det på garbergs. jag pluggar till produktionsledare men kan också göra annat. har du några tips? deras reklamkampanjer är så fina och smarta. dog av den de gjorde för NK som var i tunnelbanan för någon månad sen. Vem tycker du jag ska fråga och tror du det finns en chans?
puss + pop bästa sandra.
Jag hoppas Ludvig flyttar hit förr eller senare, jag vill inte flytta till LA även om det är en fantastisk stad. Vi får se! Det kommer inte hända riktigt än hur som helst. Du ska fråga Petter angående Garbergs, kolla deras hemsida så hittar du kontaktuppgifter!

Är de flesta av dina NY-kompisar svenska utvandare eller infödingar? svårt att veta på några av namnen, christian till exempel! Också, vad är roligast med att bo i new york och vad bör man absolut inte missa när man är där? du är fin, kram!
De flesta är svenskar men inte alla. Christian är svensk, vi gick i samma klass på Berghs.

Do you see yourself as Carrie Bradshaw (Sex and the City) or more like Peggy Olsen (Mad Men)? (I’m kidding, it’s only that you remind me of them in some aspects…)
Definitely Peggy : ) I’m not a big fan of Carrie, I think she is annoying.

Hallå Sandra! Du skriver helt klart min favorit blogg. Jag drömmer om att få jobba som ad en dag och det gärna i New York, då är det så underbart att få läsa om någon som lyckats som du!
Jag skulle väldigt gärna gärna vilja veta hur du gjorde allt det praktiska när du sökte in till berghs? Alltså, hur gick intervjun till, hade du en stor portfolie med dig och hur man klarar det ekonomiskt (det kostar ju en del)? Sen vill jag också väldigt gärna få lite tips och trick på hur man söker jobb i New York? Hur gick du tillväga?
All information till hur man söker till Berghs finns på deras hemsida. Man söker med arbetsprover som står där! Du kan läsa mer om allt sånt i kategorin frågor&svar och sen bläddra fram till inlägget som handlar om jobb och utbildning. Du kan läsa om hur jag fick jobb i New York här.

åh, vet inte om någon annan undrat över samma sak men det är en grej jag varit lite frågande över. du äter ju kött och sådär trots att du vill värna om miljö och djurrätt. hur tänker du? menar inget illa – jag äter själv kött (speciellt då jag mår dåligt och inte orkar bry mig om djurrätt osv men känner mig rätt kass ändå) och tycker det är supergott, men under perioder vill jag bara skippa köttet totalt och gör det också. och det känns bra! önskar jag hade mer självdisciplin för att kunna vara veg utan att ibland tänka “äsch, finns inget vegetariskt som verkar gott, tar carbonara då”. mycket svammel nu, men ja. kommer ihåg ett inlägg då du skrev att du äter ekologiskt kött för att “glada kossor är viktigt” och det provocerade mig lite… jag vet iaf att djuren allt som oftast har det kissigt, även de som det blir ekologiskt kött av, och ändå äter jag… med dåligt samvete. så ja. hur tänker du?
Jag äter bara ekologiskt kött, men majoriteten av mina måltider är vegetariska. Jag vet att folk har sagt här att ekologiska kossor och grisar behandlas dåligt dom med, men jag har läst på så många ställen om det nu och de får ju vara ute och springa och beta gräs och alltihop. Jag var vegetarian i tre månader 2011, från augusti till oktober bara för att tvinga mig själv att lära mig fler vegetariska rätter och så, och sen gick jag över till ekologiskt kött.

har du läst något program på universitet/högskola inom området pr- och reklam? eller har du läst skriv kurser någonstans? (om jag inte har missuppfattat något så är det väl inom media du jobbar?) hehe
Näpp, läste bara på Berghs. kram.

Vad gör man när man allra helst vill skriva hela dagarna men bor på ett pyttelitet ställe där det inte finns vettiga gymnasieskolor? Vågar man flytta in till Göteborg för att läsa på en bra skola trots att man skulle behöva pendla upp till tre timmar varje dag eller behöva flytta hemifrån till en egen liten lägenhet. När man bara är femton och ett halv år, nästan sexton. Klarar man det då? Hur vågar man? Och hur vågar man börja på en helt ny skola, där ingen du känner går. Var hittar man den där styrkan att med sina doctor martens kängor klampa in i ett helt nytt liv?
Man vågar det! Man vågar allt som man känner längst in i maggropen att man skulle må bättre av!

Jag har alltid drömt om att bo i New York så länge jag kan minnas. Men jag har liksom fått för mig, eller det känns i alla fall som att man måste ha hur mycket pengar som helst för att bo där/jobba med mode/reklam. Är det så? Självklart förstår jag att alla som bor där inte är rika eller jobbar med mode eller reklam. Men ja. Du vet. Är det svårt att hitta lägenheter? Är de obskyrt dyra? Kostar det mycket att leva där? Klarar man sig med ett vanligt jobb, typ på en restaurang?
Hej! Ja, det är hemskt dyrt att bo i New York. Och då pratar vi framförallt om hyran. Den är helt enkelt bisarr. Men, självklart går det ändå, man kan bo Brooklyn eller Queens eller Harlem osv och då halveras hyran ungefär. Så det är klart det går, du kanske bara inte kan bo mitt på Manhattan liksom.

jag undrar hur du hittar alla fina vänner som du verkar ha så gott om? Dessutom verkar ni alla vara intresserade av samma saker och komma så bra överens. Önskar nämligen att jag kunde ha det lite så för ibland känner jag mig som om jag är den enda som vill hitta på lite “udda” saker medans de andra bara vill göra samma gamla vanliga. Så jag undrar alltså hur det gick till när du träffade dina närmaste kompisar?
Kolla min kompisserie här. Då kommer du märka att jag har träffat majoriteten via mitt jobb. Det blev helt plötsligt så enkelt att hitta människor man älskade när man hamnade i en miljö där de flesta tyckte om samma saker.

En annan sak jag också funderat på är hur du hittar alla dessa små mysiga restauranger/utflyktsmål/barer/affärer som du berättar och tipsar om? Springer du bara på dem på en bakgata eller har du kollat upp dem på nätet?
Ibland går jag förbi dem men oftast hör man om dem liksom. Man utbyter man tips med varandra helt enkelt.

You always seem to manage to do so many things, in terms of travel and adventures and also getting a great career and managing to save money and making friends. How do you make sure to do so many things? Do you make goals? How do you plan stuff? How do you follow through? I always make plans or decide to do things differently, but then I forget before I do hings. How do you avoidd that problem?
Ive bene reading on other blogs about the gap betzeen public self and private self. Maybe you could share your thoughts on that? I know you have said you only share the positive stuff because that*s what you want to put out in the world. But apart from that is there any other stuff you think about this topic?
Hi! First of all I never said I only share the positive stuff. I’ve written several times about anxiety, the feeling  of being alone, being heartbroken and scared. But what I have said is that I don’t like to write about the boring stuff. I think there is absolutely no reason to share my dull monday lunch or when I buy groceries or whatever. I decided early to keep my advertising job separate from my blog. Basically because they are 2 completely different jobs, one that exist between 10-7, and then my blog life all the other hours. Just want to keep it that way.
The other question, yes, I do plan a lot in beforehand. I’m just that kind of person. I always make sure that I have money on my savings account and put away money every month cos I want to feel safe if something could happen. Being safe and planned makes it easier to be spontaneous I think. Hope you got your questions answered!

Hej! Umgås du bara med människor ur din egen samhällsklass eller har du vänner som till exempel är arbetslösa eller går på socialbidrag?
Jag frågar eftersom jag inte insåg hur klassuppdelat samhället är innan jag blev tillsammans med en tjej som inte kom från samma samhällsklass som jag.
Jag umgås allra mest med människor i samma bransch som jag själv. Det är för jag har träffat de på jobbet och på skolan och då blev det så. Med det sagt kommer de alla från helt olika bakgrunder, städer och uppväxter innan vi träffades.

Min pojkvän vill så gärna träffas hela hela hela hela tiden och ibland kan det kännas som att jag får så höga krav på mig att jag faktiskt måste träffa honom med en gång jag kan. Jag har varit förkyld så himla länge och när jag har min hemska mens vill jag vara för mig själv. Sedan så vill jag så gärna umgås med mina vänner och ha de där härliga stunderna vi alltid har haft tillsammans och självklart unnar han mig det men så kanske vi inte ses på en månad och då får jag sådana skuldkänslor för att jag vet att han saknar mig (han bor en och en halv timme från där jag bor) och självklart saknar jag honom också men ibland vill jag bara vara. Hur ska jag göra för att det ska kännas lite bättre?
Hmm. Du kanske inte är kär i honom helt enkelt? Råkar man inte träffas på en månad så kanske det inte spelar så stor roll om man är ihop eller inte? Du ska ju inte gå runt med skuldkänslor när du är ihop, du ska ju vilja vara med honom! Och sen kan du ju ta med honom när du hänger med dina vänner vetja! puss.

Jag är kär i min lärare. Jag är 19 och han är 25. Jag kommer dö när gymnasiet slutar. Vad göra? Det är ju typ ett hopplöst fall. Helvete.
När ni inte är elev och fröken längre kan du kanske fråga om han vill hitta på något? Dö inte!

Jag vill hemskt gärna åka på festival. Vilken passar bäst för en femtonårig flicka? Hur övertalar jag mamma å pappa? Och räcker det att åka med en kompis eller borde man vara ett gäng?
Kram
Emmaboda passar bra för en femtonårig flicka! Den är väldigt snäll och lugn men fortfarande megarolig. Ni borde vara fler än en kompis, för man tappar lätt bort varandra och då kan det vara skönt att promenera till sitt camp och veta att några kompisar kommer att sitta där istället för att panikartat söka efter en enda kompis i mörka natten. Vet inte hur man övertalar mamma och pappa, låt de läsa lite om Emmaboda vetja!

tove, jag och filip pa emmaboda nar vi var 20.

jag har en pojke som inte bor i sverige utan bor i norge och det är ungefär fem timmars buss ifrån mig. vi är precis i början av detta man kallar ihop. hur klarar man distansen? hur klarar man när den där onsdagseftermiddags-längtet kommer? när man bara vill träffas i en port en kvart och bara pussas för att överleva vardagsstressen? hur klarar man sig utan det? hur överlever man? och detta med distans har bara börjat för mig.
Har skrivit en text om att överleva här. Puss.

