if we wait until we’re ready, we’ll be waiting for the rest of our lives.

2012 var inte mitt favoritår. Även om det till stor del bara handlade om en kille som sa att han inte hade lust något mer så skakade det ändå om allt på ett sätt jag inte var beredd på. Jag tror att det delvis berodde på att jag hade så många planer för det slags livet. Hundar och resor och äventyr som jag sparat och längtat och väntat på. Nu blev det inte så. Det blev något annat. Jag blev bara min egen istället, och det är inte så himla dåligt det heller.

När man är sin egen kan man göra precis vad man vill. Man kan äta popcorn till middag, man kan kyssa vackra män som skickar sms som gör en generad och varm, man kan helt undvika actionfilmer, man kan låtsas att söndagar är fredagar, man kan vara så jävla arg om man har lust med det och man kan tacka ja till precis allt.
Men framförallt kan man göra det allra viktigaste – följa sina drömmar utan att bry sig om någon annan.

Och därför bestämde jag mig för att 2013 behövde bli annorlunda. 2013 behövde bli något nytt och något annat. 2013 behövde bli ett nu eller aldrig.

Och för två veckor sedan sa jag upp mig. Sa tack och adjö, jag kan inte jobba med reklam just nu. Mitt visum går ut i helgen och jag måste lämna USA. Lämna New York. Lämna mina vänner, mina favoritplatser, de stora avenyerna, en kille jag tycker om och mitt hem. Det är inte lätt, det är jättesvårt. Men det måste hända något nytt nu, det är dags att göra det som jag har tänkt på så länge men inte har vågat. Nu tänkte jag våga lite.

Jag ska flytta till Paris ett litet tag. Har hittat en lägenhet redan faktiskt. En med utsikt över eiffeltornet. Flyttar dit första mars. Där tänkte jag skriva. Den här bloggen gör att jag faktiskt kan släppa allt och prova att leva på det jag tycker är allra roligast, och jag vet inte hur länge till jag kommer ha den chansen att kunna göra det. Så därför måste jag. Det är idiotiskt att inte prova ett litet tag i alla fall. Nu är det dags att dricka rödvin, äta ost, bära omkring på baguetter, gå promenader i Marais, hänga med fransoser och fransyskor och ja, leva klyschan rakt igenom helt enkelt. Och skriva. Jag vet inte riktigt exakt vad, men vad gör det. Det löser sig. Allt blir bra till slut. Kanske blir det till och med så otroligt jäkla fantastiskt. Man måste ju prova i alla fall.

Ett två tre äventyret börjar nu!

 


.


I quit my job two weeks ago. I have decided to pack my bags, leave New York and go to Paris and write instead.

10 things I like Tuesday.


The Moonrise Kingdom Script.

.


Trays by depeapa

.


Cheong-ah Hwang’s paper hummingbirds

.


Rare color photography of early 1900′s Paris

.

 Miu Miu crepe-trimmed metallic brocade dress
.


Morrissey themed knitted sweaters

.


The couples costume that took over Halloween 2012.

.


Att det är Torkel Peterson som håller i Dramatens instagram-konto den här veckan.

.


Emma Veronica och Tommy X’s stylingjobb i den här musikvideon. Gawd.

.


Leith Clarks skirt and jacket from Orla Kierly. Just perfect.

 

last minutes with oden.

Jag såg den här kortfilmen för några år sedan när den precis kommit ut och grät över datortangenterna på jobbet. I fredags bestämde jag mig för att se om den och såklart upprepades samma sak. Den är så jäkla fin och jag tänkte att om någon kanske missat den så borde ni klicka play. Det är så sorgligt men också så himla fantastiskt.
,


I saw this short film a couple a years ago and re-watched it last Friday. It’s so sad and beautiful

⌇ ⚐ ♡ ♬ ☻ ☆ !


Här kommer några dåliga mobilbilder men jag ville bara visa mitt nya mobilskal som jag älskkkkar.


Inte nog med att det har kiwis, gröna bananer, goggle eyes, regnbågar och mangos på sig – det är ett sådant där hologram! Som vykort som man stod och förundrades över i närmsta tobak när man var fem. Förundras tydligen fortfarande.


Från Urban Outfitters.


My new hologram iphone cover!

brevvänner.


picture source.

Många har efterlyst en uppföljning på brevvänsinlägget där nästan sexhundra fina personer önskade sig någon att maila/prata/skriva till.

Så idag är det såklart dags för en repris!

Såhär funkar det:
Kommentera här i kommentarsfältet om du vill vara med, med bloggadress och/eller mailadress. Skriv en liten rad ungefär som det var i tidningarna på brevvännesidorna när man var liten. Vem du är, vad du tycker om, kanske vem du söker. Sedan kan den som vill höra av sig till dig. Vill du inte skriva men kanske vill hitta någon kan du bara läsa kommentarerna och slänga iväg ett mail eller en bloggkommentar till personen du tycker extra mycket om.

