gnocchi med morotsröra.

Här kommer ett recept som kom till när jag bara hade de här ingredienserna och ingenting annat alls i kylen. Det blev gott, och kanske passar extra bra för dom som har en fäbless för morötter och vitlök.

Du behöver:
Morötter.
Boursin – världens godaste vitlöksost.
Schalottenlök.
Vitlök.
Chili.

Börja med att skiva morötterna i slantar och hacka löken.

Fräs löken i olja och koka morötterna i buljong i cirka fem minuter.

Lägg alltihop i en mixer tillsammans med typ en halv dl av buljongen och en rejäl himla klick av Boursin, typ halva osten kanske. Och salt & peppar. Mixa.

Toppa med lite extra boursin (för att det är så gott), chili flakes och ät med någon god pasta. Gnocchi passade (skrev först pastade..) perfekt. Man kan ju också använda den här morotshistorien istället för potatismos också, och äta med kött eller så.

PS! Nu är förresten den gamla kommentarsfunktionen tillbaka, så nu behöver ni inte connecta med facebook och sånt där jobbigt, HURRA!

.

Translation. Recipe to a bit weird but nice dish a did a couple of days ago when this was the only thing I had in the fridge. Mix boiled carrots, sizzled onion, Boursin cheese and some vegetable stock in a mixer to create a colorful carrot-and-garlic-tasty mash that goes well with pasta or meat or something else.

AND ALSO! The old comment function is back so now you’re able to read the comments in google translatior again, as some of you requested. <3

sometimes I’ve believed as many as six impossible things before breakfast.

Veckans frukost mina damer och herrar ser ut såhär. Grekisk yoghurt med citronsmak, en baby bell, pepparmintste och ett löskokt ägg.

Tyvärr blev inte ägget så löskökt som jag hoppats idag för att jag fastnade framför ett avsnitt av Portlandia och glömde stänga av plattan fastän timern ringde. Ibland är komediserier viktigare än ett perfekt kokt ägg, men bara ibland.

Translation. My breakfast this week. Greek yoghurt with lemon flavor, a boiled egg, peppermint tea and a baby bell cheese.

kantarellpasta.

Kantarellsäsongen är den bästa matsäsongen tycker jag. Finns ju få saker som är så tillfredsställande som att steka kantareller så att hela köket blir täckt av guldig svampdoft. Här kommer därför ett pastarecept som jag lagade dagen innan jag for till New York.

Du behöver (för 2 hungriga personer)
Kantareller. Jag fick 6 hekto på hötorget för 50 spänn! Så himla bra. Hade i allt och det blev världens himla kantarellfrosseri (fast på ett bra sätt). Men fyra hekto räcker nog bra för två.
Gul lök (1)
Vitlök (1 klyfta)
Bacon (ett paket)
Persilja (en näve)
Ruccola (en näve)
Creme fraiche (ett halvt till ett paket)
Pasta. Jag tog rigatoni för att den har små bra räfflor på sig som suger i sig såsen.

Börja med att hacka löken och vitlöken och skära baconet i små bitar.

Stek sedan i en stekpanna tills allt fått färg och baconet är någorlunda knaprigt.

I med alla kantareller i samma stekpanna. Kom ihåg att kantareller måste man först rengöra genom att borsta dem så att barr och jord och sånt försvinner. Rör om ofta och stek på medelvärme. De måste stekas ganska länge för allt vatten ska ut ur kantarellerna.

Under tiden kan du koka upp pastan.

När stekpannan liksom börjar fräsa har sannolikt allt vatten dunstat bort och då ska creme fraichen i. Låt puttra några minuter.

När pastan är al dente, släng in den i stekpannan tillsammans ruccola och persilja.

Rör ihop allt. Salta och peppra.

Servera med riven parmesan över. Dö godhetsdöden.

.

Translation: A recipe to a chanterelle pasta i made last week. Fry bacon, onion and garlic in a pan. Add the chanterelles and let them fry until the water is gone. Add creme fraiche and stir. Finish the dish by adding boiled pasta, parsley and arugula. Serve with parmesan cheese and eat!

pasta vongole.

I söndags vaknade jag med en megalängtan efter pasta vongole. Så, så fick det bli. Söndagsmiddag och allt. Receptet tog jag från Per Morberg här men ni ska få se hur jag gjorde ändå, med förhoppningen att jag inte blir brutalt mördad för stöld. Plus att man ändrar ju alltid lite, för att det är roligare så. Det är för fyra personer.

Du behöver:
Spaghetti
Hjärtmusslor
Vitlök
Schalottenlök
Vitt matlagningsvin
Tomater
Persilja
Chili
Parmesan

Börja med att skåla tomaterna. Det gör man genom att kasta in dem i kokande vatten och när skalet börjar lossna (tar cirka 3 minuter) så sköljer man dem under iskallt vatten och så ramlar skalet bara av. Då blir de såhär fina! Som en citrusfrukt nästan. Jag använde fyra tomater.

Det här är ingredienserna för tomatsåsen. Vitlök, chili och tomaterna. I receptet jag läste skulle man ha en tredjedels chili men jag tog en hel och pilade bort kärnorna (så att det inte hettar för mycket). Godare om det smakar mycket chili liksom. Använde två vitlöksklyftor. Fräs vitlök och chili i en kastrull med olivolja och när allt börjar få lite färg slänger du i de skivade tomaterna och så får det stå där och puttra.

När tomatsåsen håller på kör vi igång med musslorna. Först sköljer du dem och slänger bort de musslor som är öppna. Fräs hackad schalottenlök (jag tog två) och vitlök (en klyfta) i en stekpanna och sedan i med alla musslorna. Sedan häller du över matlagningsvinet (ca 3 dl) och lägger på ett lock. Har man inte ett lock kan man ju använda en annan stekpanna och sätta över istället. Det ska ligga där och sjuda i runt fem minuter. Under tiden kan du koka upp pastavatten.

När det är klart har alla musslor öppnat sig såhär fint. De som inte är öppna kan man slänga.

Spadet från musslorna, du vet med vinet och löken och så, det ska ner i tomatsåsen och röra ihop sig till världens himla dödsgoda sås. Det kan puttra på där tills det fått en bra såskonsistens, inte för vattnig alltså.  Nu är nog en bra tid att lägga ner pastan i pastavattnet också.

Hacka en himla massa persilja.

När pastan är klar så ska allt bara blandas järnet tillsammans med salt och peppar och parmesan (om man vill alltså, men jag tycker verkligen allt blir bättre med parmesan så det rekommenderas).

Klart! Ät upp!

.

Translation. Last Sunday I made pasta vongole and it turned out delicious, here’s how it looked.