_sandra

2012.02.01 09:00

q&a. part 4.

Del fyra av frågestunden kommer lastat!

Hur kom det sig egentligen att du flyttade till New York?
Du kan läsa om hela den historien här.

Bor din bror i New York nuförtiden? Och vad sysslar han med? Jag brukar ha många frågor om de människor som är liksom i bakgrunden av din blogg. Man ser dem ganska så ofta och blir nyfiken.
Min bror bor i New York och pluggar manusskrivande på New York Film Academy fram till sommaren 2012. Om någon undrar något om mina vänner så kan ni kanske skriva vem så gör jag ett inlägg om de ni undrar över! Har tänkt att jag ska göra en lång lista med alla någon gång men så fort jag börjar får jag totalångest att jag missar någon, men om ni får önska personer känns det bättre, det kanske vore roligt! : )

viktigt jag tänkt på: har du något tips på hur jag hittar ett billigt centralt eget hem i stockholm? hur fick du dina stockholmslägenheter? jag vill ha en nu nu nu
oj vet inte. jättesvårt. alla som jag känner bor antingen i bostadsrätter eller fatt tag i hyresrätter via kontakter. det är fruktansvärt svårt att få tag i en vettig hyresrätt i stockholm. om någon har ett tips får ni gärna kommentera. jag fick tag i min via kontakter.  kram.

min fina lilla lägenhet på norrtullsgatan.

Du säger att du brinner för feminism och jämställdhet, men har du på något sätt uttryckt dig annat än genom att rösta på FI? Det skulle vara jättekul att få höra vad du tycker
Är man feminist så påverkar det samtliga delar av ens liv. Ibland medvetet men ofta säkert helt omedvetet. Som reklamare tycker jag det är en del av uppgiften att inte göra reklam i trötta spår. Jag och Nina skulle aldrig exempelvis skriva filmmanus med klassiskt traditionella könsroller. Snarare tvärtom. Mannen ska stå i köket, “kärnfamiljen” består av två mammor och inga pappor och vspelande tonåringar är såklart tjejer. När man är feminist ingår det att vara uppmärksam på sina egna mönster och rutiner, ibland glömmer man bort att man gör saker bara för att det “ska vara så”. Förutom jobbet står jag alltid upp för det jag tror på i diskussioner, umgås inte med folk som har en snedvriden syn på könsroller, skulle aldrig vara ihop med någon som inte är feminist, och jag säger till och tar plats så gott jag bara kan på jobbet. jag undviker filmer och serier där tjejer har skådespelarrollen som “tjejen”. Skulle inte tipsa om en sådan film på bloggen utan försöker istället tipsa om filmer och serier av kvinnliga regissörer och filmer med starka kvinnliga karaktärer. Jag behandlar tjejer och killar likadant språkmässigt på bloggen (båda är lika fina!), skriver texter som inte är klassiska “pojken” räddar “flickan” utan båda är individer och kan vara precis lika trasiga eller starka. Jag tipsar om bloggar med samma synsätt som jag, och skriver om bra och vettiga tjejer jag gillar, jag svarar på hundratals mail från osäkra flickor och försöker skriva saker till dom så att de känner sig starka och förstår att världen inte kommer gå under om de inte får den där killen. Sedan hoppas jag att jag kanske inspirerar någon någonstans att man kan ta sig precis var man vill bara man bestämmer sig för det! Jag jobbar i en mansdominerad bransch i en av de hårdaste städerna i världen och det går! Det går ju för 17 gubbar.

If I see you (which I do sometimes in SoHo) and say hi, will you say hi back? Though every time I see you, you’re chatting with friends and I feel awkward interrupting.
Of course you can! I would love to!

Hejhej! Jag undrar lite om vad du gjorde i London? Bodde du där? Vilket är ditt favoritställe där?
Jag gick andra året på svenska skolan i London och bodde hos en värdfamilj! Mina favoritställen var (det här är dock 10 år sedan) Trash på måndagar, Candybox på onsdagar och After Skool Klub på lördagar.

påväg hem från en klubb en natt i london.

Du skriver väldigt lite om din gymnasietid och London tycker jag, varför?
Hmm kan skriva mer såklart, det var så himla länge sen så det är väl därför jag inte skriver så mycket om det. Det var en rolig men klurig tid också. Jag saknade min mamma en massa, men ville aldrig åka hem. Jag drack himla mycket pints, hånglade med pojkar jag inte visste namnet på i mörka hörn på Londons indieklubbar, sov över hos kompisar nästan jämt, skrev så fingrarna skavde, läste jämt jämt och försov mig ibland. Rektorn HATADE mig. Han ville inte ens hälsa på mig i korridoren, helt knäppt. Har alltid sett mig själv som en städad och trevlig person ur lärarnas ögon men i London uppfattades jag helt plötsligt som motsatsen. Blev kär i en kille i min parallellklass, vi panikhånglade ibland på hemmafester men det var allt. Bodde i en värdfamilj tillsammans med en annan pojke som hette Carl. Han blev som min bror och jag tyckte (tycker) så mycket om honom. Han skrev alltid meddelanden till mig på spegeln efter han duschat. Värdfamiljen hade en dotter som var himla jobbig och ville alltid hänga efter mig. Varje fredag åt vi pizza med vitlöksbröd och vi hade efterrätt varje dag och jag gick upp fem kilo. Min mamma skickade Kalles Kaviar till mig och jag var “ihop” med en brittisk kille i typ tre veckor som blev besatt av mig och flyttade till Stockholm när jag flyttat tillbaka och telefonterroriserade mig. Det var obehagligt. Lärde mig inte sådär jättemycket engelska, men alla pratade ändå med ful svenskbrittisk brytning när vi flyttade därifrån. Saknar inte tiden men hade väldigt roligt. Det var väl ungefär det.

Hvor mange unike lesere har du i uka nå egentlig?
Enligt bloggportalen 100 000 i veckan, ibland 130 och ibland ner till 80, det är lite olika under olika perioder på året. Har ungefär 1,5 miljoner sidvisningar i månaden. Kanske mer, länge sen jag kollade! kram

Ingen fråga, men kan inte du lägga upp en spotify lista snart? Lyssnar bara på samma gamla hela tiden och behöver lite ny inspiration.. Kanske något från när du spelade på mutewatch?
Kolla i kategorin “om musik” där alla mina spellistor är samlade. Jag lägger upp nya lite då och då på bloggen! På Mutewatch-eventet spelade jag mest soul. Här hittar du min soul-spellista.

Du har sagt att du springer på band två dagar i veckan. Jag bara undrar hur många kilometer du kommer på 40 min.
Oj, vet inte för det är liksom inte kilometer på banden här. Men jag joggspringer liksom. Jag gissar på 4 kilometer men jag vet inte! Nu har jag dock slutat springa och yogar istället. Vi får se vad det blir till våren!

Stör du dig på stavfel? Eller böjningsfel som copywriter.
Jag gjorde det mer innan jag började jobba som copywriter. När jag började på reklambyrå var det liksom tio andra stavningshitlers som tyckte att korrekt är rätt och viktigast. Och då insåg jag att jag gör ju själv ganska många fel typ jämt och att det egentligen inte spelar så himla stor roll. Är ju exempelvis megadålig på de och dem. Har klarat mig bra ändå.

Do you ever wair trousers? And has NY changed your style compared to Stockholm?
I never wear trousers but I would love to if I could find the perfect denim blue in high waisted fifties style. I would say my style has changed a lot since I moved. People never dress up so much  here as they do in Stockholm. In Stockholm I would never go out partying in flat shoes, but here I do it all the time for example.

har funderat ett tag på om du någonsin åkt skidor? Du skulle bombsäkert trivas som fisken i vattnet på after skin!
Yes box, åkt skidor sedan jag var 6 år. Åker slalom. Var ganska knäpp som yngre och åkte bara svart puckelpist och offpist och sådant, men sen var jag med om en skidolycka efter att åkt offpist under en sittlift när jag var 16. Jag krossade armbågen och blev en fegis. Åker mycket försiktigt nu och stapplar typ ner om jag råkar stöta på en isfläck.

Hej! Jag tänkte bara fråga hur det är att vara kär på riktigt. JAg är arton år och har aldrig riktigt varit kär i någon eller älskat någon pojke så. Är det likadant som på film eller är det tusen gånger större? Jag hoppas du förstod vad jag menar. Tror du förresten på att det finns”den rätte” or the right guy/girl?
Att vara kär är hundra gånger bättre än på film. Framförallt i och med att det är i verkligheten och inte på låtsas. Jag minns när jag var 11,12, 13,14, 15, 16, 17, 18 och olyckligt kär i olika pojkar. Jag tyckte det här med lycklig kärlek kändes så oerhört overkligt. Ska man när man är lyckligt kär i någon liksom FÅ ligga bredvid den person och lukta på honom överallt, ligga med honom när man vill, klä av honom, sova bredvid honom, bli upphånglad av honom. Hålla honom i handen, krama honom, bli hans bästa kompis. Känna på de där jäkla axlarna jämt och ständigt och när man vill. Och ja det är liksom så. Jag tycker det är sjukt lyxigt. Ibland kan jag tänka att det kanske var fint på något vis att jag fick min första pojkvän ganska sent, för jag kan fortfarande tänka att det är så himla övernaturligt och nästan-inte-sant-fint att ligga bredvid någon man är kär i som också är kär i en och man får pussa på honom var man vill när man vill (nästan iaf). Att vara kär är något av det roligaste jag vet helt enkelt! Det är liksom den där känslan när man vinner en tävling, eller får något man önskat sig, eller ger bort något uppskattat i present, eller dagen innan man ska resa på semester, den känslan, fast lite lite hela tiden. Att vara olyckligt kär känns ungefär lika mycket och likadant på många sätt men tvärtom. Som att någon långsamt gröper ur ens maggrop, och man är på helspänn hela tiden. Det är en hemsk känsla men den behövs också, för annars skulle inte det lyckliga kännas lika mycket tror jag. Angående om jag tror att det finns “den rätte” så tror jag att det finns tusentals stycken minst som är den rätte. Disney-kärlek med en enda prince charming finns bara på film. Men det gör ju inte kärlek mindre fint för det. Fatta turen att två stycken ska tycka om varandra samtidigt vid samma tidpunkt, helt knäppt egentligen att så många är ihop, det borde vara jättefå.

har nyligen tagit studenten och är outhärdligt vilse. vet inte vad jag vill göra, vet inte vad jag vill och har inga större intressen. är arbetslös och vill flytta, men vetinte om jag vågar. pengar har jag, så jag har i stort sett göra exakt vad jag vill. det är bara det att jag inte vet vad jag vill. hjälp mig, snälla du.
Hej hej! Ingen fara på taket. Man behöver och ska nog inte ens veta vad man vill göra när man nyss tagit studenten. Ta ett jobb och fundera. När jag slutade gymnasiet skrev jag ett CV och gick runt till 20 caféer och Seven Elevens och lämnade över det. Av 20 ringde 1 och så jobbade jag där i 7 månader och funderade på vad det egentligen var jag ville göra av mitt liv. Lärde mig att vända cheese bites och blippa varor på kuppen.

jag på popaganda ett år efter att jag slutat gymnasiet och hade ingen aning om vad jag skulle göra i framtiden.

