answers to past week’s comments.

hej sandra! måste bara fråga, använder du menskopp? är det någonting du skulle kunna tänka dig att använda? köpte min för ett år sedan och var frälst. vill nu därför att alla fittbärare jag vet ska veta om denna fantastiska uppfinning så att vi kan utrota uttorkande tamponger och kvävande bindor. kom nu iofs på att du kanske inte ens har mens pga p-piller o sånt, men ändå! tips till alla menstruerande personer, kolla in menskopp!! gör inte ont att ha i, lite knixigt först kanske men så är det ju med det mesta och neutral för fittmiljön. bästa menskoppen!!
Jag använder inte menskopp men borde kanske testa efter den här menspeppen!

(Ang JC) Tycker kläderna är fina men ditt moodboard visar tydligt att jag och andra som inte har den kroppsformen inte stämmer in på målgruppen som bör bära dem/kommer passar i dem. Tråkigt!
Angående moodboardet så gick det nog lite fort allting. Ville så himla gärna visa er. Nu såhär i efterhand tror jag att det var dumt att bjuda in så tidigt i processen. Men bara för att tydliggöra: Det där är inte ett moodboard för hur kampanjbilderna ska se ut. När jag levererade ett moodboard till JC letade jag bilder med en viss sorts klädstil så att de skulle förstå min vision. I det steget var det viktigaste att få med så många bilder som möjligt som bar de snitten som jag var ute efter. Bara att hitta det tog en jädra tid. Det är förbannat tråkigt att de modebilder som redan finns publicerade inte innehåller fler olika kroppstyper och enicitetet, och det är ju anledningen till att det blev så likriktat. Bilderna har alltså INGENTING att göra med kampanjbilder whatsoever. Barabarabara kläderna. I och med att jag själv inte är en designer och kan knappt rita var det svinviktigt att hitta bilder där kläderna hade det jag var ute efter så att vi sedan tillsammans kunde pyssla ihop så det blev rätt. Jag måste vara så exakt som möjligt för att deras designers ska förstå.
Ni anar inte hur mycket jag funderat och tänkt denna vår för att det jag gör ska kännas inkluderande, vettigt och bra oavsett storlek. Det kommer ni få se sen också (hoppas jag!).  Så håll i hatten hörrni. Det kommer bli bra! Jag är så himla pepp och stolt över det här.
MEN. Med det sagt tror jag nu såhär i efterhand att det inte var något smart drag att visa just det här moodboardet på bloggen. För det moodboardet var ju något som skapades tidigt i processen och egentligen inte var meningen att visas utåt. I och med att jag faktiskt visade det på bloggen förra veckan (tänkte nog inte tillräckligt långt, var överpeppad att jag äntligen fick berätta något) så BLEV det något mer än bara ett moodboard på kläder. Det blev ju en del av kampanjen indirekt i och med att jag valde att publicera den här. Ibland glömmer jag bort att det här är en stor blogg där många läsare förväntar sig nästan som ett slags magasin där jag hela tiden har tänkt till. Ibland behandlar jag bloggen fortfarande som en anteckningsblock eller dagbok den en gång var (och förstås är ibland men inte på det här sättet). Så ursäkta att jag publicerade de där bilderna som var meningen att vara bakom kampanjen och inte på något sätt utåt. Men bara så ni vet, de handlar verkligen bara om kläderna. Jag väntar med att skriva mer om JC när jag kan visa något som är utifrån det som vi skapat.

Den där kjolen! Har den också men fattar inte hur man tvättar den? Lämnar du in den på kemtvätt varje gång??? Det står ju ej vattentvätt!
Jag kollar nästan aldrig på tvättlappar.. Tvättar den i 30 grader i maskin, funkar utmärkt för mig!

hej Sandra. Jag undrar hur dina föräldrar fick reda på att du röker och hur deras reaktion var? Jag har rökt i 5 år nu och på något jävla sätt lyckats undanhålla det för jag vill inte göra dom ledsna och besvikna men nu är jag ändå vuxen. Hur länge ska man ljuga egentligen? vad tycker du? och vad skulle du säga?
Jag berättade för mina föräldrar när jag var 17 år. Alltså ungefär efter att jag rökt i ett år (dock var det mest feströkning då). Jag tyckte det kändes svinjobbigt att hålla det inne och kände att det var det enda rätta. Det tog dock långt mycket längre innan jag faktiskt tog en cigarett framför dem, gör det helst inte nu heller. Det är svårt sådant där, föräldrar kan reagera väldigt olika. Jag tror man får utgå från sig själv – är det värt det? vill jag hellre berätta eller känns det bättre att hålla om utanför det? Det är jättesvårt att säga vad som just är bäst för din familjesituation liksom. Lycka till i varje fall, sorry för halvdant svar. kram

Käraste Sandra! Jag undrar vilken agentur du vände dig till när du skulle söka jobb i USA!? KRAM
Det var ingen agentur utan det var en reklam-agent som vi fick tipsade av en person som jobbade med reklam i USA. Har för mig att hon faktiskt inte jobbar med detta längre.

Hallå Sandra!! Jag googlar alltid citaten som du har som rubrik men jag får aldrig någonsin upp en låt eller något liknande, det enda google får fram är just det du har skrivit. Jättetråkigt, för det finns så många fina citat/låtar som man går miste om:(
Okej, googla citatet med sådana här ” ” mellan, och skriv + lyrics. Borde VERKLIGEN komma upp då! Prick hundra säker! Nu senast var det dock ett citat jag hittade på Pinterest! Vet inte riktigt var det är ifrån.

Sandra! Jag har en fråga: vågar man flytta utomlands även fast man inte är supersäker på att prata engelska? Jag minns att du någon gång har nämnt att du inte känner dig helt hundra på att ”småprata” när du bodde i NY, vilket känns lite som en tröst (höhö). Jag kan ju prata engelska rätt så ok, men blir alltid så nervös när jag väl ska prata med personer som har det som modersmål. Fånigt av mig egentligen. Men jag är så nojig över att säga fel och så. Blir engelskan bättre när man har bott i landet ett tag? Hur blev det för dig? Förlåt att detta blev lite långt – hoppas du orkar svara! Puss! <3
Engelskan blir så himla mycket bättre efter ett tag! Och det går faktiskt ganska fort. Kör hårt. puss.

