Inspiration

en vild känguru, en spårvagn och en 93-årig farfar.

image sources.
Här kommer den den sista delen det finaste som hänt er hittills i år. Lite sent, men ändå. Puss.


Mitt i Australien, i den torra varma hettan ute i vildmarken drack en vild (!) kanguru vatten direkt ur min flaska. Han var radd och forsiktig men alternativet for honom hade varit uttorkning och doden. Jag var valdigt forsiktig och det var han med. Efter en stunds skeptism verkade han godkanna mig och nar min vattenflaska var slut skuttade han ivag. Ar sa lycklig att jag reste till andra sidan jorden for att leva min drom.


Vi har varit tillsammans i precis ett år, och går morse sa han ”jag älskar dig” till mig fem gånger. Alla gånger var helt vanliga, en gång var tillexempel då jag gav honom en rostmacka med ost till frukost, när han satt framför datorn. Men varje gång var han så allvarlig. Tittade djupt i ögonen, log. Mumlade i sömnen och höll om mig lite hårdare under täcket.
Och jag kände att säger vi fortfarande ”jag älskar dig” till varandra fem gånger på en morgon, efter ett helt år av morgnar och av varandra, så är det nog ett ganska bra förhållande.


Han sa att han aldrig känt som han kände för mig någonsin förut. Jag blev så himla rädd och sen dess har vi inte rört varandra eller ens pratat. Och även om allt var mitt fel så kan jag inte sluta undra vad vi skulle kunnat bli.


Han satt med benen mot mina i massor av minuter och jag vågade inte titta på honom för han är alldeles för fin för att jag ska ha en chans någonsin. Sedan tittade han redan när jag väl vågade titta och sedan sa han hejdå till mig trots att vi bara pratat med varandra en gång tidigare.


”Gå ut och dansa. Gå ut och dansa så mycket du kan!” sa min 93-åriga farfar när vi åkte till sjukhuset för att hälsa på honom och han fick veta att jag skulle fylla nitton om sju timmar. ”Jag dansade mycket när jag var ung, med stort mellanrum mellan kropparna förstås.” Alltså, min farfar <3


En fredagskväll innan eller i början av sportlovet så snapchatade vi hela kvällen. Det var inget betydligt utan mer ”vad gör du och vad ska du göra på lovet”-frågor. Men det var fint ändå. Och nästa morgon när jag vaknade snapchatade vi ännu mer och jag kunde knappt andas i flera timmar och min aptit försvann helt.


Jag och en väldigt fin vän hade druckit vin på en onsdag, och jag skulle sova hos henne. Dagen efter, osminkade, oduschade och bakfulla, tog vi spårvagnen till skolan. Den stannade bredvid en annan spårvagn och när jag tittade upp såg jag en pojke med mörka, snälla ögon och vackert ljusbruna lockar i fönstret intill mitt sitta och le åt mig. Han blinkade med ena ögat och sedan åkte vi åt olika håll.


Min allra allra finaste ögonblick var i år, för 3 veckor sedan. Den overkliga fredagseftermiddagen på gymmet. Jag ser en kille i 25-års åldern falla omkull. Springer instinktivt dit. Han har ingen puls. HAN HAR INGEN PULS skriker jag. Hinner inte tänka men så plötsligt börjar jag göra hjärt- och lungräddning. Jag gör och gör. Mina ben skakar som ett rådjur. Men jag gör. Får efter en stund hjälp av en sjuksköterskestudent, 22 år – lika gammal som jag själv. Vi fortsätter. Och medan jag gör en kompression ser jag hur färgen i hans ansikte kommer tillbaka. Killen börjar harkla sig. Den här sekunden jag ser detta. Denna så fantastiskt overkliga sekunden. Världens bästa sekund i hela hela världen. Sen minns jag inte mer än att mitt hjärta liksom började så himla fort och jag bara skakade. Så kommer ambulans. Killen lämnar platsen.
Och 2 dagar efter händelsen under en föreläsning i skolan får jag ett samtal. Ett samtal och ett så himla fint brev från killens bror: Tack. Tack för att du räddade livet på min bror.


När jag och min klass, 16 år gamla, seglade över Atlanten.


När killen jag alltid varit lite extra förtjust i lägger sina händer på mina höfter, för att inte tappa bort sej i människovimlet.


Två gamla kattfarbröder har flyttat in till mig. Den ena snarkar jättehögt!


”It feels like I’m a teenager again” halvskrek han i mitt öra så högt att orden precis hördes genom There is a light that never goes out.
”Det är jag fortfarande” tänkte jag men sa inget.

 

Translation. The last batch of favorites from the post a few months ago when I asked about what the loveliest things that happened to you so far this year were.

sandra

Livsstil

long time ago.

Bläddrade lite i min mammas fotoalbum för någon vecka sedan och tänkte att vi skulle ta vägen down memory lane denna onsdagseftermiddag.

Här har vi mig då i den obligatoriska konstnärsperioden under mellanstadiet. Stor nostalgifaktor med den där ”portföljen” med exakt alla slags kritor, tuschpennor och målarfärger som fanns, varenda en av mina kompisar önskade sig eller hade en likadan. Tillsammans skapade vi då fantastisk konst..

Sedan blev jag sexton helt plötsligt. Här är i klassisk tonårsblick.

Här åker jag och min bror skidor. Sexton år här också. Använder fortfarande samma jacka när jag åker skidor, knäppt, inte ens tänkt på att jag inte bytt upp mig på över tio år.

Vårterminen i ettan. Jag och min lillebror målar påskägg.

Sommarlovet mellan ettan och tvåan, utsvängda manchesterbyxor tyckte jag tydligen var fint.

Jag och min lillebror på Liseberg. Hade fått mitt första festivalarmband från Hultsfred och här började samlingen. Målet var att ha en miljon minst som aldrig skulle klippas av. Och ja, min gylf är stängd jag lovar :)

Jag sexton år med min bror. College-tröjor i Dirty Dancing-snitt var det enda jag och Ea gick omkring med.

Här åker vi vattenskidor. Det har jag inte gjort på i alla fall tio år, men min mamma har fått för sig att jag var världens proffs så jag tänker att jag ska upprätthålla det ryktet genom att aldrig mer åka igen.

Bjuder på den här bilden på Joakim som 17-åring eftersom ni så många som gillar honom så mycket : ) Kolla gullot <3

Här är jag sjutton och går i andra ring. Kollar på kassettband i Camden i London. Jonna klippte lugg på mig och vi var så nöjda trots att den var lite sned och dan.

Avslutar med den här bilden där jag är arton med svart år och är i Thailand med familjen. Spelar ingen roll om man är på en sandstrand i ett exotiskt land, kajalen och hårsprayen skulle på ändå.

.

Translation. Some pictures from my mom’s photo album, mostly from when I was 16 years old.

sandra
Niotillfem
my name is sandra and i'm from stockholm. i like fridays, pasta carbonara, scrabble and young handsome men. i have one of sweden's biggest blogs with over 170 000 visits a week. besides blogging i work as a freelance writer. my first novel is coming out in april 2014. e-mail love letters and other things to sandrabeijer@gmail.com
you can find my portfolio here.
Instagram: sandrabeijer
It's a wrap with @jeansforall ! 👏✌️
Arkiv
Twitter @niotillfem