_sandra

2011.12.08 11:00

q&a. part 3.


pic source.

Del tre av frågor och svar kommer lastat!

En jätteliten sak som jag har undrat över ända sedan jag läste det. I ett inlägg där du tipsade om böcker skrev du att du promenerade och läste samtidigt. Hur gör man det (särskilt i en stor stad?)
Jag kanske promenerar väldigt stilla? När jag springer på band läser jag samtidigt också. Det kanske är någon slags gåva jag fått för alla tycker det är knäppt, att läsa i rörelse. : )

När Ludvig kallades för Vinden så sa du länge att det var en hemlighet när folk frågade varför han kallades för det. Sedan plötsligt i en frågestund så bara berättade du. Hade du glömt att det var en “hemlis” eller spelade det ingen roll längre? ; )
Ingen aning ens varför jag bestämde mig för att hålla det en hemlighet. Totalt onödigt.

var äter du helst på söder?
Sardin!

Vad hände med feminist-frågeställningen du och Nina lade ut på din blogg för några år sedan?
Svaren hittar du här och här. Det ska finnas en tredje del men jag hittar inte den, kanske försvann när jag förde över arkivet till Rodeo.

Har du någon aning om hur många killar som läser din blogg?
Ingen aning! Hoppas många!

kan du inte ge något tips på bra TV-serier
Är galen i TV-serier. Mina bästa är Lost, Glee, Freaks and Geeks, Big Love and Mitt så kallade liv. Mina roligaste är: Flight of the Conchords, Arrested Development, Bored To Death och 30 Rock. Av sådana där de skrattar i bakgrunden gillar jag How I Met Your Mother, Vänner, Seinfeld  och Big Bang Theory. Följer just nu förutom de jag redan sagt, Up All Night och New Girl (mest den sistnämnda för att jag gillar Zooey Deschanel inte superbra serie annars). Andra bra serier är Nip/Tuck, Mad Men, Pushing Daisies, Twin Peaks och The Office. Tänkte börja följa True Blood och Always Sunny In Philadelphia.

ur Mitt så kallade liv.

How did you start to earn money with your blog?
I got recognized and got hired. First at devote.se, then by Metro and now by Rodeo.

hej sandra, jag ska till new york i vinter. Är det omöjligt att träffa dig för en fika?
Nej det är absolut inte omöjligt men du måste påminna mig flera gånger om. Även om jag svarat så glömmer jag bort det för att jag svarar på så himla många mail och har dåligt korttidsminne. Inte med mening, fikar gärna så länge jag hinner!

känner du dig nöjd med din jobbsituation eller tror du att du inom x antal år kommer börja jobba med något helt annat?
Just nu har jag ju egentligen tre jobb. Jag är copywriter, bloggar och skriver krönikor nu. Så jag tror allt är möjligt!

och en fråga som kanske inte passa in i frågestunden men, är det här du?
haha nej men skulle ju nästan kunna vara : ) det är margot tenenbaum.

hur var ditt första hångel?
inte så kul. På en hemmafest och jag var full och han var full. Har skrivit om det här.

Just nu nu håller jag på att lära mig danska, mest för att det är det allra finaste språket i hela världen, men också för att förhoppningsvis flytta till Danmark en dag – så jag tänkte fråga om det finns något språk som du har velat lära dig (eller faktiskt lärt dig), om man bortser från “skolspråken” då?
Franska. Läste det i 6 år men kan fortfarande typ tre ord. Har inget språköra.

hur svårt är det att hitta lägenhet i ett annat land? Hur gick du och Nina tillväga? Har du några tips?
Kolla här för det!

Tänkte bara fråga hur lång tid gick det efter att det tog slut mellan dig och Tobias tills att du träffade Ludvig?
Det var ett år på dagen. Så det var ju fint på många sätt. Min deppiga göra-slut-dag som dessutom var min namnsdag blev min finaste bli-ihop dag! Mitt år som singel var galet, men himla kul.

med michelle under en singelsommar i new york.

är du idag helt fri från din ätstörning, om du hade en? har inte förstått den biten riktigt, bara läst ett gammalt inlägg. du är så fantastiskt vacker idag.
oj tack så mycket. jag är helt fri från ätstörningar idag. självklart har jag komplex men man kommer alltid dras med dom tänker jag.

du röker? vad  tycker och tänker du om det?
jag röker. det är mitt val och jag gör det för att jag helt enkelt inte har någon lust att sluta. det var såklart dumt att börja och jag ångrar det såhär i efterhand eftersom det är fullkomligt megadeppigt att dras med ett beroende. dessutom är det fult.

Hur länge har du och Ludvig varit ihop? och hur gör ni för att klara er igenom de perioderna då ni inte ses?
Vi har varit ihop i tre och ett halvt år ungefär. Vi klarar det för att vi älskar varandra. Låter klyschigt men det är bara så.

Har du något knep för att hushålla med pengar?
Ett bra knep är att lägga undan pengar DIREKT när man får dem. Så har jag alltid gjort, till och med när jag hade CSN. Det kan ju räcka med tvåhundra kronor, beroende på hur mycket du kan spara.

hur tusan uttalas ditt efternamn?
bijur. haha nej jag skoja bara. bäjjär typ.

HEjsan Sandra! Använder du såna där tokiga uttryck som “cirka alltid” i bloggen för att du tycker det är roligt, eller för att du vill ha en personlig stil, eller för att dina polare gör det, eller varför, helt enkelt??
För att jag pratar så! Cirka alltid!

kan inte du lägga ut en liten video där du pratar, så vi får höra din röst? vore lite mysigt spännande tycker jag:)
Gjort den en gång innan, här är den!

_sandra

2011.11.17 09:00

q&a. part two.


En frågestund del två kommer lastat!

Kan du, en gång för alla, förklara vad du jobbar med? Gärna på mellanstadie-nivå så att man förstår exakt vad det går ut på.
Jag är copywriter på en reklambyrå vilket är en kreatör med huvudansvaret för texten. Där det behövs text som ska skrivas, då skriver copywritern den. Det kan vara allt från reklamfilmsmanus, presentation för kunden eller bara att man skriver ner idén och presenterar den för sin CD (creative director dvs kreativ chef). Art Directorn har huvudansvaret för formen, men annars jobbar en copywriter och en art director likadant. Ska försöka förklara på mellanstadienivå hur man jobbar:
Som kreatör jobbar man på en reklambyrå (man kan vara frilans också men vi hoppar den biten nu). Reklambyrån har ett gäng olika konton som man gör kommunikationen för. Till exempel min reklambyrå gör reklamen för Nike, Target och Heineken och ett gäng till varumärken. Jag som kreatör jobbar med ungefär tre varumärken/kunder åt gången. Kunden kommer till reklambyrån och säger att de till exempel vill ha fler som köper deras produkt i New York, eller att de behöver en vårkampanj för 2012. Sen jobbar reklambyrån och kunden tillsammans ut en slags plan om hur man ska göra, vilka målgruppen är, vad tonaliteten ska vara och vilken budget kampanjen ska ha. Kreatörerna (dvs jag och Nina) får sedan planen kortfattat på ett papper, det kallas en brief. Vi ska sedan komma på vilken kommunikation som bäst passar det som kunden vill uppnå. Det kan vara allt från ett event utomhus, till en mobilapp, eller en facebook-idé, ett tv-program, eller en vanlig reklamfilm och annonser. Det är ofta relativt fritt, i alla fall till en början. Man försöker tänka så att alla kanaler man använder ska binda ihop idén och det ska inte spreta för mycket. Jag och Nina, som jobbar ihop som ett kreativt team (på reklambyraer jobbar man alltid två och två för att det är enklare att bolla idéer med varandra istället for att sitta själv), hittar på ungefär 30-40 kampanjidéer på ungefär 2 veckor. Vi har hela tiden avstämningsmöten med vår CD som säger “bra, jobba mer med det där” eller “glöm inte att tänka ur det här perspektivet också”. Nar det är några dagar kvar till presentationen kopplar man på ett designteam på byrån som tillsammans med kreatörerna skissar ut idéerna, mycket enkla skisser. Man gör en presentation på runt 30 sidor med strategi bakom varför man just valt denna idé, hur folk ska tänka när de ser reklamen etc. Jag och Nina försöker alltid göra reklam som folk ska tycka om och vilja engagera sig i. Reklam ska inte störa.  Man presenterar ungefär 2-3 kampanjidéer för kunden. Sedan går det en vecka eller tre och så väntar man på att kunden presenterar vidare upp i företaget och så kommer de tillbaka och tycker till. De brukar tycka till ganska mycket och här är det vanligt att en övertalningsfas börjar, för kunden kan ibland inte så mycket om reklam och vill helst se en annons eller en reklamfilm, vilket kanske inte är den bästa lösningen alla gånger. Om man har riktigt tur går man i produktion och får göra ut sin kampanj ganska snart. Då börjar en rolig period när man får välja illustratörer, tekniknördar eller spännande regissörer beroende på vad man har hittat på. Och sedan när kampanjen är ute börjar allt om med nya uppdrag, igen och igen.