Lyssnar du fortfarande på Jens Lekman, Sandra?
Såklart! <3

Blir lite nyfiken på hur du gör dina videos. Filmar du med systemkameran?
Yes, filmar med min vanliga systemkamera, den har ett videokameraläge.

Men, jag har två frågor ang videorna, vilket program använder du för att klippa ihop dom? Samt kan du (eller någon annan i kommentarsfältet) rekommendera ett bra och enkelt och gratis filmredigeringsprogram?
Ett program som ingår i Mac som heter iMovie! Final Cut är ett program man kan köpa, men det är lite klurigare. Fast ska vara bättre!

hej sandra! jag har två frågor. du var i new york på ett H1B visum eller hur? jag gör min OPT i NY nu under mitt student visum och söker ett H1B (super stressigt så jag har varit tvungen att skaffa en advokat och hela rullen för att fixa). mitt största problem är tydligen att jag inte har en bachelor’s degree inom det jag ska jobba med, jag har en bachelor men den är orelaterad till mitt jobb, och en associate’s degree som är inom det jag ska jobba med. men nu måste jag bevisa hur jag har ”rätt” att få jobba med det jag gör och hur jag är kvalificerad trots min utbildning osv osv… jag har för mig att du hade liknande problem för att du inte hade en bachelor eller hur var det igen? har du några tips på saker som hjälpte att skicka in när du sökte ditt visum? jag är rätt säker på att USCSI kommer skicka mig en request for evidence i sommar…
min andra fråga. efter det här inlägget ser man ju tydligt hur du vill tillbaka till NY! vad skulle du söka för visum då eller på vilket sätt skulle du ta dig dit? jag tror lätt att du skulle kunna få ett O-visa med allt du åstadkommit. aja världens tråkigaste frågor jag vet, inget om kärlek eller drömmar denna gång, men vore super tacksam för svar ändå. vill verkligen stanna här i NY nu när jag är här, hoppas det inte skiter sig! >.<
kram!
Fråga ett: yes det stämmer. Jag fixade fram brev från alla mina tidigare arbetsgivare som confirmade att jag hade jobbat där och att jag hade varit hyvens att ha som anställd. Detta tog ju tid men gjorde så att jag fick mitt H1B.
Fråga två: Jag tror nog att jag skulle kunna få ett O1-visum om jag ansökte, och kommer kanske göra det i framtiden, men inte just nu, har ju precis köpt en lägenhet! :)

hej underbara sandra! har en liten fråga till nästa answers to past week’s comments! jag är 22 år och har världens bästa tjejkompisgäng (fem stycken). vi gick i samma klass i gymnasiet och håller fortfarande ihop. vi är ett så bra gäng för att vi är så olika; vi går olika utbildningar på olika skolor, har olika vänner, gillar olika kläder, musik, litteratur, klubbar osv. såklart har vi mycket gemensamt också, vi hänger ju varje vecka, gör roliga saker ihop och dessutom! vi bråkar aldrig! jag tror det är för att det inte finns inte något konkurrens mellan oss. vi gör precis som vi vill och bryr oss inte om vad andra tycker om oss, och jag vet om många som är lite avis på oss för att vi är ett så bra gäng. sen är det något som stör mig lite (så är det ju alltid): ofta känner jag att jag är den enda som försöker hitta på roliga saker, typ: arrangera middagskväller, spelkväller, gå på konserter, åka skidor, kolla upp nya affärer, restauranter, böcker, biofilmer och sådant. jag fotar mycket bilder för att dokumentera saker vi gör, och förra vecka, när vi åkte på en-dags-semester, filmade jag mycket genom hela dagen och satte ihop en liten film. jag kände att de tyckte det var lite irriterande att jag var tvungen att filma då och då, och även om de var jättetaggade när jag, innan vi åkte, frågade om det inte vore kul om vi gjorde en film ihop, blev jag alltid tvungen att fråga om ‘inte ni ville filma lite nu’. sen, när de fick se filmen jag gjort, tyckte de så hemskt mycket om den. ‘så himla bra gjord, det här måste vi göra oftare, du är så bra som gör det här’ osv. jag känner lite tas för givet. det handlar liksom alltid om mig, ‘annie när ska du skriva mer, jag gillar ditt skrivande, när ska du lägga upp bilder på facebook, jag älskade den filmen du gjorde om stockholm’. sen när jag ibland tjatar om att ta en gruppbild eller göra något kul för vårt lilla samhälle, är de liksom aldrig specielt taggade. de ba skrattar och säger att jag är rolig, unik eller hipster eller jag veta sjutton. jag vet at jag gillar att dokumentera saker och sådant mer än dom och det måste jag acceptera, men sandra jag undrar om du har något tips för att inte bli så besviken? jag kan inte förändra dom och jag vet ju att de uppskattar mig så otroligt mycket. jag älskar ju mina kompisar och allt vi är, känner mig bara så ensam ibland. det här blev fettlångt, förlåt. kanske någon känner igen sig. puss.
Hmm. Visst är det så att vissa blir obekväma när man langar fram kameran och visst är det så att de nästan alltid är peppade och glada när de får se att deras kväll blivit dokumenterad. Vad jag märkt är att folk vänjer sig. Och till slut tycker de att det är roligt även när man tar upp kameran och inte bara efteråt när de får titta på bilder. Men eftersom det här handlar om ditt gäng och de inte verkar ändra på sig, så måste du ju ta ett snack med dom. Kan man inte bara säga typ ”okej, ingen stor grej, men jag blir lite ledsen när ni tycker det är tröttsamt när jag tar upp min kamera. jag tycker det är så himla roligt att ha bilder och filmer sparade på oss från den här tiden och jag tror att vi kommer va så jäkla glada i framtiden när vi har allt det här fina! Förväntar mig inte att ni ska jubla varenda gång jag fotograferar, men vore skönt om ni inte suckar eller pikar. Jag gör ju det här för oss alla på något vis.”
Kan man inte säga något sånt kanske? Kanske har någon annan något tips som ni vill dela med er av i kommentarsfältet? kram
.

Translation. Read by clicking in english below FAQ

pic source.

answers to past week’s comments.

Sandra, vet du vart man kan köpa likadana vita Dr Martens som du har? Har letat överallt med hittar inte! Antingen om du vet en svensk sida, eller en internationell. Tack <3
De fanns bara under en kollektion och är slutsålda världen över. :( Ser de ibland på ebay. Man får söka tills man hittar. Såg att någon i kommentarsfältet sålde ett par storlek 38, så kolla där också!