Glom inte att er mailadress inte syns om ni inte skriver den i själva kommentarsfältet. Och skriv den alltid såhär: sandrabeijer (@) gmail.com, för annars kan den hamna i mitt spamfilter. Om den ändå hamnar i mitt spamfilter så godkänner jag den förstås så fort jag bara hinner.
Lycka till fina ni, hoppas ni tycker om brevväxlingar.


Här är lite fina historier som jag fick skickat till mig från förra rundan när jag undrade hur det hade gått;

Jenny
Jag träffade en otroligt fin människa genom ditt brevvänsinlägg. Clara heter hon. Hon tänker så bra, är så klok och så fin.  Hon har sagt att hon vill bestiga Kebnekaise, och frågat om jag vill följa med. Det vill jag, men jag har en fotskada som inte är helt läkt, men om vi ska bestiga skiten ur det berget när jag kan gå långt! Tänk att din blogg fixat ihop oss två, men synd bara att vi bor en bit ifrån varandra. Jag har trott att det knappt går att hitta riktigt fina människor, men det är bara att man får ta lite omvägar för att komma rätt. När jag åker och hälsar på henne i sommar sa hon i alla fall att vi ska gå på loppis och se Wes Andersons nya film (som är så söt att den ger mig karies). Jag tror att jag har hittat en riktigt bra parner in crime. Puss Sandra! (och Puss Clara!)

Lisa.
Jag och en pojke som heter Adam började mejla efter ditt inlägg. Mejlen blev långa och peppade och detaljrika och allt sånt där.
Nu, månader efter första mejlet, hörs vi varje dag genom sms eller instagram eller telefonsamtal eller vykort eller sådär. Och mejl såklart! Han vet det mesta om mig och räddade mig hela denna våren och försommaren. Perfektaste vännen tjugofyra mil bort. Tack för att du gav mig honom!

Hanna
Jag har hittat två tjejer som jag kan babbla på hur mycket som helst om killen som fyller på riktigt upp vartenda liten minut av mitt liv just nu. Jag kan ventilera om saker som händer i mitt liv, tråkigt och bra saker, bara få ut känslorna till text och själv få lite perspektiv på saker och ting. Så himla bra och skönt för att inget tvång är inblandat, man skriver när man har tid och om det nu är varannan månad eller varje dag spelar inte så stor roll.

Elina
Jag tänkte berätta att tackvare ditt brevväxlingsinlägg har jag lärt känna de första liksinnade personerna i mitt liv.

Visst har jag vänner, men ingen som delar mina intressen eller riktigt förstår sig på mig.
I vilket fall som helst, när jag såg ditt inlägg blev jag jättepepp och trixade ihop en liten text om mig själv.
Av en slump valde du ut min utav de 400 i ett inlägg med 9 andra ”annonser” och då fick jag runt 30 svar.
Jag hade helst svarat på alla, men det fungerar ju inte i praktiken.
Jag vill väl mest säga tack för att hjälpte mig att finna mina eminenta brevvänner Sofia, Karin och Annicka.Julia.
Min och Cajsas brevvänshistoria är rätt så bäst!

Jäkla bra idé med brevvänner tyckte jag, skrev en liten annons utan några vidare förhoppningar och fick massor med svar.
Vissa som skrev verkade helt underbara, och andra lite mindre underbara.
Men så hände det något så jävla fantastiskt Sandra!
En dama vid namn Cajsa skriver till mig. Först och främst börjar hon med ”HEJ HEJ”. Berättar att hon egentligen bor i Arboga, men bor just nu i en stad 29 mil bort och pluggar till skräddare där.
Nu börjar det roliga.
Förutom att vi gillar samma musik, loppisar och annat gammalt så råkar hon plugga till skräddare, i MIN stad. Min lilla sketna stad.
Dessutom: Hon går i samma klass som en vän till mig. Hon fyller 20 år dagen innan jag fyller 20 år.
Och hon bor i huset mittemot.
VA I HELA FRIDEN?
Vi har träffats på en skräddarfest hon hade, behövde i princip bara hoppa in genom fönstret.
Båda var nervösa, första dejten-känsla. Sedan blev vi väldigt runda om fötterna och kvällen blev hur bra som helst.
Sen blev det sommarlov och hon åkte hem, men nu är det höst och då ska vi umgås har vi bestämt!
Detta är så bra. Så bra.
.
.
I feel that a lot of my blog readers would be best friends if they just knew each other. So today we are doing a second round of the pen pal post I did about a year ago. Today this blog turns in to a pen pal service once again! If you want a new bestie, crush or just someone to talk to, write a little something in the comments together with your e-mail address or blog. Don’t forget to write your e-mail in the comments field as well, because otherwise I am the only one who can see it.