Du har nämnt någon gång att man jobbar i “kreativa par”, som du o Nina, och att ni anställdes för att jobba tillsammans. Det kanske är en missuppfattning  Vad händer om ni vill gå skilda vägar? Om nån av er vill söka sig vidare eller flytta hem? Kan man söka sig till reklambyråer själv eller är det lättare att få jobbet om man kommer i ett paket om två? ;D
Om vi går skilda vägar får vi lösa det då. Det stämmer att det är enklare att söka jobb i New York som ett team, men det finns folk som även söker själva.

något oviktigt jag tänkt på: är du en sådan som sköter dina skor (och i så fall hur?) eller struntar du i allt vad skokräm och putsning heter?
Jag impregnerar och klackar och sular och sådant när jag har köpt dem, och sedan försöker jag komma ihåg att impregnera om dem någon gång varannan månad eller så.
YouTube Preview Image en video jag gjorde for två och ett halvt år sedan om min skosamling.

om du fick förändra tre saker i världen allabums, vad skulle de då vara?
ingen fattigdom, jämlikhet mellan könen och en bra miljö igen. det vore ju något det.

Hur kommer du gora med ditt visum? Aka over till Kanada eller forsoka fa ett nar du aker over till Mexiko? Och vad ar ditt basta skonhetstips?
Jag åker till Kanada om en vecka för att styra upp det.

Din blogg er min absolutte favoritt, og jeg har lest lenge, lenge. Men det er en ting jeg har vært nysgjerrig på; Hvordan ble egentlig du og Ludvig kjent? Jeg vet dere møttes på en fest, var nesten naboer og iblant tok en røyk og prat sammen etter det. Men hvem var deres felles venner, siden dere endte opp på den samme festen? Og husker du han fra dere var på samme fest mange år i forveien?
Joakim är var gemensamma vän! Joakim var ju min allraste bästa van i många år och det var också den festen som jag och Ludde var på (utan att prata med varandra) många år i förväg. Jag vet faktiskt inte hur Ludvig och Joakim känner varandra, jag hängde aldrig med dom ihop.

En bild jag hittade i mitt fotoalbum på Ludvig långt innan vi blivit ihop.

Eller har du något annat jobb som du drömmer om?
Ta ledigt i några månader, flytta till Tokyo och skriva. Det tänker jag göra någon dag.

Och, var köpet du ditt läppstift?
På flygplatsens tax-free. Eller på Sephora eller Mac. Men mest på tax-free.

Har du några tips om hur man kan börja skriva bättre? Typ några skrivknep
Skriv om skriv om skriv om. En text kan alltid jobbas med tänker jag. Och använd inga trötta metaforer som “hennes hår lyser som solen”. Och skriv om saker du kan, det har jag märkt är mycket lättare. Att skriva om ett äktenskap med barn skulle vara svårt for mig i och med att jag aldrig varit gift eller haft barn eller så.

Hur gör man när man bara vill krypa in i ett hål och dö för att hela bröstet är som ett svart hål? Mina föräldrar har bestämt att dom inte ska vara ihop längre nämligen, och det är sån jävla fucking skit alltihop, som en infekterad tumör under revbenen.
Föräldrar som skiljer sig är en himla sorglig sak, men man får inte glömma att de också är människor som kanske inte vill vara tillsammans med någon de inte är kära i längre. Tänk på att det är såklart jobbigt nu men det kommer bli bättre sen, annars hade de bara varit olyckliga ihop, och det är ju ännu sorgligare.

Hur länge har du tänkt stanna i nyc, och har du och ludvig några planer på att flytta ihop snart?
Nu vill jag aldrig åka hem, men den känslan kan ju förändras så jag vet inte. Har visum i tre år så vi får se. Jag tycker att Ludvig ska flytta hit till mig. Vi får se hur det blir.

såhär va; jag ska åka till los angeles nån vecka nästa sommar är det planerat och jag har lite frågor, det här kan du ju göra till en los angeles guide eller nått (obs bloggtips) 1. jag ska flyga mellan new york och LA, hur är det billigast att flyga?
Det är olika. Sök på cheapflights.com de datumen du ska åka. Jag flyger gärna Virgin America om jag kan. ÄLSKAR dom.

2. vart vill man bo i LA? ska hyra en lägenhet, men har inte riktigt koll på i vilken stadsdel? Silver lake?
Silver lake är himla trevligt. Har inte så mycket koll på stadsdelarna tyvärr. Downtown är ganska deppigt i alla fall.

3. måste man hyra bil? är kollektivtrafiken verkligen så usel?
Ja. Du måste hyra bil.

4. vad är hippt och trendigt och vad borde man göra?
Kolla i kategorin “om resor” så kan du ser vad jag och Ludvig hittar på. Har skrivit vad alla ställen vi går till heter, och ofta länkat så man lätt kan kolla upp dem om man blir sugen. Jag lovar att göra en Los Angeles-guide någon gång, känns bara inte riktigt som jag kan tillräckligt mycket än!

Jag undrar om dina vänner med söte bebisen Morris har en blogg? De verkar vara en så himla fin familj. Och sedan undrar jag om du någonsin längtar efter barn? Tack för en jättefin blogg!
Sebastian och Matilda har ingen blogg tillsammans men Matilda har en blogg tillsammans med Stefan som uppdateras ibland och är världens knarkigaste. Här hittar du den.

Matilda och Sebastian.

Är du vän med Fiona Fitzpatrick? Isånafall umgås ni mycket och hur träffades ni?
Nej, men Ludvig känner henne.

Hej! Du har lagt upp bilder på din blogg från när du är liten och då har du två bröder, men när du skriver om din familj i nutid nämner du bara Jack, din bonussyster och att du har en till lillebror. Vad har hänt med den andra brorn? Jag undrar också om din bonussyster (har glömt hennes namn) bodde med dig hela tiden när ni var tonåringar? Hur stor åldersskillnad är det mellan er, hade/har ni några gemensamma vänner?
Hej vilken koll du har! Jag har en storebror som heter Rickard som är på min pappas sida. Vi har inte samma mamma och i och med att jag inte träffar min pappa så mycket ser jag inte min storebror så mycket heller. Han är trettio år och himla gullig. Min bonussyster Mira är 6 år yngre än mig så när jag var tonåring var hon en liten skrutt, så vi har aldrig hängt i samma gäng.

jag och mina bröder Jack och Rickard.

annars undrar jag vad du tycker om alla människor som kommenterar händlser ur sitt liv till dig för att de “bara tyckte du skulle veta” och har dig som nånslags fejkstorasyster eller liknande att berätta allt för? fast. det var väl ingen såndära jagharintefattat-fråga. eller jo, för jag FATTAR verkligen inte varför de gör så eller hur de tänker när de skriver “oh jag förlorade oskulden till världens finaste inatt, ville bara berätta för dig”. varför liksom? men. det kanske inte du kan svara på. om nån som gör så läser detta kan ni gärna svara. pusselipuss!
jag älskar att kommentarsfältet här fungerar så. jag vet inte hur många gånger jag känner att jag skulle skriva av mig någonstans när något fint har hänt. kan verkligen förstå människor som känner likadant.

Jag har funderat på hur du tycker det känns att jobba på ett engelsk talande jobb? Förstår du allt alla på jobbet säger och så? Och hur presenterar du ditt arbete liksom?  och juste hur blir du när du är nervös?
Det var läskigt i början men nu känns det helt normalt! Jag förstår vad alla säger på jobbet men i början tyckte jag att de pratade helt sjukt fort. Det kan ju såklart hända att jag missar saker men då får jag väl fråga. Jag presenterar på engelska och så, man blir lite bättre hela tiden. När jag blir nervös börjar jag staka mig på orden och det händer att jag rodnar och svettas brutalt.

Hur bra engelska pratar du, och hur väl bör man tala när om man flyttar dit?
Jag är helt ok. En trea av fem kanske. Man lär sig varje dag, finns ingen regel hur väl man ska tala, det ordnar sig alltid.

-Var i Stockholm har du bott?
Uppväxt på Ostermalm och flyttade till Vasastan på senare år.

-Hur gammal var du och varför började du att röka?
Jag var 16 år. Började feströka som 15åring.

16 år med min kompis Johan aka Luggen.

-hur många relationer har du haft i ditt liv?
2. Tobias som jag var ihop med i 3 och ett halvt år, och sedan Ludvig.

-Hur skulle du beskriva din klädstil?
mörkblått sextiotal med en nypa nittiotal.

-Vad för slags musik gillar du?
Northern soul och indiepop. Kolla i kategorin “om musik” för mina spellistor.

-Var i New York bor du?
Lower East Side. Men flyttar snart därifrån.

-Har du kvar de vänner du haft i grundskolan och gymnasiet, i så fall, hur stor andel är de av den nuvarande skaran?
Ea, Jonna och Joakim är kvar. Och sedan en del som jag fortfarande tycker om såklart, men inte umgås med.

-Dricker du mjölk eller vatten?
Vatten till alla måltider utom vardagsmiddag hemma. Då dricker jag mjölk.

-Hur gamla är dina föräldrar?
De är födda 1956.

min mamma och pappa.

-Har du några syskon?
Ja, många.

-Måste man dricka och röka som tonåring? (snälla skriv inte “Nej det är klart, du bestämmer själv över ditt liv,” det säger alla)
Haha. Men det måste man verkligen inte. Får ganska många mail av tjejer som inte dricker och har ångest över det. Du är inte den enda! Det finns ju massa andra grejer att göra än att bli full. Fika, kolla på film, festa utan alkohol + andra saker som du kan göra som just du är intresserad av.

-Har du några “Bästa” eller i alla fall “Närmare” vänner?
Michelle ser jag som en av mina allraste närmsta vänner för henne skulle jag kunna säga allt till. Och många fler är himla viktiga men vill inte göra en lista för då får jag ångest över att jag missar någon.

-Bodde även Ludvig i Stockholm tidigare eller hade han flyttat dit?
Nej han är uppväxt i Stockholm.

ludde som 14-åring. alltså så himla gullig och tonårig.

Jag bara kom att tänka på detta när jag stod på ICA innan… finns det julmust i USA?
Kanske på IKEA?