Have you only slept with 3 people in your whole life? How is that possible? (Sorry, if that sounds rude. It just seems so little.)
Google translator is messing up my language. ”Been together” in Swedish, as boyfriend and girlfriend, translated to ”slept with”. So that’s what I meant, that I’ve had 3 boyfriends.

Jag undrar lite kring hur mycket du har fått bestämma från det att det bestämdes att det skulle bli en bok? Om du tvingats göra om mycket enligt förlagets åsikter, hur mycket du har fått säga till om och hur mycket du har fått bestämma om utseendet av boken (verkar ju som att du fått som du ville när det gäller det sistnämnda).
Nej förlaget har inte tagit något beslut utan mig. Vi har gjort det mesta ihop och ang innehållet i boken har de kommit med förslag (som i princip alla varit toppen) men jag har aldrig riktigt varit tvungen att göra något jag inte velat. Det har varit en himla fin process där de varit måna om att jag ska känna mig nöjd med slutresultatet.

Jag har en fråga som jag tänkte ställa till Sandra alt. någon läsare med bättre koll än mig. Det är så att pojkvän fyller år i nästa vecka och eftersom vår bästa måltid nånsin tillsammans var på ett gatuställe i Vietnam där vi satt och åt dumplings på låga plaststolar en varm men mörk kväll så tänkte jag. Att dumplings skulle vara en jättebra födelsedagsmiddag, så min fråga är; vart i sthlm (finns ju knappt i Uppsala) äter man godast och inte för dyra dumplings? Har läst om mormors dumplings och Beijing8 med olika åsikter om båda ställena… Tips mottages tacksamt!;)
Såg att någon hade rekommenderat 58 Dim Sum på Renstiernas Gata i kommentarsfältet. SÅ SANT. Det är Stockholms bästa dumplings. Speciellt de vegetariska. Gjorda med all livets kärlek :) Men – inte så mysigt därinne men du kan ju scouta läget innan och se hur du känner! kram.

Skulle bli jätteglad om du pallade svara på en snabb fråga: Hur många ord är det i boken?
Vet inte hur många ord men det är runt 180 000 tecken.

Alltså, hur gör du för att alltid vara så fräsch och aldrig någonsin ha typ svettringar under armarna på dina tajta tröjor? Blir du aldrig nervös-svettig eller så? Haha konstig fråga kanske men jag undrar verkligen.
Haha. Självklart får jag svettringar och självklart blir jag nervös-svettig. Jag tycker man lär sig vilka tröjor som funkar till vilka grejer på något vis? Typ som när jag spelade in webbteve, då tog jag inte mina ljusaste tunnaste t-shirts för de tenderar jag att få ringar i när det är varmt. Och tycker man att det är extra jättejobbigt med svettandet någon gång får man kanske bara ha en tunnare kofta över eller så om man inte vill att det ska synas. Alla svettas!

Hallå Sandra! Det här har jag tänkt be dig om hur länge som helst men glömt bort! Kan inte du göra ett till sånt där inlägg då du berättar om några av dina närmaste vänner? Dem förra var så bra, tror jag läst det om Michelle hundra gånger. Ett likadant inlägg fast med dem som inte var med i förra, som till exempel Alexandra, Mathieu, Rasmus, Magnus, Gustav osv? Vore jättekul!
Jamen det borde jag väl försöka få ihop snart! Har så mycket på listan över blogginlägg-som-tar-jätte-lång-tid-att-skriva. :) Men Stockholmsguiden står hur som helst först på listan. Måste styra upp den någon himla gång..

Förresten så undrar jag ifall du har några roliga spel/lekar att tipsa om? Jag ska ha 20-års middag med några kompisar om någon vecka och vill hitta på något roligt efter själva middagen också
Finns en fast länk i högra ramen under FAQ som heter Trix, lekar och spel.

Jag undrar hur du gick till väga för att få din bok publicerad?
På det gamla goda sättet. Skickade ett bokmanus till ett förlag.

Kommer den att finnas som e-bok?
Självklart!

Smygäter du aldrig godis?
Varje dag.

Sandra! Du som varit på så många festivaler genom åren, skulle du kunna göra ett inlägg om tips/saker som är viktiga att tänka på om man ska på festival i sommar? Kram!
Jag har gjort ett sådant inlägg någon gång har jag för mig. Vänta ska leta.. Ah här var det. Nej det handlade visst bara om festivaler jag varit på. Det beror på vilken slags festival du ska på, men bor du i tält och så föreslår jag att du inte glömmer att packa ner ficklampa, resorb, toapapper, våtservetter och varma varma kläder.

Hej Sandra! tycker alltid du har så himla fina citat i rubrikerna till dina inlägg så undrar om det skulle gå att ha någon slags referens till vart de är ifrån
Oftast är det låtar jag lyssnar på just nu. Om man kopierar citatet och skriver in det i google kommer låten dyka upp! kram

,

Translation. Read the answers by clicking ”in english” below FAQ.

answers to past week’s comments.

Vart har du köpt den blommiga tröjan från novemberbilden? Vet du var det kan finnas fina blommiga tröjor att köpa? Kram
Den är superdupergammal, från Asos 2010. Men de kanske har andra blommiga tröjor nu!

Hej Sandra, tycker du att man kan vara feminist & jobba med mode samtidigt? Alltså för ett modeföretag som har väldigt smala modeller…
När jag började plugga med reklam så hade jag flera kompisar som sa ”men ska du jobba med reklam? det är ofta så sexistisk osvosvosv” och då svarade jag alltid, jamen är det inte TOPPEN då att någon som har läst genusvetenskap och tänker på såna frågor börjar jobba i en sån bransch? Branschen förändras ju när människorna i den förändras. Så ja, det tycker jag på ett sätt att man kan, men fattar också att folk avstår i och med att just pinnsmala modeller är ju något kanske enormt knepigare och svårare att förändra för ”den lilla människan”. Det finns ju liksom inte något klädesmärke i nuläget (alltså generellt) som inte har smalisar. Men det begränsar ju dig som vill jobba med mode något helt enormt om du känner att du måste bära den lasten och ansvaret på dina axlar. Hur som helst, jag tror att du måste gå på din magkänsla till slut i alla fall, ingen annans. Vad känns rätt för dig? Jag är övertygad om att modebranschen kommer att förändra sig till slut, att modeller och modereportage kommer se mer varierande ut i framtiden, SÄRSKILT om folk som funderar och tänker på det tar sig in i den branschen. Det är framförallt de som kan förändra det.

fl

sandra! här kommer en fråga till nästa ”answer to past weeks comments” angående bilden en tjej frågade efter. när du redigerar, sparar du den redigerade bilden både i originalstorlek + den storlek du har på bloggen (alltså två filer) plus originalfilen (den oredigerade , alltså totalt tre filer)? eller hur gör du? tycker det är så himla dumt på mac att de redigerade inte sparas i iphoto, det blir så uppdelat liksom. hur sorterar du? krampuss!
Jag raderar alla oredigerade bilder. Jag sparar inga bilder på datorn utan använder flickr som min hårddisk. Där sparas de i olika storlekar samt originalstorlek!

näää, missade :( kan man kanske lyssna på live-sändningen senare?
Vi klipper ihop den till ett poddavsnitt nu!

