new york look of 1969.

Life Magazine har rotat i arkivet och scannat in ett nummer från augusti 1969 med bilder från gatorna i New York. Jag tyckte det var så väldigt färgglatt, kortkort och fint så vi borde ta oss en titt:

”bright bold and unpredictable – and most of all young”

en picknick i central park.

så söt tjej i dubbeldenim.

gulligt kärlekspar och sjukt långa lösögonfransar.

vattenkrig.

båttur i central park. älskar att de ror med ballonger. såhär såg det ut när vi rodde i samma sjö fast år 2008.

klänningen <3

Det här fotot är min favorit. Vill också vara på deras terrassfest.
Fler bilder finns här.
.

Translation. Pictures from Life Magazine, the august issue of -69. More pictures here.

polisbilar, tomma plånböcker och två kramar.


source.
.

Vi börjar tisdagen med ännu en del utalda favoriter från inlägget det finaste som hänt er hittills i år.


När en vän säger jag såg en så himla snygg tjej i skolan igår och man frågar jaha har du kollat upp henne i skolkatalogen och han säger sen såg jag att hon gick bland dina kompisar och jag fattade att det var du


Han liftade med en polisbil för att hinna ge mig en nyårskyss och jag var så lycklig att jag varken hörde eller såg fyrverkerierna.


jag skulle bara ta ett glas vin med en kompis, som har inte hängt med i så himla länge. en lugn fredagskväll i hennes lägenhet. men sen blev det nästan två flaskor av mörkt, tungt, gott rödvin och sen gick vi ut, åt kebab på ett pyttelitet ställe någonstans i stan, berättade hemligheter, gick till en klubb, dansade som sjutton, träffade folk vi har aldrig träffat förut, pratade tills min röst gick, skrattade så min mage värkte och åkte hem klockan 5 på morgonen, alldeles utmattade men lyckliga. och jag tänkte att varje fredagskväll borde vara såhär


I November slutade vi vara ihop. Svart vinter och tunga skor. Min bästa vän och vår fina värld. Borta på en helg när han var i ett stormigt New York. Sågs några gånger men allt var: så. himla. omöjligt. Jag skickade så många brev trots att jag aldrig fick några svar. I februari åkte jag till hans etta. Kysstes så hårt som det går. “Du slutade aldrig höra av dig. Alla brev. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad”. Så sa han till mig. Det är mars nu och jag tror bestämt att vi är ihop igen. Att få tillbaka min finaste vän och kärlek är det bästa som hänt mig 2013.


Mitt i allt arbetssökande och studerande, bland tomma plånböcker och vardagar som ibland bara flyter in i varandra, där den ständiga vuxenångesten ligger och flämtar runt hörnet och bidrar till oroliga nätter med knappt någon sömn. Mitt i allt detta så drar han mig hårt intill sig, omsluter mig helt med sina tatuerade, vackra armar och viskar:
 “jag brukar tänka, att om jag inte hade studerat media så hade jag aldrig träffat dig, och det är värt alla studielån i världen.”


Det finaste som hänt är att de fortfarande är vänner, mamma och pappa alltså. De berättade en fredagskväll i höstas att de inte är kära i varandra längre. Att de ska skiljas. De har varit gifta i över 20 år och varit tillsammans i 25 år. Jag är 20 och ville skrika och gråta som ett barn men måste bete mig som en vuxen. Eller måste man bete sig som en vuxen när ett halvt liv packas ihop i påsar och kartonger? När vitrinskåpet lämnas halvöppet och tomt och mammas favoritfåtölj försvinner från sin plats?
Nu känns allt fint i alla fall. Våren är ju på ingång och de är fortfarande vänner. Det är det bästa av allt.


Jag fick tvåååååååååå kramar av honom


Jag såg en ung man på väg till en klubb en lördagsnatt, sjukt jäkla snygghetläcker. Sen, ett par tre veckor senare, såg jag en bild på honom på Facebook och fick reda på vad han hette, hittade hans telefonnummer på eniro, smsade “hej du vet inte vem jag är men du verkar cool!”
Och nu sitter jag på hans balkong medan han lagar hamburgare inne i köket, tror det kommer bli en fantastisk vår.


Det bästa, och mest oväntade, var nog när min bästa feministkompis i korridoren hoppade på mig och överraskningskramade mig när jag kommit tillbaka hem efter att vi knappt setts på tre veckor. Jag visste liksom inte att vi är vänner på den nivån att vi kramas, så det var så himla fint. Kramar är alltid fina. Och feministkompisar.


På förfesten, när jag precis spöat alla hans kompisar i Guitar Hero. När sista tonen ebbat ut och alla andra stojade och gapade runtom i rummet, då han reste sig upp från soffan, gick fram till mig och bara såg på mig. Alltså den blicken, det fåniga leendet. Har aldrig nånsin sett en människa se så oändligt, filmiskt förälskad ut. Han var så stolt så han kunde spricka. Sen kysste han mig.


Jag färgade håret rosa och fick min alldeles egna lägenhet mitt i stan, fick lov att sälja min själ till csn för att ha råd. Nu sitter jag här, lika stökigt som hemma i flickrummet trots att jag lovade och svor att så skulle det inte se ut i min lägenhet. Men vem vill diska när man kan titta på Mad Men exakt hela dagen utan att någon tjatar?
Och pojkar, som tycks vara allt här i välden. Dom skiter jag i.

.


More favorites from the post in march when I asked about what the loveliest thing that happened to you this year so far were.

do you work for NASA? because you’re out of this world.

Idag är det inte vilken fredag som helst inte, det är nämligen killfredag!
Här kommer en rejäl dos med ögongodis, med extra mycket ryan gosling – för att varje dag borde va extra mycket ryan gosling.






































sources.

 

Fler fredagsinlägg med killar:
if looks could kill you would be a weapon of mass destruction.
you’re so sweet, you put hershey’s outta business.
are you a parking ticket? because you’ve got FINE written all over you.
If you were a chicken, you’d be impeccable.
if you were a burger at mcdonalds, you’d be named mcgorgeous.

 .

Translation.
Some Friday eye candy.