Om man vid 21 års ålder aldrig haft en pojkvän, egentligen aldrig varit i närheten av det och börjar tappa allt hopp om kärleken vad ska man göra då? Jag vill ju!
Det kommer! Istället för att ha ångest och gå runt och vänta, ha roligt tills vidare istället! Hångla mycket!

Jag var i New York förra veckan på bröllopsresa. Vi gick omkring i Lower East och Nolita och jag undrade var du bodde. Var kommer du att bo nu när du och Nina flyttar isär?
Bor på Lower East Side! Precis vid restaurangen Schillers.  Jag ska flytta till West Village. Mer om det en annan dag, är oerhört pepp.

Sedan funderade jag på det här med underkläder. Du verkar gilla Agent provocateur och har några gånger fått riktigt fina underkläder i present som du visat. Tycker du att det är viktigt? Jag själv känner ofta att det inte riktigt är värd det men jag borde nog ändra åsikt tror jag!
Viktigt och viktigt är det väl inte. Jag gillar vackra saker och får lyckokänslor av att köpa och ha på mig vackra underkläder.

vilket är ditt finaste citat. och finaste mening i en låt
Mitt finaste citat är från Stig Dagerman: “Att någon skulle sova naken med den vi älskar förmår vi inte föreställa oss.” Så hjärtskärande. Min finaste mening i en låt är “I can’t really breathe but I feel lighter” från Magnetic Fields låt A Pretty Girl. Så självklar beskrivning om kärlek.

_sandra

2011.11.09 17:20

questions&answers. part one.


pic source.

Hej här kommer svar på lite frågor! Det blir inte i kategorier denna gång för jag orkar bara inte, tar så himla lång tid. Vi tar frågorna lite hipp som happ istället.

Har ditt efternamn något att göra med Beijer Bygg? Jag tänker på det varje gång som jag ser en skylt till deras affär haha!
Haha nej ingenting. Däremot kallar min vän Stefan mig för byggdottern ibland ändå.

Är Ludvig din pojkvän, vet att han har varit det men är han det fortfarande?
Haha ja han är min pojkvän. Jag var ju i LA just alldeles nyss? Hade varit jättekonstigt att hälsa på honom om han inte längre ville vara ihop.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med Ludvig och dig. Ni är kära. Du bor i NY. Han bor i LA. Jag har förstått det som att han flyttade till usa innan dig…? Och att du då bodde kvar i Sverige en tid?
Nej det stämmer inte. Jag flyttade till USA i oktober 2010. Ludvig bodde i Sverige fram till februari 2011 och pluggade på Berghs. Han fick ett jobberbjudande i LA på en reklambyrå som heter BBH innan han gått klart skolan. Och det var helt enkelt ett himla bra erbjudande som han såklart inte kunde säga nej till, och då blev det så att han också flyttade till USA.

Jag funderar på att ge mig iväg till usa nästa år. Men, pojvännen blir nog kvar här… Hur kände du när Ludvig försvann över till andra sidan Atlanten? (Om det nu var så.) Kände du dig övergiven, bortglömd och bortprioriterad, typ? 
Usch. Vill ge mig iväg dit bort, men skulle min resa riva isär vår kärlek skulle jag nog aldrig förlåta mig själv.
Jag försvann först som sagt. Det var mitt val och vi visste inte om han skulle få jobb här men jag var liksom bara tvungen att göra det. Det är så viktigt att följa sitt hjärta för annars kommer man ångra sig sedan. Jag hade blivit en bitter människa om jag inte gjort det jag allra helst ville. Älskar man någon tillräckligt mycket klarar man allt. Det är så jag tänker i alla fall.

Hur stor del av dina kompisar i new york är svenska? Hur mycket engelska pratar du och hur mycket svenska? Pratar du svenska med dina svenska vänner när ni är ute?
Nästan alla är svenska. Det har bara blivit så. Kände ganska många svenskar innan jag flyttade hit och så blev det så att vi började umgås allihopa direkt. Vi är det bästa lilla gänget, tycker om dom så himla mycket. Jag hade gärna haft fler amerikanska vänner men såhär ser det ut nu i alla fall. Vi pratar dock alltid engelska för att vi är olika nationaliteter och alla kan inte svenska. Mathieu är exempelvis kanadensare och Clemens är tysk och några gästspelare som dyker upp är amerikaner.

Man ser ibland personer från din familj i bloggen, men inte din pappa (vad jag minns). Har ni ingen kontakt, eller vill han helt enkelt inte vara med på bild?
Min pappa bor i en annan stad så vi ses inte så ofta, det är därför. Han bor i Mariefred närmare bestämt!

jag och min pappa.

Undrar hur ofta du tränar? Har sett någon gång att du springer på löpband men hur ofta gör du det? Kan man springa i Central Park? Hur ofta tränar Nina och tränar ni tillsammans? Är det dyrt med gymkort i NY?
Jag tränar två dagar i veckan. Har slutat springa förtillfället och tränar yoga nu. Man måste göra lite olika grejer tror jag annars blir det tråkigt. Jag och Nina tränar ganska ofta ihop. Vart gymkort kostar 65 dollar i månaden. Det tycker jag är bra! Man kan springa i Central Park men den parken ligger jättelångt bort från där jag bor.

Är du svartsjukare nu än då du o Ludvig bodde i samma land?
Nej. Kanske lite i början men inte längre.

Hur vågade du flytta till USA?
Det var det enda jag ville.

a) Hur kan du ha så mycket vänner i New York? Kände du människor därifrån från tidigare eller har du träffat alla nu efter du flyttat?
b) Har du funderat på barn? Kanin?
c) Inte tänker du väl nånsin sluta blogga?
a) Svenska reklamvärlden är liten och jag kände de flesta innan. De jag inte kände, kände de som jag kände och så då blev det att vi kände varandra till slut också.
b) Haha. Nej varken barn eller kanin. Möjligen en hund ganska så snart. Vill kanske ha barn när jag är 35, vi får se. Så himla osugen på barn just nu bara.
c) nej självklart inte.

jag har aldrig riktigt förstått det här med hur du började hänga med yvan rodic? du gjorde det iofs för rätt längesen, ni var väl på en pradafest också? hur kom det sig? kram på dig!
Det här var ju himla länge sen. Men jag träffade honom på en klubb i New York och han frågade om jag ville gå ut och festa med honom på modeveckan. Och då tänkte jag att det kunde ju vara kul och så gjorde jag det.

Jag ska välja gymnasie nu till våren så vad gick du för gymnasie? När visste du vad du ville göra, alltså jobba med?
Jag gick på Östra Real och läste sam-sam. Jag visste nog aldrig riktigt vad jag ville göra. Jag ville skriva och göra något kreativt. Hade hört mycket bra om Berghs, sökte och kom in. Och så blev det så att jag började jobba med reklam helt enkelt.

hur gammal var du då du började blogga? och hur kom det sig att du liksom började just då?
jag började sommaren 2005. Här kan du läsa hela historien.

Första inlägget på bloggen.

hva er det fineste med å være i langdistanse-forhold? Og hva er det verste?
Det finaste är när jag träffar honom. Det värsta när jag inte gör det. Jag känner mig ensam ganska ofta.

hvor ser du deg selv om presis ett, to og tre år? ideelt sett:)
jag hoppas att mina ett-tre år inte skiljer sig särskilt mycket från hur de ser ut nu förutom att Ludvig bor med mig igen. Jag vill varken ha barn eller flytta härifran inom tre år!

Är det du som tar alla bilder i din blogg? om inte, vart kan man hitta dom?
jag tar alla bilder om inget annat är uppgett.

hur klarade du dig igenom skolan och jobbiga ämnen som du inte förstod någonting av men ändå ville ha bra betyg i när du var 14 år?
fråga lärare om du inte förstår och säg att du gör ditt bästa och verkligen vill ha bra betyg men inte hänger med. det är hans eller hennes uppgift att hjälpa dig om något känns knixigt.

och hur vet man vilka som är ens riktiga vänner?
när de får en att må bra och inte sårar en.

Hur har du och Elsa Billgren lärt känna varandra? Ni känns så olika, men samtidigt så lika. Jag blir nipprig!
Vara ex är bästa kompisar, så vi lärde känna varandra genom dem. Vi är nog ganska olika men har samma fäbless för en värld med guldkant och delar intresset av vin, mat och olika slags spel, gärna kombinerat.

Jag kommer ihåg att du en gång berättade att ni bor i samma hus som James Franco men att du inte har stött på honom i trappuppgången ännu. Har du träffat på honom än? Börjar bli bråttom nu ju!
Nej jag tror våra grannar ljög. Det är en omöjlighet att han bor i vårt skruttiga hus. Kanske gjorde han det någon gång för mkt mkt länge sen isåfall. Långt innan vi flyttade in i alla fall.

Vad sparar du till just nu? Sak/resa/dröm?
en sänggavel! Gud, vill ha en i järn, dör vad fint.

hej drömsäng.

And I was also wondering. You seem to be buying beautiful great brand, good quality clothes once in a while instead of buying a lot more from H&M or Zara for much cheaper prices. And your clothes also seem to match everything else in your wardrobe. It’s kind of an inspiration and I’m also kind of jealous that you can manage to do that. I was wondering if you could tell us something about your shopping habits
Oh thank you. I only like certain colors so it’s kind of easy to mix and match my wardrobe without me even thinking about it. About 90% of my clothes are in different shades of blue. I also have a trillion pair of short skirts, and shirts and top that go with them. My style is always in the same silhouette, high waisted and leggy and often a tighter top/shirt/sweater. I almost buy everything online. Mostly openingceremony.com and asos.com, but I also like barneys.com

Vad gör man när man inte kan bli av med ett ex och redan sagt ifrån tillräckligt många gånger?
Sluta svara.

Tänker du på engelska nuförtiden? eller är det alltid på svenska eller växlar det beroende på vilket land du är i?
Nej jag tänker alltid på svenska.

Sanda, jag har följt dig från att du tog dina flyttkartonger, tills att du nu hamnade i new york. Du verkar vara en helt underbar människa, men jag har en fråga. Hur svårt är det att få en lägenhet i NY? Jobb? Och hur känner du att du acklimatiserat dig? Känns NY mer som hemma än Sverige?
Oh tack! Och läs detta inlägg för svar om det! Angående vad som känns hemma eller inte så är ju Sverige mitt hem och kommer alltid vara, men New York är min älskare vid sidan av och förtillfället är vi stormförälskade.