First of all I would like to say wonderful blog! I had a quick question which I’d like to ask if you do not mind. I was interested to know how you center yourself and clear your thoughts before writing. I have had a difficult time clearing my thoughts in getting my ideas out. I truly do enjoy writing but it just seems like the first 10 to 15 minutes are generally lost just trying to figure out how to begin. Any ideas or tips? Kudos!
When I sit down to write I always start by editing the stuff I wrote during my previous writing session. That makes it easier for me to remember the mood and how I wrote last time and then it’s easier to start on a new chapter and to keep going. Good luck!
(picture by elsa)

Will your book be available in English?
I don’t know, I think it depends on how it sells. I promise to let you know if it will be translated.

Vad tycker du om Lady Dahmers blogg?
Bra och viktig förstås.

Vart har Magnus köpt sina solglasögon!?!!
Han hälsar att de är från Cutler and Gross.

Sandra, vad gör man när ens bästis inte längre känns som ens bästis bara för att hon helt plötsligt blivit gravid och sådär ”klok” som alla gravida blir? När 3 timmars fikan enbart ger en ångest efteråt och man bara känner för att gråta för att man känner sig ensammast i världen?
Säg det till henne! Inte hårt förstås men ärligt och rakt. Man måste kunna vara öppen och ärlig med sin bästis, jag tror hon nog kommer förstå.

Det här har inte nått med inlägget att göra egentligen, men du är ju så klok och fin så ah, jag bara måste höra hur du tänker kring en sak. Om du fick plocka med dig Magnus och bo varsomhelst i världen (utan att tänka på praktiska detaljer, visa, jobb osv) skulle det vara i Stockholm då? Jag bodde ett år på andra sidan jordklotet 2011 och har flera av mina absolut bästa vänner där och ibland känns det att jag ska gå av av saknad när jag tänker på dom och livet jag hade då. Hur känner du med NY?! Och vad sjutton gör man om man vill befinna sig på två ställen samtidigt!? Jag har liksom svårt att föreställa mig mitt liv 28 timmar från Sverige, men jag kan samtidigt inte föreställa mig det utan dom här personerna. PUSS OCH KRAM
Jag tänker att Stockholm passar mig finfint nu! Men med det sagt har jag ingen aning om hur det kommer se ut om två år. Det är så många fler länder jag är sugen på att bo i! Och jag och New York är under inga omständigheter klara med varandra. Tror inte man ska se det så mycket som ”evigt” liksom. Visst jag flyttade tillbaka till Stockholm, men det är ju just nu. Världen ligger framför våra fötter ju!

Fantastisk jacka var har du köpt den? Är ute efter en mars/april-jacka.
Det är min vinterjacka, så den är i dun och svinvarm, ej mars-apriljacka! Från märket Penfield.

Hur mycket förgyller du ditt liv i bloggen? Hur sann är din blogg? Jag tycker att det vore intressant med ett inlägg med dina tankar runt hur du skriver ditt liv (jag menar inte ”om” ditt liv) i bloggen. Jag undrar lite över BTJ-texten i förra inlägget. Både du och Nina Åkestam har ju skrivit en del om att ni inte alls trivdes på någon av reklambyråerna ni var på i NY? Hur hierarkiskt och trist det var och att ni ju inte fick ut en enda av era idéer i produktion på alla år i NY?
Den här författartexten känns liksom inte sann när man lägger ihop alla olika saker du skrivit. Till exempel ditt förhållande med Ludvig framställdes ju alltid som så perfekt och gulligt, men i efterhand är det ju tydligt att det inte var hela sanningen. Till exempel där du nyss skrev att han ägnade sig mycket åt mobilen när ni sågs, och ni sågs väl typ lite var tredje månad eller så. Det lät faktiskt rätt konstigt. Jag tror att det vore mera hjälp för dina unga läsare om inte allt var så rosenrött hela tiden.
Och ja visst, själva separationen beskrev du ju, men jag menar hur saker beskrivs i realtid, inte efteråt som med byrån och L.
Tror inte du det också?
Nej det tror jag inte. Herregud, vissa saker GÅR inte att beskriva i realtid. Ingen har att göra med privata gräl med ens pojkvän ”i realtid”. Någonsin. När jag har beskrivit saker i vårt uppbrott exempelvis, var det ju enbart mina egna tankar, ingen av er hade en aning om hur han hade det och mådde, för jag skulle aldrig någonsin hänga ut honom, eller någon annan för den delen. Man kan ju liksom inte förvänta sig att en bloggare ska beskriva när hon just bråkat med sin kille, det är inte respektfullt mot honom eller deras förhållande.  Jag har inte ljugit eller förvridit något en enda gång i den här bloggen. Jag har alltid varit ärlig. Jag har aldrig ljugit om hur kär jag var i L, så kär som det isåfall kändes enligt dig då på bloggen – så var det även i verkligheten. Så rosenrött kändes det precis i mitt hjärta. Jag har varit så brutalt ärlig härinne att jag ibland kan känna att några av er tar er tillträde att peta i det ytterligare, och det gör mig irriterad. Det finns en stor skillnad på personligt och privat. Samma sak med jobbet, du måste väl förstå att det är helt himla omöjligt för mig klaga på ett jobb samtidigt som jag jobbar där? Det var flera på mitt dåvarande jobb som läste bloggen, inte sjutton kunde jag väl skriva det då och riskera mitt visum? Jag ville ju bo i New York. Jag tyckte New York vägde över, och visst var det heller inte blä hela tiden såklart, ibland var det jätteroligt att jobba där. Förövrigt skrev jag inte någonting om jobbet i New York alls i bloggen, bara om livet runtomkring det, som helger och vänner. Sällan kan man skriva om saker som kliar när de samtidigt händer, oftast behöver man få perspektiv på det hela. Och då tänker jag inte bara bloggmässigt, utan även personligen. Det behöver gå ett tag för att man ska kunna backa och se den större bilden. Texten till BTJ är en krönika på 2000 tecken. En krönika som följer en dramaturgi och en skrividé, en helt annan grej än till exempel en frågestund. Visst fanns det flera anledningar till att jag slutade på mitt jobb, men det är alldeles sant att jag dagen efter fått ett okej från förlaget så sa jag upp mig. Det är alldeles sant att jag såg det erkännandet av mitt skrivande som en större biljett ut till något annat. Tycker det finns något så himla småaktigt att försöka ”sätta dit” någon. Mår jag dåligt över något privat prick nu kommer jag aldrig skriva det här, då kommer jag ta det med vänner och familj. Och sedan, möjligen om jag känner att det kanske kan ge någon något, så skriver jag om det här, när jag har perspektiv och distans på det hela.
Men vet du, jag tycker faktiskt inte min blogg är så himla rosenröd som du beskriver, jag skriver ofta om hur jag mår och tänker och funderar, vad jag har ångest över och svarar ärligt på allt ni undrar. Tycker inte att jag ”sminkar” min värld nämnvärt mer än hur den faktiskt ser ut i verkliga livet. Däremot är jag mån om att den här platsen ska vara visuellt intressant, omväxlande texter och bilder och lite av mycket och mycket av lite. Min blogg är en del av mitt liv, men den är inte en live-sändning av mitt liv, och det kommer den aldrig att bli.