Och så har jag en fråga också, hur ser din morgonrutin ut? Sminkar du dig varje dag? Och i så fall vad använder du för produkter?
Skrivit ett inlägg om det här. Och japp, sminkar mig varje dag.

Hur ser en matdag ut för dig,vardag och helg.
Du verkar ha bra matsmak och behöver lite inspiration.
Vardag: Frukost: 2 knäckebrod, ett med ost och ett med kaviar. Ett kokt ägg + te.
Lunch: Sallad eller omelett. Typ alltid en ostbaserad lunch. helst något med mozzarella.
Middag: Kanske majskolv med grönsaksbiffar eller någon slags soppa, gärna tomat.
Och en näve godis.
Helg: Eggs benedict/hamburgare/macaroni&cheese till frukost. Middag: pasta carbonara, pizza, skaldjurspasta eller något sånt. något extra kul i alla fall. Kolla i min kategori ‘om mat’ vetja.

hur gör man när ens pojkvän är så himla svartsjuk att han inte ens vill att man ska vara med ens bästa vänner. men man bara inte kan göra slut för att man är så förbannat jävla kär i honom? det gör ju så ont i magen varje gång man berättar att idag ska jag vara med henne, mitt livs kärlek i kompisformat.
Acceptera inte detta! Träffa dem ändå. Låt aldrig någon kontrollera dig. ALDRIG. Detta är ett klassiskt beteende som på riktigt kan leda till att han blir våldsam. Du får inte låta honom bestämma över dig. Sätt tydliga regler, du är inte hans husdjur.

Har du någon gång funderat på att starta din egen klädlinje?
Jag skulle älska att göra det men jag kan varken sy eller rita. Jag har dock världens bästa idé (enligt mig själv) för ett klädmärke. Men den kan jag ju förstås inte berätta.

Får jag & en kompis sova skavfötters på din soffa i mars?
Nej det går inte för sig.

_sandra

2011.11.02 16:25

jag har aldrig riktigt förstått det här med…



1 & 2.

Eftersom jag har bloggat ganska så länge och antar ibland (utan anledning egentligen) att ni har följt med på hela resan,  slänger jag ofta iväg saker utan att riktigt förklara dem.
Men det kommer ju nya läsare varje vecka och ibland får jag kommentarer som “är ludvig amerikan?” eller “vad gör du i new york?”. Helt enkelt enkla missförstånd.
Därför tänkte jag utlysa en frågestund som just precis handlar om dessa. Jag kan ibland reta mig galen på det här i andra bloggar när jag liksom inte forstååår vad de jobbar med eller var de bor och hur det gick till och så vidare.
är det något ni tycker verkar knäppt? Fråga! Eller såklart om det är något annat viktigt ni har tänkt på.
Frågestunden håller på kvällen ut.
Puss.
.


A litte Q&A if there is anything you wondered about me lately. Like what my boyfriend works with or why I always hang out with Swedes… Lets get all the question marks sorted out basically! The Q&A goes on throughout the evening.

_sandra

2011.10.27 17:12

questions and answers part 12. about love.


source: olivia bee.

Här kommer en av de sista delarna av frågestunden sisådär tio månader för sent. Just den här delen är lite svår. Är ju ingen expert eller något kärleksgeni direkt. Oh well. Här kommer frågor och svar.

hur gör man om man sett en på sin skola som man inte känner och inte har några gemensamma vänner men tycker att han är fin och det kanske är så att han tittat på en ibland?
Adda på facebook är väl det allraste smartaste sättet att enkelt få kontakt med någon. Och sedan att se till att hamna i samma situationer som honom. Var fikar han, kan man hamna på samma hemmafest? Vad gillar han för musik, filmer, platser? Ju mer information du har desto större chans till ett samtal. Hamna bakom honom i skolmatsalen, slänga iväg ett ord över en chili con carne, ett leende vadsomhelst. Jag var livrädd och hemskt blyg när det gällde kärlek när jag gick i skolan och var blixtförälskad i olika pojkar i skolkorridoren som det aldrig hände någonting med. men jag tror på att med små medel få honom att märka att du finns. Och om du är modig kan du säga hej och fråga om han vill följa med dig eller dig och dina kompisar på en fika efter skolan eller så.

vad gör man när man äntligen fått killen som man suktat efter hur länge som helst, men han är förfärlig på att kyssas?
Ska man säga till att han gör fel? Jag är förbannat kär, men jag älskar hångel och om han gav mig lite ångest över att det är hundpussar jag kommer få inom den närmaste tiden. och det går ju inte..
Har du råd till en förtvivlad 16årig tonårsflicka?
Tack för den finaste bloggen som är livselexir för alla som älskar livet, har krossade hjärtan eller vill se ett knippe fantastiska bilder.
Oh tack <3 Jag dejtade en pojke en gång som kysstes som en helikopter och det gick ju bara inte. Jag vågade inte säga någonting och slutade bara att svara på hans samtal till slut. Himla fel strategi egentligen, han var så söt och lyssnade på fin musik och skrev tonårsspretiga kärleksdikter till mig, men jag vågade inget annat. Jag tror såhär; alla gillar nog att kyssas på ungefär samma sätt men vissa har bara inte förstått tjusningen med kyssar. Prova att säga “jag gillar när du kysser mig såhär” och försök försiktigt leda honom in på rätt spår. Folk tycker verkligen inte att det är några konstigheter när man säger vad man tycker har jag märkt på senare dagar. Han är sexton år och vill göra rätt, han kanske bara inte riktigt än vet hur.

Hur gör man om man träffat en fin person som smakade sött och som man tänker på varje dag men antagligen aldrig kommer träffa igen?
Facebook!

Vad är ditt bästa tips när man saknar sin pojkvän så väldans mycket och bara vill att han ska vara härhärhär?
Man skypar. Och smsar. Och skriver långa mail. Och ser någon fin film och gråter en skvätt. Och sen biter man ihop och tänker att det är bara en period det är inte för alltid. det går över det går över.

varför är vissa flickor nästan sexton år, okyssta och utan pojkar springande efter sig när andra har det precis tvärt emot sen dom är yngre än så?
Jag vet inte riktigt. Slumpen säkert. Jag var också nästan sexton år och okysst. Till slut kommer det där hånglet. Det tar bara lite olika tid. Alla får hångla till slut, lovar och svär.

Har du någonsin känt att du är rädd att bli kär? Att du helt enkelt inte vill gilla någon så mycket att det gör ont utan att du vill bara gilla någon lite grann, och bara helt enkelt ha kul.
Jämt. Men det är svårt att styra och till slut måste man bara släppa allt. Det får bära eller brista. Jag lovar att man hellre är stormkär eller hjärtekrossad än dör med bara lite lagom i kroppen.

hur vet man om man är kär. eller bara rädd för att bli ensam?
Det är kanske när det inte spelar någon roll vem det är bara han är nära. Det bästa botemedlet är nog att prova att vara ensam. Många verkar vara så rädda för att göra slut och bli ensamma. Men det är inte farligt. Jag lovar. Man blir en stark och bra människa av att inse att man klarar sig fint med sig själv. Och man blir antagligen också en bättre flickvän eller pojkvän om man vet att man inte är beroende av den andra personen.

Vad gör man när man älskar en människa så mycket att det gör ont i hjärtat av all kärlek? Jag dör om han försvinner.
Man hånglar med dom så ofta det bara går.

Vad har du för råd till unga tonåringar med självförtroende som sviker varje dag och bara längtar efter någons armar runt sig?
Jag var en sådan tonåring. Som trodde att jag skulle dö okysst och att ingen någonsin skulle bli kär i mig. Jag var bombsäker att jag skulle leva hela livet utan att ha haft någon nära nära i en säng. Men det händer. Jag lovar. Jag kan inte förklara hur men den finns hundratals personer där ute som väntar på att bli kära i dig. De vet bara inte om det än.

Hur kommer man över en olycklig kärlek?
Har skrivit om det här.

Hur är jag världens bästa flickvän åt min finastefinaste fästman?
Jag tror på att vara snälla mot varandra och respektera varandra. Att man inte bråkar i onödan och överraskar med frukost på sängen fast det bara är en himla måndag. Och att man aldrig slutar kyssas. Och då pratar jag inte om pussar utan rejäla hångel.

Är det okej att ens första kyss (eller snarare hångel) blev med en sex år äldre kille (är 20), på ett dansgolv, i en ny stad när flickan var onykter?
Ja gud såklart det är okej.

hur får man sig själv att förstå att han inte vill något seriöst, att det är fel att bara höras en gång varannan lördagsnatt och att han inte är den rätte?
Det är svårt att komma över någon. Allra oftast är det bara något man måste bestämma sig för. Gör någon dig ledsen och såras är han med största sannolikhet inte kär i dig utan ser dig som en trygghet att få dra hem och ligga med de där sena lördagsnätterna. Hemskt men ganska ofta sant. Det är som att sluta röka eller vad som helst, ett beroende som är svårt att komma över men måste man så måste man. Svara inte på de där smsen och gör inte grejer som du vet kommer göra dig ledsen sen. Det är asjobbigt i början men kommer kännas bättre sen. om du har en kompis som hjälper dig är det ännu bättre.

ingen har någonsin varit kär i mig och det känns inte som att någon kommer bli det. varför fortsätter kärlek gör det så ont ont ont även om jag är 23 år gammal?
åh jag vet inte. kärlek är dumt och svårt. har flera kompisar som aldrig varit ihop i min ålder också. ingen blev kär i mig som jag var kär i tillbaka förrän jag var 19. det tar olika tid för alla. det är ju egentligen helt knäppt och sjukt osannolikt att någon man är kär i är kär i en tillbaka tänker jag ofta. tänk vilken tur de människorna har! men hur som helst så är väl det bästa att sluta längta ihjäl sig och bara göra det bästa av situationen. hångla mycket och ofta är ju ett fint tips.

vad gör man när man har gett upp hoppet om att träffa kärleken på riktigt men ändå inte kan stå ut med tanken att vara singel och laga mat för en person resten av livet?
Det är inte resten av livet. Sluta tänk så. Det är så just nu och det klarar du av! Det finns ingen anledning att anta att saker och ting kommer vara så jämt för så är det inte med någonting.

vad är ditt bästa tips för en som vill prata med den sötaste killen i skolan, som vet att det går bara jag vill men som inte kan hitta modet någonstans? det liksom vrider sig i magen för det känns som att han ändå inte kommer att vilja ha mig/det kommer bara bli fel/jag vet inte vad jag ska säga.
Vet känslan precis. För oss blyga kan ju långa blickar och leenden vara ett steg på vägen i alla fall. Jag kom ihåg när jag gick i gymnasiet att jag bara ville hamna bakom honom i matsalskön. Fick jag bara stå där, en liten stund bakom honom och titta honom i nacken så var dagen gjord. Och vågade jag säga ett “vegetariska grönsaksbiffar igen? suck” så hade han i alla fall märkt att jag fanns.

Vad tycker du om känslan att man bara kan titta på en person en hel dag (i verkligeten), för den är så vacker att det pirrar i magen, trots att man inte är kär?
då är du nog kär. : )

Det här med kärlek, hur får man egentligen någon att bli kär i en? Tror du att kärlek vid första ögonkastet är ett måste för att relationen ska fungera? Hur vet man om man tar för mycket initiativ till att en relation ska bli något mer? Tack för en fin blogg!
Kärlek vid första ögonkastet är absolut inte ett måste. Det är väl snarare något som allt som oftast bara finns på film. Jag vet inte hur man gör för att någon ska bli kär i en. Men att vara sig själv och att våga vara sig själv är nog ett fint steg på vägen. Det är ju dig som person som han eller hon ska bli kär i. Sedan spontant tror jag mycket på att le och vara glad. Andra människor gillar att vara runt människor som vågar le ofta och mycket. Till sist vet jag inte riktigt vad du menar med att ta för mkt initiativ men man måste nog känna efter sånt själv. man vill ju inte pressa någon eller få de att känna sig trängda, det är viktigt att känna av stämningar.

vad är ditt bästa råd till en tjej som är i ett olyckligt förhållande? På det sättet att man älskar varandra men att man inte fungerar ihop.
Då kanske man bara inte ska vara ihop. Tyvärr alltså, men ibland har de svåraste frågorna de enklaste svaren. För det finns tusen pojkar där ute att vara kär i och det kommer gå över fastän det inte känns så nu. Jag har sagt det förut men man ska verkligen bara vara ihop med någon om den personen får en att må bra. Det är verkligen inte värt det annars. Alltså aldrig.

förlåt för en sån där jobbig kärleksfråga som du säkert får femtioelva miljoner av. Men det gör ju inte mitt problem mindre viktigt för mig, och du är den enda som kan skriva sånadär fina och kloka svar. Men, i alla fall. Jag skall försöka hålla mig kortfattad. Om man tycker om en pojke och kanske tillochmed kan bli kär i denne och han tycker om en tillbaka men inte lyckas ta sig ur mejl-stadiet för han hälsar inte ens i skolan, vad ska man göra då? Om han säger “vi borde träffas och mysa någon dag” och man säger “åh ja!” men det blir aldrig av?
Men åh vad knäppt av honom. Du borde ställa följdfrågan. “Är du ledig imorrn efter skolan? Ska vi se en film då?” och framförallt hälsa på honom i korridoren. Det räcker ju med en vinkning för att bryta ett mönster.

Ska man satsa även om man inte vet om man är kär och egentligen tror att man vill vara ihop mest för gamla tiders skull, men också tror att man ändå är kär på riktigt när man tänker efter?
Ja det är nog lika bra att testa. Funkar det inte får man göra slut. Svårare än så är det ju inte.

_sandra

2011.10.11 09:00

questions and answers part 11. about life.


photo: sarah hermans

(for english, click “in english” in the right frame below FAQ)

Hur gör man om man är trött på allt? människor, livet, vintern?
Det här gör jag;
Är ifred. Att bara vara för sig själv några dagar, inte prata med någon, bara lyssna på musik man tycker om och se bra filmer är så himla värt. Ibland kan man bara låta det vara så. Andra bra grejer man kan göra är att planera. Boka en resa till hösten till exempel. Det kan ju vara minsta lilla bussresan till två städer bort, en konsertbiljett, en picknickhelg, en övernattning på en hemlig plats, vad som helst. Har man bara något litet att se framemot känns livet inte så himla värdelöst.

Ditt bästa tips för framtiden till en 17 snart 18-årig tjej?
Ta det lugnt och ha roligt. Det ordnar sig.

vad tror du om idén att flytta till Falun och studera, ska jag göra det, blir det bra tror du?
Ja det blir bra tror jag. Och blir det inte det kan du alltid ångra dig. Det är nämligen det bästa, att man aldrig är fast utan kan bestämma sig för att göra något annat om det inte känns bra i magen.


photo: nishe

Har du några överlevnads tips på hur man inte känner så så värst ensam på dom där torsdagarna när det inte finns något att göra och man ser på någon knasig film på sin dator och äter kakor som man kanske inte borde äta och känner sig bara jätte ensam?
Överlevnadstips nummer ett är att alla andra också sitter i sina rum och äter kakor och känner sig lite ensamma, inklusive mig. Överlevnadstips två är att starta upp ett eget litet projekt när man sitter där hemma och känner att man inte gör något. Att pyssla ihop en fotobok till exempel. Eller starta en tumblr eller ett collage att sätta upp på väggen.

jag är snart 18 och oskuld. har träffat en del killar till och från (men aldrig blivit ihop). men det har liksom aldrig “hänt” och det känns som att alla andra gör det, hela tiden. och vad kommer min första kille tycka om det? ska jag ljuga och säga att jag gjort det?
18 år är ingenting. Hade hur många kompisar som helst som var artonåriga oskulder när vi var i den åldern. Tror det är så himla många fler som är oskulder än vad man tror. Jag tänker att precis som du funderar på om du ska ljuga, precis så tänker nog alla andra också. Och därför känns det som att så många fler har gjort det fastän det egentligen inte är så. Din första kille kommer inte tycka det är konstigt, jag tror man snarare uppskattar ärligheten. “Bara så du vet så har jag inte gjort det här förut så vi kan väl ta det lite försiktigt, okej?” hur enkelt som helst att säga! Och inte konstigt alls.

Finns det något botemedel mot framtidsångest och olycklig kärlek?
När man vill göra allt och tillslut gör ingenting.
Såvitt jag vet finns det inget vettigt botemedel mot olycklig kärlek. Har skrivit ett inlägg om mina bästa tips här. Mot framtidsångest tror jag inte man ska oroa sig så himla mycket. Man kommer nämligen alltid att dras med den, jag gör det fortfarande, för man vet nog aldrig riktigt vad man bör och ska göra. Det viktigaste är nog att inte tänka sönder det. Man får följa sitt hjärta så gott man kan och göra sådant som känns bra och roligt tills vidare. Det brukar ordna upp sig i slutändan.

Hur FAN gör jag för att skaffa nya vänner här i Stockholm? Flyttade hit i höstas och har inte fått en enda ny. Har inte blivit vän med någon på mitt jobb för vi är så olika, och jag pluggar inte, går sällan ut… Funderar på att börja plugga typ bara för att träffa nya människor.
Kan du inte maila bloggare som verkar roliga? Det har jag gjort några gånger när jag varit i städer där jag inte känt någon och folk blir oftast glada och pepp! Börjar man samla på sig två-tre stycken brukar det långsamt fixa upp sig. Och kanske ska man bara följa med sina jobbarkompisar ibland efter jobbet, även om man är olika kanske det leder till något annat. Och så kanske de har vänner som du trivs med!

Vad gör man när man mår dåligt en hel dag över att världen är så stor och elak och man känner att man själv är så liten och inte kan göra ett endaste dugg åt krig och svält och orättvisor?
Man kanske tänker att ingen kan göra allt och så går man med i en liten organisation och hjälper till med det man kan.


photo: mariana pacho lopez

Hur stor betydelse tror du att utseendet har? Alltså sitt ansikte som man inte kan göra något åt.
Jag tror på utstrålning, charm och stora skratt.

Om man har hela livet framför sig, vad måste man då göra innan man dör tycker du?
Köpt baguetter på ett bageri i frankrike, silat vit sand mellan tårna, kysst en pojke man inte visste namnet på, vågat göra något ingen trodde att man kunde, åkt de flygande tågen i japan, varit så sjukt kär att ryggen blev helt varm och blöt när han satt bredvid, skrattat av stolen, köpt en dyr klänning som man använde en gång och aldrig igen, varit så högt upp att man kunnat se ut över en hel stad, drömt om något sedan gjort det, pussat någon över hela kroppen för att man tyckte om dom så mycket, klappat ett vilt djur, sagt jag älskar dig, gjort något lagom olagligt, längtat till havet (jag och filip pratade igår om att det är viktigt att längta efter det ibland), lyckats odla tomater, ätit två pizzor på raken, gått barfota en hel dag, ställt sig upp och sagt ifrån, känt sig sjukt jäkla nöjd.