alltså, på första bilden syns två små kaninlampor, varifrån är de? och är den större av kaninerna samma lampa som syns i det här inlägget.
tack för en fin blogg, den är en sån bra plats att gömma sig från omvärlden på, för en stund
Nej det är inte den, de här är mindre. Den lite större har jag köpt i Paris och den lilla kaninungen köpte Magnus till mig på en leksaksaffär i Gamla Stan.

Hej Sandra! Jag har ett sånt himla problem just nu som ger mig sten i bröstet och ångestklumpar i magen.
I slutet av november kom jag i kontakt med en gammal klasskompis till mig. Det har inte gått en dag sedan dess då vi inte har pratat med varandra, vi har alltså pratat varje dag i snart tre månader i sträck. Under nyårsnatten tog jag modet till mig (alkoholen hjälpte till lite) och berättade att jag gillar honom och han berättade att han gillar mig med. Jag har sovit hos honom några gånger sen dess och då har han legat med armarna runt mig och det har varit så himla bra.
Det är dock allt som har hänt på den fronten. Jag tror ingen av oss vet hur vi ska göra, vi gick lågstadiet-högstadiet ihop och vi vet väl inte riktigt hur vi ska bete oss nu när vi är vuxna och har fått känslor för varandra. Båda är dessutom nyblivna singlar och kommer ur långa, seriösa förhållanden. Vad gör en i en sån här situation? Vad bör en inte göra?
Grattis att ni båda gillar varandra! Åh va fint. Är det inte att bara att börja ses helt enkelt? Fika, bio, vinet, hångla i en soffa, gå på stan, promenera etc etc etc. Börja dejta lite försiktigt helt enkelt. Man kan ta det lugnt och snällt, men tror inte att det är så mycket svårare än så. Se bara till att vara med varandra helt enkelt, säg att du vill vara med honom.

 

answers to past weeks comments. part 2.

Hann inte svara på alla frågorna igår såhär kommer lite fler lastat såhär på morgonkvisten. Jag svarade på frågorna sent igår kväll när jag var såååå trött (detta inlägg tidsinställt) så om jag låter knäpp någonstans är det därför, eller inte, det kan också bara vara jag.

Sandra. You are so great, and give such great advice to all of us when it comes to love and confusion. So I couldn’t come up with anyone else that I would rather ask this question (you can reply in swedish, I’m from Denmark, I’m just not sure if you would understand if I wrote in danish). So i’m studying at the university, and this guy is having this one semester with my class. I haven’t even talked to him, but he just looks so great, and because I’m so creepy I managed to stalk him on facebook, where I got even more exited, because as it turns out, we share alot of interests besides our studies. I really want to talk to him, but I have no idea how to open up the conversation? In the lectures we only have a ten minute break, and he always disappear somewhere, or takes a nap, and even if I should find him, I wouldn’t now what to say. Do you have a good idea? I can’t just start talking of all our mutual interests, because i’m pretty sure he would be creeped out. I really need help, I get all fluffy and weak in my knees when I look at him.
Kan man inte fråga just precis det, antingen IRL eller på facebook: Var försvinner du iväg mellan tio minuters pauserna egentligen? finns det någon parallell verklighetsportal/hemlig spritgömma/lönndörr till fantastiskt café som jag har missat? tacksam för svar mvh/uttråkad på tiominutersrasterna och går i din klass

Fina Sandra! Du beskriver att du är lite ”dålig” på att vara singel i podden. Jag är inte singel nu men jag är dålig på att vara själv, överlag. Jag önskar att jag var bättre på att roa mig själv, gärna ute bland nytt folk, men det är så himla svårt! Min pojkvän som jag haft i drygt 3 år nu kan ibland bli lite lätt irriterad på mig över att jag ”aldrig vill gå ut själv”. Jag vill oftast ta med honom, eller gå ut med ett gäng vänner. Men det är inte alltid att de har lust eller vill, såklart. Och då tycker jag att det känns jättetrist att gå ut själv. Brukar du gå ut själv någonting? Och hur gör man när man är ute själv och vill ha kul ändå (vill inte ragga utan bara sitta och snacka, skratta och kanske skaffa nya vänner)? Kan ju tillägga att jag har provat några gånger att gå ut själv, men det slutar ofta med att alla killar som kontaktar mig vill ragga/ligga och ingenting annat och tjejerna brukar blänga och/eller sitta slutna i sina gäng utan att bry sig någonting alls om att jag sitter i baren och blickar ut med min drink i handen. Bor i en mindre stad och vet inte om det har med det att göra eller vad sjutton det är! För när du och dina vänner är ute verkar ni ju verkligen vara öppna för att träffa nytt folk och ”invita” och sådär…
Jag blir lite undrande kring denna kommentar. Du menar gå ut på krogen själv? Alltså, jag tror inte du ska se det som ett problem, få människor går ut själva, det händer nog allra mest i filmer. Majoriteten vill helst ha med sig lite kompisar när det ska festas. Du är inte ”dålig” på att gå ut själv, du är liksom helt normal. Men om du känner ett urge att hänga på barer själv och så, då kanske du ska gå till lite lugnare ställen och ta ett glas vin, kanske restauranger? Där känns det mindre sannolikt att killar skulle störa och kanske lite enklare att småprata lätt med någon som sitter bredvid.