Hur ska man överleva att vara tonåring? Jag behöver en liten uns med tips om överlevnadsinstikter som femtonåring i stockholm och du verkar ha haft det så bra när man bläddrar i arkivet.
Det enda jag vet är att bra musik, böcker och en vän som förstår brukar hjälpa. Och att göra det bästa av situationen, som att ha picknickar på gården, filmmaraton, spela spel och prata sönder allt fint man ska göra i framtiden och vart man ska rymma. Det brukar lätta hjärtat lite. Och lyssna inte på folk som säger elaka saker, de säger det för att de mår dåligt själva. Håll ut, det blir bättre!

okej en fråga till! jag brukar alltid ha planer för hur jag själv skulle vilja bli och vara, nu till exempel så har jag bestämt mig för att det är dags för mig att sluta raka armhålorna och bli den faktiska rebel som jag borde vara, och nu undrar jag lite vad du har för planer? vem vill du bli? hur skulle du vilja förändra dig? (både insida och utsida)
Mina framtidsplaner med mig själv är att bara umgås med människor som får mig att må bra. Att försöka känna att jag är helt okej och duktig så ofta som möjligt (hamnar stundvis i ett lätt kan-inget-vet-inget-är-värdelös-folk-har-inte-märkt-det-än-bara), att våga säga till människor som har förutfattade meningar om en att jag blir ledsen när de säger så och att alltid stå upp för vänner som hamnar i liknande situationer. Och sen hoppas jag att jag aldrig glömmer bort att livet blir så himla mycket roligare om man tackar ja och försöker göra saker som man inte har gjort förut.
Utseendemässigt vill jag bara ha helt sjukt långt hår, men det tar nog lite tid eftersom det är så sönderblonderat där under.

min dröm är att få flytta till sthlm och börja på den skola jag vill. men vad gör man om man inte har dem rätta betygen och man gör sitt allra bästa men inget händer ? jag vill inte o i staden jag bor i längre, jag vill utforska och träffa trevliga människor! har du något litet fint tips om man känner att man vill så mycket men inte tror att man klarar det ?!
Det finns alltid någon slags annan väg att ta sig till det med vill. Exempel: jag ville läsa genusvetenskap men kom inte in för att man behövde ha 19.0. Men om man började läsa på kulturvetenskapslinjen som bara hade intagningspoäng 15.0 så kunde man efter en termin automatiskt börja läsa genusvetenskap om man ville! Kanske finns det något sådant för dig eller någon linje som är liknande den du vill läsa? Börja kolla runt! Gör också högskoleprovet, får du tillräckligt bra kommer du ju in med det. Och känner du att du verkligen måste iväg skulle jag bara ta någon random kurs och flytta ändå. Ibland är det bäst att göra det man mår bra av, och inte det som är bäst karriärmässigt.


photo: skullofsilver

kan det vara rätt att börja gymnasiet i en annan stad bara för att komma bort från skitstället där man bor trots att man kommer få ungefär fyrtio minuters restid? (plus lite bussväntan osv.)
Ja, helt klart.

visst kan det även om det är fel kännas rätt att dela cigaretter med sina kompisar bakom skolan när det nästan känns lite som en början till en biljett bort till hemmafester och pojkar?
Ja jo. Alltså för att vara politisk korrekt borde jag ju säga nej, men jag vet ju att jag gjorde samma sak. Men kanske finns det andra sätt också. Som att äta lunch ihop, ta en fika efter skolan eller bara sitta bredvid varandra på rasterna. Cigaretter känns ju tufft och sådär när man är femton men jag kan lova dig att det är helt förbannat deppigt att vara beroende av något. Dyrt och jävligt och fult är det också. Om man inte är en ung Johnny Depp alltså.

visst är det helt rätt att lägga extra energi på att vara “duktig” för sina föräldrar ett tag framöver så att man kan få åka på way out west? egentligen skulle jag allra helst åka till emmaboda eller peace and love men det skule aldrig mina föräldrar låta mig göra fast jag kommer ha fyllt 16 i sommar.
yes box fortsätt vara duktig! : ) way out west är helt klart värt det.

Hur gör man för att våga?
Man gör saker fastän det är läskigt. Och så gör man så om och om igen. Då gör det lite mindre ont i magen varje gång och till slut gör det inte ont alls.

Vad gör man när man känner sig så ensam att man vill fly till världens ände trots att man sitter i skolans matsal med de som ska vara en bästa kompisar?
Hur klarar man sig ur vad-ska-jag-göra-efter-studenten-ångest?
Jag älskar din blogg. Så fort jag känner mig sorgsen går min pojkvän in här för att kolla om du uppdaterat så att jag ska bli lite gladare. Tack Sandra.
Oh vad fint. Åh. Har skrivit ett inlägg om att känna sig så jäkla ensam att man vill vända sig ut och in. Läs det här.
Jag känner mig ganska så ensam stundvis här borta. Jag har inte mina närmaste vänner här, jag kan inte gå upp till vanadisparken och äta middag med Michelle och jag kan inte sätta mig på en bar en vanlig måndag och dricka ett glas vin med Ludvig och låtsas att vi är i frankrike för vid medelhavet dricker man vin på måndagar. Även om det inte är så att jag vill åka hem såklart är det ändå en känsla som gör ont och som inte riktigt går att hamra ut. Jag försöker mest bita ihop och tänka bort det när det händer. Biter man ihop tillräckligt hårt och försöker göra sådant som gör en glad, som att gå långa promenader, sova i nytvättade täcken, prata med människor man inte pratat med förut och laga pasta carbonara så brukar det kännas bättre. Till slut.

Du kan få berätta hur man tröstar en vän. Hur man tröstar dom rätt, för alla verkar bli tröstade olika. Och om hur man släpper taget om någon som man älskar så mycket att man mest bara vill hålla fast så att han inte lämnar en. Hur man låter honom gå för att man vet att han egentligen inte vill vara kvar, hur gör man det?
Sen kan jag lägga till att din blogg är så himla fin. Av alla bloggar jag läser så är din bäst, man dör lite när man läser allt fint. Så sluta aldrig blogga för då blir internet tråkigt.
Tack snälla gulliga du. Det här tror jag i alla fall förutom kramar är bra tröstsätt: Höra av sig ofta, det räcker med “hur mår du, känns det bättre?”-sms. Så länge man vet att någon tänker på en känns det bra. Bjud även med sorgsna människor på upptåg som bio, promenader och fikor. Man vill nog inte vara ensam även fast man tror det när man är ledsen. Och titta på roliga filmer ihop och göra sådant som får en skratta. Att vara en glad och förstående kompis helt enkelt.
Och hur man släpper människor som man egentligen vill hålla kvar vet jag inte. Det låter för svårt.

vad är ditt godaste råd till en 15 åring?
Var snälla mot varandra, alla är precis lika osäkra och borttappade. Och den där känslan som känns som en ihålig svart pöl i bröstet – den går över, även fast det inte känns så.

_sandra

2011.06.14 09:00
Sida 3 av 7«1234567»

Mest kommenterade

  • Niotillfem

  • och nu.
  • Niotillfem

  • och så började tvåtusentretton.
  • Niotillfem

  • if we wait until we're ready, we'll be waiting for the rest of our lives.

Senast kommenterade

    • Niotillfem

      Jag köpte ett par oerhört snyg...
    • Niotillfem

      M/Madeleine/Martin: Jag finner...
    • Niotillfem

      Ah, alskar Slas. En annan fant...

Rodeo Tipsar

    Modenyheter

    “Nicolas Ghesquière borde starta eget”

    Intervju

    NÄÄÄK OCH NIMO | MÅNA OM VARANDRA

    Krönikor

    ANNA HELLSTEN: LÄMNA NIGELLAS KROPP I FRED

Copyright © 2005-2010 rodeo.net

  • my name is sandra. i'm from stockholm but am currently located in paris. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014.
    e-mail love letters and other things to sandrabeijer at gmail.com

  • Sök i denna blogg

  • faq.

    • .in english.
    • hur flyttade du till nyc?
    • om min kamera.
    • the blogs I read.
    • trix, lekar & spel
  • Instagram.

  • Arkiv

  • Categories

    • Blogg
    • krönikor
    • mina filmer.
    • om äventyr.
    • om böcker.
    • om er och om bloggar.
    • om ett foto i timmen.
    • om film och tv.
    • om frågor och svar.
    • om inredning.
    • om kärlek.
    • om kläder, hår och skor och sånt.
    • om mat.
    • om musik.
    • om new york.
    • om paris.
    • om resor.
    • om sammanställningar.
    • om sånt som är fint.
    • om tankar.
    • om vänner och familj.
  • best of.

    • 101 saker jag tycker om.
    • 92 dagar.
    • att göra slut.
    • att komma över någon.
    • att våga följa sina drömmar.
    • bli ihop.
    • brevväxling till en fjortonåring.
    • det sorgligaste jag vet.
    • du glömde din halsduk.
    • dunkande hjärtan och gurkmajonnäs.
    • en kort text om kärlek.
    • en värdelös tidning.
    • ett decennium.
    • fem mest romantiska ögonblick.
    • femton år och okysst.
    • festivalhjärtan.
    • första kärleken.
    • fyrtiofem minuter bussresa.
    • hemliga dagboksutdrag.
    • joakim.
    • kaninen.
    • ludvig.
    • och jag var 17 år och ville inte va den som blev kvar.
    • och vi bor i samma stad om nätterna.
    • olycklig kärlek.
    • om distansförhållande.
    • om högstadiet.
    • om morrhår och beniga axlar.
    • om vikt.
    • paraplyer.
    • svans.
    • sweet sixteen.
    • utdrag ur en dagbok.
    • vingar, rödvin och katastrofhjälpen
  • reseguider.

    • berlin.
    • london.
    • new york.
    • paris.
    • stockholm.
    • tokyo.
    • tulum.
  • Twitter

    • bloglovin

      • Agnes B

        BECKMANS 2013
      • Const

        VAD BEYONCES LÅTAR HANDLAR OM
      • Killer Colours

        Daniel Sandler Watercolour Crème Bronzer "Fiji"
      • Tattoologist

        Winnie the Pooh
      • Fifty Scents

        Vackert till mor
      • Niotillfem

        saker jag gillar i franska mataffärer.
      • Head Couture x Sebastian

        Photo
      • Filippa Berg

        2000 LIGHT YEARS FROM HOME
      • Pamela Bellafesta

        Vinn sandaler från ATP
      • Gustav Broström

        MONEY MAKES THE WORLD GO AROUND
      • OPEL X RODEO

        Tävlingsbidrag
      • Wasima

        Fredsgatan 12:
      • Lisa Magnusson

        Feminismens pr-problem.
      • RODEORED.

        At Adidas in Adidas
      • LISA / JON

        Kelly
      • BEAUTY INSIDER BY ABSOLUT TORR

        ANNAHITA YAZDI: ”DE MÅLADE NAGLARNA GER MIG KONTROLL”
      • Ingmari Lamy

        About me...!
      • Marcella Mravec

        BYE RODEO, BYE BLOGGY!
      • Backstage Beauty by Redken

        REDKEN ARTIST: JENNY KARLSSON
      • Streetstyle

        PARIS AW13: SNAPSHOTS