Hmm, jag kom på en fråga till dig apropå ditt kommentarsfält! Har du några tips för hur en hanterar när andra människor tydligt visar vad de vill att en ska göra för val? Alltså, när människor försöker ”styra” en i olika riktningar? Jag tänker att det borde vara något som en får ganska stor erfarenhet av att ha en stor blogg. Jag undrar liksom hur en hittar balansen mellan att kunna ta in andras råd och stänga ute andras röster för att följa sin egen riktning? Jag vill kunna göra båda, men det känns som att det nästan alltid blir att jag antingen litar blind på andra eller stänger dem ute totalt. Puss och tack!
Bara du känner dig själv bäst. Ta en paus och sug på karamellen (kommentaren) och fundera hur du känner och står i det hela. Man kan inte pleasa alla och det viktigaste är att din egen röst kommer fram. En ganska enkel regel som jag kör på är att om ”styrningen” gör att jag känner obehag eller blir rent ledsen är det ej värt/vettigt. Uppmuntring och idéer till blogginlägg och tankar är alltid spännande men det är du och ingen annan som skapar din blogg/ditt liv. kram

alltså nä. jag har brutit upp med en av mina närmaste vänner, han är helt förändrad och så elak, plus hyser sånt vidrigt hat emot mig, och jag vet förstår verkligen inte varför. Hur gör man för att inte låta sig själv konsumeras av någons hat, speciellt när det är någon som inte längre spelar någon roll i ens liv? pussen, vad fint med pasta <3 ps använder annat namn pga nervis om någon skulle se hejhej ds
Prata med honom och säg detta! Han är uppenbarligen sårad över uppbrottet och verkar behöva snacka av sig. Kanske en fika mellan er två för att lägga korten på bordet vore något?

Vet inte ens om jag kan förklara det på ett bra sätt. Men grejen är den att jag vill inte ständigt behöva tänka på hur jag är mot min bästa vän, bara för att andra tror att vi ligger med varandra när vi egentligen bara går hem ihop efter en festkväll och äter chips och pratar om livet (och varför får vi inte göra det? Varför är det okej att jag pussar min tjejkompis som sen sover över på min soffa utan att någon ens reagerar men om jag går iväg en timme med honom under festen får vi konstiga blickar?) Jag vill inte anpassa mig efter en sån dum norm. Kan man vara för bra vänner? Eller är det något som alla utom vi har fattat?
Strunt i vad alla andra tycker! De kan gå och dra något gammalt över sig. Huvudsaken är vad ni känner.

Det är så att jag och min sambo har varit tillsammans i över ett år och ibland kan vi verkligen ryka ihop och börja bråka. Jag tycker att han tar upp onödiga saker och gör dom till bråk, medan han tycker att jag gör ”fel” i onödiga saker. Han kan typ klaga på att han tycker att jag håller på med min telefon för mycket och han tycker att det är ohyfsat av mig att göra det tex när vi ser på film tillsammans. Jag blir själv lite stött när han klagar på såna saker, det är ju liksom jag! Men var ska man skilja på saker man gör och saker man är? Han klagar så mycket på saker jag gör som jag själv tycker är helt irrelevanta att bråka om att det verkligen börjar irritera mig. Jag älskar honom och får panik av tanken på att inte vara med honom, men hur mycket bråk och klagomål ska man egentligen stå ut med?
Hmm. Bråk är så himla jobbigt och ändå händer dom. Jag håller med om att de flesta småsaker ÄR verkligen onödiga tjafs och att man bara får acceptera sin partner som den är, men å andra sidan förstår jag saker som mobilpillande och sånt. Mitt ex satt med sin mobil JÄMT och jag lät honom. Jag kunde ibland föreslå ”mobilfria middagar” för att det omöjligt kunde ju ha hänt något på instagram de senaste fem minutrarna? Men han ville inte det. I efterhand önskar jag att jag ställt ett ultimatum och varit hårdare. Typ ”nu lämnar vi mobilerna hemma annars kan den här kvällen vara.”. Din kille blir ju störd för att han vill hänga med dig. Som allt annat tycker jag i alla fall att ni ska ha ett riktigt snack om det här. Vad exakt är det han stör sig på? Kan du tänka dig att backa på några punkter? Man måste försöka möta varandra, ett förhållande handlar ju ändå om två personer.

Vad gör man när gymnasiet blev fel? Så dumt mycket fel. Sen starten i höstas, har mina dagar inte varit fina eller bra alls. Och jag blir arg på mig själv – för jag är inte utfryst, inte mobbad och inte hatad eller så. Jag har bara hamnat utanför. Och det är ingen som hör eller ser när mitt hjärta frågar och skriker ”kommer du någonsin kunna tycka om mig?” eller ”jag finns här.” Som tur, hiskligt tur, så har jag hittat en vän i klassen som är fantastisk och bra. En vän som känner precis som jag. Och det är klart, man kan inte gilla alla i en klass och en hel klass kan inte gilla en. Men denna grupp av trettio pers (tjugo tjejer!!) har bara blivit helt knas. Och det är också klart, att själva skolarbetet i gymnasiet kanske inte är det roligaste men ska man inte få komma till skolan och känna att man har någon där? Jag har verkligen försökt allt nu. Försökt och inte försökt. Men det finns liksom inte plats för någon som mig där och jag vet att det aldrig kommer finnas. Så först tänkte jag att det inte gör något, jag har ju min vän och tillsammans fixar vi detta. Men så kom en dag för någon vecka sen när jag stirrade tomt omkring mig. Hela mig var sönder, allt jag var hade ju blivit fjättrat i små delar som försvunnit med vinden och det fanns inget ”jag” kvar. Jag hade tappat bort mig själv när jag kämpade att få någon annans gillande. Och då visste jag, att det inte var mig det var fel på och det var inte jag som skulle få ändra på något mer. För är det inte så att ibland är det dem omkring en som inte varit bra?
Jag var i samma situation i början av gymnasiet. Åt lunch på min mammas jobb de första månaderna, inte för att jag var mobbad eller något, utan för att ingen såg mig. Sedan började Ea i min klass och vi blev ju bästisar och bundisar direkt och efter några månader blev jag kompisar med ännu fler i klassen. Så det vände ju. Jag tycker du ska ge ettan en chans, men blir det inte bättre framåt våren tycker jag du ska prata med studierektorn om att byta klass. Det är inga konstigheter. Det får man göra. Alternativt byta skola om den chansen finns.

Den här kommentaren har ingenting med inlägget att göra.. men jag behöver hjälp.
Hur FAN gör MAN när ens ex (som man fortfarande absolut inte alls kan glömma fastän det gått nio månader) skaffat en ny??? Hon är skit snygg, och alla säger att hon är världens snällaste också. Dom är väl skit lyckliga och här sitter jag.
Behöver bara någon som säger vad jag ska göra, för det här suger. S U G E R.
Japp. Det suger. Finns inte så mycket göra. Hata på, det kan vara skönt och befriande. En dag är man plötsligt inte arg längre fastän man bara för några månader sedan hade kunnat knuffa båda två nerför ett stup. Slår vad om att du är skönare än henne ändå.

 

Translation. Please read by clicking ”in english” below FAQ.

answers to past weeks comments. part 1.

Har en fråga om din bok förresten. Kommer den att komma ut i pocketutgåva också? Älskar pocketböcker, de är så himla lätta att leva med och förlåtande då man kånkar runt och skaver på dem dag efter dag. Hoppas du får en kalasbra dag, jag sitter på Stockholmståget från Göteborg för att träffa min bästa person. Har längtat så. Kram
Hej! I bokbranschen fungerar det så att alla böcker släpps först i hårdpärm, och så är det de som säljer bra som senare får komma ut i pocket. Men det är inte förrän typ ett år eller säkert mer, vi får hålla tummarna att den gör det!

Hej, jag undrar bara vad du tycker om upplösning av 7e/10p, ifall du följde den hela vägen till slutet? Själv tyckte jag att den var fin, men jobbig på samma gång. Även om det såklart är viktigt att spegla hur verkligeheten ser ut och att kärlek inte alltid är perfekt så var det så antiklimatiskt att hon, helylletjejen med utbildning och huvudet på skaft, faller för en typisk ”bad boy” vars aggressiva beteende gång på gång ursäktas av hans svåra barndom. Jag hade hoppats på en något mer nyanserad bild men är nyfiken på hur du känner?
Jag kände exakt likadant. Gulligt slut men gudars vad man slutade gilla honom. Hon förtjänade bättre.

Sandra, du som är feminist och förstår hur viktigt det är att var det, hur kan du tycka så mycket om Håkan filmen när den porträtterar kvinnor/tjejer på ett så hemskt sätt? Jag älskade Håkan alla mina tonår men nu gjorde den mig bara ledsen! Snälla kan du förklara! Tack snälla du
Jamen hej! Jag håller med om att prinsessan Eva porträtterades ja, hur ska man säga det, som världens vavavoom-brud som går runt med sug i blicken och hade inte så mycket fler bottnar än så. Lena tyckte jag dock om! Men håller med om att Eva hade kunnat få lite fler lager, hon var väldigt pojk-drömmmig (som mycket är i Håkans värld). Det var också något som vi pratade om jag och min vänner när vi gick ut från biografen, och också något som man ser om man har på sig genusglasögonen allt som oftast (vilket man ju har om man är intresserad feminist). Men annars älskade jag filmen. Jag älskar att den är extra allt, att den är så lite annan svensk film och istället målar världen med varenda färg som finns. Att den låter sig vara fantastisk trots att världen inte ser ut så. Att de sjunger, att de springer, att de är fulla och har fest klockan mitt-på-dagen. Ja ba dör av sånt skit. Precis på samma sätt som jag dyrkar Wes Andersons estetik, vars filmer också har brist på kvinnoporträtt, så vill jag bara bo i den världen där minsta lilla kam och sprayflaska är noggrant ditlagd och formgiven. Ta mig dit ta mig med. Det är nog bara så det är, jag är medveten om bristerna, och jag gillar de inte, men i brist på filmer i samma genre med ett genusperspektiv tar jag det jag får tills någon annan presenterar något bättre. Sagor är mitt knark.

Det fina runda bordet, är det något utomordentligt second hand-fynd eller var kommer det ifrån? Så himla fint hur som helst!
Jag bor i andra-hand just nu och ingen av möblerna är mina!

En fråga, tänker du att det var bra att ditt ex gjorde slut för annars hade du inte träffat denna fantastiska killen eller känner du att det hade gått bra med en framtid tillsammans med ditt ex också?
Jag tror inte man ska tänka så. Då blir man galen. Det som hände hände och det som inte hände är inte ens en sidohistoria, det är ingenting.

Hejsaaaan! Är nyfiken. Nu när du letar lägenhet, letar du åt dig själv då eller tänker du och Magnus köpa tillsammans, eller ska han flytta inmed dig i din lgh? Kramis
Nej jag köper själv, jag och Magnus har ju inte ens varit ihop i ett år. Ingen av oss vill gå så pass fort fram och det känns skönt. Han har inga problem med att jag har köpt själv. Sedan får vi såklart skriva samboavtal och sådant när vi flyttar in där ihop, man ska nog alltid vara på den säkra sidan.

Lite knepig undran, men. Jag antar att du som framförallt jobbat i reklambranchen fått möta en del främst äldre män (även kvinnor) genom åren som klappat dig på huvudet. Du vet, ”du är en liten tjej som inte kan nånting”. Hur gör du med dessa bemötanden? Jag är 24 men får ofta höra att jag ser mycket yngre ut och behandlas därefter. Hur gör man för att t ex inom sitt yrke (mitt: försäljning inom mansdominerat område) få respekt? Självklart motbevisa dem att jag inte är en okunnig tös, men innan de är övertygade? När de antar mig vara typ en praktikant från gymnasiet, hur bemöter jag dem? Hoppas du fattar min fråga.
Ja jag har mött det här, framförallt i USA. Jag och Nina som var min arbetspartner då pratade ofta och mycket om det. Det kanske är ett bra tips, att prata om det med andra kvinnor (och män). Det är svårt att ryta ifrån jämt, speciellt när det är ens chefer och man är där på ett visum och kan få kicken från en dag till en annan. Tjejer måste som det ser ut nu, iaf enligt min egen upplevelse, prestera mer och jobba hårdare innan de når upp till samma respekt som killarna i samma ålder. Det suger. När någon vill förminska med klapp eller kommentar kan man fråga ”hur menar du nu?”, det tycke jag funkade, för då blir de medvetna om sin handling. En gång sa jag i ett stormöte när en man fällde en sexistisk kommentar att ”nu för du väl bannemig skärpa dig, tror du seriöst att världen ser ut så?”. Då kände jag att det var enklare att vara helt frank, för att man har flera arbetskollegor runt omkring sig så historien kan inte vridas på i efterhand. Försök ta plats i möten och förbered dig och tala lugnt, det är respektingivande. Trist att vi ska leva i en sådan här värld, men vi får göra vårt bästa för att försöka parera den. Lycka till. kram.

Vad har du för kameraväska?har du några fina kameraväskor att rekommendera? Tycker det är så svårt!
Har faktiskt inte kameraväska, hänger den bara runt axeln när jag går ut.

Sandra, eller någon, jag behöver hjälp. För två månader sen dumpade han mig och nu har vi inte pratat på en månad och jag grät senast för en timme sen. Läste gamla brev, sms, tittade på bilder, ville ringa men gjorde det inte, lyssnade på sorglig musik och bara panikgrät över att det är slut. Det skulle ju vara han och jag. Jag har gått igenom breakups förut men det här, näe fy fan, alltså jag vet inte vad jag ska göra. Har börjat umgås med en ny grabb som säger att jag är rolig och smart och snygg, som vill hålla min hand på gatorna och faktiskt vill umgås med mig. Men jag blir liksom inte kär, eller snarare slutar jag inte vara kär i mitt ex. Jag känner mig så fruktansvärt ensam. Jag försöker verkligen finna det magiska och sprakande i att vara singel och självständig, men det leder mest till att jag är destruktiv vilket liksom inte funkar i längden. Och nästan alla mina nära vänner har lämnat Stockholm över våren. De få nära som är kvar är självklart fina, men dels vän med mitt ex och dels inte helt förstående pga ingen av de har gått igenom något liknande (vi är runt 20 allihopa). Jag vet knappt vad jag vill få fram med den här texten men just nu vill jag mest ha en kram eller två. Jag saknar och älskar honom oändligt mycket. När tar det slut?
Mattis svarade väldigt bra i kommentarsfältet så jag kopierar det direkt här, det är nämligen viktigt att komma ihåg att två månader är liksom 60 dagar, noll tid. Att må bra igen tar oftast mycket längre tid.
Mattis svarar: Fina tjejer. Två månader är tyvärr ingen tid alls. Att laga ett trasigt hjärta tar tid. Att acceptera att det tar tid och att man är ledsen och saknar är en del av processen , så försöka göra det. Läs Sandras inlägg ‘att komma över någon’, det är väldigt fint och bra. Ibland är livet jobbigt oklart och det är ok. Fokusera på och göra sådant som får er och må bra. Gråt när det behövs men le också ibland även om leendet inte når ända in i själen så le ändå. Till slut så gör det nämligen det. Men det tar tid.

Sandra, hur gör man om man slutat tro på kärlek? Om det har gått en hel sommar och en hel höst och nästan en hel vinter sedan han försvann och allt förstördes, när tankarna har gått från ”jag kommer aldrig kunna bli kär igen” till helt enkelt att ”jag VILL aldrig bli kär igen, det är inte värt det, det gör bara ont”. Snälla, är inte ens 20 än och vill inte vara såhär bitter redan.
Det kommer oroa dig inte. Ha roligt med allt annat du gillar tills dess!

Hej du!
Jag har läst din blogg ett bra tag och ramlade in här första gången jag skulle besöka New York. Nu är det dags igen, närmare sagt hela juni och jag tänkte fråga om du har några extra bra tips på kul saker som händer då? Jag har ett minne om någon ”dagsutomhusfest” du varit på? Men kan inte lyckas hitta det inlägget.
Hej! Det står om om dagsfesten och andra bra grejer i min new york-guide. Den finns under ”reseguider” här till höger.

Halloj! Gör du de här collagen i nåt speciellt program eller bara klistrar du in bilderna i inlägget? Får själv inte till de så symmetriska som du får!
Superfina bilder också btw!
Klipper och klistrar i photoshop!

Jag håller på att göra en stor tavelvägg hemma (äntligen – har längtat i så många år)…. och så är jag speciellt förälskad i en av dina bilder – som jag så gärna skulle vilja trycka upp i storbild och rama in.
Så jag hoppas hoppas och frågar, om du kanske kan förstå vilken jag menar och kunna skicka en bild med upplösning jag kan använda…! Den har den perfekta korallfärgen, och jag som i år drömt att få åka till Marrakesh får drömma lite mer intensivt när jag ser den!
Bilden är på ett korallfärgat hus i Marocko (tror jag), du har lagt upp den i ett reseinlägg. Det hänger en matta och ett blått tygstycke över husväggen längst upp, och till höger på väggen är en förträffligt fin trädörr. Åååååh hoppas!!
Menar du den här över? Här får du den i högupplöst storlek isåfall!

Hej Sandra!
Du som verkar ha en sån koll på musik (denna lista är überbäst), har du några bra musiktips som får dig att drömma om paris? Kanske bra peppiga låtar på franska eller sånger om världens finaste stad? För jag ska dit i mars och behöver något att stoppa i öronen för att glömma grå februari. OM du har några tips – tack!!
Jag har faktiskt gjort en fransk spellista en gång i tiden. Här kan du lyssna!

Har du läst boken ”Maken” av Gun-Britt Sundström? Om ja, vad tyckte du om den?
Jag läste den i tonåren och minns att jag tyckte mycket om den. Dock kommer jag nästan inte ihåg någonting av den? Kanske är dags att läsa om den.

Sandra kommer jag överleva att göra slut med honom? jag tror nog att det är rätt beslut. Jag behöver bara någon som säger att jag kommer bli glad igen och inte vara ensam resten av livet.
Du kommer bli glad igen och du kommer inte vara ensam resten av livet.

 

Translation. Read by clicking ”in english” below FAQ.